(1)

Den 8 augusti 2024 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Egypten, Indien, Japan och Vietnam (de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 24 juni 2024 av European Steel Association (Eurofer eller klaganden). Klagomålet ingavs på vägnar av unionsindustrin för vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Egypten, Indien, Japan och Vietnam till föremål för registrering genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2719 (förordningen om registrering) (3).

(4)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen tillhandahöll kommissionen den 14 mars 2025 parterna en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin. Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Kommissionen mottog inga synpunkter avseende beräkningarnas riktighet.

(5)

Den 7 april 2025 införde kommissionen en provisorisk antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Egypten, Japan och Vietnam genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/670 (4) (förordningen om provisorisk tull).

(6)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av en provisorisk antidumpningstull (det preliminära utlämnandet av uppgifter) inkom klagandena, de exporterande producenterna Daido Steel Co., Ltd (Daido), Formosa Ha Tinh Steel Corporation (FHS), Al Ezz Dekheila Steel Company S.A.E (Ezz Steel), Nippon Steel Corporation (Nippon Steel) och JFE Steel Corporation (JFE), Hoa Phat Group samt de egyptiska och japanska myndigheterna, med skriftliga synpunkter på de preliminära slutsatserna inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(7)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Ezz Steel, de egyptiska myndigheterna, Nippon Steel och de japanska myndigheterna hördes.

(8)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. För att komma fram till de slutgiltiga avgörandena beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(9)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av vissa varmvalsade platta produkter med ursprung i Egypten, Japan och Vietnam (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(10)

De parter som begärde att bli hörda gavs även möjlighet till detta. De egyptiska myndigheterna, Ezz Steel (EZDK och EFS), de japanska myndigheterna och Nippon Steel hördes.

(11)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen synpunkter från Daido, FHS, Hoa Phat Group, Nippon Steel, JFE, de japanska myndigheterna och Eurofer.

(12)

Vissa synpunkter från Nippon Steel godtogs, vilket påverkade nivån för skademarginalen för denna exporterande producent och för de samarbetsvilliga japanska producenter som inte ingick i urvalet. De nya marginalerna lämnades ut på nytt i ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter den 7 augusti 2025 till alla parter, som gavs tillfälle att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(13)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter konstaterade kommissionen att unionsindustrins icke företagsinterna försäljning till närstående parter hade dubbelräknats i de uppgifter om förbrukning och försäljning som redovisas i tabellerna 1, 3 och 4 i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter. De marknadsandelar för importen från de berörda länderna och övriga tredjeländer som beräknats i tabellerna 2 och 6 ändrades i enlighet med detta. Denna ändring påverkar inte de relevanta trenderna och därmed slutsatserna i det slutliga utlämnandet av uppgifter. Med tanke på att vissa av värdena skilde sig något från de värden som angavs i det slutliga utlämnandet av uppgifter gjordes emellertid ytterligare ett slutligt utlämnande av uppgifter den 18 augusti 2025 för att informera de berörda parterna om dessa ändringar. Med hänsyn till undersökningens tidsfrist gavs de berörda parterna tillfälle att lämna synpunkter inom två dagar i enlighet med artikel 20.5 sista meningen i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(14)

Formosa Ha Tinh Steel Corporation (FHS) hävdade att kommissionen inte behandlade företagets förfaranderelaterade påståenden på ett korrekt sätt med motiveringen att dessa påståenden gick längre än kravet på tillräcklig bevisning enligt artiklarna 5.3 och 5.7 i grundförordningen och artiklarna 5.2 och 5.3 i WTO:s antidumpningsavtal. FHS beaktade följande tre faktorer: i) avsaknaden av centrala ekonomiska indikatorer i klagomålet, ii) den bristfälliga icke-konfidentiella versionen och iii) kommissionens underlåtenhet att fullt ut undersöka unionsindustrins egna strukturella svagheter, ökade kostnader för minskade koldioxidutsläpp och rekordhöga elpriser. FHS ansåg att ett antal faktorer som kommissionen identifierade i kapitlet om orsakssamband bekräftade dess påstående att klaganden inte uppfyllde villkoren för inledande i klagomålet. FHS hävdade att kommissionen åsidosatte sin skyldighet att genomföra en objektiv granskning baserad på faktisk bevisning genom att betrakta förfaranderelaterade påståenden separat och kvalificera den bevisning som klagandena lagt fram som ”otillräcklig” utan att behandla de frågor som tagits upp på ett korrekt sätt. De påståenden som denna exporterande producent gjorde när undersökningen inleddes om att det saknades faktisk bevisning som motiverade inledandet av förfarandet i den mening som avses i artiklarna 5.2 och 5.3 i WTO:s antidumpningsavtal behandlades i detalj i skälen 12–18 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen noterade att de aspekter som enligt denna exporterande producent var ofullständiga eller genom vilka unionsindustrins faktiska situation presenterades på ett felaktigt sätt vederbörligen har dokumenterats i förordningen om provisorisk tull. Dessa faktorer och förhållanden gällde följande aspekter av unionsindustrins tillstånd:

(15)

Såsom anges i skäl 16 i den förordningen om provisorisk tull fann man att den version som berörda parter i klagomålet kan begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke konfidentiella sammanfattningar av de uppgifter som beviljats konfidentiell behandling, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar under hela förfarandet. Påståendet avvisades därför.

(16)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade FHS återigen att dess konkreta exempel, såsom ”PCN-tabeller som saknas, marknadsundersökningar med upphovsrättsskyddad information utelämnad, oläsliga arbetsblad avseende kapaciteten”, och avsaknaden av en motiverad förklaring till varför dessa artiklar kunde förbli dolda, stred mot artikel 6 i WTO:s antidumpningsavtal och artikel 19.2 i grundförordningen, men lade inte fram några ytterligare argument. I avsaknad av nya uppgifter och såsom nämns i skäl 15 avvisades påståendet.

(17)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande stickprovsförfarandet bekräftades skälen 27–35 i förordningen om provisorisk tull.

(18)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande detta avsnitt bekräftades skäl 36 i förordningen om provisorisk tull.

(19)

Ett ytterligare kontrollbesök gjordes på plats hos Eurofer i Bryssel i Belgien.

(20)

FHS hävdade att kommissionen inte borde ha använt detta ”atypiska år” som referensvärde genom att erkänna i skäl 45 i förordningen om provisorisk tull att 2021 stod för ”en exceptionell bottennotering” för kapacitetsutnyttjandet och även erkänna förekomsten av en prisökning efter covid-19 under samma period. Genom att välja 2021 som indexbasår skapade kommissionen en partiskhet som påverkade trendlinjen.

(21)

Kommissionen behandlade detta påstående i skäl 42 i förordningen om provisorisk tull, där den uppgav att skadeundersökningsperioden inte skulle utsträckas till år 2020, eftersom marknaden och unionsindustrins resultat då var kraftigt påverkade av exceptionella omständigheter utlösta av covid-19-krisen. En sådan förlängning skulle inte ha haft något mervärde, särskilt eftersom industrin under 2020 drabbades av betydande förluster, främst till följd av effekterna av covid-19. Marknadssituationen började normaliseras i frågan om tillgång och efterfrågan, vilket förklarar förbättringen av unionsindustrins ekonomiska situation, men samtidigt befann sig unionsindustrin återigen under tryck från import från de berörda länderna, vilket urholkade marknadsandelar och vinster som blev ännu mer akuta 2023 och under undersökningsperioden. Dessutom var skadeundersökningsperiodens längd förenlig med normal undersökningspraxis.

(22)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS att kommissionen bortsåg från företagets förslag att inleda undersökningsperioden 2019 i stället för 2021, vilket ledde till en överträdelse av kommissionens skyldighet att genomföra en objektiv granskning enligt artikel 3.1 i antidumpningsavtalet. Ytterligare synpunkter som inkom från exporterande producenter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter rörande både början av skadeundersökningsperioden och skadeanalysen behandlas i avsnitt 4.

(23)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftades skälen 40–45 i förordningen om provisorisk tull.

(24)

En exporterande producent, Daido, begärde att alla dess typer av varmvalsade platta stålprodukter skulle undantas, eftersom de inom industrin är kända som verktygsstål och snabbstål, även om de inte överensstämmer med beskrivningen av verktygsstål i EU:s kombinerade nomenklatur (KN).

(25)

Kommissionen bekräftade i förordningen om provisorisk tull att verktygsstål och snabbstål inte omfattades av produktdefinitionen i den aktuella undersökningen. Kommissionen ansåg emellertid att Daidos begäran att alla dess typer av varmvalsade platta produkter av stål skulle undantas inte var tillräckligt specifik, vilket medförde en risk att många vanliga varmvalsade platta stålprodukter för andra ändamål än för verktyg även kunde omfattas. På grundval av detta avvisade kommissionen Daidos begäran om att alla dess produkter skulle undantas, men bekräftade att verktygsstål skulle undantas, såsom anges i avsnitt 2.1 i förordningen om provisorisk tull. Dessutom ansåg kommissionen att det var importörernas ansvar att använda rätt KN-nummer när varor deklareras för tullmyndigheterna.

(26)

Efter införandet av provisoriska åtgärder hävdade Daido att även om dess verktygsstål inte omfattades av definitionen av verktygsstål och därför inte omfattades av de särskilda KN-numren för verktygsstål (5), konkurrerade dess verktygsstål fortfarande med dem. Kommissionen bör därför erkänna att Daidos ”verktygsstål” har andra fysikaliska och kemiska egenskaper än de ”varmvalsade platta stålprodukter” som omfattas av denna undersökning och undanta dem från produktdefinitionen.

(27)

Daido ansåg att företaget i sin inlaga hade fastställt objektiva och särskilda kriterier för att stödja sin begäran om undantag. Dessutom var Daido säker på att både slutanvändningen av verktygsstål och dess fysiska egenskaper var tillräckligt specifika för att förhindra uteslutandet av produkter som inte är verktygsstål som inte ska uteslutas från undersökningen (dvs. för att förhindra kringgående).

(28)

På grundval av uppgifterna i ärendehandlingarna och i avsaknad av uppgifter om motsatsen från Daido, drog kommissionen slutsatsen att Daidos ”verktygsstålprodukter” inte i sig skiljer sig från varmvalsade platta stålprodukter och att de skulle kunna omfatta många vanliga varmvalsade platta stålprodukter för andra ändamål än för verktyg. Kommissionen ansåg därför inte att det var motiverat att uttryckligen undanta Daidos verktygsstålsprodukter från produktdefinitionen.

(29)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter tillhandahöll Daido ytterligare tekniska dokument (inspektionsintyg och informationsblad om den kemiska specifikationen) till stöd för sin begäran om undantag. Daido betonade även att avvisandet av begäran om undantag för Daidos verktygsstål innebar att kommissionen, trots att företagets verktygsstålprodukter definierades som verktygsstål enligt DIN-standarder, inte behandlade dem som verktygsstål enbart för att de inte omfattades av definitionen i EU:s klassificeringssystem. Enligt Daido var detta inte ett tillräckligt argument för att inte betrakta Daidos verktygsstål som verktygsstål. Slutligen påpekade Daido att när Daidos verktygsstål importeras till EU tillhandahåller företaget tullmyndigheterna ett inspektionskvalitetsintyg, där Daidos företagsnamn och typer av verktygsstål tydligt nämns. Detta bör därför göra det möjligt för tullmyndigheterna att särskilja Daidos verktygsstål från andra produkter och kontrollera att de inte är varmvalsade platta stålprodukter.

(30)

Daido underlät dock fortfarande att tillhandahålla objektiva tekniska egenskaper enligt definitionen av verktygsstål i de särskilda KN-numren, vilka skulle bekräfta att de omfattas av definitionen i EU:s klassificeringssystem av verktygsstål och därmed göra det möjligt för tullmyndigheterna att särskilja Daidos verktygsstål från alla andra stålprodukter som omfattas av åtgärderna. En påstådd marknadsuppfattning är inte tillräcklig för att utesluta en produkt. Hänvisningen till DIN-standarder som gör det möjligt att definiera verktygsstålprodukter avvisades eftersom beskrivningen av verktygsstål, som ingår i EU:s kombinerade nomenklatur, innehåller en mycket exakt sammansättning av de enskilda delar som krävs i den kompletterande anmärkningen till kapitel 72 i EU:s KN-förordning. Såsom anges i skäl 24 och som bekräftas av Daido var företagets ”verktygsstål” inte heller ett faktiskt verktygsstål i den mening som avses i EU:s kombinerade nomenklatur. Kommissionen konstaterade att kompletterande anmärkning 1 till kapitel 72 innehåller en tydlig definition av verktygsstål. Om den produkt för vilken undantag begärs inte omfattas av det fastställda tillämpningsområdet för verktygsstål bör den inte betraktas som sådant och skulle därför omfattas av denna undersökning.

(31)

Kommissionen avvisade därför begäran om undantag för Daidos ”verktygsstål”. När det gäller inverkan på den begärande parten kunde kommissionen inte se hur det vore ”katastrofalt” att inte bevilja undantaget, vilket parten hävdade, med hänsyn till Daidos möjlighet att deklarera sina produkter till tullmyndigheterna enligt det korrekta KN-numret eller begära ett specifikt KN-nummer.

(32)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande produktdefinitionen, bekräftade kommissionen undersökningsresultaten i skälen 52 och 53 i förordningen om provisorisk tull.

(33)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna mottog kommissionen skriftliga synpunkter på de preliminära slutsatserna om dumpning avseende Egypten från den egyptiska exporterande producenten Ezz Steel, de egyptiska myndigheterna och Eurofer. Dessutom inkom synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter från Ezz Steel och de egyptiska myndigheterna. Dessa påståenden behandlas i de relevanta avsnitten nedan.

(34)

Den detaljerade informationen om metoden för beräkningen av normalvärdet presenterades i skälen 54–65 i förordningen om provisorisk tull.

(35)

Eftersom inga påståenden inkommit avseende beräkningen av normalvärdet, bekräftas dessa skäl.

(36)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skäl 66 i förordningen om provisorisk tull.

(37)

Under stadiet för det preliminära utlämnandet av uppgifter identifierade Ezz Steel fem exportförsäljningstransaktioner som företaget rapporterade i sitt svar på frågeformuläret men som saknades i beräkningen av dumpning. Kommissionen vidtog motsvarande korrigeringar.

(38)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade Ezz Steel och de egyptiska myndigheterna att kommissionen borde ha använt fakturadatumet som datum för växelkursen för att omvandla exportförsäljning till unionen i US-dollar till lokal valuta, i stället för att använda datumet för det ursprungliga köpekontraktet. Ezz Steel hävdade vidare att om kommissionen skulle avvika från att använda fakturadatumet borde den inte använda det ursprungliga datumet för köpekontraktet, utan det datum som rembursen för motsvarande exportförsäljning utfärdades och avtalet blir slutgiltigt. Företaget föreslog en genomsnittlig tidsförskjutning mellan fakturadatumet och datumet för köpekontraktet på 20 dagar på grundval av de få exporttransaktioner som ingick i kommissionens urval under kontrollen, vilket i praktiken skulle medföra en tillämpning av en genomsnittlig växelkurs som inte överstiger 30 dagar efter den dag då de rättsliga försäljningsvillkoren blir slutgiltiga.

(39)

Ezz Steel hävdade att kommissionen även borde använda fakturadatumet för den inhemska försäljningen, eftersom det även förelåg en tidsförskjutning på mellan en och två månader mellan köpekontraktet och fakturadatumet, och att priserna varierade mellan dessa datum.

(40)

Beträffande exportförsäljningen kunde parterna inte visa, och det framgick inte heller av de försäljningstransaktioner som ingick i urvalet, att det förelåg någon strukturell skillnad med avseende på de överenskomna försäljningsvillkoren (t.ex. i fråga om pris, volym eller kvalitet) mellan datumet för det ursprungliga köpekontraktet och det datum då remburserna utfärdades, förutom förekomsten av en tidsförskjutning för ett fåtal (18) exporttransaktioner i fråga, som inte är representativ för populationen. Dessutom är det genomsnitt på 30 dagar som anges i skäl 38 irrelevant eftersom standardavvikelsen för urvalet är hög. Detta påstående avvisades därför.

(41)

När det gäller påståendet under stadiet för det preliminära utlämnandet av uppgifter om huruvida det förelåg en liknande situation för de inhemska försäljningsvillkoren och att man för den inhemska försäljningen bör använda datumet för köpekontraktet i stället för fakturadatumet, drog kommissionen slutsatsen att det, förutom att detta påstående inte styrktes av någon bevisning, inte heller fanns någon anledning att avvika från fakturadatumet för den inhemska försäljningen, eftersom det inte förelåg några växelkursproblem i samband med denna försäljning, i och med att all inhemsk försäljning gjordes i egyptiska pund. Detta påstående avvisades därför.

(42)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter redogjorde Ezz Steel och de egyptiska myndigheterna närmare för sitt påstående under det preliminära skedet att kommissionen hade använt fel datum för att omvandla exportförsäljningen från US-dollar till egyptiska pund, och lade till två skäl: devalveringen och det datum då de väsentliga försäljningsvillkoren fastställs.

(43)

Enligt Ezz Steel har kommissionen i förordningen om provisorisk tull inte förklarat hur växelkursfluktuationerna och det egyptiska pundets totala värdeminskning i förhållande till US-dollarn ledde till slutsatsen att referenspunkten måste vara datumet för köpekontraktet och inte fakturadatumet.

