4.10.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 299/29

1.1

Möjligheterna för kvinnor som arbetar eller driver företag inom jordbruket och på landsbygden bör analyseras, undersökas och främjas på EU:s samtliga politikområden och får inte missgynnas inom något av dessa områden: Detta är förutsättningen för att kvinnor ska kunna bli drivande för utveckling och innovation och därmed hjälpa hela sektorn att ta sig ur krisen.

1.2

Likabehandling, lika möjligheter och åtgärder för att främja kvinnors villkor måste garanteras i all lagstiftning och i EU-programmen genom att man faktiskt integrerar jämställdhetsfrågorna och förenklar förfarandena för att få tillgång till resurser och regelbundet kontrollera resultaten.

1.3

Kvinnor måste medverka i planerna för utveckling av sektorn på lokal och regional nivå, vilket förutsätter att de har möjlighet att delta och uttrycka sina behov, erfarenheter och projekt (kapacitetsuppbyggnad).

1.4

Det bör finnas en samverkan mellan universitet och forskningscentrum och de berörda kvinnorna i syfte att undersöka kvinnors möjligheter och behov, tillhandahålla verktyg för utbildning och teknik för att stödja utvecklingen av företag som drivs av kvinnor och förbättra arbets- och livskvaliteten för kvinnor inom jordbruket.

1.5

IKT (1) är grundläggande för att utveckla och förbättra kvinnors verksamhet i jordbruket, under förutsättning att denna teknik är effektiv, tillgänglig och billig (bredband) samt har en god geografisk täckning. Detta kan också skapa arbete för IKT-specialister.

1.6

Bildandet av nätverk mellan kvinnor med hjälp av väl fungerande IKT utvecklar kontakter och främjar deltagande, relationer och utbyte av god praxis mellan kvinnor i EU och kvinnor i kandidatländer och tredjeländer, vilket gynnar internationellt samarbete och handel.

1.7

Utbildningen bör vara inriktad på de berörda kvinnornas behov och möjligheter. De kan själva vara ansvariga för att sprida information genom att använda innovativa metoder (grupper för diskussioner och självstudier, tidningsartiklar, informationsinsatser i utbildningsinstitutioner osv.).

1.8

För att kvinnor ska organisera sig, delta och medverka till att utveckla sin potential behövs det effektiva, tillgängliga och flexibla tjänster som kan frigöra deras tid från omsorgstjänster. Det gäller hälsovård, transporter, kreditgivning, distribution, marknadsföring, omvårdnad av äldre och barn, men också social trygghet för kvinnor som inte omfattas av trygghetssystemen. Även i detta fall kan arbetstillfällen skapas inom de berörda tjänsteområdena.

1.9

EU:s samtliga medlemsstater bör främja ett juridiskt erkännande av medhjälpande makars rätt när det gäller social trygghet och hälso- och sjukvård. På EU-nivå bör det fastställas en ramlagstiftning som säkrar dem samma status, eventuellt genom en särskild stadga för kvinnor i jordbruks- och lantbruksområden

1.10

Kvinnor kan bidra till att jordbruket och den omgivande miljön blir mer hållbar om de har tillgång till de kunskaper och den teknik som krävs (grön teknik, effektiv förvaltning och användning av resurser och framställning av ren energi). För att starta denna typ av innovativa och hållbara företag planeras ett snabbförfarande (fast track) som förenklar tillgången till resurser (särskilt under den gemensamma jordbrukspolitikens (GJP) andra pelare).

1.11

Kvinnor kan driva på en återupplivning av hantverkssektorn samt traditionella och ekologiska produkter av hög kvalitet, bland annat genom ett närmare samspel mellan producenter och konsumenter, vilket bör undersökas och utnyttjas (t.ex. korta produktionskedjor).

1.12

Reformen av GJP och politiken för landsbygdsutveckling måste dra åt samma håll för att främja kvinnors arbete och företagande, särskilt genom tematiska program för kvinnor (andra pelaren).

