52002DC0105

Rapport för perioden 1996-2000 om genomförandet av systemet för långsiktigt stöd på nationell nivå till jordbruket i de nordliga områdena i Sverige enligt kommissionens beslut 96/228/EG presenterad för Rådet av Kommissionen enligt artikel 143.2 i Anslutningsfördraget för den europeiska unionen för Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige

INNEHÅLL

1. INLEDNING

1.1. Generellt

1.2 Referensperiod

1.3. Metoder vid beräkning av det nationella stödet

1.4. Fastställande

1.5. Det svenska programmet för nationellt stöd

1.6. Administration och kontroller

2. GENOMFÖRANDE AV STÖDPROGRAMMET 1996-2000

2.1. Mjölkproduktion

2.1.1. Mjölk levererad till mejeri

2.1.2. Transportstöd

2.1.3. Direktförsäljning

2.2. Slaktsvin

2.3. Suggor/smågrisar

2.4. Äggproduktion

2.5. Antal stödberättigande slaktsvin, suggor och värphöns

2.6. Getter

2.7. Bär- och grönsaksproduktion

2.8. Totalt utbetalt nationellt och medfinansierat stöd 1995-2000

3. UTVECKLINGEN I NORRA SVERIGE - STÖDETS BETYDELSE

3.1. Utveckling av produktion och lönsamhet

3.1.1. Mjölkproduktion

3.1.2. Slaktsvinsproduktion

3.1.3. Äggproduktion

3.2. Strukturutveckling

3.2.1. Antal företag

3.2.2. Produktion i respektive sektor

3.3. Miljöersättning för öppet odlingslandskap

3.4. Allmänna effekter

4. SLUTSATSER

1. INLEDNING

1.1. Generellt

I enlighet med artikel 142 i Anslutningsfördraget för den europeiska unionen för Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige ges Sverige rätt att lämna långsiktigt nationellt stöd för att säkerställa att traditionell jordbruksverksamhet kan behållas i särskilda regioner. Dessa regioner har av kommissionen. och omfattar jordbruksområdena norr om den sextioandra breddgraden och några närliggande områden där det råder jämförbara klimatförhållanden vilka gör det särskilt svårt att driva jordbruk.

Vid fastställandet av områden har hänsyn framför allt tagits till låg befolkningstäthet (högst 10 personer/km2), den utnyttjade jordbruksarealens (UJA) andel av den totala arealen (mindre än 10 procent) samt den andel av UJA som används till odling av jordbruksgrödor avsedda för livsmedel. Området utgör en yta på sammanlagt 509 442 hektar utnyttjad jordbruksareal, vilket motsvarar 14 procent av Sveriges totala UJA under år 1994.

De berörda nordliga regionerna utgörs av områdena 1, 2:a, 2:b och 3 i det svenska stödsystem för norra Sverige som gällde före anslutningen (se figur 1). Den tidigare differentieringen mellan dessa fyra regioner eller delområden behölls för tillämpningen av det stödsystem för de nordliga regionerna som grundas på artikel 142 i anslutningsakten.

Det långsiktiga stödet differentieras per stödområde och beviljas på grundval av produktionsfaktorer (antal djur eller hektar), med beaktande av de begränsningar som fastställs av den gemensamma organisationen av marknaden. Stödet får inte vara knutet till framtida produktion eller medföra vare sig en ökning av produktionen (kvantitativ begränsning) eller en ökning av nivån för det samlade stödet (monetär begränsning) i förhållande till stödet under en referensperiod. Produktionsmängden anger den totala nivån, de regionala gränserna har satts för tydlighetens skull.

Detta system för nationellt stöd till jordbruket i de nordliga områdena i Sverige godkändes genom kommissionens beslut 96/228/EG [1] av den 28 februari 1996. Det har därefter ändrats två gånger. Den första ändringen (97/557/EG [2]) korrigerade vissa substantiella fel, och tillät att mjölkstöd till gårdar betalades för den totala mängden mjölk enligt artikel 2(1) i förordning (EEG) nr 3950/92 [3], samt ökade något stödet för griskött (till följd av mer exakta uppgifter). Den andra ändringen (2000/411/EG [4]) överförde en del av mjölkstödet till stöd för transport av mjölk (med bibehållen total budgetneutralitet), flyttade fram sista datum för årsrapporten från april till juni och medgav viss flexibilitet mellan griskötts- och äggsektorn för uträkning av stödberättigande djurenheter.

[1] EGT L 76, 26.3.1996 s. 29.

[2] EGT L 230, 21.8.1997, s. 13.

[3] EGT L 405, 31.12.1992, s. 1.

[4] EGT L 155, 28.6.2000, s. 60.