(44)

Skälen för att använda datumet för köpekontraktet i stället för fakturadatumet angavs dock tydligt i skäl 72 i förordningen om provisorisk tull. Såsom förklaras i det skälet motiverade det faktum att företaget var verksamt i en situation med hög devalvering av det egyptiska pundet mot US-dollarn och euron i kombination med att försäljningsvillkoren, inklusive försäljningspriset, fastställdes vid tidpunkten för köpekontraktet – en tidpunkt då endast den dåvarande växelkursen var känd, användningen av datumet för köpekontraktet som korrekt referensdatum för försäljningen och inte fakturadatumet.

(45)

Företaget hävdade vidare att den hybridmetod som kommissionen använt genom att beakta växelkursen vid tidpunkten för kontraktsdatumet för exportförsäljningen och växelkursen vid tidpunkten för fakturadatumet för den inhemska försäljningen gjorde att det inte gick att göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset. Detta berodde på att devalveringen av det egyptiska pundet endast beaktades på den inhemska sidan, och inte på exportsidan, där i stället datumet för köpekontraktet användes. Till stöd för sitt argument hänvisade företaget till en rapport utarbetad av en konsult, som i sammanfattningen uppgav att detta tillvägagångssätt ”(…) tyder på att de inhemska priserna vederbörligen återspeglar effekterna av 1–2 månaders inflation (från order till faktura), medan motsvarande appreciering av det egyptiska pundet i förhållande till US-dollarn under samma period ignoreras” (6).

(46)

Devalveringen av det egyptiska pundet i förhållande till US-dollarn fastställdes, bekräftades föreligga och beaktades därför. Företaget kunde dock inte lägga fram någon väsentlig bevisning för detta påstående som visade att det behövdes en konsekvent justering av de inhemska priserna över tid i linje med inflationen. Under undersökningen fastställdes också att företaget för den inhemska försäljningen inte kunde koppla specifik försäljning till specifika betalningar. Kunder kan hämta produkten i Ezz Steels lager när de har fått en bekräftelse från den avdelning som kontrollerar de löpande kontona. Ezz Steels interna kontrollförfaranden ger dock inte tillräcklig och adekvat information om vid vilken exakt tidpunkt en viss faktura betalades. Det var därför inte möjligt att fastställa den exakta betalningsdagen per inhemsk försäljningstransaktion och därmed utvärdera eller kvantifiera den påstådda effekten av det europeiska pundets devalvering på de inhemska priserna. Dessutom avser detta påstående om inflationens effekt på den inhemska försäljningen inflationen i allmänhet, utan uppgift om vilket index som har använts. Det är därför oklart om företaget hänvisar till det allmänna inflationsindexet, som innehåller många artiklar som inte omfattas av undersökningen och som följaktligen är irrelevanta. Det är endast utvecklingen av priserna på den likadana produkten på den inhemska marknaden som är viktig, och när det gäller dessa tog de lagstadgade revisorerna inte upp några viktiga revisionsfrågor med anknytning till inflationen i vare sig EZDK:s eller EFS årsredovisningar. I företagets årsredovisning fanns inte heller någon hänvisning till IAS 29, Redovisning i höginflationsländer. Denna begäran om justering enligt artikel 2.10 i grundförordningen avvisades därför som ogrundad.

(47)

Vidare upprepade Ezz Steel sitt påstående att villkoren för exportförsäljningen fastställdes först när kontraktet mellan parterna kontrasignerades av köparen eller när rembursen hade utfärdats. Genom detta tillvägagångssätt drog Ezz Steel slutsatsen att det genomsnittliga antalet dagar mellan datumet för köpekontraktet och utfärdandet av rembursen, för det utvalda stickprov med avseende på exportförsäljningen som kontrollerades på plats, var omkring 20 dagar för koncernen. Enligt företaget borde kommissionen därför ha använt datumet för utfärdandet av rembursen.

(48)

Utöver att rembursen är irrelevant i detta sammanhang, eftersom den per definition måste återspegla villkoren i köpeavtalet, dvs. kontraktet, avvisade kommissionen detta påstående av de skäl som anges i skäl 40.

(49)

I det preliminära och slutgiltiga skedet hävdade Ezz Steel att detta fall borde särskiljas från fakta och omständigheter rörande vulstplattjärn (7) och keramiska plattor (8), som avsåg export från Turkiet och där kommissionen använde kontraktsdatumet i stället för fakturadatumet, i och med att omständigheterna i de fallen inte är tillämpliga i detta fall. Eftersom kommissionen gjorde en oberoende bedömning av fakta och siffror i detta fall och inga paralleller drogs med de fall som nämns ovan avvisades detta påstående.

(50)

Ezz Steel hävdade vidare att kommissionen hade använt fel växelkurs för de transaktioner under undersökningsperioden som avsåg köpeavtal som ingåtts under de tre månader som föregick undersökningsperioden, dvs. för perioden januari–mars 2023. Ezz Steel hävdade att kommissionen borde ha använt växelkurserna i företagets reviderade redovisning som lämnades till kommissionen under undersökningen.

(51)

Kommissionen bedömde och godtog företagets påstående gällande växelkursen för mars 2023. För januari och februari 2023 fann kommissionen emellertid att användningen av den officiella växelkursen var korrekt, eftersom företaget först fick problem med växling av egyptiska pund (i fråga om normal tillgång till US-dollar på valutamarknaden) från mars 2023, vilket bekräftas i flera av företagets egna redovisningar (9). Några monetära skäl för att inte använda den officiella växelkursen föreligger inte när den monetära marknaden fungerar normalt, vilket var fallet fram till och med februari 2023, enligt Ezz redovisning för 2023. Av redovisningen för 2023 framgår dessutom inte de särskilda växelkurserna för januari och februari 2023.

(52)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Ezz Steel att ovanstående påstående i skäl 51 om kommissionens användning av den officiella växelkursen för månaderna januari och februari 2023 är felaktigt, med stöd av följande dokument: Deloittes rapport om EZDK:s prissättning mellan april 2023 och mars 2024, Världsbankens ekonomiska översikt av Egypten för december 2022, revisionskommitténs protokoll för fjärde kvartalet 2023 och en rapport som utfärdades av Moore Egypts auktoriserade revisorer och konsulter den 20 juli 2024. Denna sistnämnda rapport innehåller dock följande ansvarsfriskrivning och begränsning av omfattningen: ”(…) Förfarandena utgör inte en revision eller en begränsad revision i enlighet med egyptiska revisionsstandarder eller egyptiska redovisningsstandarder, och följaktligen avger vi ingen försäkran och inget yttrande om den underliggande finansiella informationen. (…) Denna rapport (…) bör inte heller användas som underlag av någon annan än de parter som rapporten specifikt riktar sig till.” Revisionskommitténs protokoll från fjärde kvartalet 2023 omfattas av samma typ av begränsningar eftersom det är ett helt och hållet internt dokument. När det gäller Deloittes och Världsbankens rapporter är de inte specifika och detaljerade i fråga om de av Ezz Steels transaktioner som omfattar växelkurser för de första två månaderna 2023. Den preliminära slutsatsen i skäl 51 bekräftas därför.

(53)

Utöver de korrigeringar som beskrivs ovan gjordes inga andra ändringar av jämförelsemetoden såsom beskrivs i skälen 67–72. Dessa skäl bekräftas därför.

(54)

Såsom beskrivs i skälen 36 och 37 har kommissionen till följd av påståenden från berörda parter reviderat dumpningsmarginalerna.

(55)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(56)

Efter det preliminära och slutliga utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen skriftliga synpunkter från Eurofer som behandlas i avsnitt 3.2.4.

(57)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande normalvärdet bekräftades skälen 78–90 i förordningen om provisorisk tull.

(58)

Eftersom det inte inkom några synpunkter på exportpriset bekräftades skälen 91–93 i förordningen om provisorisk tull.

(59)

Eftersom det inte inkom några synpunkter på exportpriset bekräftades skälen 94–100 i förordningen om provisorisk tull.

(60)

Eurofer ifrågasatte kommissionens slutsats att det inte förekom någon dumpning av import av varmvalsat platt stål från Indien, och hävdade att undersökningsresultatet var snedvridet och borde omprövas.

(61)

Eurofer hävdade att exportvolymerna och priserna från Indien till unionen under andra kvartalet 2023 var ovanligt höga, vilket man ansåg snedvred dumpningsberäkningen. Enligt Eurofer berodde dessa stora volymer till stor del på kvotöverföringar inom ramen för EU:s stålskyddsmekanism, med 334 000 ton som fördes över från fjärde kvartalet 2022 till första kvartalet 2023 och 422 000 ton från första kvartalet till andra kvartalet 2023, vilket medförde en total export från andra kvartalet på 555 000 ton och utgjorde en exceptionell ökning jämfört med andra kvartal. Dessutom uppgick priserna under andra kvartalet 2023 till 740 euro per ton, vilket var ovanligt högt med hänsyn till Indiens sedvanliga praxis att sälja sitt stålöverskott utomlands till lägre priser efter att ha tillgodosett den inhemska efterfrågan. Eurofer påpekar att denna ökning kan ha påverkats av avskaffandet av en exporttull på 15 % och andra incitamentssystem. Föreningen Eurofer hävdar att beräkningen av dumpningen under hela perioden döljer denna tillfälliga snedvridning och begär att man i stället ska använda månatliga eller kvartalsvisa genomsnitt, en metod som kommissionen tidigare tillämpat i andra fall som inbegriper marknadsvolatilitet.

(62)

Eurofer uppgav att säsongsrelaterade faktorer bidrog till den ovanligt höga exporten till unionen på följande sätt: Medan unionens efterfrågan och priser vanligtvis är högre under andra kvartalet innan sommarens nedgång, är den indiska inhemska efterfrågan vanligtvis lägre på grund av att monsunsäsongen inleds, vilket ger exportörerna incitament att exportera mer till unionen. Eftersom systemet med kvotöverföringar upphörde i mars 2025 framhöll Eurofer att andra kvartalet 2023 utgjorde en engångssnedvridning som inte borde användas som ett genomsnitt under hela undersökningsperioden.

(63)

Eurofer hävdade att kommissionen hade behandlat kostnaderna för järnmalm på ett felaktigt sätt vid beräkningen av normalvärdet. Eurofer hävdade att indiska producenter sålde järnmalm från företagsinterna gruvor med förlust för att följa statliga direktiv. Kommissionen behandlade emellertid dessa transaktioner som legitima upphandlingskostnader i stället för att justera dem till marknadsbaserade värderingar. Eurofer framhöll att kostnadsjusteringar bör återspegla priser som skulle uppkomma vid normal handel, inklusive en skälig vinst. En användning av snedvridna priser på insatsvaror såsom priser för järnmalm som underskrider kostnaderna leder till att normalvärdet underskattas och följaktligen till en vilseledande dumpningsmarginal.

(64)

Eurofer begärde därför för det första att dumpningsmarginalen för indiska varmvalsade platta stålprodukter skulle räknas om, antingen genom att påverkan från uppgifter för andra kvartalet 2023 undanröjdes eller genom att man räknade ut genomsnittliga marginaler månadsvis eller kvartalsvis. För det andra menade Eurofer att metoden för att fastställa normalvärdet bör ses över för att ta hänsyn till rättvisa marknadsbaserade järnmalmspriser, inklusive en skälig vinstmarginal, i linje med internationella handelsnormer.

(65)

Kommissionen undersökte noggrant dessa påståenden. Inledningsvis drog kommissionen slutsatsen att Eurofer inte hade förklarat ordentligt varför tredje kvartalet skulle skilja sig från de andra kvartalen. Kommissionen konstaterade att exporttullarna i Indien redan avskaffades i november 2022 och att dessa tullar inte har återinförts. Det är oklart varför de endast skulle ha påverkat tredje kvartalet. Slutligen noterade kommissionen att de exporterande producenterna i Indien hade möjlighet att ta ut lägre exportpriser eller höja priserna efter avskaffandet av dessa tullar. De beslutade att höja priserna (och öka sina vinster). Således kan kommissionen inte dra slutsatsen att försäljningsuppgifterna från andra kvartalet 2023 inte återspeglade de faktiska handelstransaktioner som ägde rum under undersökningsperioden. De båda exporterande producenternas exportförsäljningsvolym under andra kvartalet 2003 var inte heller exceptionellt stor och de hade en representativ försäljning under samtliga kvartal. Dessa uppgifter är följaktligen representativa och giltiga för att inkluderas i beräkningen av dumpningsmarginalen. Påståendet avvisades därför.

(66)

Kommissionen avvisade även Eurofers argument både om säsongsvariationer och om snedvridna priser på järnmalm. När det gäller säsongsvariationer vidhöll kommissionen att uppgifterna för andra kvartalet 2023 avspeglade faktiska handelstransaktioner under undersökningsperioden, trots Eurofers påståenden om exceptionell volym och prissättning på grund av kvotöverföringar och säsongsrelaterad marknadsdynamik. Kommissionen fann därför ingen rättslig grund enligt artikel 2.11 i grundförordningen för att avvika från standardmetoden, enligt vilken hela undersökningsperioden anses vara representativ.

(67)

När det gäller Eurofers påstående om insatsvarupriserna för järnmalm fann kommissionen att det inte fanns tillräcklig bevisning för att ersätta de rapporterade kostnaderna med alternativa marknadsbaserade värden. För det första har Eurofer inte angett den rättsliga grunden för den begärda justeringen. För det andra noterar kommissionen att den ”försäljning” av järnmalm som Eurofer hänvisar till i själva verket utgörs av interna överföringar och inte försäljning mellan närstående företag med förlust. I skäl 84 i förordningen om provisorisk tull hänvisas till försäljning av järnmalm till icke-närstående kunder på den öppna marknaden och inte till företagsinterna transaktioner. För att återspegla den faktiska tillverkningskostnaden för den undersökta produkten har kommissionen hänfört den realiserade förlusten från järnmalmsförsäljningen som en upphandlingskostnad till tillverkningskostnaden. I motsats till vad Eurofer påstår beaktades därför förluster som uppkommit vid försäljning av järnmalm på ett korrekt sätt i dumpningsberäkningen. Detta påstående avvisades därför.

(68)

I båda fallen bekräftade kommissionen sina preliminära slutsatser och drog slutsatsen att den använda metoden uppfyllde de rättsliga kraven i grundförordningen.

(69)

Eftersom det inte inkommit några påståenden som godtagits om beräkningen av dumpningsmarginalen bekräftas skäl 102 i förordningen om provisorisk tull och någon dumpad import av varmvalsad platt stål från Indien konstaterades därför inte.

(70)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkom Eurofer på nytt med synpunkter som bestred kommissionens slutsats att importen av varmvalsade platta stålprodukter med ursprung i Indien inte hade dumpats. Eurofer hävdade att beräkningen av dumpningsmarginalen sannolikt var snedvriden på grund av

(71)

När det gäller led a hävdade Eurofer att exportpriserna och exportvolymerna under andra kvartalet 2023 var ovanligt höga på grund av en konvergens mellan politiska och marknadsrelaterade faktorer, däribland överföringar av skyddskvoter, säsongsbetonade efterfrågemönster, avskaffandet av exporttullar i november 2022 och utvidgningen av exportincitamentsystem, såsom RoDTEP. Eurofer hävdade att dessa faktorer skapade en tillfällig snedvridning som borde ha åtgärdats antingen genom att utesluta andra kvartalet 2023 från dumpningsberäkningen eller genom att anta en metod för kvartals- eller månadsjämförelse enligt artikel 2.11 i grundförordningen.

(72)

Kommissionen undersökte dessa påståenden och konstaterade att de inte motiverade en revidering av de preliminära slutsatserna. Exporttullen togs bort i november 2022, men denna ändring tillämpades under undersökningsperioden och var inte specifik för andra kvartalet 2023. När det gäller överföringen av skyddskvoter och den påstådda säsongsbetonade efterfrågan hade de exporterande producenterna i urvalet möjlighet att anpassa sina affärsstrategier i enlighet med detta. Kommissionen fann inga bevis för att transaktionerna under andra kvartalet 2023 inte återspeglade ett genuint handelsbeteende.

(73)

För de två exporterande producenterna i urvalet bekräftade kommissionen dessutom att exportvolymerna under andra kvartalet 2023 inte var onormalt höga och att det förelåg en representativ exportförsäljning under alla kvartal i undersökningsperioden. Kommissionen erinrade vidare om att beräkningen av dumpningsmarginalen baseras på kontrollerade uppgifter från de exportörer som ingick i urvalet, i enlighet med normal unionspraxis, och att den aggregerade offentliga importstatistik som Eurofer hänvisar till inte kan ifrågasätta slutsatserna som har dragits på grundval av detaljerade uppgifter från de företag som ingick i urvalet.

(74)

Vad gäller den rättsliga grunden för en alternativ metod noterade kommissionen att det i artikel 2.11 i grundförordningen föreskrivs att förekomsten av dumpning, om inte annat följer av en rättvis jämförelse, ”normalt” ska fastställas på grundval av en jämförelse av vägda genomsnittsvärden under hela undersökningsperioden. Detta utesluter inte avvikelser när det är motiverat, men kommissionen fann inga tvingande skäl som motiverade användningen av kvartals- eller månadsgenomsnitt i detta fall. Påståendet avvisades därför.

(75)

När det gäller led b upprepade Eurofer sin ståndpunkt att de insatskostnader för järnmalm som användes för att fastställa normalvärdet inte var marknadsbaserade, eftersom indiska producenter köpte malm från företagsinterna gruvor med förlust under statlig ledning. Eurofer hävdade att dessa priser borde ha ersatts med värden som återspeglar transaktioner vid normal handel, inklusive en skälig vinstmarginal.

