52011DC0878

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 2

1.1. Direktivets syfte 2

1.2. Rapportens syfte 2

1.3. Förfarande och samråd med de berörda parterna 3

2. Direktivets effekter 3

2.1. Bakgrund – den globala konstmarknaden 3

2.2. EU-marknadens konkurrenskraft inom modern och samtida konst i förhållande till de relevanta marknader där följerätten inte tillämpas 3

2.2.1. Auktionsförsäljning av levande konstnärers verk 4

2.2.2. Auktionsförsäljning av verk av avlidna konstnärer som avyttras inom 70 år efter konstnärens död 5

2.3. Återverkningar på den inre marknaden 5

2.3.1. Auktionsförsäljning av levande och avlidna konstnärers verk 5

2.3.2. Totala förändringar av marknadsandelar 6

2.4. Faktorer som påverkar utvecklingen på konstmarknaderna 6

2.4.1. Rörlighet i de övre prisskikten 7

2.4.2. Administrativa kostnader i de lägre prisskikten 7

3. Frågor som rör genomförandet i medlemsstaterna 7

3.1. Ersättningsnivåer 7

3.2. Förvaltningsförfaranden 8

3.2.1. Administrativa kostnader 8

3.2.2. Insamlingsorganisationernas kostnader 8

3.2.3. Den kumulativa effekten av ersättningarna (”kaskadeffekten”) 9

4. Konsekvenser för konstnärerna 9

4.1. Konstnärernas ersättningar och kostnader 9

5. Slutsatser 10

5.1. De europeiska marknadernas konkurrenskraft 10

Bilaga 1 12

INLEDNING

Direktivets syfte

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (nedan kallat ”direktivet”) utarbetades med följande två huvudsyften. Det första är ”att tillförsäkra upphovsmännen till konstverk en andel av det ekonomiska utbyte deras originalkonstverk ger upphov till”[1] och det andra är att harmonisera tillämpningen av följerätten i hela EU. Man ansåg att konkurrensvillkoren på den inre marknaden i hög grad påverkas av huruvida ”en sådan rätt tillämpas eller inte, eftersom förekomsten av en skyldighet att betala på grundval av följerätten, eller avsaknaden av en sådan skyldighet, utgör en faktor som måste beaktas av var och en som önskar sälja ett konstverk. Denna rätt kan därför bidra till såväl snedvridning av konkurrensen som omlokaliseringar av försäljningen inom gemenskapen”.[2]

I enlighet med dessa syften eftersträvas i direktivet en harmonisering av de materiella villkoren för följerättens tillämpning, nämligen i) skyddstiden och berättigandet till skyddet, ii) de konstkategorier som omfattas av följerätten, iii) vilken vidareförsäljning som ska omfattas, dvs. all vidareförsäljning vid vilken konsthandlare deltar, iv) de ersättningsnivåer som ska gälla i respektive prisskikt, v) den högsta beloppsgränsen för det lägsta vidareförsäljningspris som ska innebära att följerätten tillämpas (3 000 euro) och vi) bestämmelser när det gäller ersättningsberättigade följerättsinnehavare som är medborgare i tredje land. Direktivet trädde i kraft den 1 januari 2006.

När direktivet antogs var det fyra av de dåvarande 15 medlemsstaterna som inte tillämpade följerätten i den nationella lagstiftningen: Österrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket. För dessa medlemsstater infördes en övergångsperiod till och med den 1 januari 2010, under vilken de kunde välja att inte tillämpa följerätten för verk av avlidna ersättningsberättigade konstnärer. Dessa medlemsstater och Malta har tillämpat denna bestämmelse och utnyttjat möjligheten att förlänga undantagsperioden i ytterligare två år. Undantaget löper ut den 1 januari 2012, och då ska direktivet vara fullständigt genomfört i samtliga medlemsstater.

Rapportens syfte

Enligt artikel 11 i direktivet ska kommissionen överlämna en rapport om genomförandet och effekterna av detta direktiv till Europaparlamentet, rådet samt Ekonomiska och sociala kommittén. Denna rapport har utarbetats med anledning av detta. I enlighet med bestämmelserna i artikel 11 tar rapporten särskilt upp direktivets återverkningar på den inre marknaden samt följderna av att följerätten införs i de medlemsstater som i sin nationella lagstiftning inte tillämpade denna rätt innan detta direktiv trädde i kraft. Den ägnar särskild uppmärksamhet åt EU:s situation i förhållande till de relevanta marknader där följerätten inte tillämpas, utvärderar direktivets roll i att främja konstnärligt skapande samt granskar förvaltningsförfarandena i medlemsstaterna.

