52006DC0334

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 29.6.2006

KOM(2006) 334 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster {SEC(2006) 816}{SEC(2006) 817}

Det här meddelandet och det arbetsdokument som samtidigt läggs fram är avsedda att inleda ett offentligt samråd om framtiden för regelverket om elektronisk kommunikation. Detta samråd kommer att pågå till och med den 27 oktober 2006. Sehttp://ec.europa.eu./information_society/policy/ecomm/tomorrow/index_en.htmDen som vill delta i samrådet skall använda den mall som finns på webbplatsen ovan och sända sina synpunkter med e-post till

infso - 2006review@ec.europa.eu

Synpunkterna kommer att offentliggöras om inte konfidentiell behandling begärts. Uppge namnet på en kontaktperson i er organisation som kan svara på eventuella frågor om ert bidrag. Normalt sänds ett mottagningsbevis per e-post inom två arbetsdagar. Om ni inte får något sådant mottagningsbevis kan ni kontakta:

Policy Development Unit (B1)DG Information Society and MediaB-1049 BrysselBelgienTfn (32-2) 296 8633

Personuppgifter som samlas in i samband med det här samrådet kommer att hanteras i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen om dataskydd. Se http://ec.europa.eu./information_society/policy/ecomm/info_centre/documentation/public_consult/privacy_statement/index_en.htm

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (Text av betydelse för EES)

SAMMANFATTNING

Det här meddelandet innehåller en rapport om de fem direktiven i regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, såsom föreskrivs i dessa direktiv[1]. Meddelandet är också inledningen på ett offentligt samråd om framtiden för regelverket för elektronisk kommunikation. Den som vill delta skall inkomma med sina synpunkter senast den 27 oktober 2006. I meddelandet klargörs hur regelverket har fungerat i förhållande till sina mål och anges vilka delar som bör ändras. De föreslagna förändringarna diskuteras i kommissionens arbetsdokument som läggs fram tillsammans med meddelandet. I enlighet med principen om bättre lagstiftning har man tagit tillfället i akt att föreslå administrativa förenklingar och att föråldrade åtgärder skall upphävas. I konsekvensbedömningen behandlas de olika alternativ som övervägdes innan man kom fram till de slutsatser som presenteras här. Utifrån de synpunkter som inkommer kommer kommissionen att utarbeta förslag till lagstiftning för att ändra regelverket. Dessa förslag kommer att läggas fram för Europaparlamentet och rådet tillsammans med särskilda konsekvensbedömningar.

BAKGRUND

Skapandet av ett gemensamt europeiskt informationsområde med en öppen och konkurrensutsatt inre marknad är en av de viktigaste frågorna för Europa[2], inom den bredare strategin för tillväxt och sysselsättning. Elektronisk kommunikation har stor betydelse för hela ekonomin, och på EU-nivå finns ett regelverk som trädde i kraft 2003. Detta regelverk har till syfte att främja konkurrens, konsolidera den inre marknaden för elektronisk kommunikation och gagna konsumenter och användare. Det är utformat för att ta hänsyn till konvergensen, i och med att det är marknader och inte särskilda tekniker som behandlas. Marknader definieras i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer, utifrån allmänna utbuds- och efterfrågeöverväganden, och är oberoende av den tekniska utvecklingen. Enligt regelverket skall regleringarna successivt avskaffas allt eftersom marknaderna blir konkurrensutsatta. De marknader där kommissionen anser att det kan vara motiverat med reglering och de kriterier som används för att identifiera sådana marknader anges i kommissionens rekommendation[3], som också håller på att ses över[4]. Denna övergripande strategi innebär att ramen kan anpassas till ändrade tekniska och marknadsmässiga villkor.

Med tanke på de särdrag som präglar roaming i mobilnät i gemenskapen kommer kommissionen att lägga fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om denna fråga. Detta kommer att beaktas i samband med revideringen av rekommendationen om relevanta marknader.

Det är de nationella regleringsmyndigheterna som antar regleringsbeslut, men en översynsmekanism på EU-nivå (kallad ”artikel 7-förfarandet”) skyddar den inre marknaden genom att säkerställa förhandsregleringens samstämmighet inom EU. Kommissionen lade i februari 2006 fram en rapport om tillämpningen av detta förfarande[5].

