52006PC0760

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.12.2006

KOM(2006) 760 slutlig

2006/0253 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om indirekta skatter på kapitalanskaffning

(Omarbetad version)

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

SAMMANFATTNING

Detta förslag avser en omarbetning av rådets direktiv 69/335/EEG[1]. Syftet med förslaget är att förenkla en mycket komplicerad del av gemenskapslagstiftningen, skärpa förbudet mot att införa eller ta ut andra liknande skatter samt gradvis avskaffa skatt på kapitaltillskott som anses vara ett betydande hinder för EU-företagens utveckling.

I direktivet regleras uttag av indirekta skatter på kapitalanskaffning. När direktivet antogs var syftet att

a) harmonisera skatterna på kapitalanskaffning, både vad gäller utformning och skattesatser, och

b) förhindra att medlemsstaterna inför eller tar ut andra liknande skatter.

Första gången direktivet ändrades var 1973 (genom direktiv 73/79/EEG[2] och 73/80/EEG[3]), då den normala skattesatsen för skatt på kapitaltillskott fastställdes till 1 %. Samtidigt skulle den lägre skattesatsen för vissa transaktioner i samband med företagsombildningar ligga mellan 0 % och 0,5 %. År 1974 ändrades direktivet ytterligare genom direktiv 74/553/EEG[4], då det klargjordes att marknadsvärdet på bolagsandelar skall vara minsta underlag för beskattning. Sista ändringen gjordes 1985, när det genom direktiv 85/303/EEG[5] bekräftades att skatt på kapitaltillskott helt bör avskaffas på grund av dess negativa ekonomiska effekter. De förlorade intäkter som en sådan förändring skulle innebära var dock oacceptabla för vissa medlemsstater. Därför fick medlemsstaterna möjlighet att antingen undanta transaktioner eller ta ut en enhetlig skattesats på högst 1 %. En implicit ”stoppförpliktelse” förhindrade medlemsstaterna från att ta ut skatt på kapitalanskaffning när de väl slutat ta ut skatten.

Sedan 1985 har tendensen varit att avskaffa skatt på kapitaltillskott. Många medlemsstater har avskaffat skatten på grund av dess negativa ekonomiska effekter. Storbritannien avskaffade skatten 1988, Tyskland och Frankrike avskaffade den 1992, Danmark gjorde det 1993 och Italien 2000. På senare tid har skatten avskaffats av Irland (fr.o.m. den 7 december 2005) och av Belgien och Nederländerna (fr.o.m. den 1 januari 2006). Det är därmed bara 7 medlemsstater av 25 som fortfarande tar ut den (Grekland, Spanien, Cypern, Luxemburg, Österrike, Polen och Portugal). I Polen och Portugal är skattesatsen 0,5 % eller lägre. I Cypern är den 0,6 %. I övriga 4 medlemsstater är den 1,0 %.

På mötet i Lissabon satte EU upp det strategiska målet att bli den mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomin i världen, i stånd att skapa en hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetsmöjligheter och större social sammanhållning. I föreliggande omarbetning föreslås att skattesatsen skall begränsas till 0,5 % senast 2008 och att den gradvis skall avskaffas till 2010, i samklang med Lissabonstrategin. År 2010 framstår som ett lämpligt tillfälle att avskaffa skatt på kapitaltillskott. Medlemsstaterna kommer då att ha haft 25 år på sig för att anpassa sina skatteregler till att den avskaffas.

Det omarbetade direktivet är uppdelat i två delar, vilket avspeglar den situation som direktivet i praktiken avser och inskärper att direktivets syfte sedan 1985 års ändring varit att avskaffa skatt på kapitaltillskott. Den första delen innehåller de viktigaste förbudsreglerna mot att ta ut skatt på kapitaltillskott och andra liknande skatter. Den andra delen innehåller särskilda bestämmelser om skatt på kapitaltillskott som de medlemsstater omfattas av som under en utfasningsperiod väljer att ta ut skatt på kapitaltillskott. När alla medlemsstater har avskaffat denna skatt, kommer bestämmelserna i den andra delen att bli föråldrade medan den första delen av direktivet kommer att fortsätta att gälla.

Medlemsstaterna har rådfrågats om de tekniska aspekterna på de föreslagna ändringarna. Resultatet av samrådet har bekräftat att direktivet behöver omarbetas för klargörande av dess bestämmelser och att det vore önskvärt att gradvis avskaffa skatt på kapitaltillskott.

KOMMENTAR TILL ARTIKLARNA

SYFTE

Artikel 1 innehåller en ny inledning som förts in för att ge information om vad direktivet handlar om. Enligt denna artikel avser direktivet indirekt beskattning av kapitaltillskott till aktiebolag eller andra bolag med begränsad ansvarighet, ombildningar som rör sådana bolag samt emission av vissa värdepapper och obligationer. Även om artikeln är ny, utgör den inte någon innehållsmässig ändring av direktivet, eftersom informationen bara är hämtad från de f.d. artiklarna 10 och 11.

KAPITALASSOCIATIONER

Artikel 2 är i grunden identisk med f.d. artikel 3. Här definieras de bolag som direktivet avser. Definitionen på ”kapitaltillskott till aktiebolag eller andra bolag med begränsad ansvarighet” (nedan kallade ”kapitalassociationer”) är i princip oförändrad, men förteckningen i f.d. artikel 3.1 a på företag bildade enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning är nu självständig och ingår i bilaga I. Detta beror på dess längd och tekniska natur.

För att förenhetliga terminologin har de allmänt förekommande hänvisningarna till företag, bolag, förening eller juridisk person ersatts med ”kapitalassociation” i hela direktivet, dvs. i artikel 3 e, 3 f, 5.1 c, 5.1 d ii, 6.1 b–c och 6.2.

Artikel 2.2 motsvarar första meningen i f.d. artikel 3.2 och är oförändrad. Syftet med artikel 2.2 är att förhindra att visst val av organisationsform kan leda till att verksamheter som i princip är identiska beskattas olika.

Den andra meningen i f.d. artikel 3.2 har av redaktionella skäl flyttats till artikel 9. Enligt denna bestämmelse måste medlemsstaterna inte betrakta vissa företagsenheter som kapitalassociationer vid beskattning av kapitaltillskott. Eftersom detta undantag bara avser situationer där skatt på kapitaltillskott kan tas ut, passar bestämmelsen bättre i kapitel III i direktivet.

KAPITALTILLSKOTT

I artikel 3 definieras en ny term ”kapitaltillskott” genom en uppräkning av de transaktioner som omfattas av direktivet. Alla dessa transaktioner innebär en överföring av kapital eller tillgångar till ett bolag eller leder till att dess kapital eller tillgångar i praktiken ökar. De är i allmänhet identiska med de transaktioner som förtecknas i f.d. artikel 4.1–2. Vissa ombildningar omfattades tidigare av f.d. artikel 4.1 men definieras nu separat i artikel 4, varför inledningen till artikel 3 utgör en innehållsmässig ändring.

