This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013DC0292
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS Maximising the Development Impact of Migration The EU contribution for the UN High-level Dialogue and next steps towards broadening the development-migration nexus
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Maximera migrationens bidrag till utvecklingen EU:s bidrag till FN:s högnivådialog och nästa steg för en ökad koppling mellan utveckling och migration
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Maximera migrationens bidrag till utvecklingen EU:s bidrag till FN:s högnivådialog och nästa steg för en ökad koppling mellan utveckling och migration
/* COM/2013/0292 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Maximera migrationens bidrag till utvecklingen EU:s bidrag till FN:s högnivådialog och nästa steg för en ökad koppling mellan utveckling och migration /* COM/2013/0292 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN Maximera migrationens bidrag till
utvecklingen
EU:s bidrag till FN:s högnivådialog och nästa steg för en ökad koppling mellan
utveckling och migration 1. Inledning Dialogen på hög nivå om internationell
migration och utveckling i september 2006 var det första högnivåmötet som FN:s
generalförsamling anordnat bara ägnat åt att diskutera de komplexa aspekterna
av internationell migration och utveckling. Nästa högnivådialog kommer att äga
rum den 3–4 oktober 2013. Migrationen förs allt högre upp på den globala
agendan och betraktas som ett kraftfullt verktyg för främjad utveckling i både
ursprungs- och destinationsländer. FN:s arbetsgrupp om FN:s utvecklingsagenda
för tiden efter 2015 konstaterar t.ex. i sin rapport Realizing the Future We
Want for All från 2012 att migration är en viktig aspekt av den globala
befolkningsdynamiken och spelar en central roll för en inkluderande ekonomisk
och social utveckling. Människors ökade regionala och globala
rörlighet, de strukturella förändringarna i den globala ekonomin och den
rådande ekonomiska krisen skapar nya möjligheter och utmaningar för ursprungs-,
transit- och destinationsländerna. Högnivådialogen 2013 är ett unikt tillfälle
att lägga grunden för en global agenda för en ändamålsenlig, inkluderande
migrationsstyrning och för att identifiera åtgärder som stärker migranterna i
deras roll som bärare av innovation och utveckling. Den främsta målsättningen
med högnivådialogen 2013 är att identifiera konkreta åtgärder för att stärka
sammanhållning och samarbete på alla nivåer i syfte att öka de fördelar och den
utvecklingspotential som den internationella migrationen innebär både för
immigranterna själva och för de berörda länderna samt minska de negativa
konsekvenserna[1].
En viktig politisk prioritering för EU är att
maximera migrationens positiva effekter på utvecklingen, vilket visas av EU:s
tvådelade politiska ram på detta område. Migration och utveckling är ett av
fyra prioriterade områden i den övergripande strategin för migration och
rörlighet[2],
som bildar en övergripande ram för EU:s externa migrationspolitik. Migration
ingår också som en särskild prioritering i EU:s agenda för förändring[3] där ramen för EU:s
utvecklingspolitik beskrivs. Migrantens perspektiv är ett centralt inslag i den
övergripande strategin för migration och rörlighet, och stärkta mänskliga
rättigheter för migranter är en prioritering i alla EU:s åtgärder om migration
och utveckling. Detta meddelande har två syften. Det ska lägga
grunden för en gemensam ståndpunkt från EU:s och medlemsstaternas sida (nedan
tillsammans kallade EU) vid högnivådialogen och ta upp viktiga budskap
för ett stärkt globalt samarbete. I avsnitt 2–5 behandlas därför de ämnen som
kommer att diskuteras vid högnivådialogens fyra rundabordssamtal. I avsnitt 6 i
meddelandet föreslås hur EU kan utvidga kopplingen mellan migration och
utveckling i sin egen politik och praxis samt vidta åtgärder för att systematiskt
beakta den roll migration och rörlighet spelar i processen för en hållbar
utveckling. Det avsnittet är därmed ett svar på rådets uppmaning om att lägga
fram en mer ambitiös och framåtsträvande strategi för migration och utveckling
på EU-nivå, som formulerades i rådets slutsatser av den 29 maj 2012 om den
övergripande strategin för migration och rörlighet. 2. Rundabordssamtal 1: Bedömning av hur
internationell migration påverkar en hållbar utveckling och identifiering av
relevanta prioriteringar med hänsyn till utarbetandet av utvecklingsramen för
tiden efter 2015 2.1. Behovet av att se på
sambanden mellan migration och utveckling ur en vidare synvinkel Debatten om migration och utveckling har
traditionellt förts kring ett begränsat antal frågor, bl.a.
penningöverföringar, diaspora, kompetensflykt och cirkulär migration, med
huvudvikten på migration till OECD-länder snarare än på migration mellan låg-
och medelinkomstländer. Politiken och genomförandet av politiken på dessa
”traditionella” områden, även på EU-nivå, kan fortfarande förbättras[4], men det är nödvändigt att gå
ett steg längre, eftersom detta inte räcker för att på ett heltäckande sätt
hantera alla de frågor som är aktuella. I alla världens länder sker
befolkningsomflyttningar, en trend som troligen kommer att förstärkas. Av de
uppskattningsvis 214 miljoner internationella migranter som finns i dag är
merparten (150 miljoner) medborgare i länder utanför OECD. Större delen av den
internationella migrationen sker inom regioner, främst i utvecklingsländerna.
