This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52011PC0658
Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on guidelines for trans-European energy infrastructure and repealing Decision No 1364/2006/EC
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG
/* KOM/2011/0658 slutlig - 2011/0300 (COD) */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG /* KOM/2011/0658 slutlig - 2011/0300 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND Motiv och syfte Det krävs stora ansträngningar för att
modernisera och utvidga Europas energiinfrastruktur, och för att koppla samman
energinät över gränserna för att möta unionens huvudsakliga energipolitiska mål
vad gäller konkurrenskraft, hållbar utveckling, och att trygga gemenskapens
energiförsörjning. I kommissionens meddelande av den 17 november
2010 om prioriteringar inom energiinfrastruktur fram till 2020 och därefter[1] uppmärksammades behovet av en
ny EU-policy för energiinfrastruktur, för att samordna och optimera en
utveckling av energinätet på en kontinental skala. I meddelandet betonades i
synnerhet behovet av att se över nuvarande riktlinjer och budget för
transeuropeiska energinät (TEN-E). Nya riktlinjer är avgörande för att
säkerställa en fungerande sammanhållning mellan medlemsstaterna, att isolerade
områden är uppkopplade till energinätet, för att täcka den inre marknadens
behov av energi, samt att det kommer att finnas alternativa transport- och
energiförsörjningsmöjligheter, och att förnybara energikällor kommer att
utvecklas och konkurrera med traditionella energikällor, vilket uppmärksammades
av Europeiska rådet den 4 februari 2011. Kommissionen antog den 29 juni 2011
meddelandet ”En budget för Europa 2020” om nästa fleråriga budgetram
(2014-2020)[2]
som föreslår skapandet av en fond för ett sammanlänkat Europa som förfogar över
40 miljarder euro för att främja fullbordandet av prioriterade
energiinfrastrukturer, transportinfrastrukturer och digitala infrastrukturer,
varav 9,1 miljarder euro är öronmärkta för energiinfrastruktur[3]. I detta förslag fastställs regler för
utveckling inom utsatt tid av transeuropeiska energinät och driftskompabilitet
för dessa, i syfte att uppnå de energipolitiska målen i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt att säkra en fungerande inre energimarknad, en trygg
energiförsörjning i unionen, att främja energieffektivitet och utvecklingen av
nya och förnyelsebara energikällor och att främja sammankoppling av
energinätverk. Denna förordning syftar mer specifikt till att helt integrera den inre energimarknaden, vilket även innefattar att
säkerställa att alla medlemsstater har tillgång till det europeiska energinätet, att bidra till hållbar utveckling och miljöskydd genom att bidra till
möjliggörandet av unionens målsättning att minska utsläpp av växthusgaser med
20 %[4],
att öka energieffektiviteten med 20 %, att öka andelen förnyelsebar energi
i den slutgiltiga energiförbrukningen till 20 % fram till 2020 och att öka
försörjningstrygghet och solidaritet mellan medlemsstaterna. Genom dessa målsättningar bidrar detta förslag
till en smart, hållbar och inkluderande tillväxt, och för fram fördelar för
hela Europeiska unionen vad gäller konkurrenskraft, och ekonomisk, social och
territoriell sammanhållning. I detta avseende identifieras i detta
initiativ, för perioden fram till 2020 och efter, ett begränsat antal
prioriterade transeuropeiska korridorer och områden för gas- och elnätverk,
såväl som infrastruktur för olje- och koldioxidtransport, som är mest
berättigade till åtgärder på EU-nivå. Prioriteringarna ska genomföras genom
att: –
effektivisera genomförandet av
tillståndsförfaranden för att påtagligt minska tidsåtgången för genomförande av
projekt av gemensamt intresse, och för att öka allmänhetens engagemang och
acceptans för genomförandet av sådana projekt, –
förenkla regelverket för projekt av gemensamt
intresse inom gas- och elförsörjning genom att fördela kostnaderna utifrån
vilka fördelar projekten medför, och genom att säkerställa att den tillåtna
avkastningen är i linje med riskerna, –
säkerställa genomförandet av projekt med gemensamt
intresse genom att tillhandahålla nödvändigt marknadsbaserat och direkt finansiellt
stöd från EU. Förslaget tillhandahåller underlag för att identifiera projekt av
gemensamt intresse som är berättigade till direkt finansiellt stöd från EU
genom bidrag från fonden för ett sammanlänkat Europa, vilken även är föremål
för ett separat lagförslag. Förslaget är en
strategisk prioritering i kommissionens arbetsprogram för 2011. Allmän bakgrund Att sammankoppla vår energiinfrastruktur och
anpassa den efter de nya behoven är en viktig och brådskande utmaning som berör
alla energisektorer. Elnäten måste uppgraderas och moderniseras för
att täcka det ökande energibehovet som uppstått på grund av betydande
förändringar vad gäller vilka energikällor vi använder, och hur energi värderas.
Energinäten måste även snarast byggas ut och uppgraderas, inbegripet genom byggandet
av högeffektiva elnät för att främja en integrerad marknad och upprätthålla
systemets nuvarande säkerhetsnivå, men framför allt för att transportera och
jämnt fördela el från förnybara energikällor, som förväntas att mer än
fördubblas under perioden 2007-2020. Samtidigt kommer det inte att vara möjligt
att nå EU:s mål inför 2020 avseende energieffektivitet och förnybar energi utan
nya innovationer och smartare nätverk, som är mer effektiva både vad gäller
kraftöverföring och kraftdistribution, särskilt vad gäller informations- och
kommunikationsteknik. Förutsatt att leveranserna är stabila kommer
naturgas att spela en allt viktigare roll i EU:s energimix under de kommande årtiondena,
och gas kommer att bli ännu viktigare som reservbränsle för variabel
elproduktion. På medellång sikt så kommer utarmandet av inhemska,
konventionella naturgaskällor att leda till ett behov av ökad och diversifierad
import av energi. Gasnätverk står inför ytterligare krav på flexibilitet. De
rörledningar som transporterar gasen behöver fungera i båda riktningar, och det
behövs större lagringsmöjligheter och ett flexibelt flöde, både för tillgången
på flytande (LNG) och komprimerad gas (CNG). Oljan kommer att spela en viktig roll i
energimixen under kommande årtionden, och det är strategiskt viktigt att
upprätthålla ett kontinuerligt flöde av råolja till kustlösa EU-länder i
Central- och Östeuropa, som i dagsläget är beroende av begränsade
energiförsörjningsvägar. Slutligen skulle olika tekniker för
avskiljning och lagring av koldioxid (CCS, carbon capture and storage) minska
koldioxidutsläpp i stor skala och samtidigt möjliggöra användandet av fossila
bränslen, vilka kommer att fortsätta att vara en viktig källa för energiproduktion
under kommande årtionden. En framtida utveckling av ett gränsöverskridande
nätverk för koldioxidtransport är beroende av att åtgärder vidtas omedelbart
för att man ska kunna planera och utveckla en europeisk infrastruktur. I kommissionens rapport till energirådet i
juni 2011[5]
uppskattades det totala investeringsbehovet i energiinfrastrukturer av
europeiskt intresse fram till 2020 att uppgå till cirka 200 miljarder euro: –
Av dessa beräknas cirka 140 miljarder investeras i elnät
som distribuerar högspänningsström, både på land och till havs, lagring av
elenergi, och lösningar med smarta nät som används både för överföring och
distribution. –
Omkring 70 miljarder euro beräknas investeras i
högtrycksrörledningar för gastransporter (rörledningar som kommer utifrån EU,
samt rörledningar mellan medlemsländer), förvaring, terminaler för
flytande/komprimerad gas (LNG/CNG) och infrastruktur för omvända flöden. –
Omkring 2,5 miljarder euro beräknas investeras i
infrastruktur för koldioxidtransport. Investeringarna kommer under perioden 2011 till
2020 att öka med 30 % för gas och upp till 100 % för el, jämfört med
nuvarande nivåer. Dessa investeringar utgör en stor och brådskande utmaning som
visar på skillnaderna mellan energiinfrastrukturen och infrastrukturer inom
andra områden, eftersom energinätens existens är en förutsättning för att nå de
energi- och klimatpolitiska målen för 2020 och på längre sikt. Under förutsättning att nuvarande strukturer
och förhållanden är oförändrade, så kommer de största problemen att uppstå i
samband med utfärdande av tillstånd, som försenar eller förhindrar att
investeringarna genomförs innan 2020 (långdragna och ineffektiva
tillståndsförfaranden och protester från allmänheten), lagar och förordningar,
(de rättsliga ramarna är inte anpassade efter främjandet av prioriterade
europeiska infrastrukturprojekt) och finansiering (begränsade finansieringsmöjligheter
hos operatörerna, brist på anpassade finansieringsinstrument och tillräckligt
stöd). Befintliga bestämmelser TEN-E-politiken har successivt utvecklats och
formats under 1990-talet genom de olika TEN-E-riktlinjerna som tagits fram, och
den motsvarande budgetförordningen. I 2006 års TEN-E-riktlinjer[6] listades omkring 550 projekt
som var berättigade till gemenskapsstöd, uppdelade i tre kategorier: projekt av
europeiskt intresse (totalt 42 projekt), prioriterade projekt och projekt av
gemensamt intresse. Dessa projekt innefattar enbart infrastruktur för el- och
gasenergi. I rapporten som publicerades i april 2010 om implementeringen av
TEN-E-riktlinjerna under perioden 2007-2009[7]
framgick att även om riktlinjerna bidrog positivt till vissa utvalda projekt
genom att synliggöra dem på det politiska planet, så saknas fokus, flexibilitet
och en top down-strategi för att täcka identifierade brister i infrastrukturen. I TEN:s budgetförordning[8] som antogs 20 juni 2007
fastslogs villkoren för samfinansiering av TEN-E-projekt, med en budget på 155
miljarder euro för perioden 2007-2013. TEN-E-programmets sammansättning och ekonomiska
resurser (begränsad budget, inga instrument för riskreducering, ingen
finansiering utanför EU, otillräckliga synergier med andra EU-fonder) har dock
visat sig vara otillräckliga mot bakgrund av paradigmskiftet till ett energisystem
med låga koldioxidutsläpp; därför behövs en stor utveckling av och
investeringar i energiinfrastrukturer under kommande år. Det europeiska energiprogrammet
för återhämtning, som inrättades[9] under en ekonomisk och finansiell kris, har för
första gången anslagit omfattande engångsbelopp (runt 3,85 miljarder euro) till
ett begränsat antal stödberättigade projekt inom el- och gasinfrastruktur,
havsbaserad vindkraft och CCS-demonstrationsprojekt. Förenlighet med EU:s politik och mål på
andra områden Detta initiativ är
förankrat i Europa 2020-strategin för en smart och hållbar
tillväxt för alla,[10] en strategi som betonar vikten av energiinfrastrukturer
som en del av flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”. Initiativet
understryker behovet av att så snabbt som möjligt uppgradera Europas
energinätverk och skapa ett smart ”supernät” som sammankopplar alla europeiska
energinät på kontinental nivå, vilket är särskilt viktigt för att integrera
förnybara energikällor. De prioriteringar som fastställts, och de åtgärder som
föreslås i detta initiativ ifråga om utfärdande av tillstånd, lagstiftning och
finansiering, är helt i linje med de mål som nämns i föregående mening. Detta förslag syftar till
att ersätta de nuvarande TEN-E-riktlinjerna och har ett logiskt samband med
förordningen avseende fonden för ett sammanlänkat Europa som utvecklats i syfte
att ersätta den nuvarande budgetförordningen för TEN. Initiativet är även ett
viktigt bidrag för att kostnadseffektivt kunna uppnå de två bindande målen för
20 % förnybar energi, och en minskning på 20 % av utsläpp av
växthusgaser[11]
år 2020. Initiativet har även som målsättning att vara i linje med
kommissionens färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050,
och EU:s långsiktiga målsättning att minska utsläpp av växthusgaser med
80-95 % jämfört med 1990 års nivåer till år 2050.[12] I enlighet med artikel 11
i EUF-fördraget integrerar förslaget befintliga miljöskyddsbestämmelser i ett
energiinfrastruktursammanhang. 2. RESULTAT AV KONSEKVENSANALYSER OCH SAMRÅD
MED BERÖRDA PARTER Samråd, insamling av data och extern
experthjälp Detta förslag togs fram baserat på många olika
bidrag som inkommit från medlemsstaterna och intresserade parter vid ett
flertal olika tillfällen (under konferenser på hög nivå, workshoppar,
undersökningar), bland annat under två offentliga samråd om utfärdande av
tillstånd och om användningen av projektobligationer för infrastrukturprojekt[13]. Effekterna av de olika
riktlinjer som föreslogs analyserades i två konsekvensanalyser som utfördes
2010 och 2011 där resultat från ett flertal studier och modeller användes. Tre
av dessa beställdes specifikt i syftet att undersöka investeringsbehov,
tillståndsförfaranden och finansieringsfrågor. Båda konsekvensanalyserna beaktade
subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och tog upp de ekonomiska,
sociala och miljömässiga konsekvenserna av de olika riktlinjerna. Konsekvensanalys I den första konsekvensanalysen från 2010 låg
fokus på det nya initiativets räckvidd inom energisektorn, hur initiativet
utformats vad gäller att identifiera prioriterade områden och att välja ut
projekt av gemensamt intresse, hur riktlinjer för regional samordning och regionalt
samarbete tar sig uttryck och allmänna principer för utfärdande av tillstånd. Med utgångspunkt i denna första analys
fokuserade den andra analysen under 2011 på att i mycket större detalj
undersöka möjliga riktlinjer för de tillståndsförfaranden, offentliga samråd,
och den lagstiftning och finansiering som bör gälla för projekt av gemensamt
intresse som väljs ut i syfte att genomföra de tidigare fastställda
prioriterade infrastrukturerna. För vart och ett av de problemområden som
identifierats i analysen utvärderas tillgängliga, effektiva och
kostnadseffektiva lösningar. Utfärdande av tillstånd och offentliga
samråd I analysen jämförs tre alternativ: inrättandet
av ett system för gemensamt intresse; etablering av regler för tidsbegränsning
av tillståndsförfaranden och regler för hur tillståndsförfaranden ska
organiseras, särskilt vad gäller prövning vid en enda instans, och en
tidsgräns; samt en kombination av de två föregående alternativen. Vad gäller åtgärder som är relaterade till habitatdirektivet,
så förväntas inverkan på den lokala miljön av systemet för gemensamt europeiskt
intresse att endast vara relevant för några få begränsade projekt av gemensamt
intresse, som eventuellt står i konflikt med Natura 2000-områden, vilka dock är
av avgörande vikt för att uppnå de energi- och klimatpolitiska målen. Det sistnämnda policyalternativet anses ha de
mest övergripande positiva effekterna av de tre olika alternativen, då detta
alternativ skulle medföra att nästan alla nödvändiga projekt av gemensamt intresse
slutförs inom tidsramen fram till år 2020, förutsatt att lämplig lagstiftning
och finansiering är på plats. Detta alternativ förväntas ha en starkare
påverkan på miljön, en starkare samhällelig påverkan på sysselsättningen och
starkare ekonomisk inverkan på BNP då alla projekt av gemensamt intresse skulle
slutföras, och skulle även innebära betydligt minskade administrativa
kostnader. Regleringsfrågor I analysen jämförs tre alternativ:
kostnadsfördelning över gränserna, incitament för investering och en
kombination av de två föregående alternativen. Analysen visar att både en förutsedd mekanism
för kostnadsfördelning över gränserna, och incitament som står i proportion
till riskerna som operatören är utsatt för, är nödvändiga för att säkerställa
genomförandet av projekt av gemensamt intresse som står inför utmaningar vad
gäller lönsamhet. De övergripande ekonomiska, sociala och miljömässiga
effekterna är stora, och positiva. Finansiering Med avseende på en bedömning av alla möjliga
åtgärder för utveckling av infrastruktur behandlar analysen även fyra olika
finansieringsmöjligheter, även om dessa möjligheter tar sig uttryck i
riktlinjer som gäller för förordningen om inrättandet av Fonden för ett
sammanlänkat Europa: användande av riskdelningsinstrument (inbegripet
projektobligationer och garantier); användande av riskkapitalinstrument
(inbegripet andelsägande genom aktieförvärv); användande av beviljat stöd för
projektstudier och konstruktion; och en kombination av beviljat stöd,
riskdelning och riskkapitalinstrument. Det sistnämnda alternativet har de mest positiva
övergripande effekterna, eftersom det ackumulerar de positiva effekterna av de
enskilda alternativen och tillhandahåller en flexibel ”verktygslåda” som
innehåller marknadsbaserade instrument och direkt ekonomiskt stöd, vilket leder
till synergier och effektivitetsvinster genom att erbjuda den mest
kostnadseffektiva lösningen för risker vid specifika projekt. Detta alternativ
återspeglar även de åtgärder som föreslagits i förordningen om inrättandet av
Fonden för ett sammanlänkat Europa. 3. RÄTTSLIGA ASPEKTER Sammanfattning av den föreslagna åtgärden I den föreslagna förordningen prioriteras tolv
strategiska transeuropeiska korridorer och områden för energiinfrastruktur.
