52004PC0311

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. BAKGRUND OCH SYFTEN

Utbildnings-, certifierings- och vakthållningskrav för sjöfolk fastställs i Internationella sjöfartsorganisationens konvention från 1978 om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess gällande lydelse (STCW-konventionen). I konventionen fastläggs bland annat kriterier för erkännande av certifikat för sjöfolk vilka parterna utfärdar till befälhavare, befäl och radiooperatörer.

Dessa internationella krav har införlivats med gemenskapens lagstiftning genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 [1] om minimikrav på utbildning för sjöfolk (nedan kallat direktivet), senast ändrat genom direktiv 2003/103/EG [2]. Medlemsstaterna måste sålunda utfärda behörighetscertifikat till sjöfolk i överensstämmelse med dessa normer.

[1] EGT L 136, 18.5.2001, s. 17.

[2] EUT L 326, 13.12.2003, s. 28.

När det gäller erkännande av certifikat mellan medlemsstater fastläggs att erkännande av certifikat som innehas av sjöfolk som är medborgare i en medlemsstat, eller som inte är det, skall omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG [3] och 92/51/EEG [4] om en generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. Genom den generella ordningen inrättas ett förfarande för erkännande av bevis på yrkesmässiga kvalifikationer hos sjöfolk. Ordningen inbegriper jämförelser av utbildningar samt av motsvarande kvalifikationer. Om det förekommer väsentliga skillnader kan berört sjöfolk bli föremål för särskilda kompensationsåtgärder.

[3] EGT L 19, 24.1.1989, s. 16.

[4] EGT L 209, 24.7.1992. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2000/5/EG (EGT L 54, 26.2.2000, s. 42).

Paradoxen är att ovannämnda förfarande ställer högre krav på sjöfolk än det förfarande som fastläggs i STCW-konventionen och även än det förfarande som nyligen införts för erkännande av certifikat som utfärdats utanför unionen [5]. Sålunda kan sjöfolk som är behöriga i en medlemsstat därför vara missgynnade i förhållande till sjöfolk som innehar certifikat som är utfärdade utanför Europeiska unionen.

[5] Direktiv [...]. Där fastläggs ett förfarande för erkännande i hela gemenskapen av certifikat som utfärdats utanför Europeiska unionen. Se även fotnot 2.

Av detta skäl är det nödvändigt inrätta ett förenklat förfarande för erkännande av certifikat som är utfärdade av medlemsstaterna på grundval av samma minimikrav. Därför föreslår kommissionen att medlemsstaterna automatiskt skall godta alla certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat till sjöfolk i enlighet med direktivet. Huvudsyftet med den föreslagna åtgärden är att sjöfolk som har behörighet i en medlemsstat, och som innehar motsvarande certifikat, utan ytterligare villkor skall tillåtas tjänstgöra ombord på fartyg som för valfri medlemsstats flagg.

Vidare anser kommissionen att man i gemenskapsrätten bör införliva STCW-konventionens krav avseende språkkunskaper för sjöfolk. Sådana krav skulle möjliggöra effektiv kommunikation ombord på fartyg, samtidigt som de skulle underlätta den fria rörligheten för yrkesverksamma.

Vidare är kommissionen medveten om det faktum att genomförande av befintliga utbildnings-, certifierings- och vakthållningskrav för sjöfolk i enlighet med direktivet är en fortlöpande verksamhet för vilken det krävs särskilda medel för att sörja för att medlemsstaterna alltid uppfyller överenskomna krav fullt ut.

Europaparlamentet och rådet framhöll också uttryckligen behovet av att sörja för att medlemsstaterna rigoröst tillämpar relevanta utbildnings- och certifieringskrav inom sjöfartssektorn.

Under senare år har det dessutom skett en påtaglig ökning av mängden bedrägerier med anknytning till certifieringsförfaranden och certifikat för sjöfolk. Detta undergräver verkan av befintliga utbildnings-, certifierings- och vakthållningskrav. Certifiering av sjöfolk som inte uppfyller ett minimum av yrkesmässiga krav utgör en allvarlig risk för säkerheten till sjöss och för skyddet av den marina miljön.