Förfarande och samråd med de berörda parterna

Vid utarbetandet av rapporten genomförde kommissionen ett brett offentligt samråd kring samtliga huvudfrågor som tas upp i artikel 11, vilket även omfattade insamling av information från medlemsstaterna.

Det inkom 503 svar som skulle offentliggöras. De allra flesta (422) kom från medborgare, närmare bestämt 248 svar från konstnärers efterträdande rättsinnehavare (främst i Frankrike och Italien) och 174 svar från konstnärer (främst i Frankrike och Förenade kungariket). Svar inkom även från yrkesverksamma på konstmarknaden (48), insamlingsorganisationer, konstnärers branschorganisationer och några offentliga myndigheter.

DIREKTIVETS EFFEKTER

BAKGRUND – den globala konstmarknaden

Den globala konst- och antikvitetsmarknaden omfattar både brukskonst och estetisk konst. År 2010 uppgick den till motsvarande 43 miljarder euro, då den återgick till 2008 års nivå efter en nedgång 2009 till motsvarande 28 miljarder euro.[3]

EU:s andel av det globala marknadsvärdet var 37 % 2010, och därefter kom Förenta staterna (34 %) och Kina (23 %).[4] Den tydligaste trenden på den globala konst- och antikvitetsmarknaden under de senaste sex åren är att Kina ökat sin marknadsandel dramatiskt från 5 % 2006 och att Förenta staternas och EU:s marknadsandelar minskat till följd av detta (se figur 1 i bilaga 1).

Försäljningen på konst- och antikvitetsmarknaden ökade med 13 % till 35 miljoner överlåtelser 2010. Den globala försäljningen 2010 skedde till 49 % via auktionskammare och till 51 % via konsthandlare. Under 2010 motsvarade den totala auktionsförsäljningen omkring 21 miljarder euro, och auktionsförsäljningen av estetiska konstföremål [5] uppgick samma år till omkring 7 miljarder euro (se tabell 1 i bilaga 1).

Konst- och antikvitetsmarknaden i sin helhet bidrar väsentligt till den globala ekonomin, inte bara till omsättningen utan även till branschens företag och till den sysselsättning och kompetens som skapas både direkt och indirekt. Arts Economics räknar med att det 2010 fanns cirka 400 000 börsnoterade företag (auktionskammare, konsthandlare) i världen. Av dessa återfanns drygt 59 000 företag i EU, däribland 4 000 auktionskammare och 55 000 konsthandelsföretag, som sysselsatte nästan 270 000 personer och lågt räknat skapade över 110 000 arbetstillfällen i sido- och stödtjänster med direkt anknytning till konsthandeln.

EU-marknadens konkurrenskraft inom modern och samtida konst i förhållande till de relevanta marknader där följerätten inte tillämpas

Följerätten har endast direkt inverkan på handeln med modern och samtida estetisk konst, dvs. verk av levande konstnärer i EU, eller verk av av avlidna konstnärer i EU som avyttrats inom 70 år efter deras död. Värdet av auktionsförsäljningen av konstverk som omfattas av följerätten uppgick globalt till omkring 2,1 miljarder euro 2010. I EU motsvarade dessa 50 % av värdet på auktionsförsäljning av estetisk konst 2010[6] vilket kan jämföras med 35 % av försäljningen i Förenta staterna, 25 % i Schweiz och 3 % i övriga världen (se tabell 1 i bilaga 1).

Auktionsförsäljning av levande konstnärers verk

Auktionsförsäljningen av estetiska konstverk av samtliga levande konstnärer i världen uppgick 2010 till cirka 1 miljard euro. EU stod för nästan en tredjedel av denna försäljning. Den globala auktionsförsäljningen av verk av levande konstnärer i EU motsvarade en tredjedel av försäljningsvärdet av levande konstnärers verk 2010 (340 miljoner euro).[7]

Värdet för auktionsförsäljning av estetiska konstverk av samtliga levande konstnärer ökade med 136 % under perioden 2005–2010. Ökningen i Förenta staterna och EU låg under genomsnittet (60 % resp. 92 %), medan stora ökningar noterades i både Schweiz och Kina med 334 % respektive 646 %.[8]

EU:s andel av den globala marknaden för auktionsförsäljning av levande konstnärers verk minskade från 37 % till 30 % under perioden 2005–2010, vilket främst kan förklaras med att Förenade kungarikets marknadsandel minskade från 27 % till 20 %. Samtidigt minskade Förenta staternas marknadsandel från 54 % till 37 %, medan Kinas andel ökade från 8 % till 24 %. För Schweiz minskade marknadsandelen något från 0,3 % till 0,5 %.