Vid sidan av den ”ekonomiska” reglering som beskrivs ovan är regelverket inriktat på att skydda konsumenterna genom att fastställa rättsliga skyldigheter i fråga om personlig integritet och dataskydd, samhällsomfattande tjänster och användarnas rättigheter. Regelverket behandlar inte innehållstjänster, som omfattas av andra regler på EU-nivå, men det ger de nationella regleringsmyndigheterna befogenhet att ingripa på icke konkurrensutsatta marknader i de fall då innehållstjänster är kombinerade med elektroniska kommunikationstjänster.

Bedömning av r EGELVERKET — UPPNÅENDE AV MÅLEN

Marknadens utveckling

Elektronisk kommunikation är fortfarande ett av EU:s mest framgångsrika områden. Sedan marknaderna öppnades helt för konkurrens 1998 har användarna och konsumenterna fått större valfrihet, lägre priser och tillgång till innovativa produkter och tjänster. Mobiltjänster har fått stort genomslag och bredbandskommunikationen ökar snabbt. Om man tittar på intäkterna är den allmänna tillväxten inom sektorn fortsatt stark — snabbare än för EU-ekonomin som helhet. År 2005 värderades IKT-sektorn till 614 miljarder euro, enligt kommissionens elfte rapport om genomförandet av regelverket, som innehåller mer information om denna utveckling[6]. På det makroekonomiska planet bidrar IKT till att öka produktiviteten och konkurrenskraften för den europeiska ekonomin som helhet och påverkar därmed tillväxten och skapandet av sysselsättning.

Samråd med berörda aktörer

De svar som inkom efter att kommissionen efterlyst synpunkter[7] uttryckte i allmänhet en positiv inställning till regelverkets effekter. En del tyckte dock att det var för tidigt att dra några definitiva slutsatser. Konsument- och branschgrupper stödde ramens utformning, men det fanns kritik mot genomförandet. Flera aktörer ansåg att regelverket givit en mer robust lagstiftning, men att vissa aspekter behövde uppdateras. Många ansåg att förfarandena för marknadsöversyn borde förenklas och i allmänhet välkomnade man de nya institutionella arrangemangen för spektrumharmonisering[8].

Nya aktörer, kabeloperatörer, Internetoperatörer och tillverkare av dataprogram och utrustning ansåg att regelverket hade bidragit till utvecklingen av konkurrens och innovation i hela Europa. Det hade också främjat investeringar och lett till en ökad bredbandsanvändning. De flesta av de tidigare monopolföretagen ansåg dock att förhandsregleringen utgjorde ett hinder för nya investeringar och borde avvecklas stegvis fram till 2015.

Innovation, investeringar och konkurrens

Tillgängliga uppgifter visar att investeringarna i den här sektorn under de senaste åren i Europa har varit lika stora eller större än i andra delar av världen (45 miljarder euro 2005)[9]. För att klara konkurrensen satsar både nya aktörer och tidigare monopolföretag på investeringar för att bygga ut och uppgradera fasta och trådlösa nätinfrastrukturer så att de kan tillhandahålla innovativa tjänster. I förhållande till sin omsättning investerar de nya aktörerna mer än de tidigare monopolföretagen. Många olika regleringssituationer kan visserligen bidra till ökade investeringar, men konkurrens är och förblir den viktigaste drivkraften. Enligt en undersökning som gjorts på kommissionens uppdrag är det de länder som tillämpat EU:s regelverk på ett effektivt och konkurrensvänligt sätt som har lockat mest investeringar[10].

Sambandet mellan investeringar i bredband och konkurrens i infrastrukturen har blivit uppenbart. Länder med stark konkurrens mellan tidigare monopolföretag och kabeloperatörer tenderar att ha störst bredbandspenetration[11].

Inom den här sektorn behövs betydande investeringar för att modernisera nätverken, men rationalisering och användning av modern teknik kan också leda till stora besparingar[12]. Några har efterlyst återhållsamhet i fråga om regleringar för att främja investeringar i ny nätinfrastruktur, men mycket lite tyder på att regleringsuppehåll genererar nya investeringar om andra faktorer som konkurrens är frånvarande.

