Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52004AE1633

    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG”(KOM(2004) 311 slutlig – 2004/0098 COD)

    EUT C 157, 28.6.2005, p. 53–55 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    28.6.2005   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 157/53


    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG”

    (KOM(2004) 311 slutlig – 2004/0098 COD)

    (2005/C 157/07)

    Den 6 maj 2004 beslutade rådet att i enlighet med artikel 80.2 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämda yttrande.

    Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 24 november 2004. Föredragande var Eduardo Chagas.

    Vid sin 413:e plenarsession den 15–16 december 2004 (sammanträdet den 15 december), antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 144 röster för och 4 nedlagda röster.

    1.   Bakgrund

    1.1

    Kommissionen lade den 26 april 2004 fram ett förslag till direktiv om erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG (1). Syftet med förslaget är att få till stånd ett enklare förfarande för erkännande av certifikat utfärdade av medlemsstaterna.

    1.2

    Utbildnings-, certifierings- och vakthållningskrav för sjöfolk fastställs i Internationella sjöfartsorganisationens konvention från 1978 om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess gällande lydelse (STCW-konventionen). I konventionen fastläggs bland annat kriterier för erkännande av certifikat för sjöfolk som parterna utfärdar till befälhavare, befäl och radiooperatörer.

    1.3

    Dessa internationella krav har införlivats med gemenskapens lagstiftning genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG (2) av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk, senast ändrat genom direktiv 2003/103/EG (3). Medlemsstaterna måste sålunda utfärda behörighetscertifikat till sjöfolk i överensstämmelse med dessa normer.

    1.4

    När det gäller erkännande av certifikat mellan medlemsstater fastläggs i direktiv 2001/25/EG att erkännande av certifikat som innehas av sjöfolk som är medborgare i en medlemsstat, eller i tredje land, skall omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG (4) och 92/51/EEG (5) om en generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. I den generella ordningen föreskrivs ett förfarande för erkännande av bevis på yrkeskunskaper, som innebär en jämförelse av erhållen utbildning och yrkesutbildning, liksom motsvarande kvalifikationer, ett förfarande som även kan tillämpas på sjöfolk. Om det finns stora skillnader i utbildning, kan sjömännen i fråga bli föremål för särskilda kompensationsåtgärder. Paradoxalt är det så för närvarande att det ömsesidiga erkännandet mellan EU-länder är mer komplicerat än erkännandet av tredje lands certifikat.

    1.5

    Därför föreslår kommissionen att medlemsstaterna automatiskt skall erkänna alla certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat till sjöfolk i överensstämmelse med direktivet. Huvudsyftet med den föreslagna åtgärden är att sjöfolk som har behörighet i en medlemsstat, och som innehar motsvarande certifikat, utan ytterligare villkor skall tillåtas tjänstgöra ombord på fartyg som för valfri medlemsstats flagg.

    1.6

    Vidare anser kommissionen att man i gemenskapsrätten bör införliva STCW-konventionens krav avseende språkkunskaper för sjöfolk. Sådana krav skulle möjliggöra effektiv kommunikation ombord på fartyg, samtidigt som de skulle underlätta den fria rörligheten för sjöfolk.

    1.7

    Kommissionens förslag syftar till att ändra direktiv 2001/25/EG på följande sätt:

    skyldigheten för medlemsstater att vidta åtgärder för att förhindra och bestraffa bedrägerier med anknytning till certifikat för sjöfolk, och

    regelbunden utvärdering av hur medlemsstaterna uppfyller kraven i direktiv 2001/25/EG.

    2.   Allmänna kommentarer

    2.1

    EESK håller med om att det är nödvändigt med ett förfarande som förenklar medlemsstaternas erkännande av certifikat för sjöfolk inom EU i enlighet med minimikraven i direktiv 2001/25/EG med senaste ändringar.

    2.2

    EESK håller vidare med om att det är nödvändigt att se till att nu gällande krav uppfylls kontinuerligt och på ett riktigt sätt i enlighet med internationella förpliktelser.

    2.3

    EESK noterar i sina slutsatser av den 5 juni 2003 rådets tonvikt på behovet av att främja sjöfolks rörlighet inom EU (6).