Inom en uppsättning av definierade kategorier för energiinfrastruktur
fastställer förordningen regler för att identifiera projekt av gemensamt
intresse vilka är nödvändiga för att genomföra de ovan nämnda prioriteringarna.
Förordningen etablerar i detta syfte en urvalsprocess som baseras på regionala
expertgrupper, och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER)
kommer att ha en rådgivande roll i processen i frågor som rör el- och
gasenergi. Det slutgiltiga beslutet för en unionsomfattande lista över projekt
av gemensamt intresse tas av kommissionen, och ska uppdateras vartannat år. De
regionala expertgrupperna och byrån för samarbete mellan
energitillsynsmyndigheter (ACER) ansvarar för övervakning och utvärdering av
genomförande av projekt av gemensamt intresse. Kommissionen kan nominera
europeiska samordnare för de projekt av gemensamt intresse som står inför
svårigheter. Förslaget etablerar ett system för gemensamt
intresse för projekt av gemensamt intresse. En nationell behörig myndighet inom
varje medlemsstat tilldelas särskilt ansvar för att samordna och övervaka
tillståndsförfaranden för projekt av gemensamt intresse, och etablera
minimikrav på insyn i processerna och engagemang av allmänheten, samt för att
fastställa en tidsbegränsning för tillståndsförfaranden. Förslaget klargör
också att projekt av gemensamt intresse under vissa villkor får genomföras på
grund av ”tvingande övervägande allmänintresse” såsom detta definieras i
direktiven 92/43/EG och 2000/60/EG. Åtgärderna står i proportion till syftet
att anpassa de nödvändiga nationella administrativa förfarandena för att
underlätta genomförandet av huvudsakligen gränsöverskridande projekt av gemensamt
intresse. Det står medlemsstaterna fritt att utforma egna specifika interna
förfaranden, i linje med deras respektive nationella rättssystem, för att
uppfylla kraven i denna förordning. Den föreslagna förordningen tillhandahåller en
metod och en process för att utarbeta en harmoniserad systemomfattande
kostnadsnyttoanalys för elektricitets- och gasrelaterade projekt av gemensamt
intresse. Med utgångspunkt i denna metod ålägger förordningen de nationella
tillsynsmyndigheterna och ACER att ansvara för att anslå kostnader för
gränsöverskridande projekt av gemensamt intresse inom dessa sektorer, i
enlighet med eventuella fördelar eller positiva följder som direkt eller
indirekt påverkar medlemsstaterna. Nationella tillsynsmyndigheter ombeds också
att tillhandahålla lämpliga incitament genom avgifter för genomförandet av
projekt av gemensamt intresse som av motiverade skäl står inför stora risker. Slutligen fastställer förordningen gällande
villkor för att avgöra huruvida ett projekt av gemensamt intresse är berättigat
till ekonomiskt stöd i enlighet med förordningen om inrättandet av Fonden för
ett sammanlänkat Europa. Ett projekt kan vara både en studie (detta gäller för
alla projekt av gemensamt intresse förutom för projekt inom oljesektorn) och
arbeten (detta gäller för alla projekt av gemensamt intresse som rör smarta nät
och koldioxidhantering och för el- eller gasrelaterade projekt av gemensamt
intresse som uppfyller vissa villkor, särskilt villkoret om att de erhållit ett
beslut om kostnadsfördelning över gränserna). Rättslig grund Förslaget baseras på artikel 172 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Enligt artikel 171.1 ”ska
unionen ställa upp en serie riktlinjer som omfattar mål, prioriteringar och
huvudlinjer för de åtgärder som förutses när det gäller de transeuropeiska
näten: i dessa riktlinjer ska projekt av gemensamt intresse preciseras”. I
artikel 172 specificeras att riktlinjerna och de andra åtgärder som avses i
artikel 171.1 ska antas genom medbeslutandeförfarande. Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen gäller för detta
förslag, i den mån energipolitiken inte avser ett område där unionen är ensam
behörig. Energiinfrastrukturen påverkar hela Europa oavsett lands- och
nationsgränser. Medlemsstaternas lagstiftning är inte anpassad till att hantera
de europeiska energiinfrastrukturerna i deras helhet, och de enskilda nationella
förvaltningarna saknar den kompetens som krävs. Ur ett ekonomiskt perspektiv
kan energinäten bäst utvecklas när utbyggnaden planeras ur ett europeiskt
perspektiv, som omfattar åtgärder på EU-nivå såväl som åtgärder på
medlemsstatlig nivå, samtidigt som den inneboende kompetensen inom varje
respektive nivå respekteras. Subsidiaritetsprincipen respekteras därför i den
föreslagna förordningen. Proportionalitetsprincipen och val av
rättsakt Förslaget sträcker sig inte bortom det som är
nödvändigt för att uppnå de fastställda målen, med beaktande av de mål för
energi- och klimatpolitiken som bestämts på unionsnivå och de hinder som ligger
i vägen för att utveckla adekvata energiinfrastrukturer. Den valda rättsakten
är en förordning, som är till alla delar bindande och
direkt tillämplig. En sådan rättsakt är nödvändig för att säkerställa att de
prioriterade energiinfrastrukturerna slutförs inom utsatt tid före 2020. I synnerhet står inrättandet av ett ramverk
för tillståndsförfaranden med de behöriga myndigheterna på nationell nivå, inom
vilket det finns tydliga tidsbegränsningar, och tillståndsförfarandena kan
utföras i enlighet med nationella särdrag, i proportion till målsättningen att
påskynda tillståndsförfarandena. 4. BUDGETKONSEKVENSER Alla budgetkonsekvenser som uppstår till följd
av detta förslag behandlas i finansieringsöversikten för den föreslagna
förordningen om inrättandet av Fonden för ett sammanlänkat Europa. 5. VALFRIA DELAR Upphävande av gällande lagstiftning Om förslaget antas kommer beslut nr
1364/2006/EG att upphöra att gälla från och med 1 januari 2014. Detta kommer
dock inte att påverka beviljandet, fortsättningen eller ändringen av något
ekonomiskt stöd som kommissionen tillhandahåller inom ramen för
ansökningsomgångar som omfattas av TEN:s nuvarande budgetförordning för projekt
som avses i detta beslut, eller för TEN-E-projekt som får stöd genom
strukturfonder. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) Förslaget rör EES-frågor och ska därför gälla
för EES. 2011/0300 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om riktlinjer för transeuropeiska
energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 172, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[14],
med beaktande av Regionkommitténs yttrande[15], i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1)
Den 26 mars 2010 godkände Europeiska rådet
kommissionens förslag om att inleda den nya strategin ”Europa 2020”. En av
prioriteringarna i Europa 2020-strategin[16]
är hållbar tillväxt, vilken ska uppnås genom främjande av en grönare, mer
resurseffektiv, och mer konkurrenskraftig ekonomi. I strategin betonas vikten
av energiinfrastrukturer som en del i flaggskeppsinitiativet ”Ett
resurseffektivt Europa” genom uppmärksammande av behovet av att så snabbt som
möjligt uppgradera Europas energinätverk och sammankoppla dem på kontinental
nivå, vilket är särskilt viktigt för att integrera förnybara energikällor. (2)
I kommissionens meddelande om ”Prioriteringar för
energiinfrastruktur för 2020 och framåt - Förslag för ett integrerat europeiskt
energinät”[17],
följt av rådets (transport, telekommunikation och energi) slutsatser av den 28
februari 2011, och Europaparlamentets förordning av den 6 juli 2011 efterlyses
nya riktlinjer för energiinfrastrukturen för att optimera utvecklingen av
nätverk på europeisk nivå fram till 2020 och efter, för
att unionen ska kunna nå sina huvudsakliga energipolitiska mål vad gäller
konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet. (3)
I Europeiska rådets slutsatser av den 4 februari
2011 understryks behovet av att modernisera och bygga ut Europas
energiinfrastruktur, och behovet av att sammankoppla energinät över gränserna
för att sammanhållningen mellan medlemsstaterna ska fungera, och för att
tillhandahålla alternativa försörjnings- eller genomfartsvägar och
energikällor, samt för att utveckla förnybara energikällor som kan konkurrera
med traditionella energikällor. Det betonades också att ingen medlemsstat ska
vara avskuren från Europas gas- och elnät efter 2015, eller sakna en trygg
energiförsörjning på grund av brist på lämpliga kopplingar till energinäten. (4)
I Europaparlamentet och rådets beslut nr
1364/2006/EG av den 6 september 2006 fastställs riktlinjer för transeuropeiska
energinätverk[18].
Målsättningen för dessa riktlinjer (TEN-E-riktlinjerna) är att stödja
slutförandet av EU:s inre energimarknad, och samtidigt uppmuntra en rationell
produktion, transport, distribution och ett rationellt användande av
energiresurser, att minska isoleringen av mindre gynnade områden och öregioner,
att trygga och diversifiera EU:s energiförsörjning, även genom samarbete med
tredjeländer, och att bidra till en hållbar utveckling och skydd av miljön. (5)
I en utvärdering av de nuvarande TEN-E-riktlinjerna
påvisades tydligt att även om riktlinjerna bidrog positivt till vissa utvalda
projekt genom att synliggöra dem på det politiska planet, så saknades en
vision, fokus och flexibilitet för att täcka identifierade brister i
infrastrukturen. (6)
Att skynda på uppgraderingen av existerande
energiinfrastrukturer, och utvecklingen av nya sådana, är avgörande för att
uppnå unionens energi- och klimatpolitiska målsättningar, vilka består av att
täcka den inre marknadens behov av energi och garantera en säker
energiförsörjning, särskilt vad gäller gas och olja, att minska utsläppen av
växthusgaser med 20 %[19],
att öka andelen förnyelsebar energi i den slutgiltiga energiförbrukningen till
20 %, [20]och
att höja energieffektiviteten med 20 % till 2020. Samtidigt måste unionen
förbereda energiinfrastrukturerna inför en fortsatt minskande kolanvändning på
lång sikt fram till 2050. (7)
Trots dess rättsliga existens såsom den är
definierad i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma bestämmelser för den inre marknaden för el,[21] och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den
inre marknaden för naturgas[22]
är den inre energimarknaden fortfarande splittrad på grund av otillräckliga
sammankopplingar mellan nationella energinät.
EU-omfattande integrerade nät är dock mycket viktiga för att säkerställa en
konkurrenskraftig och väl fungerande integrerad marknad, som ska främja
tillväxt och en hållbar utveckling. (8)
Unionens energiinfrastruktur bör uppgraderas för
att öka motståndskraften mot naturliga eller av människohand skapade
katastrofer, negativa klimatförändringar och hot mot säkerheten, särskilt vad
gäller europeisk kritisk infrastruktur enligt vad som anges i rådets direktiv
2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som,
europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av
denna [23]. (9)
Vikten av att använda smarta energinät för att
uppnå unionens energipolitiska mål har bekräftats i ett meddelande från
kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén och Regionkommittén, med titeln ”Smarta nät: från innovation till
utbyggnad”[24]. (10)
I kommissionens meddelande ”EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra
gränser”[25]
betonades att unionen, i sina yttre relationer, behöver främja utvecklingen av
energiinfrastrukturer även utanför unionens gränser för att stödja den
socioekonomiska utvecklingen. Unionen bör främja infrastrukturprojekt som
sammankopplar unionens energinät med tredjeländers energinät, särskilt med grannländer,
och med länder som unionen inlett specifika energisamarbeten med. (11)
Fram till år 2020 beräknas
investeringsbehovet för viktig infrastruktur för el- och gasnät i Europa att
vara runt 200 miljarder. Investeringsbehovet är avsevärt
större jämfört med tidigare nivåer, och detta i kombination med det brådskande
behovet av att genomföra de prioriterade energiinfrastrukturerna kräver nya
riktlinjer för hur lagstiftning och finansiering för energiinfrastrukturer ska
utformas, särskilt för infrastrukturer som går över landsgränser. (12)
I ett arbetsdokument från
kommissionens avdelningar till rådet (transport, telekommunikation och energi)
av den 10 juni 2011[26]
med titeln ”Energy infrastructure investment needs and financing requirements”
(Finansiella krav och investeringsbehov för energiinfrastruktur”) framhålls att
det finns en risk för att ungefär hälften av de investeringar som behövs fram
till 2020 inte kommer att genomföras i tid, eller inte kommer att genomföras
överhuvudtaget på grund av hinder förknippade med tillståndsförfaranden,
lagstiftning och finansiering. (13)
I denna förordning fastställs regler för utveckling
inom utsatt tid av transeuropeiska energinät och driftskompabilitet för dessa,
med avseende på att uppnå förordningens energipolitiska mål i syfte att säkra
en fungerande inre energimarknad, en trygg energiförsörjning i unionen, främja
energieffektivitet och energibesparing, utveckling av nya och förnyelsebara
energikällor, och att främja sammankoppling av energinätverk. Genom dessa
målsättningar bidrar detta förslag till en smart, hållbar och inkluderande
tillväxt, och för fram fördelar för hela Europeiska unionen vad gäller
konkurrenskraft, och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. (14)
Efter nära samråd med alla
medlemsstater och behöriga parter har kommissionen identifierat tolv
strategiska transeuropeiska infrastrukturprioriteringar vars slutförande till
2020 är av avgörande vikt för att nå unionens energi- och klimatpolitiska mål.
