(1)

Genom direktiv (EU) 2024/1275 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att inrätta en ram för jämförbara metoder för fastställande av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement, samt för översyn av kostnadsoptimala nivåer.

(2)

Enligt direktiv (EU) 2024/1275 ska medlemsstaterna fastställa minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement i syfte att uppnå åtminstone kostnadsoptimala nivåer. Medlemsstaterna måste även säkerställa att de krav som de fastställer för byggnadens installationssystem minst motsvarar de senaste kostnadsoptimala nivåerna. Medlemsstaterna bör ha rätt att bestämma om det nationella riktmärke som används som slutresultat för fastställande av kostnadsoptimala nivåer ska fastställas ur ett makroekonomiskt perspektiv (utifrån energieffektivitetsinvesteringarnas kostnader och nytta för samhället som helhet) eller ur ett rent finansiellt perspektiv (bara utgående från investeringarna). Nationella minimikrav för energiprestanda bör inte ligga mer än högst 15 % under resultatet av beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer för det nationella riktmärket. Den kostnadsoptimala nivån bör ligga inom det intervall av prestandanivåer där kostnads–nyttoanalysen över livscykeln är positiv.

(3)

Genom direktiv (EU) 2024/1275 främjas minskad energianvändning i den bebyggda miljön, men där betonas också att byggsektorn är en ledande källa till växthusgasutsläpp och står för omkring hälften av utsläppen av primära fina partiklar (PM2,5) i unionen, vilka orsakar för tidig död och sjukdomar.

(4)

Fristående komponenters prestanda omfattas av produktspecifika förordningar. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 (2) fastställs minimikrav avseende energiprestanda för nästan alla kategorier av fysiska varor, inbegripet energirelaterade produkter. När medlemsstaterna fastställer nationella krav för byggnadens installationssystem måste de beakta de genomförandeåtgärder som fastställs i den förordningen och de befintliga åtgärder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (3). Den prestanda för byggprodukter som används för beräkningarna enligt denna förordning bör fastställas i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 (4) samt med befintliga bestämmelser som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 (5).

(5)

Målet om kostnadsoptimala energieffektivitetsnivåer skulle under vissa omständigheter kunna motivera att medlemsstaterna fastställer kostnadsoptimala krav för byggnadselement som i praktiken utgör hinder för vissa byggnadskonstruktioner eller tekniska alternativ och stimulerar användningen av energirelaterade produkter med bättre energiprestanda, och, i tillämpliga fall, utsläppsprestanda. Enligt artikel 2.32 i direktiv (EU) 2024/1275 ska externa miljö- och hälsoeffekter av energianvändning beaktas i fastställandet av kostnadsoptimala nivåer, liksom kostnaden för utsläppsrätter för växthusgaser som en del av energikostnaderna.

(6)

De steg som ingår i ramen för jämförbara metoder fastställs i bilaga VII till direktiv (EU) 2024/1275 och innefattar definition av referensbyggnader, fastställande av energieffektivitetsåtgärder och åtgärder baserade på förnybara energikällor som ska tillämpas på dessa referensbyggnader, bedömning av total primärenergianvändning och utsläpp till följd av dessa åtgärder och beräkning av kostnaderna (dvs. nettonuvärdet) för dessa åtgärder.

(7)

Den gemensamma ramen för beräkning av energiprestanda enligt bilaga I till direktiv (EU) 2024/1275 tillämpas också på alla steg i ramen för metoden för fastställande av kostnadsoptimala nivåer, i synnerhet beräkningen av energi- och utsläppsprestanda för byggnader och byggnadselement. Energiproduktion på plats med hjälp av lokalt tillgängliga förnybara energikällor (t.ex. omgivningsvärme, geotermisk värme, solvärme och solceller) ersätter levererad energi från nätet och minskar byggnadens inverkan på energinätet. För att återspegla dessa fördelar ska inverkan av egenanvändning av förnybar energi som produceras på plats inte räknas med i den totala primärenergianvändningen. Vid beräkningen av en byggnads primärenergi har medlemsstaterna flexibilitet när det gäller redovisningen av förnybar energi som produceras på plats och används till annat än byggnadens energiprestanda eller exporteras till nätet.

