(1)

Enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) krävs det att bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning inbegripet, i förekommande fall, de rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och andra rådgivande organ, samt råd från rådgivande nämnder.

(2)

Rådet bör anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, i förekommande fall inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa fiskemöjligheter. Enligt artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 måste fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2.2 i den förordningen. Enligt artikel 16.1 i den förordningen måste fiskemöjligheterna tilldelas medlemsstaterna på ett sätt som tillförsäkrar relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena.

(3)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC:er) bör därför fastställas, i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av tillgänglig vetenskaplig rådgivning, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika näringsgrenarna inom fisket säkerställs en rättvis inbördes behandling, och mot bakgrund av de synpunkter som framförts under samråden med berörda parter.

(4)

Enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 har alla bestånd för vilka det finns fångstbegränsningar omfattats av landningsskyldigheten sedan den 1 januari 2019, även om vissa undantag är tillämpliga. På grundval av gemensamma rekommendationer från medlemsstaterna och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013, antar kommissionen delegerade akter som fastställer närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för specifika fisken.

(5)

Fiskemöjligheterna för bestånd som omfattas av landningsskyldigheten bör fastställas med hänsyn till det faktum att utkast princip inte längre är tillåtet. De bör därför baseras på Internationella havsforskningsrådets (Ices) rekommenderade kvantitet för totala fångster. De kvantiteter som genom undantag från landningsskyldigheten även fortsättningsvis får kastas överbord bör dras av från den rekommenderade kvantiteten för totala fångster. För bestånd för vilka Ices enbart ger landningsutlåtanden bör fiskemöjligheterna dessutom fastställas på grundval av det utlåtandet.

(6)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973 (2) fastställde en flerårig plan för Nordsjön och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/472 (3) fastställdes en flerårig plan för västliga vatten. I de fleråriga planerna fastställs mål och åtgärder för den långsiktiga förvaltningen av de bestånd som omfattas av dessa fleråriga planer. Fiskemöjligheterna avseende de bestånd som anges i artikel 1.1 i dessa förordningar (målbestånd) bör fastställas i enlighet med det värdeintervall för fiskeridödlighet som ger maximal hållbar avkastning (MSY) (FMSY-intervall), eller till ett lägre värde, och i enlighet med skyddsåtgärderna i de förordningarna. FMSY-intervallen anges i relevanta utlåtanden från Ices. Om ingen adekvat vetenskaplig information finns tillgänglig bör fiskemöjligheterna för målbestånd eller bestånd som anges i artikel 1.4 i dessa förordningar (bifångstbestånd) fastställas i enlighet med försiktighetsansatsen, såsom anges i de förordningarna. Enligt artikel 5.3 i de förordningarna bör, när fiskemöjligheter fastställs för bifångstbestånd, även hänsyn som rör blandfiske beaktas.

(7)

I enlighet med artikel 7 i den fleråriga planen för Nordsjön och artikel 8 i den fleråriga planen för västliga vatten ska, när vetenskaplig rådgivning indikerar att lekbiomassan av något av de bestånd som anges i artikel 1.1 i dessa förordningar understiger gränsreferenspunkten för biomassa (Blim) (4), ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över dem som kan ge MSY. Dessa korrigerande åtgärder kan framför allt inbegripa ett tillfälligt stopp för det riktade fisket på det berörda beståndet och en lämplig minskning av fiskemöjligheterna avseende dessa bestånd eller andra bestånd inom fiskena.

(8)

För vissa bestånd rekommenderar Ices nollfångster. Om TAC:erna för dessa bestånd fastställs till de rekommenderade nivåerna skulle dock skyldigheten att landa alla fångster, inklusive bifångster av dessa bestånd inom blandfisken, leda till fenomenet begränsande art (choke species). En begränsande art är en art för vilken kvoten är uttömd och som kan göra att ett eller flera fiskefartyg måste sluta fiska även om de fortfarande har kvot för andra arter. För att uppnå rätt balans mellan ett fortsatt fiske, med tanke på de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av att ett fiske inte kan fortsätta, och behovet att uppnå god biologisk status för dessa bestånd, med beaktande av svårigheten att säkerställa att samtliga bestånd i ett blandfiske fiskas på nivåer som MSY, är det lämpligt att fastställa särskilda TAC:er för bifångster för dessa bestånd. Dessa TAC:er för bifångster bör fastställas till nivåer som säkerställer att dödligheten för dessa bestånd minskar och ger incitament att förbättra selektiviteten och gör det möjligt att undvika bifångster av dessa bestånd. För att minska fångsterna av de bestånd för vilka TAC:er för bifångster fastställts bör fiskemöjligheterna för de fisken där fisk från dessa bestånd fångas fastställas till nivåer som bidrar till att biomassan för sårbara bestånd kan återhämta sig till hållbara nivåer.