Dessa prioriterade åtgärder sträcker sig över olika geografiska regioner och
tematiska områden vad gäller överföring och lagring av elektricitet,
gasöverföring och lagring av gas, infrastruktur för flytande eller komprimerad
gas, koldioxidtransport, samt oljeinfrastruktur. (15)
Identifiering av projekt av
gemensamt intresse bör ske på grundval av gemensamma, transparenta och
objektiva kriterier och utifrån i vilken grad de bidrar till att uppnå de
energipolitiska målen. För el och gas bör de föreslagna projekten ingå i den senast
tillgängliga tioårsplanen för nätverksutveckling. Denna plan bör särskilt
beakta slutsatserna från Europeiska rådets mötte den 4 februari avseende
behovet av att integrera perifära energimarknader. (16)
I syfte att efterleva artikel
172 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör regionala grupper
inrättas, som bör ha till uppgift att föreslå projekt av gemensamt intresse som
medlemsstaterna sedan kan godkänna. För att säkerställa bred konsensus bör dessa
regionala grupper garantera nära samarbete mellan medlemsstater, nationella
tillsynsmyndigheter, projektens initiativtagare och övriga berörda parter.
Samarbetet bör i möjligaste mån utgå från det befintliga regionala samarbetet
mellan nationella tillsynsmyndigheter och de systemansvariga för
överföringssystem och andra samarbetsstrukturer på regional nivå som inrättats
av medlemsstaterna och kommissionen. (17)
Listan över projekt av
gemensamt intresse för hela unionen bör begränsas till att endast omfatta de
projekt som tillför mest till genomförandet av de strategiska prioriteringarna
för korridorer och områden för energiinfrastruktur. Beslut om vilka projekt som
hamnar på listan bör fattas av kommissionen, som bör respektera
medlemsstaternas rätt att godkänna projekt av gemensamt intresse som är
kopplade till deras territorium. Enligt analysen i den medföljande
konsekvensanalysen uppskattas antalet sådana projekt till ett hundratal inom
elområdet, och runt femtio inom gasområdet. (18)
Projekt av gemensamt intresse
bör genomföras så fort som möjligt, och de bör noga övervakas och utvärderas,
och den administrativa bördan för projektets initiativtagare bör vara minimal. Kommissionen
bör nominera europeiska samordnare för projekt med särskilda svårigheter. (19)
Tillståndsförfaranden bör inte
leda till att den administrativa bördan blir oproportionerligt stor i
förhållande till projektets omfattning eller komplexitet, eller utgöra ett
hinder för att utveckla transeuropeiska energinätverk och tillgång till marknaden.
I Europeiska rådets slutsatser av den 19 februari 2009 påtalades vikten av att identifiera
och avlägsna hinder för investeringar, inbegripet genom att effektivisera planerings-
och samrådsförfaranden. Dessa slutsatser bekräftades ytterligare av Europeiska
rådets slutsatser av den 4 februari 2011 effektivisera och förbättra
tillståndsförfaranden och samtidigt respektera den nationella behörigheten. (20)
Projekt av gemensamt intresse
bör prioriteras på nationell nivå för att säkerställa att de får en snabb administrativ
behandling. De behöriga myndigheterna bör betrakta projekt av gemensamt
intresse som varande av allmänintresse. Projekt som påverkar miljön negativt bör
under speciella omständigheter få genomföras. på grund av tvingande övervägande
allmänintresse om alla villkor i direktiven 92/43/EG och 2000/60/EG uppfylls. (21)
Inrättandet av en enda behörig
myndighet på nationell nivå som integrerar eller samordnar alla
tillståndsförfaranden (prövning vid en enda instans) bör förenkla processen
runt utfärdande av tillstånd, öka effektiviteten och insynen och främja
samarbete mellan medlemsstaterna. (22)
Trots att det finns etablerade
riktlinjer för allmänhetens engagemang i den beslutsfattande processen vad
gäller beslut som rör miljön, så behövs ytterligare åtgärder för att
säkerställa högsta möjliga nivå för insyn och allmänhetens engagemang i alla
relevanta frågor kring tillståndsgivningsförfaranden för projekt av gemensamt
intresse. (23)
Ett korrekt och samordnat
genomförande av rådets ändrade direktiv 85/337/EG och av Århus- och
Esbokonventionerna bör säkra en harmonisering av huvudprinciperna för en
bedömning av effekter på miljön, även i ett gränsöverskridande sammanhang.
Medlemsstater bör samordna sina bedömningar av projekt av gemensamt intresse
och tillhandahålla gemensamma utvärderingar när så är möjligt. (24)
Med tanke på det brådskande
behovet av att utveckla energiinfrastrukturer, måste förenklingen av
tillståndsgivningsförfaranden åtföljas av en tydlig tidsgräns för de behöriga
myndigheternas föreskrivande beslut gällande projektets konstruktion.
Tidsgränsen bör stimulera en effektivare definition och hantering av
förfarandena, och bör under inga omständigheter påverka upprätthållandet av en
hög standard för miljöskydd och allmänhetens engagemang. (25)
Denna förordning, i synnerhet
bestämmelserna om tillståndsgivning, allmänhetens engagemang, och genomförandet
av projekt av gemensamt intresse, bör tillämpas utan att det påverkar
tillämpningen av unionslagstiftningen och internationell lagstiftning,
inbegripet bestämmelser om skydd av miljön och människors hälsa, och
bestämmelser som antagits enligt den gemensamma fiskeri- och sjöfartspolitiken (26)
Bedömning av kostnad för och
fördelar med ett infrastrukturellt projekt på grundval av en harmoniserad metod
för systemomfattande analys av energisystem, inom ramen för de tioårsplaner för
nätverksutveckling som förberetts av ENTSO i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för
tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel[27], och Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för
tillträde till naturgasöverföringsnäten[28], granskad av ACER (Byrån för samarbete mellan
energitillsynsmyndigheter) i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för
samarbete mellan energitillsynsmyndigheter[29]
bör vara utgångspunkten för diskussioner om lämplig kostnadsfördelning. (27)
På en alltmer integrerad inre
energimarknad är tydliga och transparenta regler för gränsöverskridande
kostnadsallokering nödvändiga för att påskynda investeringar i
gränsöverskridande infrastruktur. Under Europeiska rådets möte av den 4
februari 2011 uppmärksammades vikten av att främja en rättslig ram som attraherar
investeringar i nätverken, med avgifter på en nivå som är förenlig med behovet
av finansiering och en lämplig kostnadsfördelning för gränsöverskridande
investeringar, samtidigt som ramen bör stärka konkurrensen och
konkurrenskraften, i synnerhet vad gäller europeisk industri, och ta med
konsekvenser för konsumenterna i beräkningen. (28)
Gällande lagstiftning om den
inre marknaden för energi föreskriver att avgifter för tillgång till gas- och
elnät ska ge adekvata incitament för investering. När de tillämpar lagstiftningen
för den inre marknaden för energi bör de nationella tillsynsmyndigheterna försäkra
att incitament för projekt av gemensamt intresse, även incitament på längre
sikt, står i proportion till det specifika projektets risknivå. Detta gäller
särskilt för innovativ överföringsteknik inom elsektorn för att möjliggöra ett
storskaligt införlivande av förnybar energi, för att kunna fördela
energiresurser, och möta efterfrågan på sammankopplade energinät; det gäller
också för gasöverföringsinfrastruktur som erbjuder avancerad kapacitet eller
extra flexibilitet på marknaden för att möjliggöra kortfristig handel eller
back-uppleveranser i samband med leveransstörningar. (29)
Det europeiska energiprogrammet för återhämtning
(EEPR[30])
har påvisat mervärdet i att verka för privat finansiering genom betydande
finansiellt stöd från unionen i syfte att genomföra projekt av europeiskt
intresse. Europeiska rådet av den 4 februari 2011
erkände att vissa projekt inom energiinfrastruktur kan behöva begränsad
offentlig finansiering som en hävstång för privat finansiering. I ljuset av den
ekonomiska och finansiella krisen och budgetrestriktionerna bör riktat stöd
genom både medel och finansiella instrument utvecklas i nästa fleråriga
budgetram, vilket kommer att attrahera nya investeringar i de prioriterade
korridorerna och områdena för energiinfrastruktur samtidigt som unionens budget
hålls så låg som möjligt. (30)
Projekt av gemensamt intresse
inom el-, gas- och koldioxidsektorerna bör vara berättigade att erhålla EU-stöd
för studier, och under vissa villkor bör även arbeten inom ramen för den
föreslagna förordningen om fonden för ett sammankopplat Europa vara
stödberättigande, antingen i form av ekonomiskt stöd eller genom innovativa
finansiella instrument. Detta kommer att säkra att de projekt av gemensamt
intresse som inte är genomförbara i enlighet med den nuvarande rättsliga ramen
och de gällande förhållandena på marknaden kan få skräddarsydda lösningar för
finansiering. Sådant ekonomiskt stöd bör garantera behövliga synergier genom
finansiering från instrument inom ramen för andra EU-strategier. I synnerhet Fonden
för ett sammanlänkat Europa bör utnyttjas för finansiering av
energiinfrastruktur av EU-betydelse, medan strukturfonderna kan finansiera
smarta energiöverföringsnät av lokal eller regional betydelse. De båda
finansieringskällorna kan på så sätt komplettera varandra. (31)
Beslut nr 1364/2006/EG bör
därför upphävas. (32)
Eftersom målet för detta
direktiv, nämligen att utveckla transeuropeiska energinät, driftskompabilitet
hos dessa och kopplingar till dessa, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås
av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan
gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna
förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I – ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde 1. I denna förordning fastställer
riktlinjer för punktlig utveckling av prioriterade korridorer och områden för transeuropeisk
infrastruktur för energi och driftskompabilitet för dessa som anges i bilaga I. 2. I synnerhet sörjer denna förordning
för att (a)
regler fastställs för att identifiera de projekt av
gemensamt intresse som är nödvändiga för att genomföra dessa prioriteringar,
och som faller under energgiinfrastrukturkategorierna för elektricitet, gas,
olja och koldioxid, såsom det anges i bilaga II, (b)
projekt av gemensamt intresse ska kunna genomföras
inom utsatt tidsram genom att påskynda tillståndsutfärdanden och stärka
engagemanget hos allmänheten, (c)
regler för gränsöverskridande kostnadsfördelning av
kostnader och riskrelaterade incitament för projekt av gemensamt intresse
fastställs, (d)
stödberättigande villkor för ekonomiskt unionsstöd
för projekt av gemensamt intresse i enlighet med förordningen om inrättandet av
Fonden för ett sammanlänkat Europa fastställs. Artikel 2
Definitioner Utöver de definitioner som anges i direktiv
2009/28/EG, 2009/72/EG, 2009/73/EG och i förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG)
nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 gäller följande definitioner 1. energiinfrastruktur:
all fysisk utrustning som är utformad för att överföra och distribuera
elektricitet eller gas, transportera olja eller koldioxid, för lagring av elektricitet
eller gas, och som är belägen i unionen eller som kopplar samman unionen och
ett eller fler tredjeländer, 2. heltäckande beslut:
beslut som fattats av en ansvarig myndighet om att bevilja eller vägra tillstånd
för att bygga energiinfrastruktur som hör till ett projekt, utan att det
påverkar några efterföljande beslut som fattas inom ramen för tillståndsgivning
för tillgång till egendom, administrativa eller rättsliga förfaranden för
överklagande därefter, 3. projekt: en eller
flera ledningar, rörledningssystem, anläggningar, utrustning, installationer och
tillhörande infrastruktur, enligt vad som definieras i bilaga II, som ingår i
ett syfte att bygga ny energiinfrastruktur eller förstärka eller uppgradera existerande
energiinfrastruktur, 4. projekt av gemensamt
intresse: projekt som är nödvändiga för att genomföra de prioriterade
energiinfrastrukturkorridorerna och -områdena utsedda i bilaga I, 5. initiativtagare
till projekt: (a)
systemansvariga för överföringssystem,
systemansvariga för distributionssystem, andra aktörer eller investerare som
utvecklar ett projekt av gemensamt intresse, eller (b)
om det finns flera systemansvariga för
överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, andra aktörer eller
investerare eller grupper av dessa, syftar ”initiativtagare till projekt” på en
enhet med status som rättssubjekt i enlighet med gällande nationell
lagstiftning, som utsetts genom avtal mellan de ovan nämnda grupperna, dessa,
och som kan åta sig rättsliga förpliktelser och ekonomiskt ansvar på de
avtalsbundna parternas vägnar. KAPITEL II – PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE Artikel 3
Identifiering av projekt av
gemensamt intresse 1. Kommissionen ska etablera en
lista över projekt av gemensamt intresse för hela unionen. Listan ska granskas
och uppdateras vartannat år om så är nödvändigt. Den första listan ska vara
antagen senast 31 juli 2013. 2. Kommissionen ska inrätta och rådgöra
med en regional samarbetsgrupp i arbetet med att identifiera projekt av
gemensamt intresse. Gruppen, såsom den definieras i del 1 i bilaga III, ska
väljas ut baserat på de prioriterade korridorerna och områdenas respektive
geografiska område i enlighet med bilaga I. 3. Varje grupp ska upprätta en
lista över sina föreslagna projekt av gemensamt intresse i enlighet med
förfarandet som anges i del 2 i bilaga III, där projekten rangordnas enligt
deras respektive bidrag till genomförandet av de prioriterade
energiinfrastrukturkorridorerna och områdena i bilaga I och uppfyllandet av
kriterierna i artikel 4. Alla förslag för projekt av gemensamt intresse kräver
godkännande från medlemsstaten (-rna) i vilkas territorium projektet ska
utföras. 4. För el- och gasprojekt som
faller under kategorierna som avses i punkt 1 och 2 i bilaga II ska alla grupper
sända in gruppernas lista över projekt av gemensamt intresse till ACER senast
sex månader innan antagningsdatum till den unionsomfattande listan i punkt 1. För olje- och koldioxidtransportprojekt som faller
under kategorierna som avses i punkt 3 och 4 i bilaga II ska alla grupper sända
in gruppernas lista över projekt av gemensamt intresse till kommissionen senast
sex månader innan antagningsdatum till den unionsomfattande listan i punkt 2. 5. För el- och gasprojekt som
faller under kategorierna som avses i punkt 1 och 2 i bilaga II, ska ACER inom
två månader från ankomstdatum för listan över föreslagna projekt av gemensamt
intresse som anges i första punkten under punkt 4, förse kommissionen med ett
yttrande om den föreslagna listan över projekt av gemensamt intresse, och i
yttrandet speciellt beakta en konsekvent tillämpning av de kriterier som
fastställts i artikel 4 för grupperna, och även resultaten av analysen ENTSO
för el och gas i enlighet med punkt 2.6 i bilaga III. 6. För olje- och koldioxidtransportprojekt
som faller under kategorierna som avses i punkt 3 och 4 i bilaga II ska
kommissionen utvärdera hur väl kriterierna som fastställts i artikel 4 tillämpats.
