52007DC0182

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.4.2007

KOM(2007) 182 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Att förbättra kunskapsöverföringen mellan forskningsinstitut och företag i hela Europa genom öppen innovation – Genomförandet av Lissabonagendan – {SEK(2007) 449}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Att förbättra kunskapsöverföringen mellan forskningsinstitut och företag i hela Europa genom öppen innovation – Genomförandet av Lissabonagendan – (Text av betydelse för EES)

En gedigen vetenskaplig kunskapsbas är en av Europas traditionella viktigaste tillgångar och har gjort det möjligt för oss att bli världsledande på flera forskningsområden[1]. Trots dessa meriter utmanas den europeiska forskningens ställning i världen av ett forskningsläge i snabb förändring. Samtidigt ställs den europeiska forskningen inför konsekvenserna av marknadernas och företagens globalisering, digitaliseringen och den nya tekniken, samt behovet att ta itu med sådana samhällsfrågor som befolkningens åldrande och klimatförändringen.

I sin brett upplagda innovationsstrategi för EU[2] fastställer kommissionen att ett av de tio centrala områdena för insatser är bättre kunskapsöverföring[3] mellan offentliga forskningsinstitut[4] och tredje man, inbegripet näringslivet och det civila samhällets organisationer. Detta meddelande är ett svar på det behovet och det innehåller en rad idéer för medlemsstaterna. Man föreslår hur medlemsstaterna och gemenskapen kan agera tillsammans för att komma över vissa hinder, särskilt när det gäller att främja överföring av kunskap över nationsgränserna. Meddelandet åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om ”frivilliga riktlinjer för universitet och andra forskningsinstitut för att förbättra deras kontakter med näringslivet runtom i Europa”, som bygger på bra lösningar vilka kartlagts av flera nationella myndigheter och det arbete som utförts av olika europeiska intresseföreningar.

1. INSATSER BEHÖVS

En viktig fråga är hur man på ett bättre sätt kan använda den forskning och utveckling som bekostas ur offentliga medel. Jämfört med Nordamerika[5] genererar det genomsnittliga universitetet i Europa[6],[7] betydligt färre uppfinningar och patent. Detta beror i hög grad på att de europeiska universiteten förvaltar kunskap och immaterialrätt på ett mindre systematiskt och professionellt sätt. Dessutom hindras den effektiva kunskapsöverföringen vid europeiska forskningsinstitut av en rad faktorer, däribland kulturskillnader mellan företags- och vetenskapsvärlden, brist på incitament, juridiska hinder och splittrade marknader för kunskap och teknik[8]. Alla dessa faktorer inverkar negativt på tillväxt och sysselsättningsskapande i Europa.

Icke desto mindre inser man i allt högre grad i medlemsstaterna vikten av kunskapsöverföring för att främja konkurrenskraft och för att göra den offentliga forskningen mer effektiv, vilket återspeglas i medlemsstaternas nationella reformprogram som utarbetats inom ramen för Lissabonstrategin. En rad initiativ har tagits för att främja samarbetet mellan forskningsinstitut och företag. Flera medlemsstater har tagit initiativ för att främja och underlätta kunskapsöverföring (till exempel nya lagar, system för immaterialrätt, riktlinjer eller avtalsmallar) och många fler planerar att göra fler insatser i denna riktning. Dessa initiativ är emellertid ofta utformade inom ett nationellt perspektiv och tar inte upp kunskapsöverföringens gränsöverskridande dimension. Därför behövs det ett rättvisare konkurrensläge för samspelet mellan universiteten och näringslivet i Europa vad gäller forskning och utveckling.

Europeiska universitet och andra forskningsinstitut inser också att deras roll har förändrats i den globaliserade ekonomin, och de har tagit intressanta initiativ. De förstår att de inte längre bara ska förse närområdet med utexaminerade utan att de konkurrerar med hela världen om studenter, forskare och samarbetspartner från näringslivet. Därför inser de att de måste tillhandahålla forskning i världsklass för att i framtiden dra till sig dessa studenter och forskare. För att förbli attraktiva måste de öppna upp sig för näringslivet och internationellt samarbete vilket också kan bidra till att man utnyttjar nya medel bättre. Att dela med sig av kunskap, särskilt genom FoU-samarbete med företag, kan både vara en inkomstkälla för forskningsinstitut och förbättra forskningen avsevärt både kvalitativt och kvantitativt.

