52010DC0620

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 5.11.2010

KOM(2010) 620 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Sjätte rapportenom vissa tredjeländers upprätthållande av viseringskrav i strid med ömsesidighetsprincipen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Resultat som nåtts sedan kommissionens femte rapport om ömsesidighet 4

2.1 Australien 4

2.2 Brasilien 5

2.3 Brunei 6

2.4 Kanada 6

2.5 Japan 9

2.6 Förenta staterna (USA) 10

3. Slutsats 12

Inledning

I rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 förtecknas de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser (bilaga 1 till förordningen, den ”negativa förteckningen”) och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (bilaga II till förordningen, den ”positiva förteckningen”)[1]. Förordningen är den rättsakt som ligger till grund för EU:s gemensamma viseringspolitik och innehåller en ömsesidighetsmekanism för de fall då ett tredjeland på den positiva förteckningen upprätthåller eller inför viseringskrav för medborgare i en eller flera medlemsstater[2].

Av de fyra första rapporterna[3] framgick att gradvisa framsteg skett med avseende på en lösning av problemet med bristande överensstämmelse med ömsesidighetsprincipen. Av den femte rapporten om ömsesidighetsprincipen[4] av den 19 oktober 2009 framgick att endast fem tredjeländer på den positiva förteckningen fortfarande krävde viseringar för medborgare från en eller flera medlemsstater.

Samma datum antog kommissionen en särskild rapport om Kanadas återinförande av viseringskravet för tjeckiska medborgare[5]. För första gången sedan införandet av den nya ömsesidighetsmekanismen för viseringar 2005 återinfördes ett viseringskrav för medborgarna i en medlemsstat. Kommissionen konstaterade att om inte Kanada vidtagit konstruktiva åtgärder för att underlätta formaliteterna för tjeckiska medborgare som vill besöka Kanada och för att återinföra ett viseringsfritt system för dessa medborgare vid utgången av 2009 skulle kommissionen rekommendera att ett viseringskrav skulle införas eller återinföras för vissa kategorier av kanadensiska medborgare.

Båda dessa rapporter lades fram för rådet (rättsliga och inrikes frågor) vid dess möte den 23 oktober 2009. Rådet uppmanade kommissionen att fortsätta sina försök att uppnå fullständig ömsesidighet för tredjeländer som fortsätter att tillämpa ett viseringskrav i strid med ömsesidighetsprincipen, däribland framför allt genom återinförandet av viseringsfritt resande för tjeckiska medborgare i Kanada.

I den föreliggande sjätte rapporten om ömsesidighetsprincipen ges en överblick över de åtgärder som vidtagits sedan den 19 oktober 2009.

Resultat som nåtts sedan kommissionens femte rapport om ömsesidighet

Australien

Nuvarande situation

Sedan den 27 oktober 2008 har medborgarna i alla medlemsstater och Schengenanslutna länder rätt att använda eVisitor-systemet oavsett deras tidigare status (dvs. ETA-visering eller eVisa)[6]. ”eVisitor” är ett tillstånd att besöka Australien för turist- eller affärsändamål som är giltigt i högst tre månader för varje inresa. Ett eVisitor-tillstånd gäller i tolv månader räknat från dagen för beviljande.

Behandling av ansökningar om eVisitor-tillstånd

Sedan införandet av eVisitor-systemet har Australien lämnat regelbundna rapporter till kommissionen med statistik om ansökningar om eVisitor för alla medlemsstater. Den tredje rapporten som avsåg perioden mellan den 1 juli 2009 och den 31 oktober 2009 lämnades den 18 januari 2010. Under denna period beviljades 132 036 eVisitor-tillstånd, varav 88,54 procent beviljades automatiskt. Med undantag för medborgarna i Rumänien (28,99 procent), Bulgarien (40,95 procent) och Slovakien (69,92 procent) är den automatiska beviljandegraden över 82 procent. Den högsta beviljandegraden (95,59 procent) avser grekiska medborgare. På grund av konstaterade integritetsproblem för sökande från vissa medlemsstater har Australien beslutat att behandla fler ansökningar manuellt och att granska dem mer noggrant. 745 ansökningar har avslagits, varav 263 från rumänska medborgare. Dessutom visar statistiken att den genomsnittliga ändrade andelen personer som inte återvänder (Modified Non-Return Rate (MNRR[7])) uppgick till 0,71 procent, medan den högsta MNRR-andelen på 5,63 procent avsåg Lettland.

