52012DC0252

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

Kombinationseffekter av kemikalier

Kemikalieblandningar

1.           Inledning

Under senare år har man alltmer börjat intressera sig för effekterna på människors hälsa och på miljön av exponering för flera olika kemikalier samtidigt. Dessa effekter kallas omväxlande kombinationseffekter, samverkanseffekter och cocktaileffekter. Europaparlamentet har upprepade gånger påpekat att EU:s kemikalielagstiftning måste ta hänsyn till kombinationseffekter av olika kemikalier på människors hälsa och på miljön. Den 22 december 2009 antog rådet, delvis på grundval av farhågor föranledda av en dansk studie på småbarn (ruta 1), ett antal slutsatser om kombinationseffekter av kemikalier[1].

Ruta 1. Blandningar som människor exponeras för

Danska myndigheter offentliggjorde 2009 resultaten av en studie[2] där man undersökte tvååringars exponering för kemikalieblandningar bestående av ett flertal hormonstörande ämnen från olika källor. I studien undersöktes exponering via livsmedel, inomhusluft, inomhusdamm, kläder, skor, leksaker, hälso-, sjukvårds- och hygienprodukter samt föremål som skötbäddar och badmattor. Utifrån den uppskattade halten av de berörda ämnena drog man slutsatsen att det är angeläget att minska exponeringen för antiandrogena och östrogena ämnen i livsmedel, inomhusluft och konsumentprodukter.

Rådet uppmanade kommissionen att ”…bedöma hur och om relevant befintlig gemenskapslagstiftning tillräckligt beaktar risker vid exponering för olika kemikalier från olika källor och spridningsvägar, och utifrån detta överväga lämpliga ändringar, riktlinjer och bedömningsmetoder, och att rapportera tillbaka till rådet senast i början av 2012”.

Syftet med detta meddelande är att formellt hörsamma rådets uppmaning och, i synnerhet, att bedöma om nuvarande EU-lagstiftning, som framför allt bygger på bedömning av enstaka ämnen och enstaka källor, garanterar den höga skyddsnivå som krävs enligt fördraget. Hanteringen av kemikalieblandningar kommer också att tas upp i samband med fastställandet av de framtida prioriteringarna för miljöpolitiken. Åtgärder för att minska exponering för potentiellt skadliga kemikalieblandningar kommer även att bidra till uppnåendet av målen med programmet för hälsa och tillväxt[3].

Det här dokumentet bygger till stor del på det gemensamma yttrandet från tre vetenskapliga kommittéer[4] (nedan kallade de vetenskapliga kommittéerna) och beaktar också en större studie, State of the Art Report on Mixture Toxicity[5], som finansierats av kommissionen.

2.           Blandningar[6] inom ramen för EU:s kemikalielagstiftning

Inom EU, liksom i andra delar av världen, bygger kemikalielagstiftningen på bedömningar av enskilda kemiska ämnen. Dessa bedömningar används ofta som grund för beslut som hänför sig direkt till enskilda ämnen. Utöver bestämmelserna om bedömning och hantering av enskilda ämnen finns det också en omfattande EU-lagstiftning för olika typer av blandningar.

2.1 Avsiktliga blandningar

Avsiktliga blandningar har en känd sammansättning, och bedömningen grundar sig här på de ingående beståndsdelarnas egenskaper. Vid behov kan detta kompletteras med tester av produkten i dess helhet. Lagstiftningen på detta område omfattar bland annat bestämmelser om klassificering, märkning och förpackning av blandningar[7], bestämmelser om godkännande av växtskyddsmedel[8], bestämmelser om sammansättning för kosmetiska produkter[9], bestämmelser om godkännande av humanläkemedel[10] och bestämmelser om godkännande av veterinärmedicinska läkemedel[11].

2.2 Blandningar som härrör från en enda källa

Utsläpp till miljön i samband med produktion, transport, användning eller bortskaffande av varor består ofta av blandningar av kemiska ämnen. Om sammansättningen är känd eller komponenterna kan identifieras genom olika analysmetoder kan man göra en bedömning utifrån kunskaper om beståndsdelarna. Om sammansättningen inte är känd måste bedömningen grunda sig på tester av blandningen i dess helhet. Det finns mycket få exempel på EU-lagstiftning som uttryckligen kräver att hela blandningar ska bedömas eller testas. Vattendirektivets[12] krav på att vattenförekomster ska uppnå såväl god ekologisk status som god kemisk status tar inte bara fasta på halterna av enskilda ämnen utan också på effekterna av flera ämnen i kombination.