2. NÄRINGSLIVETS OCH FORSKNINGSINSTITUTENS SAMARBETE I RIKTNING MOT EN KUNSKAPSEKONOMI

På senare år har behovet att dela med sig av kunskap mellan forskningsinstituten och näringslivet blivit allt mer uppenbart. Tidigare uppfattades forskningsinstituten som en källa till nya idéer och näringslivet utgjorde en naturlig väg för utnyttjandet av dessa idéer på bästa sätt. Emellertid ha man under det senaste decenniet sett en avsevärt förändring i båda parternas roller.

Många företag utvecklar ett synsätt på forskning och utveckling som kännetecknas av öppen innovation , där man förenar egna och externa resurser och syftar till att få högsta ekonomiska utbyte av sina immateriella rättigheter, även om de inte är direkt kopplade till den huvudsakliga verksamheten I synnerhet har företagen börja betrakta offentlig forskning som en strategisk resurs.

Samtidigt har det blivit tydligt att forskningsinstituten måste ha en mer aktiv roll i sina kontakter med näringslivet för att utnyttja forskningsresultaten på bästa sätt. Denna nya roll[9] fordrar specialiserad personal som kartlägger och hanterar kunskapsresurser med affärspotential, dvs. hur man på bästa sätt marknadsför en ny idé, ser till att få lämpliga resurser (medel, stödtjänster osv.) för att detta ska ske, och att alla berörda parter deltar med lämpliga finansiella belopp.

2.1. Att skapa förutsättningarna för en lyckad kunskapsöverföring

Man har insett att näringslivets deltagande i forskningsinstitutens förvaltning kan bidra till att rikta in forskning och undervisning på samhällets behov, låta sakkunskap stödja kunskapsöverföring och signalera en vilja att införa innovationsinriktade tillvägagångssätt i all verksamhet. En sådan samverkan har bidragit till att underlätta rörlighet mellan sektorer, via tidsbegränsat personalutbyte och genom att näringslivet anställer unga utexaminerade.

Vidare har många forskningsinstitut i Europa under de senaste åren inrättat byråer för kunskapsöverföring, vilka har som mål att förbättra samarbetet och tillvaratagandet av forskningsresultat och deras utnyttjande på företag. Deras framgång beror till stor del på personalens kunskap och färdigheter samt på den strategiska roll de får och deras självständighet vad gäller förvaltning. Den personal som arbetar med kunskapsöverföring måste ha en bred skala färdigheter för att utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt. Emellertid anställer man ofta relativt oerfaren personal till dessa uppgifter. Fortbildning finns i ett begränsat antal länder men är ofta inadekvat vad gäller kostnader eller resultat. Kommissionen undersöker för närvarande hur man kan angripa detta problem. Sju medlemsstater[10] är med kommissionens stöd[11] i färd med att utarbeta en ram för att kunna tillhandahålla nya tjänstemän med ansvar för kunskapsöverföring och med en kvalifikation som erkänns av dessa länder. Vidare planerar PROTON Europe[12] att med ledning av det brittiska Institute for Knowledge Transfer [13] inrätta ett ackrediteringssystem för de tjänstemän med ansvar för kunskapsöverföring som redan är yrkesverksamma, och deras erfarenhet och meriter kommer att beaktas för ackrediteringen.

För att kunna överföra kunskap på ett effektivt sätt måste forskningsinstituten vara tillräckligt självständiga för att genom tävlan rekrytera erfaren personal inom kunskapsöverföring . Större rörlighet mellan den offentliga och den privata sektorn kommer att hjälpa forskarna och ledarna vid instituten att kartlägga de behov som de och näringslivet har gemensamt. Vissa regler och administrativa hinder kan dock motverka denna rörlighet. Exempelvis kan regler för praktiktjänstgöring samt arbetsmarknadsbestämmelser, särskilt beträffande social trygghet och pensionssystem, motverka utbyte av personal. Dessutom förbjuder vissa länder forskare i den offentliga sektorn att arbeta för näringslivet på deltid, som konsulter eller i någon annan form[14].

De befintliga resurserna måste också göras mer tillgängliga. Detta kan delvis uppnås via samordning. För närvarande har somliga forskningsinstitut personal som aktivt söker kontakter med näringslivet men som inte samverkar sinsemellan. Genom att slå samman sina färdigheter för överföring av kunskap kan de se till att sådant kunnande blir tillgängligt i större skala i alla forskningsinstitut. Dessutom kan man få avsevärda vinster genom att lägga ut vissa specialiserade arbetsuppgifter eller genom att slå samman resurserna eller FoU-resultaten (och därtill kopplade immateriella rättigheter) i flera forskningsinstitut[15]. Exempel på sammanslagna resurser mellan flera byråer för kunskapsöverföring inbegriper byråer för saluföring av patent och kunskapsöverföring som är etablerade i Tyskland, North of England Science Initiative eller det belgiska VIB [16]. En sådana sammanslagning kan också ske inom enstaka sektorer (till exempel White Rose Consortium [17]) eller en enda verksamhet med kunskapsöverföring.

