19.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 279/17

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln ”EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 – Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd” (KOM(2007)0099),

—

med beaktande av rådets resolution om EU:s strategi för konsumentpolitiken (2007–2013) som antogs vid rådsmötet den 30–31 maj 2007,

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om skyldigheter för tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 september 2007 om grönboken om översynen av konsumentregelverket (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 september 2007 om översynen av den inre marknaden: undanröjande av hinder och ineffektivitet genom bättre genomförande och verkställighet (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om konsumenternas förtroende för den digitala miljön (4),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”En inre marknad för framtidens Europa” (KOM(2007)0724),

—

med beaktande av meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Med anknytning till meddelandet ’En inre marknad för framtidens Europa’ – Tjänster av allmänt intresse, däribland sociala tjänster av allmänt intresse – ett nytt europeiskt åtagande” (KOM(2007)0725),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Möjligheter, tillgång och solidaritet: mot en ny samhällsvision för tjugohundratalets Europa” (KOM(2007)0726),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln ”Initiativ avseende finansiella tjänster till privatpersoner” (SEK(2007)1520), som medföljer kommissionens meddelande med titeln ”En inre marknad för framtidens Europa”,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0155/2008), och av följande skäl:

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om EU:s strategi för konsumentpolitiken och dess ansträngningar att i större utsträckning införliva en konsumentkultur som utgår från en högre grad av medvetenhet bland konsumenterna, vilket är utgångspunkten för ett bättre genomförande och en bättre tillämpning av gällande regelverk.

2.

Europaparlamentet anser att det krävs en övergripande strategi för konsumentpolitiken och att det är mycket viktigt att ta hänsyn till konsumenternas intressen inom alla relevanta politikområden för att kunna tillhandahålla alla konsumenter inom EU en hög konsumentskyddsnivå. Parlamentet välkomnar därför att kommissionen betonar behovet av att se till att den inre marknaden är mer lyhörd för medborgarnas förväntningar och problem. Konsumentskydd och förverkligandet av den inre marknaden utgör inga motstridiga målsättningar utan går tvärtom hand i hand. Kommissionen påminns i detta sammanhang om att det är viktigt att ta hänsyn till konsumentpolitiken inom alla politikområden helst redan när konsekvensanalysen genomförs.

3.

Europaparlamentet anser att behovet av konsumentskydd endast kan tillfredsställas genom lagstiftning om denna är bättre, enklare och förberedd i en process där alla ansvariga generaldirektorat inom kommissionen deltar: generaldirektoraten för hälsa och konsumentskydd, rättvisa, frihet och säkerhet, inre marknaden och tjänster samt konkurrens.

4.

Europaparlamentet betonar att syftet med översynen av konsumentregelverket bör vara att skapa en mer sammanhängande rättslig ram för konsumenternas rättigheter. Parlamentet påminner om att det föredrar ett blandat tillvägagångssätt, det vill säga ett horisontellt instrument vars främsta målsättning ska vara att göra den gällande lagstiftningen konsekvent och göra det möjligt att täppa till kryphål genom att ett visst antal frågor som rör samtliga direktiv behandlas tillsammans. Parlamentet anser att specifika frågor även i fortsättningen bör behandlas separat inom ramen för sektorsvisa direktiv. De sedan länge etablerade principerna om konsumenträttigeter bör också tillämpas inom den digitala världen. I samband med översynen av regelverket bör fler åtgärder vidtas för att tillgodose konsumentskyddet i den digitala världen, däribland skyddet av privatlivet utan att därför ytterligare onödigt belasta näringslivet.

5.

Europaparlamentet beklagar att man inte lägger större vikt vid avtalsrätten i konsumentskyddet och uppmanar kommissionen att dra nytta av det arbete som gjorts inom avtalsrättsprojektet och, om det behövs, ge arbetet en ny inriktning.

6.

Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar att införa standardavtal och villkor för avtal som slutits på nätet med samma giltighet i alla medlemsstater, eftersom de största hindren för utvecklingen av en inre detaljhandelsmarknad bland annat beror på oklarheter i fråga om konsumentavtal.

7.