(8)

I denna förordning avses med utsläppsprestanda både driftsutsläpp som produceras på plats (direkta utsläpp), och utsläpp från extern energiproduktion som används av byggnaden (indirekta utsläpp). Vid beräkningen av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda skulle medlemsstaterna också kunna beakta den globala uppvärmningspotentialen under en byggnads hela livscykel (livscykel-GWP).

(9)

För att anpassa ramen för jämförbara metoder till nationella förhållanden bör medlemsstaterna fastställa den uppskattade ekonomiska livscykeln för en byggnad och/eller ett byggnadselement; lämpliga kostnader för energibärare, produkter, system, underhåll, drift och arbete; omvandlingsfaktorer för förnybar och icke-förnybar primärenergi eller viktningsfaktorer per energibärare; omvandlingsfaktorer för växthusgasutsläpp; den energiprisutveckling som ska antas för bränslen som används i medlemsländernas nationella sammanhang för energi som används i byggnader, i förekommande fall med beaktande av kostnaden för utsläppsrätter för växthusgaser; och koldioxidprisutvecklingen. När det gäller energi- och koldioxidprisutvecklingen bör medlemsstaterna beakta den information som tillhandahålls av kommissionen samt det nya systemet för handel med utsläppsrätter för utsläpp från bränsleförbränning i byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer (6). Medlemsstaterna kan också inkludera monetarisering av flera fördelar med energieffektivitetsåtgärder i sina beräkningar av kostnadsoptimala nivåer, t.ex. för privat och offentlig hälso- och sjukvård och bruttonationalprodukten (BNP).

(10)

Diskonteringsräntan återspeglar i viss utsträckning inte bara politiska prioriteringar (i fråga om makroekonomiska beräkningar), utan även olika finansieringsmiljöer och villkor för hypotekslån. Valet av diskonteringsränta skulle kunna ha en betydande inverkan på de resultat som erhålls genom beräkningarna inom ramen för jämförbara metoder, och medlemsstaterna måste fastställa den lämpligaste diskonteringsräntan för varje beräkning efter det att känslighetsbedömningen har utförts. Därför bör medlemsstaterna även fastställa den diskonteringsränta som ska användas vid både de makroekonomiska och de finansiella beräkningarna, efter att ha genomfört en känslighetsanalys för minst två diskonteringsräntenivåer för varje beräkning.

(11)

I linje med de nationella åtaganden om utsläppsminskning som fastställts för de viktigaste luftföroreningarna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 (7) och de strängare luftkvalitetsnormer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2881 (8) införs utsläpp av luftföroreningar i den makroekonomiska beräkningen. Den makroekonomiska beräkning som krävs i enlighet med denna förordning, inbegripet monetarisering av hälso- och miljöpåverkan i samband med PM2,5- och NOx-utsläpp samt kostnaderna för växthusgasutsläpp, ger ett bredare perspektiv och information som förutom beräkningen av kostnadsoptimala nivåer också kan användas till annat, till exempel fastställandet av ytterligare krav, bland annat när det gäller utsläppsprestanda, och i förhållande till bredare klimat-, miljö- och folkhälsopolitiska mål.

(12)

För att säkerställa att medlemsstaterna har en gemensam strategi för tillämpningen av ramen för jämförbara metoder bör kommissionen fastställa de viktigaste ramvillkoren för beräkningarna av nettonuvärdet, exempelvis startåret för beräkningarna, de kostnadskategorier som ska beaktas och den beräkningsperiod som ska användas. Denna förordning bör ersätta den befintliga ram för jämförelsemetoden som fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 244/2012 (9).

(13)

Fastställandet av en gemensam beräkningsperiod strider inte mot medlemsstaternas rätt att själva bestämma den förmodade ekonomiska livscykeln för byggnader eller byggnadselement, då livscykeln kan vara antingen längre eller kortare än den fastställda beräkningsperioden. Den ekonomiska livscykeln för en byggnad eller ett byggnadselement har bara begränsad påverkan på beräkningsperioden, eftersom beräkningsperioden i stället bestäms av byggnadens renoveringscykel, som är den tidsperiod varefter en byggnad genomgår omfattande renovering.