Det är särskilt intressant att notera alla de fördelar som patentpooler mellan forskningsinstitut för med sig. En patentpool kan bidra till att skapa en kritisk massa av immateriella rättigheter som är nödvändig för att en innovativ idé ska bli attraktiv för den privata sektorn. Med rätt marknadsföring kan varje betydelsefull aktör inom näringslivet känna till de forskningscentrum som genererat de immateriella rättigheterna och detta skulle hjälpa till att främja kopplingen till näringslivet. Vidare kan uppbyggandet av en patentpool leda till fastare kopplingar mellan byråer för kunskapsöverföring och utgöra en grund för vidare ansträngningar som görs gemensamt av flera institut. En sådana sammanslagning av resurser verkar vara särskilt lämplig för de forskningsinstitut som inte har en sådan räckvidd och volym av forskningsresultat som kan tillvaratas för att motivera inrättandet av en byrå för kunskapsöverföring. Överallt där så är lämpligt bör medlemsstaterna aktivt främja och stödja sammanslagningen av resurser mellan forskningsinstitut.

Även om en sådan sammanslagning av resurser är givande på nationell eller regional nivå tar man inte ofta upp den transnationella dimensionen i sådana initiativ. För att åtgärda denna brist har kommissionen inrättat ett Europaomfattande nätverk som har i uppgift att underlätta teknisk överföring till andra länder, nämligen nätverket med förmedlingscentrum för innovationer ( Innovation Relay Centres )[18]. Dessa förmedlingscentrum finns i 33 länder och erbjuder skräddarsydd hjälp till universitet och företag (särskilt små och medelstora företag). Genom ett nära samarbete med en ledande europeisk universitetssammanslutning för kunskapsöverföring[19] har de infört ett enkelt och effektivt system för att på ett strukturerat sätt dela med sig av information om ny kommersiellt teknik med företag i hela Europa.

2.2. Att främja företagarandan

Behovet att publicera och göra resultaten fritt tillgängliga ses ofta som oförenligt med näringslivets behov att hålla uppgifter konfidentiella och skyddade genom immateriella rättigheter, exempelvis patent. Emellertid visar erfarenheten på att man kan förena främjandet av innovation och spridandet av ny kunskap, under förutsättning att frågor som rör immateriella rättigheter förstås och hanteras på ett professionellt sätt. Samverkan på dessa punkter kan underlättas med hjälp av sådana verktyg som beslutsträdet CREST[20], avtalsmallar som det brittiska Lambert Agreements [21], eller vägledning som det danska dokumentet om Contacts, contracts and codices [22], samt via informationskampanjer som genomförs av Europeiska patentbyrån och de nationella patentbyråerna. Initiativet Responsible Partnering [23] som utarbetats av fyra stora europeiska sammanslutningar mellan universitet och företag (EIRMA, EUA, PROTON, EARTO) innehåller viktiga förslag för hur man kan få till stånd ett effektivt forskningssamarbete. Medlemsstaterna har en uppgift när det gäller utarbetandet och genomförandet av sådana initiativ och bör stödja dem aktivt.

Universiteten stöder i allt högre grad olika synsätt i stil med Creative Commons [24] (öppen tillgång, öppna publikationer, öppen programvara osv.). Sådana mekanismer kan säkerställa en mer effektiv spridning av resultat, även om det i vissa fall kan bli nödvändigt med formellt skydd (t.ex. formskydd, patent eller avtal om överföring av genetiskt material) om en produkt ska saluföras med framgång. Därför är det viktigt att säkerställa att forskarna är medvetna om fördelarna med båda tillvägagångssätten och att beslut fattas utifrån den socioekonomiska effekten. Eftersom reglerna om rätten till FoU-resultat som bekostas ur offentliga medel fortfarande varierar i Europa kan det vara lämpligt att inom en snar framtid åter undersöka frågan om en enhetlig europeisk modell för rätt till forskning ur offentliga medel.

