51994PC0689

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni (95/C 122/04) KOM(94) 689 slutlig - 95/0020(COD)

(Framlagt av kommissionen den 31 mars 1995)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om uprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget, och

med beaktande av följande:

1. I rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät (1) anges bland annat att ett särskilt direktiv som upprättar villkor för tillhandahållande av öppna nät för taltelefoni skall antas.

2. Enligt direktiv 90/387/EEG är villkoren för tillhandahållande av öppna nät (ONP) tillämpliga på allmänt tillgängliga telenät och, i tillämpliga delar, allmänt tillgängliga teletjänster. Tillämpningen av dessa ONP-villkor på taltelefoni innebär därför att villkoren också bör tillämpas på de nät som används för taltelefoni.

3. ONP-villkoren för tillgång till och användning av fasta telenät och teletjänster bör gälla för alla typer av nätteknologi som i dag används i medlemsstaterna, inklusive analoga nät, digitala nät och tjänsteintegrerade digitala nät (ISDN).

4. Det här direktivet är inte tillämpligt på mobiltelefonitjänster. Det är dock tillämpligt i sådana fall då operatörer av allmänna mobiltelefonitjänster använder sig av det fasta telenätet, särskilt då det gäller sammankopplingar mellan ett mobiltelefonnät och det fasta telenätet i en enskild medlemsstat med syftet att få till stånd allsidiga tjänster som täcker hela gemenskapen. Det här direktivet är inte tillämpligt på direktkopplingar mellan operatörer av allmänna mobiltelefonitjänster.

5. Det här direktivet är inte tillämpligt på tjänster och tilläggstjänster som tillhandahålls i nätanslutningspunkter utanför gemenskapen.

6. I kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (2), senast ändrat genom direktiv 94/46/EC (3), krävs att medlemsstaterna upphäver de exklusiva rättigheterna för tillhandahållande av andra teletjänster än taltelefoni. Direktivet 90/388/EEG är inte tillämpligt på telex, mobil radiotelefoni och personsökning.

7. Taltelefoni har fått en stor social och ekonomisk betydelse, och alla i gemenskapen bör ha rätt att abonnera på denna tjänst. Enligt principen om icke-diskriminering bör alla användare erbjudas, och efter förfrågan tillhandahållas, telefonabonnemang utan någon åtskillnad. Principen om icke-diskriminering är också tillämplig vad gäller bl.a. anslutningsmöjligheter, taxor, tjänstens kvalitet, leveranstider, rättvis och lika tilldelning i händelse av överbelastning, reparationstider samt tillgång till nät- och kundinformation, om inte annat följer av gällande lagstiftning om skydd av personuppgifter samt skydd av privatlivet.

8. I överensstämmelse med direktiv 90/388/EEG måste de medlemsstater som upprätthåller exklusiva rättigheter för tillhandahållande och drift av allmänt tillgängliga telenät vidta de åtgärder som krävs för att objektiva och icke-diskriminerande villkor skall gälla för tillgång till och användning av nätet, och att dessa villkor offentliggörs. En harmonisering av vilka specifikationer som skall offentliggöras, och i vilken form detta bör ske, är nödvändig för att underlätta tillhandahållandet av teletjänster inom och mellan medlemsstater och i synnerhet tillhandahållandet av teletjänster inom och mellan medlemsstater och i synnerhet tillhandahållandet av tjänster av bolag, företag eller fysiska personer i andra medlemsstater än den där bolaget, företaget eller den fysiska personen finns, som tjänsterna är avsedda för.

9. I enlighet med principen om åtskillnad mellan reglerande och kommersiella funktioner har nationella tillsynsmyndigheter upprättats i medlemsstaterna. Utifrån subsidiaritetsprincipen bör tillsynsmyndigheterna i de enskilda medlemsstaterna spela en viktig roll vid genomförandet av detta direktiv, specielt vad gäller offentliggörande av målsättningar, statistik över uppnådda resultat, datum för införande av nya tjänster, genomförande av lämpligt samrådsförfarande med användare/konsumenter och deras organisationer, kontroll av numreringsplaner, övervakning av användningsvillkor och handläggning av tvister samt säkerställande av att användarna behandlas rättvist inom hela gemenskapen. Tillsynsmyndigheterna bör ha de befogenheter som krävs för att utföra dessa uppgifter.

10. En vigtig aspekt för varje tjänst är tjänstens kvalitet så som den uppfattas av användaren, och för användarens skull bör offentliggöras såväl de parametrar som används för kvalitetsbedömning som i vilken omfattning uppställda mål realiseras. En förutsättning för att det skall gå att avgöra om tjänsternas kvalitet når upp till samma nivå överallt inom gemenskapen är att kvalitetsparametrarna harmoniseras och gemensamma mätmetoder utformas. Olika användarkategorier kräver olika servicenivåer, och det kan därför vara lämpligt att ha differentierade taxor.

11. Användarna av det fasta telenätet måste ha minst samma rättigheder gentemot teleorganisationerna som de har gentemot leverantörer av andra produkter och tjänster. Teleorganisationerna får inte åtnjuta otillbörligt rättsligt skydd i förhållande till användarna av det fasta telenätet.

12. En överenskommelse mellan de berörda parterna kan utgöras av ett avtal. För att förhindra oskäliga avtalsvillkor är det nödvändigt att de nationella tillsynsmyndigheterna har rätt att kräva ändringar i de villkor som teleorganisationerna ålägger användarna genom avtalen. Medlemsstaterna avgör själva om deras tillsynsmyndighet skall gå igenom avtalsvillkoren innan teleorganisationerna börjar tillämpa dem, eller när som helst på användarens begäran.

13. Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (4) ger redan ett allmänt skydd för konsumenterna vad gäller avtalsbestämmelser. Det är dock nödvändigt att i samband med det här direktivet komplettera detta allmänna skydd med några mer specifika regler som bör gälla för alla användare.

14. Utöver den bastjänst avseende taltelefoni som erbjuds användarna bör de, i den utsträckning det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, erbjudas en harmoniserad minimumuppsättning av mer avancerade til läggstjänster för kommunikation både inom den enskilda medlemsstaten och mellan olika medlemsstater.

15. Om andra tilläggstjänster avseende taltelefoni införs, utöver den harmoniserade minimiuppsättning som beskrivs i detta direktiv, för att tillmötesgå marknadens efterfrågan, får detta varken inverka menligt på basutbudet eller medföra orimliga prishöjningar av bastjänsten.

16. Vid harmoniseringen av villkoren för taltelefonitjänster bör medlemsstaterna, mot bakgrund av att de olika näten nått olika grad av teknisk utveckling och mot bakgrund av att efterfrågan är olika stor i olika stater, ha en viss frihet att själva besluta om tidsplaner för genomförandet.

17. Kommissionen har utarbetat riktlinjer för tillämpning av gemenskapens konkurrensregler på telekommunikationssektorn (5), bland annat för att klargöra hur konkurrensreglerna skall tillämpas när teleorganisationerna samarbetar för att åstadkomma en sammankoppling av allmänna nät och tjänster inom gemenskapen.

18. För att leverantörer av teletjänster och andra skall kunna erbjuda väl fungerande och effektiva teletjänster, liksom nya tillämpningar, måste de, i överensstämmelse med principerna i gemenskapsrätten, få tillgång till det fasta telenätet via andra nätanslutningspunkter än dem som de flesta användare har tillgång till. En sådan begäran måste vara rimlig i förhållande till teknisk och ekonomisk genomförbarhet. Förfaranden måste fastställas, så att man skapar en balans mellan användarnas efterfrågan och teleorganisationernas berättigade intressen. När sådana särskilda nätanslutninger tillämpas för att det fasta telenätet skall kunna utnyttjas maximalt och effektivt är det nödvändigt att det allmänna nätets integritet bevaras.

19. I enlighet med definitionen i direktiv 90/387/EEG kan nätanslutningspunkten vara placerad hos teleorganisationen. I det här direktivet ställs inga uttalade krav på att teletjänstleverantörerna skall placera sin utrustning i teleorganisationens lokaler.

20. De nationella tillsynsmyndigheterna måsta vidta lämpliga skyddsåtgärder för att säkerställa att teleorganisationerna inte diskriminerar tjänstleverantörer som de konkurrerar med. Särskilt avses sådana skyddsåtgärder som är till för att säkra rättvis tillgång till nätgränssnitt. De taxor som teleorganisationerna betalar för användning av det fasta telenätet för distribution av teletjänster bör vara desamma som de som gäller för andra användare.

21. Om användningen av nya intelligenta nätarkitekturer skulle medföra stordriftsfördelar bör detta komma användarna till godo. En utveckling av gemenskapens marknad för teletjänster förutsätter att tilläggstjänster av den typ som behandlas i detta direktiv tillhandahålls i så stor utsträckning som möjligt. Principen om icke-diskriminering bör tillämpas på ett sådant sätt att utvecklingen av mer avancerade teletjänster inte hindras.