1.13

Medlemsstater, regioner, lokala förvaltningar och arbetsmarknadens parter delar ansvaret för att främja möjligheterna för kvinnor som lever i jordbruks- och landsbygdsområden genom att garantera rättssäkerhet och införa en adekvat rättslig ram som säkerställer att principen om likabehandling och representation tillämpas också i deras interna verksamhet. Positiva exempel i enskilda medlemsstater bör tjäna som sporre för att kvinnor – såsom också Europaparlamentet krävt – ska bli väl företrädda i alla politiska, ekonomiska och sociala organ inom jordbrukssektorn och på landsbygden.

2.1

Kvinnors potential i jordbruket och på landsbygden är underskattad: I rapporten om den gemensamma jordbrukspolitiken 2010 (2) hänvisas till kvinnor endast genom statistik från Eurostat, och i rapporten om landsbruksutveckling 2010 nämns bara i förbigående klyftan i sysselsättningsgraden (76 % män, 62 % kvinnor) (3). Även i rådets intressanta beslut av den 20 februari 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen (4) nämns kvinnor endast i anslutning till behovet av att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden.

2.2

I Europaparlamentets resolution från 2011 om kvinnors roll inom jordbruket och på landsbygden (5) beskrivs däremot helt riktigt de viktigaste problem som kvinnor konfronteras med, och några strategiska vägar föreslås för att förbättra kvinnors sociala och ekonomiska situation. EESK instämmer i Europaparlamentets analys och slutsatser, men vill också fästa uppmärksamheten på en rad egna yttranden (6).

2.3

EESK välkomnar kommissionens förslag till förordning om gemensamma bestämmelser för strukturfonderna och de åtföljande arbetsdokumenten från kommissionen avdelningar (7) samt meddelandet om det europeiska innovationspartnerskapet inom jordbruket (8). Dessa texter innehåller intressanta punkter som inger hopp om att institutionerna kommer att ägna större uppmärksamhet åt könsfrågor. Kommittén hoppas att de kommer att åtföljas av adekvata beslut av rådet.

2.4

EESK värdesätter uttryckligen verksamheten inom organisationer för kvinnor på landsbygden och jämförbara nätverk i en rad medlemsstater. En del av dessa organisationer är fristående, medan andra ingår i jordbrukarorganisationer. Dessutom finns det organisationer för landsbygdsungdomar med ett betydande engagemang för jämställdhet. Därigenom får många kvinnor kvalifikationer och motiveras till ytterligare företagsmässigt, socialt, yrkesmässigt och politiskt engagemang. Dessa organisationer har också bidragit starkt till de framsteg som hittills gjorts, t.ex. i fråga om jordbrukarfamiljernas sociala trygghet. Inom vissa jordbrukarorganisationer – som hittills traditionellt dominerats av män – finns det numera aktiva kvinnor med stort inflytande (9). Sådana exempel bör tjäna som förebild i alla medlemsstater.

2.5

Parallellt med ovannämnda texter syftar det här yttrandet till att kartlägga kriterier och åtgärder som kan hjälpa kvinnor att frigöra sin potential som arbetstagare och företagare samt driva på innovativa åtgärder för hållbar utveckling och arbeten av hög kvalitet. Genom en klarare bild av kvinnors potential och behov på arbetsmarknaden och av företagsamheten i jordbruket och på landsbygden kan man förbättra produktiviteten och dess kvalitet, utveckla strategiskt framtidsperspektiv, främja diversifiering och utveckla en bättre överensstämmelse mellan GJP och politiken för landsbygdsutveckling och territoriell sammanhållning.

3.1

De successiva reformerna av GJP har suddat ut de begreppsliga gränserna mellan jordbruksekonomi, lantbruksekonomi och förvaltning/utnyttjande av landsbygdsområdena. Detta har skapat ett bredare underlag (10) för att analysera kvinnors problem, men det har också ökat behovet av korrekta, uppdelade och kvalitativa uppgifter, som fördjupar det arbete som redan utförts av Eurostat. I Europaparlamentets resolution från 2011 anges att 26,7 miljoner personer är fast sysselsatta inom jordbruket, varav 42 % (dvs. 11,2 miljoner) är kvinnor. Denna sysselsättning omfattar alla aktiviteter i jordbruket och på landsbygden där personer gör en arbetsinsats av någon form (som ofta inte är deras enda arbete eller deras huvudsysselsättning). Eurostat mäter däremot sysselsättningen inom jordbruket på grundval årsarbetsenheter, vilket minskar det totala antalet män och kvinnor som har någon typ av arbete inom sektorn till 11,1 miljoner år 2010 (för jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske) och följaktligen antalet kvinnor till cirka 4,7 miljoner (11).

