25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 162/31

1.1

Kommissionens kontroll av införlivandet av rättsakten har visat på väsentliga skillnader mellan hur direktiv 1999/44/EG har införlivats i nationell lagstiftning. Några av dessa skillnader kan bero på brister i direktivet, medan andra kan betraktas som felaktigt införlivande av direktivet. Det är ännu oklart i vilken utsträckning skillnaderna påverkar den inre marknadens funktion och konsumenternas förtroende. EESK rekommenderar att kommissionen så snart som möjligt studerar konsekvenserna både för den inre marknaden och konsumentförtroendet (1).

1.2

EESK uppmanar alltså kommissionen att vidta åtgärder mot de medlemsstater som ännu inte har införlivat direktiv 1999/44/EG på ett korrekt sätt.

1.3

Grönboken om konsumentregelverket innehåller flera övergripande frågor. Vid översynen har kommissionen funnit vissa problem som har uppstått i samband med införlivandet av konsumentköpsdirektivet, i synnerhet vad gäller frågan om direkt tillverkaransvar.

1.4

EESK anser att konsumentköpsdirektivet även innehåller felaktigheter när det gäller lagstiftningen om tillverkar- och återförsäljargarantier, t.ex. överensstämmelsekravet i artikel 2 i direktivet.

1.5

Det finns inte tillräckligt med övertygande uppgifter som talar för att man ska ändra direktiv 1999/44/EG enkom för att införa direkt tillverkaransvar i det. I grönboken om översynen av konsumentregelverket (2) inleddes offentliga samråd om ovannämnda och andra frågor, vilka identifierades av kommissionen vid översynen av EU:s konsumentskyddslagstiftning (de åtta konsumentdirektiven (3)). Kommittén rekommenderar därför att kommissionen överväger om det är lämpligt att införa direkt tillverkaransvar vid en eventuell lagstiftningsmässig uppföljning av grönboken (t.ex. ett ”horisontellt” direktiv), vilket förespråkas av organ som UGAL (4) och BEUC (the European Consumers' Organisation). EESK betonar dock i likhet med Eurocommerce att detta initiativ inte får leda till en för tung börda för företagen.

1.6

Innan kommissionen inför ett horisontellt direktiv, anser EESK att en konsekvensanalys är nödvändig.

1.6.1

Angående direktivets innehåll instämmer EESK i att det ska inkludera flera typer av kontrakt för kunders varor (t.ex. biluthyrning) och kontrakt för digitala tjänster till kunder (t.ex. musik på Internet). Det gäller även andrahandsvaror som säljs på auktion där kunden själv är närvarande vid köpet. Inom ramen för en sammansatt metod för översynen av konsumentregelverket bör även andra aspekter anses vara del av ett horisontellt instrument, t.ex. definitionen av leveransvillkor, riskens övergång, konceptet för och förlängningen av tidsgränserna för varors avtalsenlighet, försäkring för återkommande defekter, systemet för bevisbörda samt även viss kompensation. Detaljer angående dessa aspekter bör diskuteras när ett förslag om ett sådant instrument läggs fram för rådgivning och offentliga samråd.

1.7

De berörda parterna och medlemsstaterna har skilda uppfattningar om hur ett direkt tillverkaransvar påverkar konsumentskyddet och den inre marknaden. De flesta medlemsstater och några berörda parter anser att ett direkt tillverkaransvar potentiellt ökar konsumentskyddet. Vissa anser att tillverkaren ligger närmare till hands än säljaren när det gäller att se till att varor är avtalsenliga. Andra anser att direkt tillverkaransvar inte skulle öka konsumentskyddet utan snarare orsaka juridisk osäkerhet och en betydande börda för företagen. Kommittén menar att det behövs mer information i dessa frågor (5).

2.1

Den 24 april 2007 antog Europeiska kommissionen meddelandet om införlivandet av direktiv 1999/44/EG (”konsumentköpsdirektivet”) om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier, med en granskning av möjligheten att införa direkt tillverkaransvar, enligt artikel 12 i direktivet.

2.2

Den 8 februari 2007 antog Europeiska kommissionen sin grönbok om översynen av konsumentregelverket. Direktiv 1999/44/EG är ett av de åtta konsumentdirektiv som finns uppräknade i bilaga 2 i grönboken.

