5.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 172/1

—

Det är mycket viktigt att bibehålla en stark politisk och ekonomisk ram med tillräckliga resurser på medellång till lång sikt, så att en kollektiv vilja kan komma till uttryck genom den gemensamma politiken.

—

Regionkommittén anser att gemenskapens framtida budget bör utformas utgående från EU:s befogenheter, som fastställs i Lissabonfördraget, samt subsidiaritetsprincipen och bör återspegla den utökade mångfalden i fördragets rättsliga grund. Vi förkastar tanken på konkurrens mellan den befintliga politiken och de nya europeiska åtgärdsområden eller den nya politik som blir nödvändig på grund av de nya globala utmaningarna.

—

Man bör betrakta gemenskapsbudgetens utveckling mot bakgrund av en pågående integrationsprocess som bygger på gemenskapsåtgärder med experimentell karaktär och ta tydligt avstånd från den nuvarande tendensen att bara se till EU-budgetens storlek.

—

Målsättningen att utforska alla möjligheter i fråga om flernivåstyre bör vara central i strategin för reformen av gemenskapsbudgeten. Man kan erinra om att utformningen, planeringen, samfinansieringen och genomförandet av EU-politiken har mycket att vinna på de regionala och lokala myndigheternas medverkan.

—

Det är synnerligen oroväckande att en eventuell åternationalisering av EU:s finansiella politik skulle kunna leda till otillräckliga och ineffektiva åtgärder som inte skulle överensstämma med varandra på EU-nivå eller att man gick miste om den hävstångseffekt som gemenskapens finansiella åtgärder ger.

—

En stabil flerårig finansieringsram som sträcker sig över mer än fem år är en grundförutsättning för att man ska kunna garantera att EU:s insatser blir effektiva. Regionkommittén föreslår därför att programperioden förlängs till tio år men att de totala beloppen bara anslås för de fem första åren och att man avsätter belopp från en reserv, till exempel 25 %, till nya behov efter en genomgripande halvtidsöversyn. Denna lösning skulle också säkerställa en överensstämmelse med EU-parlamentets mandatperiod.

—

Gemenskapsbudgetens nya finansieringssystem bör grunda sig på öppenhet och på egna medel som garanterar rättvisa, solidaritet, stabilitet, synlighet, klarhet, exakthet och enkelhet och innehålla så få undantag som möjligt.

Föredragande

:

Michel DELEBARRE – Borgmästare i Dunkerque (FR–PSE)

Luc VAN DEN BRANDE – Ledamot av det flamländska regionparlamentet (BE–PPE)

1.

Om européernas förväntningar ska kunna infrias på ett ambitiöst sätt, måste reformen av EU:s budget i första hand stärka den demokrati- och förtroendepakt som binder medborgarna till unionen, och därigenom förnya partnerskapet mellan de institutioner som är politiskt ansvariga på olika nivåer.

2.

EU strävar efter att utgöra en förebild i världen i fråga om välstånd och sammanhållning, och dess politiska projekt för Europa går hand i hand med bevarandet av identiteter och främjandet av deltagande och demokrati på lokal och regional nivå.

3.

Regionkommittén är övertygad om att Europeiska unionens mervärde manifesteras i den fred, det skydd och den stabilitet som unionen ger sina medborgare, liksom i de möjligheter som EU ger européerna att till fullo utveckla sin individuella potential över nationsgränserna och på europeisk nivå, i skapandet av en europeisk medvetenhet och en solidaritet mellan människor av olika nationaliteter och kulturer genom främjandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och genom inrättandet av ett område som ger EU-medborgarna möjlighet till handelsutbyte på inre marknaden samt gemensamma metoder för att möta 2000-talets utmaningar.

4.

Utmaningen i budgetreformen består just i att vidareutveckla denna ekonomiska och sociala modell utan att montera ner dess grund, och i att dra nytta av Europas geografiska rikedom och mångfald, särskilt den kulturella, på ett sätt som gynnar sammanhållningen.

5.

Det är mycket viktigt att bibehålla en stark politisk och ekonomisk ram med tillräckliga resurser på medellång till lång sikt, så att en kollektiv vilja att genomföra uppställda mål kan komma till uttryck genom den gemensamma politiken.

6.