(76)

Kommissionen bedömde detta påstående och fann att det inte var underbyggt. De berörda insatsvarorna av järnmalm visade sig inte påverkas av det statliga inflytandet på ett sätt som skulle motivera att de rapporterade kostnaderna inte beaktades. Eftersom det saknades kontrollerbar bevisning för snedvridning eller icke-kommersiell prissättning drog kommissionen slutsatsen att de rapporterade kostnaderna korrekt återspeglade producenternas faktiska produktionskostnader och att de inte behövde justeras.

(77)

Kommissionen godtog därför inte Eurofers ytterligare synpunkter. Kommissionens metod överensstämmer med de relevanta bestämmelserna i grundförordningen, inbegripet kravet på rättvis jämförelse och artikel 2.11. Följaktligen bekräftades slutsatserna i skäl 102 i förordningen om provisorisk tull.

(78)

Efter införandet av provisoriska åtgärder mottog kommissionen skriftliga synpunkter på de preliminära slutsatserna om dumpning avseende Japan från de japanska myndigheterna och en exporterande producent i urvalet (Nippon Steel). Andra synpunkter från dessa parter eller från andra företag som Daido och JFE som rör andra aspekter av undersökningen har behandlats i de relevanta avsnitten (t.ex. avsnitten 2.1, 4.3.2 och 4.4).

(79)

De japanska myndigheterna och Nippon Steel hävdade båda att vissa av de företag som kommissionen i det preliminära skedet betraktade som närstående företag, inte borde behandlas som närstående med hänsyn till en av aktieägarnas ringa inflytande och den kontrollerade enhetens storlek, vilket förklaras närmare nedan. Detta gällde de japanska företagen Marubeni-Itochu Steel Inc. (MISI) och Sumitomo Corporation Global Metals Co., Ltd (SCGM). I förordningen om provisorisk tull ansågs båda dessa företag vara närstående till Nippon Steel, eftersom de båda hade ett aktieinnehav i en gemensam tredje enhet. I detta avseende noterade kommissionen följande:

(80)

För det första hade Nippon Steel själv rapporterat att både MISI och SCGM utgjorde närstående enheter när undersökningen påbörjades. Redan den 16 september 2024, dvs. fem veckor efter inledandet av undersökningen och innan tidsfristen för svar på frågeformuläret löpte ut, informerade Nippon Steel kommissionen via e-post om förhållandet mellan de olika företagen och uppgav att dessa närstående enheter skulle besvara frågeformuläret. Därefter lämnades svar på frågeformuläret och svar på kompletterande frågor in och kontrollbesök gjordes, vilka samtliga grundades på antagandet att dessa företag var närstående till varandra.

(81)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter uppgav Nippon Steel att skälet till att rapportera dessa företag som närstående enheter var att hindra kommissionen från att tillämpa artikel 18 i grundförordningen (bristande samarbete).

(82)

Om detta emellertid var det enda skälet till att rapportera dessa enheter skulle Nippon Steel haft gott om möjligheter under hela undersökningen att hävda och bevisa att dessa enheter inte var närstående, t.ex. i frågeformuläret, i kompletteringsstadiet eller under kontrollbesöket. I stället behandlade Nippon Steel företagen som närstående företag i alla dessa steg och framförde påståendet först efter införandet av provisoriska åtgärder. Påståendet avvisades därför.

(83)

För det andra anges i artikel 2.1 i grundförordningen att ”[i] syfte att bestämma om två parter står i ekonomisk intressegemenskap med varandra får hänsyn tas till definitionen av närstående parter i artikel 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447” (10). I artikel 127 g föreskrivs att personer ska anses vara närstående om ”de tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar en tredje person”.

(84)

När det gäller MISI ägde Nippon Steel och MISI tillsammans nästan 100 % av aktierna i en tredje enhet (11), där de två företagen tillsammans utsåg nästan alla styrelseledamöter, inklusive ordföranden. När det gäller SCGM innehade Nippon Steel och SCGM tillsammans (nästan) 100 % av två separata enheter (12), antingen direkt eller via Nippon Steels (obestridda) närstående enhet Nippon Steel Trading Corporation (NST). Nippon Steel och SCGM utsåg tillsammans (nästan) alla styrelseledamöter, inklusive ordföranden.

(85)

Nippon Steel hävdade att en av de två aktieägarna i varje enskilt fall hade mindre inflytande eller kontroll över den tredje enheten än den andra aktieägaren. Enligt företaget var enbart det gemensamma ägandet av den tredje enheten därför inte tillräckligt för slutsatsen att det förelåg ett förhållande. Huruvida en aktieägare hade mindre inflytande över den tredje enhetens dagliga verksamhet än den andra aktieägaren påverkar emellertid inte den objektiva verkligheten att Nippon Steel respektive MISI tillsammans fullt ut kontrollerade den tredje enheten.

(86)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hänvisade Nippon Steel till ett förhandsavgörande (13), där domstolen hade förklarat att ”en person ska anses kontrollera en annan person, om den förra befinner sig juridiskt eller operationellt i en ställning där han kan ålägga den andre begränsningar eller riktlinjer”. Denna formulering återspeglades även i den artikel som det hänvisas till i skäl 83 som ”en person ska anses kontrollera en annan person, om den förra befinner sig juridiskt eller operationellt i en ställning där han kan ålägga den andre riktlinjer”. Enligt Nippon Steel kontrollerades de tredje enheterna enbart av MISI eller SCGM (och, när det gäller NST Coil Centre, av NST och NSC).

(87)

I artikel 127.1 g i genomförandeförordning (EU) 2015/2447, som det hänvisas till, avses dock inte ”en person” som kontrollerar en annan, utan närstående enheter (i detta fall två) som tillsammans kontrollerar en annan enhet. Även om graden av kontroll eller inflytande från en av aktieägarna (vare sig det rör sig om MISI, SCGM, Nippon Steel eller NST) påstods vara liten jämfört med den eller de andra aktieägarna, påverkar detta inte slutsatsen i föregående skäl att enheterna tillsammans till fullo kontrollerade den enheten.

(88)

Dessutom lämnade Nippon Steel motstridiga uppgifter om vilket av företagen som var den största aktieägaren – Nippon Steel eller MISI, respektive SCGM. De procentandelar av aktieinnehavet som rapporterades i företagets e-postmeddelande av den 16 september 2024 skilde sig från dem i dess inlaga efter det preliminära utlämnandet av uppgifter. Den tredje enhet som nämns i e-postmeddelandet av den 16 september 2024, vilken ägs gemensamt av Nippon Steel och SCGM, nämndes inte längre i Nippon Steels inlaga efter de provisoriska åtgärderna. Enligt offentliga uppgifter ägdes denna tredje enhet helt av SCGM och Nippon Steel och/eller NST under undersökningsperioden (14).

(89)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade NSC mer information om denna tredje enhet (NST Coil Centre, såsom nämns i fotnot 10). NSC hävdade att det inte hade något förhållande till denna enhet på samma sätt som anges i skälen 84, 85 och 96, med argument om minoritetsaktieägares intresse i den tredje enheten, bristen på kontroll eller avgörande inflytande genom dess ledning och storleken på den tredje enheten i förhållande till NSC:s verksamhet.

(90)

Utöver ovanstående anges i artikel 127.1 b, till vilken hänvisas i skäl 83, även att personer ska anses vara närstående om ”de är juridiskt erkända kompanjoner i någon affärsverksamhet”. Nippon Steels och MISI:s respektive SCGM:s gemensamma ägande av de tredje enheterna visade att det förelåg ett juridiskt erkänt affärspartnerskap.

(91)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Nippon Steel också att företaget inte var en juridiskt erkänd affärspartner enligt japansk lagstiftning, vilket till exempel skulle ha varit fallet om de olika enheterna hade ingått ett avtal om att bilda en så kallad kumiai (15).

(92)

Kommissionen noterade dock att Nippon Steel och MISI respektive SCGM tillsammans (direkt eller indirekt) ägde 100 % av aktierna i en tredje enhet. Oberoende av den rättsliga definitionen av närstående företag i Japan enligt japansk lagstiftning anses dessa affärspartner vara delägare i ett tredje företag och därmed närstående parter i enlighet med artikel 127 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 som det hänvisas till, dvs. den bestämmelse som normalt tillämpas för att fastställa ett förhållande i undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder i Europeiska unionen.

(93)

Vidare noterade Nippon Steel att kommissionen i en annan undersökning rörande elfordon från Kina (16) inte hade betraktat vissa kinesiska enheter som närstående trots att de alla hade samriskföretag med en tredje enhet.

(94)

Alla avgöranden om förhållandet mellan parterna bör grundas på fakta och omständigheter i varje enskilt fall. Kommissionen är inte bunden av tidigare praxis. Elfordonsfallet rörde en subventionsundersökning, med specifika omständigheter som beaktades i samband med alla relevanta fakta och omständigheter i det fallet, inbegripet de specifika enheter som Nippon Steel nämner och deras avtalsarrangemang. Den aktuella undersökningen är däremot en antidumpningsundersökning rörande ett annat land (Japan) och en annan ekonomisk verklighet samt en annan produkt/sektor och andra fakta, dvs. andra omständigheter än i elfordonsfallet.

(95)

Det bör noteras att några av de rättsliga företrädarna för Nippon Steel i detta fall var desamma som de som företrädde SAIC-koncernen i antisubventionsundersökningen om import av elfordon från Folkrepubliken Kina, som Nippon Steel hänvisar till i sin inlaga. Detta kan förklara varför detaljerad information lämnades om SAIC-koncernens ägarstruktur i det aktuella fallet, trots att denna information inte finns i de relevanta genomförandeförordningarna eftersom den lämnades in som konfidentiell affärsinformation i elfordonsfallet. Detta kan också förklara varför Nippon Steel bortsåg från att kommissionen i samma undersökning om elfordon ansåg att vissa enheter i en annan koncern var närstående till följd av deras delaktighet i ett samriskföretag (17). Sådana omständigheter kan dock inte diskuteras i detalj utanför ramen för den undersökningen, eftersom det rör sig om konfidentiell och skyddad information som endast de parter som berörs av den undersökningen och deras rättsliga företrädare bör ha tillgång till. Kommissionen har inte fått tillåtelse av de berörda dataägarna att använda den informationen inom ramen för denna undersökning. Under alla omständigheter har det som kommissionen gjort eller inte gjort i andra fall ingen betydelse för den aktuella undersökningen.

(96)

För det tredje hävdade Nippon Steel även att de tredje enheterna (i fråga om omsättning eller antal anställda) var mycket små jämfört med Nippon Steel och att detta framhävde Nippon Steels begränsade engagemang i dessa enheter. Storleken kunde emellertid inte godtas som ett avgörande argument som visar på ett förhållande eller avsaknaden av ett sådant.

(97)

För det fjärde hade Nippon Steel ett liknande förhållande till en annan enhet, Metal One, under undersökningsperioden. De två företagen ägde tillsammans 100 % av en tredje enhet, såsom Nippon Steel rapporterade genom e-postmeddelandet av den 16 september 2024 (18). Även om situationen föreföll vara identisk med situationen när det gällde MISI och SCGM hävdade Nippon Steel emellertid inte att bolaget inte hade något förhållande till Metal One vid något tillfälle under undersökningen.

(98)

För det femte uppgav Nippon Steels rättsliga företrädare vid kontrollen på plats visserligen att de inte höll med om att MISI borde betraktas som en närstående enhet, men detta utgjorde endast en ren kommentar vid den tidpunkten. Några formella påståenden har inte framförts i denna fråga och inte heller framfördes några argument eller bevis förrän efter införandet av provisoriska åtgärder. Det bör noteras att det inte var kommissionen, utan Nippon Steel själv som redan från första början av denna undersökning förklarade att MISI och SCGM utgjorde närstående enheter och säkerställde att dessa enheter lämnade de begärda uppgifterna som närstående enheter. Först efter att ha sett resultatet av dumpningsberäkningarna och den inverkan som företagens förhållanden sannolikt hade haft på dessa beräkningar, beslutade Nippon Steel att framställa ett påstående om förhållandena.

(99)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att det förelåg ett förhållande mellan Nippon Steel, å ena sidan, och MISI och SCGM å andra sidan, vilken baserades på att dessa gemensamt ägde en tredje enhet som företagen kontrollerade tillsammans och på grundval av vilken deras juridiskt erkända affärspartnerskap hade etablerats. Kommissionen avvisade därför påståendet att dessa företag inte borde betraktas som närstående enheter.

(100)

Nippon Steel hävdade att företagets exportförsäljning till närstående företag skedde på marknadsmässiga villkor. Till stöd för detta påstående hävdade Nippon Steel att dess försäljning till NST, MISI och SCGM hade liknande ramavtal, att de närstående enheterna var fria att köpa från andra leverantörer och att försäljningen till dessa enheter skedde till liknande priser. Vidare var MISI:s försäljning till dess närstående företag i unionen, Marubeni-Itochu Steel Europe GmbH (MISEA) marknadsmässig, eftersom MISI:s försäljning till MISEA påstods vara i linje med försäljningen till icke-närstående kunder i EU, medan MISEA även förvärvade den berörda produkten från icke-närstående enheter. Dessutom bör MISEA:s försäljning till dess närstående unionsenhet, företag A (19), anses vara marknadsmässig, eftersom företag A även förvärvade den berörda produkten från icke-närstående enheter. Till stöd för dessa påståenden lade Nippon Steel fram bevisning för att det stod företagen fritt att köpa från andra enheter samt jämförelser av försäljningspriserna fritt fabrik på grundval av produktkontrollnummer.

(101)

För det första noterade kommissionen att Nippon Steel framförde påståendet om att transaktionerna i fråga var marknadsmässiga efter införandet av de provisoriska åtgärderna. Vissa enheter rapporterades som närstående företag, och kommissionen behandlade transaktionerna med dessa företag som närstående transaktioner i det preliminära skedet.

(102)

För det andra ifrågasatte kommissionen inte att de olika närstående enheterna faktiskt var fria att sälja och köpa från andra icke-närstående företag. Det är även sant att de ramavtal med närstående enheter som kommissionen har erhållit var likartade när det gällde innehåll och villkor. I de ramavtal som tillhandahållits angavs emellertid inte hur slutpriserna fastställdes, hur provisioner (i förekommande fall) betalades eller andra uppgifter som var relevanta för fastställandet av huruvida det var fråga om marknadsmässiga transaktioner.

(103)

Enligt de påståenden som företaget framför i sin inlaga efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts genomfördes de prisförhandlingar som omfattade närstående handlare dessutom i praktiken antingen via handlaren eller direkt med kunden, vilket innebär att handlarens inflytande i dessa förhandlingar var begränsat till att agera som mellanhand eller förmedlare. Det slutliga priset bestämdes därför huvudsakligen genom samverkan mellan Nippon Steel och slutkunden. Med hänsyn till den närstående handlarens begränsade (i förekommande fall) inflytande på prissättningen ansågs priset mellan närstående enheter inte vara tillförlitligt.

(104)

För det tredje hävdade Nippon Steel att de priser som företaget betalade till eller via sina närstående enheter överensstämde med de priser som betalades till icke-närstående kunder. Till stöd för detta påstående tillhandahöll Nippon Steel tabeller som visade priserna fritt fabrik till närstående och icke-närstående enheter för försäljning som genomförs av Nippon Steel själv och av dess närstående enheter MISI och MISEA. Det är dock oklart vilka priser Nippon Steel använde som priser fritt fabrik. När man jämför försäljningspriser bör jämförelsen göras mellan de fakturerade priserna minus relevanta transportkostnader (för att ta hänsyn till skillnader i leveransvillkor) och i förekommande fall minus importtull. En sådan jämförelse visade på betydande prisskillnader mellan närstående och icke-närstående försäljningstransaktioner, där försäljningspriset till närstående handlare i de flesta fall (20) var lägre än till icke-närstående handlare (upp till 50 % lägre priser per produkttyp). Det går därför inte att dra slutsatsen att internpriserna till närstående enheter var i linje med priserna till icke-närstående enheter. Under alla omständigheter har Nippon Steel inte lagt fram några argument eller bevis för att priserna mellan de närstående enheterna återspeglade marknadspriserna.

(105)

Enligt de japanska myndigheternas inlaga efter det slutliga utlämnandet av uppgifter motiverades inte tillämpningen av artikel 2.3 i WTO:s antidumpningsavtal av de lägre försäljningspriserna för de berörda transaktionerna, eftersom den artikeln berör svårigheten att beräkna dumpningsmarginaler på grund av de ”otillförlitliga” (oskäligt höga) exportpriserna.

(106)

I artikel 2.3 anges dock inte om priserna mellan närstående enheter bör vara högre eller lägre för att artikeln ska bli tillämplig, utan kravet är bara att det finns ett förhållande som gör exportpriset otillförlitligt. Under alla omständigheter fanns det i detta särskilda fall betydande prisskillnader för försäljningen mellan Nippon Steel och dess närstående enheter och mellan Nippon Steel och dess icke-närstående enheter, och därför är de japanska myndigheternas påstående också felaktigt i sak.

(107)

Mot bakgrund av ovanstående avvisade kommissionen Nippon Steels påstående och drog slutsatsen att det saknades bevis för att priserna mellan närstående enheter var marknadsmässiga eller återspeglade marknadspriserna.

(108)

Den detaljerade informationen om metoden för beräkningen av normalvärdet presenterades i skälen 104–116 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom några särskilda påståenden inte har framförts rörande beräkningen av normalvärdet, bekräftas dessa skäl.

(109)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 117–119 i förordningen om provisorisk tull.