(9)

I sitt vetenskapliga utlåtande om torsk (Gadus morhua) i Ices-delsektion 21 (Kattegatt) rekommenderar Ices nollfångst av det beståndet under 2024. Enligt Ices fångas dessutom torsk i detta område främst som bifångst inom fisket efter havskräfta (Nephrops norvegicus). Om TAC:en för torsk i Kattegatt för 2024 skulle fastställas till noll skulle det särskilt leda till att fartyg som fiskar efter havskräfta i det området upphör att fiska under 2024, vilket skulle kunna leda till att detta fiske stängs i förtid. På grundval av uppgifter från EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter (5) uppskattas det vägledande värdet (6) på möjliga fångster av havskräfta i sektion 3a (Skagerrak-Kattegatt) inom gränserna för TAC:en för 2024 uppgå till 98 561 451 EUR. Det är därför lämpligt att fastställa en TAC för bifångster av den begränsande arten (choke species) torsk i Kattegatt.

(10)

För att i möjligaste mån säkerställa att fiskemöjligheter i blandfiske nyttjas i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 är det lämpligt att inrätta en pool för utbyte av kvoter för de medlemsstater som inte har någon kvot som täcker deras oundvikliga bifångster.

(11)

I enlighet med artiklarna 2.2 och 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör, för bestånd som inte omfattas av den fleråriga planen för Nordsjön eller den fleråriga planen för västliga vatten, när tillräckliga vetenskapliga uppgifter finns tillgängliga, fiskemöjligheterna fastställas i linje med fiskeridödligheten för MSY, och när sådana uppgifter inte finns tillgängliga, fiskemöjligheterna fastställas i enlighet med försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, enligt definitionen i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(12)

För vissa bestånd förblir Ices utlåtande giltigt under flera år och det utlåtandet är fortsatt bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden för hela utlåtandeperioden. I dessa fall bör årliga TAC:er som omfattar hela rådgivningsperioden fastställas (flerårig TAC). Om nya Ices-utlåtanden blir tillgängliga under den perioden bör det dock säkerställas att den fleråriga TAC:en förblir förenlig med de nya utlåtandena. Det bör dessutom säkerställas att de årliga avdrag som görs från den rekommenderade siffran för totala fångster i syfte att ta hänsyn till undantag från landningsskyldigheten förblir förenliga med tillgängliga uppgifter.

(13)

Havsabborre (Dicentrarchus labrax) i Ices-sektionerna 8a och 8b (Biscayabukten) är ett målbestånd inom ramen för den fleråriga planen för västliga vatten. Enligt Ices utlåtande för 2024 minskade biomassan för det beståndet till nivåer under MSY Btrigger under 2023 och den väntas minska ytterligare under 2024 men hålla sig ovanför Blim. Lämpliga korrigerande åtgärder bör därför antas för att säkerställa att beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. Frankrike och Spanien bör därför säkerställa att landningarna av kommersiella fångster och fångster vid fritidsfiske för det beståndet, som de måste fastställa för 2024, ligger under FMSY-punktvärdet (7), minskat proportionellt för att ta hänsyn till minskningen av biomassan, och anta ytterligare åtgärder i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(14)

Åtgärder som reglerar fritidsfisket efter havsabborre i Ices-sektionerna 8a och 8b bör skärpas mot bakgrund av den betydande inverkan som fritidsfisket har på detta bestånd och med beaktande av den minskande biomassan. Fångstbegränsningen bör därför justeras nedåt så att endast en fisk får fångas och behållas per fiskare och dag. Fasta nätredskap bör inte heller tillåtas eftersom de inte är tillräckligt selektiva och fler exemplar sannolikt kommer att fångas än vad som är tillåtet inom de fastställda gränserna.

(15)