Dessutom gavs en översikt över det första helåret för eVisitor (den 27 oktober 2008 till den 31 oktober 2009). Under detta år registrerades 358 273 ansökningar, varav 86,94 procent beviljades automatiskt. 1 863 ansökningar avslogs, varav 761 från rumänska medborgare. Den genomsnittliga ändrade andelen personer som inte återvänder uppgick till 0,59 procent, medan Rumäniens andel var högst med 4,83 procent. Enligt Australien måste ansökningarna från bulgariska och rumänska medborgare fortsatt granskas trots att inga ytterligare integritetsproblem uppkom under det första året.

Den 4 april 2010 lämnade Australien en fjärde rapport som avsåg perioden mellan den 1 juli 2009 och den 31 januari 2010. Under denna period beviljades 255 178 eVisitor-tillstånd, varav 87,69 procent beviljades automatiskt. Rumänien (25,63 procent) och Bulgarien (36,61 procent) hade den lägsta andelen automatiskt beviljade tillstånd. Rumänien hade den högsta ändrade andelen personer som inte återvänder på 6,23 procent och Bulgarien hade en andel på 3,72 procent, medan den genomsnittliga andelen uppgick till 0,75 procent.

Den 10 juni 2010 lämnade Australien en femte rapport som avsåg perioden mellan den 1 juli 2009 och den 30 april 2010, och perioden mellan den 1 juli 2008 och den 30 april 2009. En jämförelse mellan dessa två perioder visar att andelen automatiskt beviljade tillstånd har ökat från 85,32 procent till 87,09 procent. Andelen automatiskt beviljade tillstånd för bulgariska och rumänska sökande minskade dock avsevärt från 87,30 procent till 35,38 procent respektive från 78,57 procent till 27,94 procent. Detta återspeglar att Australien på grund av konstaterade integritetsproblem behandlar fler ansökningar manuellt. Dessutom har Australien angett att också ansökningar från lettiska medborgare numera är ett integritetsproblem.

Bedömningen av huruvida eVisitor motsvarar förfarandet för ansökningar om visering till Schengenområdet håller på att slutföras och kommer snart att presenteras i ett separat dokument.

Bedömning

Genom eVisitor behandlas medborgarna från alla medlemsstater och Schengenanslutna länder i princip lika. Dessutom är den genomsnittliga andelen automatiskt beviljade tillstånd fortfarande mycket hög. Av rapporterna framgår det dock att på grund av Australiens integritetsproblem behandlas ansökningar från medborgare i vissa medlemsstater huvudsakligen manuellt för att möjliggöra en närmare granskning. Kommissionen kommer därför även i fortsättningen att noga följa behandlingen av eVisitor-ansökningar.

Brasilien

Nuvarande situation

Medborgarna i fyra medlemsstater (Cypern, Estland, Lettland och Malta) är fortfarande skyldiga att inneha visering för att få resa in i Brasilien.

Åtgärder som vidtagits för att uppnå ömsesidighet

Vid den senaste förhandlingsrundan som ägde rum i Brasilia mellan den 29 september och den 1 oktober 2009 färdigställdes ett avtal mellan Europeiska unionen och Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för vanliga passinnehavare och därmed slutfördes förhandlingarna. Förhandlingarna om avtalet om undantag från viseringskravet för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass slutfördes den 19 november 2009.

Den kvarstående frågan om ett unilateralt uttalande från Europeiska unionen till Brasilien för att skydda de befintliga bilaterala avtalen (som innehåller ett viseringsundantag för kategorier av resenärer som inte omfattas av avtalet mellan EU och Brasilien) har lösts genom en skriftväxling mellan kommissionen och Brasilien mellan februari och april 2010. I sin skrivelse konstaterar Europeiska kommissionen att Europeiska unionen kan komma att upphäva avtalet för vanliga passinnehavare om Brasilien skulle sluta att följa de befintliga bilaterala avtalen. I sitt svar beaktade Brasilien EU:s uttalande och bekräftade sin avsikt att omförhandla några av de bilaterala avtalen från fall till fall, i samarbete med motparten.

Den 28 april 2010 paraferades båda avtalen formellt.