Under perioden 2008–2010 minskade dessutom EU:s marknadsandel av försäljningen av levande europeiska konstnärers verk[9]. Detta inträffade efter det att Förenade kungarikets marknadsandel hade nått den höga nivån 62 % 2008, tre år efter att följerättsdirektivet trätt i kraft. Samtidigt ökade Förenta staternas marknadsandel med fem procentenheter till 28 %. Under denna period noterades ökade marknadsandelar även i vissa medlemsstater (Österrike, Nederländerna och Italien[10]), som under 2006 hade infört följerätten för levande konstnärer i EU (se tabell 1). Enligt tillgängliga uppgifter om en längre tidsperiod har EU ökat sin marknadsandel för verk av levande konstnärer i EU från 60 % 2002 till 66 % 2010, och Förenade kungarikets motsvarande marknadsandel har ökat från 40 % till 42 %.

Mot bakgrund av de omfattande förändringarna på marknaderna för samtida konst och konst i allmänhet finns det för närvarande inga tillräckliga belägg för att EU:s förlorade marknadsandel när det gäller levande konstnärers verk under den aktuella perioden skulle ha något direkt samband med harmoniseringen av följerätten 2006 (se vidare avsnitt 2.4 nedan).

Auktionsförsäljning av verk av avlidna konstnärer som avyttras inom 70 år efter konstnärens död

Den globala auktionsförsäljningen av modern konst (konstnärer födda mellan 1875 och 1945) omsatte cirka 3,5 miljarder euro 2010, varav 1 miljard utgjordes av ”arvtagarnas” marknad i EU (verk av avlidna konstnärer som avyttras inom 70 år efter konstnärens död).

Sammantaget växte marknaden med 126 % under perioden 2005–2010. Försäljningen i Schweiz, Förenta staterna och EU ökade med 25 %, 69 % respektive 85 %, medan Kina uppvisade en mycket stor ökning på drygt 1 300 %. För EU minskade den globala marknadsandelen – återigen till stor del på grund av Förenade kungarikets minskade marknadsandel (från 27 % till 20 %) – och likaså för Förenta staterna och Schweiz. Kinas marknadsandel ökade dramatiskt från 4 % till 23 %.

När det gäller ”arvtagarnas” marknad i EU kan man notera att Förenade kungarikets marknadsandel minskade med 5 procentenheter till 37 % under perioden 2008–2010, då följerätten inte tillämpades på ”arvtagarnas” marknad (och Förenade kungarikets andel av den bredare marknaden för verk av avlidna konstnärer minskade också väsentligt under samma period, från 34 % till 20 %). Förenta staternas marknadsandel ökade med 5 procentenheter under samma period, och marknadsandelarna låg kvar på en stabil nivå för övriga EU-medlemsstater (oavsett om de tillämpat följerätten för arvtagare eller inte). Det finns för närvarande inget som tyder på att de medlemsstater som inte tog ut följerättsersättning för avlidna konstnärers verk uppvisat bättre resultat under perioden än de som gjorde detta (se tabell 1 i bilaga 1).

Återverkningar på den inre marknaden

En icke harmoniserad tillämpning av följerätten har väntats bidra till ”omlokalisering av försäljningen” inom EU. Med tanke på detta har kommissionen försökt ta reda på dels om handeln i de medlemsstater som för första gången införde följerätten för levande konstnärers verk år 2006 har flyttats till andra medlemsstater, dels om de medlemsstater som har beviljats undantag till den 1 januari 2012 verkar ha haft någon fördelar vid försäljning av avlidna konstnärers verk. Kommissionen har undersökt tillgängliga uppgifter för perioden 2005–2010.