I artikel 5.3 i den fleråriga planen för västliga vatten föreskrivs förvaltning av blandfiske när det gäller bifångstbestånd med beaktande av svårigheten i att fiska samtliga bestånd vid MSY samtidigt, särskilt i situationer då detta leder till att ett fiske stängs i förtid. Överväganden om blandfiske i Biscayabukten, som offentliggjordes den 14 november 2023, visar att lyrtorsk (Pollachius pollachius), om taggmakrill undantas, är det mest begränsande beståndet för demersalt fiske i Biscayabukten för tre fiskesegment av 21. Mot bakgrund av att de socioekonomiska uppgifter som lämnats av en av de berörda medlemsstaterna antyder att övervägandena om blandfiske visar att det i fråga om lyrtorsk i Biscayabukten och vattnen kring Iberiska halvön (Ices-delområde 8 och Ices-sektion 9a) är svårt att fiska fullt ut i enlighet med alla TAC:er, behövs det mer tid för att bedöma de socioekonomiska effekterna av fastställandet av fiskemöjligheterna för lyrtorsk för fiskare som är verksamma inom detta blandfiske (tunga (Solea solea) och havskräfta). Därför bör en preliminär TAC för lyrtorsk i Biscayabukten (sektionerna 8abde) fastställas för första halvåret 2024. På grundval av Ices utlåtande av den 30 juni 2023 om lyrtorsk i Biscayabukten och vattnen kring Iberiska halvön, och med beaktande av fiskets säsongsbundenhet, bör nivån på den preliminära kvoten fastställas till 500 ton från och med den 1 januari 2024 till och med den 30 juni 2024. En sådan preliminär TAC syftar till att säkerställa att fiskeverksamheten kan fortsätta medan uppgifterna utvärderas, till dess att rådet fastställer en slutgiltig TAC för unionen.

(16)

Enligt vetenskaplig rådgivning är fångsterna av lyrtorsk vid fritidsfiske i Ices-delområdena 8, 9 och 10 samt i unionens vatten i Cecaf 34.1.1 (Biscayabukten och vattnen kring Iberiska halvön) inte försumbara och det är därför lämpligt att införa begränsningar för fritidsfisket i dessa områden. För att skydda lekområden och begränsa fångsterna av ungfisk får inga exemplar av lyrtorsk fångas och behållas under perioden 1 januari–30 april vid fritidsfiske, medan högst två exemplar kan tillåtas under den återstående delen av året.

(17)

I maj 2022 konstaterade Ices att det trots medlemsstaternas ansträngningar när det gäller återhämtningen av ål (Anguilla Anguilla) totalt sett inte gjorts några framsteg mot att uppnå utvandringsmålet på 40 % av biomassan av blankål i hela unionen, i enlighet med i artikel 2.4 i rådets förordning (EG) nr 1100/2007 (8), och att inga tydliga mönster vad gäller mortaliteten kunde observeras. I november 2023 rekommenderade Ices på nytt att fångsterna av ål (Anguilla anguilla), när försiktighetsansatsen tillämpas, bör vara noll i alla habitat och i alla livsstadier, i hela det naturliga utbredningsområdet, vilket omfattar Nordostatlanten och Medelhavet. Detta gäller både fångster inom fritidsfisket och kommersiella fångster och inbegriper fångster av glasål för utsättning och vattenbruk.

(18)

Genom rådets förordning (EU) 2023/194 (9) förlängdes fredningsperioden till sex månader för allt kommersiellt ålfiske i unionens marina vatten och bräckta vatten i Nordostatlanten och Medelhavet, och för unionsfiskefartyg i alla marina vatten i Medelhavet. Dessutom förbjöds allt fritidsfiske efter ål i dessa vatten. Det ansågs att en sex månader lång fredningsperiod bättre skulle skydda beståndet än de unionsåtgärder och nationella åtgärder som genomförts fram till 2022. Det ansågs också att den förlängda fredningsperioden skulle möjliggöra fortsatta utsättningsåtgärder, bidra till ålbeståndets återhämtning och även bidra till att den målnivå för utvandring på minst 40 % för blankål, vilken fastställs i artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1100/2007, uppnås. Med tanke på det fortsatt kritiska tillståndet för ål är det lämpligt att upprätthålla dessa åtgärder under 2024.

(19)

Ålvandringsperioden påverkas av ett brett spektrum av miljöfaktorer och biologiska faktorer och kan därför variera beroende på ålens livsstadium, habitat och på geografiskt område, i synnerhet sund. Det kan därför vara lämpligt att fastställa olika fredningsperioder, i synnerhet för olika fiskeområden i en medlemsstat och för olika typer av fisken inom dessa fiskeområden, i syfte att beakta dessa faktorer liksom ålens tidsmässiga och geografiska vandringsmönster under livsstadierna glasål respektive blankål. De berörda medlemsstaterna bör fastställa den eller de relevanta fredningsperioderna på grundval av dessa faktorer.

