Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2010/C 220/09

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”FARINA DI CASTAGNE DELLA LUNIGIANA”

EG nr: IT-PDO-0005-0525-22.02.2006

SUB ( X ) SGB ( )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1.   Behörig myndighet i medlemsstaten:

2.   Grupp:

3.   Produkttyp:

4.   Produktspecifikation:

(sammanfattning av kraven enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1   Beteckning:

”Farina di castagne della Lunigiana”

4.2   Beskrivning:

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Farina di castagne della Lunigiana” är förbehållet det söta mjöl som utvinns genom förädling av kastanjesorter av arten Castanea sativa (Mill.) som man vet har förekommit inom det berörda området sedan en lång tid tillbaka, nämligen Bresciana, Carpanese, Fosetta, Marzolina, Moretta, Primaticcia, Rigola, Rossella och Rossola. Minst 70 procent av de kastanjevarieteter som används i framställningen av ”Farina di castagne della Lunigiana” måste härstamma från sorterna Bresciana, Carpanese och Rossola.

När ”Farina di Castagne della Lunigiana” säljs ska det ha följande egenskaper: vid beröring ska mjölet kännas mjukt, och vid avsmakning ska det vara fint med en kornstorlek på högst 0,8 mm (80 procent av kornen ska vara högst 0,3 mm). Det ska ha en söt smak och en total sockerhalt på minst 20 procent samt ha den karakteristiska doften av kastanjer, utan inslag av mögel eller härsket. Färgen kan skifta från vit till elfenbensvit och fuktighetsgraden får inte överstiga 8 procent.

4.3   Geografiskt område:

Produktionsområdet för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Farina di castagne della Lunigiana” ligger i provinsen Massa Carrara och omfattar hela det administrativa området för följande kommuner: Aulla, Bagnone, Casola in Lunigiana, Comano, Filattiera, Fivizzano, Fosdinovo, Licciana Nardi, Mulazzo, Podenzana, Pontremoli, Tresana, Villafranca in Lunigiana och Zeri.

4.4   Bevis på ursprung:

Varje etapp i produktionsprocessen kontrolleras genom att inkommande och utgående produkter registreras. Produktens spårbarhet säkras således på detta sätt och genom att odlingsområdena, kastanjeproducenterna, torkrumsägarna, kvarnägarna och förpackningsföretagen förs in i särskilda register som förs av kontrollorganet. I registren förs också in uppgifter om producerade kvantiteter som producenter regelbundet ska lämna in till kontrollorganet. Dessutom införs de torkrum (gradili) som används för att torka kastanjer samt kvarnarna och förpackningslokalerna i särskilda register. Alla fysiska eller juridiska personer som är upptagna i registren kontrolleras av kontrollorganet i enlighet med de bestämmelser som finns i produktspecifikationen och kontrollplanen.

4.5   Framställningsmetod:

Planteringstätheten får inte överstiga 160 fruktbärande träd per hektar, och avkastningen får inte överstiga 3 500 kg per hektar. Minst 70 procent av de kastanjesorter som används vid framställningen av ”Farina di Castagne della Lunigiana” måste härstamma från sorterna Bresciana, Carpanese och Rossola. Kastanjeskörden måste äga rum mellan den 29 september och den15 december.

Kastanjerna torkas i lokaler som kallas gradili. De kastanjer som ska användas vid framställningen av ”Farina di Castagne della Lunigiana” måste torkas över långsam eld under minst 25 dagar, och elden måste underhållas uteslutande med ved från kastanjer. När kastanjerna har torkats skalas de med hjälp av traditionella maskiner, luftas på maskinell eller traditionell väg och rensas sedan manuellt så att alla orenheter kan avlägsnas. En torkad och skalad kastanj får väga högst 32 procent av vad en rå kastanj väger.

Kvarnarna där man mal de torkade kastanjerna för framställning av ”Farina di Castagne della Lunigiana” ska vara av traditionell typ och utrustade med kvarnstenar av sten. Kvarnarna får drivas med elkraft eller vattenkraft. Kastanjerna ska malas senast den 30 januari året efter skördeåret. För att undvika att en alltför snabb malning leder till att stenen täpps till och överhettas, vilket skulle frånta slutprodukten dess viktiga särdrag, dvs. dess talkliknande karaktär, får kvarnen inte mala mer än 500 kilo kastanjer per dag och kvarnsten.