1.2. Referensperiod

Ett villkor för det nationella stödet är att jordbrukproduktionen inte får öka i förhållande till tiden före anslutningen. Dessutom ska det samlade stödet inte överskrida nivån före anslutningen. Sverige valde, på grundval av tillgänglig nationell statistik, år 1994 som referensperiod för komjölksproduktion och produktion av bär och grönsaker, både vad beträffar kvantiteter och nivån på stödet. Perioden bedömdes inte vara påverkad av effekter av den kommande anslutningen och representerade samtidigt situationen efter den svenska reformeringen av jordbrukssektorn. Detta år var också det första året under vilket stöd lämnades för bär och grönsaker. För de andra produktionsgrenarna valdes 1993 som referensperiod.

>Hänvisning till>

Figur 1: Stödområden

1.3. Metoder vid beräkning av det nationella stödet

För att utvärdera stödnivån samt det samlade stödet uppdelat på de produktslag som får del av det nationella stödet, har den totala stödnivån av regionalt motiverade stöd under referensperioden jämförts med stödnivån efter anslutningen. Stöden efter anslutningen avser, förutom det nationella stödet, även kompensationsbidraget samt miljöåtgärder för öppet odlingslandskap.

Det nationella stödet (med undantag för komjölk för vilket det finns ett kvotsystem) beräknas på grundval av produktionsfaktorer (antal djur eller hektar) inom stödområdena och ej på de kvantiteter som produceras.

1.4. Fastställande

För att säkerställa det garanterade stödet och för att undvika att produktionen eller det samlade stödet överskrider den tillåtna nivån, har en rad villkor ställts i kommissionens beslut. I beslutet anges tillåtet antal stödenheter och totalt samlat stöd per produktslag. Enligt artikel 4 i kommissionens beslut 96/228/EG skall Sverige om referenskvantiteterna för produktionen överskrids påföljande år proportionellt minska det stöd som beviljas för de berörda produkterna.

1.5. Det svenska programmet för nationellt stöd

Grundläggande inhemska bestämmelser om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige finns i förordningen (1996:93 [5]) om stöd till jordbruket i norra Sverige. Stöd kan lämnas enligt denna förordning för att skapa bättre förutsättningar för jordbruk inom områden i norra Sverige där det med hänsyn till klimat och andra produktionsförutsättningar är särskilt svårt att bedriva sådan verksamhet. På grund av de svåra permanenta naturförhållanden som råder i områdena är de berättigade till ett bidragsbelopp som är större än det maximibelopp som föreskrevs i rådets förordning som reglerade kompensationsbidraget år 1995. Det faktum att områdena är varaktigt eftersatta, främst beroende på dålig jordkvalitet, strukturella brister och den korta växtperioden, leder till låg avkastning och högre produktionskostnader per enhet. Detta i sin tur försvårar för jordbrukarna inom dessa områden att uppnå inkomster från sin produktion som är skäliga och ligger på samma nivå som för jämförbara jordbrukare i andra regioner.

[5] Förordning (1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige (SFS nr 1996:93).

Nationellt stöd lämnas, i enlighet med kommissionsbeslut 96/228/EG, för produktion av komjölk, slaktsvin, getter, smågrisar, ägg samt bär och grönsaker. I de flesta fallen är stödet differentierat mellan de ovan angivna regionerna med hänsyn till tidigare förhållanden och till hur stora de naturbetingade nackdelarna är Sverige.

Stöd lämnas även för transport av komjölk mellan produktionsplats och uppsamlingscentrum (eller platsen för första bearbetning). Detta betraktas som ett stöd för att underlätta avyttrandet av produkterna enligt avsikten i artikel 142:3, anslutningsakten. Transportstöd täcker delar av transportkostnaderna mellan produktionsplats och uppsamlingscentrum eller första bearbetningsanläggning.

Nationellt stöd avseende djurproduktion lämnas per djur, med undantag för komjölk, där stödet lämnas per kilo. Transportstödet för mjölk lämnas per kilo, med differentierade stödbelopp beroende på stödområde. Vad gäller värphöns ges stöd per ny höna som sätts in i produktionen.

De svenska myndigheterna har tillämpat maximalt tillåtna stöd per enhet för alla produkter under hela perioden, med undantag för äggproduktion från och med 1998 (1 SEK motsvarar ungefär 0,11 EUR).

Högsta tillåtna och tillämpad stödnivå inom respektive stödområde och stödberättigad produktion

>Plats för tabell>

För att vara berättigad till nationellt stöd krävs att jordbrukaren åtar sig att bruka minst tre hektar jordbruksmark (åker eller betesmark) inom stödområden 1-3. Nationellt stöd lämnas inte till jordbrukare som uppbär statlig ålderspension eller hel förtidspension. Nationellt stöd betalas inte ut om beloppet är mindre än 500 kronor.

Den som ansöker om nationellt stöd för djur måste ha det ekonomiska ansvaret för djuren. Vidare finns det särskilda villkor som är kopplade till de olika stöden och som redovisas nedan under respektive stödform.