2.2.1

I bilaga 1 i grönboken ställs även ett flertal frågor om särskilda bestämmelser för konsumentköp. Detta yttrande har som syfte att ge vägledning till kommissionen som svar på meddelandet KOM(2007) 210 slutlig om ”vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier, med en granskning av möjligheten att införa direkt tillverkaransvar”. EESK antog sitt yttrande om grönboken (6) vid plenarsessionen den 11–12 juli 2007 och beslutade då att inte avge ett yttrande om de frågor ställda av kommissionen beträffande konsumentköpsdirektivet, vilka kommer att täckas av kommissionens förslag till ramdirektiv om konsumenters avtalsmässiga rättigheter.

2.2.2

I grönboken presenterar kommissionen några övergripande frågor för offentligt samråd. Bland dessa ingår frågor som rör de luckor och brister i lagstiftningen som kommissionen konstaterade vid översynen av konsumentregelverket och även de brister som följer av direktiv 1999/44/EG.

2.3

Alla medlemsstater har införlivat direktivet (7). Syftet med kommissionens meddelande är att undersöka hur medlemsstaterna har genomfört det. Meddelandet är en del av översynen av konsumentregelverket, vilken är i linje med de mål om bättre lagstiftning som kommissionen, Europaparlamentet och EESK eftersträvar genom att verka för en förenkling av den.

2.4

Syftet med direktivet är att harmonisera de delar av konsumentavtalsrätten som rör rättsliga garantier och, till en mindre del, kommersiella garantier.

2.5

Alla medlemsstater var ålagda att införliva direktivet i sina nationella lagstiftningar senast den 1 januari 2002, och de hade möjlighet att anta striktare bestämmelser om de var till konsumentens fördel.

2.6

Kommissionen konstaterar de brister några medlemsstater har visat vid införlivandet av direktivet.

3.1

Meddelandet rör införlivandet i alla medlemsstater av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (”konsumentköpsdirektivet”). I meddelandet undersöks även möjligheten att på gemenskapsnivå införa direkt tillverkaransvar, såsom föreskrivs i artikel 12 i direktivet.

3.2

I kommissionens meddelande lyfter man fram de svårigheter en del medlemsstater har upplevt vid införlivandet av direktivet. Problem har uppstått i de fall där det finns andra definitioner av ”konsument” och ”säljare” i andra rättsakter.

3.3

På samma sätt fastställer definitionen av ”konsumentvaror” i artikel 1.2 b i direktivet dess tillämpningsområde. Medlemsstaterna har tolkat definitionen på olika sätt. I vissa medlemsstater gäller de relevanta lagarna även enskildas köp av fastighet.

3.4

Några medlemsstater utesluter ”begagnade varor som säljs på offentlig auktion där konsumenterna har möjlighet att personligen närvara vid försäljningen”, medan en del inkluderar detta alternativ. Andra har valt att begränsa säljaransvaret för sådana slags varor.

3.5

Alla medlemsstater har infört nationell lagstiftning där kraven i direktivet har införlivats. Enligt artikel 12 ska kommissionen (inom en viss period) lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta direktiv i alla medlemsstater. I rapporten ska också möjligheten att införa direkt tillverkaransvar utredas, och om lämpligt, förslag läggas fram. Genom meddelandet upphävs detta åtagande.

3.6

I del I i meddelandet presenteras genomförandet av konsumentköpsdirektivet i varje medlemsstat och i del II granskas möjligheten att införa direkt tillverkaransvar gentemot konsumenterna i gemenskapslagstiftningen.

3.7

Införlivandet av direktivet har gett upphov till ett flertal problem. Några av dem kan bero på brister i direktivet, medan andra kan betraktas som felaktigt införlivande av direktivet. Kommissionens granskning har visat på betydande skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning till följd av hur man har utnyttjat minimiklausulen och vilka olika regleringsmöjligheter som ges genom direktivet. Det är ännu oklart i vilken utsträckning skillnaderna kommer att påverka den inre marknadens funktion och konsumenternas förtroende.

3.7.1

I grönboken inför det offentliga samrådet lade kommissionen fram ett flertal övergripande frågor angående de luckor och brister i lagstiftningen som konstaterades vid översynen av konsumentregelverket, däribland de som rör genomförandet av direktivet. Av dessa skäl har kommissionen beslutat att för tillfället inte lägga fram något förslag angående detta direktiv.

3.7.2

Vad gäller frågan om direkt tillverkaransvar har kommissionen konstaterat att den inte har tillräckligt underlag för att fastställa huruvida avsaknaden av EU-lagstiftning har en negativ effekt på konsumenternas förtroende för den inre marknaden. Frågan diskuteras vidare i samband med grönboken.