ReK erinrar om hela värdet av gemenskapsbudgeten, som genom att grunda sig på principerna om solidaritet, en stabil flerårig finansieringsram och villkor knutna till förmånerna, är en viktig förutsättning för att EU:s åtgärder ska bli effektiva och geografiskt och tidsmässigt kontinuerliga.

7.

Kommittén är övertygad om att EU:s fleråriga finansieringsram garanterar kontinuiteten i de övergripande riktlinjerna för EU-politiken och skapar säkerhet för de lokala investeringarna.

8.

ReK upprepar därför sitt stöd till det nya fördraget, som innebär ett steg framåt i den europeiska integrationsprocessen, genom förstärkning, uppdatering och omdefiniering av den politik som redan står i centrum för det europeiska projektet och genom att andra politikområden kommer att ingå i gemenskapspolitiken.

9.

Regionkommittén anser att gemenskapens framtida budget bör utformas utgående från EU:s befogenheter, som fastställs i Lissabonfördraget, samt subsidiaritetsprincipen och bör när det är nödvändigt återspegla den utökade mångfalden i fördragets rättsliga grund. Vi förkastar tanken på konkurrens mellan den befintliga politiken, vars mål fortfarande är relevanta, och de nya europeiska åtgärdsområden eller den nya politik som blir nödvändig på grund av de nya globala utmaningarna.

10.

Budgetens utveckling bör även betraktas mot bakgrund av en pågående integrationsprocess, med utgångspunkt i genomförandet av insatser som främjar den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen.

11.

Det är därför önskvärt att den framtida gemenskapsbudgeten kan innefatta gemenskapsåtgärder som har experimentell karaktär.

12.

Det är nödvändigt att anta en helhetsstrategi för åtgärderna och de offentliga finanserna, mot bakgrund av budgetbegränsningar på såväl europeisk och nationell som regional och lokal nivå. Man bör inbegripa andra finansieringsformer än enbart stöd, även beskattning, och ta hänsyn till de åtgärder som genomförs av andra finansiella aktörer, t.ex. Europeiska investeringsbanken.

13.

Kommittén anser att syftet med reformen av gemenskapsbudgeten står klart: att ge Europeiska unionen finansiella verktyg som är i nivå med de politiska, ekonomiska, sociala och territoriella uppgifter och perspektiv som har överförts till unionen genom fördragen, och ett enkelt och öppet system som ger medborgarna en tydlig bild av det europeiska mervärdet.

14.

Europa bör ta tillfället i akt och bli en mer sammanhållen politisk enhet som dess medborgare är stolta över att tillhöra och som kan ge dem framtidstro och självtillit i förbindelserna med resten av världen.

15.

Kommittén betonar att det nya fördraget innebär ett stort steg framåt för det europeiska flernivåstyret, med en utökning av subsidiaritetsprincipen till lokal och regional nivå och införlivandet av sammanhållningens territoriella dimension. Detta perspektiv stärker banden mellan EU och dess medborgare och möjliggör framsteg med respekt för identitet och mångfald.

16.

Kommittén framhåller att partnerskapet mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna faktiskt utgör en lämpligare styresmodell för vår tid, när möjligheterna och utmaningarna oftast uppstår på lokal och regional nivå samtidigt som följdverkningarna får en vidare spridning.

17.

Man kan erinra om att utformningen, planeringen, samfinansieringen och genomförandet av EU-politiken har mycket att vinna på de regionala och lokala myndigheternas medverkan och framför allt deras transnationella, mellaninstitutionella och sektorsövergripande erfarenheter.

18.

Kommittén efterlyser därför en trovärdig gemenskapsbudget som gör det möjligt att anpassa de stora europeiska målen till behoven på lokal nivå.

19.

Därför vill vi fästa uppmärksamheten på det faktum att de regionala och lokala myndigheterna har fått allt fler befogenheter eller viktiga uppgifter för att agera på de områden som mest berörs av Europas stora utmaningar, i linje med den allmänna decentraliseringstendens som råder i flera av medlemsstaterna.

20.

De lokala och regionala myndigheterna har också blivit offentliga finansiella aktörer av högsta rang, som kan påverkas avsevärt av gemenskapsbudgeten genom en hävstångseffekt både i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Redan 2004 ansvarade de för mer än 60 % av det utvidgade EU:s totala offentliga investeringar.

21.

