This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52011PC0877
Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL Amending Directive 2003/98/EC on re-use of public sector information
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn
/* KOM/2011/0877 slutlig - 2011/0430 (COD) */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn /* KOM/2011/0877 slutlig - 2011/0430 (COD) */
MOTIVERING
1.
BAKGRUND
1.1.
Motiv och syfte
Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn
(PSI-direktivet) antogs den 17 november 2003. Direktivet syftade till att
förenkla vidareutnyttjandet av information från den offentliga sektorn inom
unionen genom att harmonisera de grundläggande villkoren för vidareutnyttjande
av information från den offentliga sektorn, och genom att avlägsna hinder för
vidareutnyttjande av information på den inre marknaden. Direktivet innehåller
bestämmelser om icke-diskriminering, avgifter, ensamrättsavtal, öppenhet och
insyn, licenser och praktiska verktyg för att göra det enklare att hitta och
vidareutnyttja offentliga handlingar. I artikel 13 i
direktivet efterlystes en översyn av tillämpningen av direktivet före den 1
juli 2008. Översynen utfördes av kommissionen och resulterade i
offentliggörandet av KOM (2009) 212[1].
Kommissionen kom fram till att det trots de framsteg som gjorts fortfarande
kvarstod ett antal hinder för tillämpningen, t.ex. försök från offentliga
myndigheters sida att maximera kostnadstäckningen istället för att skapa
fördelar för ekonomin i stort, konkurrens mellan den allmänna och den privata
sektorn, praktiska problem som hindrade vidareutnyttjandet av information, som
t.ex. bristen på information om möjligheterna att vidareutnyttja information
från den offentliga sektorn och inställningen hos offentliga myndigheter som
inte insåg de potentiella ekonomiska vinsterna med vidareutnyttjandet. Kommissionen
bestämde att ytterligare en översyn skulle genomföras före 2012, då det kommer
att finnas mer information om direktivets påverkan, effekter och tillämpning.
Detta förslag från kommissionen är ett resultat av den andra översynen. Information från
den offentliga sektorn utgör ett betydelsefullt utgångsmaterial för produkter
och tjänster med digitalt innehåll, och har en stor potential som hittills inte
utnyttjats. Den allmänna målsättningen med denna unionsåtgärd är att den ska
bidra till den ekonomiska tillväxten och skapa arbetstillfällen, genom att frigöra
de potentiella ekonomiska vinster som finns i statligt ägda uppgifter med hjälp
av förbättrade villkor för vidareutnyttjandet av information från den
offentliga sektorn. Den allmänna målsättningen är helt i linje med unionens
övergripande strategier, i synnerhet kommissionens Europa 2020-strategi, som
inleddes den 3 mars 2010 med syftet att göra Europa till ”en smart och
hållbar ekonomi för alla, med hög sysselsättning, produktivitet och social
sammanhållning”. Möjligheten att
vidareutnyttja information från den offentliga sektorn kommer också att ha en
positiv effekt på regeringars öppenhet, effektivitet och ansvarighet och bidra
till medborgarnas egenmakt. PSI-direktivet
syftar därför ytterst till att fungera som en katalysator för kulturförändring inom
den offentliga sektorn och därigenom skapa en gynnsam miljö för verksamheter
med mervärde som baseras på vidareutnyttjande av information från den
offentliga sektorn. Utmaningen på
lagstiftningsområdet består i att förse marknaden med den mest gynnsamma
rättsliga ramen för att stimulera marknaden för digitalt innehåll vad gäller
produkter och tjänster som baseras på information från den offentliga sektorn, vilket
inbegriper marknadens gränsöverskridande dimension, och att förhindra en
snedvridning av konkurrensen på unionsmarknaden för vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn. Kommissionens förslag syftar
därför till att säkerställa att det fastställs specifika villkor för olika
stadier av det kommersiella och icke-kommersiella utnyttjandet av information
från den offentliga sektorn, så att tillgången till sådan information
förbättras och vidareutnyttjandet av informationen underlättas. Data måste frigöras, vara möjliga att hitta
och göras tillgängliga för vidareutnyttjande. Finansiella och icke-finansiella
transaktionskostnader måste hållas så låga som möjligt. Vidareutnyttjare av
information måste ha tillgång till en effektiv och ändamålsenlig mekanism överprövning
för att kunna utöva sina rättigheter. Det ursprungliga direktivet måste
förstärkas för att avlägsna de hinder som kvarstår, t.ex. brist på information
om vilka data som faktiskt är tillgängliga, restriktiva eller otydliga regler
som styr tillgången till informationen och villkoren för vidareutnyttjande av
densamma, avskräckande och inkonsekvent prissättning i det fall vidareutnyttjandet
av informationen är avgiftsbelagt och det i allmänhet överdrivet komplicerade
förfarandet för att erhålla tillstånd att vidareutnyttja information från den
offentliga sektorn, i synnerhet för små och medelstora företag. Vidare måste
vidareutnyttjare och de offentliga hybridorganisationer som innehar
informationen (och kombinerar den offentliga förvaltningsuppgiften med ett
kommersiellt utnyttjande av data) kunna vara verksamma på lika villkor, och
konkurrensvillkoren ska inte påverkas av diskriminerande åtgärder eller
omotiverade ensamrättsavtal när det gäller utnyttjandet av information i
offentliga handlingar. Slutligen kommer den inre marknaden för
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn att växa och
utvecklas endast om lagliga och praktiska gränser för vidareutnyttjande inom
unionen tas bort, och samma typ av data finns tillgänglig på liknande eller
samma villkor oavsett vilket land de ursprungligen kommer ifrån. Fördelar med förbättrad tillgång och
förenkling av vidareutnyttjande innefattar innovativa produkter som baserats
direkt på information från den offentliga sektorn och produkter som kompletterar
dessa, minskade transaktionskostnader och effektivitetsvinster inom den
offentliga sektorn, och den alltmer vanligt förekommande kombinationen av
offentlig och privat information för att skapa nya varor.
1.2.
Allmän bakgrund
Offentliga myndigheter producerar, samlar in
eller förfogar över en stor mängd värdefull information, i form av alltifrån
statistiska, ekonomiska eller miljörelaterade data till arkivmaterial,
samlingar av böcker och konst. Den digitala revolutionen har avsevärt ökat
värdet på den här resursen för innovativa informationsprodukter eller -tjänster
som använder data som råmaterial. Det är nu allmänt känt att det finns ett stort
ekonomiskt värde i tillgängliggörandet av informationsresurser, vilket
innefattar offentliga handlingar. Till exempel, enligt en rapport i tidningen The
Economist från 2010 har data blivit ”en ekonomisk råvara nästan är i
klass med kapital och arbetskraft”[2],
medan Digital Britains slutrapport beskriver data som ”en
innovationsvaluta... livsnerven i den kunskapsbaserade ekonomin”[3]. En nyligen utförd studie
uppskattar att den totala marknaden för information från den offentliga sektorn
år 2008 var värd 28 miljarder euro inom unionen[4].