(110)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter framförde Nippon Steel två påståenden rörande beräkningen av exportpriset. Dessa gällde avdraget av vinsten för försäljning via närstående enheter och uteslutandet av utdelningar och andra intäkter i försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader.

(111)

För det första hävdade företaget att vinsten för försäljning genom närstående enheter (oberoende av om det var frågan om importörer i unionen eller handlare utanför unionen) endast borde dras av en gång, i linje med tidigare undersökningar såsom de om skrivpapperskopiatorer (21) och polyesterstapelfibrer (22). I undersökningen om skrivpapperskopiatorer angavs exempelvis i skäl 70 i förordningen om slutgiltig tull att en enda vinstmarginal på 5 % användes hela tiden oavsett hur många dotterbolag som ingick i försäljningskedjan.

(112)

Kommissionen noterar att Nippon Steel i sitt påstående blandade ihop den justering av exportpriset som gjorts i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen när försäljningen skedde genom närstående importörer och de justeringar som gjorts för en rättvis jämförelse i enlighet med artikel 2.10 för försäljning genom närstående handlare som agerar som ombud i Japan. Dessa justeringar har emellertid en annan faktisk och rättslig grund och kan därför inte behandlas tillsammans.

(113)

Kommissionen noterar att den metod som använts (som endast hänvisar till artikel 2.9) återspeglade de särskilda omständigheterna i dessa fall vid den tidpunkten, särskilt i fråga om produkttyp och försäljningsflöden. Nippon Steel har inte förklarat varför metoden i de fall till vilka företaget hänvisat skulle vara relevant i det aktuella fallet, särskilt när dess påstående även omfattar en justering enligt artikel 2.10 i. Slutsatserna i dessa fall kan därför inte i sig tillämpas i den aktuella undersökningen.

(114)

I det aktuella fallet gjorde kommissionen en justering på 2 % för vinsten från varje närstående enhet i unionen som deltog fram till återförsäljningen till den första oberoende kunden i unionen i enlighet med artikel 2.9. Nippon Steel har inte bestridit att justeringen enligt artikel 2.9 var befogad, utan endast att den, i kombination med justeringen enligt artikel 2.10 i, var för hög.

(115)

Mot bakgrund av ovanstående avvisade kommissionen Nippon Steels första påstående.

(116)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter klargjorde Nippon Steel att det vände sig mot att kommissionen gjorde en dubbel justering enligt artikel 2.9 för försäljning via MISEA och företag A. Enligt företaget skulle detta vara exakt samma situation som den som anges i de två fall som nämns i skäl 111.

(117)

Kommissionen höll inte med. I de två nämnda fallen beslutade kommissionen att använda en enda vinstmarginal oavsett antalet involverade enheter. I dessa fall användes en vinstmarginal på 5 % för att återspegla de närstående importörernas vinst då det var ett komplext flöde med flera enheter.

(118)

Situationen i det aktuella fallet omfattade ett relativt enkelt flöde som inbegrep två närstående importörer, för vilka kommissionen beslutade att justera exportpriset mot bakgrund av de båda närstående parternas roll och funktion. I detta avseende var de, beroende på transaktionen, både involverade i importen och vidareförsäljningen på unionsmarknaden. Det bör noteras att detta tillvägagångssätt i själva verket var till fördel för företaget. Om kommissionen hade valt att följa Nippon Steels exempel på äldre fall och tillämpat en vinst på 5 % oavsett antalet dotterbolag skulle exportpriset ha minskat, vilket skulle ha ökat dumpningsmarginalen. Att produkten endast såldes till den slutliga icke-närstående kunden en gång, vilket Nippon Steel hävdar, påverkar inte det faktum att varorna i vissa fall såldes två gånger: en gång av MISEA till företag A och en gång av företag A till den oberoende kunden. Både MISEA och företag A skulle förvänta sig en vinst på denna försäljning, och en sådan vinst skulle därför behöva dras av två gånger. Detta är i linje med artikel 2.9 i grundförordningen, enligt vilken justeringar för bland annat förväntad vinst är tillåtna.

(119)

För det andra hävdade Nippon Steel att vissa utdelningar som hänförde sig till den berörda produkten borde inkluderas i försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader. Till stöd för detta påstående förklarade Nippon Steel att de relevanta beloppen för MISEA, MISI, NST och NSC alla hänförde sig till utdelningar från närstående företag som är verksamma inom stålhandel. Kommissionen ansåg emellertid att dessa belopp utgjorde en omfördelning av vinsten mellan närstående enheter och inte i sig var del av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Nippon Steel att eftersom dessa utdelningar utgjorde avkastning på investeringar kopplade till närstående parters återförsäljning av den berörda produkten borde de ha beaktats som en del av försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader. Oavsett om dessa belopp avsåg den berörda produkten betalades de dock ut mellan närstående enheter på grund av investeringar i sådana närstående enheter. Dessa belopp kunde därför inte betraktas som en del av försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader, utan endast som en omfördelning av vinsten mellan dessa närstående enheter. Dessutom visade Nippon Steel i alla händelser inte att utdelningen var direkt kopplad till produktionen och försäljningen av den berörda produkten. Kommissionen avvisade därför Nippon Steels påstående.

(120)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts framförde Nippon Steel tre påståenden som rörde jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet.

(121)

För det första hävdade Nippon Steel, såsom anges i skäl 111, att vinsten vid försäljningen genom närstående enheter (oberoende av om det var frågan om importörer i unionen eller handlare utanför unionen) endast borde dras av en gång. Såsom anges i skäl 112 blandade företaget emellertid ihop justeringar som gjorts inom ramen för olika faktiska och rättsliga grunder och påståendet avvisades därför, såsom förklaras i skälen 113–115.

(122)

Nippon Steel hävdade att kommissionen vid försäljning till unionen via icke-närstående handlare borde lägga till ett belopp för dessa icke-närstående handlares försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst till de cif-priser som de själva hade tillhandahållit kommissionen under undersökningen. Enligt Nippon Steel talade domstolens dom i målet Hansol (23) för att konkurrensen vid EU:s gräns äger rum vid återförsäljning till den första oberoende kunden i unionen, inte i Japan eller någon annanstans.

(123)

Kommissionen noterade att detta påstående framfördes för första gången först efter det preliminära utlämnandet av uppgifter, medan företaget i det preliminära skedet hade lämnat svar på frågeformuläret, inklusive ett uppskattat cif-pris för försäljning i unionen via icke-närstående handlare. Företaget föreslog eller begärde aldrig att de icke-närstående handlarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst skulle inkluderas i cif-priset, fastän det hade gott om tid att göra detta. Först efter införandet av provisoriska åtgärder begärde Nippon Steel justeringar.

(124)

Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i detta fall och särskilt det faktum att Nippon Steel även exporterade till unionen via närstående handlare för vilka de relevanta cif-priserna kontrollerades så att de inkluderade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, höll kommissionen dock undantagsvis med om att det skulle vara rimligt om ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för de icke-närstående handlarna återspeglades i de cif-priser som hänförde sig till exporttransaktionerna via de berörda icke-närstående handlarna. Genom sin inlaga hade Nippon Steel lämnat in de icke-konsoliderade årsredovisningarna för fyra av de fem icke-närstående handlare som var involverade i försäljningen i unionen under undersökningsperioden. Dessa kostnader och vinster omfattade dock inte alla handlare men däremot verksamhet från dessa handlare med anknytning till andra företag och andra produkter än den berörda produkten. Vidare var typen av kostnader som ingick i försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för dessa icke-närstående handlare inte tillräckligt specifik för att undvika att t.ex. transportkostnader eller andra kostnader räknades dubbelt. Kommissionen ansåg därför inte att dessa kostnader och vinster var rimliga.

(125)

Som ett alternativ hade Nippon Steel föreslagit att man som närmevärde skulle använda kontrollerade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som rapporterats av de närstående handlarna MISI eller NST. Kommissionen ansåg att det vägda genomsnittet av de relevanta och kontrollerade försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för de närstående handlarna MISI och NST faktiskt skulle vara ett rimligt närmevärde för de icke-närstående handlarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. I fråga om vinst ansågs emellertid de närstående handlarnas vinst inte vara tillförlitlig, eftersom denna vinst påverkades av förhållandet med Nippon Steel.

(126)

Kommissionen övervägde i stället att använda en teoretisk vinstmarginal på 2 %, vilket skulle vara förenligt med den vinstmarginal som används enligt artikel 2.9 för försäljning i unionen via närstående företag, såsom förklaras i skäl 119 i förordningen om provisorisk tull och Nippon Steels särskilda utlämnande av uppgifter vid tidpunkten för de provisoriska åtgärderna. Kommissionen ansåg att detta var ett rimligt närmevärde. Mot denna bakgrund räknade kommissionen om dumpnings- och skademarginalerna.

(127)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Nippon Steel att mervärdesskatten på fakturor för exportförsäljning genom japanska icke-närstående handlare inte borde dras av. Enligt Nippon Steel kan den mervärdesskatt som de icke-närstående handlarna betalar till Nippon Steel efter en inhemsk försäljning till dessa icke-närstående handlare inkluderas i avdragsvärdet i handlarnas skattedeklaration. Omständigheterna i detta fall visade dock att Nippon Steel för denna försäljning inte exporterade direkt till den icke-närstående kunden i EU, utan via en icke-närstående inhemsk handlare. Under dessa omständigheter bekräftades kommissionens tillvägagångssätt eftersom ett sådant avdrag skulle tillhandahållas den icke-närstående handlaren, och inte Nippon Steel. Nippon Steel har inte lagt fram någon bevisning för att denna mervärdesskatt påverkade den icke-närstående handlarens pris och inte heller för att de relevanta mervärdesskattebetalningarna faktiskt återbetalades, drogs av eller på annat sätt uppvägdes för de icke-närstående handlarnas exporttransaktioner. Kommissionen godtog därför inte detta påstående.

(128)

För det tredje hävdade Nippon Steel att kommissionen inte borde dra av kreditkostnader från exportpriset för de närstående försäljningsenheterna i unionen. Kommissionen godtog detta påstående.

(129)

Såsom beskrivs i skälen 120–128 har kommissionen till följd av påståenden från berörda parter reviderat dumpningsmarginalerna.

(130)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(131)

Efter det preliminära och slutliga utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen skriftliga synpunkter från Eurofer och Hoa Phat Group.

(132)

Eurofer lämnade på nytt synpunkter på förekomsten av en ”särskild marknadssituation” i Vietnam i den mening som avses i artikel 2.3 i grundförordningen. Eurofer hävdade att de vietnamesiska myndigheterna försåg de inhemska stålproducenterna med insatsvaror till snedvridna, artificiellt låga priser och att dessa snedvridningar, tillsammans med exportrestriktionerna för råvaror, därför motiverar en justering av kostnaderna i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Som stöd för dessa argument hänvisade Eurofer inledningsvis till uttalanden i arbetsdokument eller vietnamesisk lagstiftning där det anges att det finns ett behov att utveckla stålindustrin samt stödja inhemska stålproducenter. Vidare hänvisade Eurofer till förekomsten av exportskatter eller restriktioner för kol, skrot och järnmalm.

(133)

Hoa Phat Group bemötte Eurofers argument och hävdade att inte förelåg någon särskild marknadssituation eller råvarurelaterade snedvridningar i Vietnam och att Eurofer inte hade lagt fram någon ytterligare bevisning jämfört med de uppgifter som lämnades in under klagomålsstadiet och innan förordningen om provisorisk tull antogs.

(134)

Såsom konstateras i skälen 286–287 i förordningen om provisorisk tull erinrade kommissionen om att förekomst av snedvridningar av råvarupriset inte kunde fastställas. Eftersom sådana råvaror av den kvalitet som behövdes för produktionen av den berörda produkten saknades eller endast fanns i mindre mängder i Vietnam, importerade de exporterande producenterna råvaran från flera olika leverantörer och länder. Det kunde därför inte fastställas att råvarupriserna skulle vara artificiellt låga, eftersom priserna på dessa råvaror inte påverkades av de inhemska priserna och inte kunde bli föremål för snedvridningar. Påståendet avvisades därför.

(135)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Eurofer att deras priser, trots att insatsvarorna för produktion delvis importerades till Vietnam, fortfarande kan vara indirekt snedvridna på grund av den bredare marknadsstrukturen och det statliga inflytandet, exportrestriktionerna och tullarna. Priserna kan också ha snedvridits på grund av lågprisimporten av varmvalsade platta stålprodukter från Kina och de uttryckliga statliga strategier som syftar till att främja och stödja den inhemska stålindustrin. Eurofer hävdade att alla dessa faktorer visade att det förelåg en särskild marknadssituation i Vietnam. Eurofer ansåg också att trots att förekomsten av den ”särskilda marknadssituationen” inte bekräftades, på grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga och som Eurofer lämnat till kommissionen, kunde de vietnamesiska inhemska försäljningspriserna ändå inte användas vid beräkningen av normalvärdet. Eurofer uppmanade därför kommissionen att se över bedömningen.

(136)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Hoa Phat Group att kommissionen med rätta drog slutsatsen att klagandens påståenden om förekomsten av en särskild marknadssituation i Vietnam i den mening som avses i artikel 2.3 i grundförordningen saknade grund och att bevisningen i klagomålet avseende den påstådda särskilda marknadssituationen i Vietnam inte var tillräcklig eller korrekt. Företaget ansåg att råvarorna i Vietnam inte kunde vara föremål för snedvridningar, eftersom dessa råvaror inte påverkades alls av de inhemska priserna.

(137)

Kommissionen ansåg att Eurofers påstående inte baserades på någon ny bevisning om förekomsten av den särskilda situationen i Vietnam och att det inte heller kunde fastställas att priserna på insatsvarorna var snedvridna utan tvärtom konstaterades priserna ligga i linje med internationella priser. Det var därför inte lämpligt att ersätta dessa kostnader. Kommissionen avvisade således detta påstående.

(138)

Eftersom det inte inkom några synpunkter på exportpriset bekräftades skälen 150–151 i förordningen om provisorisk tull.

(139)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på jämförelsen bekräftades skälen 152–156 i förordningen om provisorisk tull.

(140)

Eftersom det inte inkommit några påståenden som godtagits om beräkningen av dumpningsmarginalen bekräftas skäl 161 i förordningen om provisorisk tull.

(141)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(142)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande definitionen av unionsindustrin bekräftades slutsatserna i skälen 162–167 i förordningen om provisorisk tull.

(143)

Begreppet företagsintern förbrukning omfattade både ”företagsintern försäljning” (dvs. överföring inom koncernen till icke-marknadsmässiga priser (dvs. inte på armlängds avstånd)) och ”företagsintern användning”, (dvs. intern överföring av varmvalsade platta stålprodukter för tillverkning av stålprodukter i senare led, t.ex. rör). Eftersom det inte inkommit några synpunkter på den interna förbrukningen i unionen bekräftades skälen 172–178 i förordningen om provisorisk tull.

(144)

Det kontrollbesök som genomfördes på plats hos Eurofer, till vilket hänvisas i skäl 19, visade att viss försäljning mellan närstående parter, som var marknadsmässig och därför inte kunde betraktas som företagsintern under undersökningsperioden för en av de 22 unionsproducenterna, felaktigt inte hade beaktats som försäljning på den öppna marknaden. Därför reviderades tabellerna 4, 5, 6 och 10 i förordningen om provisorisk tull och delgavs parterna i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter för att inkludera dessa icke företagsinterna försäljningsvolymer.

(145)

I en ytterligare analys reviderade kommissionen sin bedömning, enligt vilken den metod som använts för att beräkna förbrukningen på unionens öppna marknad och som presenteras i förordningen om provisorisk tull i själva verket var korrekt eftersom den icke företagsinterna, marknadsmässiga försäljningen till närstående parter, såsom handlare och stålservicecentrum, hade inkluderats korrekt i bedömningen av förbrukningen på unionens öppna marknad i tabell 5 i förordningen om provisorisk tull för alla unionsproducenter och bekräftats i tabell 3 nedan.

(146)

Det har under alla omständigheter undersökts och bekräftats att denna icke företagsinterna försäljning faktiskt är försäljning till marknadspriser och att den närstående köparen fritt kunde välja leverantör, oavsett om leverantören i fråga var närstående eller ej.

(147)

I detta avseende har kommissionen inkluderat all icke företagsintern försäljning i uppgifterna om unionens öppna marknad utöver unionsproducenternas försäljning till icke-närstående kunder och importen från tredjeländer. Denna begränsade ändring hade ingen väsentlig inverkan på slutsatserna i förordningen om provisorisk tull, såsom förklaras nedan.

(148)

Nippon Steel och JFE hävdade att unionsproducenterna har importerat den undersökta produkten till EU i betydande volymer under hela undersökningen. Denna fråga behandlas i detalj i avsnitt 4.3.2, skälen 173–180. Kommissionen noterade även att den vid en dubbelkontroll av uppgifterna om import av varmvalsade platta stålprodukter fann ett skrivfel i skäl 191 i förordningen om provisorisk tull avseende utvecklingen av den totala marknadsandelen för importen från de berörda länderna till unionen. Medan marknadsandelen ökade med nästan 4,1 procentenheter, uppgick ökningen av marknadsandelen till 87 % och inte 56 % under skadeundersökningsperioden såsom felaktigt angetts (se tabell 2).