Bestämmelserna i f.d. artikel 4, som bara handlade om skatt på kapitaltillskott, tas nu upp i artikel 10, då de bara är relevanta för de medlemsstater som fortfarande beskattar kapitaltillskott. De kapitaltillskott som nämns i artikel 3 a–d motsvarar de transaktioner som nämns i f.d. artikel 4.1 a–d. Artikel 3 e och f handlar om överföring av en kapitalassociations centrala ledning eller säte från tredjeland till en medlemsstat. Dessa artiklar motsvarar f.d. artikel 4.1 e och f, utom när det gäller villkoret att kapitalassociationen skall betraktas som en kapitalassociation i den berörda medlemsstaten. Eftersom detta villkor bara är relevant för de medlemsstater som beskattar kapitaltillskott, kan det nu härledas från artikel 9.

F.d. artikel 4.1 g och h om överföring mellan medlemsstater av vissa företagsenheters säte eller centrala ledning har utgått för att förenkla definitionen på kapitaltillskott. Detta är en innehållsmässig ändring, eftersom sådana överföringar brukade omfattas av skatt på kapitaltillskott. Noteras bör dock att dessa bestämmelser har ett ganska begränsad tillämpningsområde. För det första avser de bara överföringar mellan medlemsstater av den centrala ledningen för företagsenheter enligt artikel 2.2 eller av sätet för företagsenheter enligt artikel 2.2 vars centrala ledning återfinns i tredje land. För det andra är de bara tillämpliga om de två berörda medlemsstaterna faktiskt beskattar kapitaltillskott. Den berörda företagsenheten måste dessutom betraktas som kapitalassociation i den medlemsstat till vilken överföringen sker men inte i den medlemsstat från vilken överföringen sker. Överföringar enligt f.d. artikel 4.1 g och h omfattas nu av artikel 5.1 d ii, vilket innebär att ingen indirekt skatt kan tas ut.

Artikel 3 g–j motsvarar f.d. artikel 4.2 första stycket a–d och är oförändrad.

Genom f.d. artikel 4.2 andra stycket får Grekland fastställa vilka av transaktionerna enligt f.d. artikel 4 som skall omfattas av skatt på kapitaltillskott. Eftersom Grekland fastställt detta, har bestämmelsen utgått.

OMBILDNINGAR

Artikel 4 anger att vissa typer av ”ombildningar” inte skall betraktas som kapitaltillskott enligt artikel 3. Enligt gällande regler, dvs. f.d. artikel 4, omfattas ombildningar av direktivet bara om de innebär att en berörd kapitalassociations kapital eller tillgångar ökar (se mål C-152/97[6]). En sådan ökning krävs inte längre enligt definitionen på ombildningar i artikel 4, varför direktivet kommer att omfatta ombildningar oberoende av om de resulterar i en ökning av kapitalet eller inte. Denna ändring är innehållsmässig, eftersom direktivet får en större räckvidd.

De ombildningar som definieras i artikel 4 omfattar två typer av fusioner: a) Fusioner som innebär att tillgångar skjuts till, och b) fusioner som innebär utbyte av andelar. I bägge fallen krävs det att ersättningen åtminstone delvis består av värdepapper som representerar det förvärvande bolagets kapital. Definitionen på ombildningar härstammar i princip från f.d. artikel 7.1, ändrad genom direktiv 85/303/EEG.

F.d. artikel 7.1 fick sin nuvarande lydelse genom 1985 års ändring som implicit upphävde och ersatte f.d. artikel 7.1 b och bb. Enligt f.d. artikel 7.1 skall medlemsstaterna från skatt på kapitaltillskott undanta transaktioner som den 1 juli 1984 var skattebefriade eller vars skattesats var högst 0,50 %. De transaktioner som avses är de två typer av fusioner som anges i f.d. artikel 7.1 b och bb, som till följd av ”stoppförpliktelsen” fortfarande är avgörande för tolkningen av direktivet och därför återinförs i artikel 4.

Ombildning enligt artikel 4 a motsvaras i princip av f.d. artikel 7.1 b, dvs. ombildningar där kapitalassociationer överför alla sina tillgångar och skulder, eller delar av sin verksamhet till andra kapitalassociationer. Formuleringen av artikel 4 a avviker något från formuleringen av f.d. artikel 7.1 b. Exempelvis har orden ”delar av sin verksamhet” nu följande lydelse: ”verksamhetsgrenar” med anledning av domstolens skäl i mål C-164/90[7] om f.d. artikel 7.1 b och bb. I punkt 22 angav domstolen följande:

Formuleringen av artikel 7.1 b, särskilt dess hänvisning till begreppet ”tillgångar och skulder”, visar klart att denna avser det fall där ett företag till ett annat överför olika objekt som, oberoende av om de utgör samtliga tillgångar och skulder eller bara delar av dessa, utgör en enhet som kan verka självständigt.

Genom termen ”verksamhetsgrenar” överensstämmer formuleringen också med den terminologi som används i artikel 2 i i rådets direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om överföring av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan[8].

Formuleringen av artikel 4 a avviker också när det gäller ersättningen. Enligt f.d. artikel 7.1 b skall ersättningen i princip enbart bestå av andelar i det förvärvande bolaget, men i vissa medlemsstater kan ersättningen också godtas om den delvis innebär en kontant betalning som inte överstiger 10 % av andelarnas nominella värde. Enligt artikel 4 a kan en större kontant betalning godtas, eftersom bara en del av ersättningen måste bestå av värdepapper. Dessa ändringar som förenklar definitionen på ombildningar är innehållsmässiga ändringar.

Ombildning enligt artikel 4 b motsvaras i princip av f.d. artikel 7.1 bb, dvs. ombildningar där kapitalassociationer förvärvar aktier som representerar minst 75 % av det emitterade bolagskapitalet i en annan kapitalassociation. Formuleringen av artikel 4 b har dock ändrats på så sätt att det föreskrivs att andelarna skall representera en majoritet av rösträtterna. Den nya formuleringen överensstämmer med den terminologi som används i direktiv 90/434/EEG. Enligt artikel 4 b måste ersättningen bara delvis bestå av värdepapper i det förvärvande bolaget, medan enligt f.d. artikel 7.1 bb den i princip enbart skall bestå av sådana värdepapper. Vidare har den femåriga återvinningsperioden (”claw back period”) enligt f.d. artikel 7.1 bb andra stycket inte behållits. Dessa ändringar som förenklar definitionen på ombildningar är innehållsmässiga ändringar.

TRANSAKTIONER SOM INTE FÅR OMFATTAS AV INDIREKTA SKATTER

I artikel 5 anges direktivets huvudregel, nämligen att medlemsstaterna inte får belägga kapitalassociationer med någon form av indirekt skatt på kapitalanskaffning. Artikeln baseras delvis på det allmänna förbudet i f.d. artikel 10. Det föreskrivs där att kapitalassociationer och företagsenheter som betraktas som kapitalassociationer inte får beläggas med någon annan skatt på kapitalanskaffning än skatt på kapitaltillskott. Förbudet i artikel 5 är dock mer omfattande än i f.d. artikel 10, då även skatt på kapitaltillskott förbjuds. Detta är således en innehållsmässig ändring.