Man räknar t.ex. med att över 80 % av alla afrikanska migranter bor i
andra afrikanska länder. Migration inom utvecklingsländerna är vidare en viktig men ofta förbisedd företeelse, som för med sig
möjligheter och utmaningar som liknar dem som är kopplade till internationell
migration. Utöver den nära kopplingen till migration
främjar och förutsätter utveckling också rörlighet (kortvariga besök av
affärsresenärer, arbetstagare, studenter, turister, personer som besöker sina
familjer osv.). Rörligheten är viktig för att stärka stadsområdenas roll på
södra halvklotet som utvecklingsnav och knutpunkter för ekonomiskt, socialt och
kulturellt utbyte, och den bidrar till utvecklingsekonomiernas integration i
regionala och globala marknader. Påtvingad migration är fortsatt en global utmaning. Det stora flertalet av världens totalt
mer än 15 miljoner flyktingar bor i utvecklingsländer, ofta med små utsikter
att kunna återvända inom en överskådlig framtid, något som innebär betydande
utmaningar för värdländerna. Men närvaron av flyktingar och andra ofrivilliga
migranter kan också föra med nya möjligheter och fördelar för de nationella och
lokala ekonomierna genom flyktingarnas humankapital, bl.a. i form av
yrkeskvalifikationer och genom att ny efterfrågan skapas på varor och tjänster.
Åtgärder för att utnyttja flyktingars utvecklingsfrämjande potential ökar deras
självständighet och stärker därmed deras skydd, vilket gynnar värdländerna. Klimatförändringar
och miljöförstöring påverkar redan i allt högre grad migration och rörlighet,
och aktuella uppgifter tyder på att merparten av alla förflyttningar i
framtiden kommer att ske inom eller mellan utvecklingsländer[5]. Migration och rörlighet har djupgående både
positiva och negativa effekter på den hållbara ekonomiska, sociala och miljömässiga
utvecklingen i både ursprungs- och destinationsländer med låg- och
medelinkomst: ·
För ursprungsländerna är de ekonomiska
fördelar som uppstår till följd av migration väldokumenterade, bl.a. bidrar
migration till att minska fattigdom genom penningöverföringar och diasporans
investeringsinitiativ. Det finansiella, mänskliga och sociala kapitalet från
diasporan kan också direkt bidra till att uppfylla mål för den sociala
utvecklingen, bl.a. millennieutvecklingsmålen för hälsa och utbildning.
Penningöverföringar och andra bidrag från migranter kan vidare understödja
anpassningen till klimatförändringarnas negativa effekter i ursprungsländerna.
Chansen att få jobb utomlands kan också motivera ungdomar att skaffa sig
efterfrågad kompetens. Migrationens konsekvenser för den mänskliga utvecklingen
är dock komplexa, vilket visas av oron för kompetensflykt och migrationens
negativa sociala konsekvenser för dem som blir kvar hemma. Migration kan t.ex.
få negativa följder för millennieutvecklingsmålen på hälsoområdet genom att
bidra till kompetensflykt och den ojämlika globala fördelningen av hälso- och
sjukvårdspersonal. ·
För destinationsländerna kan en välstyrd
migration bidra till att överbrygga luckor på arbetsmarknaden, tillhandahålla
arbetskraft till stöd för ekonomisk strukturomvandling, stimulera innovation
genom ytterligare dynamik och bidra till systemen för social trygghet.
Migration och rörlighet kan försvåra hanteringen av urbanisering, men är
samtidigt nödvändig för städers funktion som tillväxtcentrum. Saknas en bra
styrning kan kostnaderna för migration vara betydande och bl.a. leda till
sociala spänningar med mottagarländernas befolkning – vilket ofta utnyttjas av
populistiska krafter – och skapa ett tryck på knappa resurser. Okontrollerad
migration kan också förvärra hot mot säkerheten, särskilt i instabila länder. Migration skapar därmed både möjligheter
och utmaningar för utvecklingen. Den har utan tvekan bidragit positivt till
arbetet med många av millennieutvecklingsmålen. De negativa konsekvenserna av
en dåligt styrd migration kan emellertid också undergräva framstegen på väg mot
en hållbar utveckling. 2.2. Migration och
utvecklingsramen efter 2015 Kommissionen välkomnar det växande intresset
för att föra upp utvecklingsfrämjande faktorer som migration och rörlighet på
FN:s utvecklingsagenda för tiden efter 2015[6].
Den välkomnar också diskussionerna om huruvida kvalitetsindikatorer kan tas
fram för olika aspekter av migrationsstyrning. Alla ansträngningar måste göras
så att de bidrag som utarbetas till högnivådialogen är relevanta och kan
användas i denna bredare process för tiden efter 2015. I detta sammanhang är diskussionerna om
befolkningsdynamik inom ramen för agendan för tiden efter 2015 samt den
internationella konferensen om befolkningsfrågor och den demografiska
utvecklingen efter 2014 bra tillfällen att diskutera de utmaningar och
möjligheter som migration och rörlighet innebär för utvecklingen, inklusive
sambanden med den globala utvecklingen på arbetsmarknaden, den bredare
demografiska utvecklingen i olika regioner och folkomflyttningar i
utvecklingsländerna. 2.3. Viktiga budskap till
högnivådialogen ·
Migration och rörlighet måste erkännas som
förutsättningar för utveckling. Migration och
rörlighet bör beaktas av utvecklingsaktörer på alla nivåer och införas i
utvecklingsramen för tiden efter 2015. Det är mycket viktigt att främja en
ändamålsenlig migrationsstyrning för att maximera migrationens positiva
effekter och minimera de negativa effekterna på utvecklingen. ·
Agendan för utveckling och migration bör
utvidgas[7]. De ökande migrationsströmmarna inom och mellan utvecklingsländer bör
erkännas, och de positiva och negativa sambanden med den ekonomiska och sociala
utvecklingen bör beaktas i nationell och regional utvecklingspolitik. ·
Sambanden mellan klimatförändringar,
miljöförstöring och migration kräver mer uppmärksamhet, särskilt ur ett
utvecklingsperspektiv. 3. Rundabordssamtal 2: åtgärder för att
garantera respekt och skydd för mänskliga rättigheter för alla migranter, med
särskild hänsyn till kvinnor och barn, förebygga och bekämpa människosmuggling
och människohandel samt säkerställa kontrollerad, laglig och säker migration 3.1. Mänskliga rättigheter för
alla migranter Respekten för migranters och flyktingars rättigheter
är ett centralt inslag i EU:s politik. EU för en modern politik till
skydd för migranters rättigheter. Under de senaste tio åren har EU antagit en
rad direktiv som syftar till att garantera likabehandling på områden som