(149)

Mot bakgrund av de korrigeringar som beskrivs i skäl 146 reviderades tabellen över den totala förbrukningen, och denna förbrukning (inbegripet den icke företagsinterna försäljningen) utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 1

Total förbrukning (fri försäljning (inklusive icke företagsintern försäljning mellan närstående parter) och marknaden för företagsintern förbrukning) i unionen (ton)

(150)

Den totala förbrukningen i unionen 2022 minskade med 13 % jämfört med 2021. Den företagsinterna förbrukningen utgjorde 49,9 % av den totala förbrukningen i unionen under undersökningsperioden och minskade med 16 %.

(151)

Efter införandet av provisoriska åtgärder uppgav FHS att kommissionen borde använda samma KN-nummer för att hämta importuppgifter från Eurostat som de som användes för att fastställa Eurofers produktionsuppgifter. FHS hävdade att kommissionen genom ett sådant asymmetriskt tillvägagångssätt på konstlad väg ökade förbrukningen i nämnaren och automatiskt minskade både unionsindustrins och de berörda ländernas beräknade marknadsandelar.

(152)

Kommissionen fastställde importstatistiken för varmvalsade platta stålprodukter på grundval av uppgifter från Eurostat genom att tillämpa de KN-nummer som skulle vara tillämpliga på den likadana produkten. Kommissionen säkerställde även att samma specifika KN-nummer användes av de unionsproducenter som ingick i urvalet och Eurofer för att rapportera mikro- och makroindikatorer, särskilt produktionsvolym.

(153)

FHS hävdade att andelen företagsintern förbrukning (dvs. interna överföringar för vidare bearbetning av den undersökta produkten utan fakturering eller inträde på den öppna marknaden och företagsintern försäljning via icke-marknadsmässiga transaktioner till närstående företag för vidare bearbetning) av den totala produktionen av varmvalsade platta stålprodukter bör beaktas. Enligt denna exporterande producent härrörde nästan tre fjärdedelar av den totala minskningen av den synbara förbrukningen från vertikalt integrerade grupper. Enligt FHS minskade den företagsinterna efterfrågan med över 6 miljoner ton, medan efterfrågan på den öppna marknaden minskade med mindre än 2 miljoner ton.

(154)

Enligt denna exporterande producent borde kommissionen därför, innan den drog slutsatsen att importen från de berörda länderna orsakade skada, först ha visat att denna import vunnit en oproportionerligt stor andel i ett sammanhang där efterfrågan på marknaden minskade totalt sett. Enligt denna exporterande producent skulle detta ha stark inverkan på det slutliga fastställandet av skada.

(155)

Kommissionen har noggrant undersökt frågan om företagsintern förbrukning (se skäl 143) och företagsintern försäljning, som är högst relevant för den aktuella undersökningen. I förordningen om provisorisk tull har den beaktat försäljningen på den öppna marknaden (utan att inkludera företagsintern försäljning såsom förklaras i skäl 146) separat från den företagsinterna förbrukningen i sin skadebedömning, eftersom sistnämnda förbrukning inte ansågs omfattas av de villkor som råder på en öppen marknad.

(156)

Kommissionen noterade att vissa av unionsproducenterna visserligen har närstående företag som antingen handlar med eller bearbetar den likadana produkten, men också att producenternas försäljning till dessa närstående enheter sker på marknadsmässiga villkor samt att de närstående enheterna får köpa från alla leverantörer, inklusive leverantörer från de berörda länderna, och inte bara från närstående primära stålproducenter, och att dessa inköp görs till marknadspris. All icke företagsintern försäljning till närstående parter inkluderades därför i volymen eller värdet av denna.

(157)

Påståendena att nästan tre fjärdedelar av den totala nedgången av förbrukningen i EU härstammade från vertikalt integrerade koncerner befanns vara korrekta, men detta påverkade emellertid inte slutsatsen att EU:s försäljningsvolymer, inklusive den icke företagsinterna försäljningen till närstående parter, minskade med 15 %, vilket framgår av den reviderade tabell 2 (tabell 4 i denna förordning).

(158)

FHS hävdade att minskningen av unionens totala förbrukning på 13 % mellan 2021 och undersökningsperioden som anges i tabell 5 i förordningen om provisorisk tull sammanföll med en ”väldokumenterad” avmattning inom bygg-, fordons- och rörledningssektorerna i EU efter energiprischocken 2022–2023.

(159)

Ingen styrkande bevisning lades dock fram för att varmvalsade platta stålprodukter endast används inom dessa sektorer och i vilka kvantiteter. Enligt FHS påverkade denna makrochock samtliga leverantörer i samma omfattning. Innan kommissionen drog slutsatsen att import från målländer orsakade skada borde den först ha visat att denna import vunnit en oproportionerligt stor andel av den krympande kakan – något som enligt FHS inte fastställdes på grundval av uppgifterna i tabell 6 i förordningen om provisorisk tull.

(160)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Inledningsvis visade den statistik som rapporterades i tabell 6 i förordningen om provisorisk tull att utvecklingen av importen från de berörda länderna avvek från utvecklingen av unionsindustrins totala produktionsvolym, vilken, såsom framgår av tabell 9 i förordningen om provisorisk tull, minskade med 16 % till följd av den kombinerade minskningen av försäljningen på de öppna marknaderna. Vidare lade FHS inte fram några bevis för denna påstådda ”väldokumenterade” avmattning inom bygg-, fordons- och rörledningssektorerna i EU efter energiprischocken 2022–2023 eller för att varmvalsade platta stålprodukter endast användes inom dessa sektorer. Dessa påståenden avvisades därför.

(161)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påpekade FHS att kommissionen hade erbjudit ”minst tre olika uppskattningar av unionsindustrins förlust av marknadsandelar” och hävdade att kommissionen borde offentliggöra ”det reviderade kalkylblad som ligger till grund för tabellerna 2–4 i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter och tydligt fastställa vilken marknadsandelssiffra som den anser vara auktoritativ”.

(162)

För det första förklarades den påstådda oklarheten avseende den metod som användes för att beräkna unionsindustrins och tredjeländernas respektive marknadsandelar i detalj i skäl 189 i förordningen om provisorisk tull och avsnitt 4.2 i dokumentet med det slutliga allmänna utlämnandet av uppgifter. För det andra kunde vissa uppgifter inte lämnas ut och kunde därför endast redogöras för i intervall för att säkerställa sekretessen för uppgifter som rör andra parter, däribland andra exporterande producenter med ursprung i Vietnam. Under alla omständigheter visar alla rapporterade siffror en liknande nedåtgående trend när det gäller unionsindustrins marknadsandel. FHS argument avvisades därför.

(163)

De ändringar till vilka hänvisas i skäl 144 när det gäller förbrukningen i unionen påverkade inte slutsatserna i skälen 168–182 i förordningen om provisorisk tull.

(164)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts och efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Ezz Steel att importen från Egypten till Europeiska unionen borde anses vara försumbar både i fråga om volymer och marknadsandelar, med en mindre ökning på 4 % från 2021 fram till undersökningsperioden. Dessutom rådde det olika konkurrensvillkor för importen från Egypten och för de varmvalsade platta produkter som unionsindustrin producerade, eftersom den exporterande producenten i fråga ansåg att Egypten borde betraktas som ett land som följt prisutvecklingen, eftersom det hade de högsta genomsnittliga importpriserna jämfört med Japan och Vietnam från 2022 fram till undersökningsperioden. Dessutom underskred den egyptiska importen inte EU:s försäljningspriser under undersökningsperioden. Ezz Steel hävdade också att marknadsandelarna borde beräknas på grundval av unionens totala förbrukning enligt tabell 5 i förordningen om provisorisk tull, som omfattar försäljning på den öppna marknaden och på marknaden för företagsintern förbrukning.

(165)

Kommissionen noterade att Ezz Steel redan hade ingett några av dessa påståenden om villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen och den sammantagna bedömningen av verkningarna av importen från de berörda länderna och att kommissionen hade behandlat dem i det preliminära skedet, särskilt i skälen 183–188.

(166)

Inledningsvis noterade kommissionen att importen av den undersökta produkten med ursprung i de berörda länderna i det aktuella fallet stod för minst [2,2–2,9] % av marknadsandelen för vart och ett av länderna under undersökningsperioden och för [7,6–10,1] % sammanlagt under undersökningsperioden, vilket anges i tabell 2. Kommissionen instämde inte heller i Ezz Steels påstående att företagets marknadsandelar borde beräknas på grundval av unionens totala förbrukning och inte på grundval av den totala förbrukningen på den öppna marknaden i unionen. Kommissionen ansåg att importen från Egypten borde jämföras med den totala öppna marknaden, med undantag för företagsintern förbrukning som inte är föremål för samma konkurrensvillkor som på den öppna marknaden.

(167)

I enlighet med sin normala praxis vid antidumpningsundersökningar fastställde kommissionen förbrukningen på den öppna marknaden på grundval av a) alla kända unionsproducenters försäljning på den öppna marknaden i unionen b) importen till unionen från samtliga tredjeländer enligt Eurostats uppgifter, varigenom även de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande producenterna i de berörda tredjeländerna beaktades. Eftersom det inte inkommit några nya påståenden i de synpunkter som lämnats om dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter vidhölls slutsatserna.

(168)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter framhöll Ezz Steel en avvikelse i kommissionens tillvägagångssätt när det gäller beräkningen av marknadsandelen för importvolymen av den berörda produkten från Egypten under undersökningsperioden. Enligt denna exporterande producent motsade kommissionens tillvägagångssätt att betrakta den totala förbrukningen på den öppna marknaden i unionen i stället för den totala förbrukningen som grund för att beräkna marknadsandelen för importen från Egypten den metod som användes i förordningen om skyddsåtgärder (24), där kommissionen inkluderade företagsintern försäljning i fastställandet av förbrukningen för alla produktkategorier, inklusive varmvalsade platta stålprodukter.

(169)

I den aktuella undersökningen gjorde kommissionen en detaljerad analys av unionsmarknaden där den bedömde både den öppna och den företagsinterna marknaden för varmvalsade platta stålprodukter. Det är därför inte korrekt att antyda att kommissionen bortsåg från situationen på den kombinerade marknaden i detta fall. Samma tillvägagångssätt följdes i tidigare antisubventions- och antidumpningsundersökningar rörande Brasilien, Kina, Ryssland, Iran, Turkiet och Ukraina. Påståendet avvisades därför.

(170)

Ezz Steel hänvisade till en tidigare inlaga som företaget lämnade in i inledningsskedet och som innehöll siffror från en ”CRU-rapport” (25) om förbrukningen på EU:s marknad för varmvalsade band, och hävdade att kommissionen genom att inte bemöta den punkt som Ezz Steel tog upp bröt mot sin motiveringsskyldighet. Såsom förklaras i skälen 162–164 och 171 i förordningen om provisorisk tull samt i skäl 152 ovan använde kommissionen emellertid kontrollerade försäljningsuppgifter för minst 22 företag som producerade den likadana produkten, vilka kopplades till Eurostats uppgifter om import från tredjeländer för att få fram uppgifter om hela förbrukningen av den likadana produkten i unionen. Det fanns därför inget behov av att återgå till andra kommersiella okontrollerade källor, hur ansedda de än må vara.

(171)

Ezz Steel hävdade vidare att företagets marknadsandel, genom användning av den totala förbrukningen, inte skulle överstiga 1,25 %. Företaget påstod även att kommissionens tillvägagångssätt ledde till felaktiga resultat som inte återspeglar normala marknadsvillkor, eftersom dessa andelar till stor del skulle vara beroende av det ensidiga beteendet hos EU:s primära producenter av varmvalsade platta stålprodukter, antingen genom att överta bearbetningsföretag i senare led eller genom att besluta att avyttra sina närstående bearbetningsföretag i senare led. Enligt Ezz Steel överdrev kommissionen därför på konstlad väg den marknadsandel som den egyptiska importen av varmvalsade platta stålprodukter har i EU, när den i själva verket kan anses motivera att undersökningen avslutas, vilket var fallet för Serbien i en tidigare antidumpningsundersökning (26).

(172)

För det första bedömde kommissionen, i enlighet med sin standardpraxis, importen från de berörda länderna på den öppna marknad på vilken de konkurrerar med unionsindustrin, Mot bakgrund av artikel 3.4 i grundförordningen, som hänvisar till verkan av importen från de berörda länderna, kunde kommissionen inte se varför andelen för importen från de berörda länderna inte skulle jämföras med unionsindustrins försäljning på den öppna marknaden, som de konkurrerar med, för att bedöma den sammantagna importen från de berörda länderna och dess påverkan på unionsindustrins resultat. Kommissionen konstaterade att Egypten inte befann sig i samma situation som Serbien i det fallet. Kommissionen konstaterade i fallet med Serbien (27) att 1,04 % fortfarande var försumbart enligt artikel 3.4 i grundförordningen, eftersom 0,04 procentenheter var oväsentligt, särskilt när de serbiska importvolymerna relativt sett var betydligt lägre än volymerna från vart och ett av de andra fyra länder som undersöktes. I detta fall fastställde kommissionen däremot, med hjälp av samma metod för att beräkna förbrukningen som den som användes i det serbiska fallet, att Egypten hade en marknadsandel på [2,2–2,9] % under undersökningsperioden, vilken är mer än dubbelt så hög som det tröskelvärde som fastställs i artikel 5.7, och den kan därför inte betraktas som ”försumbar”. Dessutom hade den dumpade importen från de två andra berörda länderna i detta fall en liknande marknadsandel, särskilt Vietnam ([2,3–3,3] %). Till skillnad från vad Ezz Steel hävdar är det tydligt att situationen i de två fallen skiljer sig åt, och det är därför inte motiverat att Egypten behandlas på samma sätt som Serbien. Påståendet avvisades därför.

(173)

Såsom anges i skäl 19 måste tabell 6 i förordningen om provisorisk tull uppdateras för att ta hänsyn till en av unionsproducenternas icke företagsinterna försäljningsvolymer till närstående parter under undersökningsperioden.

(174)

Vidare, såsom anges i skäl 19, konstaterades ett skrivfel i skäl 191 i förordningen om provisorisk tull när det gäller utvecklingen av den totala marknadsandelen vad gäller importen från de berörda länderna till unionen, som ökade med 3,5 procentenheter, en ökning med 74 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 2

Importvolym (ton) och marknadsandel

(175)

Nippon Steel och JFE hävdade att minskningen av marknadsandelarna med endast 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden inte borde betraktas som en ”indikator på försämrad konkurrenskraft hos unionens stålproducenter”, såsom anges i skäl 212 i förordningen om provisorisk tull. Båda parterna tog särskilt upp det faktum att unionsindustrin behöll en dominerande ställning på EU-marknaden, med en marknadsandel på 70,2 % i slutet av undersökningsperioden, vilken endast minskat med 0,6 procentenheter från 2023.

(176)

Såsom förklaras i skäl 212 i förordningen om provisorisk tull var minskningen av försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen och unionsindustrins förlust av marknadsandelar avsevärt större än minskningen av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen, vilket är en indikator på försämrad konkurrenskraft hos unionens stålproducenter. Såsom klargörs i skäl 190 i denna förordning uppgick minskningen av unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden till 3,4 procentenheter, vilket anges i den reviderade tabell 5 nedan, och inte med 2 procentenheter såsom anges i förordningen om provisorisk tull.

(177)

Nippon Steel och JFE noterade att unionsproducenterna har fortsatt att importera varmvalsade ringar eller rullar och plattor till EU sedan undersökningen inleddes, trots påståendet i klagomålet att importen från Japan, Egypten och Vietnam hindrade dem från att öka sin produktion. Enligt dessa båda parter importerade unionens primära och sekundära producenter över 220 000 ton varmvalsade platta stålprodukter, och unionsindustrin importerade totalt nästan 4 miljoner ton 2023 från de berörda länderna av totalt 8 miljoner ton från resten av världen. De båda parterna lade inte fram någon bevisning rörande importen av plattor från unionens primära stålproducenter och några uppgifter i detta avseende framkom inte i undersökningen.

(178)

FHS hävdade att de påstådda metodfel till vilka hänvisas i skälen 20 och 151 innebar att både omfattningen och konkurrenseffekten av importen från Vietnam överdrevs. FHS upprepade att valet av 2021 som indexbasår medför en snedvridning av bilden på grund av att de importvolymer som registrerades det året var onormalt låga, eftersom ryska och turkiska leveranser fortfarande flödade fritt, medan asiatiska fabriker kämpade med pandemirelaterade flaskhalsar i samband med frakt. Ökningen av importen med 56 % under skadeundersökningsperioden återspeglade därför endast ersättningen av handelsflöden från dessa båda länder, som antingen omfattades av sanktioner (Ryssland) eller antidumpningsåtgärder (Turkiet).

(179)

Kommissionen hävdade att ersättningen av importen från de berörda länderna faktiskt skulle kunna bero på de åtgärder som vidtagits mot Ryssland och Turkiet. Faktum kvarstår emellertid att denna import från de berörda länderna konstaterades öka i betydande mängder till nackdel för unionsindustrin samt vara dumpad och skadevållande för unionsindustrin.

(180)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande importen från de berörda länderna bekräftades undersökningsresultaten i skälen 189–191 i förordningen om provisorisk tull.

(181)

I skälen 192–197 i förordningen om provisorisk tull redogjorde kommissionen för metoden för att fastställa prisunderskridandet och drog slutsatsen att importen från de berörda länderna underskred och pressade ned unionsindustrins priser.

(182)

Den dumpade importen från majoriteten av de exporterande producenterna i urvalet ansågs underskrida unionsindustrins priser med mellan 3,3 % och 10,1 % vilket framgår av tabell 8 i förordningen om provisorisk tull.