I samma studie påvisas det att den ekonomiska vinsten av att öka tillträdet
till information från offentliga sektorn ytterligare genom att göra den lättillgänglig,
uppgår till 40 miljarder euro per år för EU-27. De totala direkta och indirekta
vinsterna av tillämpning av produkter som baserats på vidareutnyttjande av
offentlig information och användning i hela EU-27, skulle uppgå till omkring
140 miljarder euro årligen. Förutom att inspirera till innovationer och
kreativitet som stimulerar den ekonomiska tillväxten så stärker en fri tillgång
till offentliga handlingar även medborgarnas egenmakt, vilket i sin tur förstärker
deltagardemokrati och främjar öppenhet, ansvarsskyldighet och större
ändamålsenlighet i regeringsarbetet. Utmaningen för detta direktiv är att förse
marknaden med de mest gynnsamma rättsliga ramarna för att förenkla och
stimulera det kommersiella och icke-kommersiella vidareutnyttjandet av
information från den offentliga sektorn. PSI-direktivet syftar därför ytterst
till att fungera som en katalysator för en kulturförändring inom den offentliga
sektorn och därigenom skapa en gynnsam miljö för verksamheter med mervärde, som
startats till följd av vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn. Översynen av direktivet är en del i
initiativet digital agenda för Europa och Europa 2020-strategin för smart och
hållbar tillväxt för alla[5].
Översynen är i själva verket en nyckelåtgärd för den digitala agendan
(nyckelåtgärd 1c).
1.3.
Förenlighet med unionens politik på andra områden
1.3.1.
PSI-politiken och unionens konkurrensregler
Ett av syftena med PSI-direktivet är att
begränsa en snedvridning av konkurrensen på unionsmarknaden, och på så sätt
skapa lika villkor för alla potentiella vidareutnyttjare av information från
den offentliga sektorn. I detta avseende innehåller PSI-direktivet en specifik
formulering av unionens mer allmänna konkurrensregler, närmare bestämt artikel
10.2, som förbjuder korssubventionering, och artikel 11 som med vissa undantag
förbjuder ensamrättsavtal på området.
1.3.2.
PSI-politik och miljöpolitik
PSI-direktivet, direktiv 2003/4 om
allmänhetens tillgång till miljöinformation (Århus-direktivet) och direktiv
2007/2/EG om inrättande av infrastruktur för rumslig information i gemenskapen (Inspire)
utgör tillsammans en uppsättning unionsåtgärder för att säkerställa bredast
möjliga spridning av miljöinformation som innehas av offentliga myndigheter.
Dessa direktiv kompletterar varandra, även om målsättningarna dem emellan inte
är helt desamma, och de delar en gemensam målsättning om att öka insynen i och
tillgången till information från den offentliga sektorn. Direktivet om fri tillgång till miljöinformation
bidrar till att skapa en större medvetenhet om miljöfrågor, till fritt utbyte
av åsikter, till att allmänhetens deltagande i beslutsfattandet på miljöområdet
blir större, och i slutändan, till en bättre miljö. Direktivet stödjer
kommissionens politik om vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn, eftersom en bred tillgång till information är en förutsättning för att
informationen ska kunna vidareutnyttjas, och miljörelaterad information är en
mycket viktigt informationskälla för att ta fram nya produkter och tjänster. Inspire-direktivet
har en liknande roll vad gäller rumslig information. PSI-direktivet har dessutom en avgörande
betydelse för den övergripande samstämmigheten i det kommande gemensamma
miljöinformationssystemet (SEIS).
1.3.3.
PSI och den integrerade havspolitiken
I september 2010 överlämnade kommissionen ett
meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Kunskap i havsfrågor
2020”, i syfte att frigöra potentialen i Europas kunskap om havsfrågor.
Kommissionens strategi för att uppnå detta är tredelad och syftar till att göra
nyttjandet av havsdata enklare och mindre kostsamt, att främja konkurrensen
mellan användare av havsdata och att öka kunskapen om Europas oceaner och hav.
Strategin överensstämmer med och förstärker kommissionens politik för
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.
1.3.4.
PSI-politik och gemensam transportpolitik
Ett av de 40 initiativen som tagits fram i den
nya vitboken om den gemensamma transportpolitiken[6] är ett resultat av ramvillkoren
för att främja utvecklandet och användandet av intelligenta system för
driftskompatibla och multimodala system för schemaläggning, information,
online-bokning och smarta biljettsystem. Detta initiativ är direkt kopplat till
handlingsplanen för införande av intelligenta transportsystem[7] (ITS) på vägtransportområdet
och för gränssnitt mot andra transportslag, som antogs av kommissionen i
december 2008, och till direktiv 2010/40/EU[8]
av den 7 juli 2010 om ramverk för införande av intelligenta transportsystem på
vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag. Syftet med
dessa två instrument är att påskynda och samordna införandet av ITS-tillämpningar,
vilket innefattar unionsomfattande realtidstrafikinformationstjänster, och
unionsomfattande reseinformationstjänster. I enlighet med direktiv 2010/40/EU kommer
kommissionen att anta bindande specifikationer för ”tillhandahållande av unionsomfattande
realtidstrafikinformationstjänster” och för ”tillhandahållande av unionsomfattande
reseinformationstjänster” i syfte lösa frågan om transportmyndigheternas tillhandahållande
av information om trafikreglering, och för att garantera att privata företag
får tillgång till relevant offentlig information. Dessa specifikationer, men även ett möjligt åtföljande
lagstiftningsförslag i syfte att säkerställa tillgång till och
vidareutnyttjande av offentlig transportinformation, skulle kunna bidra
avsevärt till kommissionens politik om vidareutnyttjande av information från
den offentliga sektorn genom att ge medborgare eller företag rätt till åtkomst
till och vidareutnyttjande av vägtrafikinformation eller offentlig
transportinformation för att utveckla nya produkter och tjänster baserade på sådan
mycket föränderlig information. Detta stödjer kommissionens politik om
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.
1.3.5.
PSI-politiken och initiativet om öppen tillgång
till vetenskaplig information
Kommissionens målsättning inom det
vetenskapliga informationsområdet är att maximera de positiva effekter som
informationstekniken ger upphov till (internet, nätverk med superdatorer,
datautvinning) för bättre tillgång till och vidareutnyttjande av vetenskaplig
information. Riktlinjer om fri tillgång syftar till att göra
vetenskapliga artiklar och forskningsdata tillgängliga för alla på webben.