22. Teleorganisationerna bör uppmuntras att upprätta de samarbetsformer som är nödvändiga för att säkerställa sammankoppling av allmänna nät över hela gemenskapen; detta gäller särskilt för taltelefonitjänsten. De nationella tillsynsmyndigheterna bör stödja ett sådant samarbete. För att säkerställa att användarnas intressen tillgodoses i hela gemenskapen, och att gemenskapsrätten efterlevs, bör sådana sammankopplingar ske under överinsyn av myndigheterna och så långt det är möjligt överensstämma med gällande internationella regler som fastslagits av Internationella telekommunikationsunionen (ITU). De nationella tillsynsmyndigheterna bör därför, om det är nödvändigt, ha rätt att kräva tillgång till alla uppgifter som rör avtal om sammankoppling av nät. Kommissionen kan hos medlemsstaterna anhålla om närmare information om specifika avtal och överenskommelser som gäller nättillgång och sammankoppling av nät, i den utsträckning gemenskapsrätten ger möjlighet till detta.

23. En sammankoppling av de allmänna telefonnäten är en förutsättning för att teletjänster som täcker hela gemenskapen skall kunna etableras. De nationella tillsynsmyndigheterna ansvarar för att villkoren för anslutning till de fasta telenäten, inklusive sammankoppling genom teleorganisationer från andra medlemsstater och operatörer av allmänna mobiltelefonitjänster, är objektiva och ikke-diskriminerande i enlighet med direktiv 90/387/EEG.

24. Om det fasta telenätet i en medlemsstat drivs av fler än en teleorganisation är en lämplig tillsyn över sammankopplingsavtalen genom de nationella tillsynsmyndigheterna nödvändig för att garantera att taltelefonitjänster tillhandahålls över hela gemenskapen. Sådana sammankopplingsavtal bör utformas med beaktande av principerna i detta direktiv.

25. Principen om icke-diskriminering i samband med sammankoppling syftar främst till att säkerställa att teleorganisationer inte missbrukar sin dominerande ställning.

26. I enlighet med direktiv 90/387/EEG bör gemensamma, effektiva taxeprinciper, baserade på objektiva kriterier och kostnadsorienterade principer, tilllämpas inom hela gemenskapen. En övergångsperiod av rimlig längd kan dock visa sig nödvändig innan dessa taxeprinciper kan genomföras fullt ut. Taxorna bör omfattas av insyn och bör vederbörligen offentliggöras. I enlighet med fördragets konkurrenslagstiftning bör en tillräcklig uppdelning av taxorna göras. Vidare måste taxorna vara lika för alla och de får inte vara diskriminerande. Vid tillämpningen av principen om kostnadsorienterade taxor bör hänsyn tas till att målet är en tjänst som skall vara öppen för alla. Hänsyn kan också tas till samhällsplaneringsprinciper som är avsedda att säkerställa sammanhållningen inom en medlemsstat.

27. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ansvara för tillsynen av taxorna. Taxorna bör anpassas efter den tekniska utvecklingen och efter efterfrågan. Kravet kostnadsorienterade taxor innebär att teleorganisationerna inom rimlig tid skall ha infört ett redovisningssystem som ger sådan insyn att kostnader så noggrant som möjligt kan hänföras till tjänster. Detta kan till exempel ske genom tillämpandet av principen fullständig kostnadsdistribution.

28. Vid tillämpningen av den överordnade principen att taxorna skall vara kostnadsorienterade är en viss flexibilitet nödvändig så att det, under överinsyn av de nationella tillsynsmyndigheterna, kan förekomma lägre taxor för viss typ av användning av teletjänsterna, eller socialt motiverade taxor för vissa användargrupper, vissa typer av samtal eller vissa tider på dygnet. Taxereduktioner måste överensstämma med fördragets konkurrensregler, och i synnerhet med den grundläggande principen att ingående av avtal inte får vara beroende av ett godkännande av til läggsförpliktelser, som inte har något samband med innehållet i avtalet. Tjänster som ger speciella eller exklusiva rättigheter får inte genom taxereduktioner bindas samman med tjänster som tillhandahålls utifrån konkurrensvillkor.

29. Användarna bör kunna kontrollera att deras räkningar är riktiga och därför bör de ges rätt att få räkningar som är specificerade på ett sådant sätt att användarnas behov tillgodoses, utan att gällande lagstiftning om skydd av personuppgifter samt skydd av privatlivet åsidosätts.

30. Abonnentförteckningar bör finnas lätt tillgängliga eftersom dessa är viktiga för användning av taltelefonitjänsten. Abonnentinformationen bör tillhandahållas på rimliga och icke-diskriminerande villkor och användarna bör, i överensstämmelse med gällande lagstiftning om skydd av personuppgifter och skydd av privatlivet, ha möjlighet att välja om de vill stå med i abonnentförteckningen eller inte.

31. Telefonautomater är viktiga för taltelefonitjänstens tillgänglighet, speciellt vid alarmering, och därför bör det finnas telefonautomater i tillräcklig omfattning för att svara mot användarnas rimliga behov.

32. Utifrån utgångspunkten att alla användare skulle ha fördelar av att kunna använda en och samma typ av telefonkort i alla medlemsstater har kommissionen gett Europeiska standardiseringsorganet CEN och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (CENELEC) i uppdrag att utforma lämpliga standarder. Dessa standarder bör kompletteras med kommersiella avtal, så att telefonkort tillverkade i en medlemsstat kan användas även i andra medlemsstater.

33. Inom medlemsstaterna kan särskilda stödåtgärder ges till befolkningsgrupper med särskilda behov. Taltelefoni kan ingå i detta stöd, eftersom denna tjänst kan sägas vara av stor betydelse för handikappade.

34. Kommissionen har gett Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (ETSI) i uppdrag att undersöka de tekniska och ekonomiska möjligheterna att införa en harmoniserad enkellinjeanslutning som skulle lämpa sig för tillgång till, och användning av, det fasta telenätet i alla medlemsstater. För att säkerställa harmoniserad åtkomst med ISDN-terminalutrustning är det önskvärt att man uppställer krav även för motsvarande nätanslutningspunkter, inklusive specifikationer för telefonjackens utformning.

35. Ansvaret för telefonnumren inom länder bör ligga hos de nationella tillsynsmyndigheterna. Principerna för tillhandahållandet av telefonnummer bör utarbetas i nära samarbete med teleorganisationerna och bör ligga i linje med en långsiktig numreringsprincip för hela Europa samt med den internationella numreringsplanen. Byten av telefonnummer är kostsamt både för teleorganisationerna och för användarna och bör begränsas till ett minimum, som är förenligt med de långsiktiga nationella och internationella behoven.

36. I rådets resolution av den 19 november 1992 om främjande av alleuropeiskt samarbete vid numrering av teletjänster (6) fastställs att det är ett viktigt politiskt mål att stärka samarbetet om principer för nummertilldelning för tjänster med gemensam europeisk tillämpning. Det finns ett behov av att skapa en europeisk nummerserie för att underlätta införandet och användningen av taltelefonitjänster som är gemensamma för hela gemenskapen, t.ex. frisamtal.

37. Enligt direktiv 90/388/EEG skall varje medlemsstat som kräver en licensiering eller deklarationsprocedur för tillhandahållandet av teletjänster säkerställa att villkoren för beviljandet av licenser är objektiva, icke-diskriminerande och ger möjlighet till insyn, att alla avslag motiveras samt att det finns förfaranden för överklagande av varje sådant avslag. Användningsvillkoren för det fasta telenätet skall vara förenliga med gemenskapsrätten och särskilt direktiv 90/387/EEG. Enligt rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser (7), ändrat genom kommissionens beslut 94/439/EG (8), bör eventuella restriktioner, som är till för att säkerställa överensstämmelse med de väsentliga kraven, vara förenliga med gemenskapsrätten och genomföras av de nationella tillsynsmyndigheterna med hjälp av reglerande åtgärder. Några tekniska restriktioner för sammankoppling av hyrda linjer och det allmänt tillgängliga nätet bör inte införas eller upprätthållas.

38. Enligt direktiv 90/387/EEG kan de väsentliga krav som kan rättfärdiga restriktioner för tillgången till, och användningen av allmänt tillgängliga telenät och teletjänster, endast omfatta säkerheten vid nätdrift, underhåll av nätets integritet, samverkan mellan tjänster i berättigade fall och skydd av data i tillämpliga fall. Dessutom skall de villkor gälla som är allmänt tillämpliga vid anslutning av utrustning till nätet. Nationella tillsynsmyndigheter kan godkänna tillvägagångssätt som ger en teleorganisation möjlighet att omgående reagera i händelse av allvarlig överträdelse av villkoren för tillgång eller användning.