Den 6 augusti 2010 antog kommissionen utkasten till beslut om undertecknande och ingående av de båda avtalen mellan EU och Brasilien om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser. Besluten om undertecknande antogs av rådet vid dess möte (rättsliga och inrikes frågor) den 7–8 oktober 2010, vilket kommer att göra det möjligt för EU att formellt underteckna avtalen med Brasilien.

Bedömning

Kommissionen välkomnar paraferandet av de respektive avtalen om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass och för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass. Kommissionen hoppas att båda parter kommer att kunna ratificera båda avtalen genom interna förfaranden snarast möjligt, så att medborgarna i alla medlemsstater kommer att kunna resa utan visum till Brasilien.

Brunei

Nuvarande situation

Medborgarna i samtliga medlemsstater är undantagna från viseringskrav för vistelser på högst 30 dagar. Detta undantag från viseringskravet kan förlängas på plats, med högst två perioder om 30 dagar, till en viseringsfri vistelse på totalt högst 90 dagar. Amerikanska medborgare behandlas emellertid mer förmånligt och har rätt till en viseringsfri vistelse på 90 dagar om de har ett vanligt maskinläsbart pass.

Åtgärder som vidtagits för att uppnå ömsesidighet

Kommissionen har fortsatt sina överläggningar på teknisk nivå med Bruneis delegation vid Europeiska unionen för att diskutera möjligheterna till ett fullständigt undantag från viseringskravet på 90 dagar för EU-medborgare. Interna diskussioner vid Bruneis ministerier om möjligheterna att förlänga undantaget från viseringskravet vid vistelser upp till högst 90 dagar har förts. Myndigheterna i Brunei kräver dock en formell begäran från EU för att förlänga undantaget från viseringskravet till 90 dagar. Den 24 juni 2010 begärde kommissionen formellt att myndigheterna i Brunei skulle bevilja EU-medborgare ett undantag från viseringskravet vid vistelser upp till 90 dagar.

Bedömning

Kommissionen kommer att invänta Bruneis reaktion på dess formella begäran innan den beslutar vilka ytterligare åtgärder som eventuellt ska vidtas.

Kanada

Nuvarande situation

Viseringskravet kvarstår för medborgare från Bulgarien, Tjeckien och Rumänien.

Den nuvarande situationen i Tjeckien

Efter Kanadas återinförande av viseringskrav för medborgare i Tjeckien den 14 juli 2009 antog kommissionen den 19 oktober 2009 en särskild rapport om detta återinförande. Kommissionen angav två villkor som Kanada måste tillämpa på ett tillfredsställande sätt senast vid utgången av 2009: återinförande av strukturer för utfärdande av viseringar i Tjeckien och antagande av åtgärder i syfte att återinföra viseringsfritt resande för tjeckiska medborgare. Kommissionen avsåg att rekommendera ett införande eller återinförande av viseringskrav för vissa kategorier av kanadensiska medborgare om inte Kanada skulle uppfylla dessa båda villkor.

I en skrivelse av den 10 december 2009 informerade Kanada kommissionen om att tjeckiska viseringssökande från och med den 21 december 2009 skulle kunna lämna sina ansökningar, tala med en anställd vid viseringskontoret och hämta sina viseringar vid Kanadas ambassad i Prag. Vid rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 25 februari 2010 angav kommissionen att genom införandet av viseringsstrukturer i Prag den 21 december 2009 hade det första av de två villkoren i den särskilda rapporten uppfyllts.

Den 15 mars 2010 ägde det andra mötet i expertarbetsgruppen för Kanada och Tjeckien rum i Prag, vid vilket också kommissionen deltog. Vid mötet hölls en djupgående diskussion om det möjliga innehållet i de åtgärder som skulle leda till ett kanadensiskt beslut om att avskaffa viseringskravet för tjeckiska medborgare i framtiden. Med utgångspunkt i denna diskussion utarbetade kommissionen en översikt över dessa åtgärder bestående av två delar: Den första delen avser åtgärder som redan har inletts och som på längre sikt torde förhindra en situation som liknar den som fått Kanada att återinföra viseringskravet för Tjeckien. Den andra delen avser åtgärder som skulle göra det möjligt för Kanada att besluta att avskaffa viseringskravet innan de första åtgärderna har genomförts fullt ut. Såväl Kanada som Tjeckien samtyckte till dessa åtgärder.