Kommissionen avser att vidta åtgärder för att främja tillgången till och
bevarandet av vetenskaplig information, vilket innefattar publikationer och
data från forskningsprojekt som finansierats av unionen. Kommissionens mål inom detta område ligger
mycket nära PSI-direktivets målsättning, i det avseendet att båda syftar till
att göra offentlig information i Europa mer tillgänglig för användning och
vidareutnyttjande.
1.3.6.
PSI-politik och politik om digitalisering och
kulturarv
Digitaliseringen av kulturella samlingar främjar tillgången till kultur
genom att göra europeiskt kulturarv i form av t.ex. böcker, kartor,
ljudupptagningar, filmer, manuskript och museiföremål som ägs av Europas
kulturinstitutioner mer lättillgängligt för alla som vill arbeta med
informationen, studera den, eller bara är intresserade. Samtidigt gör
digitaliseringen av de här resurserna dem till en varaktig tillgång för den
digitala ekonomin och skapar många möjligheter till innovation, även om
utnyttjandet av digitala kulturtillgångar fortfarande är i sin linda. Olika
affärsmodeller undersöks, och kommersiella aktiviteter håller på att startas
upp. Målsättningen om att säkerställa att information från den offentliga
sektorn blir brett tillgänglig (PSI-direktivet) och om att tillgängliggöra
digitaliserade kulturtillgångar för innovativa företag
(digitaliseringspolitiken) överensstämmer med och förstärker varandra, och
följer till fullo den europeiska agendan för kultur och rådets arbetsplan för
kultur.
2.
RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYSER
2.1.1.
Samråd med allmänheten
Ett omfattande samråd med allmänheten om
översynen av direktivet hölls online i enlighet med kommissionens standarder.
Samrådet pågick från den 9 september 2010 till den 30 november 2010. Det offentliggjordes
på kommissionens webbplats Din röst i Europa.
(http://ec.europa.eu/yourvoice/ipm/forms/dispatch?form=psidirective2010). Ett pressmeddelande utfärdades när det öppna
samrådet inleddes. Information om detta offentliggjordes även på Twitter, på
kommissionens webbplats för information om vidareutnyttjande av information
från den offentliga sektorn
(http://ec.europa.eu/information_society/policy/psi/index_en.htm)
och på ePSI-portalen[9].
Även intressenter blev informerade om samrådet och uppmanades att lämna sina
åsikter genom sina sammanslutningar eller enskilt via e-post. Alla intresserade
parter, inklusive regeringar, informationsinnehavare inom den offentliga
sektorn (även från områden som hittills inte inkluderats), vidareutnyttjare med
kommersiella och icke-kommersiella syften, experter, akademiker och medborgare
inbjöds att delta i samrådet. Samrådet gav upphov till 598 svar, som
publicerades på kommissionens webbplats för information om vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn[10].
Svaren kom från alla de olika aktörerna i värdekedjan för vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn: informationsinnehavare inom den
offentliga sektorn (8 %), andra myndigheter inom den offentliga sektorn som
inte innehar information (4 %), vidareutnyttjare av information från den
offentliga sektorn (13 %), akademiker och experter (23 %), medborgare
(48 %) och aktörer som identifierats som ”övriga” (4 %). En överväldigande
majoritet av de som svarade tog upp att vidareutnyttjandet av information från
den offentliga sektorn inte nått sin fulla potential, och gav sitt stöd åt
vidare åtgärder för att stimulera vidareutnyttjande och främja
tillhandahållandet av produkter och tjänster som baserats på vidareutnyttjande
av information från den offentliga sektorn över landsgränserna. Många av
aktörerna ställde sig positiva till ändringar i direktivet, bland annat
40 % av informationsinnehavarna inom den offentliga sektorn och 70 %
av vidareutnyttjarna. Förslag till lagändringar och till ytterligare
icke-bindande lagstiftning skilde sig inte mycket mellan specifika grupper av
intressenter, men de flesta aktörer ställde sig positiva till att ändra den
allmänna principen om att inrätta en rättighet till vidareutnyttjande och till att
vidta ytterligare åtgärder (att öppna upp offentliga dataresurser och att
förenkla vidareutnyttjande, t.ex. genom att upprätta förteckningar över
tillgängliga dokument, förenklade tillståndsvillkor eller avskaffande av
tillståndsvillkor, marginalkostnader etc.). Frågan om huruvida
en avgift för vidarutnyttjande ska tas ut uppmärksammades också stort av alla
intressenter. Efter de många svaren från samrådet står det klart att det behövs
klargöranden och riktlinjer vad gäller många av avgiftsfrågorna, även vad
gäller avgiftsstrategier kontra fri tillgång och om vad som kan anses vara
godtagbara avgifter. Avgifter för vidareutnyttjande som baseras på fullständig
eller delvis kostnadstäckning fick inget stöd från intressenterna. I många fall
efterfrågades antingen ett förbud mot införande av avgifter eller ett
förtydligande av frasen ”rimlig avkastning på investeringar”. De flesta
intressenter var för ett icke-kommersiellt vidareutnyttjande. Många argument
för och emot marginalkostnadslösningen framfördes av intressenter inom alla
kategorier, och de var inte eniga i frågan. Slutligen
efterfrågade intressenter inom alla kategorier stödåtgärder och spridningsåtgärder
för att främja vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn,
inklusive över landsgränserna. Åtgärderna sträcker sig från etablerandet av
riktlinjer för många frågor (licenser, avgifter, kvalitet på information) till
stöd för utvecklandet av nationella informationsportaler och till etablerandet
av en enda europeisk kontaktpunkt för information. Sammanfattningsvis
visar svaren från samrådet att i jämförelse med översynen som utfördes 2009 har
kulturen kring vidareutnyttjande utvecklats i många medlemsstater (i synnerhet
i Storbritannien, Frankrike och Danmark.) Mycket återstår dock att göra för att
maximera potentialen i vidareutnyttjandet av information från den offentliga sektorn
och för att till fullo utnyttja bestämmelserna som fastslogs i PSI-direktivet
från 2003, av vilka flera behöver ändras eller förtydligas. Bristen på
samstämmighet och trender bland intressenterna vad gäller frågan om att
avgiftsbelägga vidareutnyttjandet av information från den offentliga sektorn
visar dessutom att det inte finns någon universallösning för detta, och skillnaderna
mellan informationsinnehavarnas och vidareutnyttjarnas behov måste beaktas för
att inte hämma vidareutnyttjandet av data. De insända svaren
beaktades i bedömningen av de olika alternativ som ledde till det paket med
lagstiftande åtgärder och icke-bindande lagstiftning som ingår i detta förslag.
2.1.2.
