15.1.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 10/96

1.1

Det är viktigt att förbättra de statistiska metoderna så att man på ett bättre sätt kan analysera branschen för hedgefonder och private equity-fonder samt de indikatorer som hänger samman med företagsstyrningen. Detta bör ske genom en harmonisering på åtminstone europeisk nivå.

1.2

I syfte att undanröja det misstroende som riktas mot en del av finansmarknaden, begränsa risken för systemchocker på grund av överdrivet risktagande (framför allt genom skuldsättning) och verka för lojal konkurrens mellan olika placeringsalternativ bör man tillämpa försiktighetsnormer i fråga om hedgefonder och private equity-fonder (ett ”Basel III”).

1.3

EESK uppmanar kommissionen att i enlighet med dess handlingsplan för modernisering av bolagsrätten och modellerna för företagsstyrning så fort som möjligt lägga fram sitt lagstiftningsförslag som syftar till att öka den information som institutionella investerare ska tillhandahålla om sina strategier avseende investering och röstning (1).

1.4

För att stärka skyddet för investerare som placerar i private equity-fonder måste direktivet om kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (2) ändras så att det också omfattar dessa aktörer och tvingar dem till ökad insyn. Löften om höga avkastningsnivåer är en viktig faktor för att locka till sig investerare, men risken är ofta okänd för den slutlige investeraren.

1.5

Kommissionen bör tillsammans med berörda parter (bl.a. banker, konsumentorganisationer, offentliga myndigheter och tjänsteföretag) uppmuntra och följa upp de incitament som syftar till att förbättra informationen till konsumenterna och att göra informationen lättbegripligare för konsumenter av finansiella tjänster, som inte alltid har de finansiella kunskaper som krävs, och därmed inte är medvetna om befintliga risker (3).

1.6

De börsnoterade företag som köpts upp, men som har en omsättning eller ett antal arbetstagare som överstiger en viss nivå, bör fortfarande åläggas att offentliggöra ett visst minimum av information när de avnoteras på fondbörsen och inte längre omfattas av de krav på informationsrapportering som en fondbörsnotering innebär.

1.7

Det är viktigt att fundera över möjligheten att kräva en viss riskspridning för investeringsportföljer, framför allt när det gäller löntagares sparande, med utgångspunkt i befintliga modeller (jfr även punkt 1.2).

1.8

Krisen på den amerikanska subprimemarknaden har spridits till andra segment av finansmarknaden och till EU. I händelse av en europeisk bankkris torde mycket stora kostnader uppstå på grund av fragmenteringen av tillsynen, som skulle fördröja en lämplig reaktion. Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen bör tillsyn över de stora bankerna ske på europeisk nivå. Kommittén uppmanar bankerna, kommissionen och Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS) att upprätta kontakter för att i detalj fastställa tillsynsformer och kriterier för identifiering av berörda banker.

1.9

Vid delegerad förvaltning, som möjliggör riskspridning, bör förvaltningsuppdraget förlängas i syfte att skapa incitament för långsiktigt tänkande och begränsa den spekulation som går längre än arbitrage, i syfte att begränsa kortsiktighet och jakt på snabba vinster genom spekulation inom fondförvaltningen.

1.10

Ratinginstituten, som på samma gång fungerar som domare och part i målet genom att de hjälper investeringsbankerna att ta fram derivatinstrument, att värdesätta dem och att placera dem, borde präglas av större insyn.

1.11

Genom skattelättnader skulle man kunna skapa incitament för pensionsfonder med långsiktiga investeringsstrategier att inkludera aspekter såsom kvalitet och socialt ansvar i sina strategier, eftersom socialt ansvarsfulla investeringar (4) för närvarande utgör en mycket liten del av samtliga investeringar (5).

1.12

Kommissionen och medlemsstaterna bör se till att företagens sociala ansvar omfattar samtliga deltagande parter, även placeringsfonder som har inflytande över företag i vilka de har investerat och som de ibland leder. I detta sammanhang ställer sig kommittén kritisk till hur direktivet om information till och samråd med arbetstagare tillämpas på holdingbolag (6) och begär att direktivet omarbetas om arbetstagare inom dylika bolag inte omfattas.