Den 30 mars 2010 lade den kanadensiska regeringen fram lag C-11, Balanced Refugee Reform Act (Bill C-11), för parlamentet. Denna lag avser förändringar vid Immigration and Refugee Board (IRB), som är den myndighet som utser säkra ursprungsländer, gränser för riskbedömningar före avlägsnande och andra processer efter att ansökningar har gjorts, samt lämpligt avlägsnande av sökande som nekats asyl. Detta torde leda till snabbare beslut, ge skydd för personer som behöver det och till snabbare avlägsnande av sökande som nekats asyl. Efter godkännande i House of Commons och senaten beviljades lag C-11 royal assent (kunglig sanktion) av generalguvernören den 29 juni 2010. Royal assent avser lagens tillämpningsperiod, under vilken ytterligare bestämmelser och genomföranderiktlinjer måste utarbetas och ytterligare personal rekryteras och utbildas. Den 14 maj 2010 ägde det tredje mötet i expertarbetsgruppen för Kanada och Tjeckien rum i Ottawa, vid vilket också kommissionen deltog. Den åtgärdsöversikt som antogs efter mötet i Prag låg till grund för diskussionen. Varje punkt i översikten diskuterades och för varje punkt antogs åtgärder och tidsplaner. Ett avtal nåddes om det dokument som utarbetats av Tjeckien: ”Measures Pertinent to the Visa Regime between the Czech Republic and Canada (as agreed at the EWG Meeting in Ottawa on 14 May 2010).”

Den 20 september 2010 ägde det fjärde mötet i expertarbetsgruppen för Kanada och Tjeckien rum i Prag, vid vilket också kommissionen deltog. Vid detta möte granskades framstegen för tillämpningen av de åtgärder som antagits i dokumentet ”Measures Pertinent to the Visa Regime between the Czech Republic and Canada”. Man enades om att Kanada skulle genomföra ett expertbesök för att samla in uppgifter i Tjeckien inom ramen för översikten av Kanadas viseringspolitik i november eller början av december 2010. Kanada meddelade att tillämpningsbestämmelserna för Balanced Refugee Reform Act skulle antas och att lagen torde träda i kraft före slutet av 2011.

Den nuvarande situationen i Bulgarien och Rumänien

Frågan om viseringsfri inresa till Kanada för alla EU-medborgare har tagits upp vid flera tillfällen, särskilt vid toppmötet mellan EU och Kanada den 5 maj 2010, då Europeiska unionen tryckte på för att uppnå det gemensamma målet med viseringsfritt resande till Kanada för alla EU-medborgare. Kanada bekräftade sin önskan om att lösa de kvarstående hindren för att uppnå detta gemensamma mål snarast möjligt.

Efter tekniska besök av kanadensiska tjänstemän i Bulgarien och Rumänien i april 2008 informerade Kanada dessa båda länder om de huvudsakliga slutsatserna av sina översyner i mars 2009. Båda medlemsstaterna har lämnat uppdaterad information om slutsatserna av översynen. Kanada informerade båda medlemsstaterna om sina kvarstående farhågor, uttryckte sin avsikt att fortsätta samarbetet och angav att landet gärna ville ha fler uppdateringar om de områden där problem finns.

Sedan den senaste rapporten har kanadensiska tjänstemän flera gånger träffat tjänstemän från rumänska ambassaden i Ottawa för att diskutera viserings- och migrationsfrågor. Kanada har informerat de rumänska myndigheterna om att landet för närvarande inte planerar att avskaffa viseringskravet. Kanada har vidare informerat båda medlemsstaterna om att landet fortsätter att övervaka landsvillkoren och de framsteg som görs i Rumänien och Bulgarien för att uppfylla Kanadas kriterier för undantag från viseringskravet.

Bedömning

Beträffande situationen med Tjeckien hade kommissionen inrättat två villkor som Kanada måste uppfylla. Det första villkoret uppfylldes genom inrättandet av viseringsstrukturer i Prag från och med den 21 december 2010.

