22.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 71/30

1.1

E-hälsovård i den vidsträckta tolkning som ges i inledningen till kommissionens meddelande har en potential att ge förbättrad hälsovård på ett effektivt och ekonomiskt sätt. Nyckeln till framgång kommer emellertid att vara att se till att medborgarna blir övertygade om att e-hälsovårdens alla aspekter återverkar på dem och är utformade för att ge högsta prioritet åt deras intressen. Följaktligen kommer det att vara mycket betydelsefullt att företrädare för organisationer som representerar patienterna och medborgarna får medverka i utformningen av e-hälsovårdens produkter, system och tjänster. När det gäller system som läggs upp för specifika patientkategorier bör företrädare för stödorgan för de berörda patienterna medverka. Sekretessen beträffande patientjournaler kommer att vara en fråga som medborgarna hyser farhågor om.

1.2

Begreppet ”medborgartillvända hälsosystem” måste uppfattas som praktiskt tillämpad politik, inte bara som en avsiktsförklaring i policydokument.

1.3

Erfarenheterna av att införa e-hälsovårdssystem har också tydligt visat att hälsovårdens fackfolk redan från första början måste engageras i diskussionerna om alla e-hälsovårdsprojekt som utformas för att de skall utnyttja dem.

1.4

Frågan om kvalitetsgarantier för ”Webseal”-klassade informationssystem kommer också att ha avgörande betydelse för att allmänhetens förtroende skall kunna skapas och bibehållas. Att bygga upp förtroende bör betraktas som en nyckelfråga i samband med att uppmuntra medborgarna att utnyttja källor som ger sunda, balanserade och opartiska sakuppgifter och råd, i stället för sådana som erbjuder ovederhäftig eller till och med farlig information, ofta av kommersiella skäl (1).

2.1

Tjänsternas tillgänglighet: Enligt kommissionen kommer nästan 40 % av EU:s befolkning att vara äldre än 65 år 2051. De yngre i denna åldersgrupp kommer att vara människor som levt och arbetat i en elektronisk omgivning, och de kommer sannolikt att ha ett gott förhållande till e-hälsovård om hela deras erfarenhet visat att det funnits den kvalitetskontroll som krävs. I början av 2000-talet kan det vara många i de äldre åldersklasserna som har begränsad erfarenhet av e-hälsovård, och en del kan sakna det IT-kunnande som behövs för att få mesta möjliga nytta av utvecklingen inom e-hälsan. Det är just dessa människor som kan förväntas behöva bättre tillgång till hälsovårdstjänsterna. Det måste finnas system som säkerställer att deras intressen inte åsidosätts. Under en följd av år kommer man att behöva erbjuda andra kommunikationskanaler för att medborgarna skall få tillgång till tjänsterna, exempelvis per telefon. Tryckt information bör också finnas.

2.2

Enligt uppgift håller en kommitté som inrättats med stöd av GD Sysselsättning på att studera e-hälsovården, bland annat med avseende på ”den digitala klyftan”, skillnader mellan stad och landsbygd samt utbildning för personal inom vården och allmänheten. Det är avgörande att dessa frågor reds ut om e-hälsovården skall kunna genomföras med framgång.

2.3

Teknisk infrastruktur: I meddelandet tar man upp behovet av åtgärder för att bygga ut bredbandsnät inom telekommunikationer. I en del områden är bredbandsuppkopplingarna till Internet för närvarande inte tillräckligt kraftfulla. Detta får betydande konsekvenser för sjukhus och primärvårdspersonalen där. Vissa former av distansvårdtjänster såsom överföring av röntgenresultat skulle vara extremt osäkra eller till och med ogenomförbara. I landsbygds- eller glesbygdsområden där dagens bredbandsförbindelser är relativt sårbara är sannolikt avstånden mellan hälsovårdsinrättningarna längre än på annat håll, och därmed har e-hälsovårdstillämpningarna en positiv potential. Om de lokala hälsovårdsorganen vill ge lokalbefolkningen tillgång till information on-line är det också nödvändigt att människorna har tillförlitlig teknisk infrastruktur för att smidigt komma åt uppgifterna.