Europaparlamentet betonar konsumentorganisationernas betydelse när det gäller att förbättra konsumentkulturen och anser att starka oberoende konsumentorganisationer utgör den bästa grunden för en effektiv konsumentpolitik. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att tillhandahålla erforderligt ekonomiskt stöd till sådana organisationer och att i samband med utarbetandet av konsumentskyddslagstiftningen ha fler kontakter med icke-statliga konsumentorganisationer som har goda möjligheter att fastställa konsumenternas verkliga behov.

8.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att kontaktpersoner för konsumentfrågor ska utses inom kommissionen, och uppmanar varje berört generaldirektorat att offentliggöra årsrapporter om hur konsumentpolitiken integreras i deras respektive ansvarsområden.

9.

Europaparlamentet anser att ett starkt konsumentskydd inom hela EU kommer att gagna såväl konsumenterna som konkurrenskraftiga producenter och säljare. Parlamentet understryker att detta kommer att sporra företagen att producera och sälja mer slitstarka varor, vilket i sin tur leder till mera hållbar utveckling. Parlamentet betonar att ett effektivt och förbättrat konsumentskydd är nödvändigt för att skapa en bättre fungerande inre marknad.

10.

Europaparlamentet påpekar att syftet med de vidtagna åtgärderna måste vara att se till att de 27 nationella små marknaderna inom EU verkligen kommer att förvandlas till världens största detaljhandelsmarknad. Detta förutsätter att medborgarna ska kunna känna sig lika trygga när de handlar på Internet som i kvartersbutiken, och att små och medelstora företag ska kunna lita på att samma bestämmelser gäller inom hela den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man bäst kan förbättra skyddet för små och medelstora företag i detta avseende, framför allt genom en rättsakt för småföretag.

11.

Europaparlamentet betonar att det fullständiga genomförandet av den inre marknaden måste utgöra en prioritet. Parlamentet bekräftar den positiva roll som euron har spelat när det gällt att minska transaktionskostnaderna, underlätta gränsöverskridande prisjämförelser för konsumenterna och öka potentialen för den inre marknaden för detaljhandeln. Parlamentet uppmanar de nya medlemsstaterna att fortsätta med sina reformer så att de kan införa euron så snart som de uppfyller Maastrichtkriterierna och sålunda till fullo dra nytta av de positiva effekterna av den gemensamma valutan på den inre marknaden. Parlamentet önskar att alla återstående hinder för att säkra konsumenternas förtroende i samband med gränsöverskridande köp och andra avtal, särskilt när det gäller tjänster, avlägsnas, samtidigt som att det är nödvändigt med en särskild strategi när det gäller preferenser i fråga om språk, kultur och konsumentpreferenser.

12.

Europaparlamentet betonar att EU:s konsumentpolitiska normer och självregleringsinitiativ bör fungera som en referensram för globala standarder och bästa praxis på global nivå och välkomnar att EU fungerar som vägvisare på detta område genom att utnyttja sitt ”mjuka” inflytande för att förbättra konsumenternas rättigheter på global nivå.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att kraftfullt stödja konsumenternas rättigheter när det gäller produktsäkerhet genom att garantera CE-märkningens integritet och förbättra marknadsövervakningen på all relevant nationell nivå med hjälp av RAPEX (systemet för snabbt informationsutbyte om farliga konsumtionsvaror) och genom att låta medlemsstaterna utbyta bästa praxis för marknadsövervakning. Kommissionen uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna för att se till att befintlig lagstiftning genomförs korrekt och tillämpas fullt ut i medlemsstaterna och däribland överväga möjligheten att se över Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (5). CE-märkningen kan dock tolkas felaktigt som en allmän indikation om kvalitetstest utförd av tredje part eller en ursprungsmärkning. Kommissionen har även uppmanats att lägga fram en ingående analys (6) av säkerhetsmärkning av konsumentprodukter, åtföljd av ett lagstiftningsförslag om detta anses nödvändigt.

14.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att stärka samarbetet på internationell nivå inom produktsäkerhetsområdet, framför allt med de kinesiska, amerikanska och japanska myndigheterna. En fortsatt dialog och ökat informationsutbyte om produktsäkerhet ligger i alla parters intresse och är vitalt för att skapa förtroende hos konsumenterna. Kommissionen uppmanas att regelbundet avlägga rapport till parlamentet.

15.