Därför lägger kommissionen fram särskilda bestämmelser som syftar till att säkerställa att nuvarande utbildnings- och certifieringskrav uppfylls även i fortsättningen. Förslaget innehåller bestämmelser om

- skyldigheten för medlemsstater att vidta åtgärder för att förhindra och bestraffa bedrägerier med anknytning till certifikat för sjöfolk, och

- regelbunden utvärdering av hur medlemsstaterna uppfyller kraven i direktiv 2001/25/EG, i dess gällande lydelse.

Därför syftar detta förslag från kommissionen dels till att underlätta erkännandet av certifikat för sjöfolk vilka utfärdats av medlemsstaterna, dels till att säkerställa fullständig uppfyllelse av nuvarande utbildnings-, certifierings- och vakthållningskrav inom Europeiska unionen.

2. DEN FÖRESLAGNA ÅTGÄRDENS BERÄTTIGANDE

Det finns två viktiga orsaker till att detta förslag läggs fram: för det första behovet av att underlätta alla medlemsstaters erkännande av certifikat för sjöfolk vilka utfärdats inom unionen i överensstämmelse med minimikraven i direktiv 2001/25/EG, i dess gällande lydelse; för det andra behovet av att säkerställa fullständig och fortlöpande uppfyllelse av nuvarande krav.

Vidare underströk rådet, i slutsatserna från den 5 juni 2003, behovet av att främja rörligheten för sjöfolk inom unionen [6], samtidigt som både Europaparlamentet och rådet påminde om behovet av att medlemsstaterna tillämpar STCW-kraven fullt ut.

[6] Rådets slutsatser om att främja sjöfart och väcka intresse för sjömansyrket.

2.1. Erkännande av certifikat

Utbildning, certifiering och vakthållning för sjöfolk regleras internationellt genom STCW-konventionen. Konventionen omfattar särskilda bestämmelser om erkännande av certifikat som utfärdas av en annan part eller på dess uppdrag till befälhavare, befäl eller radiooperatörer.

Även om kraven i STCW-konventionen har hävdats ytterligare inom gemenskapen genom direktiv 2001/25/EG, fastläggs i detta direktiv att erkännande av certifikat som innehas av medborgare i medlemsstaterna, eller av personer som inte är medborgare i medlemsstaterna, skall omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG (om en generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning). Därmed gäller berörda bestämmelser i konventionen inte ömsesidigt erkännande av certifikat mellan medlemsstaterna.

Enligt den generella ordningen skall den medlemsstat i vilken en person vill utöva ett yrke (värdmedlemsstaten) ta hänsyn till kvalifikationer som förvärvats i en annan medlemsstat och avgöra om dessa kvalifikationer motsvarar de kvalifikationer som värdmedlemsstaten kräver. Om en persons kvalifikationer inte motsvarar de kvalifikationer som krävs i nationella bestämmelser, får värdmedlemsstaten kräva att sökanden, utöver intyg om genomgången utbildning, skall lägga fram bevis på yrkeserfarenhet, slutföra en anpassningstid med övervakat arbetsutövande eller genomgå ett lämplighetsprov.

När det gäller sjöfarten medför en sådan ordning hinder för ett snabbt erkännande av certifikat och hindrar därmed sjöfolket från att snabbt komma igång med att utöva sitt yrke i en annan medlemsstat. Den är därför mer ogynnsam för sjöfolk i Europa än för sjöfolk från tredje land. De sistnämnda omfattas av motsvarande förfarande i STCW-konventionen eller av det nyligen introducerade gemenskapsförfarandet för erkännande av certifikat som utfärdas av tredje land.

Dessutom är sjöfarten en av de få transportsektorer där gemenskapen på ett förhållandevis tidigt stadium har fastlagt en miniminivå för kvalifikationer hos yrkesverksamma [7]. Även om det finns harmoniserade krav i sektorn sedan 1994 är erkännandet av certifikat, som i praktiken utgör bevis för samma miniminormer avseende kompetens, inte ovillkorligt.

