8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/75

A.

Deninstitutionella styrningen av den gemensamma fiskeripolitiken inbegriper kommissionen, Europaparlamentet, rådet, Regionkommittén, Ekonomiska och sociala kommittén, rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk (ACFA), vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF), kommittén för en branschvis social dialog om fiskefrågor (the Sectoral Social Dialogue Committee for Sea Fisheries, SSDC) och de regionala rådgivande nämnderna.

B.

Styrningen av den gemensamma fiskeripolitiken inbegriper också medlemsstaternas nationella och regionala förvaltningar.

C.

Gemenskapen deltar i olika regionala fiskeorganisationer, och fiskepartnerskapsavtal sluts också med tredjeländer.

D.

Även under Lissabonfördraget skulle parlamentet inte ha rätt att fastställa tillåtna totalfångster och kvoter.

E.

Parlamentets ledamöter deltar för tillfället sporadiskt i de regionala fiskeorganisationernas möten.

F.

Informationen om hur fiskepartnerskapsavtalen fungerar, inklusive verksamheten i de gemensamma övervakningskommittéerna, kunde vara mer tillfredsställande.

G.

STECF inrättades 1993, en rådgivande kommitté för fiskerinäringen 1971, som ändrade namn till rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk (ACFA) 1999, och en kommitté för en branschvis social dialog om fiskefrågor 1999, som ersatte en gemensam kommitté som funnits sedan 1974.

H.

Samtliga sju regionala rådgivande nämnder fungerar nu fullt ut.

I.

En interregional rådgivande nämnd har inrättats och har samordnande möten med kommissionen.

J.

Kommissionen har nyligen utvärderat ACFA och de regionala rådgivande nämnderna, men inte STECF:s arbete.

K.

I utvärderingen av ACFA har en rad rekommendationer rörande driften gjorts, och olika långsiktiga förslag lagts fram.

L.

Utvärderingen av de regionala rådgivande nämnderna har varit positiv, men kommissionen har fastställt en rad åtgärder, som inte kräver ny lagstiftning, för att förbättra deras funktion.

M.

Alla parter håller med om att en aktivare dialog mellan vetenskapsmän och fiskare är nödvändig. De regionala rådgivande nämnderna har också efterlyst en bättre socioekonomisk inverkan på beslutsfattandet.

N.

Vissa regionala rådgivande nämnder och ledamöter av parlamentet har uttryckt en önskan om ett mer formaliserat förhållande.

O.

De regionala rådgivande nämnderna kan inte utöka sin verksamhet, eftersom deras medel är begränsade, och eftersom kommissionen har en modell för förvaltning och finansiell kontroll av de medel som tilldelats nämnderna som är överdrivet byråkratisk och oflexibel.

P.

Kommissionen har sagt att den kommer att lyssna till Europaparlamentets, rådets och de berörda aktörernas åsikter innan den inför nya rättsliga bestämmelser.

Q.

Företrädare för kommissionen låter ofta bli att delta i de regionala rådgivande nämndernas arbetsgruppsmöten.

R.

Det finns dock redan bevis på att ökad efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser är en följd av att aktörerna deltar i utförandet och genomförandet av bestämmelserna.

S.

Det finns många olika inriktningar inom den gemensamma fiskeripolitiken och var och en av dem har sina egna särdrag.

T.

Rådfrågningar äger redan rum om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

U.

Rekommendationerna från de regionala rådgivande nämnderna får inte alltid den uppmärksamhet som de förtjänar, i synnerhet inte i de fall då de inte godkänts enhälligt av de verkställande kommittéerna.

1.

Europaparlamentet kräver att ledamöterna i dess fiskeriutskott ska ges observatörsstatus vid fiskerådets möten.

2.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och parlamentet att slutföra det arbete som krävs för att nå en verklig överenskommelse om standardformerna för fiskeriutskottets ledamöters deltagande i regionala fiskeförvaltningsorganisationer och andra internationella organ vid vars möten man diskuterar frågor som rör den gemensamma fiskeripolitiken. Det bör då vara underförstått att detta på inget sätt innebär minskad betydelse för deras observatörsstatus vid möten för vilka en sådan överenskommelse gjorts.

3.

Europaparlamentet uppmanar också rådet, att i samråd med kommissionen och parlamentet, låta ledamöterna från parlamentets fiskeriutskott delta i de gemensamma kommittéer som inrättas enligt fiskepartnerskapsavtalen, för att göra det möjligt för dem att göra de kontroller som behövs av dessa avtal. Parlamentet påpekar dessutom att ikraftträdandet av Lissabonfördraget kommer att ge parlamentet mycket större ansvar, eftersom partnerskapsavtalen då kommer att godkännas enligt samtyckesförfarandet.