I regelverket anges att framväxande marknader inte skall omfattas av olämpliga skyldigheter[13]. Kommissionen betraktar en marknad som framväxande om den är så ny och föränderlig att det är för tidigt att fastställa om den uppfyller de tre kriterierna för förhandsreglering som anges i kommissionens rekommendation[14]. När marknaderna väl mognat har lagstiftarna enligt regelverket stor flexibilitet att belöna innovativa och riskabla investeringar, om marknaderna uppfyller kriterierna[15]. Regelverket erkänner uttryckligen att lagstiftarna måste tillåta en rimlig kostnadstäckning för befintliga tillgångar och belöna innovation och nya, riskabla investeringar genom att uppmana de nationella regleringsmyndigheterna att ” beakta /…/ Nyinvesteringen för ägaren till faciliteten, med tanke på de risker som investeringen medför”[16].

Sammanfattning

När det gäller spektrumförvaltningen finns det utrymme för stora förbättringar. Kommissionen anser att en effektivare spektrumförvaltning kommer att göra det möjligt att utnyttja dess hela potential att bidra till innovativa, diversifierade och överkomliga tjänster för de europeiska medborgarna och stärka den europeiska IKT-branschens konkurrenskraft. I andra hänseenden anser kommissionen att en effektiv och fullständig användning av de principer och flexibla verktyg som ingår i regelverket är det bästa sättet att uppmuntra investeringar och innovation och främja marknadens utveckling. Kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna kan dock behöva utfärda riktlinjer för tillämpningen av reglerna, för att öka förutsebarheten för aktörerna.

Teknik och marknadsutveckling

Utmaningen i samband med den här översynen är att se till att regelverket klarar att tillgodose sektorns behov även under det kommande årtiondet.

Under den perioden väntas de viktigaste tekniska tendenserna vara migrationen till IP-nätverk (”all Internet Protocol networks”), den ökande användningen av trådlös kommunikation och trådlösa accessplattformar (t.ex. 3G, WiFi, WiMAX och satellit), användningen av fiber i lokala accessnät och övergången till digitalteve. Långtgående effekter kan förväntas på existerande nätstrukturer, tjänster och konsumentteknik. Marknadsaktörerna utsätts för konkurrens från nya aktörer och söker nya affärsmodeller inför de förestående förändringarna av marknaden för elektronisk kommunikation.

Allt detta kommer att leda till nya och innovativa tjänster för användarna, där dagens paket med tre tjänster (”triple play”) (taltelefoni, Internet och television) är en föregångare till de mer sofistikerade tjänstepaket som kommer. Gränserna mellan elektroniska kommunikationsprodukter och -tjänster kommer att fortsätta att suddas ut. Nya former av mobil och bärbar utrustning kommer att utvecklas med interaktiva drag och sändningsmöjligheter. Den personliga integriteten och säkerheten kommer även i fortsättningen att vara viktig för användarna.

Hittills har regelverket visat sig klara att hantera ny teknik som Internettelefoni (VoIP) och det kommer att klara även ytterligare teknisk och marknadsmässig utveckling. De bestämmelser som styr förvaltningen av radioresurser, som är avgörande för innovativa trådlösa produkter och tjänster och som är gemensamma för flera olika sektorer, behöver dock anpassas för att undvika olämplig reglering.

ALLMÄNNA ÄNDRINGSFÖRSLAG

Det nuvarande regelverket har gett avsevärda positiva effekter, men det måste omarbetas inom ett antal områden för att förbli effektivt under det kommande årtiondet. De två viktigaste förändringarna är

- att kommissionens politik för spektrumförvaltning, enligt meddelandet från september 2005[17] tillämpas på elektronisk kommunikation, och

- att man förenklar förfarandena för översyn av marknader som kan komma i fråga för förhandsreglering.

Utöver dessa två områden omfattar meddelandet andra förändringar som syftar till att

- konsolidera den inre marknaden,

- stärka konsumenternas och användarnas intressen,

- förbättra säkerheten, och

- ta bort föråldrade bestämmelser.

I det här meddelandet och det arbetsdokument som läggs fram samtidigt beskrivs kommissionens analys och nuvarande idéer om förändringar. Dessa kommer att modifieras efter det offentliga samrådet, i synnerhet när det gäller sätt att stärka den effektiva konkurrensen under övergången från monopol till full konkurrens.