3.2

Denna hänvisning till statistiska metoder visar tydligt att problemet inte handlar om hur många personer det gäller utan om jordbrukets och landsbygdens strategiska roll i samspelet med städer och stadsnära områden och deras hållbara utveckling (miljömässigt och socialt). Kvinnors villkor i jordbruket och på landsbygden bör således betraktas ur ett dubbelt perspektiv: Det europeiska jordbrukets höga produktionsstandarder och den potential som kvinnor har och som kan frigöras genom utnyttjande av begränsade resurser, om de används effektivt och målinriktat. Man ska också beakta att vi fortfarande befinner oss i en allvarlig kris som skapar svårigheter – men också möjligheter – för kvinnor som lever och arbetar i jordbruks- och landsbygdsområden.

4.1

Nya analyser av situationen inom jordbruk och landsbygd visar att sektorn har börjat växa igen, med ökade intäkter som följd, efter en nedgång i produktion och sysselsättning som orsakades av minskad konsumtion och export. Särskilt den inre marknaden har visat en viss preferens för kvalitet och hållbarhet: till exempel är lokala produkter (utan transportsträckor eller med kort livsmedelskedja (12)) och/eller ekologiska produkter allt mer efterfrågade bland konsumenterna.

4.2

Vad gäller sysselsättningen förlorade jordbrukssektorn ca 900 000 arbetstillfällen mellan 2007 och 2008, medan nettoförlusten mellan 2008 och 2009 var 200 000 årsarbetsenheter (13). Den negativa sysselsättningsutvecklingen kan således plana ut på en nivå som återspeglar den naturliga minskningen av antalet arbetstagare på grund av företagens rationaliseringar, så att antalet mindre kvalificerade arbetare minskar och antalet högt kvalificerade arbetare ökar.

4.3

Trots att detta ger orsak till hopp, är krisen helt klart inte över och kvinnornas roll har inte förbättrats. Inom stora delar av jordbruksproduktionen används fortfarande informell kvinnlig arbetskraft, som redan har en mycket missgynnad ställning både vad gäller heltidsarbete (26 % kvinnor mot 52 % män) och deltidsarbete (9,7 % män mot 11,8 % kvinnor) (14). Vid sidan av detta förekommer det också säsongsarbete (som berör en mycket stor andel av arbetstagarna i förhållande till det begränsade antalet fast anställda) samt informellt och olagligt arbete, vilket är ett utspritt, osynligt och problematiskt fenomen som inte kan mätas, och som man bör motverka genom att främja omvandlingen av olagligt arbete till lagligt och i möjligaste mån stabilisera kvinnornas sysselsättning.

4.3.1

De kvinnliga invandrarnas situation är mycket oroväckande (oavsett om de kommer från länder i eller utanför EU). De förnekas ofta de mest grundläggande rättigheterna och får finna sig i försenad löneutbetalning eller omotiverade och orimliga löneminskningar. Situationen har förvärrats sedan krisen började och kan inte rättfärdigas med hänvisning till de svårigheter att få tillgång till kredit som drabbat det småskaliga jordbruket och förädlingsindustrin. Det finns många fall där kvinnliga arbetstagare har varit tvungna att återvända till sitt hemland utan att ha fått sin lön eller har blivit offer för utnyttjande, kriminalitet eller handel med arbetskraft, som tyvärr fortfarande inte är straffbart i vissa EU-länder.