1.6. Administration och kontroller

Nationellt stöd för mjölk-, slaktsvins- och äggproduktion handläggs, prövas och beslutas av Jordbruksverket. Kontroller av att stödmottagarna uppfyller de villkor som gäller för stödet görs inom ramen för det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS) [6]. Stöd till äggproducenterna kontrolleras genom kopia av faktura för införskaffande av ny höna att sätta in i produktion. Kontroller på plats görs angående områdestillhörighet samt att villkoret på tre hektar åkermark är uppfyllt. Vidare utför Jordbruksverket kontroller av mejerier och slakterier inom ramen för stödsystemen enligt marknadsordningarna.

[6] Kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92, EGT L 391, 31.12.1992, s. 36.

Nationellt stöd för smågrisproduktion, getter, bär och grönsaker söks i en samordnad ansökningsblankett för arealstöd, miljöersättning och regionala stöd. Stödet prövas av länsstyrelsen i det län där företaget är beläget. Utbetalande myndighet är Jordbruksverket. För kontrollerna tillämpas IAKS. Jordbruksverket ansvarar för samordningen av kontrollerna, vilka utförs av länsstyrelsen.

Minst tio procent av ansökningarna avseende djurbaserade stöd och minst fem procent av de arealbaserade stöden kontrolleras. Dessa procenttal stämmer överens med den urvalsteknik som görs inom IAKS. Årligen tas 25-30 brukare ut till arealkontroll. Kontrollerad areal har under de senaste åren legat på ungefär 100 ha årligen.

2. GENOMFÖRANDE AV STÖDPROGRAMMET 1996-2000

Sverige skall varje år till kommissionen lämna upplysningar om effekterna av de stöd som beviljats och den ekonomiska utvecklingen i regionerna i fråga, samt effekterna inom miljöskyddet och bevarandet av landsbygden. I det följande lämnas en redovisning av stöden i stödområde 1-3 under åren 1996-2000 samt ges vissa upplysningar om näringens utveckling i området.

Med undantag för mjölk- och slaktsvinsproduktion, där statistik inhämtas från mejeri- respektive slakteriföreningar, bygger siffrorna i rapporten på lantbrukets företagsregister (LBR). Övrig statistik hämtas från stödsystemens databaser som avser kvantitet, belopp och i vissa fall djurenheter.

2.1. Mjölkproduktion

2.1.1. Mjölk levererad till mejeri

När det gäller stöd för mjölkproduktion krävs för stödberättigande, utöver allmänna villkor, att mjölkproducenten har minst två mjölkkor. Det nationella stödet för mjölkproduktion lämnas för den mjölkmängd som levereras till mejeri.

I de nordliga regionerna uppgår antalet gårdar som huvudsakligen sysslar med mjölkproduktion till 2 407 eller 18,9 % av mjölkgårdarna i hela Sverige. Mjölkproduktionen i de nordliga regionerna motsvarar dock endast 14,8 % av hela Sveriges mjölkproduktion.

Tabell 1. Mjölkproduktionen i det nationella stödområdet (s.o.), 1996-2000

>Plats för tabell>

Åren 1996-2000 kännetecknas av att antalet företag som bedriver mjölkproduktion i stödområden 1-3 gradvis har minskat (tabell 1 och 2), och i något högre grad än i Sverige som helhet. Däremot har andelen mjölkgårdar som som tagit emot nationellt stöd legat på ungefär samma nivå. Sänkningen av antalet gårdar har fått till följd att antalet mjölkkor i dessa områden har minskat, dock något mindre än i landet i genomsnitt (tabell 3). Inte under något år har det stödberättigande antalet mjölkkor varit i närheten av referensantalet.

Tabell 2. Antal företag med mjölkkor, per stödområdet och för hela landet,1996-2000

>Plats för tabell>

Tabell 3. Totalt antal mjölkkor, per stödområdet och för hela landet, 1996-2000

>Plats för tabell>

Källa: LBR.

Till följd av både det minskande antalet mjölkproducenter och mjölkkor och den stigande avkastningen har produktionsmängden bibehållits tämligen stabil (tabell 4). Dock ligger den totala produktionen för varje år under referensnivån i samtliga områden, med undantag för 2:a.

Tabell 4. Total mjölkproduktion (ton), stödområdet, 1996-2000¹)

>Plats för tabell>

1) Omfattar även mjölk från företag som inte mottar nationellt stöd.

Utbetalade belopp i de olika stödområdena ligger under alla år och i alla stödområden under referensnivån (tabell 5).

Tabell 5. Utbetalt nationellt stöd för mjölkproduktion (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

* Reducerat stödbelopp i öre/kg januari-april

Produktionen av getmjölk i Sverige är relativt liten. Räknat på en genomsnittlig avkastning på 800 kilo per år och get har den totala produktionen utan några större variationer legat på ungefär 1 800 ton mjölk under åren 1996-2000. Det nationella stödet, som utbetalas per get, redovisas i avsnitt 2.6.