Att främja det tankesätt som krävs för företagande[25] samt de nödvändiga färdigheterna bland forskare kan i hög grad bidra till att minska den kulturbetingade klyftan mellan forskningsinstitut och näringslivet. För att främja samverkan mellan dem måste forskare ha grundläggande färdigheter för kunskapsöverföring och företagande. Utbildning i företagande bör erbjudas så att man lär sig hur man förvaltar immaterialrätt, samverkar med näringslivet, startar och driver företag. Även om högre utbildning vanligtvis är mycket decentraliserad finns det exempel på nationella strategier för att främja företagande inom högre utbildning (t.ex. Science Enterprise Challenge i Förenade kungariket). För att bidra till diskussionen om innehållet i sådana kurser bekostar kommissionen för närvarande ett projekt[26] som syftar till att utarbeta en kärna av läromedel för att belysa vikten av frågor som gäller förvaltning av immateriella rättigheter bland olika aktörer.

Ett av det mest effektiva sättet för att utveckla sådana färdigheter och dela med sig av kunskap är att personal förflyttar sig mellan forskningsinstitut och företag. Kommissionen har aktivt förespråkat sådan verksamhet via Marie Curie-programmet för strategiskt samarbete mellan näringslivet och den akademiska världen genom vilket man stöder utvecklingen av sådan långvarigt partnerskap genom utbyte av forskare. I de nya rambestämmelserna för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation införs också en åtgärd för bistånd till små och medelstora företag som lånar högkvalificerad personal från forskningsinstitut (eller från stora företag).

I många länder har forskningsinstituten infört belöningssystem där uppfinnaren får en andel av vinsten från licenser för eller avknoppning av uppfinningar. En typisk modell är att vinsten delas lika mellan forskaren, forskningsinstitutet och företagarpartnern. Trots eventuella finansiella incitament tvekar emellertid personal ofta att delta i sådan verksamhet, särskilt om den inte beaktas i karriärutvecklingen. Det är därför viktigt att man i bedömningen av personal också tar hänsyn till annan verksamhet som patentering, licensiering, rörlighet och samarbete med näringslivet [27].

3. ATT ÖVERGÅ TILL HANDLING: MEDLEMSSTATERNA OCH GEMENSKAPEN SAMARBETAR

Både forskningsinstitut och företag kan få offentligt stöd på regional[28], nationell och europeisk nivå. Detta stöd kan vara i olika form, från främjandet av utbyte av bra tillvägagångssätt till direkt finansiellt stöd till mekanismer för kunskapsöverföring. Medlemsstaternas samarbete inom det europeiska området för forskningsverksamhet och genom Lissabonstrategin via genomförandet av ”treprocentsmålet”[29] ger ständigt konkreta resultat. Medlemsstaterna bör till fullo utnyttja de tillgängliga finansieringskällorna och uppmuntra forskningsinstituten att göra detta . Finansieringen till sammanhållningspolitiken ( Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden ), nationell finansiering enligt de nya gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation) [30] och de europeiska ramprogrammen bör alla användas till att utnyttja flera kopplingar mellan företagen och forskningsinstituten.

3.1. Europeiska tekniska institutet

Inrättandet av Europeiska tekniska institutet (ETI) är ett bra exempel på hur EU kan genomföra innovativa styrelseformer, enligt vad som anges i dagordningen för modernisering av universitet, som syftar till att inspirera till förändring och påskynda kunskapsöverföring vid befintliga institut, samt ge dem starkare koppling till näringslivet som en del av strategin för att ta tillvara Europas innovationsförmåga. Sedan kommissionen gick ut med idén 2005 har ett omfattande samråd och en bred konsekvensanalys genomförts. Kommissionen förväntar sig att diskussionerna i rådet och Europaparlamentet kommer att avslutas under 2007 och att ETI blir operativt 2008.

ETI är en visionär och djärv långsiktig satsning. Institutet kommer att koncentrera sig på utveckling och integrering av alla sidorna i kunskapstriangeln, nämligen innovation, forskning och utbildning på områden som utgör utmaningar för Europas framtid. I synnerhet kommer institutet att främja samverkan och kunskapsöverföring mellan forskningsinstitut och företag. Det kommer att ha en balanserad sammansättning av experter både från företag och den akademiska världen i sin styrelse och utgöra en referens för experimenterande med affärsinriktade synsätt på styrelseformer.

ETI kommer att tillföra ett betydande mervärde till befintliga EU-initiativ inom kunskapsöverföring på följande sätt:

- Företagen kommer att ha en avgörande roll i varje ETI-verksamhet. ETI:s främsta mål är klart innovation och omsättning av forskning och utbildning i innovativa lösningar.