(183)

Efter införandet av provisoriska åtgärder ansåg Ezz Steel att de genomsnittliga priserna för importen från Egypten var relativt höga och inte underskred EU:s försäljningspriser. Denna import kunde därför inte ha vållat unionsproducenterna skada. Med tanke på dessa synpunkters natur behandlas de i avsnitt 5.1 nedan.

(184)

FHS hävdade att det prisunderskridande på 3,3 % som fastställts för dess import motsvarade fluktuationer kopplade till frakt och valuta som rutinmässigt skiljde fob-erbjudanden i Asien från anbud från stålverk i EU och därför inte kunde anses vara skadevållande för unionsindustrin. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS vidare att kommissionen underlåtit att tillhandahålla en grundlig analys av varför en sådan prisunderskridandemarginal på 3,3 % för FHS var ekonomiskt signifikant när det gäller EU:s marknad för varmvalsade platta stålprodukter.

(185)

Såsom nämns i skäl 242 visade undersökningen också att unionsindustrins priser pressades ned av lågprisimporten med ursprung i bland annat Egypten. Mot bakgrund av de förhindrade prishöjningarna är det inte förvånande att prisunderskridandet inte är signifikant, eftersom unionsindustrin hindras från att höja sitt pris på grund av pristrycket.

(186)

Kommissionen erinrade om att prisunderskridandet under undersökningsperioden, såsom förklarats i skäl 194 i förordningen om provisorisk tull, bedömdes genom en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp som de tre unionsproducenterna debiterade icke-närstående kunder på den fria unionsmarknaden, justerat till nivån från fabrik och det motsvarande vägda genomsnittliga cif-pris vid unionens gräns för varje produkttyp för import från de samarbetsvilliga producenterna i de berörda länderna som debiterades den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställt på cif-basis, med lämpliga justeringar för kostnader efter import. Även om det kan finnas olika orsaker till prisunderskridandet gjordes beräkningen av prisunderskridandet på grundval av de verifierade uppgifter som FHS lämnat.

(187)

På denna grundval bekräftade kommissionen den prisunderskridandemarginal som fastställdes i skäl 196 i förordningen om provisorisk tull. Påståendet avvisades därför.

(188)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande importen från de berörda länderna bekräftades undersökningsresultaten i skälen 192–197 i förordningen om provisorisk tull.

(189)

I förordningen om provisorisk tull (avsnitt 4.4) redogjorde kommissionen för unionsindustrins makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer under skadeundersökningsperioden. I skäl 238 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(190)

Såsom anges i skälen 19 och 131–142 visade kontrollbesöket på plats hos Eurofer att uppgifter om icke-företagsintern försäljning till närstående parter från en av klagandena inte hade inkluderats i de sammanlagda uppgifterna om icke-företagsintern försäljning för undersökningsperioden. Kommissionen gjorde också vissa justeringar av de relevanta tabellerna för att inkludera icke företagsintern försäljning i förbrukningen på den öppna marknaden. Detta påverkade tabellerna 5 och 6 i förordningen om provisorisk tull såsom anges ovan, och även tabellerna 4 och 10 i förordningen om provisorisk tull. Tabellen över företagsintern förbrukning i förordningen om provisorisk tull förblev oförändrad.

(191)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS, med hänvisning till artikel 3.2 i WTO:s antidumpningsavtal, att kommissionen antingen borde ha inkluderat företagsinterna volymer i alla skadeindikatorer eller ha omräknat dem konsekvent för endast den öppna marknaden. Enligt FHS uppfyllde kommissionen inte heller sina skyldigheter avseende transparens och utlämnande av uppgifter enligt artikel 6.5.1 i WTO:s antidumpningsavtal och artikel 3.2 i grundförordningen, eftersom den inte avslöjade de exakta belopp och procentsatser som ändrades.

(192)

Kommissionen noterade för det första att den följde samma konsekventa tillvägagångssätt som i den tidigare undersökningen rörande varmvalsade platta stålprodukter, varvid företagsinterna volymer endast beaktades där det var motiverat, dvs. när ingen åtskillnad kunde göras i fråga om produkternas destination med tanke på indikatorns karaktär. Eftersom investeringar eller produktionen avser både verksamhet på den företagsinterna och den öppna marknaden kunde de därför endast bedömas sammantaget, oavsett produkternas destination. Däremot bedömdes lönsamheten på grundval av försäljningen på den öppna marknaden för att återspegla mekanismerna på den öppna marknaden och för att ta hänsyn till den konkurrens som unionsproducenterna står inför på grund av importen från tredjeländer till unionsmarknaden. För det andra kunde kommissionen av sekretesskäl inte tillhandahålla exakta siffror, utan tillhandahöll intervall och index för alla nödvändiga uppgifter. Som svar på NSC:s och JFE:s synpunkter lämnade kommissionen dessutom ytterligare förtydliganden såsom förklaras i skäl 194.

(193)

Unionsindustrins reviderade försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 3

Förbrukning på den öppna marknaden i unionen inklusive icke-företagsintern försäljning (ton)

Tabell 4

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på unionens öppna marknad

(194)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte NSC och JFE kommissionens slutsats beträffande vissa skadefaktorer i förhållande till den ekonomiska situation som rådde under perioden 2020 och 2021. Detta fick kommissionen att återigen se över situationen i fråga om förbrukningen på unionsmarknaden och unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på unionens öppna marknad. Kommissionen medgav att det fel som nämns i skäl 19 inte hade någon verkan på tabellerna 2, 3 och 4 och att kommissionen i själva verket gjorde en dubbelräkning av den icke företagsinterna försäljningen, såsom anges i skäl 146. Faktum är att siffrorna i dessa tabeller i förordningen om provisorisk tull redan omfattade den icke företagsinterna försäljningen. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter reviderades därför de relevanta tabellerna och det relevanta innehållet till de tidigare volymerna, med undantag för uppgifterna för en av de 22 unionsproducenterna, som förblev ungefär desamma som de som användes för dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter.

(195)

Vad beträffar synpunkterna från NSC och JFE om den situation som rådde under perioden 2020 och 2021 hävdade de att 2021 var ett exceptionellt och mycket specifikt år till följd av covid-19-krisen, som påverkade efterfrågan och priserna på marknaden under föregående år. Även om unionsindustrin gynnades av ekonomins återhämtning efter covid-19-krisen skulle användningen av detta år som grund för att fastställa utvecklingen av unionsindustrins ekonomiska situation därför automatiskt och artificiellt leda till en skadevållande situation.

(196)

NSC och JFE hänvisade särskilt till ett tidigare fall av översyn vid giltighetstidens utgång avseende Kina (28). I sin inlaga noterade de att, i enlighet med de försäljningsvolymer som redovisades i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter, ”den av kommissionen fastställda försäljningsvolymen på 30 578 495 ton för 2021 i denna undersökning utgör ett anmärkningsvärt resultat – motsvarande en ökning med 21 % jämfört med 2019 års siffra (29)”. Efter den korrigering som gjordes efter det slutliga utlämnandet av uppgifter (se skäl 194) bekräftade kommissionen dock att den korrekta försäljningsvolym på 27 729 413 ton som redovisades i tabell 4 för 2021, till skillnad från vad som faktiskt kunde dras av från de siffror som redovisades i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter, endast utgjorde en ökning med 9,2 % jämfört med 2019 års siffra, och inte 21 % som NSC och JFE hävdade. Detta visade att situationen 2021 faktiskt var i linje med normala marknadsvillkor eftersom försäljningsvolymerna, efter att ha sjunkit till 20 020 000 ton 2020, vilket konstaterades i ärendet med översynen vid giltighetstidens utgång avseende Kina, inte kunde betraktas som ett ”anmärkningsvärt resultat” som NSC och JFE hävdade. Dessutom uppgick förbrukningen på den öppna marknaden under undersökningsperioden till 33,268 miljoner ton, vilket också ligger inom intervallet för den förbrukning som noterades 2019. Påståendet avvisades därför.

(197)

Unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden (dvs. exklusive företagsintern försäljning) minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden, från 27,729 miljoner ton till 23,570 miljoner ton.

(198)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins marknadsandel sett till förbrukningen i unionen med 3,44 procentenheter, från 74,29 % till 70,85 %. Minskningen av försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen och unionsindustrins förlust av marknadsandelar var avsevärt större än minskningen av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen, vilket är en indikator på försämrad konkurrenskraft hos unionens stålproducenter.

(199)

FHS hävdade att eftersom unionsindustrins produktionskapacitet förblev oförändrad under skadeundersökningsperioden, tillskrev kommissionen felaktigt det minskade kapacitetsutnyttjandet som den lägre produktionsnivån medförde importen från de berörda länderna i stället för att erkänna att minskningen av produktionen var kopplad till den totala minskningen av efterfrågan på den undersökta produkten. Minskningen var dessutom koncentrerad till det företagsinterna segmentet, som minskade med 16 % (från 39,2 till 33,1 miljoner ton), medan förbrukningen på den öppna marknaden endast minskade med 6 %. På samma sätt ansåg FHS att uppgifterna visade att försäljningsvolymerna minskade på grund av att EU-marknaden krympte, särskilt på den företagsinterna sidan, och inte på grund av att leverantörerna i de berörda länderna tagit över verksamhet från unionsproducenterna. Med hänsyn till att unionsindustrin kontrollerade omkring 70 % av den öppna marknaden och över 85 % av den totala förbrukningen, bör dessutom en tvåprocentig minskning av marknadsandelen betraktas som en normal variation av konkurrensen och kan inte rimligen betraktas som en skada som orsakats av import.

(200)

Såsom framgår av tabell 4 och i motsats till vad FHS felaktigt har påstått följde unionsindustrins försäljningsvolym på unionens öppna marknad (såsom den reviderats efter införandet av provisoriska åtgärder) och unionsindustrins företagsinterna överföringar på unionsmarknaden båda en nedåtgående trend med 15 % respektive 16 % under skadeundersökningsperioden, i linje med minskningen av unionsindustrins totala produktion enligt tabell 9 i förordningen om provisorisk tull. Den företagsinterna förbrukningens procentandel i förhållande till den totala produktionen förblev emellertid stabil under hela skadeundersökningsperioden och varierade mellan 55,7 % och 56,1 %, vilket bekräftade att de exporterande producenterna från de berörda länderna tagit över försäljning från unionsproducenterna på den öppna marknaden, eftersom deras marknadsandel ökade under en tid då den totala efterfrågan minskade. Detta bekräftas också av att minskningen av försäljningen var kraftigare på den öppna marknaden än på den företagsinterna marknaden, vilket ledde till att marknadsandelen minskade med 3,4 procentenheter. Dessutom var den försäljning som unionsindustrin förlorade på den öppna marknaden betydligt större än den minskade förbrukningen på den öppna marknaden i unionen, vilket, såsom anges i skäl 212, var en indikator på att unionsproducenternas konkurrenskraft försämrades.

(201)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade FHS sitt påstående att den liknande minskningen av både unionsindustrins försäljningsvolym på den öppna marknaden i unionen och unionsindustrins företagsinterna överföringar på unionsmarknaden först och främst berodde på en minskad efterfrågan på den öppna marknaden i unionen och inte på importen från de berörda länderna.

(202)

Samtidigt som FHS anförde detta argument för att använda den totala förbrukningen i unionen, som således inkluderade transaktioner på både den företagsinterna och den öppna marknaden som nämnare vid beräkningen av marknadsandelarna, bortsåg företaget dock från att unionsproducenternas försäljning på den öppna marknaden ersatts av de exporterande producenterna från de berörda länderna, som ökade sin marknadsandel vid en tidpunkt då den totala efterfrågan minskade, vilket framgår av tabell 2. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(203)

I ett sammanhang där unionsindustrin kontrollerade omkring 70,8 % av den öppna marknaden och över 85 % av den totala förbrukningen bekräftade kommissionen sin slutsats att en minskning av marknadsandelen med 3,4 % inte kunde betraktas som en normal variation av konkurrensen. De uppdaterade siffrorna bekräftade att unionsindustrin inte hade något annat val än att följa den prisnivå som den dumpade importen medförde för att inte förlora fler marknadsandelar. Detta ledde till en försämring av unionsindustrins situation, vilket framgår av olika makro- och mikroindikatorer såsom lönsamhet, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning och kassaflöde. På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(204)

Nippon Steel och JFE noterade att sysselsättningsnivåerna i unionsindustrin enligt tabell 12 i förordningen om provisorisk tull har ökat med 3,4 % från 2023 till undersökningsperioden, men att kommissionen emellertid endast framhöll minskningen med 7,0 % under skadeundersökningsperioden.

(205)

Nippon Steel och JFE hänvisade till de uppgifter som unionsindustrin tillhandahållit, som visade att de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna började stabiliseras och sjönk avsevärt från toppen 2023.

(206)

Kommissionen ansåg inledningsvis att vissa skadeindikatorer inte borde beaktas separat för att avgöra om unionsindustrin lidit väsentlig skada. Skadan bör tvärtom fastställas genom en bedömning av alla skadeindikatorer. Vidare måste inte alla skadeindikatorer visa på en försämring av unionsindustrins resultat för att man ska kunna dra slutsatsen att den lidit väsentlig skada.

(207)

När det gäller sysselsättningen ansåg kommissionen att ökningen från 2023 till undersökningsperioden med 3,4 % främst berodde på de justeringar som gjordes av vissa av unionsproducenterna efter covid-19-krisen, vilken i hög grad påverkade efterfrågan och priserna på marknaden.

(208)

Kommissionen hänvisade till skälen 45 och 224–226 i förordningen om provisorisk tull, där den förklarade att unionsindustrins samtliga indikatorer, liksom indikatorerna för många andra industrier, påverkades av pandemin 2020. Den tillfälligt mer gynnsamma situationen under 2021 och 2022 berodde på en ovanlig obalans mellan tillgång och efterfrågan efter covid-19-pandemin. När situationen på utbudssidan blev mer balanserad utsattes unionsproducenterna återigen för tryck från importen från de berörda länderna, vilket påverkade deras marknadsandel och ekonomiska resultat.

(209)

På grundval av detta avvisades påståendena.

(210)

Eftersom de reviderade tabellerna efter det slutliga utlämnandet av uppgifter visade samma tendenser bekräftades slutsatserna om skada slutgiltigt.

(211)

De reviderade siffrorna ovan för att inkludera icke företagsintern försäljning på den öppna marknaden till närstående parter bekräftade att unionsindustrin som helhet inte kunde upprätthålla sin produktion och försäljningsvolym och förbättra sitt kapacitetsutnyttjande. Produktions- och försäljningsvolymerna minskade faktiskt mer än förbrukningen på unionsmarknaden. Mot bakgrund av den minskade produktionen vidtog unionsindustrin konkreta åtgärder för att förbättra effektiviteten genom att hålla ett hårt grepp om produktionskostnaderna (främst råvaru- och arbetskraftskostnaderna) och genom att öka produktionen per anställd när unionsindustrins situation började försämras. Produktionskostnaden ökade dock med 18 % när försäljningspriset per enhet var oförändrat under skadeundersökningsperioden, med undantag för år 2022. Följaktligen försämrades unionsindustrins lönsamhet avsevärt, från 12 % under 2021 och 2022, då unionsindustrin gynnades av den ekonomiska återhämtningen efter covid-19-krisen, till en situation med förlust under 2023 och undersökningsperioden. De unionsproducenter som ingick i urvalet kunde fortfarande göra investeringar under hela skadeundersökningsperioden, vilket visar på deras dynamik trots en försämrad finansiell situation.

(212)

Mot bakgrund av vad som har sagts drar kommissionen slutgiltigt slutsatsen att ovannämnda uppgifter visar att unionsindustrin har lidit väsentlig skada under skadeundersökningsperioden i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(213)

I skäl 265 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit orsakades av den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna.

(214)

Efter det preliminära och det slutliga utlämnandet av uppgifter invände de japanska myndigheterna och FHS mot slutsatserna i avsnitt 5.1 i förordningen om provisorisk tull.

(215)

De japanska myndigheterna hävdade att den totala importvolymen av varmvalsad stål inte ökade till följd av tullkvoterna för skyddsåtgärderna och hävdade därför att de importerade produkterna endast har ersatts vad gäller deras ursprung inom den tillåtna volymen av tullkvoter. På grundval av detta ansåg de japanska myndigheterna att importen med ursprung i Japan inte kunde ha vållat den inhemska industrin i EU väsentlig skada. De japanska myndigheterna hävdade vidare att marknadsandelen för importen från Japan genomgående har legat under 4 %, och till och med att marknadsandelen för den berörda importen som helhet hade varit låg på omkring [8,0–8,5 %].

(216)

De japanska myndigheterna hävdade slutligen att importvolymen för produkter från Japan under andra halvåret 2024 hade minskat med 51,2 % jämfört med föregående år på grund av det maximala taket på 15 % per enskilt land, vilket infördes i juni 2024 (30). Därför ifrågasatte de japanska myndigheterna skadeanalysen och påstod att den inte beaktade de ovannämnda omständigheterna korrekt och inte kunde anses utgöra en objektiv granskning i den mening som avses i artikel 3.1 i antidumpningsavtalet.