Extern experthjälp
De senaste åren har kommissionen utfört
följande studier för att bedöma olika aspekter av marknaden för
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och en ekonomisk
värdering av marknaden: Studie om mätning av resurser vad gäller information
från den offentliga sektorn i Europa (Measuring European Public Sector
Information Resources, MEPSIR),[11]
studie om ensamrättsavtal[12],
ekonomiska indikatorer och fallstudier för prismodeller för vidareutnyttjande
av information från den offentliga sektorn[13],
studie om prismodeller för vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn (Deloitte, ännu ej offentliggjord), studie om marknadsvärdet för
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (Vickery,
ännu ej offentliggjord), studie om vidareutnyttjandet av kulturrelaterat
material[14]. I studierna undersöktes: omfattningen av
vidareutnyttjandet av information från den offentliga sektorn i
medlemsstaterna, uppskattningar av den totala storleken på marknaden (under
2006 och 2010–2011) för vidareutnyttjandet av information från den offentliga
sektorn inom unionen, bedömningar om möjlig förekomst av avtal om
ensamåterförsäljning som träffats av offentliga myndigheter i enlighet med
artikel 11 i direktivet, information om den nuvarande utvecklingen för
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn i medlemsstaterna,
rekommendationer om ekonomiska indikatorer för att mäta omfattningen av
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, bedömning av
olika modeller för försörjning och avgiftsbeläggning för vidareutnyttjande av information
från den offentliga sektorn samt en översikt av vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn inom kulturområdet. Dessa studier har
tagit fram värdefulla ekonomiska data som används i arbetet med att fastställa de
mest passande alternativen för en översyn av PSI-direktivet. Kommissionen har dessutom tagit del av en
viktig juridisk analys som är resultatet av forskning inom Lapsi-projektets[15] (Legal Aspects of Public
Sector Information) tematiska nätverk, där man undersökt de rättsliga
följderna av specifika frågor som involverar vidareutnyttjandet av information
från den offentliga sektorn, såsom undantag från en standardregel för
debitering av marginalkostnader, begreppet ”offentlig förvaltningsuppgift” och
icke-diskriminering, huruvida offentliga företag bör omfattas av PSI-direktivet
eller ej och tillståndsvillkor. Slutligen har mer data inhämtats genom
nätverkssamarbete, samarbete, samordning och kunskapshöjande aktiviteter
tillsammans med medlemsstater och intressenter. ePSI-plattformen
tillhandahåller omfattande information om vidareutnyttjande inom hela unionen[16].
2.1.3.
Konsekvensanalys
I konsekvensanalysen undersöktes fem
alternativ för att hantera de identifierade problemen, t.ex. att reglerna för
vidareutnyttjande är otydliga och svåra att få insyn i, att vissa
informationsresurser är låsta, avgifterna är alltför höga, villkoren inte är
lika för alla, tillämpningen av bestämmelser för vidareutnyttjande är
bristfällig och att enskilda medlemsstater är inkonsekventa i sin hantering av vidareutnyttjandet.
Utöver möjligheten att upphäva direktivet kan övriga alternativ delas in i två
kategorier: alternativ som innebär att de nuvarande bestämmelserna upprätthålls
och alternativ som innebär ändringar som sträcker sig från enkla tekniska finjusteringar
till omfattande ändringar av bestämmelserna. Alternativ 1: Oförändrad
politik: ingen ändring av direktivet (utgångslinje) För vidareutnyttjandet av information från den
offentliga sektorn skulle detta första alternativ innebära att de nuvarande
bestämmelserna i direktivet och de nationella införlivande instrumenten förblir
tillämpliga. Alternativ 2: Avbryta den nuvarande unionsåtgärden: upphävande av
PSI-direktivet I PSI-direktivet fastställdes de grundläggande
villkoren för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn inom
hela unionen, och det har lett till en förändrad politik och lagstiftning i
medlemsstaterna. Utan direktivet skulle det stå medlemsstaterna fritt att
upphäva eller ändra nationell genomförandelagstiftning för vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn. Detta skulle i praktiken leda till att
alla de lagstadgade skyldigheter som för närvarande ingår i direktivet och i
införlivandet av instrumenten försvinner. Alternativ 3:
Icke-bindande lagstiftning Dessa instrument, som t.ex. kommissionens
riktlinjer eller rekommendationer, tillhandahåller ytterligare information om
och/eller tolkning av vissa av bestämmelserna i PSI-direktivet. Icke-bindande
lagstiftning skulle innefatta t.ex. rekommenderade licensvillkor, vägledning
vad gäller tekniska format eller vägledning om prisberäkningar (vilket även
gäller beräkning av marginalkostnader.) Alternativ 4:
Ändring av lagstiftningen Detta alternativ består i att ändra själva
innehållet i direktivet, d.v.s. de rättigheter och skyldigheter som fastslagits
i direktivet. Detta omfattar i) utvidgning av direktivets tillämpningsområde
till sektorer som för närvarande inte innefattas av direktivet (kultur-,
utbildnings- och forskningsinstitut samt radio- och TV-programföretag inom
public service), ii) inrättande av regler för avgiftsbeläggning baserad på
marginalkostnader, möjligen med vissa undantag, iii) ändring av den allmänna
principen för tillgängliggörande av handlingar för vidareutnyttjande, iv)
införande av krav på att data ska offentliggöras i maskinläsbara format, v)
införande av krav på att utse en oberoende tillsynsmyndighet och på
tillhandahållande av en effektiv och ändamålsenlig mekanism för tvistlösning,
vi) omvänd bevisbörda vad gäller ansvaret för att bevisa att de avgifter som
tas är förenliga med reglerna för avgiftsbeläggning, vii) inrättande av krav på
en definition av omfattningen av ”offentlig förvaltningsuppgift” enbart genom
lagstiftning. Alternativ 5
Paketlösning Detta alternativ kombinerar väsentliga
förändringar av ramarna för vidareutnyttjande (alternativ 4) med inrättande av
ytterligare riktlinjer för de principer som ska tillämpas av de nationella
myndigheterna när de genomför detta på nationell nivå (alternativ 3). Resultat av konsekvensanalysen I konsekvensanalysen vägdes kapaciteten hos
produkter och tjänster som baseras på vidareutnyttjad information från den
offentliga sektorn för att ge alla konsumenter ekonomiska och sociala fördelar
mot de ekonomiska och sociala kostnader som uppstår till följd av en potentiell
förlust av intäkter på grund av att offentliga handlingar tillgängliggjorts för
vidareutnyttjande för en låg avgift eller kostnadsfritt. Speciellt