- Avsikten är att ETI ska bli Europas flaggskepp för innovation och skicka ut ett tydligt budskap om Europas engagemang att satsa på innovation och inspirera till förändring i de europeiska forskningsinstituten.

- För första gången kommer man ge lika värde åt de tre delarna i kunskapstriangeln och koppla samman dem. Utbildning i synnerhet ses som ett väsentligt inslag i innovationsprocessen.

Kommissionen har föreslagit att man inrättar en ”integrerad ETI-modell” med ett tillvägagångssätt både ”uppifrån-och-ner” och ”nerifrån-och-upp” baserat på en struktur i två våningar. Först kommer en styrelse med företrädare både för företag och den akademiska världen att ge strategisk vägledning om urvalet, bedömningen och samordningen av kunskaps- och innovationsgrupper . Därefter kommer en rad självständiga sådana grupper att väljas ut för att utföra ETI:s arbete runtom i Europa. De kommer att integrera och bedriva innovation, forskning och utbildning inom fastställda teman. De kommer att vara samriskprojekt av partnerorganisationer som företräder universitet, forskningsorganisationer och företag.

3.2. Samarbete

Insatser för att offentliga forskningsinstitut ska utveckla en mer effektiv koppling till näringslivet, särskilt till små och medelstora företag, har varit i centrum för medlemsstaternas och gemenskapens samarbete i syfte att genomföra treprocentsmålet för forskning och utveckling i EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi. Denna verksamhet har ägt rum inom kommittén för vetenskaplig och teknisk forskning (CREST) som fungerar som kontaktyta för genomförandet i praktiken av den öppna samordningsmetoden, ett verktyg för samarbete inom en policy som främst bygger på utbyte av information och goda lösningar. I avsnitten ovan hänvisas till somliga resultat av detta samarbete vilka är i form av råd från sakkunniga, rekommendationer för policy, vägledande dokument, granskning som utförs av kolleger av nationell politik och initiativ för medvetandegörande[31].

Detta samarbete kommer att fortsätta och resultaten bör stödja medlemsstaterna insatser för att förbättra kunskapsöverföring och kopplingen mellan forskningsinstitut och företag. De mer relevanta policyinitiativen bör tas med i nästa omgång av nationella reformprogram (2008-2011). Som uppföljning till ett seminarium som hölls i Lissabon för nationella samordnare för Lissabonstrategin om kunskapspartnerskap har medlemsstaterna skickat in en rad intressanta exempel. Dessa initiativ är dock tydligt ofta utformade ut ett nationellt perspektiv och behandlar inte kunskapsöverföring över gränserna. Det bör undersökas om man kan utarbeta konkreta initiativ på EU-nivå för att stödja medlemsstaternas insatser och öka den gränsöverskridande dimensionen i vissa åtgärder.

Två områden som kräver särskilda insatser på medlemsstats- och EU-nivå är utarbetandet av skräddarsydda åtgärder för att främja samverkan mellan forskningsinstitut och små och medelstora företag samt framtagning av verktyg för att mäta framsteg.

- Att främja samverkan mellan forskningsinstitut och små och medelstora företag

Samverkan mellan forskningsinstitut och företag gäller oftast stora företag. Detta beror på att sådant samarbete anses mer varaktigt och regelbundet än samarbete med små och medelstora företag.

Naturligtvis är små och medelstora företag en mycket varierad kundkrets för kunskapsöverföring. De små och medelstora företag som sysslar med tillverkning i högteknologisektorn har vanligtvis proportionellt höga budgetar för forskning och utveckling och nära band till den akademiska världen till följd av mycket korta produktionscykler. I traditionella sektorer är de små och medelstora företagens förmåga att aktivt engagera sig i kunskapsöverföring vanligtvis begränsad på grund av otillräcklig personal och finansiella medel. Därför är det viktigt att de små och medelstora företagen uppmuntras att ta till sig ny kunskap utifrån för att påskynda innovation.

Ett exempel på god praxis som införts är Nederländernas system med innovationskuponger som huvudsakligen syftar till att göra det möjligt för små och medelstora företag att med sådana kuponger (som har ett värde på 7500 euro) köpa kunskap och strategisk rådgivning från forskningsinstitut och på så sätt främja samverkan och utbytet mellan tillhandahållaren av kunskap och små och medelstora företag. Tillhandahållaren kan sedan lämna in kupongen till innovationsbyrån SenterNovem och få betalt. Bestämmelser om statligt stöd tillåter stöd ur offentliga medel till sådan rådgivning[32].