1.13

Direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag (7) bör uppdateras så att det också omfattar köp av företag genom överlåtelse av företagets aktier. Arbetstagarnas rätt till information och samråd skulle därmed respekteras på ett bättre sätt.

1.14

Lönestatistiken (eller inkomststatistiken) bör åtminstone delas upp i kvintiler för att man bättre ska kunna utvärdera lönepolitikens återverkningar på prisstabiliteten.

1.15

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är en väsentlig pelare i den europeiska sociala modellen. De är också ett av de främsta målen för privat riskkapital (private equity) som utnyttjar skuldsättning med hävstångseffekt eftersom dessa tjänster skapar stora kassaflöden, har (nästan) monopolställning, är skuldsatta endast i liten utsträckning och har höga driftskostnader. För att undvika problem för konsumenter och medborgare samt negativa följder för sammanhållningen upprepar EESK sitt krav på att det ska fastställas gemensamma grundprinciper på EU-nivå. Dessa bör avse samtliga tjänster av allmänt intresse och ingå i ett ramdirektiv. Vid behov bör det göras en indelning per sektor i olika sektorsdirektiv (8).

1.16

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen bör vi fundera över om det krävs regler för att begränsa möjligheterna till skatteavdrag för låneränta vid företagsuppköp, vilket vissa länder redan har gjort eller överväger att göra (Danmark, Tyskland och Storbritannien).

1.17

Inom ramen för arbetet inom OECD och för att fortsätta kampen mot illojal konkurrens från skatteparadisländer anser EESK det vara viktigt att fundera över dagens beskattningsregler, så att det i praktiken är den plats där förvaltningen faktiskt sker som avgör var hedgefonderna ska beskattas, eftersom det vanligen handlar om stora städer inom OECD. Skattesatsen bör inte heller baseras på mervärdet utan på den normala avkastningen.

1.18

Eftersom många mycket kortsiktiga investeringsbeslut fattas i skatteparadisländer (offshore) anmodar kommittén rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken att överväga åtgärder med stöd av artikel 59 i fördraget (9).

1.19

Kommittén anser det vara mycket viktigt att den skattepolitiska samordningen förbättras. Det bör fastställas miniminivåer, framför allt för olika former av kapitalbeskattning. Denna politik kan motiveras av två skäl, för att skapa objektivitet och eftersträva ekonomisk effektivitet.

2.1

Under de 25 senaste åren har världsekonomin förändrats i grunden. Även om fenomenet i allmänhet hänförs till globaliseringen, känner man inte i tillräcklig grad till globaliseringens finansiella dimension och framväxten av en global finansmarknad.

2.2

Även om massmedia och politiker fortsätter att fokusera på BNP är det nödvändigt att hitta nya perspektiv för att inse hur verkligheten ser ut. År 2002 uppgick världens totala BNP till 32 biljoner dollar. Även om siffran verkar astronomisk, är den blygsam i jämförelse med samtliga finansiella transaktioner vid sidan om BNP (1 123 biljoner), som har 35 gånger större värde!

Den världsomfattande ekonomiska sfären (i biljoner US-dollar, 2002)

2.3

De institutionella investerarna anses vara de främsta aktörerna bakom den finansiella globaliseringen. Framväxten av dessa investerare har åtföljts av en spridning av anglosaxisk praxis för företagsstyrning (skydd av minoritetsinnehavare av aktier, insynskrav, aktiva institutioner vid bolagsstämman, ändrade förhållanden mellan aktieägare, företagsledning och anställda) och av uppkomsten av kreditderivat, som är nya finansiella instrument som tillåter riskspridning på ett sätt som man tidigare inte trodde var möjligt för vissa typer av värdepapper. Dessa förändringar har både tillåtits och påskyndats av den nya informations- och kommunikationstekniken.