[7] Genom direktiven 94/58/EG och 98/35/EEG - som upphävdes genom direktiv 2001/25/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk, i dess gällande lydelse - är STCW-konventionens krav sedan 1994 införlivade med gemenskapens lagstiftning.

Dessutom har vi sedan 80-talet sett en tilltagande minskning av antalet sjömän från gemenskapen, särskilt i fråga om befäl, och man räknar med att denna minskning kommer att fortsätta fram till slutet av decenniet. Denna tendens kan få allvarliga konsekvenser för sjöfartsnäringen som helhet, med tanke på att sjöfartskunnande är av avgörande betydelse för att man skall kunna bevara en välmående sjöfartsnäring som präglas av hög kvalitet. Fri rörlighet för sjöfolk skulle kunna bidra till att man motverkar denna trend.

Av dessa skäl föreslår kommissionen särskilda regler för att möjliggöra ohindrat erkännande av certifikat som medlemsstaterna utfärdar för sjöfolk. Den föreslagna åtgärden syftar till att avlägsna alla hinder för den fria rörligheten för sjöfolk som har behörighet i medlemsstaterna, något som på lång sikt kommer att öka deras rörlighet och främja deras sysselsättningsmöjligheter inom unionen.

En sådan åtgärd är desto mer ändamålsenlig och viktig med tanke på att EG-domstolen, genom domarna C-47/02 och C-405/01, underlättar tillträdet till befattningar som kapten och förste styrman för personer som inte är medborgare i en medlemsstat. Domstolen fastställde i dessa mål att en medlemsstat får förbehålla sina egna medborgare rätten att inneha tjänster som kapten och förste styrman på handelsfartyg som seglar under medlemsstatens flagg endast om kaptenen och förste styrman faktiskt och regelbundet utför de uppgifter innefattande myndighetsutövning som dessa tjänster är förenade med. Det krävs dessutom att nämnda uppgifter inte utgör en mycket liten del av arbetsuppgifterna.

2.2. Språkkunskaper

Enligt artikel 17 i direktiv 2001/25/EG, i dess gällande lydelse, skall det ombord på alla fartyg finnas anordningar på plats för effektiv muntlig kommunikation som rör säkerheten mellan alla medlemmar i besättningen. Vidare skall det ombord på alla passagerarfartyg, oljetankfartyg, kemikalietankfartyg och gastankfartyg fastställas ett gemensamt arbetsspråk som alla medlemmar i besättningen skall kunna förstå och använda för kommunikation. I synnerhet när det gäller passagerarfartyg fastställs i denna artikel att personal med ansvar för att bistå passagerare i nödsituationer bör ha särskilda kommunikationsfärdigheter, med vederbörligt beaktande av vissa faktorer. Användningen av ett elementärt engelskt ordförråd är en av de faktorer som förtecknas i denna bestämmelse.

I ovannämnda bestämmelse fastställs inte nivån på språkkunskaper för sjöfolk som tjänstgör ombord på fartyg som seglar under en medlemsstats flagg. I bestämmelsen begränsas samtidigt kravet på fastställandet av ett arbetsspråk till att gälla vissa typer av fartyg.

Kommissionen anser att kommunikation mellan besättningsmedlemmarna samt språkkunskaper är av avgörande betydelse för att säkerheten till sjöss skall kunna upprätthållas och för att de sociala förhållandena ombord skall kunna förbättras. Dessa förutsättningar är särskilt nödvändiga med tanke på sjöfartens internationella karaktär och med tanke på att besättningarna blir allt mer internationella. Kommissionen föreslår därför att man inom medlemsstaterna genomför tillämpliga krav från STCW-konventionen i fråga om språkkunskaper för sjöfolk. Dessa bestämmelser skulle dessutom underlätta ett effektivt utövande av sjömansyrket i en annan medlemsstat än den medlemsstat där en person har erhållit sitt certifikat.