2.3 Kemikalieblandningar från flera källor och med flera spridningsvägar

När det gäller bedömning av flera ämnen från olika källor, vilket rådet anser vara det största problemet, finns det endast ett fåtal exempel på bestämmelser i EU-lagstiftningen. Beträffande Reach-förordningen[13] har man utarbetat riktlinjer för bedömning av flera exponeringskällor för ett och samma ämne och i vissa fall bedömning av flera närbesläktade ämnen med liknande verkan, t.ex. olika salter av en och samma metall eller närbesläktade derivat av organiska ämnen[14]. Arbetsgivare är skyldiga att göra en bedömning av farliga kemikalier på arbetsplatserna. De är i samband med detta också skyldiga att bedöma riskerna med kombinationer av alla sådana ämnen[15]. När det gäller fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung[16] har panelen för växtskyddsmedel och restsubstanser av dem inom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) utvecklat metoder som tar hänsyn till kumulativa och synergistiska effekter vid fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedel med liknande verkningssätt[17]. Efsa håller också på att utarbeta metoder som avser yrkesmässig exponering för bekämpningsmedel med skilda verkningssätt[18].

2.4 Slutsatser

Sammanfattningsvis kan man säga att när kemikalieblandningar regleras i EU-lagstiftningen och bedöms i enlighet med denna sker det främst för kemiska produkter med känd sammansättning. Vissa komplexa blandningar som släpps ut till miljön från en enda källa (fabrik, anläggning etc.) omfattas också av kontroller. Det finns några exempel på bedömningar och kontroller som görs för flera ämnen från olika källor och med olika spridningsvägar, men dessa har begränsad omfattning. Det finns för närvarande, inom ramen för EU-lagstiftningen, inte någon mekanism för systematisk, omfattande och samlad bedömning av samverkanseffekter med beaktande av olika exponeringsvägar och produkttyper. Den nyligen genomförda danska studien (ruta 1), som pekade på riskerna med småbarns exponering för olika hormonstörande ämnen, kan därför inte leda till någon omfattande bedömning enligt nuvarande EU-lagstiftning.

3.           Kan exponering för låga halter av olika ämnen ha negativa effekter?

Som framgår av avsnitt 2 finns det ett mycket omfattande regelverk för att säkerställa att halterna av kemiska ämnen som människor, djur och växter exponeras för håller sig inom säkra gränser. Om lagstiftningens krav uppfylls innebär detta att även om människor, djur och växter exponeras för låga halter av många olika kemikalier får inget av dessa ämnen förekomma i en halt som överstiger den säkra gränsen. Med tanke på detta, och för att ta fasta på rådets farhågor, måste vi undersöka huruvida en blandning av kemiska ämnen, från olika källor och med olika spridningsvägar, där varje enskilt ämne förekommer i mycket låg halt, kan ha negativa effekter på människors hälsa eller på miljön.

De vetenskapliga kommittéerna har framhållit att kemikalier som förekommer i blandningar under vissa förhållanden kan samverka på ett sätt som påverkar den totala toxiciteten. Kemikalier med samma verkningssätt[19] kan samverka så att den kombinerade effekten blir större än summan av effekterna av de enskilda komponenterna i en blandning. När det gäller ämnen med olika verkningssätt (med oberoende verkan[20]) drog de vetenskapliga kommittéerna slutsatsen att det inte finns några starka belägg för att exponering för en blandning av sådana kemikalier utgör en hälsorisk om de enskilda kemikalierna förekommer i halter som inte överstiger nolleffektnivån. Beträffande möjligheten att exponering för kemikalieblandningar kan utgöra en risk för människors hälsa drog de vetenskapliga kommittéerna slutsatsen att om den avsedda skyddsnivån uppnås för varje enskilt ämne bör det inte finnas någon anledning till oro när det gäller blandningar av ämnen med olika verkningssätt.

När det gäller ekologiska effekter är dock situationen mindre tydlig, och de vetenskapliga kommittéerna drog här slutsatsen att exponering för blandningar av ämnen med olika verkan i låga men potentiellt relevanta halter bör kunna anses utgöra en risk, även om alla ämnen förekommer i halter under respektive uppskattad nolleffektkoncentration (PNEC). Kommittéerna anser därför att det finns ett behov av att öka kunskaperna och förbättra metoderna samt börja tillämpa en helhetssyn för den ekologiska riskbedömningen av kemikalier under realistiska förhållanden.