sysselsättning och utbildning. Principen om jämlikhet är förankrad i den
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna,
som gäller för både EU-medborgare och tredjelandsmedborgare. EU:s migrationsbestämmelser föreskriver
rättigheter till social trygghet för migranter som saknar motsvarighet på annat
håll i världen. Tredjelandsmedborgare har t.ex. efter fem års laglig bosättning
under vissa förutsättningar samma rättigheter till social trygghet, socialt
bistånd och socialt skydd som EU-medborgare har[8]. Från EU:s sida är man fast besluten att bekämpa
rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av migranter och personer
med invandrarbakgrund (såsom andra och tredje generationens invandrare), att
säkerställa en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare och att främja en integrationspolitik
som innebär rättigheter och skyldigheter som är likvärdiga med dem man har som
EU-medborgare. EU har tagit fram en rad instrument för att stödja integrationen
av lagligt bosatta migranter, bl.a. Europeiska fonden för integration av
tredjelandsmedborgare, EU:s webbplats om integration, det europeiska
integrationsforumet och en handbok om integrationsfrågor (Handbook on
Integration for policy-makers and practitioners). EU:s linje är att främja samma höga standarder
också i den externa migrationspolitiken. Att stärka skyddet av migranters
mänsklig rättigheter är en övergripande prioritering i samarbetet
med länder utanför EU, och EU arbetar därför för att stärka
integrationspolitiken och skyddet av migranters och flyktingars rättigheter i
och genom sina partnerländer. Hit hör bl.a. att stärka deras möjligheter att
utöva sina grundläggande och andra rättigheter, bl.a. i fråga om tillgång till
utbildning och hälso- och sjukvård, rätten att arbeta, rätten till fri
rörlighet, avskaffande av statslöshet, avskaffande av godtyckliga gripanden av
migranter, tillgång till rättslig prövning och rätten att behandlas på samma
sätt som landets egna medborgare när det gäller sysselsättning. Migranters rättigheter upprätthålls inom ramen
för ett omfattande internationellt regelverk. Grundläggande texter som
måste tillämpas på migranter och landets medborgare är bl.a. den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna
om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars
rättsliga ställning och 1967 års protokoll till den konventionen, 1954 års konvention
om statslösa personers rättsliga ställning, 1961 års FN-konvention om
begränsning av statslöshet, konventionen om barnets rättigheter, FN:s två
Palermoprotokoll om människosmuggling och människohandel, den internationella
konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, FN:s
konvention mot tortyr och ILO:s konvention om anständiga arbetsvillkor för
hushållsarbetare. Det krävs dock fortfarande betydande ansträngningar för att
bättre genomföra internationellt överenskomna regler och se till att
skyddet av mänskliga rättigheter för migranter upprätthålls, särskilt på
nationell och regional nivå. I detta sammanhang är det viktigt att utforma en
politik och vidta åtgärder som syftar till att stärka de mänskliga
rättigheterna för människor som befinner sig i en irreguljär situation. EU:s medlemsstater har inte undertecknat 1990
års FN-konvention om skydd för alla migrerande arbetstagares och deras
familjemedlemmars rättigheter. I konventionen skiljs inte i tillräcklig
grad mellan lagliga och irreguljära migrerande arbetstagares ekonomiska och
sociala rättigheter, vilket inte är i linje med medlemsstaternas och EU:s
politik och detta har därför blivit ett grundläggande hinder. I realiteten
föreskriver EU:s instrument ett långtgående skydd för både lagliga och
irreguljära migranter samt garantier som ofta är mer omfattande än de som
förskrivs i konventionen. På längre sikt kan det finnas utrymme för en översyn
av det gällande regelverket och bl.a. att eventuellt arbeta för en ny
konvention om rättigheterna för alla migrerande arbetstagare som är anpassad
till 2000-talets verklighet och utmaningar. 3.2. Kontrollerad, laglig och
säker migration År 2011 lanserade kommissionen EU:s
migrationsportal[9]
för att informera migranter om deras rättigheter och om gällande
migrationsförfaranden. Via den portalen kan tredjelandsmedborgare som vill
flytta till EU få information om medlemsstaternas förfaranden för olika
kategorier av migranter. EU överväger också att stödja inrättandet av särskilda
resurscentrum för migration och rörlighet i vissa partnerländer i syfte
att underlätta dels förberedelserna inför utresa, dels åtgärderna i samband med
återvändande och återintegrering. Människor med olika bakgrund och behov
använder ofta samma färdvägar och transportmedel,
vilket gör det svårt för länderna att fastställa vilka behov de olika grupperna
har. De myndigheter som hanterar dessa strömmar måste samtidigt se till att
personer som behöver internationellt skydd får det, och att irreguljära
migranter behandlas med värdighet och inte som kriminella. Irreguljära migranter är ofta mer utsatta
för utnyttjande och övergrepp. Irreguljär migration begränsar migranternas
möjligheter att stödja sina ursprungsländer och ökar sannolikheten för negativa
följder för utvecklingen i destinationsländerna. Från EU:s sida är man fast besluten att
genomföra lagstiftning och politik som syftar till att minska den irreguljära
invandringen. Olika sätt att på laglig väg migrera till EU främjas, och en
målsättning är att förebygga och bekämpa irreguljär migration, bl.a. genom
gränsförvaltning och en politik för återvändande och återtagande. EU vidtar
också åtgärder för att bestraffa dem som missbrukar migranter.
Direktivet om sanktioner mot arbetsgivare från 2009 är ett viktigt instrument
som innehåller bestämmelser som syftar till att minska rättslig oklarhet och
förhindra utnyttjandet av irreguljära migranter. Direktivet föreskriver inte
några sanktioner mot migrerande arbetstagare som vistas i landet irreguljärt,
utan är inriktat på arbetsgivare som missbrukar migranter som befinner sig i en
utsatt situation. EU hjälper också utvecklingsländerna att
stärka sina åtgärder och sin kapacitet att garantera en kontrollerad, laglig
och säker migration. EU stöder agendan för anständigt arbete och socialt skydd
och uppmuntrar strategier för att underlätta regional arbetskraftsrörlighet.