Beträffande det andra villkoret om åtgärderna för återinförande av viseringsfritt resande för tjeckiska medborgare anser kommissionen att också detta villkor nu har uppfyllts. Efter det tredje mötet i expertarbetsgruppen för Kanada och Tjeckien samtyckte båda länderna till det dokument som Tjeckien utarbetat. Även om dokumentet har titeln ”Measures Pertinent to the Visa Regime Between the Czech Republic and Canada (as agreed at the EWG Meeting in Ottawa on May 14th, 2010)”, noterar kommissionen att det ingår i åtgärderna och därmed uppfyller det andra villkoret. Kommissionen anser därmed att Kanada har uppfyllt båda villkoren i den särskilda rapporten.

Vid det fjärde mötet i expertarbetsgruppen för Kanada och Tjeckien den 20 september 2010 i Prag gjordes ytterligare framsteg i fråga om genomförandet av åtgärderna. Länderna enades i synnerhet om att Kanada ska genomföra ett besök i Tjeckien för att samla in uppgifter inom ramen för översynen av Kanadas viseringspolitik före utgången av 2010, vilket skulle ge Kanada konkreta möjligheter att besluta att återinföra ett undantag från viseringskravet för tjeckiska medborgare. I detta skede anser kommissionen därför inte att det är nödvändigt att rekommendera några motåtgärder för Kanada. Kommissionen kommer dock att övervaka framstegen för genomförandet av åtgärderna noga, i synnerhet när det gäller om Kanada snabbt och på ett lämpligt sätt följer upp sitt uppgiftsinsamlingsbesök i Tjeckien före utgången av 2010. Dessutom noterar kommissionen att återavskaffandet av viseringskravet för tjeckiska medborgare inte bör dröja tills asylreformen har genomförts i Kanada. Tjeckien, Kanada och kommissionen enades i protokollet från expertarbetsgruppens andra möte den 15 mars 2010 om ”att antagandet av Kanadas nya asyllagstiftning – som tidigast kan genomföras 2013 – inte borde villkora avskaffandet av viseringskravet. Genomförandet av andra åtgärder skulle tillåta Kanada att avskaffa viseringskravet före datumet för genomförandet av denna nya kanadensiska asyllagstiftning”, vilket Kanada bekräftade vid expertarbetsgruppens fjärde möte den 20 september 2010.

Beträffande Bulgarien och Rumänien är kommissionen medveten om att inget av dessa båda länder ännu uppfyller alla kriterier för Kanadas undantag från viseringskravet. Kommissionen kommer emellertid att noga följa situationen och fortsätta diskussionerna med Kanada för att närma sig ett avskaffande av viseringskraven för bulgariska och rumänska medborgare.

Japan

Nuvarande situation

Alla medlemsstater omfattas av ett viseringsfritt system för inresa till Japan. Viseringsfritt resande för rumänska medborgare har dock endast beviljats tillfälligt mellan den 1 september 2009 och den 31 december 2011.

Tillfälligt undantag från viseringskraven för rumänska medborgare

Japan har angett att landet kommer att utvärdera det tillfälliga undantaget från viseringskravet för rumänska medborgare ett år efter dess ikraftträdande. Mellan september och december 2010 kommer invandringsförvaltningen vid Japans justitiedepartement att samla in och analysera relevanta uppgifter, däribland om andelen olovliga vistelser sedan visumet löpt ut.

Den attaché från Rumäniens förvaltnings- och inrikesdepartement som sänts till Rumäniens ambassad i Japan – vilket var ett av villkoren för det tillfälliga avskaffandet av viseringskravet – har utvecklat nära samarbetsförbindelser med Japans invandringsförvaltning.

Bedömning

Kommissionen kommer att invänta den utvärdering av det första året av det tillfälliga avskaffandet av undantaget från viseringskravet för rumänska medborgare som Japans invandringsförvaltning ska göra och hoppas att denna utvärdering kommer att få Japan att omvandla det tillfälliga undantaget från viseringskravet till ett permanent undantag.

Förenta staterna (USA)

Nuvarande situation

Viseringskravet behålls för bulgariska, cypriotiska, polska och rumänska medborgare.

Den 5 april 2010 anslöt sig Grekland till programmet för viseringsundantag (Visa Waiver Program, VWP).