(217)

Kommissionen noterade att skydds- och antidumpningsåtgärder bemöter olika situationer. I detta fall har skyddsåtgärder införts i form av en tullkvot, på grundval av traditionella handelsflöden och i syfte att undvika omläggning av handeln. Skyddsåtgärden hindrar dock inte att åtgärder införs för att undanröja effekterna av illojala handelsmetoder, särskilt inom ramen för tullkvoten, dvs. innan någon skyddstull skulle gälla. Hänvisningen till volymtak som inte påverkas av en ytterligare skyddstull kan därför inte medföra att orsakssambandet mellan den aktuella importen och skadan för unionsindustrin ifrågasätts. Kommissionen erinrade också om att dess analys omfattade undersökningsperioden som löpte ut den 30 juni 2024. Således skulle en objektiv granskning av fakta inte säkerställas om faktorer som inträffade efter undersökningsperioden inkluderas i analysen av orsakssambandet, såsom en minskning av importen under andra halvåret 2024. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(218)

Såsom anges i skäl 194 hävdade FHS att de negativa effekterna på makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer såsom kapacitetsutnyttjande, produktionskapacitet, produktion, försäljningsvolymer och marknadsandel inte kunde bero på importen från Vietnam, eftersom volymerna var för små.

(219)

Kommissionen avvisade detta argument med motiveringen att villkoren för en sammantagen bedömning av importen från de berörda länderna var uppfyllda, vilket innebar att den dumpade importen från Vietnam bedömdes tillsammans med importen från de andra berörda länderna.

(220)

FHS medgav att unionsindustrins senaste resultat när det gällde lönsamhet och kassaflöde var svaga, men att det inte hade fastställts om förlusterna till följd av lägre efterfrågan, högre kostnader för energi och insatsvaror, en ambitiös tidtabell för investeringar eller andra strukturella faktorer hade påverkat dessa mikroekonomiska indikatorer negativt.

(221)

Kommissionen höll inte med om denna synpunkt. Den förteckning över faktorer som FHS åberopade hade redan beaktats av kommissionen, såsom anges i skäl 240 och avsnitt 5.7 i förordningen om provisorisk tull. FHS lade inte fram några nya uppgifter som motsade kommissionens analys av hur dessa faktorer påverkade de mikroekonomiska indikatorerna. Dessa påståenden avvisades därför.

(222)

FHS uppgav att kommissionen inte hade genomfört någon objektiv granskning av flera faktorer som bidrog till unionsindustrins svårigheter, såsom försvagad global efterfrågan.

(223)

Eftersom det saknades mer exakta och underbyggda invändningar om att kommissionens bedömning inte skulle vara objektiv hänvisade kommissionen till avsnitt 5 i förordningen om provisorisk tull, närmare bestämt till avsnitt 5.8 där denna faktor särskilt behandlas.

(224)

Ezz Steel hävdade efter det slutliga utlämnandet av uppgifter att Egypten inte kunde ha vållat unionsindustrin skada eftersom dess produktionskapacitet var låg jämfört med övriga tredjeländer såsom Japan, Indien och Vietnam. Företaget uppgav även att det inte kunde öka sin export till EU på grund av genomförandet av skyddsåtgärder och att det endast levererade varmvalsade platta stålprodukter enligt särskilda inköpsorder ”på rättvisa och transparenta villkor”.

(225)

Kommissionen ansåg att dessa faktorer var irrelevanta vid bedömningen av verkningarna av den dumpade importen från de berörda länderna. Även om Egyptens produktionskapacitet skulle vara lägre än de övriga berörda ländernas är det fortfarande så att individuell produktionskapacitet inte är en faktor för att bedöma den skada som vållas. Påståendet att Egypten inte kan öka sin export till unionen på grund av skyddsåtgärderna är också felaktigt, eftersom åtgärderna inte innebär ett förbud mot import till unionsmarknaden, även efter det att Egyptens kvot har uttömts. För att bedöma den dumpade importens verkningar analyserade kommissionen bland annat ökningen av marknadsandelen och prisnivån för den dumpade importen med ursprung i Egypten och övriga berörda länder efter det att villkoren för en sammantagen bedömning av dess verkningar hade uppfyllts, i enlighet med avsnitt 4.3.1 i förordningen om provisorisk tull.

(226)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 241–242 i förordningen om provisorisk tull.

(227)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS att det minskade kapacitetsutnyttjandet berodde på en svagare efterfrågan på både den företagsinterna och den öppna marknaden, vilket inte automatiskt kunde ha orsakats av importen från de berörda länderna. FHS noterade vidare att dess import inte konkurrerade med unionsindustrin på den företagsinterna marknaden.

(228)

Kommissionen höll inte med om detta, eftersom primär- och sekundärindustrin i unionen i själva verket konkurrerade direkt med icke-närstående stålhandlare och bearbetningsföretag i unionen som köper varmvalsade platta stålprodukter i de berörda länderna. Det var därför endast logiskt att kapacitetsutnyttjandet minskade, vilket endast kunde tillskrivas de berörda länderna, eftersom unionsindustrins produktion, oavsett om den användes för förbrukning på den företagsinterna eller den öppna marknaden, påverkades på liknande sätt av den dumpade importen från de berörda länderna, vilket bekräftades av förlusten av marknadsandelar.

(229)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 243–244 i förordningen om provisorisk tull.

(230)

Exportvolymen för unionsproducenterna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Exportförsäljning för de unionsproducenter som ingick i urvalet

(231)

Exportvolymerna för de unionsproducenter som ingick i urvalet minskade med 20 % under skadeundersökningsperioden och understeg 600 000 ton under undersökningsperioden. Sammantaget stod exportvolymerna för de unionsproducenter som ingick i urvalet endast för omkring 2,3 % av deras totala försäljning på den öppna marknaden under undersökningsperioden och en ännu mindre andel av den totala produktionen under samma period.

(232)

De japanska myndigheterna hävdade att även om exportförsäljningen har minskat med 20 % under undersökningsperioden jämfört med 2021, vilket framgår av tabell 17 i förordningen om provisorisk tull och tabell 5 ovan, har unionsproducenterna ökat sina investeringar avsevärt under 2023, vilket framgår av tabell 16 i förordningen om provisorisk tull. De japanska myndigheterna ansåg att det var producenternas affärsstrategi som ledde till minskade vinstmarginaler.

(233)

FHS hävdade att unionsproducenternas försämrade exportresultat i sig har bidragit till den påstådda väsentliga skadan, särskilt genom minskade volymer, lägre internationella priser och förlorade stordriftsfördelar.

(234)

Dessa påståenden har granskats av kommissionen och slutsatserna i förordningen om provisorisk tull om att exportförsäljningen stod för en mindre andel av den totala försäljningen bekräftades. Minskningen av denna kan inte ha haft någon betydande inverkan på unionsindustrins resultat som helhet.

(235)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 245–247 i förordningen om provisorisk tull.

(236)

Efter en ny bedömning av den totala förbrukningen på den öppna marknaden som inkluderade företagsintern försäljning till närstående parter, såsom förklaras i skälen 189 och 190, omprövades importvolymen från övriga tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Den utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Volymer, pris per enhet och marknadsandelar för importen från tredjeländer

(237)

Undersökningen visade att marknadsandelen för importen från Indien, Sydkorea, Taiwan och Vietnam (Hoa Phat Group) ökade under skadeundersökningsperioden både i absoluta och i relativa tal, förutom för Indien. Tvärtom konstaterade kommissionen att importen från övriga tredjeländer inte ökade under samma period, utan i själva verket minskade med 11 %. Däremot ökade importen från de berörda länderna betydligt. Andelen import från de berörda länderna av all import från tredjeländer ökade emellertid med 53 % under skadeundersökningsperioden, vilket tyder på att importen från de berörda länderna ökade jämförelsevis mer än importen från alla länder, vilken endast ökade med 14 %.

(238)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS att kommissionen hade underlåtit att bedöma det faktum att de exporterande producenterna i Indien, Sydkorea och Taiwan tillsammans levererade omkring 3,2 miljoner ton varmvalsade platta stålprodukter till unionsmarknaden under undersökningsperioden, dvs. mer än tre gånger de sammanlagda volymerna från Egypten eller FHS. FHS betonade även att kommissionen inte hade tillhandahållit någon analys av vare sig prisunderskridandet eller utvecklingen av cif-priset och att ingen åtskillnad avseende marknadsbeteendet hade gjorts mellan de berörda länderna och övriga tredjeländer.

(239)

Kommissionen noterade att det hade gjorts en grundlig analys av nivån och priserna på importen från övriga tredjeländer, men att det inte förelåg någon rättslig skyldighet att genomföra en analys av prisunderskridandet eller cif-priserna från länder som inte omfattas av undersökningen. Trots att kommissionen bedömde importen från dessa länder kunde kommissionen inte begära sådana uppgifter från dem, eftersom producenterna i dessa länder inte var berörda parter i undersökningen, och det var inte heller syftet med denna undersökning.

(240)

Kommissionen analyserade också utvecklingen av importpriserna från tredjeländer. Med undantag för 2021 var de genomsnittliga importpriserna från vart och ett av de fyra länderna och alla tredjeländer globalt sett i genomsnitt högre än importpriserna från de berörda länderna. På grundval av detta ansåg kommissionen att utvecklingen av importen från tredjeländer inte försvagade orsakssambandet.

(241)

Efter införandet av provisoriska åtgärder ansåg FHS att orsakssambandet mellan importen från Egypten, Japan och Vietnam överskattades i förordningen om provisorisk tull genom att ingen strukturerad tillskrivningsanalys gjordes av dessa formellt icke-dumpade, men ändå tydligt skadevållande volymer med ursprung i övriga tredjeländer, samtidigt som man underskattade den bredare marknadsdynamiken, som bevisligen påverkar prisutveckling och konkurrenstryck mer. Kommissionen erinrade om att dessa aspekter hade undersökts i detalj i skälen 248–252 i förordningen om provisorisk tull. Påståendet avvisades.

(242)

Såsom anges i skäl 183 ansåg Ezz Steel att de genomsnittliga priserna på importen från Egypten var relativt höga och inte underskred EU:s försäljningspriser. Denna import kunde därför inte ha vållat unionsproducenterna skada.

(243)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Ezz Steel vidare att kommissionen inte hade beaktat det tillvägagångssätt som tillämpades i rådets förordning (EG) nr 1420/2007 (31) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan och om avslutande av förfarandet beträffande import av kiselmangan med ursprung i Ukraina, där kommissionen konstaterade att verkan av importen från Ukraina bör bedömas separat med tanke på avsaknaden av prisunderskridande. Kommissionen noterade för det första att den nämnda förordningen antogs 2007, då konceptet förhindrande av prishöjningar – som hänvisar till priser som hålls artificiellt låga – inte hade beaktats, och för det andra, såsom nämns i skäl 197 i förordningen om provisorisk tull, att undersökningen också visade att unionsindustrins priser pressades ned av lågprisimporten med ursprung i Egypten, som följde liknande trender och handelsmönster. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(244)

Såsom anges i skäl 197 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att även om importen av varmvalsade platta stålprodukter inte underskred unionsindustrins priser, förhindrades prishöjningar, vilket påverkade unionsindustrins resultat negativt.

(245)

Nippon Steel och JFE ansåg att produktionssiffrorna inte kunde användas som bevisning för att unionsindustrin led väsentlig skada, med hänsyn till vägran att öka produktionen även i den särskilt gynnsamma miljö som undersökningen skapade och att importen uppenbarligen var en viktig försörjningskälla för EU-marknaden – även för unionsproducenterna själva.

(246)

När det gäller importvolymen ansåg kommissionen att Nippon Steel och JFE överskattade importvolymen från de berörda länderna genom att inkludera import från Indien i sin analys, även om kommissionens analys av orsakssambandet var begränsad till Egypten, Japan och dumpad import från Vietnam. De kontrollerade uppgifterna från de unionsproducenter som ingick i urvalet bekräftade att de 220 000 ton varmvalsade platta stålprodukter som importerades i själva verket till största delen importerades i begränsade kvantiteter av sekundära stålproducenter i unionen som var närstående primära producenter i unionen. Den övervägande delen av importen från de berörda länderna gjordes av icke-närstående handlare och bearbetningsföretag i unionen. Med hänvisning till skäl 253 i förordningen om provisorisk tull upprepade kommissionen att unionsproducenternas närstående enheter inte är skyldiga att köpa från sina närstående företag och handlar på marknadsmässiga villkor. Såsom anges i skäl 313 i förordningen om provisorisk tull är målet med antidumpningstullar inte att stänga unionsmarknaden för import, utan att återupprätta rättvis handel genom att undanröja effekterna av skadevållande dumpning. Importen från de berörda länderna förväntas därför inte upphöra, utan fortsätta, om än till rättvisa priser.

(247)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg FHS att kommissionen inte kunde dra slutsatsen att införandet av tullar fortfarande kunde göra det möjligt för användare att importera varmvalsade platta stålprodukter från diversifierade källor och samtidigt förbättra unionsindustrins marknadsandelar och lönsamhet. Kommissionen instämde inte i denna analys och påminde om att den hade gett en utförlig förklaring i skälen 313–325 i förordningen om provisorisk tull till varför verkningarna av införandet av tullar inte skulle vara betydande och inte uppväga de positiva verkningarna av åtgärderna för unionsindustrin. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(248)

I avsaknad av ytterligare synpunkter än de som redan har behandlats i skälen 177–179 avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skäl 253 i förordningen om provisorisk tull.

(249)

Eftersom inga synpunkter inkom avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 254–256 i förordningen om provisorisk tull.

(250)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS att kommissionen hade underlåtit att göra en kvantitativ bedömning av kostnaden för energipriser genom att använda offentligt tillgängliga uppgifter om energipriser, eftersom denna kostnadschock borde ha mätts och avräknats innan importen från de berörda länderna tillskrevs skadan. Enligt FHS ledde denna prispress direkt till en urholkning av lönsamheten, vilken kommissionen felaktigt tillskrev importen från de berörda länderna.

(251)

Kommissionen erinrade om att den hade gjort en analys av de ökade kostnaderna för el, vars resultat beskrevs i skäl 259 i förordningen om provisorisk tull. I stället för att använda offentligt tillgängliga uppgifter, som inte skulle ha haft någon koppling till den faktiska situationen för de unionsproducenter som ingick i urvalet, använde kommissionen verifierade uppgifter som begärts från unionsproducenterna. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(252)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 257–262 i förordningen om provisorisk tull.

(253)

Eftersom inga andra synpunkter inkom än de som har behandlats i skälen 158–160 avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen slutsatserna i skälen 263–264 i förordningen om provisorisk tull.

(254)

Kommissionen bedömde inverkan av alla andra kända faktorer genom att ta hänsyn till de berörda parternas synpunkter och drog slutsatsen att dessa faktorer inte försvagade orsakssambandet. Kommissionen bekräftade därför slutsatserna i skälen 265–267 i förordningen om provisorisk tull, om att det fanns ett orsakssamband mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från de berörda länderna, som inte försvagades av de faktorer som nämns ovan.

(255)

I förordningen om provisorisk tull (skälen 272–287) redogjorde kommissionen för den metod som använts för att fastställa vilka marginaler som är tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin.

(256)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Nippon Steel att ett belopp borde läggas till för de tullar utanför kvoten som betalats inom ramen för skyddsåtgärderna vid fastställandet av exportpriset i land vid beräkningen av skademarginalen, som alla andra normala tullar.

(257)

Kommissionen höll inte med Nippon Steel. Kommissionen erinrade om att antidumpningsåtgärderna och skyddstullarna inte är kumulativa till skillnad från konventionella tullar. Antidumpningsåtgärderna ska snarare tillämpas på import som görs inom ramen för den tillgängliga tullfria kvoten, dvs. på import som inte omfattas av skyddstullåtgärden. Vad gäller import som görs efter att den aktuella tullkvoten är uttömd skulle den omfattas av en total tullnivå (exklusive konventionell tull) som antingen motsvarar skyddstullåtgärden eller antidumpningsåtgärden, beroende på vilken som är högst. Med andra ord dras skyddsåtgärden i praktiken av från den tillämpliga antidumpningstull som ska tas ut när antidumpningstullen överstiger nivån för skyddsåtgärden. Till följd av den mekanism som införts för att undvika en kumulering av skyddsåtgärder eller antidumpningsåtgärder som överstiger den högre av de två åtgärderna skulle en ökning av Nippon Steels importpris i land med de skyddstullar som betalats under undersökningsperioden för att fastställa nivån på antidumpningstullen leda till att antidumpningstullen minskas till en nivå som inte är tillräcklig för att avhjälpa den skada som vållats av den dumpade importen, antingen för att skyddsåtgärden inte tillämpas eller för att den i praktiken dras av från den tillämpliga antidumpningstullen. Av dessa skäl drog kommissionen slutsatsen att Nippon Steels påstående var felaktigt i sak samt i begreppsmässigt hänseende. Det konstaterades emellertid att skyddstullar erlades på mindre än 6 % av den importerade volymen av varmvalsade platta stålprodukter med ursprung i Japan under undersökningsperioden och att underlåtenheten att beakta skyddstullarna i detta särskilda fall fick en marginell påverkan på omkring 0,1 procentenheter. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(258)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Nippon Steel att man, för att följa grundförordningen, bör basera priserna i land på situationen under undersökningsperioden (dvs. NSC:s försäljningspriser inklusive skyddstullar konkurrerar med unionsindustrins priser). Detta påstående hade redan bemötts i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter och avvisades därför.

(259)

Nippon Steel hävdade vidare att leveranstiden inte hade beaktats vid beräkningen av skademarginalen. Företaget påstod att köpare i EU, även om det inte gick att kvantifiera, var villiga att betala ett högre pris för korta leveranstider. Enligt Nippon Steel tar det i genomsnitt ungefär 43 dagar för sändningar att anlända till unionens gräns från Japan. På grund av EU:s skyddsåtgärd för stål kan det dessutom förekomma ytterligare väntetid fram till nästa kvartal av denna skyddsåtgärd börjar löpa för att importen ska kunna tullklareras. Den exporterande producenten uppgav vidare att detta förklarade de gradvis ökande prisunderskridande- och målprisunderskridandemarginalerna ju längre bort från EU exportlandet var beläget – desto högre skademarginaler konstaterades för japanska exportörer.