2.3. Kontinuerligt genomförande av befintliga krav

På senare tid har det i stor omfattning förekommit bedrägerier med anknytning till certifikat för sjöfolk. En nyligen genomförd undersökning, som beställts av Internationella sjöfartsorganisationen [8], har bekräftat trenden och konstaterat att bedrägerierna har att göra antingen med certifieringsförfarandet eller med enskilda certifikat. Det påvisades att i en överväldigande majoritet av de identifierade fallen uppfyller innehavarna av förfalskade certifikat inte det minimum av yrkesmässiga krav som erfordras enligt STCW-konventionen. I undersökningen konstaterades att bedrägerier kan tillskrivas administrativ oförmåga eller ovilja att på ett effektivt sätt tillämpa befintliga regler.

[8] "A study on fraudulent practices associated with certificates of competency and endorsements", Seafarers International research Centre (SIRC), 2001.

Kommissionen är medveten om att spridningen av förfalskade certifikat kan vara till skada för säkerheten till sjöss och för skyddet av den marina miljön och att den allvarligt undergräver verkan av existerande utbildnings- och certifieringskrav. Kommissionen anser framför allt att ett fullständigt genomförande av befintliga utbildnings-, certifierings- och vakthållningskrav är ett viktigt inslag i arbetet för att stoppa bedrägerier.

Bedrägeribekämpning kräver både förebyggande och korrigerande åtgärder. Kommissionen anser att det är nödvändigt att det finns personal som enbart har till uppgift att uppdaga bedrägerier och vidta motåtgärder. Detta är nödvändigt både för att säkerställa det effektiva genomförandet av nationella bestämmelser och för att möjliggöra ett nära samarbete och utbyte av information mellan medlemsstaternas nationella myndigheter.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår kommissionen att medlemsstaterna inför och tillämpar bestämmelser för att förhindra och bestraffa bedrägerier som inbegriper certifieringsförfarandet eller själva certifikaten. Kommissionen kommer också att lägga grunden för ett omfattande utbyte av information mellan behöriga nationella myndigheter.

Slutligen anser kommissionen att genomförandet av befintliga bestämmelser och krav avseende sjömansyrkena är en kontinuerlig process som kräver stor omsorg. Med tanke på att det ofta är flera aktörer inblandade i certifieringsförfarandet, är det nödvändigt att sörja för regelbunden kontroll av att reglerna uppfylls på det nationella planet. En sådan metod skulle också underlätta erkännandet av certifikat mellan medlemsstater.

På grundval av dessa principer lägger kommissionen fram förslag om bestämmelser som innebär att kommissionen, biträdd av europeiska sjösäkerhetsbyrån (nedan kallad byrån), regelbundet skall utvärdera medlemsstaternas system och förfaranden för utbildning och certifiering inom sjöfartssektorn.

3. GENOMGÅNG AV ARTIKLARNA

Artikel 1

I denna artikel fastläggs att direktivet är tillämpligt på sjöfolk som innehar certifikat vilka är utfärdade till medborgare i medlemsstater eller i tredje land.

Artikel 2

Denna artikel innehåller definitioner av direktivets viktigaste termer. De flesta av dem bygger på de definitioner som används i direktiv 2001/25/EG, i dess gällande lydelse, och i STCW-konventionen.

Artikel 3

I denna artikel redogörs i detalj för direktivets huvudsyfte, dvs. medlemsstaternas erkännande av alla certifikat, intyg och andra skriftliga bevis på genomgången utbildning vilka utfärdats av en medlemsstat i överensstämmelse med kraven i direktiv 2001/25/EG, i dess gällande lydelse.

Vidare fastläggs här skyldigheten att erkänna ovannämnda certifiering genom att det fastställs att sjöfolk som omfattas av direktivet skall tillåtas tjänstgöra ombord på fartyg som seglar under en medlemsstats flagg på grundval av den certifiering som utfärdats av en annan medlemsstat.

Artikel 4

Här fastställs att den medlemsstat i vilken sjömannen förvärvat sitt certifikat är skyldig att sörja för att sjömannen i fråga har sådana språkkunskaper, enligt tillämpliga bestämmelser i STCW-konventionen, som är nödvändiga för att han/hon skall kunna utföra de uppgifter som han/hon fått sig tilldelade. Kommissionen föreslår att man infogar en hänvisning till tillämpliga krav i STCW-konventionen [9].