2.4

Det är viktigt att i detta skede understryka att institutionella investerare i vid bemärkelse använder olika strategier som skiljer sig åt med avseende på tidshorisont. Medan vissa investerare ägnar sig åt arbitrage, vilket tenderar att stabilisera finansmarknaderna, måste andra investerare (till exempel pensionsfonder) ingå åtaganden på mycket lång sikt. Även i fråga om placeringar med samma benämningar kan man hitta stora skillnader. Detta gäller bl.a. private equity-fonder, varav vissa specialiserar sig på lånefinansierade företagsköp (leveraged buy-out) och investerar i företag för en period på mellan tre och fem år. Andra s.k. företagsänglar tillför riskkapital till innovativa små och medelstora företag och kan engagera sig i ett företag i upp till femton år (11).

2.4.1

Trots detta kan ovanstående aktörer sinsemellan upprätthålla nära förbindelser. Ett exempel på detta är att 24 % av det kapital som investerades i private equity-fonder år 2005 kom från pensionsfonder, 18 % från kommersiella banker och investeringsbanker samt 11 % från försäkringssektorn (12). En av investeringsfondernas och övriga kapitalförvaltningsföretags viktigaste uppgifter är att erbjuda förvaltningstjänster till pensionsfonder och försäkringsmäklare på uppdrag av dessa.

2.5

De institutionella investerarna dök upp redan för 20 år sedan i den anglosaxiska världen och har efter hand visat allt större intresse för länderna på den europeiska kontinenten. En rad fonder har dessutom bildats i olika medlemsstater. I dag kontrolleras fortfarande hälften av de kollektivt förvaltade tillgångarna av amerikanska investerare.

2.6

I dag beräknas de institutionella investerarna stå för 80 % av börstransaktionerna. Därför ter det sig inte realistiskt att styra investeringarna i någon annan riktning än den riktning som de stora investeringsföretagen väljer. Dessa är även de viktigaste aktörerna när det gäller gränsöverskridande aktieinnehav. En Eurobarometerenkät (från hösten 2005) visar att endast 1 % av hushållen äger aktier i ett företag i ett annat land och att knappt 3 % kan tänka sig att köpa utländska aktier! Få aktieägande hushåll deltar i företagens bolagsstämmor, medan de institutionella investerarna sedan några år tillbaka deltar mer aktivt och beslutsamt i bolagsstämmorna.

2.7

Detta konstaterande gäller i första hand börsnoterade företag eftersom de är aktiva på börsmarknaderna. I allmänhet rör det sig om storföretag. Eftersom dessa företag har ett avgörande inflytande på sysselsättningen och på hur andra företag agerar, kommer ”omvandlingar” som påverkar dem att få återverkningar på hela ekonomin och på samhället som helhet.

3.1

Vanligen skiljer man mellan två olika slags institutioner och förfaranden som påverkar hur företagen styrs, förvaltas och kontrolleras, hur relationerna är mellan de deltagande parterna samt vilka företagets målsättningar är (corporate governance).

3.2

Under de två senaste årtiondena har det europeiska kontinentala systemet i viss mån närmat sig den anglosaxiska modellen. Den ökade överensstämmelsen har sin grund i bl.a. följande: Europeiska enhetsakten och privatiseringen av statliga bolag, skattereformerna för börsvinster, framför allt i Tyskland, som har inneburit att bankerna sålt av sitt ägande i industrin, det amerikanska arbetsdepartementets beslut att ålägga institutionella investerare att använda sin rösträtt (1988 och 1994), den ekonomiska högkonjunkturen i USA på 90-talet i förhållande till den relativa lågkonjunkturen i länderna på den europeiska kontinenten, storföretagens börsnoteringar på flera olika börser, de nya internationella redovisningsnormerna m.m.

3.3

Olika former av nationell och regional kapitalism kvarstår dock. Detta förklaras av följande:

4.1

Framväxten av allt fler institutionella investerare har lett till att finansmarknaderna blivit lättillgängligare för en större del av befolkningen och till att portföljernas riskspridning har ökat samtidigt som investeringsexperter tillhandahåller placeringsråd. Genom att sammanföra hushållens besparingar ökar de tillgängliga fondmedlen, vilket möjliggör en större riskspridning. Detta minskar samtliga privatpersoners individuella risk. Via fondföretag kan privatpersoner med blygsamma insatser och begränsade marknadskunskaper uppnå en potentiellt hög kapitalavkastning. Kapitalkoncentrationen hos institutionella placerare minskar förhandlingskostnaderna för företag och offentliga förvaltningar tack vare att det endast finns en enda förhandlingspartner.