39. Principen om insyn bör tillämpas för de standarder som taltelefonitjänsterna baseras på. Enligt direktiv 90/387/EEG måste en harmonisering av tekniska gränssnitt och förhållanden för åtkomst baseras på gemensamma tekniska specifikationer, baserade på internationellt standardiseringsarbete. I rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (9), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 94/10/EC (10), slås fast att inga nya nationella standarder får utarbetas inom de områden där harmoniserade europeiska standarder håller på att utarbetas.

40. För att kommissionen effektivt skall kunna övervaka genomförandet av detta direktiv, är det nödvändigt att medlemsstaterna meddelar kommissionen vilka nationella tillsynsmyndigheter som kommer att ha ansvaret för utövandet av de funktioner som inrättas genom detta direktiv och för tillhandahållandet av den relevanta information som efterfrågas genom direktivet.

41. Utöver den rätt att överklaga som garanteras genom den nationella lagstiftningen, eller genom gemenskapsrätten, bör det finnas en enkel handläggningsprocedur för tvister både på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Denna procedur bör vara snabb, billig och ge möjlighet till insyn samt involvera samtliga berörda parter.

42. Teletjänster omfattas av lagstiftningen om konsumentskydd, lagstiftningen om dataskydd och lagstiftningen om spridning av information och material som kan väcka anstöt hos allmänheten, och därför innehåller det här direktivet inga ytterligare, specifika, bestämmelser av sådant slag.

43. En regelbunden och systematisk dialog med teleorganisationer, användare, konsumenter, tillverkare och leverantörer av tjänster om de delar av detta direktiv som är av betydelse för hela gemenskapen skulle ge ökad insyn. Inhämtande av yttrande från fackföreningarna omfattas redan av kommissionens beslut 90/450/EEG (11), genom vilket en gemensam kommitté för teletjänster, sammansatt av representanter för arbetsgivare och arbetstagare och med syftet att biträda kommissionen, upprättades.

44. Mot bakgrund av den snabba utvecklingen på detta område bör införandet av villkor för tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni ske stegvis under en längre period och de reglerande villkoren måste vara så flexibla att det är möjligt att ta hänsyn till förändringar i efterfrågan och till den tekniska utvecklingen. Ett förfarande bör därför införas som gör det möjligt att snabbt företa tekniska anpassningar, som tar full hänsyn till medlemsstaternas ståndpunkter, och i vilket den kommitté som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät deltar.

45. Det finns behov av ett förfarande för att säkra konvergensen på gemenskapsnivå genom att fastställa harmoniserade mål och tidsplaner för taltelefonitjänster. I ett sådant förfarande bör den kommitté som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät delta. Vid ett sådant förfarande bör hänsyn tas till nätets grad av utveckling och efterfrågan på gemenskapens marknad.

46. En väl utvecklad, kostnadseffektiv taltelefonitjänst över hela gemenskapen - en nödvändig förutsättning för en enhetlig marknad - kan inte nås på ett tillfredsställande sätt på medlemsstatsnivå, och bör därför realiseras på gemenskapsnivå genom att detta direktiv antas.

47. Enligt rådets beslut 91/396/EEG (12) skall ett och samma larmtelefonnummer införas inom hela gemenskapen. I rådets direktiv 91/263/EEG av den 29 april 1991 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning och ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (13), ändrat genom direktiv 93/68/EEG (14), definieras villkoren för anslutning av terminalutrustning till det fasta telenätet.

48. Europa går mot en informationsbaserad ekonomi. Tillgång till öppna nät är en kritisk fråga på global nivå. Rådet har fastställt en tidtabell för liberalisering av alla telekommunikationsnät, infrastrukturer och tjänster. En politik med balans mellan harmonisering och liberalisering, åtföljd av åtgärder för allmänna tjänster, kommer fortsättningsvis att säkerställa att Europas företag, industri och medborgare har tillgång till moderna, rimligt prissatta och effektiva kommunikationsinfrastrukturer över vilka ett brett och diversifierat utbud av tjänster kommer att erbjudas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1

Räckvidd

1. Syftet med detta direktiv är att fastställa harmoniserade regler för öppen och effektiv tillgång till, och användning av, fasta telenät och allmänna teletjänster samt att säkerställa tillgången till en harmoniserad taltelefonitjänst över hela gemenskapen.

2. Detta direktiv skall inte tillämpas på mobiltelefoni, utom i fall av sammankoppling mellan de nät som används för allmänna mobiltelefonitjänster och de fasta telenäten.

Artikel 2

Definitioner

1. Definitionerna i direktiv 90/387/EEG gäller även för det här direktivet.

2. I detta direktiv avses med

- fast telenät: det fasta, allmänt tillgängliga telefonnät som används bland annat för förmedling av taltelefonitjänster mellan fasta nätanslutningspunkter,

- användare: slutanvändare, inklusive konsumenter (såsom privata slutanvändare) och leverantörer av tjänster, inklusive teleorganisationer, i de fall dessa organisationer tillhandahåller tjänster som också levereras, eller skulle kunna levereras, av andra,

- nationella tillsynsmyndigheter: det eller de organ i en medlemsstat som, i juridisk mening väldefinierat och funktionsmässigt oberoende av teleorganisationerna, av medlemsstaten bland annat har fått uppgiften att sköta de myndighetsuppgifter som behandlas i detta direktiv,

- kommittén som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät: den kommitté, som inrättats genom artikel 9.1 i direktiv 90/387/EEG,

- telefonautomat: en telefon som finns allmänt tillgänglig och där man betalar samtalen med hjälp av mynt, telefonkort, kreditkort eller betalkort.

Artikel 3

Tillhandahållande av tjänster, anslutning av utrustning, samt användning av nätet

Medlemsstaterna skall säkerställa att deras respektive teleorganisationer var och en för sig eller tillsammans tillhandahåller ett fast telenät och en taltelefonitjänst i överensstämmelse med bestämmelserna i detta direktiv, i syfte att garantera ett harmoniserat utbud över hela gemenskapen.

Medlemsstaterna skall särskilt säkerställa att användarna kan

a) på förfrågan få till stånd en förbindelse till det fasta telenätet,

b) ansluta och använda godkänd utrustning, placerad hos användaren, i enlighet med nationell rätt och gemenskapsrätt,

Medlemsstaterna skall säkerställa att användningen av levererad anslutning inte blir föremål för några andra restriktioner än dem som avses i artikel 22.

Artikel 4

Offentliggörande av, och tillgång till, information

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att aktuell och tillräcklig information om tillgången till, och användningen av, det fasta telenätet och taltelefonitjänsten offentliggörs i enlighet med rubriklistan i bilaga 1.

Förändringar i utbudet av tjänster och information om nya tjänster skall offentliggöras så snabbt som möjligt och, såvida inte de nationella tillsynsmyndigheterna beslutar något annat, senast två månader innan ändringen genomförs.

2. Den information som avses i punkt 1 skall vederbörligen offentliggöras, så att den är lätt tillgänglig för användarna. Medlemsstaternas officiella tidningar skall innehålla en hänvisning till offentliggörandet av denna information.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall senast ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv, och därefter varje gång ändringar genomförs, underrätta kommissionen om på vilket sätt den i punkt 1 omtalade informationen tillhandahålls. Kommissionen skall med jämna mellanrum offentliggöra en hänvisning till den information, som den på detta vis erhåller, i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 5

Mål för leveranstider och tjänstens kvalitet

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att mål fastställs och offentliggörs för leveranstider och tjänstens kvalitetsparametrar utifrån listan i bilaga 2. Definitioner, mätmetoder och information om hur de nationella teleorganisationerna uppfyller dessa mål skall offentliggöras varje år. De nationella tillsynsmyndigheterna skall minst en gång vart tredje år granska definitioner, mätmetoder och mål.

Offentliggörandet skall ske på det sätt som beskrivs i artikel 4.

2. Om så är lämpligt skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 30, anmoda Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (ETSI) att utarbeta europeiska standarder för gemensamma definitioner och mätmetoder.

Artikel 6

Villkor för tjänsters upphörande

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att en given tjänst eller tilläggstjänst finns tillgänglig under en rimlig tid, och att en tjänst inte upphör, eller ändras på ett sätt som väsentligt påverkar användningen, utan att de berörda användarna först fått tillfälle att yttra sig och efter en lämplig tid för offentliggörande, som fastställs av den nationella tillsynsmyndigheten.

2. Utan att det påverkar rätten till överklagande enligt nationell lagstiftning, skall medlemsstaterna säkerställa att användarna, i de fall där den nationella lagstiftningen så tillåter i samverkan med användar- eller konsumentorganisationer, inför nationella tillsynsmyndigheter kan lägga fram sådana fall, där de berörda användarna inte godtar det upphörandedatum som teleorganisationen slagit fast.