För koldioxidprojekt som faller under kategorin som avses i punkt 4 i bilaga II
ska kommissionen även beakta potentialen för framtida utvidgning som kan
innefatta ytterligare fler medlemsstater. 7. Efter kommissionens beslut om
antagande som avses i punkt 1, ska projekt av gemensamt intresse utgöra en del
av de relevanta regionala investeringsplaner i enlighet med artikel 12 i
förordning (EG) nr 714/2009 och förordning (EG) nr 715/2009 och en del av de relevanta
tioårsplanerna för nätverksutveckling i enlighet med artikel 22 i direktiven
72/2009/EG och direktiv nr 73/2009/EG, och andra nationella planer för
infrastruktur, när så är lämpligt. Projekten ska beviljas högsta möjliga
prioritet i alla dessa planer. Artikel 4
Kriterier för projekt av gemensamt intresse 1. Projekt av gemensamt intresse
ska uppfylla följande allmänna kriterier (a)
projektet är nödvändigt för genomförandet av de
prioriterade energiinfrastrukurkorridorerna och områdena som anges i bilaga I, (b)
projektet är ekonomiskt, socialt och miljömässigt
genomförbart, och (c)
projektet omfattar minst två medlemsstater,
antingen genom att det korsar en eller fler medlemsstaters gränser, eller genom
att det är beläget på en medlemsstats territorium och har en betydande
gränsöverskridande påverkan i enlighet med punkt 1 i bilaga IV. 2. Vidare ska följande specifika
kriterier gälla för projekt av gemensamt intresse som faller under specifika
energiinfrastrukturkategorier: (a)
för de projekt för elöverföring och lagring av el
som faller under kategorierna som avses i punkt 1.a till d i bilaga II ska
projektet väsentligt bidra till att uppfylla minst ett av följande specifika
kriterier –
marknadsintegration, konkurrenskraft och systemflexibilitet, –
hållbarhet, bland annat genom överföring av
förnybar kraftgenerering till stora förbrukningscenter och lagringsplatser, –
driftskompabilitet och säker drift av system. (b)
för de projekt som faller under kategorierna som
avses i punkt 2 i bilaga II ska projektet avsevärt bidra till att uppfylla
minst en av följande specifika kriterier –
marknadsintegration, driftskompabilitet och systemflexibilitet, –
försörjningstrygghet, bland annat genom
diversifiering av försörjningskällor, försörjning av motparter och rutter, –
konkurrens, bland annat genom diversifiering av
försörjningskällor, försörjning av motparter och rutter, –
hållbarhet. (c)
projekt för smarta elnät som faller under kategorierna
som avses i punkt 1 e i bilaga II, ska projektet avsevärt bidra till minst en
av följande specifika funktioner –
att integrera och involvera nätanvändare i nya tekniska
krav med avseende på deras elförsörjning och behov, –
effektivitet och driftskompabilitet för överföring
och distribution av elektricitet i den dagliga driften av nätet, –
nätverkssäkerhet, systemkontroll och
försörjningskvalitet, –
optimerad planering av framtida kostnadseffektiva
investeringar i nätverk, –
skapandet av en fungerande marknad och kundservice, –
involvering av slutanvändare i hanteringen av deras
energianvändning. (d)
för de oljetransportprojekt som faller under kategorierna
som avses i punkt 3 i bilaga II, ska projektet avsevärt bidra till att uppfylla
följande tre specifika kriterier –
försörjningstrygghet för att minska beroende av en
enda försörjningskälla eller en enda försörjningsrutt, –
effektivt och hållbart utnyttjande av resurser
genom att minska miljörisker, –
driftskompabilitet. (e)
för de projekt inom koldioxidtransport som faller under
kategorierna som avses i punkt 4 i bilaga II ska projektet avsevärt bidra till
att uppfylla följande tre specifika kriterier –
undvikande av koldioxidutsläpp till låg kostnad,
och upprätthållande av en säker energiförsörjning, –
ökad motståndskraft och säkerhet för
koldioxidtransport, –
effektivt utnyttjande av resurser genom
möjliggörande av flera CO2-källor och förvaringsplatser genom
gemensam infrastruktur och minskning av den miljömässiga bördan och riskerna. 3. Vad gäller projekt som faller
under kategorierna som avses i punkt 1 till 3 i bilaga II ska kriterierna som
avses i denna artikel utvärderas i enlighet med indikatorerna i punkt 2 till 5
i bilaga IV. 4. När projekten rangordnas
efter deras bidrag till genomförandet av samma prioritet, ska man även beakta
projektets bidrag med avseende på i hur hög grad det möter unionens strategiska
mål för marknadsintegration och konkurrens, hållbarhet och
försörjningstrygghet, antalet medlemsländer som påverkas av det föreslagna
projektet och hur det kompletterar andra föreslagna projekt. För projekt som
faller under kategorin som avses i punkt 1 e i bilaga II, ska även antalet
användare som påverkas av projektet beaktas, och även årlig energiförbrukning
och andelen energi från reglerbara källor som genereras i användarnas
geografiska område. Artikel 5
Genomförande och övervakning 1. Initiativtagare till projekt
bör genomföra projekt av gemensamt intresse i enlighet med en genomförandeplan
som innefattar en tidsplan för genomförbarhetsstudier och studier för utformning
av projektet, godkännande, konstruktion och idrifttagning, och schemat för
tillståndsgivning som avses i artikel 11.3. Systemansvariga för överförings-
eller distributionssystem och andra aktörer bör förvalta projekt av gemensamt
intresse i deras område. 2. ACER ska tillsammans med
grupperna övervaka utvecklingen för projekten av gemensamt intresse. Grupperna
kan begära ytterligare information som tillhandahålls i enlighet med punkterna
3, 4 och 5, verifiera informationen på plats och kalla till möten med behöriga
parter. Gruppen kan även begära att ACER vidtar åtgärder för att underlätta
genomförandet av projekt av gemensamt intresse. 3. Den 31 mars varje år efter
att ett projekt valts ut till att bli ett projekt gemensamt intresse i enlighet
med artikel 4, ska initiativtagare till projekt överlämna en årsrapport för
varje projekt som faller under kategorierna som avses i punkt 1 och 2 i bilaga
II till ACER, eller, för projekt som faller under kategorierna som avses i punkt
3 och 4 i bilaga II, till respektive grupp. I denna rapport ska det finnas
uppgifter om (a)
utvecklingens framsteg, konstruktion och
idrifttagning av projektet, och i synnerhet utvecklingen vad gäller
tillståndsförfaranden och samrådsprocesser, (b)
då det är lämpligt, förseningar i genomförandeplanen
och andra svårigheter som uppstått. 4. Inom tre månader efter
mottagande av de årliga rapporterna ska ACER överlämna en konsoliderad rapport till
grupperna. I rapporten utvärderas de framsteg som gjorts i projekten av
gemensamt intresse som faller under kategorierna som avses i punkt 1 och 2 i bilaga
II och föreslår, där det är lämpligt, åtgärder för att övervinna förseningar
och svårigheter som uppstått. Utvärderingen ska även, i enlighet med
bestämmelserna i artikel 6.8 och 9 i förordning (EG) nr 713/2009, omfatta ett
konsekvent genomförande av de prioriterade energiinfrastrukturkorridorer och
områden som avses i bilaga 1. 5. Varje år ska de berörda
behöriga myndigheter som avses i artikel 9 under mötet som följer på
mottagandet av de årliga rapporter som avses i punkt 3 rapportera till
respektive grupp om status för genomförandet av projekt av gemensamt intresse
inom deras territorium, och där det är relevant, om förseningar i
genomförandet. 6. Om idrifttagningen av ett
projekt av gemensamt intresse utan berättigande skäl försenas med mer än två år
jämfört med dess genomförandeplan ska: (a)
Initiativtagaren till det aktuella projektet ska acceptera
investeringar från en eller flera andra operatörer eller investerare för att
genomföra projektet. Systemoperatören på vilkens territorium investeringen är
lokaliserad ska förse operatören (-erna) eller investeraren (-arna) som
genomför projektet med all nödvändig information som behövs för att genomföra
investeringen, och koppla nya tillgångar till överföringsnätet och i allmänhet
göra nödvändiga ansträngningar för att underlätta genomförandet av
investeringen och säkerställa en säker, pålitlig och effektiv drift och
förvaltning av projektet av gemensamt intresse. (b)
Kommissionen kan efterlysa förslag på projekt som
är öppna för alla initiativtagare till projekt, där projektet ska slutföras
inom en överenskommen tidsram. 7. Ett projekt av gemensamt
intresse kan avlägsnas från den unionsomfattande listan över projekt av
gemensamt intresse i enlighet med den process som är fastställd i artikel 3.1,
andra meningen, om: (a)
Den energisystemomfattande kostnadsnyttoanalysen
som genomförts av ENTSO i enlighet med punkt 6 i bilaga III, inte påvisar ett
positivt resultat för projektet. (b)
Projektet inte längre innefattas av tioårsplanen
för nätverksutveckling. (c)
Införlivande i den förteckning som avses i punkt 1
i artikel 3 baserades på felaktig information som var en avgörande faktor för
fattande av beslutet. (d)
Projektet inte följer den nuvarande
unionslagstiftningen. Projekt som avlägsnas från den unionsomfattande
listan förlorar alla rättigheter och skyldigheter för projekt av gemensamt
intresse som följer av denna förordning. Denna artikel ska inte påverka något
ekonomiskt stöd från unionen som utbetalats till projektet innan beslutet om avlägsnande
från listan. Artikel 6
Europeiska samordnare 1. När ett projekt av gemensamt
intresse står inför stora svårigheter i genomförandet, kan kommissionen utse en
europeisk samordnare för en tidsperiod på upp till ett år, där det finns
möjlighet till förlängning två gånger. 2. Den europeiska samordnaren
ska utföra följande uppdrag: (a)
Han/hon ska initiera de(t) projekt som han/hon har
utsetts till europeisk samordnare för, och ska inleda en gränsöverskridande
dialog mellan initiativtagare till projekt och alla berörda parter. (b)
Samordnaren ska, då behov uppstår, hjälpa alla
parter med att höra berörda intressenter och med anskaffandet av de tillstånd
som behövs för projektet eller projekten. (c)
Vidare ska samordnaren säkerställa att de berörda
medlemsstaterna tillhandahåller lämpligt stöd och strategisk ledning för
förberedandet och genomförandet av projekt(en). (d)
Samordnaren ska varje år överlämna en rapport till
kommissionen om projektens utveckling, och om svårigheter eller hinder som
troligtvis skapar stora förseningar vad beträffar projektens datum för
idrifttagning. Kommissionen ska vidarebefordra rapporten till de berörda
grupperna och till Europaparlamentet. 3. Den europeiska samordnaren
ska väljas utifrån hans/hennes erfarenheter, med avseende på de specifika
arbetsuppgifter som ålagts honom/henne för det aktuella projektet eller
projekten. 4. I
beslutet som ligger till grund för att utse den europeiska samordnaren ska det
i uppdragsbeskrivningen specificeras tidsperiod för befattningen, specifika arbetsuppgifter,
gällande tidsramar och arbetsmetod som ska följas. Den
ansträngning som krävs för samordningen ska stå i proportion till
projektet/projektens komplexitet och beräknade kostnader. 5. De berörda medlemsstaterna
ska samarbeta med den europeiska samordnaren i hans/hennes utförande av
uppgifterna enligt punkt 2 och 4. KAPITEL III – Tillståndsgivning och allmänhetens engagemang Artikel 7
System av gemensamt intresse 1. I syfte att påskynda
förfaranden för tillståndsgivning och öka allmänhetens engagemang, ska
bestämmelserna i detta kapitel gälla alla projekt av gemensamt intresse. Artikel 8
Prioritetsstatus för projekt av gemensamt intresse 1. Projekt av gemensamt intresse
ska ges status av högsta möjliga nationella betydelse och behandlas som sådana
i förfaranden för tillståndsgivning, när, och på så vis, sådan behandling
tillhandahålls i tillämplig nationell lagstiftning för motsvarande typ av
energiinfrastruktur. 2. Antagandet av den
unionsomfattande listan över projekt av gemensamt intresse ska fastställa det
allmänna intresset och dessa projekts nödvändighet inom de berörda
medlemsstaterna, samt erkännas som sådana av de berörda parterna. 3. I syfte att säkerställa
effektiv administrativ behandling av filerna för projekt av gemensamt intresse,
ska projektens initiativtagare och alla berörda myndigheter säkerställa att
högsta möjliga prioritet ges dessa filer med avseende på anslagna resurser. 4. I syfte att respektera den
tidsfrist som anges i artikel 11 och minska den administrativa bördan med
genomförandet av projekt av gemensamt intresse ska medlemsstaterna inom nio
månader från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande vidta åtgärder
för att effektivisera bedömningsförfarandena för miljöpåverkan. Dessa åtgärder
ska inte påverka skyldigheter som resulterar av unionens lagstiftning. Kommissionen ska senast tre månader efter att
denna förordning har trätt i kraft publicera en vägledning för att hjälpa
medlemsstaterna att fastställa lämpliga åtgärder och garantera en samstämmig tillämpning
av bedömningsförfarandena för miljöpåverkan enligt EU-lagstiftningen om projekt
av gemensamt intresse. 5. I samband med de
miljöeffekter som avses i artikel 6.4 i direktiv 92/43/EG och artikel 4.7 i
direktiv 2000/60/EG ska projekt av gemensamt intresse anses vara av
allmänintresse, och kan anses vara av "övervägande allmänintresse" om
alla villkor som anges i dessa direktiv är uppfyllda. Om kommissionens yttrande krävs i enlighet med
direktiv 92/43/EG ska kommissionen och den behöriga myndigheten enligt artikel
9 se till att beslutet om huruvida projektet är av "övervägande
allmänintresse" fattas inom den tidsfrist som anges i artikel 11.1. Artikel 9
Organisation av förfarandet för tillståndsgivning 1. Varje medlemsstat ska inom
sex månader från att denna förordning träder i kraft utse en behörig myndighet
som ska ansvara för att förenkla och samordna förfarandet för utfärdande av
tillstånd för projekt av gemensamt intresse och för implementeringen att
förfarande för tillståndsgivning enligt detta kapitel. 2. Utan att det påverkar
tillämpningen av relevanta krav enligt unionslagstiftningen och internationell
lagstiftning ska den behöriga myndigheten utfärda det fullständiga beslutet inom
den tidsgräns som anges i artikel 11.1, i enlighet med ett av följande scheman:
(a)
Integrerat schema: Det övergripande beslutet, som
utfärdas av den behöriga myndigheten, är det enda lagligt bindande beslutet
till följd av det lagstadgade förfarandet för tillståndsgivning. När andra
myndigheter berörs av projektet, kan dessa, i enlighet med nationell
lagstiftning, lämna sina yttranden som bidrag till förfarandet, vilka ska
beaktas av den behöriga myndigheten. (b)
Koordinerat schema: Det övergripande beslutet kan
omfatta flera lagligt bindande beslut, som har utfärdats av den behöriga
myndigheten och andra berörda myndigheter. Den behöriga myndigheten ska från
fall till fall fastställa en rimlig tidsgräns inom vilken individuella beslut
måste fattas. Den behöriga myndigheten kan fatta individuella beslut på en
annan nationell myndighets vägnar, om beslutet från den myndigheten inte
meddelas i tid, och om dröjsmålet inte kan rättfärdigas på ett adekvat sätt.
Den behöriga myndigheten kan åsidosätta ett individuellt beslut från en annan nationell
myndighet om den anser att det beslutet inte är tillräckligt styrkt med
avseende på de underliggande bevis som lagts fram av den aktuella myndigheten.