[9] Avsnitt A-II/1, A-III/1, A-IV/2 och A-II/4 i STCW Code.

Artikel 5

Här uppmanas medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att förhindra bedrägerier med anknytning till certifieringsförfarandet och certifikat för sjöfolk, för att säkerställa en effektiv tillämpning av sådana åtgärder och för att införa påföljder för överträdelser av relevanta nationella bestämmelser.

Här introduceras också kanaler för kommunikation mellan behöriga myndigheter i frågor som rör bedrägerier. Först och främst krävs att medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter som skall ansvara för bedrägeribekämpning och att uppgifter om dessa myndigheter skall delges kommissionen och övriga medlemsstater. Om en medlemsstat har betänkligheter beträffande ett certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat, får den dessutom kräva att den behöriga myndigheten i den staten skall utfärda ett skriftligt intyg om certifikatets äkthet.

Artikel 6

Här bekräftas kommissionens skyldighet att regelbundet kontrollera att medlemsstaterna efterlever de krav som fastställs i artikel 5.1 i direktivet. Kommissionen skall vid fullgörandet av denna uppgift biträdas av byrån.

Artikel 7

I denna artikel ändras bestämmelserna i direktiv 2001/25/EG i två avseenden.

För det första upphävs artikel 18.1 och 18.2 i direktiv 2001/25/EG enligt vilka ett erkännande av certifikat för sjöfolk skall omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG om en generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. Eftersom de direktiven inte innehåller bestämmelser om automatiskt erkännande av formella kvalifikationsbevis för sjöfolk innebär de i praktiken hinder för ett snabbt erkännande av certifikat.

För det andra införs en ny artikel 22a i direktiv 2001/25/EG som bekräftar kommissionens skyldighet att regelbundet kontrollera tillämpningen av de utbildnings- och certifieringskrav som fastställs i det sistnämnda direktivet. Kommissionen skall vid fullgörandet av denna uppgift biträdas av byrån.

Artikel 8

I denna artikel fastställs tidsfristen för antagande och offentliggörande av de nationella införlivandeåtgärderna.

Artikel 9

I denna artikel anges datum för direktivets ikraftträdande.

2004/0098 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [10],

[10] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [11],

[11] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [12],

[12] EUT C [...], [...], s. [...].

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [13], och

[13] EUT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) I sin resolution av den 5 juni 2003 - "Förmedla en positivare uppfattning om gemenskapens sjöfart och väcka ungdomens intresse för sjömansyrket" - betonade rådet nödvändigheten av att främja yrkesmässig rörlighet för sjöfolk inom Europeiska unionen, med särskild tonvikt på förfaranden för erkännande av behörighetscertifikat för sjöfolk, samtidigt som man säkerställer noggrant uppfyllande av kraven i Internationella sjöfartsorganisationens konvention från 1978 om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess gällande lydelse, (STCW-konventionen).

(2) Sjötransportsektorn är en sektor som befinner sig under intensiv och snabb utveckling och som har en stark internationell prägel. Mot bakgrund av den tilltagande bristen på sjöfolk i gemenskapen kan balansen mellan tillgång och efterfrågan på personal därför upprätthållas mer effektivt på gemenskapsnivå än på nationell nivå. Därför är det nödvändigt att den gemensamma transportpolitiken inom området sjötransport utvidgas så att den underlättar rörlighet för sjöfolk inom gemenskapen.

(3) När det gäller kvalifikationer för sjöfolk har gemenskapen fastlagt minimikrav avseende utbildning och certifiering inom sjöfartssektorn genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk [14]. Genom det direktivet införlivas STCW-konventionens internationella normer för utbildning, certifiering och vakthållning med gemenskapens lagstiftning.

[14] EGT L 136, 18.5.2001, s. 17. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/103/EG (EUT L 326, 13.12.2003, s. 28).

(4) Enligt direktiv 2001/25/EG skall sjöfolk inneha ett behörighetscertifikat som utfärdats och erkänts av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i direktivet och som berättigar den lagliga innehavaren att tjänstgöra på ett fartyg i den befattning och utföra de uppgifter som hör till den ansvarsnivå som specificeras däri.