    2.4

    EESK noterar vidare att den rådande generella ordningen för erkännandet av behörighetsgivande högre utbildning är ganska ohanterlig och utgör ett hinder för att certifikat utfärdade av medlemsstaterna blir ömsesidigt erkända såsom det stipuleras i konventionen.

    2.5

    EESK medger att det förfarande som nyligen införts för erkännande av certifikat från tredje land är enklare och att sjöfolk med utbildning från en medlemsstat därför kan komma att missgynnas. De föreslagna ändringarna, som är i överensstämmelse med internationella krav, är menade att avhjälpa ett sådant eventuellt missgynnande.

    2.6

    EESK tillstår också att vissa medlemsstater förbehåller tjänster som befälhavare och förstestyrman för sina medborgare vilket framgår av EG-domstolens fall C-47/02 och C-405/01. Detta bevisar att medlemsstater kan hindra den fria rörligheten för sjöfolk och förbehålla tjänster för sina egna medborgare. Nederländerna och Storbritannien är de medlemsstater som har de minst restriktiva riktlinjerna när det gäller anställning av andra länders medborgare.

    2.7

    EESK menar att det är nödvändigt med ett gemensamt arbetsspråk som allt sjöfolk förstår och kan kommunicera på. Detta är särskilt viktigt i nödsituationer och för att förbättra de sociala villkoren ombord.

    2.8

    EESK välkomnar att kommissionen uppmärksammar Internationella sjöfartsorganisationens studie (7) om spridning av falska certifikat, och anmodar medlemsstaterna att vidta och genomdriva alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att certifikat för sjöfolk olagligen erhålls, utfärdas och förfalskas.

    2.9

    EESK håller med om att det behövs ett effektivare och lättare system för ömsesidigt erkännande av certifikat mellan medlemsstater men menar att det samtidigt behövs metoder för att aktivt bekämpa bedrägerier med falska certifikat. Ett värdland måste ha lämpliga rutiner så att ett certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat kan användas på värdlandets fartyg.

    2.10

    EESK anser att ett värdland, samtidigt som man ställer minimikrav på certifikatets innehavare när det gäller språkkunskaper, också bör ställa krav på kunskaper i landets sjöfartslagstiftning. Därför behövs det ett ”erkännande-dokument”.

    2.11

    EESK håller med om att Europeiska sjösäkerhetsbyrån spelar en viktig roll för att säkerställa efterlevnad och konsekvens i medlemsstaterna och för att de administrativa kostnaderna skall hållas på en minimal nivå. Detta är nödvändigt för att säkerställa en hög yrkesstatus för sjöfolk som certifierats i medlemsstater.

    2.12

    EESK medger att Europeiska sjösäkerhetsbyrån har en viktig roll men erkänner också dess begränsningar. EESK uppmärksammar dock kommissionen på behovet av lämpliga finansiella, personella och tekniska resurser.

    2.13

    EESK uppmärksammar kommissionen på de möjliga negativa följderna av att tillåta ett obegränsat antal medborgare från en medlemsstat att segla på ett annat medlemslands fartyg. Samtidigt som detta är i överensstämmelse med arbetskraftens fria rörlighet, och också en nödvändighet i vissa fall, konstaterar EESK att ett obegränsat antal utfärdade certifikat kan påverka sysselsättningen bland sjöfolk i vissa medlemsstater negativt. I längden kan sjöfartskompetensen inom EU vara i farozonen.

    2.14

    EESK anmodar medlemsstaterna att samråda med arbetsmarknadens parter för att uppnå en balanserad rekrytering så att sjöfartskompetensen inom EU vidmakthålls.

    2.15

    EESK uttrycker besvikelse över att kommissionen, som tidigare inriktat sig på erkännande av tredje lands medborgare och nu ömsesidigt erkännande av certifikat för sjöfolk inom EU, inte nu försöker fastställa allmänt giltiga sociala skyddsbestämmelser för allt sjöfolk med anställning på fartyg med EU-landsflagg.

    3.   Särskilda kommentarer

    3.1   Artikel 1

    EESK medger att direktivet skall omfatta sjöfartsyrken som utövas av medborgare från en medlemsstat och medborgare från ett icke EU-land som har ett behörighetscertifikat utfärdat av en medlemsstat. Det är viktigt att detta inte utvidgas till att omfatta certifikat som ursprungligen utfärdats av tredje land och godkänts av en medlemsstat.