Den behöriga myndigheten ska säkerställa att de relevanta kraven i enlighet med
unionslagstiftning och internationell lagstiftning respekteras och måste
berättiga sitt beslut. 3. Om ett projekt av gemensamt
intresse kräver att beslut fattas i två, eller fler medlemsstater, ska de
behöriga myndigheterna vidta alla nödvändiga åtgärder för ändamålsenligt och
effektivt samarbete och koordinering dem emellan, inklusive efterlevnad av Esbokonventionen
och bestämmelserna som anges i artikel 11.3. Medlemsstaterna ska eftersträva
gemensamma förfaranden, i synnerhet med avseende på bedömningen av miljömässiga
konsekvenser. 4. Medlemsstater ska sträva efter
att säkerställa att överklaganden som bestrider den innehållsmässiga eller
procedurmässiga lagenligheten i ett övergripande beslut handläggs på det högst
möjligt effektiva sättet. Artikel 10
Transparens och allmänhetens engagemang 1. Den behöriga myndigheten ska,
för att öka transparensen för alla inblandade intressenter inom nio månader
från att denna förordning har trätt i kraft, publicera en procedurhandbok med
avseende på förfaranden för tillståndsgivning, som gäller för projekt av
gemensamt intresse. Manualen ska uppdateras efter behov och göras tillgänglig
för allmänheten. Manualen ska åtminstone innehålla den information som
specificerats i punkt 1 i bilaga VI. 2. Utan att det påverkar några
krav under Århus- och Esbokonventionerna och relevant unionslagstiftning ska
alla parter som är inblandade i tillståndsgivningsprocessen följa principerna
för allmänhetens deltagande enligt punkt 2 i bilaga VI. 3. Projektets initiativtagare
ska inom tre månader från starten för förfarandet för tillståndsgivning i
enlighet med punkt 1 a i artikel 11, utarbeta och inge ett koncept för
allmänhetens engagemang till den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten
ska begära ändringar eller godkänna konceptet för allmänhetens engagemang inom
en månad. Konceptet ska minst innehålla den information som specificerats i
punkt 3 i bilaga VI. 4. Åtminstone ett offentligt
samråd ska, innan ansökningsfilen inges till den behöriga myndigheten i
enlighet med punkt 1 a i artikel 11, genomföras av projektets initiativtagare,
eller, där detta fastslås av nationell lagstiftning, av den behöriga
myndigheten. Det offentliga samrådet ska, i syfte att informera berörda
intressenter enligt definitionen i punkt 2 a i bilaga VI om projektet i ett
tidigt skede, och identifiera den mest lämpliga platsen, eller dragningsvägen,
och de relevanta frågor som ska bemötas i ansökningsfilen. Minimikraven för
detta samråd specificeras i punkt 4 i bilaga VI. En rapport, som sammanfattar
resultaten av handlingar med avseende på allmänhetens engagemang innan
ingivandet av ansökningsfilen, ska beredas av projektets initiativtagare och
inges tillsammans med ansökningsfilen till den behöriga myndigheten, som ska ta
vederbörlig hänsyn till dessa resultat när den fattar det övergripande
beslutet. 5. För projekt som korsar två,
eller fler, medlemsstaters gränser ska de offentliga samråden i enlighet med punkt
4 i varje medlemsstat äga rum inom två månader från startdatumet för det första
offentliga samrådet i någon av dessa medlemsstater. 6. För projekt som sannolikt har
betydande negativ gränsöverskridande påverkan i en, eller fler, medlemsstater,
där artikel 7 i direktiv 85/337EEG och Esbokonventionen gäller, ska relevant
information göras tillgänglig för den berörda myndigheten i den (de)
grannliggande medlemsstaten (-erna). Den behöriga myndigheten i den (de)
grannliggande medlemsstaten (-erna) ska ange huruvida den önskar delta i de
relevanta offentliga samrådsförfarandena. 7. Projektets initiativtagare,
eller, när detta fastslås i nationell lagstiftning, den behöriga myndigheten,
ska inrätta, och regelbundet uppdatera, en projektwebbplats för publicering av
relevant information om projektet, och denna ska länka till kommissionens
webbplats och uppfylla de krav som specificeras i punkt 5 i bilaga VI. Kommersiellt
känslig information ska hållas konfidentiell. Projektets initiativtagare ska dessutom publicera relevant
information genom andra lämpliga informationsmedel som allmänheten har fri
tillgång till. Artikel 11
Varaktighet och genomförande av tillståndsgivningsförfaranden 1. Tidslängden för förfaranden
för tillståndsgivning ska utgöras av två faser, och ska inte överstiga en
period av tre år: (a)
Perioden innan ansökan, vilken definieras som
perioden mellan starten av förfarandet för tillståndsgivning och den behöriga
myndighetens godtagande av den ingivna ansökningsfilen ska inte överstiga två
år. Projektets initiativtagare ska, i syfte att inleda
förfarandet för tillståndsgivning, skriftligen meddela den behöriga myndigheten
i den (de) berörda medlemsstaten (-erna) om projektet, och ska inbegripa ett
rimligt detaljerat utkast för projektet. Den behöriga myndigheten ska senast
två veckor efter mottagandet av meddelandet kvittera, eller avvisa, om
projektet inte anses ha uppnått tillräcklig mognad för att påbörja
tillståndsgivningsförfarandena, meddelandet skriftligen, och vid avvisning
motivera sitt beslut. Datumet för godkännande av meddelandet ska utgöra starten
för tillståndsgivningsförfarandet. När två, eller fler, medlemsstater är
berörda ska godkännandet av meddelandet från den sist berörda behöriga
myndigheten utgöra startdatum för tillståndsgivningsförfarandet. (b)
Det lagstadgade förfarande för tillståndsgivning,
som definieras som perioden från godtagande av den ingivna ansökningsfilen fram
till att den behöriga myndigheten fattar ett övergripande beslut, ska inte
överstiga ett år. Medlemsstater kan fastställa ett tidigare datum för
tidsgränsen om det anses lämpligt. 2. Senast en månad efter att
tillståndsgivningsprocessen startat i enlighet med punkt 1 a, ska den behöriga
myndigheten, i nära samarbete med de andra berörda myndigheterna, identifiera
mängden informationsmaterial och detaljnivå för den information som inom ramen
för ansökan ska inges av projektets initiativtagare i ansökan om ett heltäckande
beslut. Checklistan som avses i punkt 1 e i bilaga VI ska fungera som
utgångspunkt för denna identifiering. Åtminstone ett möte mellan den behöriga
myndigheten och projektets initiativtagare, och, om det anses lämpligt av den
behöriga myndigheten, övriga berörda myndigheter och intressenter ska äga rum
för detta ändamål. Ett detaljerat ansökningsförslag, som ska inkludera
resultaten från detta möte, ska skickas till projektets initiativtagare och
offentliggöras senast en månad efter mötet. 3. Den behöriga myndigheten ska
inom tre månader från starten för tillståndsgivningsförfarandet enligt punkt
1 a utarbeta en detaljerad tidsplan för tillståndsgivningsprocessen, med
beaktande av resultat som följer på de aktiviteter som utförts i enlighet med punkt
2, i nära samarbete med projektets initiativtagare och andra behöriga
myndigheter, vilken åtminstone fastställer (a)
de beslut och yttranden som ska erhållas, (b)
de berörda myndigheterna, intressenterna och
allmänheten som sannolikt påverkas, (c)
de individuella stadierna för förfarandet och deras
varaktighet, (d)
större milstolpar som ska genomföras och tidsgränser
för dessa, mot bakgrund av det omfattande beslut som ska fattas, (e)
de planerade resurserna från myndigheternas sida,
och möjliga ytterliga resursbehov. För gränsöverskridande projekt mellan två, eller
fler, medlemsstater, ska de behöriga myndigheterna avpassa sina tidsplaner och
utarbeta ett gemensamt schema. 4. Projektets initiativtagare
ska säkerställa att ansökningsfilen är komplett och av tillfredsställande kvalitet,
och bör begära ett yttrande om ansökningen från den behöriga myndigheten så
tidigt som möjligt under förberedandet inför ansökan. Projektets
initiativtagare bör samarbeta med den behöriga myndigheten för att hålla de
fastställda tidsgränserna och följa det detaljerade schemat såsom det
definieras i punkt 3. 5. Den behöriga myndigheten ska
inom en månad från mottagandet av ansökningsfilen, vid behov, rikta ytterligare
begäran om utelämnad information till projektets initiativtagare, vilka bara
kan ta upp frågor som har identifierats i det detaljerade ansökningsförslaget.
Den behöriga myndigheten ska inom en månad från mottagandet av den fullständiga
ansökningsfilen acceptera den skriftliga ansökan. Följaktligen kan begäran om
ytterligare information endast göras om dessa rättfärdigas av nya
omständigheter, och förklaras av den behöriga myndigheten på ett vederbörligt
sätt. 6. I händelse av att tidsgränsen
för det övergripande beslutet löper ut, ska den behöriga myndigheten för den
behöriga gruppen presentera de åtgärder som har vidtagits, eller som ska
vidtas, för att slutföra tillståndsgivningsförfarandet med kortast möjliga
försening. Gruppen kan av den behöriga myndigheten begära återkommande
rapporter om framsteg som har gjorts i detta avseende. 7. Tidsfristerna i ovanstående
bestämmelser ska inte påverka skyldighter enligt internationell lagstiftning
eller EU-lagstiftning. KAPITEL IV – Regleringar Artikel 12
Systemomfattande kostnadsnyttoanalyser med avseende
på energi 1. ENTSO för elektricitet och
ENTSO för gas ska inom en månad från att denna förordning träder i kraft inge sin
respektive metodik, inklusive om nät- och marknadsmodellering till byrån och kommissionen,
för en harmoniserad systemomfattande kostnadsnyttoanalys på unionsnivå för projekt
av gemensamt intresse som faller inom kategorierna i punkt 1 a till d i bilaga
II. Metodologin ska utarbetas i linje med de principer som anges i bilaga V. 2. Byrån ska, efter formellt
samråd med organisationerna som företräder samtliga behöriga intressenter,
senast tre månader efter mottagande av metodologin tillhandahålla kommissionen
ett yttrande om metodologin. 3. Kommissionen ska senast tre
månader efter mottagande av byråns yttrande leverera ett yttrande om
metodologin. 4. ENTSO för energi och ENTSO
för gas ska inom tre månader från mottagandet av kommissionens yttrande anta sin
metodologi i enlighet med detta och inlämna det till kommissionen för
godkännande. 5. ENTSO för elektricitet och
ENTSO för gas ska inom två veckor efter godkännande från kommissionen publicera
metodologin på sina webbplatser. De ska, på begäran, på ett tillbörligt säkert
sätt översända motsvarande uppsättning inmatningsdata, enligt definition i punkt
1 i bilaga V, samt andra relevanta uppgifter om nät, belastningflöde och marknad,
i enlighet med nationell lagstiftning och relevanta överenskommelser om
konfidentialitet, till kommissionen och byrån. Datan ska gälla från och med
datumet för begäran. Kommissionen och byrån ska säkerställa konfidentiell
behandling av de mottagna uppgifterna, både från deras egen sida och av parter som
genomför analysarbete åt dem på grundval av de uppgifterna. 6. Metodologin ska uppdateras
och förbättras regelbundet genom att proceduren som har fastslagits i punkt 1
till 5 efterlevs. Byrån kan, med vederbörlig motivering och inom tidsramen,
efter formellt samråd med organisationerna som företräder alla behöriga
intressenter och kommissionen, begära sådana uppdateringar och förbättringar. 7. Metodiken ska tillämpas på
kostnadsnyttoanalysen i alla efterföljande tioårsplaner för nätverksutveckling
av gas- och elnät som tagits fram av ENTSO för el och gas i enlighet med
artikel 8 i förordning (EG) nr 714/2009 och förordning (EG) nr 715/2009. 8. ENTSO för elektricitet och
ENTSO för gas ska innan den 31 december 2016 gemensamt till byrån och kommissionen
inge en allmän elektricitets- och gasmodell för nät- och marknadsstudier, även
för både överföring och lagring av el och gas, som täcker de prioriterade
korridorer och områden som anges i bilaga I och som utarbetats i enlighet med
principerna i bilaga V. Efter att denna modell har godkänts av kommissionen
enligt den procedur som anges i punkterna 2 till 4, ska den inkluderas i
metodologin. Artikel 13
Möjliggöra investeringar med gränsöverskridande påverkningar 1. Investeringskostnaderna för
ett projekt av gemensamt intresse, som faller under kategorierna i punkt 1 a
till d och punkt 2 i bilaga II ska bäras, av medlemsstatens (-rnas)
systemansvariga för överföring, vilka projekten tillför en nettopositiv påverkan
till, och finansieras av nätanvändare genom avgifter för tillgång till nätverk. Bestämmelserna i denna artikel ska inte gälla
projekt av gemensamt intresse som har beviljats undantag i enlighet med artikel
36 i direktiv 2009/73/EG, eller artikel 17 i förordning
(EG) 714/2009. 2. De nationella
tillsynsmyndigheterna ska, när de fastställer eller godkänner tariffer i
enlighet med artikel 37 1 a i direktiv 2009/72/EG och artikel 41.1 a i direktiv
2009/73/EG, ta kostnader i beaktande som effektivt har ådragits av en
systemansvarig för ett överföringssystem, eller en annan initiativtagare till
projekt till följd av investeringar och gränsöverskridande allokering av
tillhörande medel enligt punkt 3, i den mån dessa kostnader motsvarar kostnader
hos en effektiv och strukturmässigt jämförbar operatör. 3. Nationella
tillsynsmyndigheter ska gemensamt godkänna investeringar och besluta om
allokering av motsvarande kostnader för projekt av gemensamt intresse, eller
sådana paket, och även om inkludering av investeringskostnader i
överföringsavgifter, utan att det påverkar investeringar i projekt av gemensamt
intresse på grundval av ömsesidigt avtal mellan de berörda systemansvariga för
överföringssystem. 4. Initiativtagarna till ett
projekt av gemensamt intresse, som faller under kategorierna i punkt 1 a till d
och punkt 2 i bilaga II, ska hålla samtliga berörda tillsynsmyndigheter
informerade om det projektets framåtskridande, och fastställandet av kostnader de
konsekvenser som är förbundna med det. Så snart som ett projekt av gemensamt
intresse, som har valts ut i enlighet med artikel 3, och som faller under
kategorierna i punkt 1 a till d och punkt 2 i bilaga II, har uppnått
tillräcklig mognad, ska projektets initiativtagare inge en
investeringsförfrågan, inklusive gränsöverskridande kostnadsallokering, till de
relevanta nationella tillsynsmyndigheterna, tillsammans med följande (a)
en kostnadsnyttoanalys med utgångspunkt i
metodologin som har utarbetats i enlighet med artikel 12, och (b)
en affärsplan som utvärderar projektets finansiella
livskraftighet, inklusive den valda lösningen, och för projekt av gemensamt
intresse som faller under kategorin som anges i punkt 2 i bilaga I, resultaten av marknadstestningen. Om ett projekt befordras av flera systemansvariga,
eller investerare, ska de inge sin begäran gemensamt. För projekt, som ryms i den första
unionsomfattande listan över projekt av gemensamt intresse, ska projektets
initiativtagare inge sin begäran senast den 30 september 2013. En kopia av varje investeringbegäran ska vid
mottagande omedelbart översändas av de nationella tillsynsmyndigheterna till byrån
för att informera denna. De nationella tillsynsmyndigheterna och byrån ska
bevara konfidentialiteten för kommersiellt känslig information. 5. De nationella tillsynsmyndigheterna
ska efter samråd med projektets berörda initiativtagare, senast sex månader
från det datum då den senaste begäran har mottagits av den sista av de berörda
nationella tillsynsmyndigheterna, fatta ett gemensamt beslut om det föreslagna
projektet för att allokera kostnaderna som ska bäras av varje systemansvarig
för överföringssystem, och även fatta beslut om inkludering av kostnaderna i
nätverksavgifter. De nationella tillsynsmyndigheterna kan komma att anslå
endast en del av kostnaderna, eller anslå kostnader i ett paket med flera
projekt av gemensamt intresse. Då beslut fattas om att anslå kostnader över
gränser ska ekonomiska, sociala och miljömässiga kostnader och fördelar för
projektet (-en) i de berörda medlemsstaterna, och det möjliga behovet av
finansiellt stöd, tas i beaktande. Beslutet ska utan dröjsmål meddelas av den
nationella tillsynsmyndigheten till byrån, jämte all slags annan information
med avseende på beslutet. I synnerhet ska informationen innehålla detaljerade
orsaker på vars grundval kostnader allokerades bland medlemsstater, såsom de
följande: (a)
Utvärdering av fastställda påverkningar, inklusive
nätverksavgifter, för var och en av de berörda medlemsstaterna. (b)
Utvärderingen av affärsplanen som anges i punkt 4 b. (c)
Projektets tillförsel av regionala eller
unionsomfattande positiva, externa effekter. (d)
Resultatet från samråd med projektets berörda
initiativtagare. Allokeringsbeslutet ska publiceras. 6. När de nationella
tillsynsmyndigheterna inte har nått en överenskommelse om investeringsbegäran senast
sex månader efter det datum då denna mottagits av den sista av de berörda
tillsynsmyndigheterna, ska de utan dröjsmål informera byrån. I detta fall, eller vid en gemensam begäran från
de berörda tillsynsmyndigheterna, ska beslut om investeringsbegäran, inklusive
allokering av gränsöverskridande kostnader som anges i punkt 4, såväl som det
sätt investeringskostnader återspeglas i tarifferna, fattas av byrån senast tre
månader efter det datum det hänskjuts till byrån. Innan ett sådant beslut fattas ska byrån samråda
med de berörda nationella tillsynsmyndigheterna och projektets initiativtagare.
