12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/48

A.

Minskning och utrotning av fattigdom är EU:s främsta utvecklingspolitiska mål enligt Lissabonfördraget, samt både en moralisk skyldighet och ett mål som ligger i EU:s eget långsiktiga intresse.

B.

Som världens största biståndsgivare måste EU, och även dess medlemsstater, spela en ledande roll i sammanträdet i september om millennieutvecklingsmålen och anta en ambitiös, enad ståndpunkt som kan utgöra en drivkraft för uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen i rätt tid.

C.

EU är för närvarande cirka 20 miljarder euro från att uppnå sina utgiftsåtaganden avseende millennieutvecklingsmålen.

D.

Vissa EU-medlemsstater minskar sin biståndsbudget.

E.

Värdet på de globala finansiella transaktionerna har uppnått 70 gånger världens BNI.

F.

Oförutsägbart bistånd kan vara skadligt för mottagarländerna och bistånd av bättre kvalitet kan frigöra ytterligare 3 miljarder euro per år för EU:s och EU-medlemsstaternas utvecklingsbudgetar (12).

G.

82 procent av de nya lånen från IMF har gått till länder i det europeiska området medan de minst utvecklade länderna skulle dra nytta av att få nya lån från IMF till större belopp.

H.

Även om G20 är mer representativt än G8 är FN fortfarande det mest inkluderande forumet för att hantera globala styrningsfrågor.

I.

Inkonsekvens i EU:s politik får inte undergräva påverkan av utvecklingsfinansieringen.

J.

Penningförsändelser bidrar med minst 300 miljarder US-dollar per år till utvecklingsländernas ekonomier (13).

K.

Trots att det har skett uppmuntrande framsteg inom vissa millennieutvecklingsmål uppnås för närvarande inte något av de åtta millennieutvecklingsmålen och enbart en uttrycklig politisk vilja kommer att göra det möjligt att uppnå millennieutvecklingsmålen inom de fem år som återstår före tidsfristen 2015.

L.

Några av de minst utvecklade länderna kommer inte att uppfylla något millennieutvecklingsmål.

M.

Livsmedels- och drivmedelskrisen nyligen har, tillsammans med den globala ekonomiska nedgången och klimatförändringarna, lett till bakslag i förhållande till det senaste årtiondets minskning av fattigdomen.

N.

Markägande skapar incitament för individer, familjer och samhällen att ta kontroll över sin egen utveckling och att säkra livsmedelstryggheten på lokal nivå.

O.

Att mildra klimatförändringarna i utvecklingsländer skulle år 2020 (14) kunna kosta omkring 100 miljarder US-dollar per år och den ekonomiska nedgången minst lika mycket till (15).

P.

Situationen i utvecklingsländer med ”medelinkomst” bör inte förbises vid översynen av millennieutvecklingsmålen, eftersom dessa länder fortsatt behöver stöd för att uppnå sin fulla utvecklingspotential.

Q.

Industriländerna bär det största ansvaret för klimatförändringarna och den finansiella och ekonomiska krisen.

R.

Antalet arbetande fattiga och personer på utsatta arbeten ökar.

S.

Bristande fred, säkerhet och demokrati samt bristande politisk stabilitet förhindrar ofta fattiga länder från att uppnå hela sin utvecklingspotential.

T.

Korruption minskar produktiviteten, stabiliteten och utländska investeringar.

U.

De olagliga kapitalflödena från utvecklingsländerna beräknas uppgå till 641-941 miljarder US-dollar, och dessa kapitalflöden undergräver utvecklingsländernas förmåga att alstra sina egna resurser och tilldela mer medel till fattigdomsminskning (16).

V.

Även om viktiga framsteg har gjorts i förverkligandet av vissa av de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen, är de tre hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen, särskilt minskad mödradödlighet, längst ifrån att uppnås.

W.

13 procent av alla dödsfall bland mödrar i utvecklingsländer beror på osäkra aborter, och denna siffra är mycket högre i Afrika (17).

X.

Finansieringen för familjeplanering per kvinna har sjunkit kraftigt under det senaste årtiondet.