Flera av förslagen går ut på att Europaparlamentet och rådet skall fastställa lagstiftningens mål och överlåta åt kommissionen att vidta detaljerade tekniska åtgärder för genomförandet. Därmed kan förhandsregleringen anpassas till förändringar inom sektorn, samtidigt som de mål och principer som fastställs i lagstiftningen respekteras.

Förbättrad förvaltning av spektrum för elektronisk kommunikation

Elektroniska kommunikationstjänster delar spektrum med andra sektorer (t.ex. luftfart, sjöfart, rymdsektor, säkerhetssektor, försvar och jordobservation). Dessa spektrumintressen måste jämkas samman och den europeiska dimensionen beaktas.

Den snabba tekniska utvecklingen och konvergensen understryker betydelsen av spektrum som en värdefull resurs, men spektrumförvaltningen inom EU har inte hunnit med i utvecklingen. Man uppskattar att det totala värdet på elektroniska kommunikationstjänster som behöver använda radiospektrum överstiger 200 miljarder euro i EU, vilket motsvarar mellan 2 % och 2,5 % av EU:s BNP per år[18]. Radiospektrumanvändningens sociala och ekonomiska potential måste maximeras om målen i EU:s i2010-strategi skall kunna uppnås och den förnyade strategin för tillväxt och sysselsättning stödjas. Förbättringar av det nuvarande systemet för spektrumförvaltning på EU-nivå kommer också att göra det möjligt för aktörerna att utnyttja den inre marknaden på ett mer effektivt sätt.

Det behövs ett nytt system för spektrumförvaltning som tillåter olika modeller för spektrumtillstånd (de traditionella administrativa modellerna, tillståndsfrihet och nya marknadsbaserade modeller) som samexisterar för att främja ekonomisk och teknisk effektivitet i användningen av denna värdefulla resurs. På grundval av gemensamma EU-regler skulle det vara möjligt att införa större flexibilitet i spektrumförvaltningen genom att i större omfattning använda sig av allmänna tillstånd, när så är möjligt. När detta inte är möjligt bör innehavarna av spektrumrättigheter inte begränsas mer än nödvändigt utan de skall, med vissa säkerhetsförbehåll, ha frihet att tillhandahålla alla typer av elektroniska kommunikationstjänster (”tjänsteneutralitet”) och använda varje teknik eller standard enligt gemensamma villkor (”teknikneutralitet”).

På grundval av kriterier som bygger på ekonomisk effektivitet skulle utvalda frekvensband, enligt beslut som fattas på EU-nivå genom ett kommittéförfarande, kunna frigöras för användning inom ramen för allmänna tillstånd eller omfattas av andrahandshandel i hela EU. Gemensamma tillståndsvillkor för användningen av radiospektrum kan också fastställas genom detta förfarande, när så är lämpligt (se 5.3.3).

Den administrativa modellen kommer att vara viktig även i framtiden, särskilt i de fall då man finner att den rättsliga förutsebarheten och frågor som rör interferenshantering bör prioriteras eller att allmänintresset berörs.

Förenklade marknadsöversyner

I februari 2006 rapporterade kommissionen om sina erfarenheter av ”artikel 7-förfarandet”[19] och kom fram till att detta förfarande utgör ett viktigt steg mot skapandet av en inre marknad för elektronisk kommunikation. Som en uppföljning till den rapporten föreslås i det här meddelandet att den administrativa börda som förfarandet för marknadsöversyn utgör skall minskas genom att anmälningskraven förenklas för vissa förslag till nationella åtgärder. Detta kan göras eftersom de nationella regleringsmyndigheterna kommer att ha betydligt mer erfarenhet av processen när dessa förändringar väl har genomförts fullt ut.

Detta tillvägagångssätt överensstämmer med kommissionens program för bättre lagstiftning, som syftar till att uppnå samma politiska mål på enklare sätt. Regleringsmyndigheterna kommer ändå att behöva göra marknadsöversyner och genomföra samråd på nationell nivå och EU-nivå, men vissa marknadsanalyser och anmälningar kommer inte att behöva vara lika detaljerade som i dag. För ett antal i förväg fastställda kategorier av fall kommer ett förenklat anmälningsförfarande att införas. Därigenom kommer kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna att kunna koncentrera sig på de fall där mer allvarliga problem kan uppstå.