2.4

Det behöver följaktligen göras investeringar i den nödvändiga utrustningen, så att det finns adekvat teknisk infrastruktur som ger alla enkel tillgång till e-hälsovårdstjänsterna. Dessa investeringar skulle kunna komma från EU:s sammanhållnings- och/eller strukturfonder, och eventuellt via Europeiska investeringsbanken.

2.5

Kompetenta vårdkonsumenter: patienter och friska medborgare: Här tar man upp det stöd som människor i dag behöver för att hantera sina egna sjukdomar, risker och livsstilar. Det konstateras också att människorna aktivt söker information om sina diagnoser. Kort sagt vill folk nu för tiden bilda partnerskap med hälso- och sjukvårdspersonalen när det gäller behandlingsbeslut.

2.6

Medicinering är den överlägset vanligaste behandlingen av sjukdomar och för att skydda människorna från allvarliga medicinska incidenter som hjärtinfarkt eller stroke. Av Europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA:s förslag till ”road map” som publicerats framgår det att man vill ha en EMEA-databas som täcker alla mediciner som godkänts för försäljning i vilken EU-medlemsstat som helst och med det centraliserade förfarandet. Detta förslag bör genomföras så snart det är praktiskt möjligt. Människor som söker information om läkemedel via Internet bör uppmanas att i första hand använda EMEA-databasen som källa, eftersom uppgifterna där kommer att vara objektiva, tillförlitliga och vetenskapligt belagda.

2.7

Alla ”kontrollerade” webbsidor om läkemedelsprodukter och medicinsk behandling bör uttryckligen uppmana människor att diskutera informationen eller eventuella behandlingsproblem med sin läkare eller apotekare. I Världshälsoorganisationens rapport ”Följsamhet till långtidsmedicinering – belägg för åtgärder” från 2003 underströks de stora problem som uppstår när långsiktig medicinering mot kroniska tillstånd inte följs. Detta innebär inte bara resursslöseri, det hotar också individens framtida hälsa.

2.8

Aktuell forskning (2) pekar på att människor ofta medvetet beslutar att sluta ta sin medicin och inte bara glömmer det. WHO:s rapport tyder på att anledningarna till att inte ta medicinen varierar, men att återkommande upplevelser av en obehaglig bieffekt kan vara en utlösande faktor. Man bör ta hänsyn till detta i samband med alla e-hälsovårdsinitiativ som informerar om läkemedel och medicinska behandlingar, och aktivt uppmuntra människor att fullfölja kurer.

2.9

En slutsats i WHO:s rapport var att mer verksamma insatser för fullföljande av behandlingar skulle kunna ha mycket större effekt på folkhälsan än aldrig så kraftiga förbättringar inom specifika medicinska behandlingar. När hälso- och sjukvårdsresurserna är ansträngda bör relevanta e-hälsovårdsinitiativ fokuseras på bättre behandlingsdisciplin från patienternas sida.

2.10

Kommissionen betonar de förbättringar i vårdkvalitet och patientsäkerhet som tillgång till ”uttömmande och säkra elektroniska patientjournaler” kan leda till. Dilemmat består i att lyckas bibehålla patienternas förtroende för journalernas säkerhet och sekretess samtidigt som man ser till att alla behövliga uppgifter är tillgängliga för all sjukvårdspersonal som behandlar en viss individ och ger dem möjlighet att erbjuda högsta möjliga vårdkvalitet. Problemet att bibehålla allmänhetens tillit till datasekretessen blir rimligtvis allvarligare när hälso- och sjukvården i ökad utsträckning blir gränsöverskridande. I meddelandet tar man upp möjligheten att göra en specifik dataskyddsstudie i anslutning till e-hälsovården. Detta bör vara en prioriterad åtgärd.