Y.

Även om vi uppnår alla millennieutvecklingsmål kommer det fortfarande att finnas fattigdomsrelaterade utmaningar och lidande i fattiga länder.

Z.

Om vi inte uppnår våra åtaganden avseende millennieutvecklingsmålen kommer det att leda till fortsatt lidande för miljontals fattiga människor och allvarligt minska förtroendet mellan nord och syd.

1.

Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska rådet i juni 2010 ska enas om en ambitiös och enad EU-ståndpunkt före september månads FN-möte om millennieutvecklingsmålen, som ska leda till nya, resultatinriktade, ytterligare, öppna och mätbara åtaganden.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter såsom dessa anges inom ramen för det europeiska samförståndet om utveckling.

3.

Europaparlamentet påpekar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste förbli ett av EU:s främsta mål, och betonar att minskad fattigdom genom uppnående av millennieutvecklingsmålen entydigt måste vara den övergripande ramen för EU:s utvecklingspolitik. Detta måste klart återspeglas i all relevant utvecklingspolitik, inklusive i handelspolitiken och i förslag till rättsakter. Parlamentet anser att millennieutvecklingsmålen inte får betraktas som tekniska problem som kommer att lösas enbart genom att man beviljar mer pengar eller skapar fler handelsmöjligheter, utan att man även måste identifiera och ta itu med de underliggande orsakerna till fattigdom.

4.

Europaparlamentet understryker att de siffror som presenteras i FN:s färska rapport med titeln ”Rethinking Poverty” inte bara är oroande utan även en tydlig indikation på att risken för att millennieutvecklingsmålen inte kommer att uppnås är verklig.

5.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att uppfylla sina biståndslöften om 0,7 procent senast till 2015.

6.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att införa strängare regler i fråga om deras åtaganden att ge 0,7 procent av BNI i bistånd före 2015, inbegripet införandet av en inbördes utvärdering av det offentliga utvecklingsbiståndet, som inom ramen för rådet (utrikes frågor) skulle bedöma de framsteg som gjorts mot målet om 0,7 procent före 2015 och utmynna i en rapport till Europeiska rådet och Europaparlamentet.

7.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att vidta åtgärder för utvecklingsbistånd och utfärda fleråriga tidtabeller för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera maximal öppenhet när det gäller offentligt utvecklingsbistånd och begär därför att den offentliggör de belopp som anslås till offentligt utvecklingsbistånd från medlemsstaternas sida.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU och OECD att inte bredda definitionen av utvecklingsbistånd och att inte räkna efterskänkande av skulder eller andra finansiella flöden som inte är offentligt utvecklingsbistånd som biståndsutgifter.

9.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att aktivt bekämpa skatteparadis, skatteflykt och olagliga finansiella flöden inom ramen för G20 och FN, och att främja större öppenhet, inbegripet automatisk information om vinster som gjorts och skatter som betalats samt ett system för redovisning land för land för att möjliggöra för utvecklingsländerna att hålla fast vid egna resurser för sin egen utveckling.

10.

Europaparlamentet uppmanar EIB att se över sin politik i fråga om offshore-centrum utifrån strängare kriterier än OECD:s förteckning över definitionen av förbjudna och övervakade jurisdiktioner samt att se till att denna politik genomförs och tillhandahålla årliga framstegsrapporter.

11.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och världssamfundet att vidta åtgärder för att göra penningöverföringar billigare.

12.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att stödja FN:s initiativ och vidta åtgärder för att öka ansvaret för långivare och låntagare vid transaktioner med statspapper.

13.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och det internationella samfundet att vidta förnyade åtgärder för att minska skuldbördan för de minst utvecklade länder som har gett prov på ansvarsfullhet, öppenhet och god förvaltning.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandahålla betydande finansiering för att hjälpa fattiga länder att bekämpa effekterna av klimatförändringarna och den ekonomiska krisen. Parlamentet insisterar på att dessa medel verkligen ska ligga utanför de befintliga biståndsåtagandena.