Vidare främjar EU också integrerad gränsförvaltning som ett sätt att skapa öppna
och säkra gränser och främja respekten för människors rättigheter
vid gränsen, bl.a. rätten att söka asyl. Ytterligare internationell uppmärksamhet bör
ägnas åt behovet av hjälp och skydd för migranter som befinner sig i humanitära
eller livshotande nödsituationer när de är på väg eller när de vistas i
värdländerna. Kvinnor och barn och andra som befinner sig i en särskilt utsatt
situation bör ägnas särskild uppmärksamhet. 3.3. Människohandel EU:s fasta beslutsamhet att förebygga och
bekämpa människosmuggling och arbeta för att stoppa människohandel avspeglas i
många initiativ, åtgärder och finansieringsprogram ända sedan 1990-talet. Ett
stort steg framåt var direktivet om förebyggande och bekämpande av
människohandel och om skydd av dess offer[10]
som antogs 2011. Direktivet är inte bara inriktat på brottsbekämpning, utan
syftet är också att förhindra brottslighet och att se till att offren för
människohandel skyddas och ges tillfälle att återhämta sig och återintegreras i
samhället. I EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012[11] ingår också åtgärder för att
säkerställa bättre samarbete och samordning mellan dem som arbetar med frågor
som rör människohandel, bl.a. regeringar, det civila samhället och
internationella organisationer. Framtida åtgärder kommer att omfatta
finansiering av forskning och projekt, upprättande av plattformar, framtagande
av riktlinjer och bästa praxis, utbildning osv. Människohandel är också en prioriterad fråga i
EU:s samarbete med tredjeländer och tas systematiskt upp i avtal och
partnerskap med dessa länder samt i alla EU:s dialoger om migration och rörlighet. 3.4. Viktiga budskap till
högnivådialogen ·
Alla stater bör säkra skyddet av mänskliga
rättigheter för migranter som en övergripande politisk prioritering och
upprätthålla motsvarande internationella instrument för mänskliga rättigheter. ·
Alla stater bör respektera migranters värdighet
och grundläggande och mänskliga rättigheter, oberoende av migrantens rättsliga
ställning. De bör förplikta sig att skydda asylsökande
och utsatta migranter såsom ensamkommande barn, offer för människohandel,
kvinnor och barn, och att stärka deras ställning. ·
Alla stater bör utveckla en nationell politik
för integration av migranter i samhället och för förebyggande och bekämpande av
främlingsfientlighet och diskriminering, även för människor med
invandrarbakgrund. De bör vidta kraftfulla åtgärder
mot alla former av exploatering av arbetskraft när det gäller både lagliga och
irreguljära migranter, bl.a. genom att införa verkningsfulla sanktioner mot
arbetsgivare som anlitar irreguljär utländsk arbetskraft. ·
Alla stater bör ratificera och genomföra de
internationella instrumenten om bekämpning av människosmuggling och
människohandel. Nationella och regionala strategier
mot människohandel bör fastställas eller uppgraderas och samarbetet stärkas i
frågor som rör förebyggande, lagföring av människohandlare och skyddet av offer
för människohandel. ·
Vikten av att informera (potentiella) migranter
om invandringsförfaranden, deras rättigheter och om de ekonomiska och sociala
förhållandena i destinationslandet bör understrykas. 4. Rundabordssamtal 3: Stärkt partnerskap
och samarbete om internationell migration, mekanismer för att verkningsfullt
integrera migration i utvecklingspolitiken och främjad samstämmighet på alla
nivåer 4.1. Partnerskap och samarbete Ändamålsenliga internationella partnerskap
mellan länder är viktiga för att maximera migrationens positiva effekter för
ursprungs- och destinationsländerna och för migranterna själva. EU deltar i omfattande dialoger och
samarbeten med en rad olika länder och regioner utanför EU. Samarbetet
omfattar alla fyra – och alla lika viktiga – områden inom den övergripande
strategin för migration och rörlighet: i) främjande av laglig migration och
underlättande av rörlighet, ii) förhindrande och bekämpning av irreguljär
migration och människohandel, iii) maximering av migrationens och rörlighetens
utvecklingseffekter och iv) främjande av internationellt skydd. EU har upprättat regionala och bilaterala
dialoger om migration och rörlighet med sina grannar och andra prioriterade
partner för att kunna identifiera gemensamma prioriteringar för samarbeten
längs migrationsvägarna. Två särskilda bilaterala ramar, partnerskap för
rörlighet och gemensamma agendor för migration och rörlighet, har
införts för att möjliggöra djupare och skräddarsydda politiska dialoger och
operativa samarbeten på alla ovanstående områden med partnerländerna. Relevanta
rättsliga instrument förhandlas fram och genomförs, bl.a. avtal om
förenklade viseringsförfaranden (tillsammans med återtagandeavtal) för att
underlätta direkta personkontakter mellan EU och prioriterade partnerländer. En
mängd program och verksamheter finansieras. Alla politiska dialoger om migration och
utveckling bör vara öppna för så många deltagare som möjligt, och om lämpligt
även för icke-statliga aktörer som den privata sektorn, arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer, den akademiska världen och det civila samhället samt
även för migrant- och människorättsorganisationer. 4.2. Migrationsfrågor bör ingå i
utvecklingspolitiken Införandet av invandrings- och utvandringsaspekter
i utvecklingsstrategier på alla nivåer är ett mycket viktigt första steg för
att främja politiska ramar för ett maximalt utnyttjande av migrationens och
rörlighetens utvecklingsfrämjande potential. De framsteg som görs är dock
inte tillräckliga, i synnerhet vad beträffar partnerländernas strategier, t.ex.