4.           Den vetenskapliga utmaningen

4.1.        Fastställa prioriteringar

I enlighet med vad som sagts i föregående avsnitt kan exponering för kemikalieblandningar medföra risker även när kemikalierna förekommer i låga (faktiska) halter. Antalet möjliga kombinationer av de tiotusentals ämnen som för närvarande finns på marknaden är astronomiskt, och de som bedömer riskerna bör koncentrera sig på de situationer där risken för negativa effekter är störst. De vetenskapliga kommittéerna har tydligt angett vilka kriterier och metoder som kan användas för att identifiera de kemikaliekombinationer/-blandningar som ska prioriteras när man gör nya bedömningar (ruta 2).

Ruta 2. Utdrag ur de vetenskapliga kommittéernas detaljrekommendationer om fastställande av prioriteringar

Med tanke på det närmast oändliga antal möjliga kemikaliekombinationer som människor och vilda arter exponeras för krävs det någon typ av första urval för att man ska kunna koncentrera sig på de blandningar som kan medföra risker. Det föreslås att man använder följande kriterier:

1) Betydande exponering av människor och/eller miljö.

2) Kemikalier som tillverkas och/eller saluförs som multikomponentämnen eller kommersiella blandningar med flera komponenter och/eller verksamma ämnen och/eller potentiellt skadliga ämnen.

3) Potentiella allvarliga negativa effekter av en eller flera kemikalier vid de troliga exponeringsnivåerna.

4) Sannolikhet för återkommande eller omfattande exponering av människor eller miljö.

5) Kemikaliernas persistens i kroppen och/eller i miljön.

6) Befintlig information om potentiell interaktion vid de nivåer som människor och miljö exponeras för.

7) Information som gör att man kan anta att kemikalier verkar på liknande sätt.

8) Särskild uppmärksamhet bör ägnas blandningar där en eller flera komponenter antas sakna lägsta tröskelvärde för sina effekter.

4.2.        Vetenskaplig bedömning av kombinationer och blandningar av kemikalier

I de fall en viss kemikalieblandning har identifierats som en prioritering för ytterligare bedömning har de vetenskapliga kommittéerna också gett ingående rekommendationer om vilka metoder som finns tillgängliga för att bedöma/förutse blandningarnas toxicitet (ruta 3).

Ruta 3. Utdrag ur de vetenskapliga kommittéernas detaljrekommendationer om bedömningar

Mot bakgrund av den enorma variationen i människors exponering för kemikalieblandningar har man i samband med riskbedömningar generellt sett antagit att kemikalierna haft olika verkningssätt. I fall där det finns uppgifter som tyder på att kemikalier har liknande verkningssätt bör man i stället använda en metod där doser/halter adderas. Om man använder en sådan metod på komponenter i en kemikalieblandning för vilka verkningssättet är okänt kan det dock leda till att det uppskattade toxicitetsvärdet blir för högt. Metoden där man förutsätter olika verkningssätt kan å andra sidan leda till att toxiciteten underskattas. För att säkerställa en godtagbar skyddsnivå bör därför metoden med addering av doser/halter användas om komponenternas verkningssätt är okänt.

Inom ekotoxikologin bör varje metod kopplas till specifika endpoints och angivna taxonomiska organismgrupper. […] En stor begränsning för komponentbaserade metoder är att de bara kan användas på blandningar där huvudkomponenterna är kända.

4.3.        Kunskaps-/informationsluckor

Samtidigt som kommittéerna lämnade ingående rekommendationer om identifiering av de farligaste kemikalieblandningarna och om metoder för att bedöma sådana blandningar påminde de också om de många kunskaps- och informationsluckor som hindrar en mer systematisk och effektiv tillämpning av dessa metoder (ruta 4).

Ruta 4. Utdrag ur de vetenskapliga kommittéernas detaljrekommendationer om kunskapsluckor

Vid bedömning av kemikalieblandningar finns det i nuläget en betydande kunskapslucka när det gäller var, hur ofta och i vilken omfattning människor och miljö exponeras för vissa kemikalieblandningar och hur exponeringen kan förändras över tiden. Det finns ett behov av att bättre förstå exponeringen av människor och miljö, både genom övervakning och modellering.