15.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att förplikta sig att avsätta betydligt mer resurser till utvecklingssamarbete och nödbistånd under nästa budgetram och den europeiska utvecklingsfonden.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sina befintliga instrument för samarbete med utvecklingsländer, inklusive handlingsplaner inom den europeiska grannskapspolitiken, det östra partnerskapet, GSP och GSP+, för att ytterligare fastställa och genomföra praktiska steg som utarbetats för att underlätta uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

17.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att väsentligt öka det bistånd som tillhandahålls genom budgetstöd, särskilt via millennieutvecklingsmålavtal, men insisterar på att demokrati, mänskliga rättigheter, styrning och andra nödvändiga kriterier ska uppfyllas och att det ska genomföras mer och bättre övervakning och revisioner.

18.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att EU fortsätter att arbeta med hjälp av en lång rad befintliga ekonomiska instrument på global och nationell nivå utöver budgetstödet, inklusive den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, och med hjälp av andra relevanta organisationer och mekanismer, särskilt civilsamhällets organisationer och grupper.

19.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att fortsätta förbättra samordningen av biståndsgivare genom att frigöra allt sitt bistånd, i enlighet med Parisförklaringen och Accraförklaringen, och därmed minska stödbudgetens överfragmentering, vilket är synnerligen viktigt för biståndets sammanhållning och obundenhet. Parlamentet inser att olika medlemsstater kan erbjuda sakkunskap inom olika geografiska områden och utvecklingssektorer.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att huvudansvaret för programmet för utvecklingsmedel och uppställningen av prioriteringar ligger kvar hos kommissionsledamoten för utveckling i den nya utformningen av EU:s institutioner.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder mot fattigdom genom att anta en sammanhängande politik som omfattar handel, utvecklingssamarbete och den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken, för att undvika direkta eller indirekta negativa effekter för utvecklingsländernas ekonomi.

22.

Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla principen om livsmedelstrygghet i utvecklingsländerna och att insistera på att denna princip respekteras av alla aktörer inom ramen för de pågående WTO-förhandlingarna.

23.

Europaparlamentet anser att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen kräver åtgärder för att främja tillgången till mark, vatten och den biologiska mångfaldens resurser samt åtgärder för att främja en politik med lokalt stöd till hållbara småjordbruk.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU att ”utvecklingssäkra” sina fiskeriavtal så att full hänsyn tas i dessa till sociala och ekonomiska effekter på lokalsamhällen, främst genom långsiktigt sektorsstöd från EU och genom en mekanism där fartygsägare står för en skälig del av åtkomstkostnaderna för EU-flottan.

25.

Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att stödja rättsstatsprincipen och en icke-korrupt administration, beredningsindustrin och en diversifiering av produktionen samt en effektiv infrastruktur i utvecklingsländerna, i syfte att öka deras möjligheter att konkurrera rättvist på den globala arenan.

26.

Europaparlamentet uppmanar EU att kämpa för ett snabbt, utvecklingsinriktat slutförande av WTO:s Doharunda.

27.

Europaparlamentet begär att en riskbedömning beträffande klimatförändringarna systematiskt införlivas i alla aspekter av den politiska planeringen och det politiska beslutsfattandet, inbegripet handel, jordbruk och livsmedelstrygghet. Parlamentet kräver att resultaten av denna bedömning används för att utarbeta tydliga riktlinjer för en hållbar politik för utvecklingssamarbete.

28.

Europaparlamentet betonar att det behövs ett effektivt globalt svar på problemet med klimatförändringar, där industrialiserade länder bär ansvaret och går i spetsen i kampen mot växthusgasernas effekter, som kommer att hota millennieutvecklingsmålen om de inte hanteras.

29.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna, som är parter till protokollet om strategiska miljöbedömningar till Esbokonventionen, att helt rätta sig efter protokollets bestämmelser när man medverkar i utvecklingen av program och offentliga projekt i utvecklingsländer.

30.