(20)

I unionens marina och bräckta vatten i Nordostatlanten bör fredningsperioden eller fredningsperioderna omfatta den eller de perioder då glasål respektive blankål huvudsakligen vandrar, med undantag för fiskeinsatser som, med eller utan fiskefartyg, utförs uteslutande för vetenskapliga undersökningar och som genomförs i full överensstämmelse med villkoren i artikel 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 (10). Mot bakgrund av de potentiellt allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av en fullständig stängning av fisket efter glasål och blankål under den eller de perioder då dessa huvudsakligen vandrar, får medlemsstaterna tillåta ålfiske under 30 dagar under dessa perioder. För att säkerställa ett effektivt skydd av blankål som vandrar från Östersjön till Nordsjön bör kustmedlemsstaterna i Ices-delområde 3 (dvs. Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige) komma överens om effektiva fredningstider för blankål. Om de berörda medlemsstaterna inte kan nå en överenskommelse senast den 1 mars 2024 bör fredningstiden för blankål i Östersjön och Skagerrak-Kattegatt vara perioden 15 september 2024–15 mars 2025.

(21)

Enligt förordning (EG) nr 1100/2007 är utsättning av glasål en bevarandeåtgärd som vissa medlemsstater väljer i sina förvaltningsplaner för ål. För att dessa medlemsstater ska kunna fortsätta att genomföra åtgärden kan det krävas att ål fångas i unionens marina vatten och bräckta vatten i Nordostatlanten vid lämplig tidpunkt på året och eventuellt under den eller de perioder då glasålen huvudsakligen vandrar. Medlemsstaterna får därför tillåta ytterligare 50 dagar av glasålfiske uteslutande för utsättning under den eller de perioder då glasålen huvudsakligen vandrar.

(22)

I sitt vetenskapliga utlåtande för hajar och rockor (Elasmobranchii) rekommenderar Ices nollfångster mot bakgrund av den dåliga bevarandestatusen för dessa bestånd. Dessutom har dessa Elasmobranchii hög överlevnadsgrad vid utkast. Följaktligen bör fångster av dessa bestånd hellre kastas överbord än landas, eftersom utkast inte anses öka fiskeridödligheten på ett betydande sätt utan till och med skulle främja bevarandet av dessa bestånd. Därför bör fiske efter sådana arter förbjudas eftersom det i artikel 15.4 a i förordning (EU) nr 1380/2013 anges att landningsskyldigheten inte är tillämplig på arter som det är förbjudet att fiska. Vid oavsiktlig fångst får dessa arter inte komma till skada och de bör frisläppas omedelbart.

(23)

För vissa arter, t.ex. vissa hajarter, kan även en begränsad fiskeverksamhet innebära en allvarlig risk för bevarandet. För sådana arter bör fiskemöjligheterna därför begränsas helt genom ett allmänt förbud mot att fiska efter dessa arter.

(24)

Vid den tolfte partskonferensen för konventionen om skydd av flyttande vilda djur (Manila den 23–28 oktober 2017), lades ett antal arter till i förteckningarna över skyddade arter i tilläggen I och II till den konventionen. Det är därför lämpligt att vidta åtgärder för skydd av dessa arter med avseende på unionsfiskefartyg som är verksamma i alla vatten och tredjeländers fiskefartyg som är verksamma i unionens vatten.

(25)

För ett maximalt nyttjande av fiskemöjligheterna är det lämpligt att tillåta flexibilitet mellan vissa TAC-områden där samma biologiska bestånd berörs.

(26)

I artiklarna 3 och 4 i rådets förordning (EG) nr 847/96 (11) föreskrivs flexibilitet mellan år när det gäller kvoter för bestånd som omfattas av både försiktighets-TAC och analytisk TAC. Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, vid fastställandet av TAC:erna, bestämma på vilka bestånd artiklarna 3 och 4 i den förordningen inte ska tillämpas, särskilt på grundval av dessa bestånds biologiska tillstånd. Vidare föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 ytterligare flexibilitet mellan år för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att undvika en alltför stor flexibilitet, som skulle undergräva uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken, bör flexibiliteten mellan år för kvoter enligt artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 och artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte tillämpas kumulativt. Slutligen bör flexibilitet mellan år enligt artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 uteslutas, när så är lämpligt, på grundval av beståndens biologiska tillstånd.

(27)

När en TAC tilldelas enbart en medlemsstat kan det vara lämpligt att den medlemsstaten, i enlighet med artikel 2.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), bemyndigas att fastställa den TAC:en. Ett sådant bemyndigande är lämplig under förutsättning att medlemsstaten följer den gemensamma fiskeripolitikens principer och regler när den fastställer TAC-nivån. För att säkerställa att dessa medlemsstater tillämpar den gemensamma fiskeripolitikens principer och regler på ett korrekt sätt utvärderar kommissionen den information som medlemsstaten lämnar till den när det gäller fastställandet av TAC-nivån och de uppgifter som använts som underlag för detta fastställande.