2.1.2. Transportstöd

Enligt kommissionens beslut om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige får stöd även lämnas för transport av mjölk. Stöd lämnas för den kvantitet mjölk som hämtas inom respektive stödområde. Ansökan om transportstöd skall innehålla uppgifter om den mjölkmängd som månadsvis hämtats inom respektive stödområde. Utbetalning till mejerierna sker efter det att ansökan kommit in till Jordbruksverket. Utbetalt transportstöd och sammanlagt utbetalt stöd framgår av tabellerna 6 och 7.

Tabell 6. Utbetalt nationellt transportstöd för mjölk (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

Tabell 7. Totalt utbetalt nationellt stöd till mjölkproduktion och transport (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

2.1.3. Direktförsäljning

I och med att den svenska förordningen (1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige trädde i kraft, blev även företag med direktförsäljningskvot berättigade till nationellt stöd.

Stöd lämnas för den mängd mjölk eller andra mjölkprodukter som sålts direkt från gården under kvotåret och som redovisats till Jordbruksverkets mjölkkvotsenhet. Stödet betalas ut i efterskott, en gång per kvotår. Den årliga mängden har varierat mellan 199 000 och 307 000 kilo, och det årliga stödbeloppet mellan 131 000 och 236 000 SEK.

2.2. Slaktsvin

När det gäller stöd för slaktsvinsproduktion krävs, utöver de allmänna villkoren, att de djur som stöd söks för har befunnit sig inom samma stödområde under de tre månader som föregår slakt (kvalificeringsperiod). Dessutom måste köttet ha godkänts vid besiktning enligt livsmedelslagen. Stöd lämnas för lägst 40 och högst 2 500 slaktsvin per företag.

Antalet företag som bedriver slaktsvinsproduktion har under perioden 1996-2000 minskat såväl i stödområdena som i Sverige som helhet. Den slaktsvinsproduktion som bedrevs i stödområden 1-3 under hela perioden 1996-2000 utgjorde 3-4 % av den sammanlagda svenska slaktsvinsproduktionen (tabell 8 och 9).

Tabell 8. Slaktsvinsproduktion i stödområdena och hela landet, 1996-2000

>Plats för tabell>

Tabell 9. Antal företag med slaktsvin, stödområdet och hela landet, 1996-2000

>Plats för tabell>

Källa: LBR.

Den totala slaktsvinsproduktionen har varit större än referensnivån alla år utom år 2000 då denna nivå underskreds för första gången (tabell 10). Slaktsvinsproduktion med stöd har däremot legat under referensnivån i alla stödområden under perioden 1996-2000, på grund av att inte all produktion var stödberättigad.

Tabell 10. Total slaktsvinsproduktion (ton), stödområdet, 1996-2000 ¹)

>Plats för tabell>

1) Omfattar även produktion som inte är berättigad till nationellt stöd.

Det totalt utbetalade stödbeloppet har alla år under perioden 1996-2000 underskridit referensnivån. Däremot har i stödområden 1 vid några tillfällen (1996-97) referensnivån överskridits (tabell 11).

Tabell 11. Totalt stöd för slaktsvinsproduktion (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

2.3. Suggor/smågrisar

När det gäller stöd för smågrisproduktion krävs, utöver de allmänna villkoren, att jordbrukaren har minst två suggor. Stöd kan maximalt lämnas för 120 suggor per företag. Djuren måste dessutom hållas på jordbruksföretaget under minst två månader från och med dagen efter den dag då ansökan kommit in till länsstyrelsen (hållandeperiod).

Av det sammanlagda antalet gårdar som huvudsakligen sysslar med produktion av smågrisar ligger 4,6 % i de nordliga regionerna (tabell 12). Liksom för övriga stöd har antalet företag som bedriver smågrisproduktion, och därmed utbetalade belopp, avtagit under perioden 1996-2000. Resultatet har blivit ett allt större gap mellan referensnivån och faktiskt utbetalade belopp (tabell 13-14).

Tabell 12. Smågrisproduktion 1996-2000

>Plats för tabell>

Tabell 13. Totalt antal suggor, per stödområde och i hela landet, 1996-2000

>Plats för tabell>

Källa: LBR.

Tabell 14. Smågrisproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

2.4. Äggproduktion

För att stödja äggproduktionen i norra Sverige lämnas nationellt stöd för värphöns, som vid insättningen i produktion inte är äldre än 25 veckor. Stödet för äggproduktion lämnas till företag där äggproduktionen kan leda till ett för företagen ekonomiskt och sysselsättningsmässigt tillskott. Stöd lämnas därför inte till företag med färre än 1 000 insatta hönor per år.