(5) Enligt artikel 18.1 och 18.2 i direktiv 2001/25/EG skall ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av certifikat som innehas av sjöfolk som är medborgare, eller som inte är medborgare, i en medlemsstat, omfattas av bestämmelserna i rådets direktiv 89/48/EEG [15] och 92/51/EEG [16] om inrättande av en första respektive en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. Dessa direktiv innehåller inte några bestämmelser om automatiskt erkännande av sjöfolks formella kvalifikationer, eftersom sjöfolk kan vara föremål för kompensationsåtgärder.

[15] EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).

[16] EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).

(6) Varje medlemsstat bör erkänna alla certifikat och andra behörighetsbevis som utfärdats av en annan medlemsstat i överensstämmelse med direktiv 2001/25/EG. Därför bör varje medlemsstat tillåta att sjöfolk som har förvärvat sina behörighetscertifikat i en annan medlemsstat i enlighet med kraven i det direktivet, tar upp eller fortsätter att utöva det sjöfartsyrke för vilket han/hon är kvalificerad, utan att det ställs ytterligare krav utöver dem som gäller för landets egna medborgare.

(7) I STCW-konventionen fastställs språkkrav för sjöfolk. Dessa krav bör införlivas i gemenskapens lagstiftning i syfte att säkerställa effektiv kommunikation ombord på fartyg och underlätta den fria rörligheten för sjöfolk inom gemenskapen.

(8) Idag innebär det faktum att det förekommer allt fler behörighetscertifikat som förvärvats genom bedrägeri en allvarlig risk för säkerheten till sjöss och för skyddet av den marina miljön. I de flesta fall uppfyller innehavare av förfalskade behörighetscertifikat inte de minimikrav för certifiering som fastläggs i STCW-konventionen. Sådant sjöfolk kan lätt bli inblandat i sjöolyckor.

(9) Medlemsstaterna bör därför införa och tillämpa särskilda bestämmelser för att förhindra och bestraffa bedrägerier med anknytning till behörighetscertifikat som utfärdas på deras territorier.

(10) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 inrättades en europeisk sjösäkerhetsbyrå [17] (byrån) i syfte att skapa en hög, enhetlig och effektiv sjösäkerhetsnivå och en hög nivå på förhindrandet av förorening från fartyg. En av de uppgifter som byrån tilldelats är att bistå kommissionen vid genomförandet av de arbetsuppgifter som uppdragits åt kommissionen genom gemenskapslagstiftning som är tillämplig på fartygsbesättningars utbildning, certifiering och vakthållning.

[17] EGT L 208, 5.8.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1644/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 10).

(11) Byrån bör därför bistå kommissionen i kontrollen av att medlemsstaterna upprätthåller de krav som fastställs i direktiv 2001/25/EG.

(12) Ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av certifikat som innehas av sjöfolk som är medborgare, eller som inte är medborgare, i en medlemsstat, bör inte längre omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG och 92/51/EG, utan bör regleras av bestämmelserna i detta direktiv.

(13) Direktiv 2001/25/EG bör ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på sjömansyrken som utövas av

a) medborgare i en medlemsstat, och

b) personer som inte är medborgare i en medlemsstat och som innehar ett behörighetscertifikat som utfärdats av en medlemsstat.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) sjömansyrken: reglerad yrkesmässig verksamhet som bedrivs av sjöfolk som utbildats åtminstone i enlighet med kraven i STCW-konventionen, vilka uppställs i bilaga I till direktiv 2001/25/EG.

b) certifikat: ett giltigt dokument som avses i artikel 4 i direktiv 2001/25/EG; denna definition omfattar behörighetscertifikat för befälhavare och befäl, intyg om erkännande, särskilda certifikat, läkarintyg och skriftliga bevis på genomgången utbildning, däribland sjötjänstgöring, som utfärdas för sjöfolk i enlighet med direktiv 2001/25/EG.