(28)

Det är nödvändigt att fastställa begränsningar av fiskeansträngningen för tunga i västra delen av Engelska kanalen (Ices-sektion 7e) i enlighet med artikel 12 i den fleråriga planen för västliga vatten.

(29)

Det är nödvändigt att fastställa taken för fiskeansträngningen för 2024 i enlighet med artiklarna 6, 11, 13 och 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2053 (12).

(30)

Nyttjandet av de fiskemöjligheter för unionsfiskefartyg som fastställs i den här förordningen omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (13), särskilt artiklarna 33 och 34 i den förordningen, vad gäller registrering av fångster och fiskeansträngning och meddelande av uppgifter om uttömning av fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att specificera de koder som medlemsstaterna ska använda då de översänder uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.

(31)

Vid sitt årsmöte 2023 bekräftade Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) för 2024 bevarandeåtgärderna för de två bestånden av djuphavskungsfisk (Sebastes mentella) (grunt respektive djupt pelagiskt vatten) i Irmingerhavet och i angränsande vatten, genom vilka riktat fiske efter dessa bestånd, tankning och alla stödåtgärder förbjuds. I det område där kungsfisk aggregeras införde NEAFC dessutom ett fiskeförbud för att minimera bifångsterna. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(32)

NEAFC antog inte någon rekommendation för liten hälleflundra (Reinhardtius hippoglossoides) i Ices-delområdena 1 och 2 för 2024. Unionskvoten för liten hälleflundra i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2 för 2024 bör fastställas till 1 711 ton. Nivån på unionskvoten motsvarar 9,25 % av nivån i Ices senaste bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden för liten hälleflundra i Ices-delområdena 1 och 2, dvs. det utlåtande som offentliggjorts av Ices 2021 vilket rekommenderade en högsta fångstnivå på 18 494 ton för både 2022 och 2023.

(33)

NEAFC antog en fångstbegränsning för djuphavskungsfisk (Sebastes mentella) i internationella vatten i Ices-delområdena 1 och 2 för 2024. I avvaktan på slutsatsen av unionens undersökning om huruvida man ska invända mot NEAFC:s rekommendation, särskilt när det gäller unionens historiska fiskerättigheter, är det dock lämpligt att unionskvoten för kungsfisk (Sebastes spp.) i internationella vatten i Ices-delområdena för 1 och 2 för tillfället markeras med ”fastställs senare”. Det är också lämpligt att unionen under första halvåret 2024, genom en ändring under året, fastställer unionskvoten, även med beaktande av att fisket är begränsat till perioden 1 juli–31 december 2024.

(34)

Makrill (Scomber scombrus), blåvitling (Micromesistius poutassou) och atlantoskandisk sill (Clupea harengus) i Nordostatlanten är föremål för samråd med kuststaterna om fiskeriförvaltningen för dessa bestånd och förvaltas, som även förvaltas av NEAFC. Unionen deltog i dessa samråd på grundval av de ståndpunkter som godkändes av rådet den 5 oktober 2023. Resultatet av dessa samråd dokumenterades i godkända protokoll för atlantoskandisk sill i Nordostatlanten för 2024 som undertecknades den 13 oktober 2023, för blåvitling i Nordostatlanten för 2024 som undertecknades den 18 oktober 2023 och för makrill i Nordostatlanten för 2024, som också undertecknades den 18 oktober 2023. Vid sitt 42:a årsmöte 2023 antog NEAFC rekommendationer om bevarande- och förvaltningsåtgärder för atlantoskandisk sill och makrill för 2024. NEAFC antog inte någon rekommendation om bevarande- och förvaltningsåtgärder för blåvitling för 2024. Det är därför lämpligt att fastställa TAC:erna för atlantoskandisk sill och makrill i Nordostatlanten på en nivå som motsvarar de fiskemöjligheter som överenskommits i respektive kuststats godkända protokoll och NEAFC:s rekommendationer. Det är också lämpligt att fastställa TAC:en för blåvitling i Nordostatlanten till de fiskemöjligheter som anges i kuststaternas godkända protokoll för blåvitling och i enlighet med den ståndpunkt som unionen uttryckt i NEAFC.

(35)

Sedan 2021 har unionen inte tillträde till fisket av sin kvot av makrill i de norska vattnen i Nordsjön (MAC/2A4A-N). För att unionen ska kunna utnyttja den kvoten är det lämpligt att nya fiskemöjligheter tilldelas en TAC (MAC/2A34-N) som omfattar det geografiska tillämpningsområdet för Nordsjön (MAC/2A34) och norska vatten (MAC/2A4A-N) med en ny nyckel för relativ stabilitet. En del av de fiskemöjligheter som tilldelats MAC/2A34-N bör av Danmark överföras till innehavarna av kvoter i TAC för västliga vatten (MAC/2CX14-) på grundval av den befintliga nyckeln för relativ stabilitet för den TAC:en.