    3.2   Artikel 3

    I punkt 2 medges att alla sjömän som har ett giltigt certifikat eller annat certifikat såsom definieras i punkt 1 skall tillåtas arbeta ombord på fartyg som seglar under annat EU-lands flagg. Detta skall dock ske först efter att ett formellt erkännandedokument har utfärdats. Ett erkännandedokument behövs för att förhindra ett bruk av falska certifikat och för att kunna pröva språkkunskaperna och kunskaperna om värdlandets sjöfartslagstiftning.

    3.3   Artikel 4

    EESK erkänner vikten av att sjöfolk har lämpliga språkkunskaper såsom fastställs i STCW-konventionen, stycke A-II/1, A-III/1, A-IV/2 och A-II/4. Detta är dock tvetydigt i och med att det är svårt för medlemsstaterna att säkerställa att bestämmelserna har åtföljts och det enligt STCW-konventionen är värdlandet som skall säkerställa att sjömännen har lämpliga språkkunskaper. Om dessa är tillfredsställande kan erkännande beviljas av värdlandet.

    3.4   Artikel 5

    EESK välkomnar bestämmelserna med avseende på bedrägeribekämpningen. Bruket av falska behörighetscertifikat äventyrar inte bara sjösäkerheten utan kan också orsaka allvarlig skada på den marina miljön och underminera sjöfartsyrkets status. Utfärdandet av ett lämpligt erkännandedokument skulle bidra till att förebygga bruket av falska certifikat.

    3.5   Artikel 6

    EESK välkomnar Europeiska sjösäkerhetsbyråns roll för att säkerställa att medlemsstaterna vidtar och genomdriver lämpliga åtgärder för att förhindra och bestraffa certifikatsbedrägerier.

    3.6   Artikel 7

    EESK godkänner och välkomnar att kommissionen med bistånd från Sjösäkerhetsbyrån med inte längre än fem års mellanrum tillser att medlemsstaterna uppfyller tillämpningen av utbildning och certifiering såsom fastställs i direktiv 2001/35/EG.

    4.   Sammanfattning

    4.1

    EESK stöder kommissionens förslag, med ovanstående invändningar och kommentarer.

    4.2

    EESK medger att det behövs ett enklare system för medlemsstaternas erkännande av certifikat. Ett automatiskt erkännande utesluter dock inte att man måste säkerställa lämpliga språkkunskaper, kunskaper i värdlandets sjöfartslagstiftning och förebygga ett bedrägligt förfarande med falska certifikat. Värdlandet måste ha lämpliga rutiner för detta.

    4.3

    Samtidigt som EESK anser att det är önskvärt med ett effektivt och tillförlitligt system för erkännande av behörighetscertifikat som utfärdats i Europeiska unionen uttrycker vi stor oro över att kommissionen inte uppmärksammar sysselsättningssituationen för EU-medborgare i framtiden och bevarandet av en hög sjöfartskompetens inom EU.

    4.4

    Kommittén är medveten om kommissionens och Europeiska sjösäkerhetsbyråns viktiga roll när det gäller att säkerställa stabila och tillförlitliga förfaranden och ber kommissionen se till att tillräckliga medel ställs till förfogande både på medlemsstatsnivå och på EU-nivå.

    4.5

    EESK konstaterar att kommissionen fäster stor vikt vid sjöfartsutbildning för att förbättra säkerheten till sjöss och skyddet av den marina miljön, men uttrycker samtidigt oro över att inga kompletterande åtgärder har vidtagits för att se till att både medborgare från tredje land och EU-medborgare inte exploateras på EU-fartyg.

    Bryssel den 15 december 2004

    Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

    ordförande

    Anne-Marie SIGMUND


    (1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning av sjöfolk.

    (2)  Se fotnot 1.

    (3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/103/EG av den 17 november 2003, en ändring av direktiv 2001/25/EG om minimikrav på utbildning av sjöfolk.

    (4)  Rådets direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning.

    (5)  Rådets direktiv 92/51/EEG om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG.

    (6)  Om främjandet av sjöfartsindustrin och sjöfartsyrken inom EU.

    (7)  A study of fraudulent practices associated with certificates of competency and endorsements, Seafarers International Research Centre (SIRC) 2001.


    Top