Artikel 5.1 a–c motsvarar f.d. artikel 10 a–c. Artikel 5.1 d motsvarar f.d. artikel 4.3, men artikel 5.1 d ii har större räckvidd än f.d. artikel 4.3 b. I artikel 5.1 d ii anges explicit att överföringar från en medlemsstat till en annan av en kapitalassociations säte eller centrala ledning inte får omfattas av indirekta skatter. Enligt f.d. artikel 4.3 b undantas däremot sådana överföringar bara om den berörda företagsenheten betraktas som kapitalassociation i bägge medlemsstaterna, i samband med skatt på kapitaltillskott. Den nya formuleringen av 5.1 d ii avspeglar att f.d. artikel 4.1 g–h har utgått.

Artikel 5.1 e är ny och här anges specifikt att ombildningar enligt artikel 4 inte omfattas av indirekta skatter. Å ena sidan har ombildningar undantagits från skatt på kapitaltillskott sedan 1985 års ändring. De omfattades tidigare av f.d. artikel 7.1 b och omfattas nu av artikel 4 a. Å andra sidan har de medlemsstater som den 1 juli 1984 (eller vid dagen för anslutningen) tillämpade normal skattesats på kapitaltillskott i samband med ombildningar enligt f.d. artikel 7.1 bb, nu artikel 4 b, haft möjlighet att fortsätta göra detta i enlighet med f.d. artikel 7.1. Denna möjlighet har upphört att gälla, eftersom ombildningar inte utgör transaktioner som får omfattas av skatt på kapitaltillskott. Artikel 5.1 e utgör därför en innehållsmässig ändring som påverkar de medlemsstater som för närvarande tar ut skatt på kapitaltillskott i samband med nämnda ombildningar.

Vissa ombildningar som nu nämns i artikel 4, nämligen fusioner som inte innebär en ökning av kapitalet, omfattades tidigare inte av direktivet och medlemsstaterna fick därför ta ut indirekta skatter vid dessa ombildningar. Enligt artikel 5.1 e får medlemsstaterna inte längre göra detta. Detta är en innehållsmässig ändring som påverkar alla medlemsstater som för närvarande tar ut indirekta skatter vid ombildningar som inte innebär ökning av kapitalet.

Artikel 5.2 motsvarar f.d. artikel 11 och är oförändrad. I artikel 5.2 förbjuds beskattning av vissa åtgärder som annars skulle innebära transaktioner som omfattas av indirekta skatter.

AVGIFTER OCH MERVÄRDESSKATT

I artikel 6 förtecknas samtliga skatter och avgifter som medlemsstater får ta ut på transaktioner som nämns i artikel 5. Artikel 6 motsvarar f.d. artikel 12 och är oförändrad, frånsett några redaktionella innehållsmässiga ändringar.

SKATT PÅ KAPITALTILLSKOTT I VISSA MEDLEMSSTATER

I artikel 7 definieras termen ”skatt på kapitaltillskott” som en skatt som tas ut på kapitaltillskott till kapitalassociationer. Detta motsvarar delvis f.d. artikel 1.

Enligt artikel 5 skall skatt på kapitaltillskott i princip inte tas ut. Enligt artikel 7 får dock vissa medlemsstater ta ut skatt på kapitaltillskott under en begränsad period. Vissa innehållsmässiga ändringar har gjorts av denna bestämmelse som delvis grundas på f.d. artikel 7.2.

Beskattas får endast transaktioner enligt artikel 5.1 a, dvs. kapitaltillskott. Detta innebär att ombildningar enligt artikel 4 b inte längre omfattas av skatt på kapitaltillskott.

De medlemsstater som den 1 januari 2006 tog ut skatt på kapitaltillskott får fortsätta göra detta. Ett bestämt datum anges för att explicit fastställa att ett ”stopp” råder för den nuvarande situationen, då bara 7 av de 25 medlemsstaterna tar ut skatt på kapitaltillskott. Bestämmelsen säkerställer att de medlemsstater som vid denna tidpunkt inte tog ut skatt på kapitaltillskott eller som därefter slutar att ta ut skatten inte får återinföra den. Syftet med direktivet, särskilt efter 1985 års innehållsmässiga ändringar, har i praktiken tolkats som att det redan råder en implicit ”stoppförpliktelse”. I sitt förslag till avgörande i mål C-350/98 klargjorde generaladvokat Fennelly därför att medlemsstaterna inte har rätt att införa nya skatter på kapitaltillskott beträffande transaktioner som förtecknas i direktivet när de väl har valt att upphöra med detta. EG-domstolen anslöt sig till detta resonemang i sin dom av den 11 november 1999[9]. Genom den generella stoppförpliktelsen i artikel 7 konsolideras den implicita stoppförpliktelsen och ersätts stoppförpliktelserna enligt f.d. artikel 4.2 och f.d. artikel 8.

Slutligen anges det i artikel 7 att skatt på kapitaltillskott skall avskaffas.

SKATTESATS FÖR SKATT PÅ KAPITALTILLSKOTT

I artikel 8 föreskrivs att kapitaltillskott skall beskattas med en enhetlig skattesats. Denna bestämmelse är oförändrad och motsvarar f.d. artikel 7.2. I artikel 8 föreskrivs också att skattesatsen inte får överskrida den skattesats som medlemsstaterna tillämpade den 1 januari 2006 och aldrig får överskrida 1 %. För medlemsstater vars skatt på kapitaltillskott var 1 % den 1 januari 2006 innebär denna föreskrift att de får fortsätta tillämpa denna skattesats och att deras högsta skattesats skall vara 1 %. För medlemsstater vars skattesats understiger 1 % vid denna tidpunkt innebär artikel 8 att de får behålla denna lägre skattesats, som samtidigt skall vara deras högsta skattesats. Således får en medlemsstat vars skattesats var 0,5 % den 1 januari 2006 fortsätta tillämpa denna skattesats.

Om en medlemsstat väl beslutar att tillämpa en skattesats som understiger deras högsta skattesats per den 1 januari 2006, får de inte återinföra en högre skattesats.

Stoppförpliktelserna i artikel 8 är innehållsmässiga ändringar, eftersom en höjning av skattesatsen inte explicit förbjuds i f.d. artikel 7.2, om den inte överstiger den högsta skattesatsen. Enligt det gällande direktivet förhindrar en implicit stoppförpliktelse hur som helst att medlemsstaterna höjer skattesatsen.

Slutligen anges det i artikel 8 att den högsta skattesatsen inte får överstiga 1 % till och med den 31 december 2007 och inte överstiga 0,5 % till och med den 31 december 2009. Gränsen på 0,5 % är ny och utgör en innehållsmässig ändring, eftersom den högsta skattesatsen enligt f.d. artikel 7.2 är 1 %.