Auktionsförsäljning av levande och avlidna konstnärers verk

Konstmarknaderna i EU har olika karaktär och utformning. Exempelvis har Förenade kungariket den största andelen av EU-marknaden, om man ser till värdet på auktionsförsäljningen av verk som omfattas av följerätten (64 % under 2010), följt av Frankrike (12 %) och Tyskland (5 %), där Frankrike hade den största andelen överlåtelser (26 %).[11]

Totalt sett omfattades 65 000 överlåtelser av följerätten 2010, varav ungefär två tredjedelar var försäljning av avlidna konstnärers verk och en tredjedel var försäljning av levande konstnärers verk (se tabell 1 i bilaga 1).

Om man ser till både värdet och volymen på auktionsförsäljningen av levande konstnärers verk under perioden 2005–2010 finns det inga tydliga tecken på att handeln i EU systematiskt skulle ha flyttats från de medlemsstater som införde följerätten för levande konstnärer 2006.

När det gäller försäljningen av såväl levande som avlidna konstnärers verk förlorade Förenade kungariket marknadsandelar jämfört med 2005. Under perioden 2008–2010 förlorade Förenade kungariket också andelar på EU-marknaden för levande konstnärers verk som omfattas av följerätten, trots att den brittiska marknadsandelen nådde toppnivån 61 % 2008, dvs. tre år efter direktivets ikraftträdande. Andra medlemsstater som just hade infört följerätten (Österrike, Nederländerna och Italien) ökade emellertid också sina marknadsandelar på bekostnad av Förenade kungariket under denna period. Man kan även notera att Förenade kungariket förlorade andelar på EU-marknaden för avlidna konstnärers verk såväl under 2005–2010 som under 2008–2010. Både Frankrike och Tyskland ökade sina marknadsandelar något under 2008–2010 när det gäller försäljningen av verk av levande konstnärer i EU (från 5 % till 7 % respektive från 3 % till 4 %), medan andelen för ”övriga EU” stabilt låg kvar på 2 %. Stabil var också marknadsandelen för avlidna konstnärer (se tabell 1 i bilaga 1).

Totala förändringar av marknadsandelar

När det gäller marknadsandelen som helhet under perioden 2005–2010 (utöver auktioner) går det heller inte att urskilja några tydliga mönster. EU-marknaden för levande konstnärers verk ökade sin andel något i Österrike, Nederländerna och Italien, medan Förenade kungarikets marknadsandel minskade avsevärt i linje med marknadens allmänna nedgång i landet.

När det gäller handeln med avlidna konstnärers verk är de förändrade marknadsandelarna lika varierande. Förenade kungarikets marknadsandel minskade lika mycket som marknaden i allmänhet. Tysklands och Nederländernas marknadsandelar minskade något, medan Frankrike, Österrike och Italien noterade en ökning.

Faktorer som påverkar utvecklingen på konstmarknaderna

Många berörda parter har påpekat att olika konstmarknaders egenskaper, utveckling och relativa konkurrenskraft styrs av ett flertal faktorer. Beskattningssystemet i stort, bland annat tillämpningen av mervärdesskatt, kan spela en viktig roll. I EU noteras att mervärdesskatten varierar kraftigt (från 15 % till 25 %). Man har nämnt provisioner och administrativa kostnader, bland annat för administration av följerätten.

Det finns andra relevanta frågor. Konstmarknaderna är känsliga för ändrade smakriktningar och en ändrad syn på värdet av att investera i konst. I detta sammanhang är det viktigt med tillgång till sakkunskap, specialiseringen på en viss marknad, förtroende och kontakter. Det kan ha betydelse hur välståndsfördelningen utvecklas i världen, något som framgår tydligt av uppgången på de kinesiska konstmarknaderna. Samtidigt nämns också rörligheten på konstmarknaden, bland annat de nationella och internationella konstmässornas ökande attraktionskraft inom konsthandlarbranschen.

Rörlighet i de övre prisskikten

Den globala konstmarknaden kännetecknas dessutom av ett antal globala marknadscentrum, där man köper och säljer den dyraste konsten – över 50 000 euro. Dessa centrum har den största andelen av försäljningen i de övre prisskikten och ligger i Förenta staterna, Kina och Förenade kungariket, vilket bekräftas av att försäljningspriserna i dessa länder ligger över genomsnittet (se figur 2 i bilaga 1) och av att ett litet antal försäljningar har en stor procentuell andel av överlåtelsernas värde.