4.2

Institutionella investerare förvaltar sammantaget (hedgefonder, pensionsfonder, banker och försäkringsbolag, private equity-fonder m.m.) cirka 300 miljoner hushålls förmögenhet, framför allt i USA, Europa och Japan (14). Deras mål är att maximera avkastningen av de besparingar som de fått i uppdrag att förvalta, med beaktande av uppdragsgivarens riskacceptans.

4.3

Ur konsumenternas och hushållens synvinkel innebär det faktum att investeringsfonder utgör en större del av det totala sparandet att hushållens sparande sker genom ökat risktagande (15).

4.4

Vid sidan om fondföretagen och försäkringsbolagen är pensionsfonderna väl kända bland allmänheten. Dessa marknadsförs som en av flera lösningar som innebär att man kan minska kostnaderna för att fler i vårt samhälle blir allt äldre. De är av två olika slag: fasta utbetalningar och fasta inbetalningar. I det första fallet ansvarar arbetsgivaren för risken, och i det andra fallet ligger riskansvaret hos den enskilde spararen. Även om det sistnämnda alternativet innebär att tillgångarna är mer utsatta för risk väljer allt fler detta alternativ, eftersom arbetsgivarna vill minimera riskerna av åtaganden på lång sikt, och arbetstagarna visar allt större intresse för sparformer som ger högre utdelning och som lättare kan överföras från en arbetsgivare till en annan (16).

4.5

Förmögenhetsförvaltningen sköts av fonderna själva, men delegeras även i många fall (helt eller delvis) till värdepappersfonder eller andra förvaltningsföretag. Placeringarna är teoretiskt sett långsiktiga, men resultatet bedöms på kort sikt och som en funktion av avkastningen. Detta förklarar varför aktier utgör en allt större del av placeringarna, vilket har bidragit till att dylika investeringar ökat i pris.

4.6

Den ökade överensstämmelsen mellan olika modeller för företagsstyrning i kombination med informationsteknikens frammarsch samt de institutionella investerarnas allt aktivare engagemang och krav på lönsamhet har tvingat storföretagen att till varje pris öka avkastningen (utdelning och mervärde) på sina värdepapper. Förmågan att generera framtida kassaflöden och den partnerskapsprincip som kännetecknar den europeiska sociala modellen uppmärksammas inte i lika hög grad.

4.7

Ur detta har nya dynamiska styresformer växt fram. Dessa syftar till att framkalla strategiska ändringar för att kontinuerligt ge aktieägarna ett mervärde snarare än att förbättra konkurrenskraften på medellång och lång sikt: återköp av företagets egna aktier (shares buyback) i syfte att automatiskt minska nämnaren (antalet aktier) i kvoten för avkastning på eget kapital, fusioner och förvärv som ibland helt kan sakna ekonomiskt logiska förklaringar, inskränkning av ett företags verksamhetsområden och integrering av olika uppgifter i gruppens verksamhet för att underlätta en diversifiering av investeringsportföljen, omlokaliseringar, nedskärning av personalen och flexibla arbetskontrakt i syfte att minska de fasta kostnaderna och omvandla fasta kostnader till rörliga kostnader (17).

4.8

Rent generellt får de höga avkastningskraven i reala termer på det egna kapitalet (mellan 10 och 20 % beroende på bransch) återverkningar som påverkar den makroekonomiska stabiliteten. En så pass hög lönsamhet förutsätter att vinsterna ökar snabbare än BNP. Detta har vid sidan om andra faktorer (migration, omlokalisering, ökad import m.m.) lett till att kapitalägarnas relativa förmögenhet har ökat. Man kan faktiskt konstatera en ny fördelning av mervärdet i Europa. Enligt uppgifter från kommissionen, OECD och Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) har lönernas genomsnittliga andel av BNP inom EU–15 minskat från 71,5 % under 80-talet till 66,7 % år 2004. Denna förändring på nästan 5 procentenheter av BNP återspeglas i en motsvarande ökning av kapitalinkomsterna (vinster).