Av det sammanlagda antalet gårdar som huvudsakligen sysslar med äggproduktion ligger 12 % i de nordliga regionerna. Antalet producerade ägg i de nordliga regionerna (för vilka stöd beviljades) motsvarar 6,2 % av det totala antal ägg som produceras i Sverige. Det sammanlagda antalet företag liksom antalet stödberättigade företag i stödområden 1-3 som bedriver äggproduktion har avtagit under perioden 1996-2000 (tabell 15).

Tabell 15. Äggproduktion, antal företag och produktion per stödområde och i hela landet, 1996-2000

>Plats för tabell>

Äggproduktionens storlek har växlat mellan åren, de senaste åren pekar dock mot en allmän nedgång i stödområden 1-3. Däremot har i stödområde 3 referensnivån överskridits under de senaste åren (tabell 16). Totalt sett understiger dock produktionen referensnivån.

Tabell 16. Äggproduktion med stöd* ton (beräknat), 1996-2000

>Plats för tabell>

* Äggproduktionen är beräknad utifrån antagandet att 40 % av hönorna finns i anläggningar för frigående höns. Produktionen från frigående hönor är 20,5 kilo ägg per insatt höna och värpperiod (4-15 månader) vilket ger en årsproduktion på ungefär 17 kilo. Motsvarande siffra för burhöns är 22 kilo (18 kilo/år).

Inte oväntat har i stödområde 3 referensnivån för utbetalt stödbelopp överskridits under hela perioden. Samma sak gäller för stödområde 1, åren 1996, samt för stödområde 2, åren 1997 och 1998. Den totala referensnivån överskreds åren 1996 och 1997. Efter att stödet per höna i stödområde 1 och 2 sänkts från år 1998 har det utbetalda stödet därefter varit lägre än referensnivån (tabell 17).

Tabell 17. Äggproduktion, totalt utbetalt stöd (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

Eftersom det rör sig om ett mycket litet antal företag som bedriver äggproduktion innebär detta att relativt små förändringar får en stor genomslagskraft, och den totala stödnivån överskreds därför 1996-97. Efter det har det lämnade stödet, till följd av den minskade nivån av stöd per enhet, legat under den tillåtna maxgränsen.

2.5. Antal stödberättigande slaktsvin, suggor och värphöns

Antalet djur uppfödda på spannmål (slaktsvin, suggor och värphöns) omräknat i djurenheter räknas från 1 januari 1998 samman vid jämförelse mellan antal stödberättigande djurenheter (tabell 18). Som jämförelse medtages även uppgifter om åren 1996-1997.

Tabell 18. Totalt antal djurenheter av suggor, slaktsvin och värphöns med stöd, 1996-2000

>Plats för tabell>

2.6. Getter

När det gäller stöd för getproduktion krävs att besättningen omfattar minst fem getter. Endast getter av honkön som har fått killingar eller är äldre än ett år berättigar till stöd. Djuren måste dessutom hållas på jordbruksföretaget under minst två månader från och med dagen efter den dag då ansökan kommit in till länsstyrelsen (hållandeperiod).

Av det totala antalet svenska jordbruksföretag med getmjölksproduktion som huvudsaklig driftsinriktning är det cirka 19 procent som befinner sig inom stödområden 1-3. Det sammanlagda djurantalet för stödområden 1-3 har under perioden 1996-2000 hållit sig under referensantalet. Däremot har djurantalet i stödområde 2 under samma period varje år legat något över referensantalet (tabell 19).

Tabell 19. Getproduktion, antal djur med stöd, 1996-2000

>Plats för tabell>

Under perioden 1996-2000 har referensstödnivån inte överskridits. Dock har den genomgående överskridits med några procent i stödområde 2.

Tabell 20. Getproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

2.7. Bär- och grönsaksproduktion

Vid bär- och grönsaksodling krävs, utöver allmänna villkor, en minsta areal på 0,3 hektar. Minsta tillåtna skiftesstorlek är 0,1 hektar.

Antalet bär- och grönsaksföretag i stödområden 1-3 har under perioden 1996-2000 minskat (tabell 21).

Tabell 21. Bär- och grönsaksproduktion inom stödområdet, 1996-2000

>Plats för tabell>

Den i stödområden 1-3 odlade bär- och grönsaksarealen har under perioden 1996-2000 minskat. Följden har blivit att den alltmer kommit att underskrida referensarealen (tabell 22).

Tabell 22. Bär- och grönsaksproduktion, areal med stöd (ha), 1996-2000

>Plats för tabell>

På liknande sätt har under hela perioden den totala produktionen avtagit för att komma allt längre ifrån referensproduktionsnivån (tabell 23).

Tabell 23. Bär- och grönsaksproduktion, total produktion i stödområdet* (ton, beräknat), 1996-2000

>Plats för tabell>

* Den totala produktionen beräknas genom att multiplicera antalet hektar med den genomsnittliga avkastningen per hektar.

Inte oväntat har det sammanlagda utbetalningsbeloppet också kommit att hamna allt längre från referensstödnivån (tabell 24).