Många svarande har noterat att försäljningen av dyra verk är mer känslig för internationell konkurrens, och att det är troligare att avgifterna vid sådana försäljningar får säljarna att flytta försäljningen till marknader där överlåtelsekostnaderna generellt sett är lägre, trots transportkostnaderna.[12] I detta sammanhang har auktionskamrarna nämnt fall där kunder har valt att flytta försäljningen till New York och uppgett att kostnaderna i samband med följerätten har påverkat beslutet. Konsthandlarbranschen har sett en tendens att överlåtelserna förläggs till någon av de snabbt växande internationella konstmässorna, och Art Basel nämns som ett exempel. Sammanfattningsvis kommer säljarna rimligtvis att göra affärer på de marknader där överlåtelsen ger bäst avkastning, och följerätten är en av flera faktorer som påverkar valet av försäljningsställe.

Administrativa kostnader i de lägre prisskikten

Den allra största handelsvolymen hittar man i marknadens lägre prisskikt, dvs. främst på de inhemska marknader där man har en stor försäljningsvolym till lägre priser. Sådana marknader kan vara nationella eller kan fungera parallellt med de internationella marknaderna (London är ett exempel på detta) och bygger vanligtvis på en stor försäljningsvolym av verk till lägre priser, som oftast har lokalt ursprung och till största delen säljs till lokala köpare (se figur 3 i bilaga 1). Det har konstaterats att dessa marknader tenderar att domineras av mindre företag som är känsliga för administrativa bördor som ger ökade kostnader. Denna fråga tas upp i avsnitt 3 nedan.

FRÅGOR SOM RÖR GENOMFÖRANDET I MEDLEMSSTATERNA

Ersättningsnivåer

Direktivets huvudsakliga syfte var att harmonisera de tillämpliga ersättningsnivåerna till fem fastställda skikt för att harmonisera tillämpningen av följerätten, för att förhindra att skillnaderna leder till snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Inga berörda parter har framfört åsikter om att skikten och ersättningsnivåerna borde ändras eller att den schablonmässiga 5-procentssatsen för försäljningsbelopp som understiger 5 000 euro borde avskaffas.

Minimibeloppen för tillämpning av följerätten varierar mellan 15 euro och 3 000 euro. Det har inte framkommit något som tyder på att skillnaderna mellan medlemsstaterna har inverkat negativt på handeln inom EU.

Förvaltningsförfaranden

Genom direktivet ges medlemsstaterna rätt att införa obligatorisk eller valfri kollektiv förvaltning av följerättsersättningarna. De flesta av medlemsstaterna föreskriver obligatorisk kollektiv förvaltning av följerätten, men ett betydande antal har valt valfri kollektiv förvaltning. De berörda parterna ifrågasatte inte möjligheten till olika former av kollektiv förvaltning av följerätten.

Utöver detta säger direktivet inget om genomförandet och förvaltningen av följerätten. Det finns betydande skillnader i de nationella systemen och detta leder till skillnader när det gäller administrativa lättnader och kostnader, både för de yrkesverksamma på konstmarknaden och för de insamlingsorganisationer som förvaltar följerätten.

Administrativ a kostnader

De flesta yrkesverksamma på konstmarknaden har tagit upp frågan om administrativa kostnader. Det har påpekats att särskilt små och medelstora företag brukar ha en större andel av marknadsvolymen än marknadsvärdet och därför drabbas av de höga administrativa kostnader som följer av varje överlåtelse. (Noteras bör att över 65 000 auktionsförsäljningar av verk som omfattas av följerätten ägde rum enbart under 2010.) Kostnaderna för att administrera följerätten har beräknats till högst 50 euro per överlåtelse. Det rör sig främst om personalkostnader i samband med i) fastställande av ersättningsberättigade konstnärer, ii) fastställande och lokalisering av arvingar och andra följerättsinnehavare och iii) handläggning av försummelser och återbetalningar samt kostnader för IT-system.

Den största enskilda faktorn verkar vara fastställandet av ersättningsberättigade konstnärer. I vissa medlemsstater har insamlingsorganisationerna utmärkta register, men i andra förvaltar man inte sådana uppgifter eller gör dem inte tillgängliga på ett tillfredsställande sätt. En del insamlingsorganisationer har behörighet att ta emot följerättsersättningar. I vissa medlemsstater måste konstnären vara registrerad i en insamlingsorganisation för att följerättsersättningen ska betalas ut, och där kan insamlingsorganisationerna tillhandahålla en fullständig förteckning över potentiella ersättningsberättigade.