Europaparlamentet anser att man i allmänhet kan utgå ifrån att konsumenterna agerar rationellt före ett inköp men att de inte alltid är fullt medvetna om sina rättigheter om det uppstår problem. Europaparlamentet uppmanar till att man i större utsträckning ska inrikta sig på konsumenternas beteendemönster, samtidigt som hänsyn tas till sårbara medborgares behov såsom barn och äldre samt personer med funktionshinder. I detta sammanhang påminner parlamentet om den budgetpost som nyligen inrättats på parlamentets förslag, i syfte att inleda ett pilotprojekt för att bland annat ta fram en konsumentdatabas och genomföra undersökningar och intervjuer samt jämföra medlemsstaternas resultat på detta område. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete för att inrätta en resultattavla för konsumentpolitiken, vilket kommer att göra det lättare att förstå bland annat prisstrukturer, konsumenternas beteendemönster samt vad som ger konsumenttillfredsställelse.

16.

Europaparlamentet betonar att alla harmoniseringsåtgärder måste vara noggrant målinriktade så att de angriper de problem som konsumenterna möter på den inre marknaden. När det finns ett verkligt harmoniseringsbehov bör det vara helt naturligt att man undviker att konsumentskyddet inom EU blir alltför olikartat och svårt för företagen att ta hänsyn till när de bedriver handel över gränserna. Parlamentet påpekar att den nuvarande situationen utgör en avskräckande faktor för små och medelstora företag som försöker bedriva handel över hela Europa och är förvirrande för konsumenterna.

17.

Europaparlamentet anser att man bör inrikta sig på att förse konsumenterna med nödvändiga kunskaper och verktyg för att öka deras förtroende för den digitala miljön. Personuppgifter har blivit en handelsvara och ett inslag i affärsmetoder, bland annat när det gäller att tyda beteendemönster. Parlamentet anser därför att uppgiftsskydd och integritetsbestämmelser bör ingå i all konsumentstrategi. Uppgifter finns tillgängliga för användning när som helst och var som helst. Därför finns det ett brådskande behov av att universella standarder för uppgiftsskydd utarbetas av lagstiftare i samarbete med näringslivet och konsumentorganisationer.

18.

Europaparlamentet betonar den viktiga roll som nya och alltmer använda säljkanaler, t.ex. e-handel, spelar när det gäller att förstärka konkurrensen på den inre marknaden och därmed möjligheterna att konsumera. Finans- bank- och försäkringsmarknaderna är särskilt öppna för e-handel och kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att garantera mer förmånliga villkor för utvecklandet av gränsöverskridande e-handel. Parlamentet ber kommissionen att genomföra en studie om de olika metoder för att lösa tvister mellan konsumenter och företag som används i medlemsstaterna i syfte att finna och främja användningen av de effektivaste metoderna. Parlamentet uppmanar till att det inrättas en sund bas för konsumentskyddet som är av grundläggande betydelse särskilt när det gäller finansiella tjänster.

19.

Europaparlamentet välkomnar att det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling kommer att användas som ett verktyg för att ytterligare öka den analytiska och empiriska förståelsen av konsumenternas beteendemönster.

20.

Europaparlamentet anser att konsumentskyddet bör ingå som en integrerad del av företagens planering och utformning av produkter och tjänster och att det är viktigt att undersöka marknadsförändringar.

21.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra dialogen på EU-nivå mellan konsumentorganisationerna och industrin så att alla aktörer i värdekedjan inkluderas, och anser att en bra dialog, som även omfattar utbyte av bästa praxis, kan bidra till att minska problemen på den inre marknaden. Parlamentet stöder initiativ som syftar till att uppmuntra konsumenternas intresseorganisationer att delta i samråd och i strategiutveckling. Initiativ som syftar till att stärka konsumentskyddet och konsumenternas medvetenhet i de nyare medlemsstaterna är välkomna. Det är därför viktigt att fortsatt stöd ges till konsumentorganisationerna i EU, framför allt i de nyare medlemsstaterna.

22.

Europaparlamentet understryker att konsumentkulturen utvecklas genom fortlöpande utbildning av konsumenterna när det gäller deras rättigheter och försvaret av dessa. EU och medlemsstaterna bör därför investera mer i konsumentinformation och utbildningskampanjer som riktar rätt budskap till rätt konsumentgrupp. Parlamentet anser vidare att konsumentutbildningen måste ingå som en del i livslångt lärande och föreslår att ny teknik (framför allt Internet) används för konsumentinformation.