Åtgärder som vidtagits för att uppnå ömsesidighet

Kommissionen har fortsatt att ta upp frågan om bristande överensstämmelse med ömsesidighetsprincipen med de amerikanska myndigheterna på teknisk och politisk nivå, framför allt vid trojkamötet mellan EU:s och USA:s ministrar för rättsliga och inrikes frågor den 28 oktober 2009, vid mötena i EU:s och USA:s arbetsgrupp den 10 december 2009 och den 10 mars 2010, vid EU:s och USA:s möten på hög nivå om rättsliga och inrikes frågor i januari 2010 och i juli 2010, och vid EU:s och USA:s ministermöte om rättsliga och inrikes frågor den 8–9 april 2010. Den 2 november 2009 offentliggjordes den slutliga bestämmelsen (final rule) om läkarundersökning av utländska medborgare i USA:s Federal Register Vol. 74, No. 210, som trädde i kraft den 4 januari 2010. Genom denna bestämmelse togs hiv/aids bort från förteckningen över överförbara sjukdomar. Det innebär att personer med hiv/aids kan resa inom ramen för VWP från och med den 4 januari 2010.

Den 20 januari 2010 inledde USA:s tull- och gränsskyddsmyndighet (Customs and Border Protection, CBP) en övergångsperiod på 60 dagar till obligatorisk överensstämmelse med Electronic System for Travel Authorization (ESTA) för flygbolag. Flygbolagen kan neka VWP-resenärer utan ett godkänt ESTA-tillstånd att gå ombord.

Den 4 mars 2010 undertecknade president Barack Obama lag H.R. 1299, ”United States Capitol Police Administrative Technical Corrections Act of 2009”, som även omfattar Travel Promotion Act från 2009 (TPA). Genom TPA ändras Immigration and Nationality Act på så vis att säkerhetsministern (Secretary of Homeland Security) senast sex månader efter datumet för TPA:s ikraftträdande ska fastställa en avgift för användningen av ESTA och inleda en bedömning av och uttag av denna avgift. Den ursprungliga avgiften ska uppgå till 10 US-dollar per resetillstånd, vilket åtminstone skulle täcka alla kostnader för att tillhandahålla och förvalta ESTA, och ska fastställas av säkerhetsministern. Farhågor om avgiften har framförts vid flera tillfällen och i flera skrivelser (se femte rapporten om ömsesidighetsprincipen för närmare uppgifter om de farhågor som framförts i olika demarscher)[8]. Dessutom framfördes den 23 december 2009 återigen farhågor i gemensamma skrivelser från Europeiska unionen och Japan till utrikesminister Hillary Clinton och säkerhetsminister Janet Napolitano.

Den 20 maj 2010 tillkännagav säkerhetsminister Janet Napolitano att pappersblanketten för ankomst/avresa (I-94W-blanketten) för resenärer inom ramen för VWP skulle avskaffas. I slutet av sommaren kommer användningen av I-94W-blanketten i pappersform att upphöra på alla flygplatser. Det innebär att resenärerna endast måste fylla i ESTA-blanketten på webbplatsen och inte längre också måste fylla i I-94W-blanketten. Den 6 augusti 2010, dvs. inom den tidsfrist som fastställs i TPA-lagen, meddelade USA:s tull- och gränsskyddsmyndighet vid departementet för inrikes säkerhet att landet antagit en s.k. interim final rule om en avgift för främjande av resande (Travel Promotion Fee) och om en avgift för användningen av ESTA (Electronic System for Travel Authorization), som trädde i kraft den 8 september 2010. Enligt detta beslut ska ESTA-sökande betala en avgift på 14 dollar, bestående av ett belopp på 10 dollar per resetillstånd, vilket fastställs i TPA-lagen, och av en avgift på 4 dollar, vilket fastställts av säkerhetsministern, som ska täcka alla kostnader för att tillhandahålla och förvalta ESTA-systemet. Avgiften på 4 dollar ska betalas av alla som ansöker om elektroniska resetillstånd, medan avgiften på 10 dollar endast tas ut för godkända ESTA-ansökningar.

ESTA-avgiften ska betalas vid nya registreringar från och med den 8 september 2010. Resenärer som redan är registrerade i ESTA behöver i princip varken omregistrera sig eller betala avgiften efter den 8 september 2010.

Betalningen ska göras med utvalda kredit- eller bankkort. Departementet för inrikes säkerhet undersöker andra framtida betalningsmöjligheter.