Tabell 24. Bär- och grönsaksproduktion, utbetalt stöd (MSEK, 1996-2000)

>Plats för tabell>

2.8. Totalt utbetalt nationellt och medfinansierat stöd 1995-2000

Det totalt utbetalade nationella stödet har under hela stödperioden klart understigit referensnivån (tabell 25).

Tabell 25. Totalt utbetalat nationellt stöd, (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

I den samlade analysen av stödet till jordbruket i norra Sverige beaktas även effekterna av kompensationsbidraget i mindre gynnade områden och betalningen av miljöstöd för det öppna odlingslandskapet. Både kompensationsbidraget, som främst kan hänföras till komjölksproduktion och getter genom djurenheter, samt till slaktsvins- och smågrisproduktion genom hektar spannmålsodling, och miljöersättningen för öppet odlingslandskap har under hela perioden 1996-2000 understigit referensnivån (tabell 26).

Tabell 26. Kompensationsbidrag, stöd för miljövänligt jordbruk och nationellt stöd, utbetalt i stödområde 1-3 (MSEK), 1996-2000

>Plats för tabell>

1) Det angivna miljöstödet är totalt stöd per hektar, och inte endast de 20 % som ges som stimulansåtgärd.

3. UTVECKLINGEN I NORRA SVERIGE - STÖDETS BETYDELSE

I enlighet med artikel 142 i anslutningsakten tillåts Sverige att lämna ett nationellt stöd till de nordliga regionerna för att säkerställa att jordbruksverksamhet kan bibehållas i dessa områden. För att utvärdera det nationella stödets effekter, särskilt utvecklingen av den produktion och de produktionsmetoder som gynnas av stödet, kan man bl. a se på lönsamheten för respektive produktionsgren, antal företag samt förändringar i arbetsbehov för olika driftsinriktningar.

3.1. Utveckling av produktion och lönsamhet

3.1.1. Mjölkproduktion

Det tidigare svenska stödet för djuruppfödning i norra Sverige (dåvarande stödområden 1-4) grundades på lönsamhetsberäkningar för mjölkföretag i respektive stödområde. Stödet lämnades som ett differentierat pristillägg. I samband med EU-inträdet ersattes detta stöd med två olika arealbaserade stöd nämligen kompensationsbidrag och miljöersättning för öppet odlingslandskap. Dessa stöd kompletterades för vissa produktionsgrenar av det nationella stödet. För mjölkproduktion är detta nationella stöd utformat som ett produktionsanknutet och volymbegränsat stöd som är differentierat per stödområde.

Antalet företag som i stödområden 1-3 bedriver mjölkproduktion har under perioden minskat med cirka 25 %, att jämföras med en genomsnittlig minskning med 23 % för hela landet. Inom stödområdet 1 med de svagaste naturgivna förutsättningarna och den lägsta befolkningstätheten har minskningen varit snabbast (-31 %). Å andra sidan har den genomsnittliga djurbesättningen ökat i antal med 30 % i stödområdena 1 och 2, och med 25 % i stödområde 3.

Jordbruksverket har i sin rapport 2000:10 publicerat uppgifter om bl.a. lönsamhetens utveckling till och med år 1999 för vissa produktionsgrenar. Här har valts att endast redovisa produktionsgrenen mjölk eftersom denna så starkt dominerar inriktningen av det nationella stödet till norra Sverige.

Den lönsamhetsutveckling för mjölkproduktion som följer av förändringar i produktpriser (mjölk och nötkött), priser för olika kostnadsposter, direktstöd samt genomsnittliga avkastningen och med en ökning av besättningarna visar för nordligaste Sverige en förbättring av lönsamheten under perioden 1990-1999. Det faktum att stödet till mjölkproduktionen i norra Sverige sedan 1995 till en del lämnas i form av stöd till fodersädsproduktion via GJP-utbetalningar och kommensationsbidrag förstärker bilden. Om täckningsbidraget beräknas per kalkylerad arbetstimma i stället för per mjölkko blir det högre utanför än inom stödområdena.

Det nationella stödets effekter på jordbruksinkomsten kan uppskattas genom en sektoranpassad modelluträkning som bygger på stickprov bland mjölkproducerande gårdar. Genom att använda en genomsnittlig mjölkproducerande gård som modell, där antalet mjölkkor ökat från 21 till 25 under perioden, finner man att det nationella stödet motsvarar 19 % av jordbruksföretagets bruttointäkt i stödområde 1, 14 % i stödområde 2:a och 2 % i stödområde 3 (se illustrationer).

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

>Hänvisning till>

3.1.2. Slaktsvinsproduktion

Liksom för mjölkproduktion lämnas en del av det samlade stödet i form av stöd till fodersädsproduktion (GJP samt kompensationsbidrag), och detta togs med i beräkningen när stöd till slaktsvinsproduktion fastställdes. Grundantagandet är att svinföretag i norra Sverige ska producera två tredjedelar av spannmålsbehovet på det egna företaget. Företag med väsentligt lägre andel kommer således inte upp i den genomsnittliga totala stödnivån, medan de företag som odlar merparten av spannmålen på gården gynnas något.