3.8

I sitt yttrande om grönboken om översynen av konsumentregelverket (8) drar EESK slutsatsen att det är tveksamt om den föreslagna metoden kan bidra till en hög och enhetlig konsumentskyddsnivå inom hela EU. Det krävs en äkta, demokratisk legitimitet och en tydlig rättslig och begreppsmässig grund för ett reviderat konsumentregelverk. EESK vill rikta uppmärksamheten på den föga kontrollerade digitala miljön. En ingående konsekvensanalys bör ligga till grund för alla förslag till harmoniserade regler på området och de nuvarande reglerna bör förenklas och förtydligas. Som en viktig prioritering bör bättre genomförandeåtgärder och förstärkta eller nya, tydliga och enkla förfaranden för gottgörelse framhållas. Vid en harmonisering av konsumentlagstiftningen inom EU måste man utgå ifrån att det är den bästa och högsta konsumentskyddsnivå som tillämpas i någon av medlemsstaterna som ska antas.

4.1

Kommissionens kontroll av införlivandet av rättsakten har visat på väsentliga skillnader mellan hur direktiv 1999/44/EG har införlivats i nationell lagstiftning. Några av dessa skillnader kan bero på brister i direktivet, medan andra kan betraktas som felaktigt införlivande av direktivet. Det är ännu oklart i vilken utsträckning skillnaderna kommer att påverka den inre marknadens funktion och konsumenternas förtroende. EESK rekommenderar att kommissionen så snart som möjligt studerar konsekvenserna både för den inre marknaden och konsumentförtroendet, och att den vidtar åtgärder mot de medlemsstater som är försumliga (9).

5.1

Några medlemsstater har infört olika former av direkt tillverkaransvar. Dessa varierar väsentligt när det kommer till regler och funktion. Enligt direktivet från 1999 ska kommissionen granska möjligheten att införa direkt ansvar för tillverkaren och om så är lämpligt lägga fram ett förslag. Av de 17 medlemsstater som besvarade kommissionens enkät har sju infört någon form av direkt tillverkaransvar, men villkoren för att ställa krav på tillverkarna varierar avsevärt. Vissa medlemsstater och berörda parter har även starka invändningar mot konceptet och en del menar att det är för tidigt att utvärdera vilka effekter det har för behovet av en separat ändring av direktiv 1999/44/EG (10).

5.2

Berörda parter och medlemsstaterna har skilda uppfattningar om hur ett direkt tillverkaransvar påverkar konsumentskyddet och den inre marknaden. De flesta medlemsstater och vissa berörda parter anser att ett direkt tillverkaransvar potentiellt ökar konsumentskyddet. Medlemsstaternas åsikter om direkt tillverkaransvar går dock isär då vissa anser att tillverkaren står närmare till hands än säljaren när det gäller att se till att varor är i enlighet med kontraktet. Andra anser att direkt tillverkaransvar inte skulle öka konsumentskyddet utan snarare orsaka juridisk osäkerhet. Kommittén menar att det behövs mer information i dessa frågor.

5.3

En del berörda parter och några medlemsstater anser att direkt tillverkaransvar skulle leda till en betydande börda för företagen, eftersom tillverkarna skulle behöva utforma system för att hantera klagomål och finansiera detta ansvar. Det finns dock ingen enhällighet. Andra medlemsstater och andra parter är inte överens om detta.

5.4

Det faktum att olika regelverk gäller i fråga om direkt tillverkaransvar kan bli ett problem för den inre marknaden. För närvarande har kommissionen inte kunnat dra de sista slutsatserna. Det finns inte tillräckligt med uppgifter för att fastställa huruvida avsaknaden av EU-regler om direkt tillverkaransvar påverkar konsumenternas förtroende för den inre marknaden på ett negativt sätt.

5.5

Skälen att göra direkt tillverkaransvar obligatoriskt i alla medlemsstater är långt ifrån självklara. Direkt tillverkaransvar skulle införa ett ökat antal ansvariga i jämförelse med krav på säljaren. Det beror på produkten eller tjänsten ifråga. Dyrare inköp över gränserna, t.ex. av bilar, påverkar tillverkarna direkt. Tack vare EU:s regelverk måste dock försäljningsagenter eller distributörer av bilar respektera tillverkargarantin oavsett var fordonet är inköpt. Handel med vin och sprit över gränserna, som håller på att bli en allt viktigare del av den inre marknaden, är svår att lagstifta om – antingen gentemot säljaren eller ”tillverkaren” – såvida inte köparen ofta reser till det medlemsland där varan inhandlades. För konsumentvaror i allmänhet skulle införandet av ett direkt tillverkaransvar öka konsumentskyddet och konsumenternas förtroende för den inre marknaden.

5.6

Frågan om direkt tillverkansvar kräver en mycket noggrannare analys åtföljd av en detaljerad konsekvensanalys.