I de fall insamlingsmyndigheterna inte tillhandahåller all information på ett systematiskt sätt, verkar det vara de yrkesverksamma på konstmarknaden som själva måste leta fram uppgifterna. Gränsöverskridande tillgänglighet och tillgång till register över ersättningsberättigade är ett lappverk.

Fullständiga och sökbara register över ersättningsberättigade konstnärer har nämnts som ett mycket viktigt villkor för att man ska kunna minska de administrativa kostnaderna i samband med följerätten. Ett annat tillvägagångssätt kunde vara att tillämpa ett valfritt och förenklat system där man betalar en klumpsumma. I en medlemsstat nämns att branschövergripande avtal (mellan följerättsinnehavarna och konstbranschen) om följerättens tillämpning och samarbete kring utvecklingen av kompatibla IT-system är viktiga för att följerätten ska kunna förvaltas på ett tillfredsställande sätt.

Insamlingsorganisationernas kostnader

Insamlingsorganisationerna uppger att deras administrativa kostnader uppgår till 10–20 % av de insamlade följerättsersättningarna. Insamlingsorganisationerna brukar dra av sina kostnader innan de betalar ut ersättningen, och därmed är det den ersättningsberättigade som står för kostnaden.

I medlemsstater där insamlingsorganisationernas endast får samla in följerättsersättningar på grundval av enskilda mandat brukar man kunna betala ut alla insamlade ersättningar. I medlemsstater med andra system kan man ibland inte lokalisera den ersättningsberättigade. I dessa fall kan det vara upp till 5 % av de insamlade ersättningarna som inte betalas ut.

Den kumulativa effekten av ersättningarna (”kaskadeffekten”)

Konsthandlare har också riktat kritik mot den så kallade kaskadeffekten av följerätten. Det innebär att ersättningar måste betalas ut för varje överlåtelse och till skillnad från mervärdesskatten inte får återbetalas vid överlåtelser mellan konsthandlare. Följerätten har en kumulativ effekt på konstverk som säljs flera gånger. I medlemsstater där både säljare och köpare kan vara skyldiga att betala följerättsersättning, kan det hända att en konsthandlare som deltar i två överlåtelser efter varandra får betala ersättningen två gånger i rad för samma konstverk (först som köpare och sedan som säljare).

KONSEKVENSER FÖR KONSTNÄRERNA

Konstnärernas ersättningar och kostnader

Kommissionen har försökt få de insamlingsorganisationer som ansvarar för insamling och utbetalning av följerättsersättningar att ge information om a) det antal konstnärer som fick följerättsersättning under perioden 2005–2010 och b) det belopp som utbetalades. Tio insamlingsmyndigheter kunde tillhandahålla denna information, som därmed avser 10 av 27 medlemsstater[13] (se sammanställningen i tabell 3 i bilaga 1). I dessa tio medlemsstater utbetalades under 2010 cirka 14 miljoner euro i ersättning till 6 631 konstnärer och efterträdande rättsinnehavare. Siffran är rätt stabil jämfört med 2007, då 14,4 miljoner euro betalades ut till 7 107 konstnärer och efterträdande rättsinnehavare. Omkring hälften av ersättningarna samlades in i enbart i Frankrike. I fyra medlemsstater (Belgien, Danmark, Frankrike och Slovakien) kunde insamlingsorganisationerna tillhandahålla uppgifter om hur ersättningarna fördelas mellan levande och avlidna konstnärer under perioden 2006–2010. Under perioden utbetalades i dessa fyra medlemsstater 22 % av det totala ersättningsbeloppet och 41 % av antalet ersättningar till levande konstnärer.

Undersökningar gjorda Arts Economics ger i stort sett stöd för dessa siffror. Vid auktionsförsäljningarna under 2010 skedde hela 19 000 överlåtelser av verk av mer än 5 000 levande konstnärer med rätt till följerättsersättning. Försäljningsvärdet uppgick till 225 miljoner euro. Verken med efterträdande rättsinnehavare har en mycket större andel av försäljningen, närmare bestämt 82 % av försäljningsvärdet och 71 % av volymen, samt svarar för 63 % av de ersättningsberättigade (se tabell 2 i bilagan).