För många kemikalier finns det ingen tillförlitlig information om verkningssättet. Det finns för närvarande varken någon överenskommen förteckning över verkningssätt eller några fastställda kriterier för att karakterisera eller förutsäga verkningssättet för dåligt kända kemikalier eller för att föra samman kemikalier i bedömningsgrupper.

Interaktioner[21] mellan kemikalier i blandningar är svåra att förutse, särskilt när det gäller långtidseffekter. Det behövs mer forskning för att fastställa kriterier för att förutsäga potentiering eller synergieffekter.

Inom ekotoxikologin är problemet ännu mer komplext. Det är svårt (för att inte säga omöjligt) att känna till alla tänkbara verkningssätt som kan förekomma hos olika organismer i ett komplext biologiskt samhälle. Ekologiskt relevanta endpoints är å andra sidan i allmänhet bredare och inte så specifika (t.ex. toxicitet för särskilda organ etc.) som dem som används inom humantoxikologin. Man bör göra en fullständig genomgång av relevant litteratur i syfte att ta fram en rapport med de senaste rönen om modellering av biologisk nedbrytbarhet hos blandningar.

Kommittéerna framhöll också att Reach-förordningen håller på att ge upphov till historiens största databas med kemikalier och att denna information skulle kunna användas för att minska den rådande osäkerheten på vissa punkter.

4.4.        Kan bedömningen av kemikalieblandningar göras på ett mer systematiskt sätt inom ramen för EU-lagstiftningen?

Enligt de vetenskapliga kommittéernas yttrande finns det vetenskapliga metoder för att utvärdera sådana kemikalieblandningar som identifieras som prioriterade för ytterligare bedömning. För närvarande finns dock stora kunskaps- och informationsluckor som kan utgöra hinder för att faktiskt tillämpa metoderna. Frågan är därför huruvida nuvarande kunskapsnivå räcker till för en mer systematisk bedömning av kemikalieblandningar inom ramen för EU-lagstiftningen. De vetenskapliga kommittéerna har också gett tydliga rekommendationer i denna fråga (ruta 5).

Ruta 5. Utdrag ur de vetenskapliga kommittéernas rekommendationer om möjligheten att göra utvärderingar av blandningar på ett mer systematiskt sätt inom ramen för EU-lagstiftningen

I många fall är kunskaperna otillräckliga för en grundlig vetenskaplig analys. Om toxikologiskt relevanta interaktioner kan uteslutas, om komponenterna i en blandning har identifierats och om verkningssättet är känt, bör man antingen använda sig av en modell där doserna adderas eller en modell där komponenterna antas ha olika verkningssätt. Inom humantoxikologin är dessa uppgifter sällan kända, och i de flesta fall är det mycket kostnads- och arbetsintensivt att ta fram dem.

Inom ekotoxikologin bör man känna till verkningssättet för alla relevanta taxonomiska grupper i akvatiska och terrestra ekosystem. Detta innebär att ännu mindre information finns tillgänglig. Dessutom kan verkningssätt som anses olika på individnivå påverka samma populationsrelevanta endpoint. Modellen med addering av doser/halter kan därför vara lämpligare för att förutse effekterna på populationsnivå.

Vid prioriteringen av kemikalieblandningar för eventuell bedömning måste man först avgöra om det finns en betydande exponering av människor och miljö för blandningen eller dess komponenter. Om det inte finns tecken på betydande interaktion kan en modell med addering av doser/halter användas om blandningens komponenter utövar sin biologiska effekt genom samma eller liknande verkningssätt/-mekanism. Om blandningens komponenter har olika verkningssätt används i stället den modell som tar hänsyn till detta. Det verkar också rimligt att som förstahandsval använda en modell med addering av doser/halter i fall där man inte har tillräcklig information om verkningssätt eller dos–respons för att kunna göra en tillräckligt försiktig bedömning.

Utöver rekommendationerna i ruta 5 har de vetenskapliga kommittéerna också tillhandahållit ett beslutsträd som kan tillämpas på kemikalieblandningar (se de vetenskapliga kommittéernas yttrande för mer detaljer).