UNDANTAG FÖR VISSA FÖRETAGSENHETER

Enligt artikel 9 får medlemsstater besluta om huruvida företagsenheterna enligt artikel 2.2 skall betraktas som kapitalföretag vid uttag av skatt på kapitaltillskott. Denna bestämmelse motsvarar f.d. artikel 3.2 andra meningen och är oförändrad.

TRANSAKTIONER FÖR VILKA SKATT PÅ KAPITALTILLSKOTT TAS UT OCH FÖRDELNING AV BESKATTNINGSRÄTTER

I artikel 10 kombineras f.d. artikel 2 om fördelning av beskattningsrätter och f.d. artikel 4 där en skillnad görs mellan transaktioner som skall respektive får omfattas av skatt på kapitaltillskott. Enligt artikel 10 skall sådan skatt tas ut på den kapitalassociation som erhåller kapitaltillskottet i fråga. I artikel 10 föreskrivs också att skatten bara skall tas ut av den medlemsstat där kapitalassociationen har sin centrala ledning vid den tidpunkt då kapitaltillskottet sker. Denna bestämmelse är oförändrad och motsvarar f.d. artikel 2.1. Av denna föreskrift framgår det klart att skatt på kapitaltillskott, om den tas ut, bara skall tas ut en gång inom gemenskapen. Om ett kapitaltillskottet omfattas av artikel 10 och skall beskattas i en medlemsstat, får det alltså inte beskattas i en annan medlemsstat. Om en medlemsstat inte beskattar kapitaltillskottet inom sin jurisdiktion, får en annan medlemsstat följaktligen inte ta ut skatten i stället.

Artikel 10.1 motsvarar f.d. artikel 2.1 och f.d. artikel 4.1 a–f och är oförändrad. Artikel 10.2 motsvarar f.d. artikel 2.1 och 4.2 och är oförändrad. Artikel 10.3 och 10.4 motsvarar f.d. artikel 2.2 och 2.3 och är oförändrad.

BERÄKNINGSGRUND FÖR SKATT PÅ KAPITALTILLSKOTT

I artikel 11 fastställs beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott. Artikeln motsvarar f.d. artikel 5.1 och 5.2 och är oförändrad. F.d. artikel 5.3 har flyttats till artikel 12.1, eftersom den avser vad som inte ingår i beräkningsgrunden.

UNDANTAG FRÅN BERÄKNINGSGRUNDEN FÖR SKATT PÅ KAPITALTILLSKOTT

I artikel 12.1 föreskrivs att för undvikande av dubbelbeskattning skall vid kapitalökningar beräkningsgrunden inte innehålla belopp för vilka skatt på kapitaltillskott redan tagits ut. Artikel 12.1 motsvarar f.d. artikel 5.3 och är oförändrad.

Enligt artikel 12.2 får en medlemsstat välja att från skatt på kapitaltillskott undanta kapital som en obegränsat ansvarig delägare eller medlem skjutit till. Om emellertid en komplementärs aktie konverteras till en kommanditdelägares aktie, varigenom delägarens ansvarighet begränsas, skall skatt på kapitaltillskott tas ut. Artikel 12.2 motsvarar f.d. artikel 6.1 och 6.2 och är oförändrad, förutom att f.d. artikel 6.2 första och andra strecksatsen har utgått. De två strecksatserna avser beskattning av överföringar av en kapitalassociations säte eller centrala ledning. Att de har utgått är en konsekvens av den ändrade artikel 5.1 d ii, enligt vilken sådana överföringar inte är beskattningsbara.

F.d. artikel 7.1 första och andra stycket ingår nu i artikel 4 och 5.1 e. F.d. artikel 7.1 tredje stycket, enligt vilket Grekland fick besluta att ta ut skatt på kapitaltillskott vid vissa företagsombildningar, har utgått. Bestämmelsen är inte längre tillämplig. F.d. artikel 7.2 har flyttats till artiklarna 7 och 8.

I artikel 12.3 föreskrivs att beräkningsgrunden får minskas med delar av ökningen av bolagskapitalet sedan detta minskat till följd av förluster. Artikel 12.3 motsvarar f.d. artikel 7.3 och är oförändrad.

UNDANTAG FÖR KAPITALTILLSKOTT TILL VISSA KAPITALASSOCIATIONER

Enligt artikel 13 får medlemsstater välja att inte ta ut skatt på kapitaltillskott till vissa kapitalassociationer som tillhandahåller allmännyttiga tjänster. Artikel 13 första stycket motsvarar f.d. artikel 8 och är oförändrad. Artikel 13 andra stycket avser uttag av skatt på kapitaltillskott rörande filialer till kapitalassociationer tillhandahåller allmännyttiga tjänster, när bolagets säte och centrala ledning återfinns i tredjeland. Enligt den bestämmelsen skall medlemsstater även undanta tillskott till filialerna i fråga, om de väljer att undanta tillskott enligt första stycket. Bestämmelsen skall säkerställa att ekonomiskt ekvivalenta verksamheter också behandlas lika. Bestämmelsen är ny och utgör en innehållsmässig ändring.

UNDANTAGSFÖRFARANDE

Artikel 14 avser undantagsförfarandet och motsvarar f.d. artikel 9. Enligt artikel 14 skall det dock inte längre vara möjligt att avvika från direktivet genom att höja skattesatsen på skatt på kapitaltillskott. Detta är en innehållsmässig ändring. Noteras bör att undantagsförfarandet hittills inte har tillämpats ofta och det finns för närvarande inga undantag för höjning av skattesatsen.

F.d. artikel 10 motsvaras nu av artikel 5.1, f.d. artikel 11 av artikel 5.2, f.d. artikel 12 av artikel 6 och f.d. artiklarna 13 och 14 motsvaras nu av artikel 15.

INFÖRLIVANDE, UPPHÄVANDE, IKRAFTTRÄDANDE OCH ADRESSATER

Artiklarna 15, 16, 17 och 18 om införlivande, upphävande, ikraftträdande och adressater är standardartiklar.

FÖRTECKNING ÖVER FÖRETAG SOM AVSES I ARTIKEL 2.1 A

Bilaga I innehåller en förteckning över vissa bolag enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning. Förteckningen motsvarar i princip bolagsförteckningen i f.d. artikel 3.1 a. Denna var dock ofullständig och har därför anpassats. Den innehåller nu en hänvisning till bolag enligt rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag[10]. Förteckningen innehåller också bolag enligt den nationella lagstiftningen i Estland och Litauen. Slutligen har även förteckningen över bolag enligt den nationella lagstiftningen i Nederländerna uppdaterats.

I förteckningen ingår inte bolag enligt rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)[11]. Detta beror på det faktum att europeiska kooperativa föreningar till skillnad från europabolag inte nödvändigtvis är kapitalassociationer i alla medlemsstater. Om en europeisk kooperativ förening utgör en kapitalassociation, kommer den att täckas av definitionen i artikel 2.

SPRÅKLIGA INNEHÅLLSMÄSSIGA ÄNDRINGAR

I vissa av direktivets språkversioner kan vissa språkliga innehållsmässiga ändringar förekomma.