Europaparlamentet anser att handel kan vara en kraftfull motor för ekonomisk tillväxt, även om handel i sig inte kan lösa några utvecklingsproblem, och menar att Doharundans långsamma framåtskridande hindrar det internationella handelssystemets bidrag till millennieutvecklingsmålen. Parlamentet understryker att ett framgångsrikt slutförande av Doharundan skulle kunna bidra till att få till stånd ett stimulanspaket för ekonomin på global nivå. Parlamentet noterar det stora antal undersökningar som genomförts av FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och andra institutioner, vilka visar att den omfattande avregleringen av handeln i de minst utvecklade länderna sällan har medfört varaktig och kraftig fattigdomsminskning och att den har bidragit till en försämring av utvecklingsländernas handelsvillkor, i synnerhet i afrikanska länder.

31.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av de insatser som görs för att underlätta utvecklingsländernas integrering i världsekonomin, och påpekar än en gång att öppenhet för handel och stöd för utbudskapacitet är viktiga inslag i en sammanhängande utvecklingsstrategi och att initiativ för handelrelaterat tekniskt bistånd utgör ett ytterligare verktyg för att bekämpa fattigdom och underutveckling.

32.

Europaparlamentet erinrar om att en förbättring av utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas handelskapacitet kan bidra till att dessa länder får den handelsrelaterade kompetens och infrastruktur som de behöver för att tillämpa och dra nytta av WTO-avtal, utöka sin handel, utnyttja nya och befintliga handelsmöjligheter, genomföra nya avtal och anpassa sig till en föränderlig extern handelsmiljö.

33.

Europaparlamentet välkomnar de handelsinitiativ på EU- och WTO-nivå som inletts med utvecklingsländer, särskilt initiativet ”Allt utom vapen”, det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP+ ), principen om asymmetri och de övergångsperioder som förhandlats fram i samtliga europeiska partnerskapsavtal, och uppmanar kommissionen att befästa denna politiska strategi. Parlamentet framhåller att det allmänna preferenssystemet ger dess användare mer stabilitet och förutsägbarhet samt fler handelsmöjligheter, och konstaterar att det ges ytterligare förmåner (genom det allmänna preferenssystemet) till länder som har undertecknat och verkligen genomfört viktiga internationella konventioner om hållbar utveckling, sociala rättigheter och god förvaltning.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge mer utrymme åt utvecklingsfrågorna i de pågående WTO-förhandlingarna och de bilaterala förhandlingarna om frihandelsavtal.

35.

Europaparlamentet erinrar om att strategin för handelsrelaterat bistånd (”Aid for Trade”) syftar till att hjälpa fattiga och sårbara länder att utveckla de grundläggande ekonomiska infrastrukturer och verktyg som de behöver för att kunna utnyttja handeln som en motor för ekonomisk tillväxt och utveckling. Parlamentet välkomnar kommissionens uttalanden om att EU redan har uppnått sitt mål att till 2010 anslå 2 miljarder euro för handelsrelaterat bistånd, då det totala handelsrelaterade biståndet från EU och dess medlemsstater uppgick till 2,15 miljarder euro 2008 (1,14 miljarder euro från medlemsstaterna och 1,01 miljarder euro från EU). Parlamentet konstaterar att betydande framsteg även har gjorts inom den breddade agendan för handelsrelaterat bistånd, inklusive transport och energi, produktionssektorer och handelsrelaterad anpassning. Kommissionen uppmanas dock att presentera detaljerade uppgifter (inklusive siffror) om de budgetposter som används för att finansiera handelsrelaterat bistånd och strategin för handelsrelaterat bistånd.

36.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid och ge mer stöd till de minst utvecklade länderna, i syfte att öka EU:s sammanlagda handelsrelaterade bistånd, som inte ökats i någon större utsträckning på länge. Med tanke på att regional integrering blir allt viktigare i EU:s agenda för handelsrelaterat bistånd anser parlamentet att insatserna bör intensifieras så att de regionala handelsrelaterade biståndspaketen för AVS-länderna kan fullbordas. Vidare anser parlamentet att biståndseffektiviteten kan förbättras om antalet gemensamma analyser, gemensamma åtgärdsstrategier och gemensamma metoder för utbetalning av handelsrelaterat bistånd ökas.

37.