(36)

Vid sitt årsmöte 2023 enades Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) om att för 2023 behålla de TAC:er som fastställdes 2023 för blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) i östra Atlanten, långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) i Medelhavet och Sydatlanten, svärdfisk (Xiphias gladius) i Medelhavet, Nordatlanten och Sydatlanten, blå marlin (Makaira nigricans), vit marlin (Tetrapturus albidus), gulfenad tonfisk (Thunnus albacares), storögd tonfisk (Thunnus obesus) samt tillåtna bifångster av sydatlantisk mako (Isurus oxyrinchus). Iccat fastställde också för 2024 TAC:er för långfenad tonfisk i Nordatlanten till 47 251 ton, och för nord- och sydatlantisk blåhaj (Prionace glauca) till 30 000 respektive 27 711 ton. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(37)

För att minska fiskeridödligheten för ungfisk av storögd tonfisk och av gulfenad tonfisk beslutade Iccat också att behålla en övre gräns på 300 anordningar som samlar fisk per fiskefartyg under 2024 och en fredningstid på sjuttiotvå dagar med avseende på användningen av anordningar som samlar fisk.

(38)

Enligt flera Iccat-rekommendationer får unionen på begäran överföra en procentandel av sin outnyttjade kvot av Iccat-bestånd från det näst föregående eller det föregående året till ett visst år, i enlighet med de regler för varje bestånd som fastställts av Iccat. För att medlemsstaterna ska kunna utnyttja sådana överföringar bör de motsvarande kvantiteter som anges i dessa rekommendationer så snart som möjligt genomföras i unionsrätten på grundval av kommissionens förslag, så att medlemsstaterna kan använda unionskvoterna för Iccat-bestånd i sin helhet enligt vad Iccat fastställt för 2024. I avvaktan på att dessa rekommendationer genomförs i unionsrätten bör kvoter fastställas för enskilda medlemsstater för vissa bestånd på grundval av en total unionskvot för 2024 som Iccat enats om, före eventuella justeringar på grund av medlemsstaternas överfiske eller underfiske.

(39)

Vid sitt årsmöte 2023 antog Kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR) fångstbegränsningar för målarter och bifångstarter för perioden 1 december 2023–30 november 2024. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(40)

Vid sitt årsmöte 2023 beslutade Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) att upprätthålla begränsningen av fiskekapacitet, av anordningar som samlar fisk och av försörjningsfartyg samt fångstbegränsningen för gulfenad tonfisk i IOTC:s behörighetsområde. IOTC antog även resolution 23/04 i vilken en fångstbegränsning för första gången fastställdes för storögd tonfisk (Thunnus obesus) för 2024 och 2025 i IOTC:s behörighetsområde. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(41)

Regionala fiskeriförvaltningsorganisationen för södra Stilla havet (SPRFMO) kommer att hålla sitt årsmöte den 29 januari–2 februari 2024. De nuvarande åtgärderna i SPRFMO:s konventionsområde som är funktionellt knutna till TAC:erna bör därför upprätthållas provisoriskt till dess att årsmötet har hållits och TAC:erna för 2024 har fastställts.

(42)

Vid sitt årsmöte 2023 beslutade Interamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC) att upprätthålla de nuvarande åtgärder som är tillämpliga i IATTC:s konventionsområde. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(43)

Vid sitt årsmöte 2023 antog kommissionen för bevarande av sydlig tonfisk (CCSBT) TAC:en för sydlig tonfisk (Thunnus maccoyii) för en treårsperiod från 2024 till 2026. Denna åtgärd bör genomföras i unionsrätten.

(44)

Vid sitt årsmöte 2023 beslutade Fiskeorganisationen för Sydostatlanten (Seafo) att för 2024 behålla de TAC:er i Seafos konventionsområde som fastställts för 2023.

(45)

Årsmötet 2023 i Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) hölls den 4–8 december 2023. I avvaktan på resultatet av det mötet bör de nuvarande åtgärder i WCPFC:s konventionsområde som är funktionellt knutna till TAC:erna och det högsta antalet fiskefartyg provisoriskt bibehållas till dess att åtgärderna för 2024 blir tillgängliga.