5.           Slutsatser

5.1.        Nuvarande situation

(1) Enligt EU:s nuvarande lagstiftning krävs det ingen omfattande och samlad bedömning av kumulativa effekter av olika kemikalier med beaktande av olika exponeringsvägar. I fall där man identifierat en potentiellt skadlig blandning och där en sådan blandning innehåller kemiska ämnen som regleras genom olika rättsakter i EU-lagstiftningen finns det för närvarande inget system för att åstadkomma en samlad och samordnad bedömning i enlighet med alla berörda rättsakter.

(2) För kemikalier med olika verkningssätt verkar fastställandet av ”säkra nivåer” baserade på bedömningar av enskilda ämnen ge tillräckligt skydd mot tänkbara negativa effekter av blandningar/kombinationer på människors hälsa.

(3) Om kemikalier har liknande verkningssätt finns det risk för kumulativa effekter när kemikalierna förekommer tillsammans i en blandning (även om halten av varje enskilt ämne understiger den säkra nivån). I sådana fall bör man använda metoden med addering av doser/halter för att säkerställa en godtagbar skyddsnivå.

(4) Vad gäller effekterna på vilda arter och ekosystem är situationen mindre klar, och möjligheten att kombinations-/samverkanseffekter uppträder bör beaktas både för kemikalier med olika verkningssätt och för sådana med liknande verkningssätt.

(5) Det finns redan metoder för identifiering av kemikalieblandningar som kan medföra risker samt för bedömning av kemikalieblandningar. Det finns dock också stora kunskaps- och informationsluckor (främst när det gäller verkningssätt och exponeringsdata) som minskar möjligheterna att bedöma blandningar på vederbörligt sätt. Information som håller på att samlas in inom ramen för EU-lagstiftningen, särskilt Reach-förordningen, kommer att bidra till att minska nuvarande osäkerhet.

(6) Trots kunskaps- och informationsluckorna är det möjligt att bedöma blandningars toxicitet på ett mer systematiskt sätt inom ramen för EU-lagstiftningen. När uppgifter om verkningssätt och dos–respons saknas eller är osäkra innebär ett förstahandsval av sådana metoder där doser/halter adderas en högre skyddsnivå. Samtidigt kan de negativa effekterna därigenom komma att överskattas. Denna begränsning och de extra kostnader den kan medföra ska beaktas i fall där man överväger olika förvaltningsåtgärder.

(7) Även om de vetenskapliga kommittéerna inte explicit tar upp frågan i sitt yttrande, måste man vid bedömningar av kemikalieblandningar följa principen om att tester på ryggradsdjur bör begränsas, förbättras och ersättas.

5.2.        Operativ uppföljning

Mot bakgrund av ovanstående slutsatser kommer kommissionen att:

(1) Inrätta en särskild arbetsgrupp med relevanta enheter och associerade byråer och myndigheter (Efsa, Europeiska kemikaliemyndigheten, Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska miljöbyrån) för att stärka samordningen mellan olika delar av lagstiftningen och främja en samlad bedömning av prioriterade blandningar, med beaktande av riskerna för exponering av människor och miljö. Arbetsgruppen ska samordna arbetet med att samla data och övervaka den samlade bedömningen av prioriterade blandningar. Eventuella uppföljande åtgärder ska vidtas i enlighet med den lagstiftning som reglerar det berörda ämnet för närvarande.

(2) Utveckla, senast juni 2014 och med beaktande av yttrandet från de vetenskapliga kommittéerna, tekniska riktlinjer för att främja en enhetlig strategi för bedömning av prioriterade blandningar enligt olika delar av EU-lagstiftningen. Sådana riktlinjer ska inte ersätta befintliga bestämmelser och de ska inte heller innebära ytterligare skyldigheter eller bördor för de ekonomiska aktörerna. Utarbetandet av riktlinjerna kommer att samordnas av den särskilda arbetsgrupp som avses i punkt 1.

(3) Främja en bättre förståelse av de kemikalieblandningar som människor och miljö faktiskt exponeras för, genom att

(a) se över, i samråd med de associerade byråerna, de övervakningsdata som för närvarande samlas in i enlighet med EU-lagstiftningen eller som genereras inom ramen för EU-finansierade forskningsprojekt[22], och

(b) främja en enhetligare strategi för generering, insamling, lagring och användning av kemiska övervakningsdata som gäller människor och miljö genom inrättandet av en plattform för kemiska övervakningsdata. Detta skulle göra det enklare att se samband mellan exponering och epidemiologiska data vid undersökning av potentiella biologiska effekter. Det skulle i förlängningen också leda till positiva hälsoeffekter.