Medlemsstaterna bör använda de mekanismer som står till deras förfogande för att främja sådan verksamhet för kunskapsöverföring ( t.ex. innovationskuponger eller skattelättnader för FoU som möjliggör återbetalning för den forskning och utveckling som läggs ut på forskningsinstitut).

- Att mäta framsteg

Övervakningen av kunskapsöverföring har flera syften, däribland att hjälpa forskningsinstituten att främja det som har uppnåtts för allmännyttan. Det finns visserligen flera system för rangordning av universitet men de bygger huvudsakligen på akademiska indikatorer som publikationer och antalet doktorsexamina, och beaktar inte resultaten i utnyttjandet av FoU-resultaten. Det finns belägg för att[33] riktmärkning av “innovations-relaterad verksamhet”, särskilt om den bedrivs med ledning av jämförbara mätmetoder i hela EU, skulle göra det möjligt för forskningsinstituten att jämföra sina egna resultat både på europeisk och på nationell nivå. Kommissionen kommer att tillsätta en expertgrupp för dessa frågor under 2007.

3.3. Finansiellt stöd

- Statligt stöd

Avsikten med de nya rambestämmelserna för statligt stöd är att klargöra vilka regler som gäller för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation, inbegripet finansieringen av kunskapsöverföring. Detta klargörande var nödvändigt eftersom offentliga forskningsinstitut allt oftare betett sig som privata företag på områden som gränsar till marknadsverksamhet, vilket gör att frågorna om statligt stöd får mer betydelse i deras fall.

I rambestämmelserna anges det att de offentliga forskningsinstitutens främsta verksamhet, särskilt oberoende forskning i syfte att uppnå ökad kunskap och förståelse, inbegripet forskningssamverkan och spridning av forskningsresultat, är vanligtvis av icke-ekonomisk art (dvs. det tillhandahålls inga varor eller tjänster på en befintlig marknad)[34]. Kunskapsöverföring är av icke-ekonomisk art om den är ”intern”[35] och all inkomst från denna verksamhet återinvesteras i forskningsorganisationens främsta verksamhet[36].

Naturligtvis bör varje ekonomisk verksamhet (t.ex. rådgivning, kontraktsforskning, uthyrning av infrastrukturer osv.) äga rum inom normala marknadsförhållanden, och finansiering ur offentliga medel av sådan verksamhet kommer vanligtvis att betraktas som statligt stöd och omfattas därför av motsvarande bestämmelser.

I de nya rambestämmelserna föreskrivs det också att forskningsinstituten bör fördela kostnader och inkomster separat för att undvika eventuell korssubventionering. I detta syfte föreslås det att medlemsstaterna uppmuntrar och underlättar införandet av fullkostnadsmetoden vid forskningsinstituten , vilket också kommer att underlätta deltagandet i sjunde ramprogrammet. Om dessa åtgärder inte införs kan varje finansiering ur offentliga medel komma att betraktas som statligt stöd.

- EU: sammanhållningspolitik

Närheten mellan forskningsinstitut och företag underlättar ofta kunskapsöverföring vilket visar att regionala och lokala myndigheter har här en avgörande roll. Det finns stöd till kunskapsöverföring ur EU:s sammanhållningspolitik inom ramen för strategin för tillväxt och sysselsättning.

Till exempel används sammanhållningspolitikens viktigaste instrument, Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), till att stödja företagskuvöser och teknikparker (infrastrukturer och kompletterande tjänster) som är ett effektivt sätt att föra ut kunskap på marknaden och bidra till att inrätta bättre kopplingar mellan små och medelstora företag och universitet. Välskötta företagskuvöser och kluster har avsevärda fördelar vilket gör att de blir utmärka instrument för kunskapsöverföring, särskilt när det gäller högteknologi. Ett kännetecken är att det finns tillgängliga tjänster vilket ökar chansen för en framgångsrik kunskapsöverföring. Förutom stöd till infrastruktur har ERUF under 2000-2006 samfinansierat med cirka 4 miljarder euro överföring av innovation och teknik och inrättandet av nätverk och partnerskap mellan företag och forskningsinstitut. Därför är ERUF mycket viktig i underlättandet av samverkan mellan offentliga forskningsinstitut och näringslivet, både inom och mellan regioner.

Vidare tillhandahålls bidrag ur Europeiska socialfonden (ESF) genom stöd till enskilda personer (utbildning, vägledning osv.) och till utvecklingen och moderniseringen av utbildningsstrukturer och utbildningssystem. I den nya programperioden (2007-2013) lägger man större vikt vid mer forskning och innovation, särskilt genom kunskapsöverföring.