På kort sikt föreslås att en reviderad version av rekommendationen om förfaranden skall utfärdas, så att de förenklade anmälningsförfarandena kan börja användas från och med 2007. På längre sikt föreslås att regelverket skall ändras så att allt som rör förfaranden kan samlas i en enda förordning.

Konsolidering av den inre marknaden

För att locka investeringar och skörda frukterna av den inre marknaden måste Europa nu se till att det finns en enhetlig regleringsstrategi i de 25 medlemsstaterna. En inre marknad ger EU:s företag en stor hemmabas för utveckling av innovativa produkter, vilket är särskilt viktigt inom områden som trådlös kommunikation där stordriftsfördelar har betydelse. Även om framsteg har gjorts finns det fortfarande ingen inre europeisk marknad för elektronisk kommunikation och radioutrustning[20]. Därför föreslås ytterligare åtgärder.

Åtgärder enligt ”artikel 7-förfarandet”

”Artikel 7-förfarandet” har ökat samstämmigheten i de nationella regleringsmyndigheternas definitioner av marknader och bedömningar av ”betydande inflytande på marknaden”. Kommissionen har dock funnit att enhetligheten måste öka när det gäller tillämpningen av åtgärder[21] .

Många av de synpunkter som kommissionen framfört om de nationella regleringsmyndigheternas förslag till åtgärder har rört de föreslagna åtgärdernas ändamålsenlighet. Kommissionen har i synnerhet uttryckt invändningar mot åtgärder som endast delvis löser det konkurrensproblem som identifierats[22], åtgärder som tycks olämpliga[23] och åtgärder vars effektiva resultat skulle komma alltför sent[24]. För att säkra fördelarna med en inre marknad föreslås att kommissionens vetorätt skall utvidgas till att omfatta föreslagna åtgärder.

Överklagan

Ett stort problem med genomförandet av regelverket är den praxis i rättsprocesser som innebär att man på ett rutinmässigt sätt tillfälligt upphäver regleringsbeslut, trots bestämmelserna i artikel 4 i ramdirektivet. Domstolarnas behandling av inhibition varierar mycket. Förslaget skall lösa problemet med vissa domstolars rutinmässiga upphävande av regleringsbeslut under besvärstiden genom att fastställa EU-kriterier för när regleringsbeslut får upphävas tillfälligt.

Gemensamt tillvägagångssätt för tillstånd för tjänster som har en europeisk dimension eller berör den inre marknaden

Medlemsstaterna har ansvaret för utfärdandet av tillstånd för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. De villkor som är tillämpliga på företag (även rättigheterna till användning av nummer och radiofrekvenser) varierar mellan medlemsstaterna, vilket gör det betungande att införa tjänster som har en europeisk dimension eller berör den inre marknaden.

För sådana tjänster föreslås ett gemenskapsförfarande så att enighet uppnås på EU-nivå om gemensamma användningsvillkor samt om gemensamma tillvägagångssätt för utfärdandet av tillstånd. Därmed skulle utbyggnaden av tjänster kunna samordnas. Detta tillståndssystem skulle komplettera dagens system och tillämpas i särskilda fall (t.ex. satellitkommunikationstjänster). Direktivet om tillstånd skulle ändras så att kommissionen kan anta beslut med bistånd av en kommitté, men övervakningen och kontrollen av att tillståndsvillkoren för sådana tjänster uppfylls skulle även i fortsättningen skötas av medlemsstaterna på nationell nivå. När tillståndsgivningen harmoniserats genom denna gemensamma mekanism kommer ett tillstånd som beviljats i en medlemsstat att räcka för utbyggnad av tjänster i hela Europa.