uppmärksammades det faktum att alla riktlinjer inom detta område måste säkerställa
att de offentliga myndigheter som i kommersiellt syfte vidareutnyttjar
informationen de producerar eller inhämtar med hjälp av offentliga medel och
myndigheternas konkurrenter inom den privata sektorn som vidareutnyttjar
information, ska kunna vara verksamma på lika villkor, och att den offentliga
sektorn inte åläggs en oproportionerligt stor börda vilket därigenom skulle
äventyra produktion, investeringar och innovationer inom vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn. Enligt bedömningen
kommer inga ändringar i den befintliga rättsliga ramen (alternativ 1) att öka
sannolikheten för att det uppstår olika strategier på nationell nivå som kan ge
upphov till osäkerhet vad gäller lagstiftning och snedvrida konkurrensvillkoren
på den inre marknaden. Om direktivet upphävs (alternativ 2) skulle
det skyddsnät som reglerna för minimalt vidareutnyttjande inrättat på unionsnivå
försvinna. Att låta medlemsstaterna agera fritt på ett område som tidigare
styrts av harmoniserade unionsregler skulle ge upphov till större osäkerhet
kring lagstiftning och skilda strategier på nationell nivå, och försämra
villkoren för konkurrens och för den inre marknaden för vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn. Att upphäva direktivet skulle också
helt gå emot de initiativ som drivs på unionsnivå och nationell nivå gällande
vidareutnyttjande och tillgång till data. Att endast
tillämpa icke-bindande lagstiftning (alternativ 3) förenklar tillämpningen av
PSI-direktivets regler om licensvillkor och avgiftsbeläggning, men icke desto
mindre kommer det att öka sannolikheten för uppkomsten av skilda strategier på
nationell nivå, vilket ger upphov till osäkerhet kring lagstiftning och
snedvrider konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Att ändra de befintliga bestämmelserna i
direktivet (alternativ 4) skulle förenkla inrättandet av en rättslig ram som är
mer tillåtande vad gäller vidareutnyttjande: detta skulle utvidga direktivets
tillämpningsområde genom innefattandet av kulturellt relaterat material, skapa
en unionsomfattande verkställbar rätt att vidareutnyttja information från den
offentliga sektorn, sänka avgiftsnivån för vidareutnyttjande av information
från den offentliga sektorn, skapa en effektivare mekanism för tvistlösning för
verkställande av rätten att vidareutnyttja information och skapa mer jämställda
konkurrensvillkor mellan offentliga myndigheter och privata vidareutnyttjare. Detta
alternativ medför dock en risk för att det uppstår skilda strategier och rättslig
osäkerhet för tillämpningen av enskilda bestämmelser, i synnerhet vad gäller
kostnadsberäkning och licensvillkor. En kombination av lagändringar och
icke-bindande lagstiftning (alternativ 5) kombinerar fördelarna med alternativ
3 och 4. Detta säkerställer följaktligen samordningen av nationella
lagstiftningsstrategier som är mer tillåtande vad gäller vidareutnyttjande på
den inre marknaden, vilket i sin tur ger förstärkt rättslig säkerhet, ökar
incitamenten och undanröjer hindren för vidareutnyttjande. Analysen som
genomförts i konsekvensanalysen påvisar att detta alternativ ger bäst balans
mellan främjandet av vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn, harmonisering och rättslig säkerhet mot bakgrund av omständigheterna i
de enskilda länderna.
3.
RÄTTSLIGA ASPEKTER
3.1.
Rättslig grund
PSI-direktivet antogs med stöd av artikel 114
i FEUF (artikel 95 i EG-fördraget) då ämnet rörde en väl fungerande inre
marknad och fri rörlighet för tjänster. Alla ändringar av direktivet måste
därför utgå från samma rättsliga grund.
3.2.
Subsidiaritet och proportionalitet
PSI-direktivet antogs med stöd av artikel 114
i FEUF (f.d. artikel 95 i EG-fördraget). Det övergripande syftet med denna
översyn är att avlägsna förekommande och kommande skillnader mellan
medlemsstaterna vad gäller utnyttjande av informationsresurser i den offentliga
sektorn, då dessa skillnader utgör hinder för att den fulla ekonomiska
potentialen hos denna viktiga informationsresurs ska kunna fås fram. De
specifika målen består i att förenkla arbetet med att inom unionen utveckla
produkter och tjänster som baseras på vidareutnyttjande av information från den
offentliga sektorn, att säkerställa ett ändamålsenligt gränsöverskridande
användande av vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn för
att skapa förädlade produkter och tjänster, att begränsa snedvridning av
konkurrensen på gemenskapsmarknaden och att förhindra att det uppstår större
skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller hanteringen av vidareutnyttjande
av information från den offentliga sektorn. Innehållet i
förslaget motsvarar dessa målsättningar. Den ekonomiska
betydelsen av fri tillgång till information, i synnerhet offentlig information,
som utgångspunkt för nya informationstjänster och -produkter, är nu mer allmänt
erkänd än den var 2002 då kommissionen lade fram förslag till direktivet. De
grundläggande rambestämmelserna för vidareutnyttjande av information från den
offentliga sektorn har visserligen harmoniserats på gemenskapsnivå, men flera
problem kvarstår, och nya problem har uppstått. Detta resulterar i att intressenterna inte
längre anser att den befintliga rättsliga ramen räcker till för att säkerställa
villkor som kan maximera de potentiella vinster som kan utvinnas ur de offentliga
informationsresurserna i Europa. Samtidigt som verksamheter baserade på
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn utvecklas, hindrar
en del av de grundläggande reglerna utvecklingen av verksamheter som baseras på
vidareutnyttjandet av information från den offentliga sektorn och leder till en
splittrad inre marknad. De nuvarande reglerna för avgiftsbeläggning
som baseras på återvinning av kostnader, vilket möjliggörs av reglerna som
fastslagits i direktivet, anses olämpliga som incitament för verksamheter som
baseras på vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Endast
en harmonisering på gemenskapsnivå kan säkerställa att standardregeln för
avgiftsbeläggande och undantag från denna är densamma i alla EU-länder, vilket
kommer att stimulera verksamheter som baseras på vidareutnyttjande. Vidare har
offentliga myndigheter i vissa medlemsstater efter eget gottfinnande fattat
beslut om huruvida vidareutnyttjande ska tillåtas eller ej[17]. Detta har resulterat i en
uppenbar avsaknad av harmonisering bland medlemsstaterna vad gäller vidareutnyttjande
av offentlig information, vilket också kan gälla för (offentlig)
trafikinformation’[18].