I EU:s strategiska riktlinjer för sammanhållning [37] anges ett vägledande ramverk för medlemsstaternas framtida strategier och program vad gäller struktur- och sammanhållningsfonderna. En viktig prioritering är att främja innovation och i riktlinjen om ” att skapa tillväxt genom förbättrad kunskap och innovation ” anges en rad insatser för kunskaps- och tekniköverföring som bör uppmärksammas. I synnerhet bör man öka medlemsstaternas stöd till samarbete mellan företag och universitet och till infrastrukturer och tjänster för kunskapsöverföring , så att man ytterligare förstärker den regionala dimensionen i kunskapsekonomin.

- Gemenskapens ramprogram för forskning och utveckling samt för konkurrenskraft och innovation

Kunskapsöverföring till andra länder har alltid stått i centrum för ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling . De flesta FoU-projekten inbegriper deltagare både från den offentliga och den privata sektorn och från flera länder. Vissa temaområden, exempelvis IKT-sektorn, har haft särskild framgång med detta: över 90 % av projekten[38] inbegriper samarbete mellan forskningsinstitut och företag. Detta underlättar naturligtvis utarbetandet av teknik som direkt kan utnyttjas kommersiellt. Förutom FoU-projekt ges även bidrag ur ramprogrammet till forskningspersonalens rörlighet över sektorer, inbegripet utbyten mellan universitet och företag.

Det nya programmet för konkurrenskraft och innovation kommer att stödja alla former av innovation, partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn och åtgärder för att förbättra tillgång till finansiering, inbegripet lån, riskkapital, och finansiering från företagsänglar. Ur programmet bekostas även nya sätt att underlätta kunskapsöverföring mellan forskningsinstitut och företag, särskilt små och medelstora företag[39], samt nya initiativ för klusterbildande över gränserna. Inom miljöinnovation kommer man särskilt att stödja marknadsavsättningen av innovativ teknik och praxis via pilotprojekt och marknadsintroduktion.

För att effekterna av dessa två ramprogram ska bli så stora som möjligt kommer programmen att samarbeta för att tillhandahålla en rad kompletterande åtgärder till FoU-projekt, för att främja kunskapsöverföring och tillvaratagande av FoU-resultat.

Kommissionen främjar dels direkt kunskapsöverföring, men uppmuntrar även till utbyte av goda lösningar för att stödja kunskapsöverföring mellan regeringar. I detta hänseende erbjuder kommissionen olika möjligheter till lärande av varandras policy över regions- och nationsgränserna[40].

4. SLUTSATS

Samverkan mellan de offentliga forskningsinstituten och näringslivet har successivt ökat under de senaste decenniet. Den kan ha olika former, från kontraktsforskning till samarbetsforskning eller till och med strukturerade partnerskap. I de flesta fall innebär denna samverkan kunskapsöverföring mellan de berörda parterna och den ökar den socioekonomiska effekten av forskning som drivs med offentliga medel, till exempel genom att man skapar nya användbara produkter, nya arbetstillfällen och ibland nya företag.

Analysen och förslagen för policy som anges i detta meddelande utgör en utgångspunkt för diskussioner kring ett gemensamt europeiskt ramverk för kunskapsöverföring, så att det inrättas lika konkurrensvillkor och ett mer enhetligt europeiskt läge för kunskapsöverföring.

Dessutom är de frivilliga riktlinjerna i det bifogade arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar avsedda som hjälp till forskningsinstituten i kartläggningen av intressen som är gemensamma för dem och företagen, och för att underlätta sätt att föra över kunskap som gagnar dem båda. Dessa riktlinjer kommer att bli till ett levande dokument och kompletteras med ytterliga arbete som utförs av en grupp aktörer på hög nivå inom näringslivet och den akademiska världen. Gruppen kommer att tillsättas under 2007 och föreslås andra insatser som den skulle kunna genomföra för att främja kunskapsöverföringen i Europa.

Samarbetet mellan medlemsstaterna och EU-nivån kommer även att fortsätta inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Betydande politiska initiativ på detta område som medlemsstaterna vidtar bör återspeglas i de nationella reformprogrammen , och kommissionen kommer att fortsätta att främja utbytet av goda lösningar.