Andra föreslagna förändringar

Andra förändringar som är avsedda att stärka den inre marknaden skall garantera användarnas tillgång till informationssamhällets tjänster som tillhandahålls i andra medlemsstater (t.ex. gratisnummer), stärka de nationella regleringsmyndigheternas möjlighet att införa påföljder när de lagstadgade skyldigheterna inte fullgörs, utvidga räckvidden för de tekniska genomförandeåtgärder som kommissionen kan vidta (t.ex. inom områden som numrering), införa en mekanism för kommissionens godkännande av åtgärder som vidtas av nationella regleringsmyndigheter enligt artikel 5.1 i direktivet om tillträde och samtrafik samt erfordra att sändningsplikt (”must carry”) ses över före en fastställd tidsgräns. Det föreslås också att utarbeta ett förfarande för att underlätta enighet på EU-nivå om gemensamma krav för nätverk och tjänster.

Stärkta rättigheter för konsumenter och användare

Ett centralt mål för regelverket är att det ska ge ordentliga positiva effekter för konsumenterna. Detta uppnås till stor del genom att man förlitar sig på ökad konkurrens som ger konsumenterna valfrihet, innovativa tjänster och valuta för pengarna. Det kompletteras av särskilda konsumentskyddsåtgärder, t.ex. samhällsomfattande tjänster för att tillgodose användarnas behov.

De svar som inkom efter att kommissionen efterlyst synpunkter om översynen, och de bidrag som inkom i samband med kommissionens samråd om omfattningen av samhällsomfattande tjänster[25], tyder på att man behöver reflektera i grunden över de samhällsomfattande tjänsternas roll under 2000-talet och även över själva begreppet. Frågor som måste behandlas rör balansen mellan sektorsspecifika och övergripande konsumentskyddsregler och möjligheterna att genomföra en standardiserad strategi för samhällsomfattande tjänster i en union med 25 medlemsstater. Därför avser kommissionen att under 2007 lägga fram en grönbok om samhällsomfattande tjänster och ta initiativ till en bred debatt.

Oavsett resultatet av denna diskussion är det ett faktum att många av bestämmelserna i direktivet om samhällsomfattande tjänster är kopplade till traditionella telefonitjänster och måste moderniseras. Andra föreslagna förändringar kommer att förbättra kvaliteten på avgiftsinformationen till konsumenterna, ge tredje man möjlighet att vidta rättsliga åtgärder mot aktörer som sänder skräppost (”spam”), garantera att larmtjänsterna får tillgång till lokaliseringsuppgifter för samtal och underlätta funktionshindrade personers tillgång till larmtjänster.

Förbättrad säkerhet

I i2010 anges säkerheten vara en av de fyra utmaningarna i samband med skapandet av ett gemensamt europeiskt informationsområde. Moderna elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster börjar bli oundgängliga för vardagslivet, för arbetet och i hemmet. Tillgången till kommunikationstjänster kan hotas av tekniska eller organisatoriska brister och den mänskliga faktorn. Utvecklingen mot IP-teknik får också till effekt att nätverken i allmänhet blir mer öppna och sårbara än tidigare. Ökningen av skräppost, virus, spionprogram och andra former av sabotageprogram, som underminerar användarnas förtroende för elektronisk kommunikation, beror delvis på denna öppenhet och delvis på bristen på fungerande säkerhetsåtgärder. Meddelandet ”En strategi för ett säkert informationssamhälle – Dialog, partnerskap och användarinflytande” (KOM(2006) 251) belyste behovet av att hitta en jämvikt mellan teknisk utveckling, självreglering och regleringsåtgärder. Särskilda regleringsåtgärder föreslås i samband med den här översynen.

För att stärka företagens och de enskilda användarnas förtroende för elektronisk kommunikation föreslås följande åtgärder: 1) Att införa särskilda krav som innebär att företag som tillhandahåller elektronisk kommunikation blir skyldiga att anmäla vissa typer av säkerhetsproblem och hålla användarna underrättade. 2) Att ge de behöriga nationella myndigheterna rätt att kräva särskilda säkerhetsåtgärder som genomför kommissionens rekommendationer eller beslut. 3) Att modernisera bestämmelserna om nätintegritet.

Bättre lagstiftning: avskaffande av föråldrade bestämmelser

Det föreslås att de bestämmelser om minimiutbudet av hyrda förbindelser som finns i direktivet om samhällsomfattande tjänster skall avskaffas, eftersom det finns andra bestämmelser som ger nationella regleringsmyndigheter rätt att åtgärda problem inom detta område. Förordningen om tillträde till accessnät[26] kommer också att upphävas eftersom förordningen överflödig och kan tas bort när alla nationella regleringsmyndigheter har slutfört sina analyser av marknaden för tillträde till accessnät.