strategidokumenten för minskad fattigdom. Integreringen av migration i de nationella
utvecklingsstrategierna behöver främjas ytterligare. Genom att utgå från
partnerländernas utvecklingsmodell, mål och prioriteringar kan försök att
integrera migration i nationella och sektoriella utvecklingsstrategier avsevärt
förbättra egenansvar, hållbarhet och enhetlighet och därmed
maximera migrationens utvecklingsfrämjande effekter. Åtgärderna bör bygga på
ett flertal aktörers medverkan med deltagande av alla berörda ministerier. Ytterligare framsteg krävs också på givarnivå,
vilket även inbegriper kommissionen. Kommissionen har gjort stora framsteg när
det gäller att integrera migration som ett prioriterat område för det externa
samarbetet och anslog nära 1 miljard euro till mer än 400
migrationsrelaterade projekt mellan 2004 och 2012. EU:s externa samarbete
har lett till betydande resultat i fråga om kapacitetsuppbyggnad för
migrationshantering i överensstämmelse med EU:s externa migrationspolitik och
målen för fattigdomsminskning. Med tanke människors ökade rörlighet i dag
krävs ytterligare ansträngningar för att se till att EU:s utvecklingsinitiativ
på andra områden såsom sysselsättning, mänskliga rättigheter, handel, jordbruk
och miljö bygger på ett verkligt erkännande av den utvecklingsfrämjande
potential som en väl hanterad migration och rörlighet innebär. Till stöd för arbetet med att åstadkomma en
gemensam förståelse för migrationens betydelse bland aktörerna på
utvecklingsområdet behövs mer information om hur migration kan främja eller
hämma arbetet med att uppnå utvecklingsmål, särskilt på de områden som påverkas
mest av den demografiska och sysselsättningsmässiga utvecklingen. Verktyg för
att omsätta denna kunskap i operativa riktlinjer behövs också, annars
kommer de politiska löftena om att integrera migrationsfrågor bara att förbli
tomma ord. Kommissionen var först med att använda sig av migrationsprofiler
i sina utvecklingspolitiska program 2005 och anser att det är goda redskap för
att ta fram jämförbara uppgifter och underlag för migrationspolitiken. Korta
migrationsprofiler kan vara användbara källor till jämförbara uppgifter om
migrationsströmmar; man kan t.ex. använda de nyckelindikatorer som globala
gruppen för migration (Global Migration Group) har tagit fram och
vägledningen Migration Profiles – making the most of the process. Under de senaste åren har EU ställt sig mycket
positivt till ”utvidgade migrationsprofiler”, där alla deltagare samarbetar
landsspecifikt. Partnerlandet står för ledningen, och hållbarhet garanteras
genom motsvarande kapacitetsuppbyggnad. Kommissionen kommer att stödja
partnerländer som vill använda utvidgade migrationsprofiler för att bättre
förstå vilka effekter migration verkligen har på deras ekonomiska, sociala och
miljömässiga utveckling och därmed kunna ta fram mer målinriktade politiska
åtgärder. För att migrationsfrågorna ska kunna
integreras verkningsfullt i utvecklingspolitiken är det mycket viktigt med politisk
samstämmighet, och detta bör eftersträvas på och mellan alla relevanta
nivåer, bl.a. i nationella ramar som strategidokumenten för minskad fattigdom,
men även på regional, lokal och multilateral nivå. EU kan utgöra ett gott
exempel på hur regionalt samarbete kan främja en konsekvent politik för
utveckling med hänsyn till migration. Skyldigheten att föra en konsekvent
politik för utveckling föreskrivs i EU-fördraget och en rad operativa verktyg
har tagits fram för att genomföra detta, bl.a. halvårsvis rapportering[12]. Lokala myndigheters utvecklingsplanering behöver uppmärksammas mer i diskussionerna om
migration och utveckling. Stadsförvaltningarna spelar en avgörande roll,
eftersom en ökande migration och urbanisering är två faktorer som är
nära knutna till varandra och har en betydande påverkan på våra samhällen
världen över. Städer kan fungera som drivkrafter för sociala förändringar. Men
städerna på södra halvklotet står också inför stora utmaningar, bl.a. när det
gäller att säkerställa en hållbar urbanisering. Utbyte av kunskap och
erfarenheter mellan städer när det gäller t.ex. tillträde till arbetsmarknaden,
integration, stadsplanering och infrastruktur, inte minst som sätt att främja
de bidrag som migranter kan ge till staden och regionen, bör uppmuntras t.ex.