c) vederbörligt certifikat: ett behörighetscertifikat för befälhavare, befäl och radiobefäl enligt definitionen i artikel 1.27 i direktiv 2001/25/EG.

d) intyg om erkännande: ett giltigt dokument som utfärdats av behörig myndighet i en medlemsstat för att bekräfta utfärdandet av ett certifikat, i enlighet med artikel VI.2 och föreskrift (regulation) I/2, punkt 3 i STCW-konventionen.

e) erkännande: tillstånd att använda ett certifikat eller ett vederbörligt certifikat, som utfärdats av en annan medlemsstat, för anställning på ett fartyg som är registrerat i en medlemsstat i de befattningar och funktioner och på de ansvarsnivåer som anges i certifikatets intyg om erkännande eller enligt direktiv 2001/25/EG.

f) värdmedlemsstat: en medlemsstat i vilken en sjöman avser att ta upp eller fortsätta att utöva ett sjömansyrke; denna medlemsstat måste vara en annan än den medlemsstat där han/hon erhållit sitt certifikat eller annat bevis på genomgången utbildning, eller där han/hon först har utövat yrket i fråga.

g) STCW-konventionen: Internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, 1978, i dess gällande lydelse.

h) STCW-koden: koden för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW) sådan den antogs genom resolution 2 vid parternas STCW-konferens 1995, i dess gällande lydelse.

i) byrån: Europeiska sjösäkerhetsbyrån, inrättad genom förordning (EG) nr 1406/2002.

Artikel 3

Erkännande av certifikat

1. Varje medlemsstat skall erkänna de vederbörliga certifikat eller andra certifikat för sjöfolk som tilldelats personer som är medborgare i en medlemsstat, eller som inte är medborgare i någon medlemsstat, av en annan medlemsstat i enlighet med de krav som fastläggs i direktiv 2001/25/EG.

2. Sjöfolk som innehar vederbörliga certifikat eller andra certifikat enligt definitionen i punkt 1 skall tillåtas tjänstgöra ombord på fartyg som för en annan medlemsstats flagg.

3. Erkännandet av vederbörliga certifikat skall begränsas till utövandet av de befattningar, funktioner och kompetensnivåer som fastställs i intyget om erkännande.

Artikel 4

Språkkunskaper

Medlemsstaterna skall sörja för att sjöfolk förvärvar språkkunskaper, enligt beskrivningarna i avsnitt A-II/1, A-III/1, A-IV/2 och A-II/4 i STCW-koden, som är tillräckliga för att de skall kunna utföra sina fastställda uppgifter i en värdmedlemsstat.

Artikel 5

Bedrägeribekämpning

1. Medlemsstaterna skall införa och tillämpa lämpliga bestämmelser för att förhindra och bestraffa bedrägerier som inbegriper certifieringsförfarandet eller de certifikat som utfärdats och erkänts av behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

2. Medlemsstaterna skall utse de nationella behöriga myndigheter som skall ansvara för uppdagande och bekämpning av bedrägerier och utbyte av information med andra medlemsstaters behöriga myndigheter avseende certifiering av sjöfolk.

Medlemsstaterna skall genast underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om detta.

3. Om det finns skälig grund för tvivel får värdmedlemsstaten kräva att behöriga myndigheter i en annan medlemsstat skriftligen styrker äktheten av certifikat för sjöfolk, motsvarande intyg om erkännande eller andra skriftliga bevis på genomgången utbildning som utfärdats i den medlemsstaten.

Artikel 6

Regelbunden kontroll av att reglerna uppfylls

Utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens befogenheter enligt artikel 226 i fördraget skall kommissionen, biträdd av byrån, med högst fem års mellanrum kontrollera att erforderliga åtgärder har vidtagits i enlighet med artikel 5.1.

Artikel 7

Ändringar i direktiv 2001/25/EG

Direktiv 2001/25/EG ändras på följande sätt:

a) Artikel 18.1 och 18.2 skall upphöra att gälla med verkan från och med [samma datum som det datum som anges i artikel 8.1 första stycket.]

b) Följande artikel 22a skall införas:

"Artikel 22a

Regelbunden kontroll av att reglerna uppfylls

Utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens befogenheter enligt artikel 226 i fördraget skall kommissionen, biträdd av byrån, med högst fem års mellanrum kontrollera att medlemsstaterna uppfyller de minimikrav som fastläggs i detta direktiv."