(46)

Vid sitt 45:e årsmöte, som ägde rum under 2023, antog Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo) fiskemöjligheter för vissa bestånd i Nafos konventionsområde för 2024. Den antog också vissa åtgärder för 2024 som är funktionellt knutna till fiskemöjligheterna för bläckfisk (Illex illecebrosus) i Nafo-delområdena 3 och 4 och gulstjärtskädda (Limanda ferruginea) i Nafo-sektionerna 3LNO, i syfte att minimera bifångsterna av icke-målarter och utan vilka fiskemöjligheterna för dessa bestånd skulle behöva minskas för att skydda icke-målarter. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(47)

Vid det tionde årsmötet för fiskeavtalet för södra Indiska oceanen (Siofa), som ägde rum under 2023, beslutade man att upprätthålla att de tidigare antagna fiskemöjligheterna för de bestånd som omfattas av avtalet. Rådet antog också en bifångstbegränsning för pigghaj (Centroscymnus coelolepis) och ändrade gränserna för förvaltningsområdena för tandnotingar (Dissostichus spp.) i Del Cano och Williams Ridge, samt förlängde observatörs- och märkningskraven för tandnotingar i resten av avtalsområdet. Dessa åtgärder bör genomföras i unionsrätten.

(48)

Enligt artikel 498.2 i avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (14) (handels- och samarbetsavtalet) samråder unionen och Förenade kungariket årligen för att senast den 10 december varje år komma överens om TAC:erna för efterföljande år för de bestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet. Om ingen överenskommelse om dessa TAC:er nåtts senast den 10 december ska parterna, enligt artikel 499.1 i handels- och samarbetsavtalet, omedelbart återuppta samråden i fortsatt syfte att komma överens om TAC:erna.

(49)

Under 2023 höll unionen och Förenade kungariket bilaterala möten om fastställandet av ett stort antal TAC:er för 2024 för bestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet. Dessa samråd genomfördes enligt artikel 498.2, 492.4 och 492.6 i handels- och samarbetsavtalet. Unionen deltog i dessa samråd på grundval av de specificeringar av unionens ståndpunkt som godkändes av rådet den 12 oktober 2023 och efterföljande kompletterande icke-officiella dokument enligt artikel 2 i rådets beslut (EU) 2021/1875 (15). Resultatet av samråden dokumenterades i en skriftlig handling som undertecknades den 6 december 2023 och kompletterades med ett addendum den 8 december 2023. De berörda fiskemöjligheterna bör fastställas till den nivå som anges i den skriftliga handlingen. De övriga åtgärder som är funktionellt knutna till fiskemöjligheterna, vilka också fastställs i den skriftliga handlingen, bör genomföras i unionsrätten.

(50)

TAC:erna för 2024 för djuphavsbestånd som förtecknas i bilaga 35 till handels- och samarbetsavtalet inbegreps i förordning (EU) 2023/194 men markerades med ”fastställs senare”. Förordning (EU) 2023/194 bör därför ändras och fiskemöjligheterna för dessa bestånd fastställas till den nivå som anges i den skriftliga handlingen från samråden mellan unionen och Förenade kungariket för 2024.

(51)

Unionen och Förenade kungariket enades om att en maximal storlek på 100 cm bör respekteras vid riktat fiske efter pigghaj (Squalus acanthias), för att avskräcka från riktat fiske efter bestånd av mogna honor i syfte att skydda en del av detta bestånd som är särskilt sårbar för fiskeridödlighet. En sådan åtgärd är funktionellt knuten till TAC:en för beståndet, eftersom enbart TAC-nivån utan denna åtgärd inte skulle säkerställa ett tillräckligt skydd av honor i yngelstadiet, vilka utgör en särskilt sårbar del av populationen. Åtgärden rörande den maximala storleken bör endast gälla till dess att en delegerad akt som inför motsvarande åtgärder blir tillämplig.

(52)

Unionen och Förenade kungariket har kommit överens om ömsesidig tillgång under 2024, för riktat fiske efter inledningsvis totalt 280 ton långfenad tonfisk i Nordatlanten, i medlemsstaternas och Förenade kungarikets exklusiva ekonomiska zoner. Detta utesluter tillgång till områden som omfattas av artikel 5.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(53)

De åtgärder för att minska bifångster av torskfiskar som nyligen antogs genom en delegerad akt är funktionellt knutna till TAC:erna för arter som fångas vid blandfiske tillsammans med torskfiskar såsom kolja, glasvar, marulk och havskräfta, eftersom TAC-nivåerna för målarter utan dessa åtgärder bör sänkas för att säkerställa att bestånden av torskfiskar kan återhämta sig.

(54)

De åtgärder för att förbättra bevarandestatusen för fläckpagell, minska nivån på oönskade fångster och skydda bättre lekområden och unga exemplar i Ices-delområdena 6–8 som nyligen antogs genom en delegerad akt är funktionellt kopplade till TAC:en för fläckpagell, eftersom TAC-nivån utan dem bör sänkas ytterligare för att säkerställa beståndets återhämtning.