genom ett särskilt världsomspännande nätverk av städer och stadsregioner för
dessa frågor. 4.3. Multilateral samstämmighet i
fråga om migrationsstyrning Kommissionen erkänner betydelsen av det
viktiga arbete FN:s generalsekreterares särskilda representant för
internationell migration och utveckling har gjort för att främja frågor som rör
migration och utveckling, liksom den potentiella rollen för den globala gruppen
för migration som samordningsorgan för migrationsfrågor. Ökad samordning i migrationsrelaterade
frågor mellan alla relevanta FN-organ kan i betydande grad bidra till en mer
sammanhållen global politik om migration och utveckling. Internationella organisationen för migration (IOM) bör som den
ledande internationella organisationen på detta område agera aktivt för att öka
samordningen med FN-systemet. Generalsekreterarens särskilda representant kan
spela en viktig roll, särskilt för att garantera en god förvaltning av
kontakterna inom FN-systemet, bl.a. med den globala gruppen för migration. Det
globala forumet för migration och utveckling har visat sig vara ett värdefullt
forum för raka och öppna diskussioner, och har stärkt dialogen och utbyten med
det civila samhället, bl.a. invandrarorganisationer. Man har upprättat
förtroende mellan deltagande berörda parter tack vare processens informella
karaktär, vilken bör upprätthållas. Ytterligare framsteg kan göras i fråga om
uppföljning och övervakning av genomförandet av forumets rekommendationer. I
linje med prioriteringarna för forumets ordförandeskap 2014 bör även
ytterligare insatser göras för att stärka forumets fokus på utveckling. EU kommer att fortsätta att vara en aktiv och
beslutsam partner i det multilaterala samarbetet. Som en juridisk person med
särskilda befogenheter när det gäller migration och utveckling samt i enlighet
med Lissabonfördraget bör EU spela en lämplig roll i alla relevanta
internationella migrationsorgan. 4.4. Viktiga budskap till
högnivådialogen ·
Alla stater bör delta i den internationella
dialogen och det internationella samarbetet med berörda partner för att
identifiera gemensamma prioriteringar och stärka den bilaterala och regionala
migrationsstyrningen. Man måste också eftersträva att
det civila samhället deltar i den globala, regionala, nationella och lokala planeringen
av migration och utveckling. ·
Givare och andra utvecklingsaktörer bör på ett
verkningsfullt sätt integrera frågor som rör migration och rörlighet i sin
utvecklingspolitik och därmed sammanhängande instrument. Mer fakta om sambanden mellan människors rörlighet och utvecklingen
bör samlas in, och de operativa verktygen till stöd för integrationen av
migrationsfrågor bör vidareutvecklas. ·
För att maximera de fördelar som migration
innebär för utvecklingen krävs ytterligare insatser för att tillhandahålla en
tillräcklig kunskapsbas. Samförstånd bör eftersträvas
om vilka typer av uppgifter och vilken rapportering som krävs för att
tillförlitlig och jämförbar information om migrationsfrågor ska kunna
tillhandahållas på regional och global nivå. Mekanismer för utbyte av
nationella uppgifter, såsom migrationsprofiler, bör undersökas. Initiativ bör
uppmuntras till stöd för utvecklingsländerna i arbetet med att stärka deras
kapacitet att samla in och analysera uppgifter om sambanden mellan migration,
rörlighet och utveckling. En ändamålsenlig samordning i fråga om datainsamling
och forskning på global nivå bör främjas. ·
FN-organ och internationella organisationer bör
säkerställa en fullt ut integrerad och samordnad internationell
migrationsagenda för att minimera en överlappning av kompetenser och slöseri
med knappa resurser. 5. Rundabordssamtal 4: Arbetskraftens
rörlighet internationellt och regionalt och effekterna på utvecklingen 5.1. Arbetskraftens rörlighet EU är ett unikt exempel på hur regional
integration kan åstadkommas och hur den bidrar till utvecklingen. EU har skapat
ett gemensamt ekonomiskt område och ett gemensamt område med fri rörlighet där
mer än 480 miljoner europeiska medborgare är fria att resa, studera, arbeta och
bosätta sig. EU håller successivt på att bygga upp en integrerad
arbetsmarknad och har infört system för erkännande av yrkeskvalifikationer
och möjligheter att överföra sociala rättigheter och pensionsrättigheter mellan
medlemsstaterna. Arbetskraftens rörlighet inom EU har lett till många fördelar,
bl.a. ökad ekonomisk konvergens och utbyte av kunskaper mellan medlemsstaterna,
fler penningöverföringar inom EU och mindre tryck på arbetsmarknader med hög
arbetslöshet. EU:s lagstiftning[13]
ger tredjelandsmedborgare rätt till rörlighet som gör det möjligt för dem att
bo och arbeta i en annan medlemsstat. I dagens starkt konkurrenspräglade och globaliserade
ekonomi, och trots den nuvarande höga arbetslösheten i EU, kommer även
arbetskraftsinvandringen av tredjelandsmedborgare att vara en del i EU:s
ansträngningar för att bygga upp en högkvalificerad och anpassningsbar
arbetskraft som kan möta de utmaningar som den demografiska och ekonomiska
utvecklingen innebär. EU vill utnyttja den inhemska arbetskraften på bästa
möjliga sätt, inklusive migranter som redan vistas lagligt i EU, samtidigt som
man vill öppna nya vägar för laglig ekonomisk migration i områden där
arbetskrafts- och kompetensbrist nyligen har konstaterats. Eftersom den internationella (arbetskrafts-)
rörligheten ökar behöver arbetet intensifieras på områden som erkännande av
utländska yrkeskvalifikationer och möjligheterna att överföra
pensionsrättigheter och andra sociala förmåner, även där så är möjligt på
internationell nivå. Exempelvis Social Protection Inter-Agency Board som
inrättades av G20 under 2011 bör överväga att ta upp frågan om socialt skydd
för migranter. Arbetskraftens rörlighet på regional nivå är också ett viktigt inslag i utvecklingsregioner och utgör en viktig
försörjningsstrategi. Arbetskraftens rörlighet bidrar till en bättre matchning
mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. I takt med att fördelningen av
den globala välfärden förbättras blir många utvecklingsländer i allt större
utsträckning destinationsländer för interregional arbetskraftsmigration. Den
globala ekonomiska krisen har faktiskt lett till att arbetskraftens rörlighet
har ökat från EU:s medlemsstater till vissa latinamerikanska och afrikanska
länder. Strukturerna för styrning av arbetskraftsmigration är dock fortfarande
svaga i många låg- och medelinkomstländer och bör stärkas för att främja