(14)

Kostnadsberäkningar och kostnadsprojektioner med många antaganden och osäkerheter, exempelvis rörande energiprisutvecklingen över tid, åtföljs vanligtvis av en känslighetsanalys för att bedöma robustheten i de viktigaste indataparametrarna. Vad gäller beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer bör känslighetsanalysen åtminstone omfatta energiprisutvecklingen och diskonteringsräntan.

(15)

Framåtblickande primärenergi- eller viktningsfaktorer och växthusgasutsläppsfaktorer, som på lämpligt sätt beaktas under beräkningsperioden, gör det möjligt att ta den gradvisa utfasningen av fossila bränslen i elnätet samt effektiva fjärrvärmenät med i beräkningen, i enlighet med de mål för utsläppsminskning och klimatneutralitet för 2030 som anges i de nationella energi- och klimatplaner som lämnats in till kommissionen i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (10). Sådana faktorer bör specificeras på lämpligt sätt, till exempel genom att man tar hänsyn till situationen under det första beräkningsåret och den förväntade utvecklingen under byggnadens hela livslängd. Dessa faktorer bör ses över och vid behov uppdateras varje gång en ny beräkning av kostnadsoptimala nivåer utförs. De kan sammanfalla med de faktorer som fastställts för beräkning av byggnaders energiprestanda i enlighet med bilaga I till direktiv (EU) 2024/1275. Framåtblickande primärenergi- eller viktningsfaktorer bör användas i beräkningen, och användningen av framåtblickande växthusgasutsläpp rekommenderas.

(16)

Ramen för jämförbara metoder bör göra det möjligt för medlemsstaterna att jämföra resultaten av beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer med de gällande minimikraven avseende energiprestanda och använda resultatet av jämförelsen för att säkerställa att minimikraven avseende energiprestanda fastställs med syfte att uppnå åtminstone kostnadsoptimala nivåer, och, i tillämpliga fall, strängare referensvärden, såsom krav för nollenergibyggnader och nära-nollenergibyggnader. Dessa nivåer bör anpassas till de nationella vägar som fastställs i de nationella energi- och klimatplaner som har överlämnas till kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999. Det bör också vara möjligt för medlemsstaterna att överväga att fastställa minimikrav för energiprestanda på kostnadsoptimala nivåer för de byggnadskategorier där inga minimikrav avseende energiprestanda har fastställts hittills.

(17)

Metoden för fastställande av kostnadsoptimala nivåer är tekniskt neutral och gynnar inte någon teknisk lösning framför någon annan. Den säkerställer konkurrens mellan olika åtgärder, paket eller varianter över den beräknade livslängden för en byggnad eller ett byggnadselement.

(18)

För att minimera medlemsstaternas administrativa börda bör det vara möjligt för dem att minska antalet beräkningar genom att definiera referensbyggnader som är representativa för mer än en byggnadskategori, utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter i enlighet med direktiv (EU) 2024/1275 att fastställa minimikrav avseende energiprestanda för vissa byggnadskategorier.

(19)

Kostnadsoptimala nivåer är också relevanta för den nya standarden för nollutsläppsbyggnader, vilka definieras i artikel 2.2 i direktiv (EU) 2024/1275, eftersom de maximala gränsvärdena för primärenergianvändning ska fastställas i syfte att uppnå åtminstone kostnadsoptimala nivåer och ska ses över varje gång de kostnadsoptimala nivåerna ses över. I linje med definitionen av nollutsläppsbyggnader kan åtgärder som leder till produktion av koldioxidutsläpp från fossila bränslen på plats inte beaktas i beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer för nollutsläppsbyggnader.

(20)

Delegerade förordning (EU) nr 244/2012 bör därför upphävas.

(21)

Samråd har skett med de experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med artikel 32.4 i direktiv (EU) 2024/1275.

1.

global kostnad: summan av nuvärdet av initiala investeringskostnader, löpande kostnader, ersättningskostnader (med hänvisning till startåret), kostnader för avfallshantering, i tillämpliga fall, och, för beräkningen på makroekonomisk nivå, kostnader för växthusgasutsläpp samt externa hälso- och miljöeffekter av energianvändning.