23.

Europaparlamentet anser att man vid utformningen av konsumentpolitiken i större utsträckning bör betona sårbara gruppers, som barns, äldre personers och funktionshindrades särskilda behov, och att den demografiska utvecklingen bör beaktas.

24.

Europaparlamentet understryker att såväl kön som ålder och etnisk bakgrund bör beaktas när man tar fram indikatorer och statistik för att fastställa olika konsumentgruppers specifika problem.

25.

Europaparlamentet erinrar om sin resolution om skyldigheter för tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster, och ser fram emot kommissionens arbetsprogram om denna fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra om den har för avsikt att inleda ytterligare initiativ på detta område.

26.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att främja gränsöverskridande transaktioner för att öka valfriheten och stärka den roll som konkurrenspolitiken och utbildning i ansvarsfull konsumtion spelar för att ge konsumenterna de bästa alternativen när det gäller priser, kvalitet och urval särskilt vad avser basvaror och bastjänster som mat, bostäder, utbildning, hälsovård, energi, transport och telekommunikationer. Parlamentet betonar att en förstärkt avreglering av tjänstemarknaden behövs, i synnerhet för att främja konkurrensen och därmed kunna erbjuda konsumenterna lägre priser. Kommissionen och medlemsstaternas uppmanas att främja nytänkande på området för finansiella tjänster för att kunna erbjuda konsumenterna bättre alternativ.

27.

Parlamentet betonar att utöver lämpliga och effektiva åtgärder för att tillgodose konsumentskyddet är det nödvändigt att skapa goda kommunikationer för att klargöra för konsumenterna på vilket sätt de kan hävda sina rättigheter med stöd av lagstiftningen för den inre markanden och annan lagstiftning som är till för dem.

28.

Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet är nödvändig för att garantera konsumentskyddet och valfrihet vid det fullständiga genomförandet av den inre marknaden för finansiella tjänster. Parlamentet betonar att finansiella produkter liksom bank- och försäkringsprodukter är extremt komplexa och att om medborgarna ska uppmuntras att öka användningen av dessa produkter, särskilt när det gäller deras framtida pensioner, ska man genom bindande åtgärder för att främja konsumentinformationen och rådgivning se till att konsumenterna är medvetna om alla tillgängliga alternativ. Parlamentet understryker dock att konsumentskyddet inte får vara ett svepskäl för protektionism. En fullt integrerad detaljhandelsmarknad för finansiella tjänster måste drivas av marknadskrafter.

29.

När det gäller finansmarknaderna anser Europaparlamentet att införlivandet och det fullständiga genomförandet av EU-lagstiftningen är nyckelfrågan, liksom harmonisering mellan medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar att befintlig lagstiftning genomförs på ett enhetligt sätt innan nya regler föreslås. När det gäller ny lagstiftning uppmanas kommissionen att följa principen om bättre lagstiftning och därigenom undvika att ytterligare bördor omotiverat läggs på konsumenter och näringslivet.

30.

Europaparlamentet välkomnar strategins inriktning på bättre tillämpning av konsumentlagstiftningen och förbättrad tillgång till rättsmedel, vilket är viktigt för att skapa förtroende hos konsumenterna och anser att ökat konsumentförtroende för konsumentprodukter och tjänster är den viktigaste målsättningen för att förverkliga den inre marknaden. Parlamentet förespråkar således ytterligare insatser på detta område.

31.

Europaparlamentet anser att tvister mellan konsumenter och ekonomiska aktörer främst bör lösas utanför domstol, eftersom tvistlösning utom rätta kan gå snabbare och kosta mindre. Detta kräver att nätverket för europeiska informationscentrum för konsumenter och SOLVIT får ökade ekonomiska resurser för dessa nätverk. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna har rätt att begära att den part som avser att väcka talan på förhand samråder med svaranden, så att denne får möjlighet att upphöra med den omtvistade överträdelsen.

32.

Europaparlamentet erinrar om att systemen för alternativ tvistlösning i sig utgör ett alternativ till de traditionella pappersbaserade lagsystemen. Hur stor viljan är att använda alternativ tvistlösning beror därför på om det finns några bindande lagalternativ som ger konsumenten möjlighet till effektiv, lättillgänglig och icke-diskriminerande tvistlösning.