Den tremånadersperiod, som anges i den andra underpunkten, kan utsträckas genom
en tilläggsperiod på två månader, under vilken ytterligare information
eftersöks av byrån. Tilläggsperioden ska börja dagen efter mottagande av den
fullständiga informationen. Allokeringsbeslutet ska publiceras. 7. En kopia på samtliga beslut,
jämte all relevant information ska utan dröjsmål meddelas av byrån till kommissionen.
Informationen kan inges i aggregerad form. Kommissionen ska bevara
konfidentialiteten i kommersiellt känslig information. 8. Denna kostnadsallokering ska
inte påverka rätten för de systemansvariga för överföringssystemen att ansöka
om, och för nationella tillsynsmyndigheter att godkänna avgifter för tillgång
till nät i enlighet med artikel 32 i direktiv 2009/72/EG och direktiv
2009/73/EG, artikel 14 av förordning (EG) 714/2009 och artikel 13 av förordning
(EG) 715/2009. Artikel 14
Incitament 1. När en initiativtagare till ett
projekt av gemensamt intresse ådrar sig högre risker för
utveckling, konstruktion, drift eller underhåll av ett projekt av gemensamt
intresse som omfattas av de kategorier som anges i punkterna 1 och 2 i bilaga
II, och med undantag för projekt för pumpkraftverk, jämfört med risker som
normalt uppstår genom ett jämförbart infrastrukturprojekt, och då sådana risker
inte täcks av ett undantag till följd av artikel 36 i direktiv 2009/73/EG eller artikel 17
i förordning (EG) nr 714/2009, ska nationella tillsynsmyndigheter säkerställa
att lämpliga incitament ges till det projektet vid tillämpning av artikel 37.8
i direktiv 2009/72/EG, artikel 41.8 i direktiv 2009/73/EG, artikel 14 i
förordning (EG) nr 714/2009, och artikel 13 i förordning (EG) nr 715/2009. 2. De nationella
tillsynsmyndigheternas beslut för att ge sådana incitament ska beakta
resultaten från kostnadsnyttoanalysen i enlighet med metodologin som har
utarbetats i enlighet med artikel 12, och i synnerhet de regionala eller
unionsomfattande positiva yttre effekter som projektet genererar. De nationella
tillsynsmyndigheterna ska vidare analysera de specifika risker som ådras av
initiativtagare till projekt, samt riskminskningsåtgärder som vidtas, och
rättfärdigande av denna riskprofil med tanke på den nettopositiva påverkan som
har tillhandahållits av projektet i jämförelse med ett alternativ med lägre
risk. Godtagbara risker ska i synnerhet omfatta risker i samband med nya
överföringsteknologier, både onshore och offshore, risker relaterade till
alltför låg återhämtning av kostnader och risker under utvecklingen. 3. Det incitament som lämnats av
beslutet ska beakta den speciella arten av den ådragna risken och täcka (a)
regler för förtida investering, eller (b)
regler för erkännande av effektivt ådragna
kostnader innan projektet tas i drift, eller (c)
regler för att tillhandahålla kompletterande
avkastning på kapitalet, som har investerats i projektet, eller (d)
all annan åtgärd som anses nödvändig och lämplig. 4. Byrån ska innan den 31
december, i överensstämmelse med artikel 7.2 i förordning (EG)
nr 713/2009, publicera en vägledning (a)
om incitamenten, som anges i punkt 1 på grundval av
en utvärdering av bästa förfarande från nationella tillsynsmyndigheter, (b)
om en gemensam metodologi för att utvärdera de
ådragna högre riskerna för investeringar i projekt för el- och gasöverföring. 5. Varje nationell
tillsynsmyndighet ska innan den 31 juli publicera sin metodologi och de
kriterier som har använts för att utvärdera investeringar i projekt för el- och
gasöverföring och de högre risker dessa medför. 6. Kommissionen kan utfärda
riktlinjer om incitamenten som anges i denna artikel i överensstämmelse med
artikel 18.1 till 18.3 i förordning (EG) 714/2009 och artikel 23.1 i förordning (EG) 715/2009. KAPITEL
V-Finansiering Artikel 15
Projekt som är berättigade till unionens finansiella stöd 1. Projekt av gemensamt
intresse, som faller under kategorierna i punkt 1, 2 och 4 i bilaga II, är berättigade till unionens finansiella stöd i form av
anslag för studier och finansiella instrument i överensstämmelse med
bestämmelserna i förordningen om inrättandet av Fonden för ett sammanlänkat
Europa. 2. Projekt av gemensamt intresse
som faller under kategorierna i punkt 1 a till d och punkt 2 i bilaga II, med undantag för vattenkraftsdrivna ellagringsprojekt, ska, om de utförs i överensstämmelse med förfarandet som anges i punkt 6 b i
artikel 5, eller om de uppfyller nedanstående kriterier, vara
berättigade till unionens finansiella stöd i överensstämmelse med kapitlet om
anslag i förordningen om inrättandet av Fonden för ett sammanlänkat Europa (a)
om projektets kostnadsnyttoanalys tillhandahåller
bevis om att det föreligger betydande positiva yttre faktorer som
leveranssäkerhet, solidaritet, eller innovation i enlighet med punkt 4 a i
artikel 13, och (b)
om projektet inte är kommersiellt bärkraftigt i
överensstämmelse med affärsplanen och andra bedömningar som genomförs, i
synnerhet av möjliga investerare eller långivare. Beslutet om incitament och
dess motivering som anges i punkt 3 i artikel 14 ska tas med i räkningen när
projektets kommersiella bärkraftighet bedöms, och (c)
om projektet har fått ett beslut om
gränsöverskridande kostnadsallokering i enlighet med artikel 13, eller, vad det
gäller projekt som har medgetts undantag i enlighet med artikel
36 i direktiv 2009/73/EG, eller artikel 17 i förordning
(EG) nr 714/2009, ett yttrande från de behöriga nationella
tillsynsmyndigheterna och byrån angående projektets ekonomiska bärkraftighet. 3. Projekt av gemensamt intresse
som faller under punkt 1 e och 4 i bilaga II ska vara
berättigade till unionens finansiella stöd i form av anslag till arbete i
överensstämmelse med kapitlet om anslag i förordningen om inrättandet av Fonden
för ett sammanlänkat Europa, om de behöriga initiativtagarna
till projekt tydligt kan visa betydande positiva yttre effekter som genereras
av projekten och att projekten saknar kommersiell bärkraftighet. KAPITEL VI – Slutbestämmelser Artikel 16
Rapportering och utvärdering Kommissionen ska senast
2017 publicera en rapport om implementering av projekt av
gemensamt intresse. Denna rapport ska tillhandahålla en utvärdering av (a)
de framsteg som har uppnåtts för utveckling,
konstruktion och idrifttagande av de projekt av gemensamt intresse som har
valts ut i enlighet med artikel 3, och, i förekommande fall, förseningar med
implementering och andra svårigheter som man stöter på, (b)
de medel som används och utbetalas av unionen för
projekt i enlighet med bestämmelserna i förordningen om inrättandet av Fonden
för ett sammanlänkat Europa, jämfört med totalvärdet av finansierade projekt av
gemensamt intresse, (c)
om elektricitets- och gassektorerna; utvecklingen
av samtrafiknivån mellan medlemsstater, och den korresponderande utvärderingen
av energipriser, såväl som antalet avbrott i nätverkssystemen, orsakerna till
dessa och relaterade kostnader, (d)
om tillståndsgivning och allmänhetens engagemang –
den genomsnittliga och maximala varaktigheten för
tillståndsförfarande för projekt av gemensamt intresse, inklusive varaktigheten
för varje steg av tillståndsförfarandet, jämfört med den avpassning som har
emotsetts av de initiala större milstolparna som anges i artikel 11.3, –
den motståndsnivå som projekt av gemensamt intresse
stöter på (antal skrivna protester under det offentliga samrådsförfarandet,
antalet rättsliga åtgärder). (e)
angående regleringar –
antalet projekt av gemensamt intresse som har
anslagits gränsöverskridande kostnadsallokering i enlighet med artikel 13, –
antalet och arten av projekt av gemensamt intresse
som har mottagit specifika incitament i enlighet med artikel 14. Artikel 17
Information och offentlighet Kommissionen ska inrätta en plattform för
infrastrukturtransparens som den stora allmänheten lätt kan tillgå. Denna
plattform ska innehålla följande information (a)
allmän, regelbundet uppdaterad information,
inklusive geografisk information för varje projekt av gemensamt intresse, (b)
genomförandeplanen för varje projekt av gemensamt
intresse, (c)
de huvudsakliga resultaten från
kostnadsnyttoanalysen på grundval av den metodologi som har utarbetats i enlighet med artikel 12 för de berörda projekten
av gemensamt intresse, förutom för kommersiellt känslig information. Artikel 18
Övergångsbestämmelser Denna förordning ska inte påverka beviljandet,
fortsättningen, eller modifieringen, av finansiellt stöd som anslås av kommissionen
på basis av ansökningsomgångar inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 680/2007[31]
för projekt som förtecknas i bilaga I och III av beslut 1364/2006/EG, eller med
tanke på målen, baserat på relevanta utgiftskategorier för TEN-E, såsom det
definieras i rådets förordning (EG) nr 1083/2006[32]. Artikel 19
Upphävande Beslut 1364/2006/EG upphävs härmed från den 1
januari 2014. Inga rättigheter ska uppstå under denna förordning för projekt som
förtecknas i bilaga I och III av beslut 1364/2006/EG. Artikel 20
Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2013 Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordföranden Ordföranden BILAGA I PRIORITERADE
KORRIDORER OCH OMRÅDEN FÖR ENERGIINFRASTRUKTUR Denna förordning ska gälla följande
transeuropeiska energiinfrastrukturellt prioriterade korridorer och områden:
1.
Prioriterade korridorer för elektricitet
(1)
Norra havens energinät för havsbaserad
vindkraft: integrerat energinät offshore för
havsbaserad vindkraft i Nordsjön, Irländska sjön, Engelska kanalen, Östersjön
och angränsande vatten för att transportera elektricitet från förnybara
energikällor offshore till konsumtions- och förvaringscentrum, och för att öka
gränsöverskridande elkraftutbyte. Berörda medlemsstater: Belgien, Danmark,
Frankrike, Tyskland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Sverige och
Storbritannien. (2)
Nord-sydlig energisammankoppling i Västra
Europa: sammankopplingar mellan medlemsstater i
regionen och tredjeländer i Medelhavet, i synnerhet för att integrera energi
från förnybara energikällor. Berörda medlemsstater: Belgien, Frankrike,
Tyskland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Malta, Portugal, Spanien
och Storbritannien. (3)
Nord-sydlig energisammankopplingar i Centrala
och Södra Östeuropa: sammankopplingar och interna
linjer i nord-sydliga och öst-västliga riktningar för att slutföra den interna
marknaden och integrera generering från förnybara energikällor. Berörda medlemsstater: Österrike, Bulgarien,
Republiken Tjeckien, Cypern, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Polen,
Rumänien, Slovakien och Slovenien. (4)
Plan för sammanlänkning på den baltiska
energimarknaden: sammankopplingar mellan medlemsstater
i Östersjöområdet och att förstärka interna energinätinfrastrukturer i enlighet
med detta i syfte att få ett slut på de baltiska staternas isolering och för
att främja marknadsintegrering i regionen. Berörda medlemsstater: Danmark, Estland, Finland,
Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige.
2.
Prioriterade gaskorridorer
(5)
Nord-sydliga gassammankopplingar i Västeuropa: sammankopplingskapaciteter för nord-sydliga gasflöden i Västeuropa i
syfte att vidare diversifiera leveransrutter och öka kortsiktiga
leveransmöjligheter för gas. Berörda medlemsstater: Belgien, Frankrike,
Tyskland, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien,
Storbritannien. (6)
Nord-sydliga gassammankopplingar i Centrala och
Södra Östeuropa: regionala gassammankopplingar mellan
Östersjöregionen, Adriatiska, Egeiska och Svarta havet, i synnerhet för att öka
diversifiering och säkerhet för gasleverans. Berörda medlemsstater: Österrike, Bulgarien,
Cypern, Republiken Tjeckien, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Polen,
Rumänien, Slovakien och Slovenien. (7)
Södra gaskorridoren
(”SGC”): överföring av gas från Kaspiska bassängen, Centralasien, Mellanöstern
och östra Medelhavsbassängen till unionen för att öka diversifieringen av
gasleverans. Berörda medlemsstater: Österrike, Bulgarien,
Republiken Tjeckien, Cypern, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien,
Polen, Rumänien, Slovakien och Slovenien. (8)
Plan för sammanlänkning på den baltiska
gasmarknaden: infrastruktur för att få ett slut på de tre baltiska
staternas och Finlands isolering och deras beroende av en enda leverantör, och
för att öka diversifiering av leveranser i Östersjöregionen. Berörda medlemsstater: Danmark, Estland, Finland,
Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige.
3.
Prioriterade korridorer för olja
(9)
Oljeleveranssammankopplingar i Centrala
Östeuropa: interoperabilitet för oljerörledningsnätet
i Centrala Östeuropa i syfte att öka leveranssäkerhet och minska miljörisker. Berörda medlemsstater: Österrike, Republiken
Tjeckien, Tyskland, Ungern, Polen och Slovakien.
4.