4.8.1

Den makroekonomiska effekten av en sådan förändring av förmögenhetsfördelningen är deflationsskapande: det totala sparandet ökar, men eftersom löntagarnas köpkraft ökar i mycket liten utsträckning är deras efterfrågan oelastisk, vilket innebär att det saknas investeringsincitament för företagen. Eftersom en stor del av vinsterna delas ut till aktieägarna (utdelning och inlösen) skapas ett likviditetsöverskott, och fenomenet blir självförstärkande.

4.8.2

Eftersom de främsta OECD-länderna har börjat konkurrera med varandra för att locka till sig direkta utlandsinvesteringar, vilket späs på av överskottslikviditeten men hämmas av en avmattning i fråga om den inhemska efterfrågan, har dessa länder nu genomfört olika skattesänkningar, vilket skulle kunna försvaga deras statsfinanser avsevärt om inte de offentliga utgifterna, förutom de sociala avgifterna (jfr åldrande befolkning), minskas.

4.8.3

Eftersom låneräntan är avdragsgill i många länder innebär detta att myndigheterna subventionerar lånefinansierade företagsuppköp (leveraged buyout), och private equity-fonder får härigenom en privilegierad ställning. Förutom att det handlar om illojal konkurrens i förhållande till övriga ekonomiska aktörer, som inte bedriver dylik verksamhet, får lånefinansierade företagsuppköp konsekvenser för de offentliga finanserna. Enligt en studie av det danska skatteverket (18) skulle denna förlust motsvara 25 % av de totala bolagskatteintäkterna under de kommande två åren, allt annat lika. Situationen torde se likadan ut i de flesta europeiska länder och i euroområdet som lyder under tillväxt- och stabilitetspaktens budgetkriterier.

4.8.4

I fråga om fondförvaltarnas ersättningar (de 20 % som ges som ersättning i form av aktieandelar med uppskjuten beskattning och som det är kutym för arbetsgivarna att betala för avkastningar som överstiger vissa gränsvärden) tillämpas i allmänhet en lägre skattesats dvs. en skattesats som tillämpas för mervärden och inte den högsta skattesatsen för inkomst av tjänst. Detta förfarande kan inte rättfärdigas, eftersom fondförvaltarna själva endast bidrar med en marginell del av kapitalet. Denna situation riktar fokus mot ett problem avseende rättvis skattemässig behandling av dessa individer och andra arbetstagare som beskattas hårdare.

4.9

Det är inte bara företagens inriktning och strategier som har förändrats, utan även den verksställande direktörens roll. För tio år sedan var det den verkställande direktörens uppgift att leda företaget och förvalta företagets tillgångar på olika deltagande parters vägnar. I dag är de verkställande direktörernas främsta uppgift att uppnå nettovinster för investerarna. Antalet framtvingade avgångar på grund av otillräcklig avkastning för aktieägarna nådde kulmen under 2005, när antalet avsatta verkställande direktörer var fyra gånger högre än tio år tidigare. I fler än ett företag av sju har företagsledaren bytts ut, jämfört med ett företag av elva för bara tio år sedan. Anställningsperioderna för de verkställande direktörerna har även blivit kortare. Denna rotation som går allt snabbare kan medföra problem, eftersom de förändringar som måste genomföras inom företagen normalt tar mellan tre och fyra år för att få full effekt.

4.9.1

Som ett resultat av detta har många företagsstyrelser svårt att finna efterträdare till den verkställande direktören. Detta leder till nya löneökningar för de verkställande direktörerna, dels för att andra arbetsgivare vill motivera dem att lämna sin nuvarande post, dels för att de nuvarande arbetsgivarna vill behålla dem. Trots detta anser en klar majoritet av de institutionella investerarna att företagsledarna har för höga löner (90 %) och att deras lönenivåer inte har fått några positiva återverkningar på företagets resultat (78 %) (19).