4.6   Samband:

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Farina di Castagne della Lunigiana” skiljer sig tydligt från liknande produkter på marknaden genom sin påfallande söta smak som beror på de odlade kastanjesorterna, produktionsområdets klimatförhållanden och jordmån och den traditionella verksamhet som under flera sekler har fört mjölproduktionen vidare. Landskapets utformning, i synnerhet höjd- och klimatförhållandena, är avgörande för fruktens sötma. Lunigianas orografiska, morfologiska, hydrografiska och klimatmässiga egenskaper gör området till en unik miljö som ger kastanjerna dess söta smak. Kastanjeträd som bär dessa söta frukter breder ut sig överallt från dalens botten upp till cirka tusen meters höjd. Produktionsområdet bildar en sänka, som är ett av områdets orografiska särdrag, och kastanjeträden växer på bergssluttningar både i öst- och västläge. En behaglig temperatur råder hela året, i synnerhet under de månader då den biologiska aktiviteten är som störst (juni–september), och de friska vindar som under sommaren kommer från det närliggande havet dämpar temperaturtopparna under sommarperioden. På så sätt skyddas träden från påfrestning, och de kastanjer som används till mjölproduktionen kan konstant lagra betydande mängder socker. Ur morfologisk synpunkt utmärker sig Lunigiana genom sina trånga och djupa dalar med strida vattendrag, kullar, berg och tektoniska grottor. Denna särskilda sammansättning har skapat ett rikt och ymnigt hydrografiskt nätverk med ytterst strida strömmar, som befolkningen på ett klokt sätt har utnyttjat för att driva ett flertal vattenkvarnar. Än i dag är kvarnarna typiska arkitektoniska inslag i detta landsbygdsområde, och de används fortfarande för att mala torkade kastanjer. Med hjälp av kvarnstenarna i dessa kvarnar, som förr i tiden drevs av vattenström och senare av elström, mals kastanjerna långsamt och kontinuerligt för att undvika överhettning till ett mjukt och fint mjöl. Inom det berörda området finns även torkningslokaler (gradili) utspridda bland kastanjelundarna, och tillsammans med vattenkvarnarna bidrar de till att ge Lunigiana dess karakteristiska landskapsbild, och vittnar om den långa traditionen av kastanjeförädling inom detta geografiska område. Författaren Giovanni Antonio da Faie framhåller i sina krönikor från 1400-talet hur viktig kastanjeodlingen är för den lokala ekonomin och hur viktigt det är att upprätthålla den produktion som svarar för två tredjedelar av brödet i Lunigiana – ”per i due terzi il pan di Lunigiana”. Han framhåller även den obetydliga prisskillnaden mellan vetemjöl och kastanjemjöl. Förutom det unika geografiska området och den traditionella malningstekniken har även den mänskliga faktorn bidragit till mjölets egenskaper. Det är människan som följer och kontrollerar varje etapp i förädlingsprocessen, från kastanjeskörd till torkning och malning, helt i enlighet med den lokala traditionen. Skördeperioden inleds när frukten börjar falla, och datumet är än i dag fastställt till Mickelsmäss, dvs. den 29 september. Under den här perioden öppnar sig svepeskålarna på de tidigaste sorterna, tack vare de gynnsamma klimatförhållandena. Ett av regionens ordspråk lyder ”per San Michelo la castagna nel panéro” (vid Mickelsmäss ligger kastanjen i korgen). När kastanjerna skördas sorteras den friska frukten en första gång på plats. Därefter förbereds torkrummen (gradili), där man lägger kastanjerna och torkar dem över en eld som under minst 25 dagar hålls brinnande på traditionellt vis, dvs. manuellt och med ved uteslutande från kastanjer. När kastanjerna torkats kontrolleras de för hand, och alla orenheter rensas bort före malningen. Med tiden har produktionen och förädlingen av kastanjer i Lunigiana fått stor ekonomisk betydelse. Från 1400-talet fram till 1700-talet införde alla kommuner i Lunigiana (från Rocca Sigillina till Tresana, ända till Equi och Moncigoli, och från Gragnola till Pontremoli) tydliga regler och sanktioner i sina stadgar i syfte att bevara regionens kastanjelundar som gått i arv genom seklerna. Arkeologiska utgrävningar har visat att kastanjeträd har funnits i Lunigiana sedan första århundradet e.Kr. och att de bredde ut sig i regionen under 400–500-talen. De lämningar som grävts fram nära församlingskyrkan Sorano (i kommunen Filattiera), på samma plats där man funnit bysantinska lämningar på en gammal romersk arrendegård, hör till de äldsta fyndigheterna i Italien och vittnar i synnerhet om den snabba ”revolution” som ägde rum inom jordbrukssektorn i och med att eken ersattes av kastanjeträdet. Här finns den ideala miljön för kastanjeträdet, som ger den lokala befolkningen en säker och rik livsmedelskälla. I regionen Lunigiana med sin uråldriga historia har man bevarat de seder och bruk som ger regionen dess särställning i den italienska folkkulturen. Under ”festa della Ricca” var det tradition att byns mest välbärgade husmoder bjöd på något att äta. I byn Filetto bjöd hon på det söta kastanjemjölet. Baladura eller ballatura var ett steg i skördeprocessen där man trampade på de halvöppna kastanjerna för att svepeskålarna skulle släppa helt. Detta gjorde man på skördeplatsen och det var en riktig folkfest, det gladaste och muntraste momentet under hela förädlingsprocessen då man sjöng folksånger. Lunigiana är även känt för sina många dialektala ordspråk och sedvänjor med anknytning till kastanjekulturen. Det regionala köket erbjuder många specialiteter baserade på kastanjemjöl, bland annat pattòna (polenta på kastanjemjöl), cian (en form av foccacciabröd), fritei och padléti (munkar tillagade i stekpanna), lasagna bastarda (en lasagnespecialitet) och pane marocca (bröd). Dessa rätter serveras ofta tillsammans med mejeriprodukter eller torkat kött. Kastanjekulturen är så närvarande i Lunigiana att man i den här regionen inte säger att barnen föds i kålhuvuden eller kommer med storken, utan att de hittas i den ihåliga stammen på ett gammalt kastanjeträd.