Prioriterade temaområden
(10)
Idrifttagande av intelligenta energinät: antagande av teknologier för intelligenta energinät runtomkring i
unionen i syfte att effektivt integrera beteenden och handlingar hos alla
användare som är anslutna till energinätet, i synnerhet för att generera stora
mängder elektricitet från förnybara, eller distribuerade, energikällor och
efterfrågerespons från konsumenter. Berörda medlemsstater: alla. (11)
Elektricitetsmotorvägar: första elektricitetsmotorvägar 2020, för att bygga ett system av
elektricitetsmotorvägar över unionen. Berörda medlemsstater: alla. (12)
Gränsöverskridande koldioxidnät: utveckling av infrastruktur för koldioxidtransport mellan medlemsstater
och grannliggande tredjeländer för avskiljning och lagring av koldioxid. Berörda medlemsstater: alla. BILAGA II KATEGORIER
FÖR ENERGIINFRASTRUKTUR Infrastrukturkategorierna som ska utvecklas
för att implementera infrastrukturella prioriteringar som förtecknas i bilaga I
är de följande: (1)
om elektricitet (a)
högspänningsluftledningar, om de har utformats för
en spänning på 220 kV eller mer, och underjordiska och submarina överföringskablar,
om de har utformats för en spänning på 150 kV eller mer, (b)
i synnerhet angående elektricitetsmotorvägar; all
fysisk utrustning som har utformats för att tillåta elektricitet på hög- och
extrahögspänningsnivå för att sammankoppla stora mängder energiproduktion,
eller lagring som är belägen i en, eller flera, medlemsstater, eller
tredjeländer, med storskalig elektricitetskonsumtion i en annan, eller flera
andra, medlemsstater, (c)
lagringsanläggning för elenergi som används för
permanent eller tillfällig lagring av elenergi i infrastruktur ovan eller under
mark, eller i geologiska områden, förutsatt att de är direkt anslutna till
högspänningsledningar, om de har utformats för en spänning på 110 kV eller mer, (d)
all utrustning, eller installation, som är
avgörande för systemen som definieras i a till c för trygg, säker och effektiv
drift, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem på alla nivåer, (e)
all utrustning och installation, både på
överförings- och distributionsnivå, som siktar mot tvåvägs digital
kommunikation, i realtid, eller nära realtid, interaktiv och intelligent
övervakning och styrning av kraftproduktion, -överföring, -distribution och
-konsumtion inom ett energinät för att utveckla ett nät som effektivt
integrerar beteende och handlingar hos alla användare som är anslutna till det
- generatorer, konsumenter och de som gör både och - i syfte att säkerställa
ett ekonomiskt effektivt, hållbart kraftsystem med låga förluster, hög kvalitet
och leveranssäkerhet och säkerhet.. (2)
(2) angående gas (a)
överföringsledningar för transport av naturgas och
biogas, som utgör en del av ett nät som i huvudsak innehåller
högtrycksledningar för uppströms, eller lokal distribution av naturgas, (b)
underjordiska lagringsmöjligheter, anslutna till de
ovannämnda högtrycksledningarna för gas, (c)
mottagning, lagring och förångnings- eller
dekompressionsanläggningar för flytande naturgas, eller komprimerad naturgas, (d)
all utrustning eller installation som är av central
vikt för en trygg, säker och effektiv drift av systemet, eller för att
möjliggöra dubbelriktad kapacitet. (3)
angående olja (a)
rörledningar för transport av råolja, (b)
pumpstationer och lagringsfaciliteter som behövs
för drift av råoljerörledningar, (c)
all utrustning, eller installation, som är av
central vikt för att systemet i fråga ska fungera ordentligt, säkert och
effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem och
motströmningsutrustningar. (4)
angående koldioxid (a)
reserverade rörledningar, andra än uppströms
rörledningsnät, som används för att transportera antropogen koldioxid från mer
än en källa, t.ex. industriinstallationer (inklusive kraftverk) som producerar
koldioxidgas genom förbränning, eller andra kemiska reaktioner, inklusive
fossilt eller icke-fossilt kol som innehåller föreningar, för permanent geologisk
förvaring av koldioxid i enlighet med direktiv 2009/317EG, (b)
anläggningar för förvätskning och buffertlagring av
koldioxid för dess vidare transport. Detta inkluderar inte infrastruktur inom
en geologisk formation som används för slutlig geologisk förvaring av koldioxid
i enlighet med direktiv 2009/31/EG och associerade yt- och
insprutningsfaciliteter, (c)
all utrustning eller installation som är av central
vikt för att systemet ifråga ska fungera ordentligt, säkert och effektivt,
inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem. BILAGA III REGIONAL
IDENTIFIERING AV PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE
1.
Regler för regionala grupper
(1)
För elenergiprojekt som faller under kategorierna i
punkt 1 i bilaga II ska varje regional samarbetsgrupp bestå av representanter
från medlemsstater, nationella tillsynsmyndigheter, systemansvariga för
överföringssystem som fullgör sitt åtagande att samarbeta på regional nivå i
enlighet med artikel 6 i direktiv nr 2009/72/EG, och artikel 12 i förordning
(EG) nr 714/2009, och av initiativtagare till projekt som berörs av de
relevanta prioriteringar som avses i bilaga I, och av ACER, Europeiska
kommissionen, och ENTSO för el. För gasprojekt som faller under kategorierna i
punkt 2 i bilaga II ska varje regional samarbetsgrupp bestå av representanter
från medlemsstater, nationella tillsynsmyndigheter, systemansvariga för
överföringssystem som fullgör sitt åtagande att samarbeta på regional nivå i
enlighet med artikel 7 i direktiv nr 2009/73/EG, och artikel 12 i förordning
(EG) nr 715/2009, och av initiativtagare till projekt som berörs av de
relevanta prioriteringar som avses i bilaga I, och av ACER, Europeiska
kommissionen, och ENTSO för gas. För olje- och koldioxidtransportprojekt som faller
under kategorierna som avses i punkt 3 och 4 i bilaga II, ska varje regional
samarbetsgrupp bestå av representanter för medlemsstaterna, initiativtagare
till projekt som berörs av de relevanta prioriteringar som avses i bilaga I
samt kommissionen. (2)
Varje grupp ska fördela sin arbetsbörda i linje med
regionala samarbetsansträngningar i enlighet med artikel 6 i förordning 2009/72/EG,
artikel 7 i direktiv 2009/73/EG, artikel 12 i förordning (EG) nr 714/2009, och
artikel 12 i förordning (EG) nr 715/2009, och andra regionala
samarbetsstrukturer. (3)
Varje grupp ska, i enlighet med vad som anses
lämpligt för att genomföra den relevanta prioriteringen som utsetts i bilaga I,
bjuda in företrädare för nationella förvaltningar, tillsynsmyndigheter,
initiativtagare till projekt, systemansvariga för överföringssystem från
kandidatländer och från potentiella kandidater, medlemsländer i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och EFTA, representanter från energigemenskapens
institutioner och organ, länder som ingår i den Europeiska grannlandspolitiken
och länder med vilka unionen har etablerat specifikt energisamarbete. (4)
Varje grupp ska rådfråga de organisationer som
företräder berörda parter, inklusive producenter, systemansvariga för
distributionssystem, leverantörer, konsumenter och, för de uppgifter som avses
i artikel 5.2, miljöskyddsorganisationer. Gruppen är bemyndigad att organisera
möten och samråd när det är relevant för utförandet av dess uppdrag.
2.
förfarande för regional identifiering
(1)
Alla initiativtagare till projekt ska inge en
ansökan för att deras projekt ska väljas ut som ett projekt av gemensamt
intresse till medlemmarna av respektive grupp, där en utvärdering av projektet
(eller projekten) utifrån dess bidragande effekt för genomförande av
prioriteringarna som utsetts i bilaga I ska finnas med, samt av projektets
uppfyllande av de relevanta kriterier som definierats i artikel 6, och all
annan relevant information för utvärdering av projektet. (2)
Alla mottagare ska bevara konfidentialiteten för
kommersiellt känslig information. (3)
Föreslagna elenergiöverförings- och lagringsprojekt
som faller under kategorierna som avses i punkt 1 a till d i bilaga II, ska
omfattas av den senaste tioårsplanen för nätverksutveckling av gas- och elnät
som tagits fram av ENTSO för el i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr
714/2009. (4)
För alla unionsomfattande listor över projekt av
gemensamt intresse som antas efter 1 augusti 2013 ska föreslagna
gasöverförings- och lagringsprojekt som faller under kategorierna som avses i
punkt 2 i bilaga II omfattas av den senaste tioårsplanen för nätverksutveckling
av gasnät som tagits fram av ENTSO för gas i enlighet med artikel 8 i
förordning (EG) nr 715/2009. (5)
Föreslagna projekt för koldioxidtransport som
faller under den kategori som avses i bilaga II.4 ska läggas fram som delar av
en plan, framtagen av fler än två medlemsstater, för utvecklingen av
gränsöverskridande koldioxidtransporter och infrastruktur för lagring. Den ska
presenteras för kommissionen av de berörda medlemsstaterna, eller enheter som
utsetts av de berörda medlemsstaterna. (6)
När grupperna utvärderar föreslagna el- och
gasprojekt som faller under kategorierna som avses i punkt 1 a till d och punkt
2 i bilaga II, ska varje grupp, utan att det påverkar tillämpningen av
bestämmelserna i punkt 4, beakta analysen som utförts i enlighet med
bestämmelserna i punkt 7 i artikel 12, för föreslagna el- och gasprojekt som
faller under kategorierna som anges i punkt 1 a till d och punkt 2 i bilaga II
i den senaste tioårsplanen för nätverksutveckling av gas- och elnät som tagits
fram av ENTSO för el och gas i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr
714/2009 och (EG) nr 715/2009. BILAGA IV REGLER OCH
INDIKATORER ANGÅENDE KRITERIER FÖR PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE (1)
Ett projekt med betydande gränsöverskridande
påverkan är ett projekt på en medlemsstats territorium som uppfyller följande
villkor (a)
för elkraftsöverföring, projektet ändrar nätets överföringskapacitet
vid nationsgränsen för en, eller flera, medlemsstater eller vid något annat
viktigt gränssnitt i samma överföringskorridor, med åtminstone 500 MW jämfört
med situationen då projekt inte har satts i drift, (b)
projektet tillhandahåller lagringskapacitet för
energilagring, som tillåter en årlig nettoelkraftsproduktion på minst 500
gigawattimmar, (c)
för gasöverföring, berör projektet investeringar i
motströmningskapaciteter, eller ändringar av förmågan att överföra gas över en
gräns (gränser) tillhörande den berörda medlemsstaten med åtminstone 10 %
jämfört med situationen innan projektet inleddes, (d)
för gaslagring eller kondenserad/komprimerad
naturgas siktar projektet mot att leverera till minst två medlemsstater, direkt
eller indirekt, eller mot att uppfylla infrastrukturstandarden (N-1-regeln) på
regional nivå i överensstämmelse med artikel 6.3 i förordning (EU) nr.
994/2010, (e)
projektet är för smarta energinät utformat för
utrustningar och installationer på högspännings- och medelspänningsnivå för en
spänning på 10 Kv, eller mer. Det inkluderar systemansvariga för överförings-
och distributionssystem från minst två medlemsstater, vilket täcker minst 100
000 användare som producerar eller konsumerar elkraft, eller båda i ett
konsumtionsområde av minst 300 gigawattimmar/år, varav åtminstone 20 %
härrör från icke-överföringsbara resurser. (2)
Vad det gäller projekt som faller under
kategorierna som anges i punkt 1 a till d i bilaga II, ska kriterierna som
förtecknas i artikel 4 mätas på följande sätt: (a)
Marknadsintegrering och -konkurrens, samt
systemflexibilitet ska mätas i linje med analysen som utförts i den senaste
tioåriga planen för nätverksutveckling för el, i synnerhet genom –
att för gränsöverskridande projekt beräkna påverkan
av elnätets överföringskapacitet i båda effektflödesriktningar, med mängd
effekt (i megawatt), eller för projekt med betydande gränsöverskridande
påverkan, påverkan på elnätets överföringskapacitet vid gränser mellan
relevanta medlemsstater, mellan relevanta medlemsstater och tredjeländer, eller
inom relevanta medlemsstater och genom balansering av efterfrågan/tillgång och
nätdrifter i relevanta medlemsstater, –
bedöma påverkan på analysområdet som det definieras
i punkt 10 i bilaga V, med avseende på systemomfattande energiproduktion och
överföringskostnader, och utvärdering av marknadspriser som tillhandahålls av
ett projekt under olika planeringsscenarier, i synnerhet med beaktande av
variationerna som induceras i meritordningen. (b)
Överföring av förnybar energiproduktion till större
konsumtionscentrum och lagringsanläggningar ska mätas i linje med analysen som
utförts i den senaste tioåriga planen för nätverksutveckling för el, i synnerhet
genom –
för elkraftsöverföringar; genom att uppskatta
mängden av produktionskapacitet från förnybara energikällor (via teknologi i
megawatt), som ansluts och överförs på grund av projektet, jämfört med den
mängd planerad total produktionskapacitet från dessa typer av förnybara
energikällor i den berörda medlemsstaten 2020 enligt den nationella
åtgärdsplanen för förnybar energi, såsom definierat i artikel 4 i direktiv
2009/28/EG. –
för elkraftslagring, genom att jämföra ny
kapacitet, som har tillhandahållits av projektet, med total existerande
kapacitet för samma lagringsteknologi i analysområdet, såsom definierat i punkt
10 i bilaga V. (c)
Driftskompabilitet och säker drift av system ska
mätas i linje med analysen som utförts i den senaste tioåriga planen för nätverksutveckling
för el, i synnerhet genom att bedöma projektets påverkan på förlusten av
förväntad belastning för analysområdet, såsom definierat i punkt 10 i bilaga V
med avseende på produktions- och överföringskapacitet för en uppsättning
karaktäristiska belastningsperioder., med beaktande av förväntade förändringar
i klimatrelaterade extrema väderhändelser och dessas påverkan på
infrastrukturell motståndskraft. Den total utgiften för projektet under dess
tekniska livscykel ska tas med i beräkningen när dessa indikatorer beräknas. (3)
Vad det gäller projekt som faller under
kategorierna i punkt 2 i bilaga II, ska kriterierna som förtecknas i artikel 4
mätas på följande sätt: (a)
Marknadsintegrering och interoperabilitet ska mätas
genom att beräkna projektets mervärde för integrationen av marknadsområden och
priskonvergens för den helhetsmässiga flexibiliteten i systemet, inklusive
kapacitetsnivån som erbjuds för motströmningar under olika scenarier. (b)
Konkurrens ska mätas på grundval av diversifiering,
inklusive underlättande av tillträde för inhemska leveranskällor med successivt
beaktande av källor, motparter och rutter och ny kapacitets påverkan på
HHI-indexet beräknat för analysområdet såsom det definieras i punkt 10 i bilaga
V. (c)
Gasleveransernas trygghet ska mätas genom att
beräkna projektets mervärde för systemets kort- och långsiktiga motståndskraft,
för att öka systemets återstående flexibilitet att hantera leveransstörningar
under olika scenarier, samt tilläggskapaciteten som projektet ger mätt i
relationen till infrastrukturstandarden (N-1 regeln) på regional nivå i
överensstämmelse med artikel 6.3 i förordning (EU) nr. 994/2010. (d)