Under 1998 sjönk priserna på griskött kraftigt. Priserna gick ner även under första halvåret 1999. Därefter har en återhämtning skett. Slaktsvinsproduktionen minskade mellan 1998 och 1999 inom stödområden 1-3. Trots att prisutvecklingen har vänd fortsatte minskningen under år 2000. Även i landet totalt har antalet slaktsvin fortsatt att minska liksom antalet företag med slaktsvin. Minskningen i antalet slaktsvin under perioden har varit något snabbare i norra Sverige än i övriga delar av landet, 22 % respektive 15 %.

3.1.3. Äggproduktion

Under 1995 sjönk avräkningspriset på ägg dramatiskt och fortsatte sedan nedåt under det närmast följande året. Priset kunde sedan under 1997 och 1998 återhämta sig och tycks efter ytterligare en nedgång 1999 ha stabiliserat sig under år 2000 till en nivå jämförbar med den för 1997-1998. Med index satt till 100 för år 1995 har indexvärdet sjunkit till 97,7 för år 2000. Antalet företag med äggproduktion har under perioden minskat med ca 40 % både i norra Sverige och i hela landet.

Det pågår en snabb strukturutveckling inom äggsektorn. Den berör produktionen i hela landet. Under senare hälften av 1990-talet har antalet värphöns i Sverige minskat från ungefär 6 miljoner 1996 till omkring 5,7 miljoner år 2001.

3.2. Strukturutveckling

3.2.1. Antal företag

Antalet företag i stödområden 1-3 har under perioden 1996-2000 minskat med närmare 30 % medan antalet företag i riket som helhet under samma period har minskat med ungefär 20 % (tabell 27).

Tabell 27. Antal jordbruksföretag, stödområdet och hela landet, 1994-2000

>Plats för tabell>

Källa: LBR.

Antalet små gårdar är proportionellt sett mycket större i norra Sverige än i resten av landet. Det genomsnittliga antalet kor på mjölkproducerande gårdar är 25 i stödområden, och 35 i övriga Sverige. Många små gårdar med begränsade resurser att utveckla verksamheten och öka avkastningen har slutat med mjölkproduktion under perioden. Både arbetskostnaden och kostnaden för byggnader och foder är ofta högre ju längre norrut produktionen utförs. Den högre arbetskostnaden beror främst på att arbetsinsatsen per mjölkko är högre. Den största orsaken till det är att djurbeståndet är mindre, av strukturella skäl, och att gårdens struktur och klimatiska förhållanden är sämre. Detta leder till lägre avkastning av skördar och hög arbetsinsats för att producera foder på gården.

3.2.2. Produktion i respektive sektor

För de jordbruksföretag som ingår i den årliga strukturundersökningen med anknytning till lantbruksregistret (LBR) beräknas för varje företag en standardarbetstid som i första hand utnyttjas som en klassificeringsvariabel i lantbruksstatistiken. Detta mått ger en bild av näringens utveckling genom förändringar i det beräknade arbetsbehovet mellan åren.

I riket som helhet kan en trend med minskat behov av arbetskraft inom mjölkproduktion och ökat behov inom köttproduktion observeras. Mindre än 40 % av den totala arbetsinsatsen, räknad över hela landet, gick till mjölkproduktion, medan motsvarande andel i de norra regionerna fortfarande uppgick till 60 %. Likaså ökar växtodlingens andel av det totala arbetsbehovet. Det totala arbetsbehovet har under perioden minskat med ca 5 %.

I stödområde 1 har under perioden 1996-2000 mjölkproduktionens andel av det totala arbetsbehovet ökat något. Ökningen inom köttdjursproduktionen är ännu tydligare. Totalt har det beräknade arbetsbehovet minskat med nästan en fjärdedel under perioden. Den största minskningen kan iakttas för småbruk, vilket visar på den snabba strukturella utvecklingen.

En genomgående förändring i stödområden 2-3 är att mjölkproduktionens andel av arbetsbehovet minskar till förmån för arbetsbehovet för köttproduktion. Den beräknade totala minskning av arbetsbehovet under perioden uppgår till mellan 5 och 10 %.

Det sammanlagda arbetsbehovet har under perioden 1996-2000 minskat i alla stödområden liksom i hela landet. Mjölkproduktion är inom alla stödområden den helt dominerande produktionsgrenen. Dess andel av arbetsbehovet avtar dock från norr till söder, d.v.s. från stödområde 1 till 3. Vegetabilieproduktionen är, bortsett från foderspannmål, till stor del koncentrerad till slättbygderna i Syd- och Mellansverige som ligger utanför stödområdena. Även svinskötseln sker till största delen utanför stödområdena (en tredjedel av alla svin finns i Skåne län). Andelen små företag (arbetsbehov < 400 standardtimmar) är avsevärt större i norra Sverige än i övriga landet, vilket framgår av den relativt höga andelen småbruk.