2.11

Stöd åt hälso- och sjukvårdsmyndigheter och personal i arbetsledande ställning: I meddelandet hävdas att e-hälsovården kan skapa nya möjligheter för personer som bor i avlägset belägna områden och har begränsad tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster samt för marginaliserade grupper (t.ex. personer med olika grader av funktionshinder). Detta gäller endast om man genomför de investeringar i teknisk infrastruktur som behövs i perifera områden. Utbildning av allmänheten kommer också att ha central betydelse.

3.1

Stora utmaningar på vägen mot en mer omfattande användning: Som framgår av meddelandet är interoperabilitet en nyckelfråga. Om den skall kunna uppnås krävs det en mycket positivare satsning än man sett prov på hittills. Det bör bli lättare att åstadkomma användarvänlighet om de nödvändiga investeringarna görs. Frågorna om sekretess och säkerhet har redan behandlats i detta yttrande.

3.1.1

Föreskriften i det generella dataskyddsdirektivet om att man skall upprätta en uppförandekodex för specialområden som exempelvis hälso- och sjukvården bör genomföras snarast, särskilt för att lösa sekretess- och säkerhetsfrågorna.

3.1.2

Även bortsett från försäkringar om sekretessen måste allmänheten kunna lita på att rätten till ersättning skyddas om det uppstår problem med gränsöverskridande tjänster. Diskussionerna om förslaget till direktiv om tjänster på inre marknaden (KOM(2004) 2 slutlig) visar att yrkesansvarsförsäkringar har en täckning som skiftar kraftigt mellan medlemsstaterna. Försäkringsbolagen har framfört synpunkten att obligatorisk yrkesansvarsförsäkring skulle kunna göra det omöjligt för vissa sjukvårdsyrken att teckna försäkringar till överkomlig kostnad. De skulle ställas inför valet att sluta tillhandahålla tjänsterna eller arbeta illegalt. Detta problem måste lösas om medborgarna skall ha förtroende för gränsöverskridande e-hälsovårdstjänster.

3.2

Allmänheten är också engagerad i frågan om kvalifikationerna inom organ som erbjuder gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Detta har tydligt framkommit i debatten om det föreslagna direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer (KOM(2002) 119 slutlig). Det är avgörande att e-hälsovårdstjänsterna inte utnyttjas till att kringgå nationella bestämmelser. Den reglerande myndigheten i värdmedlemsstaten måste veta att en tjänst erbjuds av en yrkesutövare från en annan medlemsstat och ha anledning att anta att vederbörande har adekvata kvalifikationer och licens att utöva yrket och inte är föremål för disciplinåtgärder. Medborgarna vill vara säkra på att hälso- och sjukvårdspersonal från andra medlemsstater som erbjuder dem tjänster uppfyller samma normer som föreskrivs i den egna medlemsstaten. Man måste komma fram till en lösning i den berörda direktivtexten om allmänheten skall ha förtroende för e-hälsotjänsterna.

3.3

Ett exempel som skulle bidra till att förstärka säkerheten och rättssäkerheten skulle vara att standardisera e-receptblanketterna. För närvarande finns det ingen formatstandard för pappersrecept som gäller över hela EU. Det är ytterligare en faktor som medför svårigheter för patienter som vill lösa ut ett recept i en annan medlemsstat än den där det skrevs ut. Följaktligen skulle det vara rimligt att undersöka en standardisering av e-receptformat medan e-recepttjänsterna befinner sig i sin linda, i stället för att vänta tills det införts system i de enskilda medlemsstaterna. EU-företrädare för yrkena inom sjukvården, tandvården och apoteken bör erbjudas att medverka i ett sådant initiativ.