migrationens utvecklingsfrämjande effekter och garantera adekvat skydd och
anständiga arbetsvillkor för migrerande arbetstagare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt regionala
organisationers roll på detta område, eftersom de har goda möjligheter att
förbättra styrningen av arbetskraftens rörlighet på regional nivå. EU vill dela
med sig av sina erfarenheter av att hantera arbetskraftens rörlighet, bl.a. med
regionala organisationer i låg- och medelinkomstländer. 5.2. Viktiga budskap till
högnivådialogen ·
Alla stater bör se över befintliga hinder för
människors rörlighet för att undanröja hinder som inte är motiverade ur
säkerhetssynpunkt och som onödigt hämmar den ekonomiska konkurrenskraften och
regionala integrationen. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt att underlätta tillträdet för resenärer med ärligt uppsåt och minska
kostnaderna för utfärdande av dokument och rekryteringsavgifter. Man bör i
detta sammanhang överväga att anordna en konferens om arbetskraftens rörlighet
och utvecklingen internationellt inom ramen för FN. ·
Processer och regionala organisationer som
arbetar för att främja laglig migration inom regioner och rörlighet mellan
utvecklingsländer bör stödjas. ·
Arbetskraftens rörlighet inom regioner, program
för kompetensutveckling och system för certifiering och erkännande av
yrkeskvalifikationer bör främjas, särskilt i sektorer där det råder brist på
utbildad personal och som skulle kunna gynnas av migrerande arbetstagare. Parallellt behövs tillförlitliga analyser av hur kompetensbehoven
kommer att utvecklas mellan olika regioner[14]
som underlag för program för kompetensutveckling och möjligheter som ges till
rörlighet. ·
Cirkulär migration bör underlättas för att
främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i ursprungs- och
destinationsländer. ·
En äkta tillgång till social trygghet i
värdländerna samt möjligheter att överföra sociala rättigheter och
pensionsrättigheter bör främjas, bl.a. genom bilaterala eller regionala avtal,
eftersom detta kan underlätta rörligheten och cirkulär migration samt fungera
som ett hinder för irreguljärt arbete. 6. Vad EU bör göra: Nästa steg för att
stärka kopplingen mellan utvecklings- och migrationsfrågor Ovanstående centrala budskap riktas till
världssamfundet. Mycket kan och bör dock göras inom ramen för EU:s egna
politiska åtgärder och program. Inom EU:s externa migrationspolitik har
betydande framsteg redan gjorts för att maximera de effekter migrationen till
EU har på utvecklingen i ursprungsländerna. EU är fast beslutet att fortsätta
arbetet med alla ”traditionella” områden av agendan (penningöverföringar,
diaspora, kompetensflykt, cirkulär migration). De utmaningar och möjligheter som kopplingen
mellan utveckling och migration innebär för partnerländerna är emellertid mer
omfattade och komplexa än dem som tagits upp hittills. Kommissionen kommer att
se till att framtida EU-åtgärder på området migration och utveckling blir
verkligt heltäckande och inbegriper hela skalan av de olika positiva och
negativa effekter som migration kan få på en hållbar ekonomisk, social och
miljömässig utveckling i låg- och medelinkomstländer. Detta kräver att man
byter fokus och placerar utvecklingsfrågorna i centrum för åtgärderna. För att
omsätta detta heltäckande synsätt i handling måste, särskilt inom ramen för
EU:s utvecklingspolitik, en rad aspekter behandlas på ett bättre sätt, bl.a.
genom följande åtgärder: ·
Utvidgade åtgärder på de ”traditionella”
områdena migration och utveckling så att ”syd-syd-kontexten” omfattas, i synnerhet genom att identifiera sätt att underlätta strömmar av
penningöverföringar mellan utvecklingsländer och stödja forskning för att
bättre förstå vilken roll som utflyttade befolkningsgrupper som bor i låg- och
medelinkomstländer spelar som utvecklingsaktörer i sina ursprungsländer. ·
Undersökning av hur de kostnader som uppstår till
följd av migration och rörlighet kan minskas för destinationsländer med
låg- och medelinkomst och fördelarna öka för dessa länder, med särskilt fokus
på omflyttningar inom regioner. I detta avseende bör samstämmighet mellan
nationell sysselsättningspolitik och aktiv arbetskraftsmigration främjas. ·
Fördjupade kunskaper om vilka sociala och
ekonomiska effekter migration får på utvecklingen, särskilt inom sektorer
som hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning samt jordbruk. ·
Åtgärder för att fullt ut föra upp påtvingad
migration på agendan för utveckling och migration och se till att
flyktingar och andra ofrivilliga migranter ingår i långsiktig planering för
utvecklingen. Kommissionen kommer särskilt att arbeta för att utdragna
flyktingsituationer integreras i utvecklingsagendan för att se till att
värdländerna tar hänsyn till flyktingarnas situation och deras möjliga positiva
bidrag, så att man kan förhindra framtida fördrivningar och stärka insatserna
för att hitta hållbara lösningar. ·
Ytterligare undersökning och beaktande av sambanden
mellan klimatförändringar, miljöförstöring och migration liksom
av den betydelse en anpassning till klimatförändringar och
katastrofriskreducering har för att minska fördrivningar och migrationens roll
som en strategi för att stärka anpassningen och katastrofriskreduceringen. ·
Ytterligare undersökning av sambanden mellan rörlighet
och utveckling, inbegripet förhållandet mellan intern och internationell
rörlighet och mellan rörlighet och urbanisering. Kommissionen kommer vidare, inom ramen för den
övergripande strategin för migration och rörlighet samt agendan för förändring,
att främja migrationsstyrning och en effektiv politisk samstämmighet
på alla nivåer för att utnyttja migrationens och rörlighetens potential som utvecklingsfaktorer.
Kommissionen kommer särskilt att göra följande: i. Främja integreringen av migration
i utvecklingsstrategier. När det gäller EU:s eget utvecklingssamarbete
kommer kommissionen att fortsätta den riktade tematiska finansieringen och
intensifiera sina ansträngningar för att integrera migrationsaspekterna i
utvecklingsinitiativ inom andra sektorer, när detta är meningsfullt. Den är
vidare beredd att bistå utvecklingsländerna i arbetet med att integrera
migrationsaspekterna, bl.a. genom att stödja utvidgade migrationsprofiler och
nationella migrationsstrategier. ii. Stärka
migrationsstyrningen och samarbete i och mellan utvecklingsländer
(särskilt på regional nivå) för att förbättra resultaten av
utvecklingspolitiken för ursprungs-, transit- och destinationsländer.