2006/0253 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om indirekta skatter på kapitalanskaffning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 93 och 94,

med beaktande av kommissionens förslag[12],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[13],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[14], och

av följande skäl:

1. Vid flera tillfällen[15] har innehållsmässiga ändringar gjorts av rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning[16]. Eftersom nya ändringar skall göras, bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

2. De indirekta skatterna på kapitalanskaffning ger upphov till diskriminering, dubbelbeskattning och olikheter som stör kapitalets fria rörlighet. Här avses skatt på kapitaltillskott till företag och bolag, stämpelskatt på värdepapper och skatt på ombildningar, oberoende av om detta innebär en ökning av kapitalet. Det samma gäller andra indirekta skatter med samma egenskaper som skatt på kapitaltillskott och stämpelskatt på värdepapper.

3. Det gynnar därför den inre marknaden att harmonisera lagstiftningen om indirekta skatter på kapitalanskaffning, så att de faktorer som kan snedvrida konkurrensen eller hindra kapitalets fria rörlighet i möjligaste mån undanröjs.

4. Skatt på kapitaltillskott har negativa ekonomiska effekter på företags ombildningar och utveckling. Sådana effekter är särskilt skadliga i den nuvarande ekonomiska situationen, när det är ytterst viktigt att prioritera investeringsstimulanser.

5. Skatt på kapitaltillskott bör därför avskaffas.

6. De förlorade skatteintäkter som ett omedelbart avskaffande skulle leda till är emellertid oacceptabla för vissa medlemsstater som tar ut skatt på kapitaltillskott. Dessa medlemsstater bör därför ha möjlighet att under en begränsad period fortsätta ta ut skatt på kapitaltillskott på alla eller vissa berörda transaktioner, under förutsättning att en enhetlig skattesats tillämpas i en och samma medlemsstat. När en medlemsstat väl valt att inte ta ut skatt på kapitaltillskott beträffande alla eller vissa transaktioner enligt detta direktiv, bör den inte kunna återinföra sådan beskattning.

7. I de medlemsstater som fortsätter ta ut skatt på kapitaltillskott bör den högsta skattesatsen sänkas senast 2008 och skatten avskaffas senast 2010.

8. I begreppet inre marknad ingår att ett företags eller bolags kapitalanskaffning på den inre marknaden inte bör beskattas mer än en gång. Om den medlemsstat som har beskattningsrätten inte tar ut skatt på kapitaltillskott beträffande alla eller vissa transaktioner enligt detta direktiv, bör alltså ingen annan medlemsstat ha rätt att beskatta transaktionerna i fråga.

9. Stränga villkor bör gälla för de situationer där medlemsstater fortsätter ta ut skatt på kapitaltillskott, särskilt beträffande undantag och nedsättningar.

10. Utöver skatt på kapitaltillskott bör inga andra indirekta skatter på kapitalanskaffning tas ut. I synnerhet bör stämpelskatt inte tas ut på värdepapper, oberoende av värdepapperens ursprung och oberoende av om de representerar ett bolags eget kapital eller dess främmande kapital.

11. Förteckningen över kapitalassociationer enligt direktiv 69/335/EEG är ofullständig och bör därför anpassas.

12. Eftersom direktivets mål av dessa skäl inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

13. Skyldigheten att införliva direktivet med den nationella lagstiftningen bör begränsas till de bestämmelser som medför innehållsmässiga ändringar jämfört med de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som förblir oförändrade följer av de tidigare direktiven.

14. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för de direktivs införlivande med nationell lagstiftning som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Syfte

Detta direktiv reglerar indirekt skatt på följande:

a) Kapitaltillskott till aktiebolag eller andra bolag med begränsad ansvarighet (nedan kallade ”kapitalassociationer”).

b) Ombildningar som rör kapitalassociationer.

c) Emission av vissa värdepapper och obligationer.

Artikel 2

Kapitalassociationer

1. I detta direktiv avses med kapitalassociationer följande:

a) Alla företag med någon av de former som anges i bilaga I.

b) Alla företag, bolag, föreningar eller juridiska personer vars andelar i deras kapital eller tillgångar kan köpas och säljas på en fondbörs.

c) Alla företag, bolag, föreningar eller juridiska personer som bedriver verksamhet i vinstsyfte och vars delägare eller medlemmar har rätt att avyttra sina andelar till tredje part utan tillstånd i förväg och bara är ansvariga för företagens, bolagens, föreningarnas eller de juridiska personernas skulder i den utsträckning som motsvaras av deras andelar.

2. I detta direktiv skall varje annan typ av företag, bolag, förening eller juridisk person som bedriver verksamhet i vinstsyfte anses vara en kapitalassociation.

Artikel 3

Kapitaltillskott

I detta direktiv och om inte annat följer av artikel 4 skall följande transaktioner anses utgöra kapitaltillskott :

a) Ett bildande av en kapitalassociation.

b) En omvandling av ett företag eller bolag eller en förening eller juridisk person som inte är en kapitalassociation till en kapitalassociation.

c) En ökning av en kapitalassociations kapital genom ett tillskott av varje slags tillgångar.

d) En ökning av en kapitalassociations tillgångar genom ett tillskott av varje slags tillgångar, varvid ersättningen inte utgörs av andelar i associationens kapital eller tillgångar utan av sådana rättigheter som delägare eller medlemmar har i associationen, exempelvis rösträtt, andel i vinsten eller andel i ett överskott efter en avveckling.

e) En överföring från ett tredjeland till en medlemsstat av den centrala ledningen för en kapitalassociation vars säte är beläget i ett tredjeland.

f) En överföring från ett tredjeland till en medlemsstat av sätet för en kapitalassociation vars centrala ledning är belägen i ett tredjeland.

g) En ökning av en kapitalassociations kapital genom kapitalisering av vinster eller av permanenta eller tillfälliga reserver.

h) En ökning av en kapitalassociations tillgångar genom att en delägare eller medlem tillhandahåller tjänster som inte innebär någon ökning av associationens kapital men som medför en ändring av rättigheter i associationen eller kan höja värdet på andelarna i associationen.

i) Ett lån som tas upp av en kapitalassociation, om borgenären får rätt till en andel i associationens vinst.

j) Ett lån som en kapitalassociation tar upp hos en delägare eller medlem eller dennes make/maka eller barn, eller hos tredje part om en säkerhet för det ställs av en delägare eller medlem, på villkor att sådana lån har samma funktion som en ökning av associationens kapital.

Artikel 4

Ombildningar

I detta direktiv skall följande typer av ombildningar inte anses utgöra kapitaltillskott:

a) En överföring av en eller flera kapitalassociationers samtliga tillgångar och skulder eller en eller flera verksamhetsgrenar till en eller flera kapitalassociationer som håller på att bildas eller som redan bildats, förutsatt att ersättningen för överföringen åtminstone delvis består av värdepapper som representerar kapital i den förvärvande associationen.

b) Ett förvärv, som görs av en kapitalassociation som håller på att bildas eller som redan bildats, av andelar som representerar en majoritet av rösträttigheterna i en annan kapitalassociation, förutsatt att ersättningen för de förvärvade andelarna åtminstone delvis består av värdepapper som representerar kapital i den förstnämnda associationen. Om en majoritet av rösträttigheterna uppnås genom två eller flera transaktioner skall endast den transaktion genom vilken röstmajoriteten uppnås samt efterföljande transaktioner anses utgöra ombildningar.