Hållbarheten ska mätas som ett projekts bidrag till
utsläppsminskning, för att stödja reserv av förnybar energiproduktion, eller
elkraft-till-gas och biogastransport, med beaktande av förväntade
klimatförändringar. (4)
Vad det gäller projekt som faller inom kategorierna
i punkt 1 e i bilaga II, ska varje funktion som förtecknas i artikel 4 värderas
enligt följande kriterier: (a)
Hållbarhetsnivå: Detta kriterium ska mätas genom en
bedömning av utsläpp av växthusgaser och den elkraftinfrastrukturens
miljöpåverkan. (b)
Kapaciteten för överförings- och distributionsnät
att ansluta till och transportera elektricitet till och från användare: Detta kriterium
ska mätas genom en uppskattning av den installerade kapaciteten hos
distribuerade energiresurser i distributionsnät, den tillåtbara maximala
injektionen av elektricitet utan risk för överbelastning i överföringsnät, och
energin som inte tillbakahålls från förnybara källor på grund av överbelastnings-
eller säkerhetsrisker. (c)
Nätanslutningsbarhet och tillträde för alla
nätanvändare: Detta kriterium ska mätas genom en utvärdering av de metoder som
har antagits för att beräkna avgifter och tariffer, såväl som deras
infrastruktur för producenter, konsumenter och de som sysslar med bådadera,
samt den driftsmässiga flexibilitet som tillhandahålls för att balansera
elektricitet i nätet. (d)
Leveranssäkerhet och -kvalitet: Detta kriterium ska
mätas genom att utvärdera kvoten av tillförlitligt tillgänglig
produktionskapacitet och topptrafikefterfrågan, andelen elektricitet som
produceras från förnybara resurser, elkraftssystemets stabilitet, tidslängden
för, och frekvensen av, avbrott per kund, inklusive klimatrelaterade avbrott,
och prestandan för spänningskvaliteten. (e)
Effektivitet och servicekvalitet i elkraftsleverans
och energinätsdrift: Detta kriterium ska uppskattas genom att bedöma nivån av
förluster i överförings- och distributionsnät, förhållandet mellan mini- och
maxiefterfrågan på elkraft inom en avgränsad tidsperiod, efterfrågesidans
deltagande i elkraftsmarknader och energieffektiva åtgärder, procentmässig
användning (t.ex. genomsnittsbelastning) av komponenter i energinätet,
tillgängligheten av nätkomponenter (i relation till planerat och oplanerat
underhåll) och dess påverkan på nätprestanda, samt den faktiska
tillgängligheten av nätkapacitet med avseende på dess standardvärde. (f)
Bidrag till gränsöverskridande marknader genom
kontroll av belastningsflöde för att underlätta loopflöden och öka samtrafikförmågan:
Detta kriterium ska utvärderas genom en bedömning av förhållandet mellan en
medlemsstats samtrafikförmåga och dess efterfrågan på elkraft, exploatering av samtrafikförmåga,
och överbelastningsavgifter över sammankopplingar. (5)
Vad det gäller projekt för oljetransport som faller
inom kategorierna som anges i punkt 3 i bilaga II, ska kriterierna som
förtecknas i artikel 4 mätas på följande vis: (a)
Oljeleveranssäkerhet ska mätas genom en bedömning
av mervärdet för den nya kapacitet som erbjuds av ett projekt för systemets
kort- och långsiktiga motståndskraft och den återstående flexibiliteten hos
systemet för att hantera leveransstörningar under olika scenarier. (b)
Interoperabilitet ska mätas genom en bedömning av i
vilken utsträckning projektet förbättrar driften av oljenätet, i synnerhet
genom att erbjuda möjligheten till motströmningar. (c)
Effektiv och hållbar användning av resurser ska
utvärderas genom en bedömning av i vilken utsträckning projektet använder redan
existerande infrastruktur och bidrar till att minimera miljöbelastning och
miljörisker samt belastning och risker i samband med klimatförändringar. BILAGA V SYSTEMOMFATTANDE
KOSTNADSNYTTOANALYSER FÖR ENERGI Metodologin för en harmoniserad systemomfattande
kostnadsnyttoanalys gällande projekt av gemensamt intresse ska uppfylla
följande principer som fastställs i denna bilaga. (1)
Metodologin ska baseras på en gemensam uppsättning
av inmatningsdata som representerar unionens elektricitets- och gassystem under
åren n+5, n+10, n+15 och +20, där n är året då analysen utförs. Denna
uppsättning datauppgifter ska minst omfatta: (a)
Inom elektricitet: scenarier för efterfrågan,
produktionskapaciteter per bränsleslag (biomassa, geotermisk, vattenkraft, gas,
kärnkraft, olja, fasta bränslen, vindkraft, solceller, koncentrerad solenergi,
övriga förnybara teknologier) och deras geografiska belägenhet, bränslepriser
(inklusive biomassa, kol, gas och olja), koldioxidpriser, överföringens
komposition och, om relevant, distributionsnätet och dess utveckling, med
beaktande av all ny betydande produktion (inklusive kapacitet utrustad för att
infånga koldioxid), lagrings- och överföringsprojekt för vilka ett slutligt
investeringsbeslut har fattats och som ska tas i drift i slutet av år n+5. (b)
Inom gas: scenarier för efterfrågan, importer,
bränslepriser (inklusive kol, gas och olja) koldioxidpriser, sammansättningen
av överföringsnäten och dess utveckling, med beaktande av alla nya projekt för
vilka ett slutligt investeringsbeslut har fattats och som ska tas i drift i
slutet av år n+5. (2)
Datauppgifterna ska återspegla unionslagstiftningen
och nationell lagstiftning gällande lagstiftning vid tidpunkten för analysen.
Datamängderna som används för respektive elektricitet och gas ska vara kompatibla,
i synnerhet med hänsyn till antaganden om priser och volymer på varje marknad.
Datamängden ska utarbetas efter formellt samråd med medlemsstater och
organisationer som företräder samtliga relevanta intressenter. Kommissionen och
ACER ska säkerställa tillgången till begärd kommersiell information när så är
tillämpligt. (3)
Metodologin ska ge vägledning för utveckling och
användning av nät- och marknadsmodellering, som är nödvändig för
kostnadsnyttoanalysen. (4)
Kostnadsnyttoanalysen ska baseras på en harmoniserad
utvärdering av kostnader och fördelar för de olika kategorierna av analyserade
projekt, och ska täcka åtminstone den tidsperiod som anges i punkt 1. (5)
Kostnadsnyttoanalysen ska åtminstone beakta
följande kostnader: kapitalomkostnader, drifts- och underhållsmässiga
omkostnader under projektets tekniska livscykel och kostnader för avveckling
och avfallshantering, i förekommande fall. Metodologin ska ge vägledning om
diskontering som ska användas för beräkningarna. (6)
För elkraftsöverföring och -lagring ska
kostnadsnyttoanalysen åtminstone ta i beaktande påverkan på de indikatorer som
fastställs i bilaga III. I linje med de metoder som tillämpats för utarbetandet
av den senaste tioårsplanen för nätverksutveckling för el, ska den även i
synnerhet beakta projektets påverkan på det följande: (a)
Konkurrens med avseende på olika systemansvarigas
marknadskraft, och priskonvergens mellan olika medlemsstater. (b)
Kostnader för elektricitetsproduktion, -överföring
och distribution, inklusive kostnaden för kraftverkets egenkonsumtion, samt de
kostnader som är relaterade till utsläpp av växthusgaser och
överföringsförluster under projektets tekniska livscykel. (c)
Framtida kostnader för ny produktions- och
överföringsinvestering under projektets tekniska livscykel. (d)
Driftsmässig flexibilitet, inklusive optimering av
reglerande kraft och anknutna tjänster. (e)
Systemets motståndskraft, inklusive katastrof- och
klimatmässig motståndskraft och systemsäkerhet, i synnerhet för europeiska
avgörande infrastrukturer, så som de definieras i direktiv 2008/114/EG. (7)
För gas ska kostnadsnyttoanalysen åtminstone ta i
beaktande resultaten av marknadstestningen, t.ex. öppna säsonger, och påverkan
på de indikatorer som fastställs i bilaga III och följande påverkningar: (a)
Konkurrens med avseende på olika systemansvarigas
marknadskraft, konsumentpriser och priskonvergenser mellan olika medlemsstater. (b)
Systemets motståndskraft, inklusive katastrof- och
klimatmässig motståndskraft och systemsäkerhet, i synnerhet för europeiska
avgörande infrastrukturer, så som de definieras i direktiv 2008/114/EG. (c)
Sannolikhet för och kvantitet av energi som inte
levereras, och ökning av leveranssäkerhet och kvalitet. (d)
Bidrag till integrering av olika
gasmarknadsområden. (e)
Gasnätets flexibilitet och överbelastning. (8)
För smarta energinät ska kostnadsnyttoanalysen ta
med påverkan på de indikatorer som definieras i bilaga III i beräkningen. (9)
Den detaljerade metod som används för att ta med de
indikatorer som anges i punkt 6 till 8 i beräkningen ska utarbetas efter ett
formellt samråd med organisationerna som representerar alla relevanta
intressenter. (10)
Metodologin ska fastställa ett analysområde för
kostnadsnyttoanalysen för varje individuellt projekt, och för analys på regional
nivå eller unionsnivå. Analysområdet för individuella projekt ska täcka alla
medlemsstater och tredjeländer på vars territorium projektet ska byggas, alla
direkt grannliggande medlemsstater, och alla andra medlemsstater som i
betydande grad påverkas av projektet. (11)
Metodologin ska fastställa analysen som ska
genomföras, baserad på relevant uppsättning inmatningsdata, genom att beräkna
resultaten från målsättningsfunktionen med och utan varje projekt. Analysen ska
identifiera de medlemsstater som projektet har nettopositiva påverkningar på
(förmånsländer) och de medlemsstater på vilka projektet har en nettonegativ
påverkan (kostnadsbärare). Varje kostnadsnyttoanalys ska inkludera
kostnadskänslighetsanalys gällande uppsättningen inmatningsdata, datumet för
idrifttagande av olika projekt inom samma analysområde och andra relevanta
parametrar. (12)
Systemansvariga för överförings- och
distributionssystem ska utbyta nödvändig information för utarbetandet av
metodologin, inklusive den relevanta nät- och marknadsmodelleringen. Varje
systemansvarig för överföring och distribution som insamlar information åt
andra systemansvariga för överförings- och distributionssystem ska återge
resultatet från datainsamlingen till de deltagande systemansvariga för
överförings- och distributionssystem. För den allmänna elektricitets- och
gasmodell för nät- och marknadsstudier som avses i artikel 12.8 ska de
inmatningsdata som avses i punkt 1 täcka åren n+10, n+20 och n+30, och modellen
ska möjliggöra en fullständig bedömning av de ekonomiska, sociala och
miljörelaterade konsekvenserna, bland annat genom att omfatta externa kostnader
som sådana som har att göra med utsläpp av växthusgaser och konventionella
föroreningar eller med försörjningstrygghet. BILAGA VI RIKTLINJER
FÖR TRANSPARENS OCH ALLMÄNHETENS ENGAGEMANG (1)
Procedurhandboken ska åtminstone specificera (a)
relevant lagstiftning som beslut och yttranden för
de olika relevanta typerna av projekt av gemensamt intresse grundar sig på,
inbegripet miljölagstiftning, (b)
de relevanta beslut och yttranden som ska
införskaffas, (c)
namn och kontaktuppgifter för den behöriga
myndigheten, andra myndigheter och berörda större intressenter, (d)
arbetsflödet, med skissering av varje steg i
processen, inklusive en indikativ tidsram, (e)
information om omfånget, strukturen och detaljnivån
för dokument som ska inges med ansökan om beslut, inklusive en checklista, (f)
stegen och medlen för den stora allmänhetens
engagemang i processen. (2)
Följande principer ska tillämpas för att öka
allmänhetens engagemang i förfarande för tillståndsgivning: (a)
Intressenter som berörs av ett projekt av gemensamt
intresse, inklusive relevanta myndigheter, markägare och medborgare, som bor
intill projektet, den stora allmänheten och deras organisationer, eller
grupper, ska informeras i hög utsträckning och bli konsulterade på ett tidigt
stadium och på ett öppet och transparent sätt. Där det är relevant ska den
behöriga myndigheten aktivt stödja de verksamheter som projektets
initiativtagare vidtar. (b)
Behöriga myndigheter ska säkerställa att
förfaranden för offentligt samråd koncentreras där det är möjligt. Varje offentligt
samråd ska täcka alla ämnesområden som är av vikt för stadiet i fråga i
förfarandet, och ett ämnesområde som är relevant för ett särskilt stadium i
förfarandet ska inte tas upp i mer än ett offentligt samråd. De frågor som tas
upp i ett offentligt samråd ska anges tydligt i meddelandet om det offentliga
samrådet. (c)
Kommentarer och invändningar ska endast tillåtas
från början av det offentliga samrådet fram till att tidsfristen löper ut. (3)
Konceptet för allmänhetens engagemang ska
åtminstone inkludera information om (a)
de berörda intressenter som har tillfrågats, (b)
de emotsedda åtgärderna, (c)
tidslinjen, (d)
de personella resurser som har allokerats för
respektive uppgifter. (4)
Inom ramen för det offentliga samråd som ska
genomföras innan inlämnandet av ansökningsfilen ska de berörda parterna
åtminstone (a)
publicera en informationsbroschyr på högst 15 sidor
som på ett klart och tydligt sätt ger en översikt av projektets syfte och
preliminära tidtabell, minst tre alternativa rutter som övervägs, förväntade
påverkningar, inklusive sådana av gränsöverskridande natur, och möjliga
mildrande åtgärder, (b)
informera alla berörda intressenter om projektet
genom webbplatsen som anges i artikel 10.7 och andra lämpliga
informationsmedel, (c)
inbjuda relevanta berörda intressenter i skriftlig
form till möten som är avsedda för att diskutera angelägenheter. (5)
Projektwebbplatsen ska åtminstone göra tillgängligt (a)
en icke-teknisk och regelbunden sammanfattning på
minst 50 sidor som återspeglar projektets aktuella status och som i händelse av
uppdateringar, tydligt anger ändringar av tidigare versioner, (b)
planeringen för projektet och det offentliga
samrådet, vilken tydligt anger datum och platser för offentliga samråd och
utfrågningar, (c)
kontaktuppgifter för att erhålla den fullständiga
uppsättningen ansökningshandlingar, (d)
kontaktuppgifter för att vidarebefordra kommentarer
och invändningar under offentliga samråd. (e)
manual för förfaranden i enlighet med artikel 10.1. [1] KOM(2010)677. [2] KOM(2011)
500/I slutlig och KOM(2011) 500/II slutlig (Policybeskrivningar). [3] Alla belopp i 2011 års prisnivå. [4] Eller 30 % om vissa villkor uppfylls. [5] SEK(2011)755. [6] Beslut
nr 1364/2006/EG. [7] KOM(2010)203
och SEK(2010)505. [8] Förordning
(EG) nr 680/2007. [9] Förordning
(EG) nr 663/2009. [10] KOM(2010)
2020. [11] Eller
30 % om vissa villkor uppfylls. [12] KOM(2011)
112 i kombination med SEK(2011)288. [13] Se
avsnitt 1.2.1 i den medföljande konsekvensanalysen. [14] EUT C,,
s.. [15] EUT C,,
s.. [16] KOM(2010)
2020. [17] KOM(2010)
677. [18] EUT
L 262, 22.9.2006, s. 1. [19] Eller 30 % om vissa villkor uppfylls. [20] Europaparlamentets
och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av
användningen av energi från förnybara energikällor, EUT L 140, 5.6.2009, s. 16. [21] EUT
L 211, 14.8.2009, s. 55. [22] EUT
L 211, 14.8.2009, s. 94. [23] EUT
L 345, 23.12.2008, s. 75. [24] KOM(2011)
202 slutlig. [25] KOM
(2011) 539. [26] SEK(2011)755. [27] EUT L 211, 14.8.2009, s.15. [28] EUT L 211, 14.8.2009, s. 36. [29] EUT L 211, 14.8.2009, s. 1. [30] EUT L 200, 31.7.2009, s. 31. [31] EUT L 162, 22.6.2007, s. 1. [32] EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.