3.4

Som man noterar i meddelandet föredrar medborgarna tjänster och upplysningar som är anpassade till deras behov och krav, samtidigt som de måste kunna känna sig säkra på att deras personliga integritet skyddas. E-hälsovårdssystem och -tjänster kan byggas ut snabbare om användargruppernas (vårdpersonal, patienter och medborgare) behov och intressen beaktas. Därför bör företrädare för användargrupperna integreras i utvecklingen av e-hälsovårdsprojekt. Det blir då mer sannolikt att dessa intressegrupper kommer att utnyttja och rekommendera e-hälsovården. De som planerar projekten bör vara starkt medvetna om att varje berörd kategori kan inlägga veto mot att genomföra projekt som inte anses positiva.

3.5

Det finns en risk att de samhällsgrupper som tas upp under underrubriken Allas tillgång till e-hälsovård utestängs från de möjligheter som e-hälsovården erbjuder, och detta måste angripas som en prioriterad fråga om inte människorna i dessa redan missgynnade grupper skall känna sig ännu mer marginaliserade. Om e-hälsovården läggs upp på ett förnuftigt sätt kan den bli ett centralt inslag i förbättrade hälso- och sjukvårdstjänster till denna kategori.

4.1

Målsättningarna på de områden som tagits upp tidigare i meddelandet kan bara uppnås om medlemsstaterna engagerar sig fullt ut; om alla berörda parter – inklusive företrädare för patienter, allmänheten och vårdyrkena – verkligen får medverka redan för början, både på nations- och EU-nivå; om det sker noggrann och kontinuerlig bevakning av att uppställda mål uppnås; samt om nödvändiga investeringar görs i den tekniska infrastrukturen. Detta kommer att bidra starkt till att ge medborgarna förtroende för e-hälsovårdstjänsterna och förmå dem att stödja den fortsatta utvecklingen. Utan allmänhetens stöd blir resultaten klena.

Regionkommittén har inte kommenterat varje enskild underrubrik i detta avsnitt av meddelandet.

4.2

Fråga 1: Lösning på gemensamma problem: (Meddelandets punkt 4.2.1) Det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen tar upp frågan om kostnadsersättning för tjänster som utnyttjas av personer som bor i gränsområdena. Man kan tänka sig omständigheter när en patient som bor nära en gräns kommer fram till att närmaste specialist som kan ge ett eventuellt andra läkarutlåtande via distanskonsultation (enligt punkt 4.3.2 i meddelandet) arbetar på ett sjukhus i en annan medlemsstat än den där patienten bor. För personer som bor i gränsområdena är det svårt att förstå varför det inte finns några bestämmelser om detta, och sådana bestämmelser borde anpassas efter vad som gäller i de olika medlemsstaterna.

4.2.1

(Meddelandets punkt 4.2.3) Beträffande patienters rörlighet kommer det att bli av stor vikt att komma fram till en gemensam syn på patientidentifikation – som behandlas under punkt 4.2.2.1 – och förtroende för att det finns strikt kompetenskontroll av yrkesutövare inom vården som erbjuder tjänster i medlemsstaterna.

4.2.2

(Meddelandets punkt 4.2.4) Här återkommer Regionkommittén till sitt tidigare uttalande om att gemenskapens finansiella stöd kommer att bli avgörande för att påskynda utbyggnaden av bredbandskommunikation på vissa orter med låg servicenivå.

4.2.3

(Meddelandets punkt 4.2.7) I kommissionens meddelande sägs det att ”säkerheten kan ökas” om ansvarsfrågorna för e-hälsovårdsprodukter och -tjänster regleras. Regionkommittén anser att formuleringen bör förstärkas till att det är ”direkt avgörande” att patienternas förtroende för e-hälsovårdstjänsterna stimuleras och bibehålls. Man bör fastställa ett tidigare datum än 2009 för när kommissionen, i samverkan med medlemsstaterna, skall ha upprättat den ram som krävs för större rättstrygghet i detta avseende.