[1] Europa har för närvarande det högsta antalet utexaminerade i naturvetenskapliga och tekniska ämnen samt akademiska uppsatser per capita (Key Figures –http://ec.europa.eu/invest-in-research/monitoring/statistical01_en.htm)

[2] " Kunskap i praktiken: en brett upplagd innovationsstrategi för EU " – KOM(2006)502

[3] Kunskapsöverföring inbegriper processer för att fånga in, samla och dela med sig av uttalad och underförstådd kunskap, inbegripet färdigheter och kompetens. Det omfattar både kommersiell och icke-kommersiell verksamhet, exempelvis forskningssamarbete, konsultverksamhet, licensavtal, avknoppningsföretag, forskarutbyte, publikationer osv. Även om det är vetenskapligt och tekniskt kunnande som betonas gäller kunskapsöverföring även andra former, som teknikdrivna affärsprocesser.

[4] I detta dokument avses med forskningsinstitut alla högre utbildningsanstalter (oavsett deras benämning och ställning i medlemsstaterna, till exempel universitet, högskolor eller institut för högre yrkesutbildning) samt offentliga forskningscentrum och forskningsorganisationer.

[5] AUTM-undersökningen –http://www.autm.net/events/File/FY04%20Licensing%20Survey/04AUTM-USLicSrvy-public.pdf

[6] ProTon-undersökningen – http://www.protoneurope.org/news/2006/art2006/artjanmar06/2asfy2004/attachment_download/file

[7] ASTP-undersökningen 2006 – http://www.merit.unu.edu/publications/docs/200605_ASTP.pdf

[8] http://ec.europa.eu/invest-in-research/pdf/download_en/consult_report.pdf

[9] När det gäller universitet betecknas denna nya uppgift också som ”den tredje uppgiften”.

[10] AT, NL, FR, IT, SE, BE, LT

[11] OMC-Net projektet " Certified trans-national technology transfer manager "

[12] En av Europas ledande föreningar för kunskapsöverföring – http://www.protoneurope.org

[13] www.iknowledge transfer.org.uk

[14] SEK(2006)971

[15] Se Irish report om tekniköverföring – http://www.universitiesireland.ie/news/techtransfer.php

[16] www.vib.be

[17] www.whiterose.ac.uk

[18] http://irc.cordis.europa.eu

[19] ProTonEurope – http://www.protoneurope.org

[20] Beslutsträdet Crest – http://ec.europa.eu/invest-in-research/policy/crest_cross_en.htm

[21] Lambertavtalen – http://www.innovation.gov.uk/lambertagreements

[22] Contacts, contracts and codices – http://billed.di.dk/wimpfiles/lores/image.asp?objno=/686201.pdf

[23] http://www.responsible-partnering.org

[24] Se t.ex. http://creativecommons.org

[25] KOM(2004)70

[26] IP4Inno – http://www.proinno-europe.eu/ip4inno.html

[27] Slutsatser från EUA:s konferens i Wien: http://www.eua.be/fileadmin/user_upload/files/EUA1_documents/report_web%20221006.1161606166446.pdf

[28] T.ex. vid stöd av kluster eller ”företagsekosystem”.

[29] COM(2003)226

[30] Rambestämmelser för statligt stöd till FoUI – EUT C 323, 30.12.2006

[31] CREST-expertgruppens rapport: " Promote the reform of public research centres and universities in particular to promote transfer of knowledge to society and industry " –http://ec.europa.eu/invest-in-research/pdf/download_en/final_crest_report_march2006.pdf

[32] Sådant stöd skulle antingen omfattas av bestämmelserna om rådgivning i kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (EGT L 10, 13.1.2001), eller av punkt 5.6. i de nya rambestämmelserna om statligt stöd till forskning, utveckling och innovation.

[33] ITTE-rapporten "Improving institutions for the transfer of technology from science to enterprises" – http://ec.europa.eu/enterprise/enterprise_policy/competitiveness/doc/itte_expertgroupreport.pdf

[34] Punkt 3.1.1 i rambestämmelserna.

[35] Med ”intern” avser kommissionen en situation där förvaltningen av kunskapen i forskningsorganisationen sköts antingen av en akademisk institution eller en biträdande enhet till forskningsorganisationen eller tillsammans med andra forskningsorganisationer. Avtal med tredje man, via öppna anbudsförfaranden, om tillhandahållande av specifika tjänster äventyrar inte den interna arten i sådan verksamhet.

[36] Kommissionen måste underrättas om alla återstående slag av tekniköverföring som får statligt stöd.

[37] KOM(2006)386 och rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006

[38] Inom det sjätte ramprogrammet

[39] www.europe-innova.org

[40] T.ex.. ERAnet, PRO INNO Europe, ERIK och OMC-Net