33.

Europaparlamentet påpekar att den ökande e-handeln kräver en harmonisering inom EU av alternativ tvistlösning som uppfyller kraven i kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol (7) och kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som ska tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo (8). Det krävs ytterligare arbete när det gäller tvistlösning via nätet, något som parlamentet har efterlyst sedan åtminstone 1999.

34.

Europaparlamentet erinrar om att det är huvudsakligen medlemsstaternas skyldighet att se till att de rättigheter som följer av gemenskapslagstiftningen genomförs på ett effektivt sätt. De är ansvariga för att anpassa sin nationella processrättsliga lagstiftning på ett sätt som gör att dessa rättigheter enkelt kan göras gällande, till fördel för konsumenterna och de ekonomiska aktörerna. För det första är gemenskapen inte behörig att föreskriva bestämmelser för nationell processrätt. Dessutom får gemenskapen enligt artikel 5 i EG fördraget inte vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget. I enlighet med den artikeln måste man alltså så långt möjligt ta hänsyn till de nationella rättssystemens särskilda egenskaper, genom att medlemsstaterna ges utrymme att fritt välja mellan olika alternativ som har likvärdiga effekter.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka fördelarna med att inrätta en särskild europeisk konsumentombudsmannatjänst för gränsöverskridande ärenden. Parlamentet konstaterar att flera medlemsstater har konsumentombudsmän inom ett antal sektorer som hjälper konsumenterna i kontakterna med ekonomiska aktörer. Parlamentet anser att kommissionen bör undersöka en sådan strategi i varje enskilt land för sig.

36.

Europaparlamentet konstaterar att det i några, men inte alla, medlemsstater redan finns vissa prövningsmöjligheter för konsumenterna, som gemensamma åtgärder, kollektiva åtgärder, prövning genom behörig ställföreträdare, testfall och ”skimming off” (gemensamma konsumentåtgärder) och påpekar vidare att konsumenterna därför i samband med gränsöverskridande ärenden kan ställas inför olika bestämmelser.

37.

Europaparlamentet erinrar om att Europaparlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (9) redan syftar till att skydda konsumenternas kollektiva intressen. Detta direktiv ger bland annat konsumentorganisationerna rätt att inleda förfaranden om förbudsföreläggande. Kommissionen uppmanas att lägga fram en rapport för parlamentet och rådet med en utvärdering av i vad mån och på vilket sätt detta direktiv medfört eller inte medfört de förbättringar som förväntats när det gäller skyddet av konsumenternas kollektiva intressen.

38.

Europaparlamentet anser att innan man börjar fundera över lagstiftning på EU-nivå bör eventuella befintliga problem samt de förväntande fördelarna för konsumenterna noggrant utredas.

39.

Europaparlamentet anser att det i ett antal medlemsstater finns konstitutionella restriktioner som måste beaktas i samband med utarbetandet av en europeisk modell för konsumenternas tillgång till rättsmedel. Vidare bör artikel 6 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut. Kommissionen uppmanas att lägga fram en rapport för parlamentet och rådet om hur man i detta fall ska kunna skapa en nödvändig balans mellan konsumenternas, konsumentorganisationernas och de ekonomiska operatörernas rättigheter.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant analysera frågan om konsumenters tillgång till rättsmedel i medlemsstaterna, och ha i åtanke att alla nya förslag som den lägger fram inom detta område bör baseras på en uttömmande utredning av eventuella existerande problem och de förväntade fördelarna för konsumenterna, och när det gäller gränsöverskridande förfaranden och eventuella system med kollektiva rättsmedel måste ytterligare forskning genomföras och bygga vidare på erfarenheter runt om i världen, med särskilt beaktande av de farhågor som framförts i fråga om överdrifterna och avigsidorna i den modell som används i USA och som klart behandlar frågan om en lämplig rättslig grund för ett sådant EU-instrument. Kommissionen uppmanas att när så är lämpligt lägga fram en övergripande lösning på EU-nivå som ger alla konsumenter tillgång till ett system med kollektiva rättsmedel för att lösa gränsöverskridande tvister.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med parlamentet och medlemsstaterna om utvärderingen av dessa studier.

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.