Kommittén instämmer i kommissionens konstaterande i fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning, nämligen att ansvaret för offentliga investeringar i ett stort antal medlemsstater tillfaller de lokala och regionala myndigheterna i lika hög grad som centralregeringen. Dessa myndigheter har också behörighet för investeringar på områdena utbildning, bostäder, forskning och utveckling, transporter, infrastruktur som används kollektivt samt miljöskydd. Denna tendens har stärkts under det senaste årtiondet.

22.

Man kan konstatera att de regionala och lokala myndigheterna kan tillgodose behovet av ett integrerat och flexibelt genomförande av EU-politiken genom att omsätta de stora europeiska riktlinjerna i konkreta åtgärder, i samarbete med europeiska och nationella institutioner.

23.

Det är ofta de lokala och regionala myndigheternas uppgift att skapa överensstämmelse mellan de olika politikområdena på nationell och europeisk nivå, genom att kombinera de olika typerna av politik på regional nivå och stadsnivå.

24.

Det är nödvändigt att uppnå målet social, ekonomisk och territoriell sammanhållning genom att avsätta de medel som krävs och utgå från de principer om solidaritet, integration, flernivåstyre och territoriellt samarbete som redan genomförts i Europa samt genom att dra nytta av erfarenheterna av ett utökat institutionellt partnerskap.

25.

Det nya mål i fördraget som rör territoriell sammanhållning ger ytterligare en impuls till att utforma och genomföra all gemensam politik med en territoriell utgångspunkt. Dels drivs vi till att utnyttja mångfalden i våra regioner, dels till att söka lösningar för att minska de skillnader som förekommer på olika styresnivåer inom EU.

26.

Målsättningen att utforska alla möjligheter i fråga om flernivåstyre och insatser från de regionala och lokala myndigheterna i all deras mångfald bör vara central i strategin för reformen av gemenskapsbudgeten.

27.

ReK anser att Europeiska unionen – i sin egenskap av utvidgad och i framtiden allt större gemenskap och viktig aktör på världsscenen – för närvarande genomgår en period av djupgående socioekonomiska förändringar och även måste anta stora miljörelaterade, energirelaterade, demografiska, tekniska och säkerhetsrelaterade utmaningar.

28.

Kommittén konstaterar att medlemsstaterna var och en för sig inte alltid kan klara av dessa förändringar och utmaningar på ett lämpligt sätt.

29.

På de flesta områden har den öppna samordningsmetoden ännu inte visat att den kan komma till rätta med dessa brister, inte ens som ett komplement.

30.

Kommittén erinrar om att den gemensamma politiken och ”gemenskapsmetoden” är ett effektivt sätt att driva igenom en kollektiv politisk vilja.

31.

Det är synnerligen oroväckande att en eventuell – fullständig eller delvis – åternationalisering av EU:s finansiella politik skulle kunna leda till otillräckliga och ineffektiva åtgärder som inte skulle överensstämma med varandra på EU-nivå, eller till att kopplingen mellan globala förändringar och en fragmenterad utveckling på fältet försenas.

32.

En åternationalisering av gemenskapspolitiken skulle innebära att man gick miste om den hävstångseffekt som EU:s finansiella åtgärder ger genom att flerdubbla de positiva effekterna av konkreta finansieringsåtgärder.

33.

Slutligen skulle en åternationalisering försvåra en konsekvent och långsiktigt hållbar utveckling av de gränsöverskridande insatserna.

34.

Hävstångseffekten av EU:s finansiella åtgärder sträcker sig längre än att öka finansieringen, som traditionellt kommer från offentliga samfinansieringssystem. Ur ett operationellt och finansiellt perspektiv visar sig hävstångseffekten även genom att offentlig-privata partnerskap underlättas.

35.

Kommittén framhåller också att gemenskapsfinansieringen understöder den strategiska inriktningen av annan offentlig investeringspolitik som genomförs lokalt inom EU. Den bidrar till att avsevärt förbättra de offentliga myndigheternas och privata aktörernas planerings- och förvaltningskapacitet, och den är en viktig faktor i gemenskapens integrationsprocess och dess synlighet för medborgarna.

36.

Kommittén förespråkar en utvärdering av mervärdet som noga beaktar de olika styresnivåerna: europeisk, nationell, regional och lokal.

37.