4.3.2

Eftersom jordbruksföretagen är utspridda över ett stort område och många av dem är små kan det vara svårt att fullständigt kontrollera att anställningsförhållandena uppfyller kraven. Bra förvaltning från de lokala myndigheternas sida tillsammans med arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället kan dock vara en utgångspunkt för att bekämpa oegentligheter och brottslighet och således säkra alla parters rättigheter och säkerhet.

5.1

Jordbruksproduktionens kvalitetsdimension är en viktig aspekt av kvinnornas arbete, både som producenter, medhjälpande makor, konsumenter och förmedlare av traditioner, kreativitet och gamla och beprövade metoder. För att utnyttja detta faktum krävs en samordning på lokal nivå.

5.2

För att utveckla och tillämpa avancerade produktionstekniker, forskning, yrkesvägledning och utbildning måste forskningsinstituten och universiteten samarbeta med jordbruks- och landsbygdsområdena och inkludera kvinnornas behov och en analys av deras potential i sina studier.

5.3

Man tror ofta att alla utmaningar som gäller att förbättra kvaliteten och främja konkurrenskraften kan lösas med hjälp av någon typ av utbildning. Detta kan leda till ett större utbud av utbildningsprogram, i stället för bättre inriktade utbildningsprogram av högre kvalitet, som ofta inte motsvarar de särskilda behoven hos vare sig näringslivet eller berörda aktörer, eller gemensamt avtalade strategier för hållbar utveckling. För att växa behöver jordbruks- och landsbygdssektorn kvinnliga arbetstagare och företagare med den nödvändiga utbildningsbakgrunden, men utbildning räcker inte i sig för att omedelbart göra arbetet, verksamheten och levnadsförhållandena bättre om det saknas strukturer och tjänster eller hållbara anställningar av hög kvalitet.

6.1

Varje typ av utbildning, tillhandahållande av tjänster eller rationalisering bör utgå från en analys av de konkreta villkoren och resurserna hos de kvinnor som bor och arbetar på landsbygden. Detta innebär en noggrann analys av regionen och befolkningens potential och förväntningar, och den bör genomföras med de berörda kvinnornas aktiva deltagande. Deltagande är en process som de nationella, regionala och lokala myndigheterna, men också organisationer i näringsliv och samhälle, är ansvariga för. Den totala potentialen i en region kan ökas om man frigör potentialen hos de kvinnor som bor där. Målinriktade och effektiva program för att utveckla innovationen, företagandet och sysselsättningen bland kvinnor kan skapa arbetstillfällen (i synnerhet för unga) och därmed bromsa och ibland till och med vända tendensen till avfolkning av landsbygden.

6.1.1

Både universiteten och regionerna bör medverka i undersökningen av denna potential: forskningscentrumen bör tas med i utformningen och utvärderingen av utvecklingsplanerna. Detta kräver att man skapar effektiva kontakter via avancerade och tillgängliga IKT-tjänster mellan universiteten och kvinnorna i syfte att genomföra noggranna undersökningar och testa resultaten i praktiken (15).

6.1.2

De regionala utvecklingsplanerna bör innehålla särskilda utbildningsåtgärder som är inriktade på kvinnliga arbetstagare, medhjälpande makor och företagare och som syftar till att öka deras förmåga att anpassa sig, skapa innovationer och förmedla kunskap och beprövade metoder. De kvinnor som har fått yrkesutbildning bör uppmuntras till att föra den vidare till andra genom formella kanaler (kooperativ, strukturer för att påverka lokala myndigheters beslut, aktionsgrupper för landsbygdsutveckling osv.) och informella kanaler (grupper för diskussioner och självstudier, insatser i skolor och på universitet, radio- och tv-sändningar, tidningskolumner, sociala företag osv.). Den stimulans som behövs består inte bara av finansiella medel, utan också av att man frigör kvinnornas tid med hjälp av stöd och bra lokala tjänster (betald ledighet, barnpassningsstrukturer, effektiv och gratis transport (16), tillfälliga ersättare i förbindelse med vårduppgifter, barndagvård på jordbruk osv.).