Artikel 7

Abonnemangsavtal

1. Nationella tillsynsmyndigheter skall säkerställa att användarna får ett avtal som anger vilken tjänst teleorganisationen skall tillhandahålla. De nationella tillsynsmyndigheterna skall kräva att det finns en ordning för kompensation och/eller återbetalning i de fall tjänsten inte håller den kvalitet som anges i avtalet.

2. Teleorganisationerna skall, utan dröjsmål, besvara ansökningar om anslutning till det fasta telenätet och upplysa användaren om planerat leveransdatum.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall kunna kräva att teleorganisationerna ändrar sina avtalsvillkor och villkoren för sin eventuella kompensations- och/eller återbetalningsordning. Avtalen med teleorganisationerna skall innehålla en kort redogörelse för hur ett förfarande för att lösa tvister kan inledas.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att användarna har rätt att inleda ett rättsligt förfarande mot en teleorganisation.

Artikel 8

Avvikelse från offentliggjorda villkor

Om en teleorganisation finner det orimligt att tillmötesgå en konkret förfrågan om anslutning till det fasta telenätet på de offentliggjorda taxe- och leveransvillkoren skall organisationen inhämta tillstånd från den nationella tillsynsmyndigheten för att få ändra de nämnda villkoren i det berörda fallet.

Artikel 9

Särskilda tjänster

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att de tilläggstjänster som beskrivs i punkt 1 i bilaga 3 tillhandahålls i den utsträckning det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, i enlighet med de tekniska standarder som anges i artikel 24.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall underlätta och verka för att de tjänster och tilläggstjänster som beskrivs i punkt 2 i bilaga 3, då de efterfrågas av användarna, tillhandahålls i enlighet med de tekniska standarder som anges i artikel 24. Detta skall, i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen i fördraget, ske genom kommersiella avtal mellan teleorganisationer och, i förekommande fall, andra personer som tillhandahåller tjänsten eller tilläggstjänsten.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att tidsplaner fastställs för när de tilläggstjänster som beskrivs i punkt 1 i bilaga 3 skall vara införda, och att hänsyn härvid tas till nätets grad av teknisk utveckling, hur stor efterfrågan är, och hur långt framskridet standardiseringsarbetet är. De nationella tillsynsmyndigheterna skall också säkerställa att dessa tidsplaner offentliggörs på det sätt som beskrivs i artikel 4. Vidare skall nationella tillsynsmyndigheter verka för att tidsplaner på samma sätt fastställs och offentliggörs även för de tjänster och tilläggstjänster som beskrivs i punkt 2 i bilaga 3.

Artikel 10

Särskild nätanslutning

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att teleorganisationerna tillmötesgår rimliga ansökningar om tillgång till det fasta telenätet genom andra anslutningspunkter än dem som anges i bilaga 1, om dessa ansökningar kommer från andra användare än

a) operatörer av allmänt tillgängliga mobiltelefonnät,

b) teleorganisationer, när dessa tillhandahåller taltelefonitjänst.

Om en teleorganisation anser, att det i ett visst fall är orimligt att tillmötesgå en ensökan om en särskild anslutning, skall organisationen inhämta tillstånd från den nationella tillsynsmyndigheten för att få avslå ansökan eller belägga anslutningen med restriktioner. De berörda användarna skall ha möjlighet att få ärendet prövat av den nationella tillsynsmyndigheten innan ärendet avgörs.

I de fall en ansökan om en särskild nätanslutning avslås, skall den användare som ansökt snarast få en rimlig motivering till varför ansökan avslagits, såvida inte dessa uppgifter skulle kunna inverka menligt på en pågående rättegång eller annan nationell åtgärd som vidtas för att genomdriva tillståndsvillkor i enlighet med gemenskapsrätten.

2. De tekniska och kommersiella bestämmelserna om särskilda nätanslutningar skall avtalas mellan de berörda parterna, dock på ett sådant sätt att nationella tillsynsmyndigheter kan ingripa på det sätt som föreskrivs i punkterna 1, 3 och 4. Avtalen kan omfatta ersättning till teleorganisationen för omkostnader i samband med bland annat tillhandahållande av den begärda nätanslutningen. Härvid skall de principer för kostnadsorientering som föreskrivs i bilaga 2 til direktiv 90/387/EEG respekteras.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna kan när som helst på eget initiativ ingripa, och skall ingripa om någon av parterna så önskar, för att fastställa villkor som är icke-diskriminerande, rättvisa och rimliga för båda parter, och som bäst gynnar alla användare.

4. De nationella tillsynsmyndigheterna skall också ha rätt att, i alla användares intresse, säkerställa att avtalen innehåller villkor som svarar mot de kriterier som anges i punkt 3, att de ingås och genomförs snabbt och effektivt samt att de omfattar regler för hur relevanta standarder skall uppfyllas, hur de väsentliga kraven skall uppfyllas och/eller hur den genomgående kvaliteten skall upprätthållas.

5. De villkor som nationella tillsynsmyndigheter fastställer i enlighet med punkt 4 skall offentliggöras i enlighet med artikel 4.

6. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att teleorganisationerna iakttar principen om icke-diskriminering när de använder det fasta telenätet för att tillhandahålla sådana tjänster som andra leverantörer också tillhandahåller eller kan tillhandahålla.

7. Kommissionen skall i, enlighet med förfarandet i artikel 30, anmoda ETSI att, där detta är lämpligt, utarbeta standarder för nya typer av nätanslutning. Hänvisning till sådana standarder skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning enligt artikel 5.1 i direktiv 90/387/EEG.

8. Närmare upplysningar om enskilda detaljer i avtal som rör särskilda nätanslutningar skall på förfrågan tillhandahållas nationella tillsynsmyndigheter.

Artikel 11

Sammankoppling av nät

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att rimliga ansökningar om nätsammankoppling med det fasta telenätet från någon av nedanstående organisationer beviljas, särskilt då syftet är att säkerställa tillgång till taltelefonitjänster över hela gemenskapen:

a) teleorganisationer som tillhandahåller fasta telenät i andra medlemsstater, och som är anmälda i enlighet med artikel 26.3,

b) operatörer av allmänna mobiltelefonitjänster i samma medlemsstat,

En teleorganisation får inte avslå en ansökan om sammankoppling utan att den berörda nationella tillsynsmyndigheten först godkänt detta.

Sammankoppling mellan det fasta telenätet och operatörer av allmänna mobiltelefonitjänster i andra medlemsstater kan också överenskommas mellan de berörda parterna, under förutsättning att operatörerna anmälts i enlighet med artikel 26.3. Ansökningar om sådan sammankoppling får inte avslås av teleorganisationen utan att avslaget först godkänts av den berörda nationella tillsynsmyndigheten.

2. De tekniska och kommersiella bestämmelserna om nätsammankopplingar skall avtalas mellan de berörda parterna, dock på ett sådant sätt att nationella tillsynsmyndigheter kan ingripa på det sätt som föreskrivs i artikel 10.3 och 10.4.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att teleorganisationerna iakttar principen om icke-diskriminering när de ingår sammankopplingsavtal med andra.

4. Om sammankopplingsavtalen omfattar särskilda kompensationsbestämmelser för teleorganisationen i sådana fall där olika driftsvillkor, såsom priskontroll eller skyldighet att tillhandahålla tjänsten överallt, gäller för parterna, skall dessa kompensationsbestämmelser vara kostnadsorienterade, icke-diskriminerande och välgrundade. Kompensationsbestämmelser får endast tillämpas efter godkännande av den nationella tillsynsmyndigheten, som skall handla i enlighet med gemenskapsrätten.

5. Närmare upplysningar om enskilda detaljer i sammankopplingsavtal skall på förfrågan tillhandahållas nationella tillsynsmyndigheter.

Artikel 12

Taxeprinciper och insynen i dessa

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att taxorna för användningen av det fasta telenätet och taltelefonitjänsten uppfyller de grundläggande principerna om kostnadsorientering och insyn, i enlighet med bilaga 2 till direktiv 90/387/EEG, och att de svarar mot bestämmelserna i denna artikel.

2. Utan att tillämpningen av principen om kostnadsorienterade taxor påverkas, kan de nationella tillsynsmyndigheter ålägga teleorganisationerna taxebegränsningar med syftet att uppfylla målet att telefonitjänsten skall vara allmänt tillgänglig, med hänsyn även till samhällsplanering.

3. Taxorna för tillgång till, och användning av, det fasta telenätet skall inte påverkas av typen av användning, såvida den inte kräver en annan tjänst eller tilläggstjänst.