För 45 % (2 271) av de levande konstnärer som under 2010 sålde verk som omfattas av följerätten sjönk priset till prisskiktet under 3 000 euro, vilket ger en ersättning på högst 150 euro. Ytterligare 39 % sjönk till prisskiktet under 50 000 euro, vilket ger en ersättning på högst 2 030 euro.

De allra flesta av de konstnärer och efterträdande rättsinnehavare som deltog i samrådet välkomnade följerättssystemet och ansåg att det hade betydelse för såväl ekonomi som erkännande. Vissa insamlingsorganisationer driver också program, som innebär att man avsätter en del (10 %) av följerättsintäkten till kulturella ändamål, medel som används särskilt för att främja unga konstnärer. I vissa medlemsstater har insamlingsorganisationerna beklagat att harmoniseringen av de tillämpliga procentsatserna i enlighet med följerättsdirektivet har lett till lägre ersättningsbelopp än vad som föreskrevs i den nationella lagstiftningen före införandet av taket på 12 500 euro och systemet med avtrappande procentsatser. Det gäller exempelvis Tyskland, där man tidigare tillämpade en enhetlig procentsats på 5 % för all försäljning.

SLUTSATSER

De europeiska marknadernas konkurrenskraft

Det går inte att fastställa något tydligt samband mellan å ena sidan EU:s minskade andel av den globala marknaden för modern och samtida konst, och å den andra harmoniseringen av följerättens tillämpning i EU den 1 januari 2006. För närvarande finns det heller inget som tyder på att handeln inom EU systematiskt flyttas från de medlemsstater som införde följerätten för levande konstnärer 2006. Det finns emellertid en tydlig press på de europeiska konstmarknaderna, i alla prisskikt, och på både auktionskammare och konsthandlare, och det bör påpekas att tillämpningen av följerätten kommer att få betydligt större räckvidd när undantagsperioden för avlidna konstnärers arbeten har löpt ut den 1 januari 2012.

Samtidigt verkar förvaltningen av följerätten ha mycket varierande kvalitet i EU, vilket medför kostnader för såväl de yrkesverksamma på konstmarknaden som för konstnärerna. Bördan kan vara särskilt tung för verksamheter i de lägre prisskikten, som proportionellt sett påverkas mer av kostnaderna för att administrera följerätten. Kommissionen konstaterar dessutom att förvaltningen av följerätten är otillräcklig i vissa medlemsstater, vilket medför en icke oansenlig börda för de yrkesverksamma på konstmarknaden och även kan leda till onödigt stora avdrag från ersättningarna till konstnärer och efterträdande rättsinnehavare.

- Mot bakgrund av sektorns ekonomiska betydelse anser kommissionen att utvecklingen på marknaden bör bevakas. Kommissionen ska fortsätta med rapporteringsarbetet och överlämna resultaten under 2014.

- Kommissionen ska dessutom i enlighet med sitt åtagande försöka få tredjeländer att tillämpa följerätten.

- Med hänsyn till det antal överlåtelser som omfattas av följerätten anser kommissionen också att det vore en fördel att utbyta bästa praxis på EU-nivå med avseende på att förvalta och minimera de administrativa kostnaderna i alla medlemsstater. För detta ändamål tänker kommissionen upprätta en dialog med berörda parter, som ska resultera i rekommendationer om hur man kan förbättra systemet med insamling och utbetalning av följerättsersättningar i EU.

- Mer allmänt är kommissionen angelägen om att insamlingsorganisationerna ska uppfylla högt ställda krav på förvaltning och insyn när det gäller medlemmarna och de kommersiella användarna. Kommissionen ska därför lägga fram ett förslag om detta under 2012, som även ska gälla de insamlingsorganisationer som förvaltar följerätten.