Kommissionen är beredd att stödja kapacitetsuppbyggnad på alla relevanta
områden, bl.a. genom att dela med sig av sin sakkunskap i fråga om skydd av
migranters mänskliga rättigheter, integration, arbetskraftsmigration, asyl och
internationellt skydd, kampen mot människosmuggling och människohandel,
integrerad gränsförvaltning osv. Sådana åtgärder bör överensstämma helt med
utvecklingsstrategiernas migrationsrelaterade mål. iii. Ytterligare främja strategin
där migranten sätts i centrum som en övergripande prioritering för alla
EU:s åtgärder rörande migration och utveckling, som måste syfta till att hjälpa
migranter att bli bättre utvecklingsaktörer. Initiativ bör bygga på en kunskap
om vilka effekter dessa åtgärder får på individ- och samhällsnivå, bl.a. för
migranterna själva, för värdsamhällena och för dem som blir kvar hemma. Kommissionen kommer att rapportera om de
framsteg som görs med dessa initiativ i sin rapport om den övergripande
strategin för migration och rörlighet, som läggs fram vartannat år, samt i sin
rapportering om genomförandet av agendan för förändring. 7. Slutsatser EU har skapat ett område med fri rörlighet för
personer mellan länderna i Europa som ses som en källa till inspiration av
många i hela världen. I en anda av partnerskap
har man banat väg för en extern migrationspolitik som är balanserad och
extensiv. EU är världens största givare av
utvecklingsbistånd och kommer att fortsätta att ge betydande stöd under de
kommande åren. EU är berett att dela med sig
av sina erfarenheter till intresserade länder och organisationer, och uttrycker sin förhoppning om att
högnivådialogen 2013 kommer att vara startpunkten för en ny era av globalt
samarbete kring migration och utveckling. Kommissionen uppmanar alla berörda organ och
internationella organisationer på området migration och utveckling att föra ett
mer sammanhängande, heltäckande och bättre samordnad strategi på global nivå. Det internationella samfundet måste kunna utnyttja
möjligheterna och ta itu med de utmaningar som är förknippade med
internationell migration. I dagens
globaliserade värld står alla länder inför liknande utmaningar, även i fråga om
migration och utveckling. Länderna kommer dock
att närma sig situationen på olika sätt, eftersom deras prioriteringar, storlek
och demografiska och ekonomiska karakteristika varierar. Internationellt samarbete är därför nödvändigt för att se till
att människor som flyttar i sökande efter ett bättre liv kan utöva sina
rättigheter på ett säkert sätt. Kommissionen uppmanar politiska beslutsfattare
och yrkesverksamma på utvecklingsområdet att intensifiera sitt arbete
med att stärka kopplingen mellan migration och utveckling, både genom att på
ett bättre sätt integrera frågor som rör migration och rörlighet i sin
planering för utvecklingen och genom ett ökat deltagande i aktuella
internationella forum. Utvecklingsprocesser är
beroende av rörlighet, som i sin tur är nödvändig för att garantera en effektiv
matchning av utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden och underlättar
överföringar av socialt, finansiellt och mänskligt kapital. Utveckling främjar också rörlighet, eftersom
människor får ökade resurser för att flytta och söka nya möjligheter. En rad processer kommer att driva på rörligheten
ytterligare i framtiden, bl.a. globala förändringar vad gäller välstånd,
regional och global ekonomisk integration liksom miljöförstöring som är knuten
till klimatförändringar. En utvecklingsdebatt
som är anpassad till 2000-talet måste därför fullt ut ta hänsyn till den roll
som migration och rörlighet spelar som utvecklingsfaktorer och erkänna den
betydelse som en god styrning av migrationen har, för att begränsa de
potentiellt negativa effekter som migration har på utvecklingen. Kommissionen uppmanar slutligen politiska
beslutsfattare och yrkesverksamma på migrationsområdet att fullt ut
beakta utvecklingsaspekter i migrationspolitiken och ta på sig ett större
ansvar för att garantera respekten för och skyddet av mänskliga rättigheter för
alla migranter inom alla delar av migrationsstyrningen.
Migration och rörlighet handlar om frihet. Det
handlar om att ge varje enskild individ möjlighet att påverka sin egen
livssituation, ekonomiskt och socialt. Respekten
för mänskliga rättigheter får effekter som sträcker sig långt bortom den
enskilda migranten, eftersom detta även gynnar både ursprungssamhället och det
samhälle där migranterna bor och arbetar. Att
ge människor möjlighet att utöva sina rättigheter är en vinnande strategi, både
för en lyckad migrationsstyrning och en hållbar utveckling. Högnivådialogen 2013 bör bidra till arbetet
med att möta dagens globala utmaningar, särskilt genom att främja införandet av
migration och rörlighet som en synlig övergripande prioritering i utvecklingsramen
för tiden efter 2015 och en erkänd faktor för global utveckling. [1] FN:s generalförsamlings resolution 67/219 av den 21
december 2012. [2] KOM(2011) 743 slutlig: En övergripande strategi för
migration och rörlighet. [3] KOM(2011) 637 slutlig: Att göra EU:s
utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring. [4] Kommissionens arbetsdokument om migration och utveckling
(SEK(2011) 133 slutlig) som bifogas kommissionens meddelande En övergripande
strategi för migration och rörlighet av den 18 november 2011 innehåller ett
antal förslag på detta område. [5] SWD(2013) 138 final: Arbetsdokument från kommissionens
avdelningar om klimatförändring, miljöförstöring, och migration. [6] Kommissionens ståndpunkt beträffande utvecklingsagendan
för tiden efter 2015 beskrivs närmare i COM(2013) 92 final: Ett anständigt
liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid. [7] Åtgärder som ska vidtas på EU-nivå i detta avseende
beskrivs i avsnitt 6. [8] Artikel 11 i rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt
bosatta tredjelandsmedborgares ställning, EUT L 16, 23.1.2004. [9] http://ec.europa.eu/immigration [10] Direktiv 2011/36/EU. [11] COM(2012) 286 final. [12] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om EU:s
rapport från 2011 om en konsekvent politik för utveckling, SEK(2011) 1627
slutlig. [13] Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares
ställning (2003/109/EG) och blåkortsdirektivet (2009/50/EG). [14] EU har infört en kompetenskarta för detta ändamål (under
vidareutveckling): http://euskillspanorama.ec.europa.eu/.