Andra exempel på sådant som skulle kunna avskaffas är bestämmelserna om det europeiska nummerutrymmet (ETNS) i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Ett antal föråldrade artiklar finns också beskrivna i det arbetsdokument som läggs fram tillsammans med det här meddelandet.

SLUTSATS

Det nuvarande regelverket har gett avsevärda positiva effekter, men det måste bearbetas inom ett antal områden för att förbli effektivt under det kommande årtiondet. De två viktigaste förslagen är att genomföra kommissionens strategi för spektrumförvaltning och att göra översynen av relevanta marknader mindre resurskrävande genom att förenkla förfarandena. Andra förändringar som föreslås skulle stärka den inre marknaden, tillvarata konsumenternas intressen bättre, förbättra säkerheten och leda till en allmän modernisering av regelverket.

Förslagen beskrivs mer ingående i arbetsdokumentet. En utvärdering av dessa förändringar och andra alternativ som övervägts finns i den konsekvensbedömning som också läggs fram.

[1] Direktiv 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG, 2002/22/EG (EGT L 108, 24.4.2002, s. 7) och 2002/58/EG (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37). Se även bilaga I till konsekvensbedömningen.

[2] KOM(2005) 24, 2.2.2005.

[3] Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, C(2003) 497.

[4] Kommissionens arbetsdokument om rekommendationen om relevanta marknader.

[5] KOM(2006) 28, 6.2.2006.

[6] KOM(2006) 68, 20.2.2006.

[7] De svar som inkom finns tillgängliga påhttp://ec.europa.eu/information_society/policy/ecomm/info_centre/documentation/public_consult/review/index_en.htm.

[8] Radiospektrumbeslutet 676/2002/EG tillåter teknisk harmonisering av villkoren för spektrumanvändning (genom Radiospektrumkommittén); strategisk rådgivning om radiospektrumpolitik genom gruppen för radiospektrumpolitik.

[9] Se fotnot 6.

[10] London Economics i samarbete med PricewaterhouseCoopers, undersökning på uppdrag av Europeiska kommissionens generaldirektorat för informationssamhället och medier, ”An assessment of the Regulatory Framework for Electronic Communications — Growth and Investment in the EU e-communications sector” (ännu ej offentliggjord).

[11] Se avsnitt 2 i kommissionens arbetsdokument som läggs fram tillsammans med detta meddelande.

[12] Ibid.

[13] Skäl 27 i ramdirektivet.

[14] De tre kriterierna är följande: a) Marknaden kännetecknas av stora och varaktiga hinder för marknadstillträde. b) Marknaden har sådana egenskaper att den inte tenderar att utvecklas i riktning mot effektiv konkurrens med tiden. c) Konkurrenslagstiftningen i sig själv är inte tillräcklig (utan förhandsreglering). Se kommissionens arbetsdokument om rekommendationen om relevanta marknader.

[15] Artikel 12.2 i tillträdesdirektivet .

[16] Ibid.

[17] KOM(2005) 411, 6.9.2005.

[18] Se undersökningen av Analysys m.fl., ”Conditions and options in introducing secondary trading of radio spectrum in the European Community” (2004), s.12.

[19] Se fotnot 5.

[20] Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (EGT L 91 7.4.1999, s.10), som harmoniserar kraven för utrustning men inte för fördelningen av spektrum.

[21] Se fotnot 5.

[22] T.ex. när avgifterna för mobilterminering endast reglerades när det gällde samtal som originerades i mobila nät eller utomlands, men inte när det gällde samtal som originerades i fasta nät.

[23] T.ex. när prisregleringen inte baserats på den lämpligaste kostnadsmodellen eller när beslut om kostnadsmodell eller bestämmelser om kostnadsredovisning överläts till de berörda företagen.

[24] T.ex. när förhandlingarna om kostnadsorienterade avgifter för mobilterminering baserade på en LRIC-kostnadsmodell överläts till operatörerna, och regleringsmyndigheten ingrep först när tvisten mellan operatörerna måste lösas.

[25] KOM(2005) 203, 24.5. 2005.

[26] EGT L 336, 30.12.2000, s.4.