4.3.1

(Meddelandets punkt 4.3.1) Det är välkommet att kommissionen samfinansierar utarbetandet av kvalitetskriterier för vårdrelaterade webbplatser (”webseals”). Regeringarna och de yrkesverksamma inom vården bör driva långsiktiga kampanjer för att få medborgarna att hellre utnyttja sådana webbplatser än andra. Det blir viktigt att ständigt övervaka sådana webbplatser för att se till att de kontinuerligt följer kvalitetskriterierna.

4.3.2

(Meddelandets punkt 4.3.3) Regionkommittén välkomnar införandet av det europeiska sjukvårdsförsäkringskortet. Det föreslagna europeiska sjukvårdskortet skulle när det införs innehålla uppgifterna på sjukförsäkringskortet och, när patienten så önskar, viktiga hälsodata. Patienten skulle då kunna ge enskilda vårdyrkesutövare tillstånd att hämta upp relevanta uppgifter för att de skall kunna erbjuda bästa möjliga vårdkvalitet. Även här kan man se betydelsen av interoperabilitet i elektroniska tekniktillämpningar. Det gäller att se till att vissa medicinska data som skulle kunna utnyttjas för att ”plocka russinen ur kakan” inte ställs till sjukförsäkringsorganens förfogande.

4.3.3

(Meddelandets punkt 4.4.1) Inrättandet av en högnivågrupp för e-hälsovård med uppgift att stödja kommissionens avdelningar kommer att bli en idealisk möjlighet att skapa förtroende genom att man bekräftar att alla intressenter kommer att medverka redan från början. Tanken är att forumet skall kunna bilda arbetsgrupper i specifika frågor, och en av dessa bör givetvis vara interoperabilitet. Det bör finnas en nära koppling mellan e-hälsoforumet och den högnivågrupp om hälso- och sjukvården som skall inrättas i enlighet med kommissionens meddelande om patienters rörlighet.

5.1

Finansiellt stöd bör utgå via EU:s struktur-/sammanhållningsfonder eller från Europeiska investeringsbanken, så att orter som annars skulle få sämre service kan få de effektiva bredbandskommunikationer som behövs.

5.2

Problemet med att upprätthålla allmänhetens tilltro till sekretessen för personliga medicinska uppgifter bör angripas som en prioriterad fråga av kommissionen i samverkan med medlemsstaterna. Samtidigt måste man förklara värdet av att sjukvårdspersonal som medverkar i behandlingen får ta del av relevant information.

5.3

Företrädare för patienter, allmänheten och yrkesgrupperna inom vården bör redan från början få inflytande över alla förslag som berör e-hälsovårdsprojekt.

5.4

Aktiva åtgärder bör vidtas för att man specifikt skall ta till vara de äldre åldersgruppernas och andra sårbara gruppers intressen i anslutning till alla e-hälsovårdsprojekt. Under ett antal år skall alternativa möjligheter att få information och råd erbjudas.

5.5

Man bör fastställa ett tidigare datum än 2009 för när kommissionen, i samverkan med medlemsstaterna, skall ha upprättat den ram som krävs för större rättstrygghet när det gäller ansvarsfrågor för produkter och tjänster inom e-hälsovården.

5.6

Frågan om kostnadsersättning för gränsöverskridande tjänster bör prioriteras.

5.7

Medlemsstaternas regeringar och yrkesverksamma inom vården bör långsiktigt framhålla fördelarna med att använda ”webseal”-sidor hellre än andra som marknadsförs till allmänheten.

5.8

Man bör skapa ett system som garanterar att ”webseal” -sidorna hela tiden uppfyller etablerade kvalitetskriterier.

5.9

E-hälsovårdstjänster som innefattar medicinering bör aktivt angripa det allvarliga problemet att kurer inte fullföljs.

5.10

Det bör finnas en nära koppling mellan e-hälsoforumet och den högnivågrupp om hälso- och sjukvården som skall inrättas i enlighet med kommissionens meddelande om patienters rörlighet.