KAPITEL II

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 5

Transaktioner som inte får omfattas av indirekta skatter

1. Medlemsstaterna får inte av kapitalassociationer ta ut någon som helst form av indirekt skatt på följande:

a) Kapitaltillskott.

b) Lån eller tillhandahållande av tjänster som utgör en del av ett kapitaltillskott.

c) Registrering eller annan formalitet som krävs innan verksamhet inleds och som en kapitalassociation måste utföra till följd av dess företagsform.

d) En ändring av en kapitalassociations stiftelseurkund eller stadgar, särskilt följande:

i) En omvandling av en kapitalassociation till en annan typ av kapitalassociation.

ii) En överföring mellan medlemsstater av en kapitalassociations centrala ledning eller säte.

iii) En ändring av en kapitalassociations verksamhetsföremål.

iv) En förlängning av en kapitalassociations livslängd.

e) De typer av ombildningar som avses i artikel 4.

2. Medlemsstaterna får inte ta ut någon som helst form av indirekt skatt på följande:

a) Utfärdande, emission, börsnotering eller tillhandahållande på marknaden av eller handel med aktier, andelar eller andra värdepapper av samma typ, eller av certifikat som representerar sådana värdepapper, oavsett emittent.

b) Lån, inbegripet statsobligationer, som tas upp genom emission av obligationer eller andra överlåtbara värdepapper, oavsett emittent, eller formaliteter i samband därmed, eller utfärdande, emission, börsnotering eller tillhandahållande på marknaden av eller handel med sådana obligationer eller andra överlåtbara värdepapper.

Artikel 6

Avgifter och mervärdesskatt

1. Trots vad som sägs i artikel 5 får medlemsstaterna ta ut följande avgifter och skatter:

a) Avgifter för överlåtelse av värdepapper, oavsett om de är av schablonkaraktär.

b) Avgifter, inbegripet för registrering av mark, för överlåtelse till en kapitalassociation av verksamhet eller fast egendom belägen på deras territorium.

c) Avgifter för överlåtelse av alla slags tillgångar till en kapitalassociation, i den mån tillgångarna överlåts för annan ersättning än andelar i associationen.

d) Avgifter för utfärdande, registrering eller avslutande av inteckningar eller andra avgifter för mark eller annan egendom.

e) Avgifter av vederlagskaraktär.

f) Mervärdesskatt.

2. Det belopp som tas ut i form av avgifter och skatter enligt punkt 1 b–e får inte variera med hänsyn till huruvida en kapitalassociations centrala ledning eller säte befinner sig på den medlemsstats territorium som tar ut avgiften eller skatten. Dessa belopp får inte överskrida beloppen av de avgifter eller skatter som är tillämpliga på likadana transaktioner som äger rum inom den medlemsstat som tar ut dem.

KAPITEL III

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Artikel 7

Skatt på kapitaltillskott i vissa medlemsstater

1. Trots vad som sägs i artikel 5.1 a får en medlemsstat som per den 1 januari 2006 tog ut en skatt på tillskott av kapital till kapitalassociationer, nedan kallad ”skatt på kapitaltillskott”, fortsätta att göra det till och med den 31 december 2009 förutsatt att bestämmelserna i artiklarna 8–14 iakttas.

2. Om en medlemsstat efter den 1 januari 2006 upphör med att ta ut en skatt på kapitaltillskott, får den inte återinföra en sådan skatt.

3. Om en medlemsstat efter den 1 januari 2006 upphör med att ta ut en skatt på kapitaltillskott enligt artikel 3 g–j, får den inte återinföra en sådan skatt på kapitaltillskott, trots vad som sägs i artikel 10.2.

4. Om en medlemsstat efter den 1 januari 2006 upphör med att ta ut en skatt på kapitaltillskott vid överföring av anläggningstillgångar eller rörelsekapital till en filial, får den inte återinföra en skatt på sådana kapitaltillskott, trots vad som sägs i artikel 10.4.

5. Om en medlemsstat efter den 1 januari 2006 medger undantag enligt artikel 13, får den därefter inte ta ut skatt på sådana kapitaltillskott.

Artikel 8

Skattesats för skatt på kapitaltillskott

1. Skatt på kapitaltillskott skall tas ut med en enhetlig skattesats.

2. Den skattesats som en medlemsstat tillämpar får inte överstiga den skattesats som den medlemsstaten tillämpade den 1 januari 2006.

Om medlemsstaten därefter sänker den tillämpliga skattesatsen, får den inte återinföra en högre skattesats.

3. Skattesatsen för skatt på kapitaltillskott får inte överstiga 1 % och efter den 31 december 2007 får den inte överstiga 0,5 %.

Artikel 9

Undantag för vissa företagsenheter

Vid beskattning av kapitaltillskott får medlemsstaterna anse att de företagsenheter som avses i artikel 2.2 inte är kapitalassociationer.

Artikel 10

Transaktioner för vilka skatt på kapitaltillskott tas ut och fördelning av beskattningsrätter

1. Om en medlemsstat i enlighet med artikel 7.1 fortsätter att ta ut skatt på kapitaltillskott skall de kapitaltillskott som avses i artikel 3 a–d omfattas av en sådan skatt, om kapitalassociationens centrala ledning är belägen i den medlemsstaten vid tidpunkten för kapitaltillskottet.

Medlemsstaten skall också låta de kapitaltillskott som avses i artikel 3 e och f omfattas av skatt på kapitaltillskott.

2. Om en medlemsstat fortsätter att ta ut skatt på kapitaltillskott får de kapitaltillskott som avses i artikel 3 g–j omfattas av en sådan skatt, om kapitalassociationens centrala ledning är belägen i den medlemsstaten vid tidpunkten för kapitaltillskottet.

3. Om en kapitalassociations centrala ledning är belägen i ett tredjeland och dess säte är beläget i en medlemsstat som fortsätter att ta ut skatt på kapitaltillskott, skall kapitaltillskott omfattas av skatt på kapitaltillskott i den medlemsstaten.

4. Om en kapitalassociations säte och centrala ledning är belägna i ett tredjeland, får en överföring av anläggningstillgångar eller rörelsekapital till en filial som är belägen i en medlemsstat som fortsätter att ta ut skatt på kapitaltillskott omfattas av en sådan skatt i den medlemsstaten.

Artikel 11

Beräkningsgrund för skatt på kapitaltillskott

1. Vid kapitaltillskott enligt artikel 3 a, c och d skall beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott vara det faktiska värdet på de tillgångar av varje slag som delägarna eller medlemmarna skjuter till eller kommer att skjuta till, efter avdrag för övertagna skulder och associationens kostnader för varje kapitaltillskott. Uttaget av skatt på kapitaltillskott får skjutas upp till dess att tillskottet har skett.