4. Taxorna för sådana tilläggstjänster, som ligger utanför anslutning till det fasta telenätet och tillgång till taltelefonitjänsten, skall i enlighet med gemenskapsrätten fastställas särskilt, på ett sådant sätt att användaren inte behöver betala för tilläggstjänster, som inte är nödvändiga för den begärda tjänsten.

5. Taxorna skall normalt vara uppdelade på följande poster, och posterna skall specificeras separat för användaren:

- en anslutningsavgift för anslutningen till det fasta telenätet och upprättandet av abonnemang på teletjänsten,

- en abonnemangsavgift, vars storlek beror på vilken typ av tjänst och vilka tilläggstjänster användaren har valt,

- samtalsavgifter, som bland annat kan vara beroende av lågtrafiktider och högtrafiktider på nätet.

Om andra poster används skall dessa vara öppna för insyn och baserade på objektiva kriterier.

6. Taxorna skall offentliggöras på det sätt som beskrivs i artikel 4.

7. Taxeändringar får genomföras först efter en lämplig tidsfrist för tillkännagivande till allmänheten. Denna tidsfrist skall fastställas av de nationella tillsynsmyndigheterna.

Artikel 13

Principer för kostnadsredovisning

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att de teleorganisationer, som är anmälda i enlighet med artikel 26.2, senast den 31 december 1996 använder sig av ett redovisningssystem som gör det möjligt att genomföra artikel 12, samt att ett kompetent och oberoende organ kontrollerar att detta system efterlevs. En rapport om hur systemet efterlevs skall offentliggöras varje år.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall på förfrågan tillhandahålla en beskrivning av redovisningssystemet, där det framgår vilka huvudkategorier som används för kontering av omkostnader, och vilka regler som styr redovisningen av omkostnaderna för taltelefonitjänsten. De nationella tillsynsmyndigheterna skall på förfrågan informera kommissionen om de redovisningssystem som tillämpas av teleorganisationerna.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av det sista stycket i denna punkt, skall ett sådant system som omtalas i punkt 1 innehålla följande:

a) Kostnaderna för taltelefonitjänsten skall i huvudsak baseras på teleorganisationernas direkta kostnader för iordningställande, drift, underhåll, marknadsföring och fakturering av taltelefonitjänsten.

b) Allmänna kostnader, dvs. kostnader som varken kan hänföras direkt till taltelefoni eller till andra aktiviteter, skall redovisas enligt följande:

i) Allmänna kostnader skall, så långt det är möjligt, redovisas utifrån en direkt analys av deras uppkomst.

ii) Om en direkt analys inte är möjlig skall de allmänna kostnaderna redovisas utifrån en indirekt länk till någon annan kostnadskategori eller grupp av kostnadskategorier, för vilka en direkt tilldelning eller redovisning är möjlig. Den indirekta länkningen skall baseras på jämförbara kostnadsstrukturer.

iii) Om det varken finns något direkt eller indirekt underlag för kostnadsfördelning skall kostnaderna fördelas efter en generell fördelningsnyckel, som räknas fram utifrån förhållandet mellan samtliga utgifter, som direkt härrör från eller indirekt tillskrivs dels taltelefoni, dels andra tjänster.

Andra redovisningssystem får användas endast om de lämpar sig för genomförandet av artikel 12 och som sådana har godkänts av den nationella tillsynsmyndigheten för tillämpning hos teleorganisationerna, under förutsättning att kommissionen underrättas innan systemet tas i bruk.

4. Närmare redovisningsinformation skall efter förfrågan tillhandahållas nationella tillsynsmyndigheter, som skall behandla denna konfidentiellt.

5. Medlemsstaterna skall säkerställa att räkenskaperna för de teleorganisationer, som anmälts i enlighet med artikel 26, upprättas, offentliggörs och undergår oberoende revision. Revisionen skall genomföras i enlighet med til lämplig nationell lagstiftning.

Artikel 14

Rabatter, taxor vid lågtrafik och andra speciella taxebestämmelser

1. De nationella tillsynsmyndigheterna kan godkänna att mängdrabatter erbjuds användarna. Dessa rabatter skall stå under överinseende av nationella tillsynsmyndigheter.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna kan godkänna särskilda taxor för tjänster som är till samhällelig nytta, till exempel larmtjänst, eller för användare som inte ringer så mycket, eller för vissa befolkningsgrupper.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att taxesystemet ger möjlighet till lägre taxor för samtal inom gemenskapen under lågtrafik, inklusive eventuella natt- och helgtaxor.

4. De nationella tillsynsmyndigheterna skall, i de fall specialtaxor införs för taltelefonitjänster som tillhandahålls som ett led i särskilda, tidsbegränsade projekt, säkerställa att dessa på förhand meddelas till den nationella tillsynsmyndigheten.

Artikel 15

Specificerade räkningar

De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att det, med hänsyn till nätets grad av teknisk utveckling och efterfrågan, fastställs och offentliggörs mål för att ge kunderna möjlighet att, om de så önskar, erhålla specificerade räkningar.

Om inte annat följer av gällande lagstiftning om skydd av personuppgifter och privatliv, skall de specificerade räkningarna visa hur förbrukningen fördelas på olika taxor.

Samtal som är avgiftsfria för abonnenten, inklusive samtal till hjälpnummer, skall inte finnas med på abonnentens specificerade räkning.

Inom dessa ramar kan räkningar med olika specificeringsgrad erbjudas abonnenterna mot skälig ersättning.

Artikel 16

Abonnentförteckningar

Om inte annat följer av gällande lagstiftning om skydd av personuppgifter och privatliv, skall de nationella tillsynsmyndigheter säkerställa

a) att användarna har tillgång till tryckta eller elektroniska abonnentförteckningar, och att dessa uppdateras med jämna mellanrum,

b) att användarna fritt kan välja om de vill finnas med i allmänt tillgängliga förteckningar eller ej,

c) att teleorganisationerna vid förfrågan tillhandahåller informationen i de allmänt tillgängliga förteckningarna över taltelefonitjänstens abonnenter, och att detta sker enligt offentliggjorda villkor som skall vara rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande.

Artikel 17

Allmänt tillgängliga telefonautomater

De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att det finns tillräckligt många allmänt tillgängliga telefonautomater för att täcka användarnas rimliga behov både vad gäller antal och geografisk spridning, och att det är möjligt att ringa larmsamtal från sådana telefoner. Samtal till ett gemensamt europeiskt larmnummer, som avses i beslut 91/396/EEG, skall vara avgiftsfria.

Artikel 18

Telefonkort

1. Kommissionen skall säkerställa att ETSI och/eller CEN/CENELEC utarbetar standarder för ett harmoniserat telefonkort som skall kunna användas i telefonautomater i samtliga medlemsstater, och standarder för tillhörande nätgränssnitt, så att telefonkort från en medlemsstat kan användas även i de andra medlemsstaterna. En hänvisning till dessa standarder, och standarder för tillhörande utrustning, skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall verka för att det efter hand införs allmänt tillgängliga telefonautomater, som överensstämmer med de standarder som avses i punkt 1.

Artikel 19

Speciella villkor för handikappade och andra personer med speciella behov

De nationella tillsynsmyndigheterna kan fastställa speciella villkor för handikappade användare och andra personer som har särskilda behov i samband med användning av taltelefonitjänsten.

Artikel 20

Specifikationer för nätanslutningar, inklusive jack

1. Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 30, anmoda ETSI att, där detta är lämpligt, utarbeta standarder för nya typer av harmoniserade nätanslutningar i enlighet med de referensramar som ställts upp i punkt 2 i bilaga 2 till direktiv 90/387/EEG. Hänvisning till dessa standarder skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Om taltelefonitjänsten tillhandahålls användarna via S/T-referenspunkten i ett ISDN-nät skall de nationella tillsynsmyndigheterna säkerställa att nya nätanslutningspunkter uppfyller tillämpliga fysiska gränssnittsspecifikationer, särskilt specifikationer för jacket, som hänvisats till i den lista över standarder som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 21

Om nummertilldelning

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att den nationella tillsynsmyndigheten kontrollerar de nationella numreringsplanerna så att rimliga konkurrensvillkor uppnås. I synnerhet skall principerna för tilldelning av enskilda nummer och nummerserier vara öppna för insyn, skäliga och effektiva, och tilldelningen skall skötas på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt, som är öppet för insyn.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att de huvudsakliga delarna av den nationella numreringsplanen, med alla tillägg och ändringar som tillkommer, offentliggörs utan andra begränsningar än sådana som görs med direkt hänvisning till rikets säkerhet.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall verka för lämplig användning av eventuella europeiska numreringsplaner med syftet att tillhandahålla de tilläggstjänster som anges i punkt 2 i bilaga 3.