4.7   Kontrollorgan

4.8   Märkning

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Farina di Castagne della Lunigiana” får säljas från och med den 15 november produktionsåret. Det ska vara förpackat i genomskinliga plastpåsar om 500 g, 1 kg eller 5 kg. Plastpåsarna kan sedan läggas i pappers- eller tygförpackningar. Förpackningarna måste vara förslutna med sigill som inte går att avlägsna för att det ska vara omöjligt att få ut något av innehållet utan att bryta sigillet. Sigillet, som bara kan användas en gång, ska sättas på förpackningens förslutning och bära en stämpel med texten ”Farina di Castagne della Lunigiana D.O.P” samt produktens produktionsår. Sigillets färg bestäms av förpackningens vikt: vit för 500 g, brun för 1 kg och röd för 5 kg. Varje påse ska också bära en etikett, som utöver den information som föreskrivs av lagen även ska innehålla följande information: logotypen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Farina di Castagne della Lunigiana”, förpackningsdatum och utgångsdatum, som inte får vara senare än ett år från förpackningsdatum.

Ursprungsbeteckningens logotyp är en bild på två kastanjer, varav den ena delvis täcker den andra. Kastanjen i förgrunden lutar åt vänster, medan den bakre ligger rakt. Kastanjerna har båda en kastanjebrun färg med en ljusare ton på det rundade partiet. Nederdelen av frukten är nötfärgad. Bakgrunden består av tre lika breda band i den italienska flaggans färger: grön, vit och röd. Till höger i det gröna bandet står texten ”Denominazione di origine protetta” (skyddad ursprungsbeteckning).

Benämningen ”Farina di Castagne della Lunigiana” måste stå på italienska.

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.