Bilaga 1

Figur 1 – Andelarna av den globala konstmarknaden, förändringar under perioden 2006–2010

[pic]

Tabell 1 – Auktionsförsäljning 2008 och 2010

Auktionsförsäljning 2008 (milj. €) | Auktionsförsäljning 2010 (miljoner €) |

Levande konstnärer | 225 | 5 072 | 18 670 |

Europeiska konstnärer med efterträdande följerättsinnehavare | 1 032 | 8 814 | 46 380 |

Summa | 1 257 | 13 886 | 65 050 |

Andelen levande konstnärer (i %) av det totala antalet | 18 % | 37 % | 29 % |

Figur 2

[pic]

Figur 3

[pic]

Tabell 3 – Antal konstnärer som fick ersättning och värdet av den följerättsersättning som utbetalades 2005–2010 i ett urval av EU-medlemsstater

2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 |

|Antal |Värde (milj.€) |Antal |Värde (milj.€) |Antal |Värde (milj.€) |Antal |Värde (milj.€) |Antal |Värde (milj.€) |Antal |Värde (milj.€) | |AT | | |19 |0,038 |27 |0,07 |43 |0,111 |39 |0,093 |38 |0,11 | |BE |291 |0,256 |413 |0,505 |448 |0,51 |545 |0,623 |508 |0,46 |513 |0,554 | |DK | | |1604 |0,225 |2071 |1,346 |1989 |1,403 |1511 |0,742 |1894 |0,857 | |EE | |0,007 |10 |0,018 |14 |0,021 |13 |0,011 |9 |0,01 |11 |0,004 | |FR |1 991 |2,934 |2191 |5,2 |2233 |6,51 |1985 |6,68 |1959 |6,06 |2054 |6,848 | |DE |878 |2,351 |1020 |2,751 |1191 |3,47 |1157 |3,374 |1112 |4,319 |1021 |3,427 | |NL | | |46 |0,06 |39 |0,053 |54 |0,067 |44 |0,056 |58 |0,105 | |PT | | | | |4 |0,001 |6 |0,005 |19 |0,027 |26 |0,026 | |SK |76 |0,021 |110 |0,025 |135 |0,037 |152 |0,049 |132 |0,038 |50 |0,022 | |UK | | |414 |0,987 |945 |2,99 |1123 |3,45 |913 |2,594 |966 |2,696 | |Summa | |5,569 |5827 |9,809 |7107 |15,008 |7067 |15,773 |6246 |14,399 |6631 |14,649 | |

[1] Skäl 3 i direktivet.

[2] Skäl 9 i direktivet.

[3] Samtliga siffror bygger på uppgifter från forsknings- och konsultföretaget Arts Economics och från internetsajten Artnet.

[4] De uppgifter som kommer från Arts Economics om Kinas andel av marknaden för konst och antikviteter avser det kinesiska fastlandet, Hong Kong, Macao och Taiwan.

[5] Exklusive brukskonst.

[6] Diskussionen om förändringar på de globala konstmarknaderna utgår här i första hand från uppgifter om aktionsförsäljningen av estetisk konst, eftersom dessa uppgifter är allmänt tillgängliga. Perioden 2005–2010 har valts med anledning av att direktivet trädde i kraft den 1 januari 2006. Detaljerade uppgifter om verk som omfattas av följerätten finns endast tillgängliga för perioden 2008–2010.

[7] Till skillnad från andra marknader där auktionsförsäljningen kan vara jämnt fördelad, säljer många levande konstnärer sina verk främst genom konsthandlare och i mindre omfattning på auktion. Konsthandlarnas omsättning kan vara relativt sett större inom denna sektor, uppskattningsvis dubbelt så stor som auktionsförsäljningens omsättning.

[8] Jämförelser måste göras med försiktighet med tanke på exempelvis det stora intresset i Kina för traditionell kinesisk konst.

[9] Dessa uppgifter måste tolkas med försiktighet: de täcker inte perioden före och efter harmoniseringen av följerätten. Perioden 2008–2010 präglades dessutom av en kraftig uppgång och nedgång utan motstycke.

[10] I praktiken införde Italien följerätten år 2006.

[11] Det stora försäljningsvärdet i Förenade kungariket utgörs av ett litet antal försäljningar till mycket höga priser. Under 2010 låg till exempel 54 % av konstmarknadens värde i prisskiktet 2 miljoner euro (vilket endast motsvarar 0,5 % av överlåtelserna).

[12] Se exempelvis ”The impact of artist resale rights on the art market in the UK” av Toby Froschauer, januari 2008.

[13] Vissa insamlingsorganisationer kunde ange vilket ersättningsbelopp som utbetalats men inte hur många konstnärer som fått ersättning. Andra uppgav en summa men inga årsbaserade data. En uppgav antalet konstnärer som fått ersättning, men inte hur mycket. I åtta medlemsstater kunde organisationerna inte ge någon information över huvud taget.