4.9.2

Även om företagen tycks ha tagit avstånd från olika optionsprogram, som skapat intressekonflikter och stora skandaler, kvarstår praxis att ge den verkställande direktören generösa fallskärmsavtal och andra typer av ersättning även om han eller hon misslyckas med att förbättra företagets resultat (med avseende på konkurrenskraft och arbetstillfällen). Allmänheten uppfattar detta som mycket stötande.

5.1

Tidigare har man ofta rättfärdigat den höga avkastningen till aktieägarna som en kompensation för den risk de tar genom att investera sitt kapital. Utvecklingen under de senaste åren visar dock att detta argument inte håller.

5.1.1

Ansvaret begränsas i själva verket till aktieägarnas kapitaltillförsel. Möjligheterna att överlåta dessa tillgångar, som hänger samman med den ökade likviditeten på finansmarknaderna och fondbörserna tack vare ny teknik och globaliseringen, minskar avsevärt denna risk, samtidigt som möjligheterna att dra sig ur investeringen eller diversifiera sitt innehav saknar motstycke.

5.2

Samtidigt har ekonomer konstaterat ett säsongsbetingat samband när det gäller uppsägningar av ekonomiska skäl, som kulminerar i januari och juni, dvs. när företagens årsredovisningar utarbetas och revideras. Man har dragit slutsatsen att dessa uppsägningar framför allt äger rum i syfte att förbättra företagens finanser och inte motiveras av industriella krav (20).

5.2.1

Dessutom blir det allt vanligare med individuellt anpassade anställningskontrakt och individuell lönesättning. Anställningsformerna blir alltmer atypiska, t.ex. genom tidsbegränsade anställningar och deltidstjänstgöring. Syftet med detta är att omvandla en del av företagens fasta kostnader till rörliga kostnader för att öka vinsten och avkastningen per aktie (return on equity). År 1992 hade 25,4 % av arbetstagarna tidsbegränsade anställningar eller deltidstjänst. År 2005 hade denna andel stigit till 33 %. Denna osäkra anställningsform blir allt vanligare och växer snabbare än antalet nya arbetstillfällen under hela perioden (med undantag för år 2005). För endast 33 % leder en tidsbegränsad anställning till fast anställning (22 % får ingen anställning alls och 39 % får ytterligare anställning av samma typ) (21).

5.2.2

Därmed uppstår nya risker för arbetstagarna och företagen:

5.2.3

Vi måste hitta en ny balans mellan aktieägare och arbetstagare. Förutom de snedvridningar som uppstår genom att BNP delas upp mellan ”arbete” och ”kapital” samt de faktorer som nämns ovan, avspeglas dagens obalans också i en exponentiell utveckling av finansmarknaderna och fondbörserna under de senaste åren, som kontrasterar mot rätten till arbete, som utvecklats i motsatt riktning och som inte ger arbetstagarna ett fullgott skydd (t.ex. i fråga om anställningstrygghet och fortbildning) (25). Detta innebär att flexibiliteten (och den ökade utsattheten) inom arbetslivet blir en anpassningsvariabel för företagen.

Utveckling inom olika sociala modeller

Skyddet för arbetstagaren anges genom variabeln ”EPL version 1” som beräknats av OECD (för åren 1990, 1998 och 2003). Den omfattar lagstiftningen för skydd av fastanställda och tillfälligt anställda arbetstagare. Ju närmare noll, desto svagare arbetstagarskydd. (”EPL version 2” inbegriper information om kollektiva uppsägningar, men gör det inte möjligt att gå tillbaka till 1990).

5.2.4

Även om det är sant att gruppen lönearbetande aktieägare har vuxit, kan detta inte rätta till dagens situation eftersom det framför allt och på ett oproportionerligt sätt (i fråga om dessa arbetstagares representativitet avseende samtliga arbetstagare) handlar om de arbetstagare som har högst lön (framför allt högre tjänstemän).

5.2.5

Det är viktigt att framhålla att vårt ekonomiska system formas av vår historia (se punkt 3.3). Det är därför lätt att förstå att konvergensen mot enhetliga företagsstyrningsmodeller (se punkt 3.1 och 3.2) på den europeiska kontinenten inte fått särskilt synliga effekter när det gäller arbetslöshetsbekämpning, samtidigt som den europeiska sociala modellen framför allt bygger på en social marknadsekonomi som förutsätter ett brett samarbete mellan arbetsmarknadens parter som går utöver aktieägarnas intressen.