2. Vid kapitaltillskott enligt artikel 3 b, e och f skall beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott vara det faktiska värdet på de tillgångar av varje slag som tillhör associationen vid tidpunkten för omvandlingen eller överföringen, efter avdrag för de skulder och kostnader som associationen ansvarar för vid den tidpunkten.

3. Vid kapitaltillskott enligt artikel 3 g skall beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott vara ökningens nominella värde.

4. Vid kapitaltillskott enligt artikel 3 h skall beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott vara det faktiska värdet på de tillhandahållna tjänsterna, efter avdrag för övertagna skulder och associationens kostnader för tillhandahållandet av tjänsterna.

5. Vid kapitaltillskott enligt artikel 3 i och j skall beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott vara det upptagna lånets nominella belopp.

6. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 får det faktiska värdet på de andelar i associationen som tilldelats eller tillhör varje delägare eller medlem användas som beräkningsgrund för skatt på kapitaltillskott, utom när tillskottet endast sker med kontanta medel.

Det belopp som utgör beräkningsgrund får under inga omständigheter understiga det nominella beloppet av de andelar i associationen som tilldelats eller tillhör varje delägare eller medlem.

Artikel 12

Undantag från beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott

1. Vid en ökning av kapitalet får beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott inte inkludera följande:

a) Beloppet av de tillgångar tillhörande kapitalassociationen som hänförs till kapitalökningen och på vilka skatt på kapitaltillskott redan har tagits ut.

b) Beloppet av de av kapitalassociationen upptagna lån som omvandlas till andelar i associationen och på vilka skatt på kapitaltillskott redan har tagits ut.

2. En medlemsstat får från beräkningsgrunden för skatt på kapitaltillskott undanta beloppet av det kapital som en delägare eller medlem med obegränsad ansvarighet för en kapitalassociations förpliktelser skjutit till samt en sådan delägares eller medlems andel i associationens tillgångar.

När en medlemsstat utövar denna befogenhet skall skatt på kapitaltillskott tas ut för varje transaktion som leder till att en delägares eller medlems ansvarighet begränsas till dennes andel i associationens kapital, i synnerhet när begränsningen av ansvarigheten är ett resultat av att kapitalassociationen omvandlas till en annan typ av kapitalassociation.

I samtliga sådana fall skall skatt på kapitaltillskott tas ut på värdet av de andelar i associationens tillgångar som tillhör delägare eller medlemmar med obegränsad ansvarighet för associationens förpliktelser.

3. Om en kapitalassociations kapital minskats till följd av förluster, får därefter vid kapitaltillskott enligt artikel 3 c den del av tillskottet som motsvarar kapitalminskningen undantas från beräkningsgrunden, om kapitaltillskottet görs inom fyra år efter kapitalminskningen.

Artikel 13

Undantag för kapitaltillskott till vissa kapitalassociationer

Medlemsstaterna får undanta kapitaltillskott till följande typer av kapitalassociationer från skatt på kapitaltillskott:

a) Kapitalassociationer som tillhandahåller allmännyttiga tjänster, t.ex. offentliga transportföretag, hamnmyndigheter eller företag som levererar vatten, gas eller elektricitet, när statliga, regionala eller lokala myndigheter äger minst hälften av associationens kapital.

b) Kapitalassociationer som i enlighet med sina stadgar och i praktiken endast bedriver direkt kulturell, social eller utbildningsrelaterad verksamhet eller hjälpverksamhet.

De medlemsstater som undantar sådana kapitaltillskott från skatt på kapitaltillskott skall också tillämpa undantaget i fråga på överföring av anläggningstillgångar eller rörelsekapital till en filial på dess territorium enligt artikel 10.4.

Artikel 14

Undantagsförfarande

Medlemsstaterna får låta vissa typer av kapitaltillskott eller kapitalassociationer omfattas av undantag eller nedsatta skattesatser för att uppnå en rättvis beskattning, för att uppnå sociala syften eller för att hantera särskilda situationer.

De medlemsstater som avser att vidta en sådan åtgärd skall i god tid hänskjuta frågan till kommissionen, med tanke på en tillämpning av artikel 97 i fördraget.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 15

Införlivande i nationell lagstiftning

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 3, 4, 5, 7, 8, 10, 12, 13 och 14 senast den 31 december 2006. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Bestämmelserna skall även inbegripa en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv skall anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras och om hur uppgiften skall formuleras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 16

Upphävande

Direktiv 69/335/EEG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga II del A, skall upphöra att gälla den 1 januari 2007, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 17

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artiklarna 1, 2, 6, 9 och 11 skall tillämpas från och med den 1 januari 2007.

Artikel 18

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER FÖRETAG SOM AVSES I ARTIKEL 2.1 a

1) Företag som bildats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag[17].

2) Följande typer av företag enligt belgisk rättsordning:

i) société anonyme/naamloze vennootschap

ii) société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen

iii) société privée à responsabilité limitée/besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid

3) Följande typer av företag enligt tjeckisk rättsordning:

i) akciová společnost

ii) komanditní společnost

iii) společnost s ručením omezeným

4) Följande typer av företag enligt dansk rättsordning:

i) aktieselskab

ii) kommandit-aktieselskab

5) Följande typer av företag enligt tysk rättsordning:

i) Aktiengesellschaft

ii) Kommanditgesellschaft auf Aktien

iii) Gesellschaft mit beschränkter Haftung

6) Följande typer av företag enligt estnisk rättsordning:

i) täisühing

ii) usaldusühing

iii) osaühing

iv) aktsiaselts

v) tulundusühistu

7) Följande typer av företag enligt grekisk rättsordning:

i) Ανώνυμος Εταιρία

ii) Ετερόρρυθμος κατά μετοχάς Εταιρία

iii)Εταιρία Περιωρισμένης Ευθύνης

8) Följande typer av företag enligt spansk rättsordning:

i) sociedad anónima

ii) sociedad comanditaria por acciones

iii) sociedad de responsabilidad limitada

9) Följande typer av företag enligt fransk rättsordning:

i) société anonyme

ii) société en commandite par actions

iii) société à responsabilité limitée

10) Följande typer av företag enligt irländsk rättsordning: companies incorporated with limited liability.

11) Följande typer av företag enligt italiensk rättsordning:

i) società per azioni

ii) società in accomandita per azioni

iii) società a responsabilità limitata

12) Följande typer av företag enligt cypriotisk rättsordning: εταιρείες περιορισμένης ευθύνης.

13) Följande typer av företag enligt lettisk rättsordning: kapitālsabiedrība.