(4) Undersöka möjligheterna att fylla vissa andra kunskapsluckor, särskilt när det gäller i) verkningssätt hos kemikalier, ii) gruppering av kemikalier i kategorier eller bedömningsgrupper, iii) förutseende av interaktion och iv) identifiering av de kemiska ämnen som huvudsakligen styr blandningars toxicitet. Dessa åtgärder kan delvis få stöd genom Horisont 2020, EU:s framtida ramprogram för forskning och innovation.

(5) Främja konsekventa och vetenskapligt baserade strategier för riskbedömning av kemikalieblandningar på global nivå genom deltagande i relevanta internationella verksamheter. Detta kommer att bidra till att skydda hälsa och miljön och samtidigt främja den europeiska industrins konkurrenskraft.

(6) Offentliggöra en rapport om bedömningen av kemikalieblandningar i slutet av juni 2015. Rapporten ska redogöra för framsteg och erfarenheter i samband med de åtgärder som anges i punkterna 1–5.

Vid utförandet av åtgärderna i punkterna 1–5 kommer kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och med andra berörda parter. Formerna för detta samarbete har ännu inte fastställts. Man kommer dock så långt det är möjligt utnyttja befintliga strukturer.

[1]               Rådets slutsatser om kombinationseffekter av kemikalier. 2988:e mötet i rådet (miljö), Bryssel den 22 december 2009.

[2]               Survey and Health Assessment of the exposure of 2 year-olds to chemical substances in Consumer Products. Miljøministeriet, Miljøstyrelsen (2009).

[3]               Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för hälsa och tillväxt, det tredje fleråriga programmet för EU-åtgärder på hälsoområdet för perioden 2014–2020 (KOM(2011) 709 slutlig.

[4]               Toxicity and Assessment of Chemical Mixtures. Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker, vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker och vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet. Gemensamt yttrande antaget den 14 december 2011, http://ec.europa.eu/health/scientific_committees/environmental_risks/opinions/index_en.htm

[5]               GD Miljös webbplats, http://ec.europa.eu/environment/chemicals/effects.htm

[6]               Begreppen ”kemikalieblandningar”, ”kemiska cocktails” och ”kombinationseffekter av kemikalier” används ofta för att uttrycka samma sak. För tydlighets skull används i det här dokumentet ”kemikalieblandningar”.

[7]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

[8]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

[9]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).

[10]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

[11]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1).

[12]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

[13]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 136, 29.5.2007, s. 1).

[14]             http://echa.europa.eu/documents/10162/13632/information_requirements_part_e_en.pdf.

[15]             Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (EGT L 131, 5.5.1998, s. 11).

[16]             Förordning (EG) nr 396/2005 (EUT L 70, 16.3.2005, s. 1).

[17]             EFSA Journal (2008) 704, 1–85, http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/doc/705.pdf och EFSA Journal 2009; 7: 1167, http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1167.htm.

[18]             http:www.efsa.europa.eu/en/supporting/pub/232e.htm.

[19]             Enligt de vetenskapliga kommittéerna är ett verkningssätt en trovärdig hypotes om mätbara nyckelhändelser genom vilka en kemikalie utövar sina biologiska effekter. ”Samma verkningssätt” definieras av Efsa som ett verkningssätt som omfattar samma nyckelhändelser som ger upphov till negativa hälsoeffekter efter att ämnet i fråga interagerat med ett eller flera biologiska mål.

[20]             Enligt de vetenskapliga kommittéerna föreligger oberoende verkan där verkningssätten och eventuellt också, men inte nödvändigtvis, typen av och platsen för de toxiska effekterna skiljer sig åt mellan kemikalierna i en blandning och då de enskilda kemikalierna inte påverkar varandras toxicitet.

[21]             De vetenskapliga kommittéerna har angett att begreppet interaktion avser den kombinerade effekten av två eller flera kemikalier när det är starkare (synergistisk, potentierande eller supraadditiv) eller svagare (antagonistisk, inhibitiv eller subadditiv) än vad som kan förväntas på grundval av adderade doser/halter.

[22]             Med beaktande av åtgärderna i den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa {SEK(2004) 729}/* KOM(2004) 416 slutlig.