Kommittén noterar att mervärdet i unionens ekonomiska insatser också kan hänföras till åtgärder som inte nödvändigtvis är relevanta eller prioriterade på nationell eller regional nivå, som till exempel gränsöverskridande samarbete.

38.

ReK menar att mervärdet är nära kopplat till tillämpningen av additionalitetsprincipen, vilket innebär att gemenskapsåtgärder aldrig får fungera som förevändning för att inte vidta åtgärder på nationell nivå. Sammanhållningspolitiken är ett exempel på detta.

39.

Regionkommittén anser slutligen att man bör beakta det totala stimulansvärdet i en åtgärd som finansieras av gemenskapen och som – genom att stimulera de länder eller regioner som släpar efter mest att komma ikapp och modernisera – skapar fördelar för hela det europeiska socioekonomiska systemet.

40.

Regionkommittén konstaterar att Europa måste ta itu med stora utmaningar, till exempel att säkerställa sammanhållning och konkurrenskraft genom innovation, att förbättra kvaliteten och standarden på arbetskraften och sysselsättningen, att ta itu med klimatförändringarna, moderniseringen av vår energimodell, den demografiska obalansen och migrationstrycket samt säkerheten i världen och på den europeiska kontinenten.

41.

Kommittén vill emellertid understryka att EU:s uppdrag inte endast kan bestå i att klara av nya utmaningar – unionen måste fortsätta att arbeta mot sitt integrationsmål.

42.

ReK anser det vara av central betydelse att unionen fullbordar den inre marknaden med hänsyn till kraven på hållbar utveckling, rättvisa och social integration, genom att dra fördel av hela Europas rikedomar och kulturella mångfald.

43.

För att unionen ska kunna främja sina värderingar och uppnå sina politiska mål vill ReK att EU ska arbeta för en demokratisk fördjupning av unionens politiska liv genom att främja utvecklingen av det lokala och regionala självstyret samt det civila samhället.

44.

ReK menar att de nya utmaningarna som helhet kräver att EU klarar av att dels möta globaliseringen, dels säkerställa territoriell sammanhållning inom unionen och vid dess gränser.

45.

Kommittén anser att Europas lokala och regionala myndigheter inte bara måste ta itu med de socioekonomiska skillnaderna utan också med andra liknande utmaningar, med beaktande av de olika uttryck de tar sig i olika regioner.

46.

Kommittén menar att de regionala och lokala myndigheterna i denna process, som bör äga rum inom ramen för ett system med flernivåstyre, också bör få tillfälle att dra nytta av sina hittills outnyttjade möjligheter.

47.

Enligt Regionkommittén bör EU:s budget kunna säkerställa följande:

48.

Enligt Regionkommitténs åsikt skulle EU genom Lissabonfördraget kunna få en effektivare beslutsmekanism när det gäller att fastställa budgetens struktur.

49.

En stabil flerårig finansieringsram som sträcker sig över mer än fem år är en grundförutsättning för att man ska kunna garantera att EU:s insatser blir effektiva och för att aktörerna ska kunna planera sina investeringar långsiktigt och genomföra regionala utvecklingsprojekt.

50.

Regionkommittén föreslår därför att programperioden för den fleråriga finansieringsramen förlängs till tio år, men att inte alla anslag fördelas i inledningen. Ett sätt att gå tillväga skulle kunna vara att dela upp denna period i två, och se till att dessa perioder överensstämmer med valen till EU-parlamentet: De totala beloppen anslås bara för de fem första åren, därefter genomförs en halvtidsöversyn innan man avsätter belopp från en reserv, till exempel 25 %, till nya behov så att man kan inleda nya initiativ eller stärka de politikområden som behöver det.

51.

ReK anser att flexibilitet erbjuder intressanta framtidsutsikter när det gäller att maximera genomslagskraften av gemenskapens utgifter. Den medför fördelar när det gäller förmågan till anpassning till eventuella förändringar i omgivningen, men innebär också risker för ett Europa med olika hastigheter om inte ramen är stabil.

52.

Kommittén anser att olika mekanismer för bättre målinriktning, t.ex. de som provas inom ramen för sammanhållningspolitiken 2007–2013, kan underlätta bättre samordning mellan de stora politiska målen med användning av olika budgetposter.

53.