(260)

Kommissionen höll med om att ett sådant ”högre pris för korta leveranstider” inte var kvantifierbart, även om det påvisades. Om de korta leveranstiderna var en faktor som ökade försäljningspriset kunde kommissionen vidare inte se hur detta gradvis kunde öka prisunderskridande- och målprisunderskridandemarginalerna ju längre bort från EU exportlandet var beläget. Nippon Steels resonemang motsades också av den låga målprisunderskridandemarginal som konstaterats för JFE, en annan japansk exporterande producent i det berörda landet.

(261)

Såsom anges i skäl 100 ifrågasatte Nippon Steel den metod som använts för att bedöma cif-värdet för vissa transaktioner. Såsom förklaras i skälen 101–104 godtogs detta påstående delvis, varigenom de cif-värden som användes som nämnare reviderades för vissa transaktioner. Följaktligen justerades den skademarginal som beräknats för Nippon Steel på motsvarande sätt.

(262)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Nippon Steel att kommissionen hade underlåtit att lägga till kostnaderna efter import till detta cif-pris för försäljning via två närstående företag och att det pris som användes för beräkningen av målprisunderskridandemarginalen därför inte var ”helt i land i EU” eftersom dessa kostnader efter import uteslöts från cif-priset. Kommissionen godtog detta påstående och ändrade sina beräkningar för att inkludera kostnader efter import för två företag. Den skademarginal som beräknats för Nippon Steel i dokumentet med det allmänna utlämnandet av uppgifter justerades därför ytterligare i enlighet med detta.

(263)

Såsom beskrivs i skäl 261 reviderade kommissionen skademarginalerna. Den slutgiltiga nivån för undanröjande av skada för de samarbetsvilliga exporterande producenterna och för alla övriga företag är därför följande:

(264)

I avsaknad av ytterligare synpunkter avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de slutsatser som anges i skälen 272–289 i förordningen om provisorisk tull.

(265)

Med stöd av ovanstående bedömning bör slutgiltiga antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(266)

Efter offentliggörandet av de provisoriska åtgärderna lämnade de exporterande producenterna FHS och Ezz Steel, de egyptiska och de japanska myndigheterna synpunkter på unionens intresse.

(267)

I frånvaro av eventuella relaterade påståenden eller synpunkter beträffande unionsindustrins intresse bekräftades de slutsatser som dragits i skälen 291–295 i förordningen om provisorisk tull.

(268)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påstod de japanska myndigheterna att det inte skulle ligga i unionens intresse att vidta antidumpningsåtgärder mot de berörda länderna. De hävdade att antidumpningsåtgärder skulle strida mot importörernas och stålservicecentrums intressen, eftersom de skulle hämma konkurrensen (unionsproducenterna skulle höja sina priser) och eftersom unionsproducenterna inte tillverkar vissa typer av kallvalsade platta produkter av stål.

(269)

Dessa påståenden behandlades redan i skälen 296–305 gällande de konkurrenshämmande effekterna och i skälen 306–325 i förordningen om provisorisk tull gällande påståendet att unionsindustrin inte tillverkade vissa specifika kategorier av varmvalsade platta stålprodukter. Eftersom ingen ytterligare väsentlig information lämnades i samband med dessa påståenden efter det preliminära utlämnandet av uppgifter, avvisades påståendena.

(270)

Mot denna bakgrund hävdade kommissionen att åtgärdernas övergripande fördelar vägde upp för den potentiella negativa inverkan på importörer och användare och därför bekräftades slutsatserna i skälen 296–325 i förordningen om provisorisk tull.

(271)

Ezz Steel och de egyptiska myndigheterna hävdade att kommissionen i stor utsträckning hade underlåtit att beakta ett antal viktiga överväganden i förordningen om provisorisk tull vid bedömningen av huruvida det ligger i unionens intresse att införa åtgärder mot Egypten.

(272)

De framförde särskilt följande argument:

(273)

För det första drar unionen nytta av en ömsesidigt fördelaktig handelsförbindelse med Egypten. Handelsbalansen mellan Egypten och unionen resulterade i ett överskott på 10,4 miljarder US-dollar till unionens fördel 2023. När det gäller varmvalsade platta stålprodukter står importvolymen av dessa produkter från Egypten till unionen för endast 1,25 % av den totala företagsinterna och icke-företagsinterna förbrukningen av varmvalsade platta stålprodukter i unionen under undersökningsperioden. Egypten har däremot öppnat sina gränser för import från unionen av varmvalsade platta stålprodukter, vilket motsvarade mellan [9–14] % av den egyptiska förbrukningen mellan 2021 och 2023. Införandet av åtgärder skulle dessutom motverka det bistånd som unionen tillhandahåller Egypten genom kortfristiga makroekonomiska lån. Införandet av antidumpningsåtgärder på import av varmvalsade platta stålprodukter från unionen skadar inte enbart den nationella egyptiska stålindustrin och dess internationella konkurrenskraft, utan inverkar även negativt på den nationella ekonomin som helhet, vilket står i skarp kontrast till de mål som eftersträvas genom de makroekonomiska lån som unionen beviljat Egypten.

(274)

För det andra hävdade Ezz Steel även att Egypten har de högsta exportpriserna av alla länder som omfattas av undersökningen samt att kommissionen inte har funnit bevis för något prisunderskridande från Egypten.

(275)

För det tredje förlitar sig leverantörerna i unionen i stor utsträckning på de egyptiska ståltillverkarnas inköp av råvaror. Vidare har Ezz Steel sedan starten 1994 investerat betydande belopp i utrustning från leverantörer i unionen. Vidare hävdade Ezz Steel att företaget mellan 2019 och mitten av 2024 importerade råvaror och reservdelar från unionen för betydande belopp.

(276)

För det fjärde skulle införandet av åtgärder strida mot unionens industriella användares intresse, eftersom Ezz Steel producerar ett antal varmvalsade platta produkter av specialstål som efterfrågas av unionens kunder.

(277)

För det femte skulle införandet av åtgärder inte göra det möjligt för unionsanvändare att dra nytta av det ”rena” stål som egyptiska ståltillverkare producerar, vilket motverkar målen enligt mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen (32). Kommissionen bör därför beakta de positiva miljöeffekter som det stål som Ezz Steel producerar har när den fastställer huruvida det ligger i unionens intresse att införa antidumpningsåtgärder mot Egypten.

(278)

När det gäller den första punkten gällande Ezz Steels påståenden om de negativa effekterna på den nationella ekonomin som helhet och att de mål som eftersträvas genom de makroekonomiska lån som unionen beviljat Egypten motverkas, fann kommissionen att antagandet av antidumpningsåtgärder inte kunde påverka handels- och investeringssamarbetet, vilket utgör en grundläggande aspekt av det strategiska partnerskapet mellan EU och Egypten. EU kommer att fortsätta att stödja Egyptens ekonomiska reformarbete, bland annat genom att förbättra handels- och företagsklimatet för att underlätta hållbar ekonomisk tillväxt, icke snedvriden handel, investeringsflöden och grön energiomställning i Egypten. Dessa påståenden avvisades därför.

(279)

Gällande den andra punkten fann kommissionen att detta påstående var korrekt, men att de genomsnittliga exportpriserna fortfarande var betydligt lägre än unionsindustrins genomsnittliga priser, och båda var till stor del lägre än unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad per ton. Detta påstående avvisades därför.

(280)

När det gäller den tredje punkten och påståendena att leverantörerna i unionen i stor utsträckning är beroende av de egyptiska ståltillverkarnas inköp av råvaror, noterade kommissionen att antidumpningsundersökningen inte specifikt omfattar andra närstående industrier i unionens ekonomiska situation, oavsett om de levererar råvaror och andra förbrukningsvaror eller maskiner för produktionen. Dessutom gav ingen av dessa leverantörer sig till känna under undersökningen och dessa påståenden kunde därför inte kontrolleras.

(281)

Den fråga som togs upp i den fjärde punkten behandlades ingående i skäl 307 i förordningen om provisorisk tull.

(282)

Beträffande den femte punkten och Ezz påstående att införandet av åtgärder skulle hindra unionsanvändarna från att dra nytta av det ”rena” stål som egyptiska ståltillverkare producerar anges att detta skulle ske på bekostnad av målen för mekanismen för koldioxidjustering. Inledningsvis erinrade kommissionen om att mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen trädde i kraft den 1 oktober 2023 och för närvarande befinner sig i en övergångsperiod fram till 2026 när den slutgiltiga ordningen kommer att tillämpas. Den aktuella undersökningen syftade dessutom inte till att kontrollera huruvida en exporterande producent tillhandahåller ”rent” stål, varför dessa påståenden inte ansågs relevanta för detta förfarande och inte kunde kontrolleras. Påståendet avvisades därför.

(283)

FHS hävdade att även om användarna hade uttryckt specifika, dokumenterade farhågor om tullarnas verkliga inverkan, erbjöd kommissionen endast kvalitativa garantier för alternativa försörjningskällor i skäl 315 i förordningen om provisorisk tull, utan någon rigorös modellering av marknadsbeteende, leveranskedjans kapacitet eller priselasticitet.

(284)

Kommissionen avvisade detta argument med motiveringen att dessa användare inledningsvis inte hade lagt fram någon konkret modellering av marknadsbeteende, leveranskedjans kapacitet eller priselasticitet från alternativa försörjningskällor, medan dessa användare hade god kännedom om unionsindustrins marknadsbeteende. Dessutom, såsom anges i skäl 316 i förordningen om provisorisk tull, med hänvisning till källor som är specialiserade på industrin, skulle införandet av åtgärder inte leda till en brist på den berörda produkten eller den likadana produkten.

(285)

Användarnas internationella konkurrenskraft var också väldokumenterad i skälen 317–320 i förordningen om provisorisk tull, som visade att verksamheten för de företag som bearbetar platta metallprodukter eller som är involverade i återförsäljningen av den undersökta produkten, med en konkurrensutsatt marknad och tillgång till outnyttjad kapacitet bland unionsproducenterna, i motsats till vad användarna hävdade bör förbli konkurrenskraftig, trots konkurrensvillkoren på EU-marknaden.

(286)

Slutligen hävdade FHS att de företag som bearbetar platta metallprodukter och stålservicecentrum (vilket även omfattade stålservicecentrum som är närstående till primära ståltillverkare) skulle påverkas mer av åtgärderna än unionens primära ståltillverkare, med efterföljande risker inom flera strategiska sektorer i EU:s ekonomi, såsom fordons-, bygg- och vitvarusektorerna.

(287)

Utöver slutsatserna i skälen 312–325 i förordningen om provisorisk tull noterades att både klaganden och den europeiska sammanslutningen för ståldistributörer och stålbearbetningsföretag (Eurometal), i ett gemensamt uttalande från april 2025 (33), hävdade att försvagningen av ”leveranskedjan [för stål i senare led] medför en risk för 13,6 miljoner direkta arbetstillfällen inom stålbearbetning, mellanleverantörer och tillverkningssektorer i EU och hotar en bredare europeisk avindustrialisering”. Enligt klaganden (34) är 306 000 personer direkt sysselsatta inom stålsektorn och sektorn är ansvarig för upp till 2,5 miljoner indirekta arbetstillfällen.

(288)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS, med anledning av vad som anges i skäl 247, att förekomsten av outnyttjad kapacitet inte kunde användas för att både påvisa skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen och som ett argument i prövningen av unionens intresse enligt artikel 21 i den förordningen. FHS hänvisade till ett beslut av WTO:s överprövningsorgan i US – Hot-Rolled Steel (35), enligt vilket överprövningsorganet krävde att myndigheterna skulle upprätthålla en konsekvent analysram för skada och orsakssamband. Enligt FHS var det faktum att kommissionen såg den outnyttjade kapaciteten som både en skada och en nytta ett tydligt brott mot denna princip och gjorde dess slutsats om unionens intresse rättsligt osund.

(289)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. För det första tog WTO:s överprövningsorgan inte specifikt upp den aktuella frågan, utan påminde snarare om att ”de undersökande myndigheterna på ett objektivt sätt och på grundval av faktisk bevisning måste fastställa betydelsen och viktningen för varje potentiellt relevant faktor. I varje undersökning grundas detta fastställande på den ’påverkan’ de relevanta faktorerna har ’på den [inhemska] industrins tillstånd’” (36). För det andra fanns det ingen motsägelse i att beakta den dumpade importens negativa inverkan på unionsindustrins kapacitetsutnyttjande, å ena sidan, och det låga kapacitetsutnyttjandet (63 % under undersökningsperioden), å andra sidan. Det sistnämnda skulle förvisso kunna ses som positivt vid bedömningen av unionens intresse i händelse av införande av tullar, utan att undergräva den konstaterade skadan. Påståendet avvisades därför.

(290)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FHS att det ovannämnda gemensamma uttalandet från Eurometal och Eurofer också skulle kunna uppfattas inte bara som en vädjan från industrin om att skydda primära stålverk, utan också för att uppmärksamma behovet av att upprätthålla en kostnadseffektiv tillgång till insatsvaror för tillverkare i senare led. FHS påstod att kommissionen, genom att ”ta citatet ur sitt sammanhang”, dolde ”det verkliga ekonomiska ömsesidiga beroendet mellan sektorer i tidigare och senare led”. Kommissionen erinrade om att, såsom förklaras i skälen 178 och 312 i förordningen om provisorisk tull, flera unionsproducenter har närstående företag som antingen handlar med eller bearbetar den likadana produkten. Därför konkurrerar primära ståltillverkare och stålbearbetningsföretag inte bara med varandra, utan även med import från tredjeländer av stålprodukter i tidigare och senare led, och de delar därför samma utmaningar och farhågor i samband med den globala överkapaciteten. Kommissionen ansåg att citatet exakt förklarade situationen, i vilken alla segment av unionens stålvärdekedja, med alltifrån primära stålverk och stålbearbetningsföretag till handlare och slutanvändare, har ett intresse av att det finns rättvisa konkurrensvillkor. Argumentet avvisades därför.

(291)

Mot bakgrund av det som nämns ovan bekräftade kommissionen slutsatserna i skäl 326 i förordningen om provisorisk tull, dvs. att det inte fanns några tvingande skäl till att det inte skulle ligga i unionens intresse att införa åtgärder på import av varmvalsade platta produkter med ursprung i de berörda länderna.

(292)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(293)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga antidumpningstullsatser införas, uttryckta som priset cif vid unionens gräns, före tull:

(294)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades föreligga för dessa företag enligt undersökningen. Dessa tullsatser är därför endast tillämpliga på import av den undersökta produkten som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av de rättsliga enheter som nämns.

(295)

Import av den berörda produkt som tillverkats av något annat företag, som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de som uttryckligen anges, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som tillämpas på ”all övrig import med ursprung i Egypten, Japan eller Vietnam”.

(296)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (37). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget kommer en förordning om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(297)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas korrekt. Individuella antidumpningstullar är endast tillämpliga vid uppvisande av en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.4 i denna förordning. Till dess att en sådan faktura uppvisas bör importen omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på ”all övrig import med ursprung i Egypten, Japan eller Vietnam”.

(298)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella antidumpningstullsatserna på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.4 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att en påföljande tillämpning av en lägre tullsats är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(299)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bland annat undersöka om det finns behov av att upphäva den eller de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tull.

(300)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för all övrig import från Egypten, Japan eller Vietnam inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning, utan även de producenter som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(301)

Exporterande producenter som inte exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden bör kunna be kommissionen om att få omfattas av antidumpningstullsatsen för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen bör bevilja en sådan begäran under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Den nya exporterande producenten bör kunna styrka följande: i) Företaget exporterade inte den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, ii) företaget är inte närstående någon exporterande producent som gjorde detta, och iii) företaget har exporterat den berörda produkten därefter eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att göra detta i betydande kvantiteter.

(302)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts genom de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(303)

Såsom anges i avsnitt 1.2 beslutade kommissionen att importen av den undersökta produkten skulle registreras.

(304)

Såsom anges i skäl 336 i förordningen om provisorisk tull kunde kommissionen inte fatta beslut om en eventuell retroaktiv användning av antidumpningsåtgärder i det skedet av undersökningen. Kommissionen måste därför i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen besluta huruvida slutgiltiga antidumpningsåtgärder ska tas ut retroaktivt på import under registreringsperioden.

(305)

I undersökningens slutliga skede bedömdes de uppgifter som samlats in genom registreringen. Kommissionen analyserade huruvida kriterierna för retroaktivt uttag av slutgiltiga tullar enligt artikel 10.4 i grundförordningen var uppfyllda.

(306)

Kommissionens analys visade inte någon ytterligare betydande ökning av importen utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden enligt artikel 10.4 d i grundförordningen. För denna analys jämförde kommissionen de genomsnittliga månatliga importvolymerna av den berörda produkten under undersökningsperioden (kolumn 2) med de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den sista hela månaden före införandet av provisoriska åtgärder (kolumn 3). Vid en jämförelse mellan de genomsnittliga månatliga importvolymerna av den berörda produkten under undersökningsperioden och de månatliga genomsnittliga importvolymerna under perioden från och med månaden efter inledandet av denna undersökning till och med den månad då de provisoriska åtgärderna infördes (kolumn 4), kunde dessutom ingen ytterligare betydande ökning konstateras, tvärtom minskade importen avsevärt:

(307)

Villkoren för ett retroaktivt uttag av tullarna ansågs därför inte vara uppfyllda.

(308)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 (38) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(309)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.