5.3

Sedan flera år tillbaka har vi gått in i en period med mycket blygsamma löneökningar (26), på grund av det tryck som skapas av en allt intensivare internationell konkurrens och kraven på ökad lönsamhet. Samtliga yrkesgrupper omfattas dock inte av detta fenomen.

5.3.1

I likhet med praxis i USA (27)bör kommissionen, Eurostat och ECB förfina statistiken och (åtminstone) dela upp den i kvintiler (28)för att på ett bättre sätt identifiera vilka grupper (högavlönade, lågavlönade eller mellanliggande grupper) som står för den ökade tillväxten för den totala lönemassan i syfte att förbättra riskanalysen avseende prisstabiliteten med tanke på att dessa grupper inte har samma konsumtionsbenägenhet (29)(jfr även punkt 4.8.4).

6.1

Eftersom de institutionella investerarna har en tendens att följa andra institutioners investeringsbeslut kan detta leda till överinvesteringar i vissa branscher och underinvesteringar i andra sektorer, vilket börskrisen 2000–2001 utgör ett bevis på.

6.2

De skandinaviska länderna är ett exempel som visar att det är möjligt att kombinera sociala och tekniska framsteg med ett finansiellt system som domineras av banker och inte av fondbörser.

6.3

Om private equity-fonder tillför det riskkapital som krävs för att starta ny verksamhet i medelstora företag är det dock viktigt att påpeka att denna nisch minskar i omfattning sedan ett antal år tillbaka (mindre än 10 % av dessa institutioners totala investeringar år 2003) (30). Private equity-fondernas verksamhet är tvärtom mer och mer inriktad mot företagsuppköp (över 60 % år 2003) (se avsnittet ”Hävstångseffekter och systemrisker”). Denna trend skapar inte heller incitament för investeringar, eftersom private equity-fonderna prioriterar ersättning till aktieägarna framför långsiktiga investeringar på grund av de risker som är förknippade med denna verksamhet.

6.4

Förutom forskning och utveckling är ”underförstådd” (31) interaktion en konkurrensfrämjande faktor som blir allt viktigare för samtliga företag. Denna underförstådda interaktion omfattar informationsutbyte, åsiktsformulering, samordning och uppföljning av annan verksamhet och kombinerar kunskap av olika slag i handeln (varor, tjänster och information) med andra arbetstagare, kunder och leverantörer. De arbetstagare som har denna typ av kompetens utgör i dag mellan 25 och 50 % av arbetskraften.

6.4.1

Om företagen vill förbättra sin konkurrensposition kan de inte längre satsa på en standardisering av de anställdas arbete eller på att ersätta arbetskraft med maskiner. Tvärtom måste företagen ta bort organisatoriska hinder, skapa ett arbetsklimat som präglas av tillit bland personalen, men också mellan arbetstagare och arbetsgivare, och som gör det möjligt att fatta beslut och kommunicera på ett snabbt och enkelt sätt. Resultatet är alltså att deras styrka ligger i den kollektiva kunskap som är specifik för det egna företaget och som växer fram över tiden.

6.4.2

Företagen har i dag stort handlingsutrymme för att förbättra produktiviteten hos de arbetstagare som omfattas av den underförstådda interaktionen, vilket inte är lika tillämpligt för övriga grupper. Detta återspeglas i resultaten, som skiljer sig mycket åt mellan företag i de branscher där denna typ av anställning förekommer i hög grad. Den sociala dialogen inom dessa branscher kan här spela en viktig roll för att få till stånd ett utbyte av erfarenheter mellan företag, bl.a. inom ramen för seminarier och undersökningar.

6.4.3

Denna tonvikt på specifika kunskaper inom företagen föranleder en del frågeställningar avseende flexicurity, som snarare förutsätter att arbetstagaren måste ha god allmän utbildning för att få anställning i ett annat företag i en annan bransch.