6.2

En effektiv, snabb (bredband) och inte för dyr internettillgång är en förutsättning, med tanke på att det fortfarande är mindre än 60 % av hushållen i vissa EU-länder som är anslutna till nätet. Mer utbredd användning av IKT kan också underlätta tillgången till distansutbildning och kommunikation mellan geografiskt avlägsna områden och främja kontakter med kvinnor i jordbruks- och landsbygdssektorn i andra länder, och därmed väcka intresse också för språkstudier och erfarenhetsutbyte.

6.2.1

Dessutom kan IKT främja upprättandet av nätverk av kvinnliga företagare, medhjälpande makor och kvinnliga arbetstagare som – inspirerade av närvaron av invandrare från länder utanför EU – också kommunicerar och samarbetar med kvinnor från kandidatländer och tredjeländer. Detta kan leda till ett fruktbart utbyte av erfarenheter, ett bättre utvecklingssamarbete och till och med en större handelsintegration, och dessutom bidra till att lösa livsmedelsutmaningen på global nivå.

6.3

Kvinnornas hälsa i landsbygdsområdena bör prioriteras. Genom effektiva hälsovårdstjänster bör man bland annat med hjälp av telemedicin och fjärrdiagnos och högklassig medicinsk utrustning övervaka hälsa, säkerhet och yrkessjukdomar på arbetsplatserna, vilket också kan skapa arbetstillfällen för specialiserad personal. Sådana tjänster (i synnerhet vad gäller reproduktiv hälsa och förebyggande gynekologiska undersökningar) bör vara gratis. Under alla omständigheter bör kostnaderna alltid stå i förhållande till inkomst och familjesituation. En viktig aspekt är att äldre kvinnor utgör en stor andel av befolkningen: I vissa länder med en stor jordbrukssektor har kvinnorna en mycket längre förväntad medellivslängd än män, och därför är kvinnorna i majoritet i åldersgruppen över 60 år (17). För dessa kvinnor är det viktigt att det finns läkartjänster, stöd och hemhjälp tillgängliga också för att inte yngre kvinnor ska behöva ta på sig ytterligare familjeansvar.

6.4

Ställningen för medhjälpande makor varierar fortfarande mycket från land till land. De erkänns inte formellt som arbetstagare, trots att de utför mycket arbete inom sektorn, och i vissa medlemsstater har de fortfarande inte tillgång till sjukvård eller pension (bortsett från en allmän pension, om socialskyddssystemet omfattar en sådan). Det behövs instrument för att säkra skydd för dessa kvinnor, till exempel särskilda pensionsfonder som främjas av arbetsmarknadens parter eller de lokala och regionala myndigheterna. Man bör också fastställa en rättslig ram som säkrar dem samma status, eventuellt via en särskild europeisk stadga för kvinnor som arbetar inom jordbruket och på landsbygden.

6.5

Kvinnorna spelar en central roll när det gäller rationell energianvändning och avfallshantering, eftersom de sköter om hushållets ekonomi. Avfallssortering och lämpliga strukturer för kompostering och bearbetning (biomassa) kan bidra till målen för energibesparing och till att det uppstår självförstärkande positiva tendenser i jordbruksproduktionen och den ekologiska produktionen, som i praktiken är självförsörjande i fråga om energi. Tillgång till nya gröna produktionstekniker och effektiv resursanvändning bör underlättas och stödjas med särskilda incitament för företag och verksamheter som drivs av kvinnor.

6.6

I många länder har man tack vare initiativ som startats av kvinnogrupper fått positiva erfarenheter av landsbygdsturism, i synnerhet i form av kooperativ, som kvinnorna har förvaltat med utmärkta resultat. Med tanke på det ökande intresset för denna typ av turism bör man inrätta nätverk för denna verksamhet och utbyta bästa praxis.

6.7

För att bidra till hållbar utveckling och stödja kvinnornas arbete (som ofta utförs på små jordlotter) bör distributionen hålla hög kvalitet och vara funktionell och flexibel: lokala distributionskooperativ, där kostnaderna hålls nere, kan främja försäljningen av lokala kvalitetsprodukter till mer överkomliga priser. Särskilda säljfrämjande evenemang för dessa produkter har också visat sig vara fördelaktiga.