Samma dag som USA meddelade att en interim final rule om ESTA-avgiften hade antagits gjorde kommissionen ett offentligt uttalande om att den å ena sidan förstår att detta beslut fattats i enlighet med de rättsliga skyldigheterna inom ramen för TPA-lagen, men å andra sidan djupt beklagar att avgiften införts. De farhågor som EU och kommissionen flera gånger framfört upprepades om att dessa nya krav, som endast avser resenärer inom ramen för VWP, är oförenliga med USA:s åtagande om att underlätta den transatlantiska rörligheten och kommer att bli ytterligare en börda för EU-medborgare som reser till USA.

Kommissionen sände skriftliga kommentarer om den s.k. interim final rule till USA den 7 oktober 2010 inom ramen för det offentliga samrådsförfarande som USA inlett. I sina kommentarer framförde kommissionen återigen farhågor om att dessa nya krav skulle skapa hinder för den transatlantiska rörligheten och kommenterade specifikt bestämmelserna i interim final rule, till exempel med avseende på betalningsmetoderna och uppgiftsskyddsaspekterna.

Final rule om ESTA har ännu inte offentliggjorts i USA:s Federal Register. När den har offentliggjorts kommer kommissionen att göra en slutlig bedömning med beaktande av eventuella ändringar, däribland införandet av en avgift för ESTA.

”Tvåspårsstrategin”, som Ständiga representanternas kommitté (Coreper) enades om den 12 mars 2008, måste beaktas särskilt i förbindelse med genomförandet av de externa behörigheterna inom ramen för Lissabonfördraget. Kommissionen kommer att undersöka detta närmare. Även om EU-strategin ännu inte har slutförts har USA emellertid tillåtit flera medlemsstater att ansluta sig till VWP, bland annat Grekland i april 2010. Dessutom bör det noteras att vissa av USA:s rättsliga krav som faller inom EU:s behörighet – vilka ska omfattas av en skriftväxling mellan EU och USA för att uppfyllas – för (fortsatt) deltagande i programmet för viseringsundantag (VWP), ännu inte har uppfyllts av vissa medlemsstater, t.ex. när det gäller utfärdande av biometriska pass.

Bedömning

Kommissionen gläder sig över att även Grekland har anslutit sig till VWP. Eftersom inget biometriskt system för kontroller vid utresa med flyg – varigenom avresan för minst 97 procent av de utländska medborgare som lämnar USA via flygplatser kan kontrolleras – ännu har införts (vilket är ett av villkoren i 9/11-lagen), förblir tröskeln för andelen avslagna viseringar tre procent. Det innebär att utifrån den senaste andelen avslagna viseringar i de fyra medlemsstater som ännu inte deltar i VWP uppfyller endast Cypern denna tröskel. Cypern uppfyller dock inte andra rättsliga kriterier som USA fastställt för deltagande i VWP. Kommissionen kommer att fortsätta att ta upp frågan om bristande överensstämmelse med ömsesidighetsprincipen i sina förbindelser med USA för att snarast möjligt kunna införa en fullständig ömsesidighet för viseringar.

När det gäller hiv/aids uppskattar kommissionen att hiv/aids har tagits bort från förteckningen över överförbara sjukdomar och att personer med hiv/aids nu tillåts resa inom ramen för VWP.

När det gäller den s.k. interim final rule om ESTA-avgiften beklagar kommissionen verkligen att USA har infört denna nya avgift, samtidigt som kommissionen förstår att detta beslut har fattats i enlighet med skyldigheterna i TPA-lagen. Kommissionen har upprepat sina farhågor, som redan framförts i ett antal demarscher på EU-nivå, om att införandet av en avgift för ESTA ska bli ytterligare en börda för EU-medborgare som reser till USA och är oförenligt med det så många gånger nämnda önskemålet om att främja förbindelserna och samarbetet över Atlanten. Kommissionen har sänt skriftliga kommentarer om interim final rule om ESTA-avgiften till USA inom ramen för det offentliga samrådsförfarande som USA inledde den 7 oktober 2010. Kommissionen kommer att fortsätta att framföra sina farhågor om ESTA-avgiften till USA.

Kommissionen har ännu inte slutfört sin bedömning av ESTA för att avgöra om systemet motsvarar förfarandet för ansökningar om visering till Schengenområdet, eftersom final rule om ESTA ännu inte har offentliggjorts i USA:s Federal Register. Det råder inget tvivel om att uttag av en avgift kommer att vara ytterligare en faktor att ta hänsyn till i denna bedömning.