Artikel 8

Införlivande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [...] [18]. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

[18] 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 9

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 10

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den [...]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[...] [...]

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

Politikområde: Sjöfart

Verksamhet(er): Erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna i enlighet med gemenskapsomfattande och internationella utbildnings- och certifieringskrav.

Åtgärdens beteckning: Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/eg

Genomförandebestämmelser

Europeiska sjösäkerhetsbyrån skall - i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå - bistå kommissionen med genomförandet av vissa av de uppgifter som kommissionens tilldelas genom den föreslagna åtgärden. Därmed förbundna utgifter skall presenteras av byrån inom ramen för dess arbetsprogram.

Budgetkonsekvenser

Detta förslag får inga direkta ekonomiska konsekvenser för kommissionen. Vad gäller administrativa utgifter bör det räcka med nuvarande personal inom GD TREN (dvs. en handläggare på deltid bistådd av sekreterare och med en resebudget för kontakterna med Europeiska sjösäkerhetsbyrån).

KONSEKVENSANALYS FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR FÖRETAG, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Beteckning på förslaget

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG.

Dokumentets referensnummer

KOM(2004) XXX

Förslaget

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen?

Huvudsyftet med förslaget är att underlätta erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna i överensstämmelse med direktiv 2001/25/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk [19], i dess gällande lydelse, och säkerställa att medlemsstaterna fullt ut uppfyller direktivets krav.

[19] Genom detta direktiv införlivas kraven från Internationella sjöfartsorganisationens konvention från 1978 - om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess gällande lydelse (STCW-konventionen) - med gemenskapens lagstiftning.

Gemenskapslagstiftning är nödvändig för att säkerställa enhetlig och fullständig tillämpning av relevanta krav inom unionen, samtidigt som man säkerställer ovillkorligt erkännande av certifikat mellan medlemsstater.

Konsekvenser för företagen

2. Vilka påverkas av förslaget?

- Vilka branscher?

Redare som bedriver trafik med fartyg som för en medlemsstats flagg.

- Hur stora är de företag som påverkas (andelen små och medelstora företag)?

Företag av alla storlekar inom sektorn.

- Återfinns dessa företag inom särskilda geografiska områden i gemenskapen?

I alla medlemsstater med undantag av dem som inte har någon kust. I princip påverkas dock varje medlemsstat i egenskap av flaggstat.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget?

Dessa branscher måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sjöfolk som tjänstgör på något av deras fartyg innehar vederbörliga certifikat i överensstämmelse med de förfaranden som fastläggs i direktiv 2001/25/EG, i dess gällande lydelse.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få

- för sysselsättningen,

Jobb kommer förmodligen att skapas eftersom utbudet i princip torde öka med tanke på att certifikat som utfärdas av en medlemsstat skall erkännas av alla övriga medlemsstater.

- för investeringar och nyföretagande,

Det förväntas inte några ekonomiska effekter på investeringar och bildande av nya företag.

- för företagens konkurrenskraft?

Det förväntas inte några ekonomiska effekter på företagens konkurrenskraft.

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven etc.)?

Nej, det krävs inga sådana åtgärder.

Rådfrågade

6. Förteckning över organisationer som rådfrågats om förslaget och som fört fram särskilda synpunkter.

Ministerrådet och Europaparlamentet betonade behovet av att upprätthålla och utveckla kunskaps- och färdighetsnivån inom sjöfartssektorn och sörja för att alla befintliga krav på detta område uppfylls av medlemsstaterna.

I sina slutsatser av den 5 juni 2003 - "Förmedla en positivare uppfattning om gemenskapens sjöfart och väcka ungdomens intresse för sjömansyrket" - betonade rådet behovet av att främja rörligheten för sjöfolk och att sörja för att medlemsstaterna fullt ut uppfyller kraven i STCW-konventionen.