6.8

Det är viktigt att främja den lokala hantverksproduktion som är på väg att försvinna. Informations- och marknadsföringsåtgärder kan bidra till att bevara och skapa företag och arbetstillfällen och därmed motverka avfolkningen av landsbygden och den kvalitetsförsämring som följer av massimport. Därför behövs det ett effektivt samspel mellan lämpliga tjänster, tekniker och transport för att förbinda landsbygdsområdena med marknaderna i städerna (18).

6.9

Det är nödvändigt att förbättra tillgången till krediter för att inrätta jordbruks- och hantverksföretag och kooperativ och ge mer ansvar till de traditionella bankerna (i synnerhet lokala föreningsbanker och sparbanker) och också främja mikrokreditprogram som främst riktas till kvinnor.

7.1

I väntan på antagandet av förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för strukturfonderna (19) bör vi hålla i minnet att rådet i EJFLU-förordningen understryker att fondens medel ska utnyttjas för att främja jämställdhet och information till och delaktighet för jämställdhetsorganisationer (20). Den nya gemensamma förordningen skulle kunna stärkas om man inför ett snabbförfarande för kvinnor som startar innovativa och hållbara jordbruksföretag eller hantverksföretag på landsbygden. Detta skulle ge de organisationer i det civila samhället som deltar i det partnerskap som omfattas av artikel 6 i den nämnda förordningen större kraft och kapacitet att lägga fram förslag.

7.2

När det gäller förslaget till gemensam förordning om fonderna, som EESK redan har behandlat i ett yttrande (21), vill vi bekräfta att kommittén är mycket bekymrad över de konsekvenser som markoekonomiska villkor kan få (artikel 21) för projekt som syftar till utveckling av initiativ för kvinnor. EESK begär att man inför en specifik bestämmelse för att undvika att de svagaste i samhället, däribland kvinnor, drabbas direkt eller indirekt.

7.3

EESK hoppas att kommissionen, utöver den insats som den redan gjort i de ovannämnda förslagen, kommer att bli bättre på att i ett tidigt skede uppfatta kvinnors förändrade villkor och krav och framför allt undvika en rigid utformning av innehållet och metoderna i programmen för att främja kvinnors villkor i jordbruket och på landsbygden.

7.4

Kvinnors ökade deltagande i utvecklingen av jordbruket och landsbygden bör systematiskt integreras även i EU:s program för forskning och utveckling, utbildning (bl.a. Europeiska socialfonden) och för arbetstagarnas rörlighet samt, naturligtvis, i genomförandet av politiken för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

7.5

Bestämmelser, program och projekt som rör genomförandet av andra pelaren bör regelbundet kontrolleras i samband med förfarandena för övervakning av GJP för att säkerställa att de på ett effektivt sätt bidrar till lika möjligheter och ett lämpligt utnyttjande av resurserna.

7.6

Det bör också införas tematiska delprogram för kvinnor inom ramen för politiken för landsbygdsutveckling, och de erfarenheter som vunnits genom Leader-programmet bör utnyttjas och spridas.

7.7

För att kunna utveckla program som huvudsakligen syftar till att frigöra kvinnors potential bör lokal- och regionalområdena – i fysisk, administrativ och sociologisk mening – stå i centrum för en utveckling som bygger på delaktighet. Arbetsmarknads- och civilsamhällsorganisationerna bör vara medansvariga som centrala aktörer i valet av lösningar och deras genomförande. För att göra detta måste de också visa att de har förmåga att konkret och effektivt företräda kvinnors intressen och integrera dem på alla organisationsnivåer och därigenom medverka till deras kapacitetsuppbyggnad.

7.7.1

EESK uppmanar alla organisationer som är representerade inom kommittén att rikta stor uppmärksamhet mot kvinnor som arbetar och lever i en jordbruks- och landsbygdsmiljö och att göra sig till tolk för deras behov och önskemål samt att systematiskt integrera kvinnor i de olika horisontella och vertikala samarbetsstrukturerna.