3.3. Miljöersättning för öppet odlingslandskap

Enligt artikel 142 i anslutningsakten är ett av målen med de långsiktiga stöden att säkerställa att miljön skyddas och att landsbygden bevaras, vilket också är en viktig utgångspunkt för tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken i Sverige. Inom stödområden 1-3 har miljöersättningar för jordbrukarnas insatser för att hålla odlingslandskap öppet ersatt en betydande del av det tidigare regionala stödet till jordbruket.

Miljöersättningen för bevarande av ett öppet odlingslandskap syftar till att stimulera användningen av jordbruksmark på ett sätt som förbättrar eller bevarar landskapet och förhindrar omfattande nedläggning av jordbruksmark. Inom stödområden 1-3 lämnas denna miljöersättning enbart till jordbruksföretag som bedriver mjölk- eller köttproduktion med nötkreatur, får eller getter. Genomgående bedrivs sådan mjölk- och köttproduktion i extensiva system.

Miljöersättningarna för öppet odlingslandskap inom stödområden 1-3 baseras liksom kompensationsbidraget på hur många hektar vall och betesmark som finns inom företaget. En koppling till djurantalet behövs för att säkerställa att intensiteten blir tillräckligt hög för att förhindra att jordbruksmarken växer igen. För perioden 1996-1998 krävdes en minsta intensitet av 1,25 djurenheter per hektar för att arealen skulle vara stödberättigad. Från och med år 1999 har en sänkning och differentiering skett av minimikraven som har anpassats till variationen i produktionsförutsättningar mellan de olika stödområdena. Ersättningen per stödberättigat hektar är 2 050 SEK.

Tabell 28. Minsta intensitet för stödberättigande, antal djurenheter per hektar

>Plats för tabell>

3.4. Allmänna effekter

För att kunna bibehålla ett öppet odlingslandskap krävs ett tillräckligt antal lantbruksföretag som utför hållbart jordbruk och har tillräcklig inkomst. På grund av sämre klimatförhållanden i norra Sverige blir vegetationsperioden avsevärt kortare än i resten av landet samt produktionskostnaderna betydligt högre. Det nationella stödet gör det möjligt att, genom att höja jordbrukarnas inkomster, på lång sikt bibehålla produktion i området. Området kännetecknas av att jordbrukets produktionsmetoder förlitar sig på begränsat användande av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Det nationella stödet, tillsammans med kompensationsbidraget och miljöstödet för öppet odlingslandskap, bidrar därför till att säkerställa en hållbar jordbruksproduktion.

En minskad befolkningstäthet i ett redan glest befolkat område där många är beroende av jordbruket kan leda till att områdets livskraft äventyras. Det är därför nödvändigt att fortsätta att bedriva jordbruk för att på så sätt bevara den mindre intensiva odlingen i dessa områden samt för att bevara det öppna och varierade odlingslandskapet med den biologiska mångfald som är knuten till detta landskap. Hotet mot landskapsbilden i norra Sverige är att igenväxning med barrskog sker. Det öppna landskapet är en förutsättning för att skapa möjligheter för turism och annan fritidsverksamhet. Jordbruksverksamhet är den kärna som man kan bygga vidare på genom kombinerade och kompletterande verksamheter.

Stödet bidrar också med förutsättningar för att behålla produktionen nära konsumenterna och på så sätt begränsa transporterna. Primärproduktionen skapar även möjligheter för en bearbetnings- och livsmedelsindustri och därmed ökad sysselsättning.

4. Slutsatser

Rapporten har utarbetats på grundval av uppgifter från de svenska myndigheterna i enlighet med artikel 143.2 i anslutningsakten och visar följande:

1) I de flesta sektorer där stöd till de nordliga regionerna beviljades har vare sig den tillåtna produktionsnivån eller den tillåtna stödnivån överskridits under 1996-2000.

2) Det samlade gemenskapsstödet (kompensationsbidrag och stöd för miljövänligt jordbruk) har inte nått upp till den fastställda nivån för stöd till de nordliga regionerna. Det beviljade stödet har således inte ökat jämfört med före anslutningen.

3) Kontroller har gjorts i enlighet med sund ekonomisk förvaltning.

4) Det stöd som beviljas spelar en viktig roll när det gäller att skydda miljön och bevara landsbygden och överensstämmer följaktligen med bestämmelserna i artikel 142.3 tredje stycket i anslutningsakten.

På grundval av den information som svenska myndigheter lämnat anser kommissionen att de svenska myndigheterna har tillämpat kommissionens beslut nr 96/228/EG om stöd till nordliga regioner.