2.

initiala investeringskostnader: alla kostnader som uppkommit fram till den punkt då byggnaden eller byggnadselementet levereras till kunden och är färdig att användas. Dessa kostnader innefattar konstruktion, inköp av byggnadselement, anslutning till el-, gas- och vattennät, etc., installation och driftsättning.

3.

energikostnad: de årliga energikostnaderna, inklusive energipris, kapacitetsavgifter och nättariffer samt nationella skatter, med beaktande av kostnaden för utsläppsrätter för växthusgaser.

4.

driftskostnad: alla kostnader kopplade till driften av byggnaden, inklusive årliga kostnader för försäkringar, avgifter för el, vatten etc. och andra stående avgifter och skatter.

5.

underhållskostnad: årliga kostnader för åtgärder för att bevara och återställa byggnaden eller byggnadselementet till önskad kvalitet, däribland årliga kostnader för inspektion, rengöring, justeringar, reparation och förbrukningsartiklar.

6.

löpande kostnad: årliga underhålls-, drifts- och energikostnader.

7.

kostnad för avfallshantering: kostnaden för en byggnad eller ett byggnadselement i slutet av dess livscykel, inbegripet demontering, avlägsnande av byggnadselement som ännu inte är uttjänta, transport, bortskaffande och återvinning.

8.

ersättningskostnad: en ersättningsinvestering för ett byggnadselement, i enlighet med den beräknade ekonomiska livscykeln under beräkningsperioden.

9.

årlig kostnad: summan av löpande kostnader och ersättningskostnader som betalas per år.

10.

kostnad för växthusgasutsläpp: det monetära värdet av skador på miljön som orsakas av utsläpp av koldioxid kopplade till energianvändningen i byggnader.

11.

externa miljö- och hälsoeffekter av energianvändning: effekter som omfattar men inte är begränsade till det monetära värdet av de hälso- och miljöskador som orsakas av utsläpp av PM2,5 och NOx i samband med energianvändningen i byggnader.

12.

referensbyggnad: en hypotetisk eller verklig byggnad som representerar en typisk byggnadsform och typiska byggnadssystem, typisk energiprestanda för såväl klimatskal som byggnadssystem, typisk funktionalitet och typisk kostnadsstruktur i medlemsstaten och som är representativ för klimatförhållanden och geografisk placering.

13.

diskonteringsränta: ett specifikt värde för jämförelse av pengars värde vid olika tidpunkter uttryckt i reella termer.

14.

diskonteringsfaktor: ett tal som man multiplicerar med för att omvandla kassaflödet som sker vid en viss tidpunkt till motsvarande värde vid startpunkten, vilket erhålls från diskonteringsräntan.

15.

startår: det år från vilket beräkningsperioden bestäms.

16.

beräkningsperiod: tidsperioden för beräkningen, vanligen uttryckt i år.

17.

restvärde för en byggnad: summan av restvärdena för byggnadselementen vid slutet av beräkningsperioden.

18.

prisutveckling: utvecklingen över tid av priser för energi, produkter, installationssystem, tjänster, arbete, underhåll och andra kostnader, vilken kan skilja sig från inflationen.

19.

energieffektivitetsåtgärd: en förändring av en byggnad eller ett byggnadselement som leder till en minskning av byggnadens slutliga energianvändning.

20.

paket: en uppsättning energieffektivitetsåtgärder eller åtgärder baserade på förnybara energikällor som används för en referensbyggnad, eller en kombination av båda typer av åtgärder.

21.

variant: det övergripande resultatet och beskrivningen av en komplett uppsättning åtgärder eller paket som används för en byggnad och kan bestå av en kombination av åtgärder på byggnadens klimatskal, passiv teknik, åtgärder för installationssystem och/eller åtgärder baserade på förnybara energikällor.

22.

underkategorier av byggnader: kategorier av byggnadstyper som skiljer sig åt utifrån storlek, ålder, byggmaterial, användningsmönster, klimatzon eller andra kriterier än de som fastställs i punkt 6 i bilaga I till direktiv (EU) 2024/1275; det är vanligtvis för sådana underkategorier som referensbyggnader definieras.