Artikel 22

Villkor för tillgång och användning samt väsentliga krav

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att inga villkor som innebär en begränsning i tillgången till eller utnyttjandet av det fasta telenätet eller taltelefonitjänsten til låts, såvida de inte baseras på vad som anges i punkterna 3, 4 och 5 samt godkänts av de nationella tillsynsmyndigheterna.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall fastställa förfaranden för att så snabbt som möjligt i varje enskilt fall kunna besluta om en teleorganisation skall tillåtas vidta åtgärder såsom att avslå en förfrågan om anslutning till det fasta telenätet, att avbryta abonnemang, eller att inskränka tillgången, då organisationen menar att en användare inte uppfyller användningsvillkoren. Förfarandena kan också ge den nationella tillsynsmyndigheten möjlighet att på förhand godkänna särskilda åtgärder i fråga om vissa specifika överträdelser av användningsvillkoren.

De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att dessa förfaranden bygger på en beslutsprocess som är helt öppen för insyn, och där båda parternas rättigheter tillgodoses. Beslut skall fattas först sedan båda parter har haft möjlighet att framföra sina synpunkter. Beslutet skall i vederbörlig ordning motiveras, och meddelas parterna inom en vecka efter det att beslutet fattades.

En sammanfattning av förfarandena skall offentliggöras på det sätt som anges i artikel 4.

Denna bestämmelse inverkar inte på parternas rättighet att väcka talan vid domstol.

3. Eventuella användningsrestriktioner, som påläggs användarna med hänvisning till särskilda eller exklusiva rättigheter till taltelefoni, skall genomdrivas med hjälp av reglerande åtgärder, och skall offentliggöras i enlighet med artikel 4.

4. Villkoren för anslutning av utrustning till det fasta telenätet skall överensstämma med direktiv 91/263/EEG och offentliggöras i överensstämmelse med artikel 4 i det här direktivet.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 91/263/EEG skall nationella tillsynsmyndigheter säkerställa att följande förfaranden följs i de fall då en användares utrustning inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för att bli godkänd, då utrustningen fungerar på ett sådant sätt att nätets integritet äventyras, eller då det finns risk för personskador:

- Teleorganisationen kan stänga av abonnemanget tills utrustningen kopplats bort från nätanslutningspunkten.

- Teleorganisationen skall omedelbart underrätta användaren om avstängningen och förklara orsaken till den.

- Så snart användaren har kopplat bort utrustningen från nätanslutningspunkten skall användaren åter få tillgång till tjänsten.

5. När tillgången till, eller användningen av, det fasta telenätet är föremål för restriktioner med hänvisning till väsentliga krav skall nationella tillsynsmyndigheter säkerställa att det av tillämpliga nationella bestämmelser framgår vilka av de väsentliga kraven i a-d nedan som ligger till grund för restriktionerna.

Restriktioner som införs med hänvisning till väsentliga krav skall offentliggöras på det sätt som anges i artikel 4.

Restriktioner som har sin grund i väsentliga krav skall genomdrivas med hjälp av reglerande åtgärder.

Utan att tillämpningen av artiklarna 3.5 och 5.3 i direktiv 90/387/EEG påverkas skall de väsentliga krav som anges i artikel 3.2 i samma direktiv tillämpas för det fasta telenätet och den allmänna teletjänsten på följande sätt:

a) Inga restriktioner för tillgången till och användningen av det fasta telenätet får införas med hänvisning till kravet på säkerhet vid nätets drift. Detta gäller dock inte för nödsituationer, då en teleorganisation får vidta följande åtgärder för att vidmakthålla säkerheten vid nätets drift:

- Stänga av abonnemanget.

- Inskränka tjänstefunktionerna.

- Neka nya användare tillgång till nätet och tjänsterna.

Med nödsituation avses här ett nätsammanbrott av katastrofkaraktär, eller ett fall av force majeure, såsom extrema väderförhållanden, översvämning, blixtnedslag, strejk eller lockout, krig, militära operationer eller inre oroligheter. I nödsituationer skall teleorganisationen göra allt som står i dess makt för att säkerställa att tjänsten upprätthålls för alla användare.

De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att teleorganisationerna har fastställda förfaranden för hur användare och nationella tillsynsmyndigheter omedelbart skall underrättas om nödsituationens start- och sluttidpunkt samt om den tillfälliga inskränkningens art och omfattning.

b) De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att restriktioner för tillgången till och användningen av det fasta telenätet, med hänvisning till kravet om upprätthållande av nätets integritet, i syfte att skydda bland annat nätutrustning, programvara eller lagrad information, inte får större omfattning än vad som är nödvändigt för att upprätthålla nätets normala funktion. Restriktionerna skall baseras på offentliggjorda, objektiva kriterier, och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

c) När utrustning godkänts och tagits i bruk i överensstämmelse med direktiv 91/263/EEG får inga ytterligare restriktioner åläggas med hänvisning till kravet om samverkan mellan tjänster.

Om nationella tillsynsmyndigheter, i avtal som rör sammankoppling av allmänna nät eller särskilda nätanslutningar, inför villkor avseende samverkan mellan tjänster, skall dessa villkor offentliggöras på det sätt som anges i artikel 4.

d) Medlemsstaterna kan begränsa tillgången till, och användningen av, det fasta telenätet med hänvisning till kravet om skydd av data endast i den omfattning som är nödvändig för att säkerställa att tillämpliga föreskrifter för dataskydd följs, inklusive föreskrifter för skydd av personuppgifter, skydd av konfidentiell information som överförs eller lagras, och skydd av privatlivet, i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

6. De nationella tillsynsmyndigheterna skall, i förekommande fall, säkerställa att teleorganisationerna på förhand och på lämpligt sätt underrättar användarna om när tillgången till eller användningen av det fasta telenätet kan komma att begränsas eller upphöra på grund av planerat underhåll.

Artikel 23

Underlåtelse att betala räkningar

Medlemsstaterna skall godkänna de fastställda åtgärder som skall vidtas då räkningar inte betalas i tid, och möjliga följder av detta, som tillfällig eller definitiv avstängning av abonnemang. Dessa åtgärder skall offentliggöras på det sätt som anges i artikel 4. Åtgärderna skall säkerställa att alla eventuella avbrott, så vitt det är tekniskt möjligt, endast påverkar den berörda tjänsten, och att användaren, innan avstängningen sker, får meddelande därom.

Artikel 24

Tekniska standarder

1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall verka för att tjänster tillhandahålls i överensstämmelse med följande standarder:

- Standarder som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning i enlighet med artikel 5.1 i direktiv 90/387/EEG.

Eller, om inga sådana finns:

- Europeiska standarder som är antagna av ETSI eller CEN/CENELEC.

Eller, om inga sådana finns:

- Internationella standarder eller rekommendationer som antagits av Internationella telekommunikationsunionen (ITU), Internationella standardiseringorganisationen (ISO) eller Internationella elektroteknikkommittén (IEC).

Eller, om inga sådana finns:

- Nationella standarder och specifikationer.

Detta skall ske utan att det påverkar tillämpningen av hänvisningar till sådana europeiska standarder som kan bli obligatoriska i enlighet med artikel 5.3 i direktiv 90/387/EEG.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att teleorganisationerna på förfrågan informerar användarna om standarder och specifikationer, inklusive alla europeiska och/eller internationella standarder, som tillämpas i nationella standarder, och som utgör underlag för tillhandahållandet av de tjänster och tilläggstjänster som omtalas i detta direktiv.

Artikel 25

Bestämmelser om konvergens på gemenskapsnivå

1. Kommissionen skall, utifrån de rapporter som de nationella tillsynsmyndigheterna skickar in enligt artikel 26.5, och den information som offentliggörs i överens stämmelse med artikel 4, följa hur arbetet med att uppfylla målen och införa gemensamma tjänster och tilläggstjänster inom hela gemenskapen fortlöper.

2. Om det visar sig att genomförandet av de krav som anges i artiklarna 5, 9 och 15 är otillräckligt för att säkerställa användarnas tillgång till harmoniserade tjänster och tilläggstjänster på gemenskapsnivå, kan harmoniserade mål, och datum för när dessa mål skall vara uppfyllda, fastställas på det sätt som föreskrivs i artikel 30.

När kommissionen verkställer detta förfarande skall full hänsyn tas till nätets utvecklingsgrad och marknadens efterfrågan i varje enskild medlemsstat.

3. Om inga kommersiella avtal kan komma till stånd mellan teleorganisationerna, särskilt med hänsyn till de tilläggstjänster som anges i artikel 9.2 och som förutsätter samarbete inom hela gemenskapen, kan villkor som är nödvändiga för att användarna skall kunna få tillgång till harmoniserade tilläggstjänster fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 30.

Kommissionen skall ta tillräcklig hänsyn till nätets utvecklingsgrad, de olika arkitekturerna och marknadens efterfrågan i varje enskild medlemsstat.

Artikel 26

Meddelanden och rapportering

1. Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1995 anmäla till kommissionen vilken myndighet de har utsett till nationell tillsynsmyndighet.

2. Medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen namnen på de teleorganisationer som detta direktiv skall tillämpas på, i synnerhet för att säkerställa att nät och tjänster tillhandahålls i överensstämmelse med artikel 3.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall anmäla till kommissionen namnen på de teleorganisationer, inom deras område, som har tillstånd att koppla samman sina fasta nät direkt med nät som tillhör teleorganisationer i andra medlemsstater, för att tillhandahålla taltelefonitjänster.

De nationella tillsynsmyndigheterna skall anmäla till kommissionen namnen på de operatörer av allmänt tillgängliga mobiltelefonitjänster, inom deras område, som har tillstånd att sammankoppla sig direkt med fasta nät som tillhör teleorganisationer i andra medlemsstater, för att tillhandahålla taltelefonitjänster.

4. Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra de namn som avses i punkterna 2 och 3.

5. De nationella tillsynsmyndigheterna skall årligen till kommissionen lämna en rapport om hur stora framsteg som gjorts vad gäller uppfyllandet av de mål som fastställts av de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med artiklarna 5, 9 och 15.

Den årliga rapporten skall skickas till kommissionen senast fem månader efter årets slut.

6. De nationella tillsynsmyndigheterna skall arkivera, och på förfrågan från kommissionen tillhandahålla, ingående information om de enskilda fall, som behandlats hos dem, där tillgången till eller användningen av det fasta telenätet eller taltelefonitjänsten begränsats eller upphört, inklusive information om vilka åtgärder som vidtagits och motiveringen för dessa. Undantag utgör fall av den typ som anges i artikel 23. Denna bestämmelse är heller inte tillämplig för sådana efterfrågade uppgifter som, om de vidarebefordras, kan påverka en pågående rättegång eller annan nationell åtgärd som vidtas för att upprätthålla reglerande åtgärder i enlighet med gemenskapsrätten.

Artikel 27

Förlikning och avgörande av nationella tvister

Utan att det påverkar

a) kommissionens eller någon medlemsstats rätt att vidta åtgärder i enlighet med fördraget,

b) de rättigheter som gällande nationell lagstiftning tillförsäkrar den person som åberopar det förfarande som anges i punkterna 3 och 4, den berörda teleorganisationen, eller andra, såvida de inte ingår en överenskommelse som löser tvisten mellan dem, eller

c) bestämmelserna i detta direktiv om att de nationella tillsynsmyndigheterna kan fastställa villkoren i avtal mellan teleorganisationer och användare

skall följande förfaranden stå till användarens förfogande:

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att alla parter, inklusive användare, leverantörer av tjänster, konsumenter och andra teleorganisationer, som tvistar med en teleorganisation om en påstådd överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv, har rätt att klaga hos den nationella tillsynsmyndigheten eller någon annan oberoende instans. Lättillgängliga och i princip billiga förfaranden skall fastställas på nationell nivå med syftet att tvisterna skall lösas på ett rättvist och snabbt sätt med full insyn. Dessa förfaranden skall också användas vid tvister mellan användare och teleorganisationer, som gäller telefonräkningar.

2. En användare eller en teleorganisation kan, om tvisten berör teleorgansiationer i fler än en medlemsstat, genom ett skriftligt meddelande till den nationella tillsynsmyndigheten och till kommissionen åberopa det förlikningsförfarande som anges i punkterna 3 och 4.

Medlemsstaterna kan också tillåta sina nationella tillsynsmyndigheter att åberopa förlikningsförfarandet.

3. Om den nationella tillsynsmyndigheten eller kommissionen, efter att ha mottagit ett meddelande enligt punkt 2, finner att det finns anledning att ytterligare utreda fallet kan de föra saken vidare till ordföranden för den kommitté som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät.

4. I de fall som avses i punkt 3, skall ordföranden för den kommitté som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät starta följande förfarande, om han finner att alla rimliga åtgärder vidtagits på nationell nivå:

a) Ordföranden för den kommitté som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät skall så snart som möjligt utse en arbetsgrupp bestående av minst två medlemmar från kommittén, en representant för den berörda nationella tillsynsmyndigheten samt ordföranden för kommittén eller någon annan av honom utsedd tjänsteman från kommissionen.

Arbetsgruppen, där kommissionens representant är ordförande, skall normalt sammanträda inom tio dagar efter det att gruppen inkallats. Arbetsgruppens ordförande kan, efter förslag från vilken som helst av medlemmarna i gruppen, besluta att inkalla högst två andra personer som experter för att biträda gruppen.

b) Arbetsgruppen skall ge den part som åberopat förfarandet, de nationella tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna och de berörda teleorganisationerna tillfälle att framföra sina respektive synpunkter i muntlig eller skriftlig form.

c) Arbetsgruppen skall sträva efter att lösa tvisten mellan de berörda parterna inom tre månader från det datum då det meddelande som nämns i punkt 2 mottogs. Ordföranden för den kommitté som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät skall underrätta kommittén om resultatet, så att kommittén får möjlighet att framföra sina synpunkter.

5. Den part som åberopar detta förfarande skall svara för sina egna omkostnader i samband med förfarandet.

Artikel 28

Anstånd

1. Om en medlemsstat inte kan, eller förutser att den inte kommer att kunna, uppfylla kraven i artikel 12 och 13 skall den meddela kommissionen om orsaken till detta.

2. Anstånd med att uppfylla förpliktelserna i artikel 12 och 13 kan endast accepteras om den medlemsstat det gäller kan visa att uppfyllande av kraven skulle innebära en orimligt stor börda för medlemsstatens teleorganisation.

3. Medlemsstaten skall i detta fall meddela kommissionen ett datum då kraven kan vara uppfyllda, och vilka åtgärder som man planerar att vidta för att nå detta mål.

4. När kommissionen från en medlemsstat mottar ett meddelande av den typ som anges i punkt 1, skall den underrätta medlemsstaten om kommissionen bedömer att medlemsstatens särskilda situation berättigar att medlemsstaten enligt punkt 2 kan ges anstånd med att genomföra artiklarna 12 och 13, och i sådant fall hur långt anstånd som är berättigat.

Artikel 29

Teknisk anpassning

Ändringar som är nödvändiga för att tillämpa punkt 2 i bilaga 1 och bilagorna 2 och 3 på nya tekniska landvinningar eller på förändringar i efterfrågan skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 30.

Artikel 30

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 9.1 i direktiv 90/387/EEG.

2. Kommissionens representant skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid, som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 31

Uppföljning

Kommissionen skall undersöka hur detta direktiv fungerar och avlägga rapport till Europaparlamentet och rådet om detta, första gången senast den 31 december 1998. Rapporten skall bland annat baseras på den information som medlemsstaterna gett kommissionen och den kommitté som ansvarar för tillhandahållandet av öppna nät. Om det behövs kan rapporten innehålla förslag till ytterligare åtgärder för att direktivets mål skall kunna uppfyllas.

Artikel 32

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1995. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras får varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 33

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 34

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 1.

(2) EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 10.

(3) EGT nr L 268, 19.10.1994, s. 15.

(4) EGT nr L 95, 21.4.1993, s. 29.

(5) EGT nr C 233, 6.9.1991, s. 2.

(6) EGT nr C 318, 4.12.1992, s. 2.

(7) EGT nr L 165, 19.6.1992, s. 27.

(8) EGT nr L 181, 15.7.1994, s. 40.

(9) EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 8.

(10) EGT nr L 100, 19.4.1994, s. 30.

(11) EGT nr L 230, 24.8.1990, s. 25.

(12) EGT nr L 217, 6.8.1991, s. 31.

(13) EGT nr L 128, 23.5.1991, s. 1.

(14) EGT nr L 220, 30.8.1993, s. 1.

BILAGA I

RUBRIKER FÖR INFORMATION SOM SKALL OFFENTLIGGÖRAS I ENLIGHET MED ARTIKEL 4

1. NAMN OCH ADRESS TILL TELEORGANISATIONEN/TELEORGANISATIONERNA

Denna punkt skall omfatta namn och adress till huvudkontoret för den teleorganisation (eller de teleorganisationer) som tillhandahåller de fasta telenäten och/eller taltelefonitjänsterna.

2. TELETJÄNSTER SOM ERBJUDS

2.1. Typ av anslutning till det fasta telenätet.

Tekniska specifikationer för gränssnitten vid allmänt tillgängliga nätanslutningspunkter, inklusive, där det är tillämpligt, referenser till nationella eller internationella standarder eller rekommendationer, i enlighet med artikel 24, för följande:

- Analoga och/eller digitala nät:

a) enkellinjeanslutning

b) flerlinjeanslutning

c) direktval (DDI)

d) andra gränssnitt som tillhandahålls allmänt

- ISDN:

a) specifikationer för bas- och primärgränssnitt vid S/T-referenspunkter, inklusive signalprotokollet

b) information om vilka bärartjänster som kan framföra taltelefonitjänster

c) andra gränssnitt som tillhandahålls allmänt

- Övriga gränssnitt som tillhandahålls allmänt.