Kommittén anser att en andel av den kommande gemenskapsbudgeten bör avsättas för försök, och att dessa medel bör vara åtskilda från anslagen för uppföljning av åtgärder av allmän karaktär.

54.

ReK förespråkar tydligare kontrollmekanismer och snabbare och effektivare påföljder vid behov.

55.

Kommittén vill åter understryka behovet av ett konkret genomförande av partnerskapsprincipen, i samband med dels utarbetandet, dels genomförandet av gemenskapsbudgeten.

56.

ReK påminner om att kommissionen har inlett och utvecklat idén om trepartsavtal och trepartsöverenskommelser om mål, och upprepar sitt förslag om en översyn av dessa instrument. Med utgångspunkt i erfarenheterna från de försök som kommissionen genomfört i fråga om trepartsöverenskommelser föreslår kommittén att man inrättar europeiska territoriella pakter.

57.

Något reellt partnerskap kan emellertid inte existera om inte var och en av de avtalsslutande parterna bidrar ekonomiskt. Regionkommittén föreslår att diskussionen om finansieringen av de europeiska territoriella pakterna bör inriktas på möjliga samverkanseffekter (och det mervärde som dessa skulle kunna ge upphov till) mellan å ena sidan befintliga poster i EU-budgeten inom berörda områden och strukturfonderna och å andra sidan tillgängliga budgetposter på lokal, regional och nationell nivå. Detta bör ske utan att man inrättar ytterligare ett finansieringsinstrument för europeisk regionalpolitik, och utan att begära ytterligare ekonomiska medel.

58.

Kommittén anser att man genom EU-budgeten bör sträva efter ökad öppenhet genom att stärka partnerskapet på fältet och öka kommunikationsinsatserna på lokal och regional nivå samt EU-nivå.

59.

Regionkommittén delar visionen att Europa bör se tillräckligt långsiktigt på inriktningen av de politiska åtgärderna och ekonomiska resurserna, inklusive perioden 2020–2030.

60.

Regionkommittén vill påpeka att det överenskomna taket för de egna medlen för närvarande har fastställts till 1,24 % av unionens bruttonationalinkomst.

61.

ReK konstaterar att EU:s budget

62.

Kommittén beklagar att skillnaden mellan de medel som faktiskt ställs till budgetens förfogande och det överenskomna taket för de egna medlen fortsätter att öka.

63.

ReK vill rikta uppmärksamheten på att beräkningar som grundar sig på principen om ”rättvist återflöde” successivt har låst medlemsstaterna i tänkesätt som ligger långt från det europeiska idealet och medborgarnas intressen.

64.

Regionkommittén förkastar ytterligare steg i denna riktning i egenskap av språkrör för företrädarna för de lokala och regionala myndigheterna, som är de viktigaste drivkrafterna i produktionen av välstånd på nationell nivå och som i många fall också är institutionella aktörer som är direkt involverade i utformningen av skattesystemen på nationell nivå.

65.

Regionkommittén anser att det har blivit absolut nödvändigt att göra ett kvalitativt språng i finansieringssystemet för gemenskapsbudgeten så att de berörda institutionerna kan arbeta med en gemensam budgetvision.

66.

Gemenskapsbudgetens nya finansieringssystem bör grunda sig på öppenhet och på egna medel som garanterar rättvisa, solidaritet, stabilitet, synlighet, klarhet, exakthet och enkelhet.

67.

Kommittén uppmanar de institutioner som har befogenheter på budgetområdet att utarbeta och tillämpa en ny finansieringsmodell med så få undantag som möjligt och som svarar mot viljan att uppnå målen om att främja den ekonomiska och sociala modellen.

68.

ReK avser att fortsätta att delta aktivt i samtalet och debatten inom EU om budgetreformen, bland annat i samband med granskningen av kommissionens förslag till översyn.

69.

Reformen av gemenskapsbudgeten och dess finansieringskällor bör åtföljas av en omfattande informationspolicy som präglas av öppenhet, med allmänheten och berörda institutionella och socioekonomiska aktörer som främsta målgrupp. På så vis skulle medborgarna få bättre information om hur deras pengar används, vilket skulle minska avståndet till de institutioner som ansvarar för programförvaltningen och gemenskapens projekt. Kommittén är redo att delta i denna demokratiska satsning tillsammans med de övriga institutionerna.