Europaparlamentet anser att syd-syd-dimensionen håller på att utvecklas till en snabbväxande del av världshandeln som kan bli alltmer relevant när det gäller att säkra utvecklingen för de fattigaste länderna och som därför bör uppmuntras och stödjas.

38.

Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla en integrerad och heltäckande strategi för millennieutvecklingsmålen, och erkänna att alla enskilda mål och riktmärken är sammankopplade, samt införa minimikrav för uppnåendet av fattigdomsutrotning.

39.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att anslå minst 20 procent av alla utvecklingsutgifter till grundläggande hälsa och utbildning, att öka sina bidrag till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria och till andra program som syftar till att stärka hälso- och sjukvården samt att prioritera mödravård och insatserna för att bekämpa spädbarnsdödlighet.

40.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att lägga minst 15 procent av sina nationella budgetar på hälso- och sjukvård och stärka sina system för hälso- och sjukvård.

41.

Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att främja en fri tillgång till hälso- och sjukvård samt utbildning.

42.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att vända den oroande nedgången av finansieringen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i anslutning till denna i utvecklingsländerna och att stödja en politik för frivillig familjeplanering, säker abort, behandling av sexuellt överförbara infektionssjukdomar och tillhandahållande av produkter för reproduktiv hälsa såsom livräddande läkemedel och preventivmedel, inklusive kondomer.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvecklingsländerna att ta itu med millennieutvecklingsmål 5 (om att förbättra mödravården), millennieutvecklingsmål 4 (om att minska barnadödligheten) och millennieutvecklingsmål 6 (om hiv/aids, malaria och tuberkulos) på ett enhetligt och holistiskt sätt, tillsammans med millennieutvecklingsmål 3 (om jämställdhet och kvinnors egenmakt).

44.

Europaparlamentet begär att man i land- och regionstrategidokumenten betonar behovet av lagstiftning som syftar till att bekämpa våld mot och diskriminering av kvinnor, främjar kvinnors deltagande i beslutsfattandet och ytterligare understryker behovet av strategier som beaktar jämställdhet mellan könen.

45.

Europaparlamentet upprepar att EU bör stödja de utvecklingsländer som använder sig av de så kallade flexibilitetsbestämmelserna i Trips-avtalet för att kunna erbjuda läkemedel till överkomliga priser inom ramen för sina nationella folkhälsoprogram. Parlamentet understryker att dessa avtal, som garanterar tillgång till generiska läkemedel, inte får urholkas i frihandelsavtal.

46.

Europaparlamentet uppmanar EU att rikta minst hälften av sitt bistånd till de minst utvecklade länderna och att särskilt inrikta sig på de grupper som har störst behov i dessa länder, främst kvinnor, barn och funktionshindrade, och att integrera sårbara gruppers intressen mer effektivt i sina utvecklingsstrategier.

47.

Europaparlamentet stöder i detta sammanhang kommissionens förslag att, inom ramen för halvtidsöversynen 2010 av AVS-programmen, omfördela medel till de länder som halkat långt efter i genomförandet av millennieutvecklingsmålen.

48.

Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att fästa särskild uppmärksamhet vid minoriteters rättigheter och insisterar på att EU ska föra in icke förhandlingsbara klausuler om mänskliga rättigheter och förbud mot diskriminering i sina internationella avtal, bland annat när det gäller diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller trosuppfattning, funktionshinder, ålder, sexuell läggning och diskriminering av personer som lever med hiv/aids.

49.

Europaparlamentet uppmanar EU och partnerregeringarna att öka sina investeringar i jordbruk och livsmedelstrygghet till nivåer som garanterar frihet från svält för alla, med särskild inriktning på brådskande behov, småskaliga jordbruk och sociala skyddsprogram.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja markägande som ett verktyg för fattigdomsminskning och säkrandet av livsmedelstrygghet genom att stärka äganderättigheterna och underlätta tillgången till kredit för jordbrukare, småföretag och lokalsamhällen.