Utöver ovanstående information, som skall offentliggöras enligt förfarandet i artikel 4, skall teleorganisationerna utan oskäligt dröjsmål informera leverantörer av teleutrustning i den händelse nätspecifikationerna kan påverka funktionen hos godkänd teleutrustning.

2.2. Utbudet av telefontjänster

En beskrivning av den bastjänst avseende taltelefoni som tillhandahålls. Av beskrivningen skall framgå vad som ingår i anslutningsavgiften och i abonnemangsavgiften (t.ex. telefonisttjänster, telefonkataloger, underhåll).

En beskrivning av de tillvalstjänster och extrafunktioner avseende taltelefoni, som prissätts skilt från bastjänsten, och, i de fall det är tillämpligt, hänvisning till relevanta tekniska standarder eller specifikationer som dessa följer, i enlighet med artikel 24.

2.3. Taxor

Information om taxor för anslutning, användning och underhåll, inklusive rabattprislistor.

2.4. Kompensation/återbetalningspolicy

Inklusive närmare upplysningar om eventuella kompensations- eller återbetalningsordningar.

2.5. Typer av underhåll som tillhandahålls

2.6. Tillvägagångssätt vid beställning

Inklusive information om vart, inom teleorganisationen, man skall vända sig.

2.7. Standardavtalsvillkor

Inklusive upplysning om kortast tillåtna avtalstid, om sådan finns.

3. KRAV FÖR GODKÄNNANDE

Härunder skall finnas en tydlig beskrivning av alla abonnemangsvillkor som är av betydelse för användarna, inklusive de som tillhandahåller tjänsten. Beskrivningen skall minst innehålla information om följande:

- Abonnemangsvillkorens art, inklusive information om det krävs registrering och/eller godkännande utifrån ett individuellt underlag, eller om godkännandet är generellt, så att det inte krävs någon individuell registrering och/eller individuellt godkännande.

- Eventuell tidsbegränsning för godkännanden och abonnemang.

- En lista över alla dokument som innehåller relevanta upplysningar om vilka abonnemangsvillkor som medlemsstaten ålägger användarna.

4. VILLKOR FÖR ANSLUTNING AV TELEUTRUSTNING

Denna punkt skall innehålla en komplett översikt över den nationella tillsynsmyndighetens krav på teleutrustning, i linje med bestämmelserna i direktiv 91/263/EEG, inklusive villkoren för inkoppling hos kunden och nätanslutningspunktens placering, i de fall där det är tillämpligt.

5. ANSLUTNINGS- OCH ANVÄNDNINGSRESTRIKTIONER

Denna punkt skall innehålla alla eventuella anslutnings- och användningsrestriktioner i enlighet med kraven i artikel 22.

6. PARAMETRAR FÖR TJÄNSTENS PRESTANDA OCH KVALITET

Definitioner, mätmetoder, mål och uppfyllandet av målen i enlighet med kraven i artikel 5.

7. MÅL FÖR INFÖRANDE AV NYA TJÄNSTER, FUNKTIONER, TILLÄGGSTJÄNSTER OCH TAXOR

Målen skall offentliggöras i enlighet med kraven i artiklarna 9 och 15.

8. VILLKOR FÖR SÄRSKILD NÄTANSLUTNING

Denna punkt skall omfatta de villkor för särskild nätanslutning, som fastställts av nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med artikel 10.5.

9. TILLGÅNG TILL BESKRIVNINGEN AV REDOVISNINGSSYSTEMET

Den adress, varifrån en beskrivning av redovisningssystem kan rekvireras, i enlighet med kraven i artikel 13.

10. HUVUDDRAGEN I DEN NATIONELLA NUMRERINGSPLANEN

- I enlighet med kraven i artikel 21.

11. VILLKOR FÖR ANVÄNDNINGEN AV INFORMATIONEN I ABONNENTFÖRTECKNINGAR

- I enlighet med artikel 16 c.

12. FÖRLIKNINGSFÖRFARANDE OCH HANTERING AV TVISTER

Denna punkt skall omfatta riktlinjer för vilka möjligheter användarna har att anföra klagomål med syfte att nå förlikning och lösa tvister med teleorganisationerna i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel 27. Här skall också finnas en sammanfattning av de förfaranden som finns att tillgå för att lösa tvister i enlighet med artikel 22.2.

13. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT I HÄNDELSE AV UTEBLIVEN BETALNING AV RÄKNINGAR

- I enlighet med kraven i artikel 23.

BILAGA II

LEVERANSTIDER OCH INDIKATORER FÖR TJÄNSTENS KVALITET ENLIGT KRAVEN I ARTIKEL 5

Följande lista anger på vilka områden kvalitetsindikatorer krävs för teleorganisationer som anmälts i enlighet med artikel 26.2:

- leveranstider för att få till stånd en anslutning till nätet

- felfrekvens per anslutning

- väntetid för reparation av fel

- felfrekvens vid uppkoppling av samtal

- väntetid för klarton

- väntetid för koppling av samtal

- statistik över överföringskvalitet

- svarstider för tjänster som sköts av telefonist

- hur stor andel av de allmänt tillgängliga telefonautomaterna för mynt eller kort som faktiskt fungerar

- felfrekvens för räkningar

BILAGA III

TILLHANDAHÅLLANDE AV TILLÄGGSTJÄNSTERIENLIGHET MED ARTIKEL 9

1. LISTA ÖVER DE TILLÄGGSTJÄNSER SOM DET HÄNVISAS TILL ARTIKEL 9.1

a) Tillgång till tonval (DTMF)

Detta innebär att det fasta telenätet är beskaffat på ett sådant sätt att man kan använda tonvalstelefoner för att signalera till centralen med hjälp av toner som definierats i ITU-T-rekommendation Q.23, och att samma toner kan användas för genomgående signalering genom nätet, både inom medlemsstaten och mellan medlemsstaterna.

b) Direktvalsgränssnitt, DDI (eller andra tilläggstjänster med samma funktion).

Detta innebär att användare anslutna till en företagsväxel eller ett liknande privat system kan ta emot samtal direkt från det fasta telenätet, utan att behöva gå via växeloperatören.

c) Vidarekoppling av samtal

Detta innebär att inkommande samtal kopplas vidare till ett annat nummer, inom samma medlemsstat eller i någon annan medlemsstat, antingen genomgående eller också vid uteblivet svar eller upptagetton.

Denna tjänst skall tillhandahållas i enlighet med tillämplig lagstiftning om dataskydd och skydd av privatlivet.

d) Identifikation av uppringande nummer

Detta innebär att den uppringandes telefonnummer visas hos den som blir uppringd, innan samtalet påbörjas.

Denna tjänst skall tillhandahållas i enlighet med tillämplig lagstiftning om dataskydd och skydd av privatlivet.

2. LISTA ÖVER TJÄNSTER OCH TILLÄGGSTJÄNSTER SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 9.2

a) Tillgång till frisamtal över hela gemenskapen

Härmed förstås tjänster, inklusive nummertjänster, som frisamtal, t.ex. 020-nummer, och där den uppringande parten antingen inte betalar något alls för samtalet eller också endast betalar en del av den totala samtalskostnaden.

b) Betalsamtal över hela gemenskapen

Betalsamtal innebär att avgiften för användandet av en tjänst av något slag, som utnyttjas via teleorgansiationens nät, kan betalas via telefonräkningen (t.ex. 071-nummer).

c) Vidarekoppling av samtal över hela gemenskapen

Detta innebär att det går att vidarekoppla ett samtal till en tredje part i samma medlemsstat, eller i en annan medlemsstat.

d) Omvänd debitering över hela gemenskapen

Denna punkt rör samtal där både den uppringande och den uppringde befinner sig inom gemenskapen.

Detta innebär att den uppringda parten, på den uppringande partens begäran, innan samtalet kopplas fram, kan acceptera att bli debiterad kostnaden för samtalet.

e) Nummerpresentation över hela gemenskapen

Detta innebär att den uppringandes telefonnummer visas hos den som blir uppringd, innan samtalet påbörjas.

Denna tjänst skall tillhandahållas i enlighet med tillämplig lagstiftning om dataskydd och skydd av privatlivet.

f) Tillgång till telefonisttjänster i andra medlemsstater

Detta innebär att användarna i en medlemsstat har tillgång till telefonisttjänster/hjälpnummer i en annan medlemsstat.

g) Tillgång till nummerupplysningen i andra medlemsstater

Detta innebär att användarna i en medlemsstat kan ringa till nummerupplysningen i en annan medlemsstat.