14) Följande typer av företag enligt litauisk rättsordning:

i) akcinė bendrovė

ii) uždaroji akcinė bendrovė

15) Följande typer av företag enligt luxemburgsk rättsordning:

i) société anonyme

ii) société en commandite par actions

iii) société à responsabilité limitée

16) Följande typer av företag enligt ungersk rättsordning:

i) részvénytársaság

ii) korlátolt felelősségű társaság

17) Följande typer av företag enligt maltesisk rättsordning:

i) Kumpaniji ta' Responsabilità Limitata

ii) Soċjetajiet in akkomandita li l-kapital tagħhom jkun maqsum f'azzjonijiet

18) Följande typer av företag enligt nederländsk rättsordning:

i) naamloze vennootschap

ii) besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid

iii) open commanditaire vennootschap

19) Följande typer av företag enligt österrikisk rättsordning:

i) Aktiengesellschaft

ii) Gesellschaft mit beschränkter Haftung

20) Följande typer av företag enligt polsk rättsordning:

i) spółka akcyjna

ii) spółka z ograniczoną odpowiedzialnością

21) Följande typer av företag enligt portugisisk rättsordning:

i) sociedade anónima

ii) sociedade em comandita por acções

iii) sociedade por quotas

22) Följande typer av företag enligt slovensk rättsordning:

i) delniška družba

ii) komanditna delniška družba

iii) družba z omejeno odgovornostjo

23) Följande typer av företag enligt slovakisk rättsordning:

i) akciová spoločnosť

ii) poločnosť s ručením obmedzeným

iii) komanditná spoločnosť

24) Följande typer av företag enligt finsk rättsordning:

i) osakeyhtiö - aktiebolag

ii) osuuskunta - andelslag

iii) säästöpankki - sparbank

iv) vakuutusyhtiö - försäkringsbolag

25) Följande typer av företag enligt svensk rättsordning:

i) aktiebolag

ii) försäkringsaktiebolag

26) Följande typer av företag enligt brittisk rättsordning: companies incorporated with limited liability.

BILAGA II

Del A

Upphävt direktiv och dess ändringar (enligt artikel 16 första stycket)

Rådets direktiv 69/335/EEG | (EGT L 249, 3.10.1969, s. 25) |

Punkt VI.1 i bilaga I till anslutningsakten från 1972 | (EGT L 73, 27.3.1972, s. 93) |

Rådets direktiv 73/79/EEG | (EGT L 103, 18.4.1973, s. 13) |

Rådets direktiv 73/80/EEG | (EGT L 103, 18.4.1973, s. 15) |

Rådets direktiv 74/553/EEG | (EGT L 303, 13.11.1974, s. 9) |

Punkt VI.1 i bilaga I till anslutningsakten från 1979 | (EGT L 291, 19.11.1979, s. 95) |

Rådets direktiv 85/303/EEG | (EGT L 156, 15.6.1985, s. 23) |

Punkt V.1 i bilaga I till anslutningsakten från 1985 | (EGT L 302, 15.11.1985, s. 167) |

Punkt XI B I.1 i bilaga I till anslutningsakten från 1994 | (EGT C 241, 29.8.1994, s. 196) |

Punkt 9.1 i bilaga II till anslutningsakten från 2003 | (EUT L 236, 23.9.2003, s. 555) |

Del B

Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning (enligt artikel 16 första stycket)

Direktiv | Tidsfrister för införlivande |

Rådets direktiv 69/335/EEG | 1 januari 1972 |

Rådets direktiv 73/79/EEG | - |

Rådets direktiv 73/80/EEG | - |

Rådets direktiv 74/553/EEG | - |

Rådets direktiv 85/303/EEG | 1 januari 1986 |

____________

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 69/335/EEG | Detta direktiv |

Artikel 1 | Artikel 7 |

– | Artikel 1 |

Artikel 2.1 | Artikel 10.1 första stycket och artikel 10.2 |

Artikel 2.2 | Artikel 10.3 |

Artikel 2.3 | Artikel 10.4 |

Artikel 3.1 inledande orden | Artikel 2.1 inledande orden |

Artikel 3.1 a | Artikel 2.1 a och bilaga I |

Artikel 3.1 b | Artikel 2.1 b |

Artikel 3.1 c | Artikel 2.1 c |

Artikel 3.2 första meningen | Artikel 2.2 |

Artikel 3.2 andra meningen | Artikel 9 |

Artikel 4.1 a–f | Artikel 3 a–f och artikel 10.1 |

Artikel 4.1 g och h | Artikel 5.1 d ii |

Artikel 4.2 första stycket | Artikel 3 g–j, artikel 7.3 och artikel 10.2 |

Artikel 4.2 andra stycket | – |

Artikel 4.3 | Artikel 5.1 d |

Artikel 5.1 a | Artikel 11.1 |

Artikel 5.1 b | Artikel 11.2 |

Artikel 5.1 c | Artikel 11.3 |

Artikel 5.1 d | Artikel 11.4 |

Artikel 5.1 e | Artikel 11.5 |

Artikel 5.2 | Artikel 11.6 |

Artikel 5.3 | Artikel 12.1 |

Artikel 6.1 | Artikel 12.2 första stycket |

Artikel 6.2 | Artikel 12.2 andra och tredje stycket |

Artikel 7.1 första och andra stycket | Artikel 4, artikel 5.1 e |

Upphävd artikel 7.1 b | Artikel 4 a |

Upphävd artikel 7.1 bb | Artikel 4 b |

Artikel 7.1 tredje stycket | - |

Artikel 7.2 | Artiklarna 7 och 8 |

Artikel 7.3 | Artikel 12.3 |

Artikel 8 | Artikel 7.5 och artikel 13 första stycket |

- | Artikel 13 andra stycket |

Artikel 9 | Artikel 14 |

Artikel 10 | Artikel 5.1 a–c |

Artikel 11 | Artikel 5.2 |

Artikel 12 | Artikel 6 |

Artikel 13 | Artikel 15.1 |

Artikel 14 | Artikel 15.2 |

– | Artikel 16 |

– | Artikel 17 |

Artikel 15 | Artikel 18 |

– | Bilaga I |

– | Bilaga II |

– | Bilaga III |

_______

[1] Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EGT L 249, 3.10.1969, s. 25).

[2] EGT L 103, 18.4.1973, s. 13.

[3] EGT L 103, 18.4.1973, s. 15.

[4] EGT L 303, 13.11.1974, s. 9.

[5] EGT L 156, 15.6.1985, s. 23.

[6] Mål C-152/97, Abruzzi Gas SpA (Agas), REG 1998, s. I-6553.

[7] Mål C-164/90, Muwi Bouwgroep BV, Rec. 1991, s. I-6049.

[8] EGT L 225, 20.8.1990, s. 1.

[9] Mål C-350/98, Henkel Hellas ABEE, REG 1999, s. I-8013.

[10] EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.

[11] EUT L 207, 18.8.2003, s. 1.

[12] EUT C […].

[13] EUT C […], […], s. […].

[14] EUT C […], […], s. […].

[15] Se bilaga II del A.

[16] EGT L 249, 3.10.1969, s. 25. Direktivet ändrades senast genom 2003 års anslutningsakt.

[17] EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.