Åtgärder på gemenskapsnivå är nödvändiga för att garantera att
vidareutnyttjande t.ex. tillåts för centrala data från den offentliga sektorn i
alla medlemsstater, och att enskilda organ inom den offentliga sektorn som
bedriver kommersiell verksamhet inte hindrar utvecklingen av innovativa
produkter och tjänster. Svårigheterna i
flera medlemsstater att få till stånd effektiv överprövning vid brott mot
regler för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn,
avskräcker vidareutnyttjare från att engagera sig i större projekt baserade på
vidareutnyttjande inom unionen. En vidare
harmonisering av grundprincipen, av reglerna för avgiftssystemet, av tillämpningsområdet
och av tillsynsmekanismerna i syfte att förhindra en splittring av den inre
marknaden och för att stimulera gränsöverskridande PSI-baserade produkter och
tjänster kan inte uppnås enbart på medlemsstatsnivå. Vad gäller
tillämpningsområdet, så är målet med översynen inte att direkt eller indirekt
reglera rätten till fri tillgång till offentliga handlingar, vilken fortsätter
att uteslutande regleras av de enskilda medlemsstaterna. De ändrade
bestämmelserna skulle gälla för vidareutnyttjandet av dokument då dessa är
allmänt tillgängliga, även enligt nationella tillgångsregler. Målet med översynen
är inte heller att reglera de offentliga myndigheternas hantering av
personuppgifter eller immateriella rättigheter. Dessa påverkas inte i någon
större utsträckning på annat sätt, än inom ramen för det befintliga direktivets
regler. Utan riktade
åtgärder på unionsnivå skulle det nationella lagstiftningsarbete som redan har
inletts i en rad medlemsstater kunna öka de omfattande skillnader som redan
finns. I avsaknad av en vidare harmonisering kommer sådana nationella
bestämmelser att störa den inre marknadens funktion. Omvänt gäller att unionsåtgärderna
är begränsade till att avlägsna eller förebygga de identifierade hindren. 2011/0430 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2003/98/EG om
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn
(Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av kommissionens förslag, efter översändande av förslaget till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[19], med beaktande av Regionkommitténs yttrande[20], i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1)
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG
av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga
sektorn[21]
fastställs en minimiuppsättning regler för vidarutnyttjande av handlingar som
finns hos offentliga myndigheter i medlemsstaterna samt för hur detta
vidareutnyttjande ska underlättas i praktiken. (2)
Riktlinjer om fri tillgång till data som främjar
bred tillgänglighet och vidareutnyttjande av offentlig information för privata
eller kommersiella syften, med minimala eller inga rättsliga, tekniska eller
ekonomiska begränsningar, kan spela en viktig roll när det gäller att sporra
utvecklingen av nya tjänster baserade på nya sätt att kombinera och utnyttja
sådan information. Detta kräver dock lika villkor på unionsnivå som styr
huruvida vidareutnyttjande av handlingar är tillåtet eller ej, vilket inte kan
uppnås genom att låta de enskilda medlemsstaternas nationella regler,
förfaranden och offentliga myndigheter avgöra frågan. (3)
Att tillåta vidarutnyttjande av handlingar som
innehas av offentliga myndigheter ger mervärde för vidareutnyttjarna, för
slutanvändarna och för samhället i stort och i många fall även för den
offentliga myndigheten själv, då vidareutnyttjare och användare kan ge
återkoppling som gör att innehavaren kan förbättra kvaliteten på den
information som samlas in. (4)
Sedan den första uppsättningen regler om
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn antogs 2003 har
mängden data i världen (däribland offentliga data) exploderat och nya typer av
data genereras och samlas in. Samtidigt bevittnar vi en kontinuerlig revolution
inom tekniken för analys, användning och behandling av data. Denna snabba
tekniska utveckling gör det möjligt att skapa nya tjänster och nya
tillämpningar som bygger på användning, sammanställning och kombinering av
data. De regler som antogs 2003 håller inte längre takten med de snabba
förändringarna och följden blir att de ekonomiska och sociala möjligheter som
följer av vidareutnyttjandet av offentliga data kan gå förlorade. (5)
Samtidigt har medlemsstaterna nu fastställt
riktlinjer för vidareutnyttjande inom ramen för direktiv 2003/98/EG och vissa
av dem har antagit långtgående öppna data-strategier för att underlätta vidareutnyttjandet
av offentliga data för enskilda och företag i större utsträckning än den
miniminivå som föreskrivs i direktivet. För att motverka en situation med olika
regler i olika medlemsstater som skulle hindra ett gränsöverskridande utbud av
produkter och tjänster och för att se till att jämförbara offentliga dataset
kan vidareutnyttjas för EU-täckande tillämpningar som är baserade på dem, krävs
också ett visst mått av harmonisering när det gäller vilka offentliga data som
bör vara tillgängliga för vidareutnyttjande på den inre informationsmarknaden
och som är förenliga med det nuvarande tillgångssystemet. (6)
Direktiv 2003/98/EG innehåller ingen skyldighet att
tillåta vidareutnyttjande av handlingar. Beslutet att tillåta vidarutnyttjande
eller inte kommer även i fortsättningen att fattas av medlemsstaterna eller av
den berörda offentliga myndigheten. Samtidigt bygger direktivet på nationella
regler om tillträde till dokument. Vissa medlemsstater har uttryckligen kopplat
rätten till vidarutnyttjande till denna tillträdesrätt, så att alla allmänt
tillgängliga dokument även kan vidareutnyttjas. I andra medlemsstater är kopplingen
mindre tydlig, vilket gör att det uppstår osäkerhet om rättsläget. (7)
Direktiv 2003/98/EG bör därför innehålla en tydlig
skyldighet för medlemsstaterna att göra alla allmänt tillgängliga handlingar
tillgängliga för vidareutnyttjande. Eftersom detta innebär en begränsning av
upphovsmännens immateriella rättigheter avseende handlingarna bör
tillämpningsområdet för en sådan koppling mellan tillträdesrätt och rätt till
vidareutnyttjande begränsas till vad som är strängt nödvändigt för att uppnå
målen med införandet av skyldigheten. I detta avseende och med beaktande av
unionens lagstiftning och medlemsstaternas och unionens internationella
åtaganden, i synnerhet inom ramen för Bernkonventionen för skydd av litterära
och konstnärliga verk och avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrätter (Trips-avtalet), bör handlingar för vilka tredjeparter innehar
immateriella rättigheter uteslutas från tillämpningsområdet för direktiv
2003/98/EG. Om en tredjepart var den ursprungliga ägaren till en handling som
innehas av bibliotek (även universitetsbibliotek), museer och arkiv och som fortfarande
skyddas av immateriella rättigheter, bör den handlingen vid tillämpningen av
detta direktiv anses vara en handling till vilken tredjepart innehar
immateriella rättigheter. (8)
Tillämpningen av direktiv 2003/98/EG bör inte
påverka offentliganställdas eventuella rättigheter enligt nationell
lagstiftning. (9)
Vidare bör den berörda offentliga myndigheten
behålla rätten att utnyttja handlingen, efter det att denna gjorts tillgänglig
för vidareutnyttjande. (10)
Direktivets tillämpningsområde bör utvidgas till
att omfatta bibliotek (även universitetsbibliotek), museer och arkiv.