51.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det aktuella beslagtagandet av jordbruksmark (särskilt i Afrika) från regeringsstödda utländska investerares sida, vilket hotar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten och leda till allvarliga och långtgående konsekvenser i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar med kraft FN och EU att ta itu med de negativa följderna av beslagtagandet av jordbruksmark (inbegripet expropriering av småjordbrukare och ohållbar användning av mark och vatten), genom att erkänna befolkningens rätt att kontrollera jordbruksmarken och andra centrala naturresurser.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att trappa upp sina insatser i kampen mot barnarbete, både genom att stödja specifika program och genom riktlinjerna för utvecklingspolitiken och internationell handel.

53.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och utvecklingsländernas regeringar att stödja ILO:s globala sysselsättningspakt och att på ett effektivt sätt tillämpa alla aspekter av agendan för anständigt arbete.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka arbetstagarnas sociala skydd, den sociala dialogen och de viktigaste arbetsstandarderna i utvecklingsländerna och när så är nödvändigt erbjuda incitament och tillämpa sanktioner genom handelsavtal och alla andra tillgängliga instrument.

55.

Europaparlamentet uppmanar Världsbanken och IMF att tilldela de underrepresenterade länderna en rättvisare andel av rösträtterna och samtidigt säkra att låntagare och långivare har lika stora andelar av rösterna på kort sikt och att utlåning inte undergräver de principer om äganderätt som fastställts i Paris och Accra.

56.

Europaparlamentet uppmanar IMF att öka låginkomstländernas grad av tillgång till IMF:s förmånliga villkor och öka tilldelningen av särskilda dragningsrätter till låginkomstländer utifrån deras behov.

57.

Europaparlamentet avser att vid gemensamma beslut om den kommande översynen av EIB:s yttre mandat säkra att EIB fullgör sina utvecklingsskyldigheter och bättre anpassa EIB:s medel till utvecklingsländernas behov, även när det gäller ömsesidigt effektiva lånearrangemang för fattiga länder.

58.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och det internationella samfundet att se till att FN fortsätter att vara det viktigaste forumet för att hantera frågor som rör global styrning och fattigdomsrelaterade frågor.

59.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i EU och AU att investera förnyad politisk vilja i det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU och att avsätta specifika resurser som gör det möjligt för det att uppnå hela sin potential.

60.

Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att främja och stödja demokrati, fred, rättsstatliga principer och en korruptionsfri administration i utvecklingsländerna.

61.

Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att göra ett extraordinärt åtagande om stöd till offentliga myndigheter i utvecklingsländerna med det särskilda syftet att bekämpa korruption och utveckla en öppen, opartisk och rättvis administration och även erkänna den centrala roll som icke-statliga aktörer och civilsamhällets aktörer spelar.

62.

Europaparlamentet uppmanar alla utvecklingsländer att snarast underteckna FN-konventionen mot korruption och genomföra dess bestämmelser konkret och effektivt samt fastställa former för övervakning av framstegen.

63.

Europaparlamentet inser utvecklingsländernas behov av att förbättra internationella redovisningsstandarder för att förhindra skatteundandragande och skatteflykt, och därmed uppnå en bättre global skatteförvaltning.

64.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att involvera parlament, lokala myndigheter, det civila samhället, och andra icke-statliga aktörer, i alla skeden i utformandet och genomförandet av politik.

65.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna, särskilt de som gagnas mest av EU:s bistånd, att stärka sina goda styrelseformer inom alla offentliga områden, framför allt i samband med förvaltningen av det bistånd som de erhåller, och uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra ett insynsvänligt och effektivt genomförande av biståndet.

66.

Europaparlamentet inser den avgörande kopplingen mellan säkerhet och utveckling och noterar med oro bristen på framsteg när det gäller uppnåendet av fredliga lösningar i låsta konflikter i EU:s grannländer och i andra länder, och uppmanar EU att se över sina insatser på detta område.

67.

Europaparlamentet uppmanar EU att inleda en ambitiös och konstruktiv dialog med alla traditionella och nya biståndsgivare för att se till att millennieutvecklingsmålen uppfylls och att minskningen av fattigdomen fortsätter att ligga högst på den globala dagordningen.

68.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Förenta Nationernas generalsekreterare.