4.

Europaparlamentet understryker vikten av att se till att kommissionens företrädare deltar mer regelbundet i de möten som de regionala rådgivande nämndernas arbetsgrupper och verkställande kommittéer anordnar.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att meddela parlamentet om alla samråd i samband med den gemensamma fiskeripolitiken och havspolitiken.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera STECF.

7.

Europaparlamentet noterar resultatet av utvärderingen av ACFA och att kommissionen väntar på ACFA:s egna rekommendationer rörande

8.

Europaparlamentet betonar vikten av att undvika överlappning, särskilt i de regionala rådgivande nämndernas arbete.

9.

Europaparlamentet påpekar att fiskesektorn fortfarande inte anses i tillräckligt hög grad vara delaktiga i de beslut som påverkar den. Parlamentet pekar på skillnaderna, när det gäller roller och verksamhet, mellan rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och de regionala rådgivande nämnderna, eftersom den förra har en rådgivande roll som rör den gemensamma fiskeripolitiken som helhet och täcker hela gemenskapen, medan de regionala rådgivande nämndernas roll är att ge särskilda råd inom deras påverkningsområden. Parlamentet anser därför att samexistensen mellan dessa olika rådgivande organ bidrar till samstämmighet med havspolitiken och en integrerad förvaltning av kustområdena.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta följande åtgärder vad gäller de regionala rådgivande nämnderna:

11.

Europaparlamentet anser att de regionala rådgivande nämnderna för närvarande är underfinansierade med tanke på den arbetsbörda de har. Parlamentet noterar att kommissionen har utfärdat riktlinjer för finansförvaltningen, men tror att mer dialog krävs i detta avseende och att alternativ till det nuvarande systemet bör undersökas.

12.

Europaparlamentet anser att, om de regionala rådgivande nämnderna ska delta i större utsträckning, krävs det en översyn av deras sammansättning, men att den nuvarande balansen mellan fiskeindustrin och övriga organisationer inte bör störas.

13.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över det faktum att vissa organisationer som arbetar inom de regionala rådgivande nämnderna som ”övriga intressegrupper” ständigt utnyttjar sin närvaro, även då de är i minoritet, till att blockera beslut som stöds av majoriteten av fiskesektorns företrädare och förhindrar att beslut nås genom konsensus.

14.

Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan de regionala rådgivande nämnderna, parlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

15.

Europaparlamentet kräver att tekniska och politiska beslut ska skiljas åt. Parlamentet anser att politiska beslut bör angripas ur regional synvinkel och tekniska beslut ur vetenskaplig synvinkel.

16.

Europaparlamentet begär att fiskeriutskottet, förutsatt att de reglementsenliga godkännandeförfarandena respekteras,

17.

Europaparlamentet uppmanar budgetmyndigheterna att tilldela lämpliga medel för ovanstående ändamål.

18.

Europaparlamentet uppmanar de regionala rådgivande nämnderna att hålla ledamöter i fiskeriutskottet informerade om sin verksamhet, sina råd och rekommendationer och att bjuda in dem till sina sammanträden.

19.

Europaparlamentet kräver att man i framtida lagstiftning om de regionala rådgivande nämnderna ska ge Europaparlamentets ledamöter formellt status som aktiva observatörer vid deras sammanträden.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och den interregionala rådgivande nämnden att tillåta fiskeriutskottets ledamöter att närvara vid deras samordningsmöten.

21.

Europaparlamentet understryker hur viktig den gemensamma fiskeripolitiken är för att se till att det finns normer, principer och bestämmelser som tillämpas i samtliga gemenskapsvatten och på alla gemenskapsfartyg.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo acceptera och respektera de regionala rådgivande nämndernas rådgivande roll och att föreslå, mot bakgrund av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, att de i större utsträckning inbegrips i förvaltningsansvaret.

23.

Europaparlamentet anser också att den kommande reformen av den gemensamma fiskeripolitiken till fullo bör dra nytta av konsolideringen av de regionala rådgivande nämnderna för att öka decentraliseringen av den gemensamma fiskeripolitiken så att gemensamma åtgärder kan tillämpas i olika områden i linje med särdragen inom olika fiskeslag och under olika fiskeförhållanden.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, de regionala rådgivande nämnderna, rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk, vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen, regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, kommittén för en branschvis social dialog om fiskefrågor och medlemsstaternas regeringar och parlament.