Direktivet bör inte vara tillämpligt på andra kulturinstitutioner, såsom
operor, baletter eller teatrar, inbegripet de arkiv som utgör en del av dessa
institutioner. (11)
För att förenkla vidareutnyttjande bör offentliga
myndigheter tillgängliggöra handlingar i maskinläsbart format tillsammans med
tillhörande metadata, när så är möjligt och lämpligt, i ett format som
garanterar kompatibilitet, t.ex. genom att hantera handlingarna på ett sätt som
överensstämmer med principerna som styr kraven på kompatibilitet och
användbarhet för rumslig information i enlighet med Europaparlamentets och
rådet direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur
för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire)[22]. (12)
Om vidareutnyttjandet av handlingar är
avgiftsbelagt, ska avgiften i princip begränsas till marginalkostnaderna för
kopiering och spridning, såvida avgiften inte undantagsvis är berättigad med
stöd av objektiva, öppet redovisade och kontrollerbara kriterier. Hänsyn bör
tas till att det är nödvändigt att se till att offentliga myndigheter inte
hindras från att fungera normalt, då driftkostnaderna för deras uppdrag som
offentlig myndighet till en väsentlig del täcks av deras inkomster från utnyttjandet
av sina immateriella rättigheter. Ansvar för att bevisa att avgifterna beror på
kostnader, och överensstämmer med relevanta kostnadsgränser, ska ligga hos den
offentliga myndighet som har avgiftsbelagt vidareutnyttjandet av handlingarna. (13)
Oavsett vilken typ av vidareutnyttjande som
handlingen omfattas av bör den offentliga myndigheten när så är praktiskt
möjligt kunna ställa villkor för vidareutnyttjaren, till exempel att ange
källan. Eventuella licenser för vidareutnyttjande av information från den
offentliga sektorn bör innefatta så få restriktioner för vidareutnyttjande som
möjligt. Öppna licenser som finns tillgängliga online och ger mer omfattande
rättigheter till vidareutnyttjande utan tekniska, ekonomiska eller geografiska begränsningar,
och är beroende av öppna dataformat, kan också spela en viktig roll i detta
avseende. Därför bör medlemsstaterna uppmuntra användandet av öppna offentliga
licenser. (14)
För ett korrekt genomförande av vissa av inslagen i
detta direktiv, såsom möjlighet till överprövning, iakttagande av
avgiftsprinciper och rapporteringsskyldigheter, bör övervakning utföras av
oberoende myndigheter som är behöriga på området vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn. För att garantera förenlighet mellan olika
strategier på unionsnivå, bör samordning mellan de oberoende myndigheterna
uppmuntras, särskilt genom utbyte av information om bästa rutiner och
riktlinjer för vidareutnyttjande av data. (15)
Eftersom målet med detta direktiv, nämligen att
underlätta skapandet av unionsomfattande informationsprodukter och
informationstjänster som bygger på handlingar från den offentliga sektorn, att
främja privata företags effektiva och gränsöverskridande användning av
handlingar från den offentliga sektorn för att skapa förädlade
informationsprodukter och informationstjänster och att begränsa snedvridningen
av konkurrensen på unionsmarknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås
av medlemsstaterna och de därför, med hänsyn till att den nämnda åtgärden verkligen
omfattar och inverkar på hela unionen, bättre kan uppnås på unionsnivå, bör
unionen ges möjlighet att vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen
i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I enlighet med
proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (16)
Detta direktiv respekterar de grundläggande
rättigheterna och iakttar de principer som erkänns främst genom Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive äganderätten
(artikel 17). Inget i detta direktiv bör tolkas eller genomföras på ett sätt
som strider mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. (17)
Det är nödvändigt att säkerställa att
medlemsstaterna (se skäl 19) rapporterar till kommissionen om omfattningen av
vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, villkoren för
vidareutnyttjandet och den oberoende tillsynsmyndighetens arbete. För att
garantera överensstämmelse mellan strategier på unionsnivå bör samordning
mellan oberoende myndigheter uppmuntras, särskilt genom utbyte av information
om bästa rutiner och riktlinjer för vidareutnyttjande av data. (18)
Kommissionen bör hjälpa medlemsstaterna att
genomföra direktivet på ett enhetligt sätt genom att bistå med vägledning,
särskilt vad gäller uttag av avgifter och beräkning av kostnader, och om rekommenderade
licensvillkor och format, efter samråd med berörda parter. (19)
I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens
gemensamma politiska förklaring om förklarande dokument av den [datum] har medlemsstaterna,
i de fall detta är motiverat, åtagit sig att till anmälan av införlivandeåtgärder
bifoga ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs
olika delar och motsvarande delar i de nationella instrumenten för
införlivande. När det gäller detta direktiv anser lagstiftaren det vara
motiverat att sådana dokument lämnas in. (20)
Direktiv 2003/98/EG bör därför ändras i enlighet
med detta. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1
Ändring av direktiv 2003/98/EG Direktiv 2003/98 ska ändras på följande sätt: 1.
Ändringar i artikel 1 (Syfte och
tillämpningsområde): (1)
I punkt 2 ska led a ersättas med följande: ”a) handlingar vars tillhandahållande inte
omfattas av den offentliga förvaltningsverksamhet som bedrivs av de berörda
offentliga myndigheterna, enligt den definition som ges i lagstiftning eller
andra bindande regler i den aktuella medlemsstaten,”. (2)
I punkt 2 ska led e ersättas med följande: ”e) handlingar som finns hos utbildnings- och
forskningsinstitutioner som skolor, universitet (förutom handlingar som finns
hos universitetsbibliotek vilka inte är forskningshandlingar och som omfattas
av tredjeparts immateriella rättigheter) och forskningsinrättningar, inklusive
i förekommande fall organisationer som inrättats för överföring av
forskningsresultat, och” (3)
I punkt 2 ska led f ersättas med följande: ”f) handlingar som
finns hos andra kulturinstitutioner än museer, bibliotek och arkiv.” (4)
I punkt 4 ska ”gemenskapsomfattande” ersättas med
”unionsomfattande”. (5)
I slutet av punkt 5 ska följande mening läggas
till: ”Bestämmelserna i detta direktiv ska inte påverka
de ekonomiska eller moraliska rättigheter som anställda inom offentliga
myndigheter eventuellt åtnjuter inom ramen för nationella regler.” 2.
I artikel 2 (Definitioner) ska följande punkt
läggas till: ”6. maskinläsbart format: att digitala
dokument är tillräckligt strukturerade för att datorprogram på ett
tillförlitligt sätt ska kunna identifiera enskilda faktauppgifter och dessas
interna struktur.” 3.
Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel
3 Allmän
princip (1)
Om inte annat följer av punkt 2 ska medlemsstaterna
se till att handlingar som avses i artikel 1 ska kunna vidareutnyttjas för
kommersiella eller icke-kommersiella syften i enlighet med villkoren i kapitlen
III och IV. (2)
För handlingar som bibliotek (inklusive
universitetsbibliotek), museer och arkiv innehar de immateriella rättigheterna för
ska medlemsstaterna, i det fall vidareutnyttjande av dessa handlingar tillåts,
se till att dessa handlingar kan vidareutnyttjas för kommersiella eller
icke-kommersiella syften i enlighet med villkoren i kapitlen III och IV.” 4.