7.1

De företagsköp som vissa typer av private equity-fonder genomför är lånefinansierad spekulationsverksamhet som bygger på antagandet att företagets avkastning kan användas för att betala tillbaka lånet samtidigt som ett betydande mervärde skapas under en femårsperiod.

7.2

År 1995 motsvarade denna transaktionstyp 0,6 % av BNP för länderna på den europeiska kontinenten. År 2005 uppgick siffran till inte mindre än 3 % (32). (För Storbritannien är dessa siffror 1 % och 7 %). Företagsköp utgjorde större delen (70 %) av verksamheten inom private equity-fonder, samtidigt som riskkapitalverksamheten utgjorde en allt mindre del av verksamheten (5 % år 2005).

7.2.1

Under andra halvåret 2006 kom det allt fler larmrapporter från både centralbanker (ECB och Bank of England) och kreditvärderingsinstitut (Standard and Poor's) mot bakgrund av att verksamheten inom denna sektor (500 miljarder US-dollar) närmade sig kokpunkten. År 2005 uppgick kapitaltillskottet till 70 miljarder US-dollar mer än året dessförinnan. Man påtalade både en systemrisk på grund av att dessa företags skuldsättning ökat kraftigt och antalet skräpobligationer (junk bonds) nått mycket höga nivåer.

7.2.2

Detta är ett dilemma för de penningpolitiskt ansvariga instanserna, eftersom varje räntehöjning som minskar denna typ av verksamhet även drabbar företag som överlever tack vare det globala likviditetsöverskottet.

7.2.3

Företagsköp ger också upphov till två frågeställningar av ett helt annat slag, men som inte är mindre viktiga för den skull.

7.3

Rent generellt finns olika metoder för att på konstgjord väg blåsa upp olika private equity-fonders genomsnittliga avkastning. Eftersom fonderna inte är tvingade att rapportera om sin verksamhet är det endast de private equity-fonder som har bäst avkastning som redovisar sina resultat. Fonder med låg avkastning försvinner genom att de tas bort från databaserna. En studie av Citygroup visar att avkastningen under en tioårsperiod är lägre än för en aktieportfölj bestående av medelstora företag när dessa faktorer tas med i beräkningen. När hänsyn tas till förvaltnings- och placeringskostnaderna för tillgångar med låg likviditet minskar avkastningsresultatet också (34).

7.4

Hedgefonder utgör en bransch värd över 1,5 biljoner US-dollar. Dessa fonder är inte någon ny företeelse, men de har vuxit betydligt i omfattning under de senaste 20 åren. Sektorn utsätts för påtryckningar från investerare såsom pensionsfonder för att öka insynen. Detta krav gav nyligen upphov till att olika kreditvärderingsinstitut ändrade sina kreditbetyg och sin riskbedömning.

7.4.1

Hedgefonderna utövar genom sin enorma finansiella tyngd ett mycket stort inflytande över finansmarknaderna, fondbörserna och penningmarknaderna, vilket ger upphov till en del funderingar:

7.5

Derivathandeln gör det möjligt för bankerna att hantera risker i sina balansräkningar genom att omvandla derivaten till komplicerade finansiella produkter som bankerna handlar med. Genom att agera på detta sätt minskar risken, men den sprids samtidigt till den övriga ekonomin genom aktörer som kan lyda under mindre stringent lagstiftning.

7.5.1

Den statistiska sannolikheten för en större finansiell kris med återverkningar inom hela ekonomin minskar över tiden, men en ekonomisk chock är dock fortfarande sannolik och de negativa effekterna kan bli större än tidigare, framför allt på grund av den nära koppling mellan institutionerna och marknaderna som nya investeringsprodukter har lett till. Det har möjliggjort en bättre integrering av marknaderna samt sammanslagningar och företagsköp inom bank- och försäkringsbranschen (35).

7.5.2

Eftersom hävstångseffekten ökat under de senaste åren och per definition inte anges i företagens balansräkning är det omöjligt att uppskatta vilka belopp det verkligen rör sig om och vilken risk som det ekonomiska systemet är utsatt för.