Slutsats

Genomförandet av den nya ömsesidighetsmekanismen för viseringar som infördes 2005 genom rådets förordning (EG) nr 851/2005 kan anses vara tillfredsställande. Australien och Japan behandlar nu alla EU-medborgare lika, men full ömsesidighet för viseringar kan inte anses ha uppnåtts förrän en närmare bedömning har gjorts av eVisitor-systemet och förrän ett permanent undantag från viseringskravet har införts för Rumänien. Europeiska unionen kommer inom mycket kort att underteckna två avtal om undantag från viseringskravet med Brasilien – ett för vanliga passinnehavare, och ett för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass – vilket kommer att kunna garantera ömsesidigheten vid viseringar. Kommissionen kommer att eftersträva att Europeiska unionen snarast möjligt ska ratificera dessa avtal och kommer att övervaka ratificeringen i Brasilien.

Endast ett mycket begränsat antal fall med ”bristande överensstämmelse med ömsesidighetsprincipen” består, varav två har mycket specifika särdrag:

- Brunei beviljar alla EU-medborgare ett undantag från viseringskravet, dock i högst 30 dagar, vilket kan förnyas två gånger på vardera 30 dagar. Kommissionen kommer att fortsätta arbeta för att uppnå en fullständig ömsesidighet trots att den nuvarande situationen inte skapar några problem för EU-medborgare.

- Kanada har återinfört viseringskravet för tjeckiska medborgare, men åtgärder har antagits för att Kanada återigen ska kunna avskaffa viseringskravet för tjeckiska medborgare innan Kanadas nya asyllagstiftning börjar tillämpas. Kommissionen kommer att följa det resultatorienterade genomförandet av dessa åtgärder noga, i synnerhet Kanadas snabba och lämpliga uppföljning av dess uppgiftsinsamlingsbesök i Tjeckien före utgången av 2010.

I sin hantering av de övriga kvarstående fallen med bristande överensstämmelse med ömsesidighetsprincipen, dvs. när det gäller USA (viseringskrav för Bulgarien, Cypern, Rumänien och Polen) och Kanada (viseringskrav för Bulgarien och Rumänien), måste EU respektera gränserna i sin ömsesidighetsmekanism i enlighet med det nuvarande regelverket. I dessa fall anser tredjeländerna inte att EU:s medlemsstater uppfyller de objektiva kriterier för det undantag från viseringskravet som dessa tredjeländer fastställt unilateralt i sin nationella lagstiftning (till exempel på grund av att biometriska pass inte utfärdas eller att trösklarna för avslag av viseringsansökningar och/eller för andelen olovliga vistelser sedan visumet löpt ut inte respekteras).

Kommissionen kommer att fortsätta att ta upp dessa frågor med de berörda tredjeländerna vid alla lämpliga tillfällen och i alla lämpliga fora. Samtidigt uppmanar kommissionen Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna att fundera över hur dessa fall med bristande överensstämmelse med ömsesidighetsprincipen bör hanteras.

[1] EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

[2] Den nuvarande ömsesidighetsmekanismen för viseringar infördes genom ändringen av rådets förordning (EG) nr 539/2001 genom rådets förordning (EG) nr 851/2005 av den 2 juni 2005 (EUT L 141, 4.6.2005, s. 3.).

[3] KOM(2006) 3 slutlig av den 10 januari 2006, KOM(2006) 568 slutlig av den 2 oktober 2006, KOM(2006) 533 slutlig av den 13 september 2007 och KOM(2008) 486 slutlig/2 av den 9 september 2008.

[4] KOM(2009) 560 slutlig.

[5] KOM(2009) 562 slutlig.

[6] Se bilaga 2 för den första rapporten om ömsesidighetsprincipen (KOM(2006) 3 slutlig) för närmare uppgifter om ETA-visering och eVisa.

[7] Den ändrade andelen personer som inte återvänder (MNRR) är en beräkning av den andel besökare som rest in i landet och vars ursprungliga viseringar löpt ut under rapporteringsperioden och som antingen stannat kvar i Australien olovligt, som lämnat Australien med en visering som löpt ut, eller som har ansökt om ett efterföljande visum av ett annat slag än vad som bedöms vara gynnsamt för Australien.

[8] KOM(2009) 560 slutlig, s. 7–8.