Ändringar i artikel 4 (Krav vid behandling av
begäran om vidareutnyttjande): (1)
I slutet av punkt 3 ska följande mening läggas
till: ”Bibliotek (även universitetsbibliotek),
museer och arkiv ska dock inte behöva lämna någon sådan hänvisning.” (2)
I slutet av punkt 4 ska följande läggas till: ”De mekanismer för överprövning som finns ska
inbegripa möjligheten till en utvärdering utförd av en oberoende myndighet som
har givits särskilda rättsliga befogenheter vad gäller vidareutnyttjandet av
information från den offentliga sektorn, och vars beslut är bindande för den berörda
offentliga myndigheten.” 5.
Ändringar i artikel 5 (Tillgängliga format): (1)
I punkt 1 ska frasen ”på elektronisk väg” ersättas
med ”i maskinläsbart format och tillsammans med tillhörande metadata”. 6.
Ändringar i artikel 6 (Avgiftsprinciper): (1)
Följande punkter ska infogas i början av artikeln: ”1. Om avgifter tas ut för vidareutnyttjande
av handlingar ska det totala belopp som tas ut av de offentliga myndigheterna begränsas
till marginalkostnaderna för reproduktion och spridning.” ”2. I exceptionella fall, i synnerhet när
offentliga myndigheter tar en väsentlig del av täckningen för sina
driftskostnader i samband med utövandet av sitt offentliga uppdrag från
utnyttjandet av sina immateriella rättigheter, kan offentliga myndigheter få
tillstånd att avgiftsbelägga vidareutnyttjandet av handlingar utöver handlingarnas
marginalkostnader i enlighet med objektiva, öppet redovisade och kontrollerbara
kriterier, förutsatt att detta sker i allmänhetens intresse och godkänns av den
oberoende kontrollmyndighet som avses i artikel 4.4 samt att det inte påverkar
tillämpningen av punkterna 3 och 4 i denna artikel.” ”3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får
bibliotek (även universitetsbibliotek), museer och arkiv ta ut avgifter som
överskrider marginalkostnaderna för vidareutnyttjande av handlingar som de
innehar.” (2)
Den nuvarande texten i artikel 6 ska bli punkt 4. (3)
En ny punkt ska läggas till som punkt 5: ”Ansvaret för att bevisa att avgifterna är
förenliga med denna artikel ska åligga det offentliga organ som tar ut avgift
för vidareutnyttjande.” 7.
I artikel 7 (Öppenhet) ska frasen ”som överstiger
handlingarnas marginalkostnader eller” läggas till efter ”beräkningen av
avgifter”. 8.
Ändringar i artikel 8: (1)
Punkt 1 ska ersättas med följande: ”Offentliga myndigheter får tillåta
vidarutnyttjande av handlingar utan att ställa villkor eller får ställa
villkor, till exempel att uppgift om källan ska anges, och när så är lämpligt
genom licens. Sådana villkor ska inte i onödan begränsa möjligheterna till
vidareutnyttjande och får inte användas för att begränsa konkurrensen.” 9.
Artikel 9 ska ersättas med följande: ”Artikel
9 Praktiska
arrangemang Medlemsstaterna ska se till att det finns
praktiska arrangemang för att underlätta sökningen på olika språk efter
handlingar som finns att tillgå för vidareutnyttjande, till exempel i form av
tillgångsförteckningar med relevanta metadata, helst online och i maskinläsbara
format, över viktiga handlingar och i form av portaler som är kopplade till
decentraliserade tillgångsförteckningar.” 10.
I artikel 11 (Förbud mot exklusiva avtal) ska
följande mening läggas till i slutet av punkt 3: ”Sådana avtal som involverar kulturinstitutioner
och universitetsbibliotek ska dock avslutas när kontraktet löper ut, eller
senast den 31 december 20xx [6 år efter att direktivet börjar gälla].” 11.
Artikel 12 (Införlivande) ska ersättas med
följande: ”Artikel
12 Medlemsstaterna ska till kommissionen
överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.” 12.
I artikel 13 (Översyn) ska datumet den 1 juli 2008
ersättas med [3 år från och med dagen för införlivande] och följande punkt ska
läggas till: ”Medlemsstaterna ska årligen överlämna en
rapport till kommissionen om omfattningen av vidareutnyttjandet av information
från den offentliga sektorn, om villkoren för tillgängliggörande av denna
information och om den oberoende myndighets arbete, vilken avses i artikel 4.4.” Artikel 2 (1)
Medlemsstaterna ska senast inom 18 månader anta och
offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv. De ska genast till kommissionen överlämna texterna till dessa
bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och
bestämmelserna i detta direktiv. (2)
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när det offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska
göras ska medlemsstaterna själva utfärda. Artikel 3 Detta direktiv träder i kraft den dagen efter
det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 4 Detta direktiv
riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen. Utfärdat i Bryssel den, På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande [1] http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2009:0212:FIN:EN:PDF. [2] http://www.economist.com/node/15557443. [3] http://webarchive.nationalarchives.gov.uk/+/interactive.bis.gov.uk/digitalbritain/report/,
s. 214. [4] Review of recent studies on PSI re-use and related
market developments, G. Vickery, augusti 2011. [5] http://ec.europa.eu/information_society/digital-agenda/index_en.htm. [6] VITBOK Färdplan för ett gemensamt europeiskt
transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem
KOM (2011) 144 slutlig (28.3.2011). [7] KOM (2008) 886 slutlig/2 — Corrigendum 20.3.2009. [8] EUT L 207/1, 6.8.2010. [9] http://www.epsiplatform.eu/. [10] http://ec.europa.eu/information_society/policy/psi/index_en.htm. [11] http://ec.europa.eu/information_society/policy/psi/actions_eu/policy_actions/mepsir/index_en.htm. [12] http://ec.europa.eu/information_society/policy/psi/facilitating_reuse/exlusive_agreements/
index_en.htm. [13] http://ec.europa.eu/information_society/policy/psi/docs/pdfs/economic_study_report_final.pdf. [14] http://tinyurl.com/culturePSI. [15] http://www.lapsi-project.eu/. [16] http://www.epsiplatform.eu/. [17] Förenade kungariket Re-use of Public Sector Information
Regulations 2005, ”A public sector body may permit re-use” (förordning 7(1)). [18] Study on guaranteed access to traffic and travel data and
free provision of universal traffic information, Lyon, 11 oktober 2010. [19] EUT
C , , s. . [20] EUT
C , , s. . [21] EUT L 345, 31.12.2003, s. 90 . [22] EUT L 108, 25.4.2007, s. 1.