(55)

De funktionellt kopplade tekniska åtgärderna för torskfiskar och fläckpagell bör endast tillämpas till dess att de relevanta delegerade akterna som inför motsvarande åtgärder blir tillämpliga.

(56)

De säsongsbundna stängningarna för fiske efter tobisfiskar med vissa släpredskap i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4 bör fortsätta för att möjliggöra skydd av lekområden och begränsning av fångster av ungfisk.

(57)

Under 2023 höll unionen, Förenade kungariket och Norge trepartssamråd om sex gemensamma och samförvaltade bestånd som förekommer i områden under de tre parternas jurisdiktion, i syfte att komma överens om förvaltningen av dessa bestånd, inbegripet fiskemöjligheterna för 2024. Dessa samråd genomfördes mellan den 3 november och den 8 december 2023 på grundval av unionens ståndpunkt som rådet godkände den 12 oktober 2023 och efterföljande kompletterande icke-officiella dokument. Resultatet av samråden dokumenterades i ett godkänt protokoll som undertecknades av chefen för delegationerna den 8 december 2023. De relevanta fiskemöjligheterna bör fastställas till den nivå som överenskommits med Förenade kungariket och Norge, tillsammans med övriga bestämmelser i det godkända protokollet.

(58)

Unionen höll bilaterala samråd med Norge om ett gemensamt och gemensamt förvaltat bestånd i Skagerrakområdet (vitling), i syfte att komma överens om förvaltningen av detta bestånd och fiskemöjligheterna för 2024, samt kvotutbyten och tillträdesavtal. Dessa samråd genomfördes mellan den 30 oktober och den 8 december 2023 på grundval av unionens ståndpunkt som rådet godkände den 12 oktober 2023. Resultatet av samråden dokumenterades i ett godkänt protokoll. De relevanta fiskemöjligheterna bör fastställas till den nivå som överenskommits med Norge, tillsammans med övriga bestämmelser i det godkända protokollet.

(59)

Unionen kom 2023 överens med Förenade kungariket och Norge om att för torsk (Gadus morhua) upprätthålla de korrigerande åtgärderna till stöd för långsiktig hållbar förvaltning av beståndet i enlighet med artikel 13 i den fleråriga förvaltningsplanen för Nordsjön.

(60)

I enlighet med förfarandet enligt partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönlands regering och Danmarks regering, å andra sidan, och dess genomförandeprotokoll (16) fastställde gemensamma kommittén nivån för de fiskemöjligheter som är tillgängliga för unionen i grönländska vatten under 2024. Nivån för de fiskemöjligheter som är tillgängliga för unionen i grönländska vatten under 2024 dokumenterades i protokollet från gemensamma kommitténs möte den 21-23 november 2023 i Bryssel. De berörda fiskemöjligheterna bör därför fastställas till den nivå som anges i detta protokoll och med beaktande av överföringarna till Norge inom ramen för det årliga utbytet av fiskemöjligheter. Nivån på de fiskemöjligheter som fastställts för nordhavsräka (Pandalus borealis) i grönländska vatten i Ices-delområdena 5 och 14 omfattar inte en reserv på 150 ton som ska beaktas i enlighet med det godkända protokollet från samråden om fiske mellan unionen och Norge för 2024.

(61)

Traktaten av den 9 februari 1920 angående Spetsbergen (Svalbard) (1920 års Parisfördrag) beviljar lika och icke-diskriminerande tillträde till resurserna runt Svalbard för alla parter i den traktaten, inklusive när det gäller fiske. Unionens ståndpunkt med avseende på detta tillträde anges i flera verbalnoter till Norge, av vilka de senaste är daterade den 26 februari 2021, den 28 juni 2021 och den 1 augusti 2022. När det gäller fiskemöjligheter för snökrabba (Chionoecetes spp.) runt Svalbard är det lämpligt att fastställa antalet fiskefartyg som har tillstånd att bedriva sådant fiske så att det säkerställs att snökrabba runt Svalbard nyttjas på ett sätt som är förenligt med sådana icke-diskriminerande regler för förvaltning som kan komma att fastställas av Norge, som har överhöghet och jurisdiktion i området i enlighet med de relevanta bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention och 1920 års Parisfördrag. Fördelningen av dessa fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna gäller endast 2024. Det erinras om att huvudansvaret i unionen för att säkerställa efterlevnad av tillämplig rätt åligger flaggmedlemsstaterna.

(62)

När det gäller fiskemöjligheterna för torsk i nordöstra Arktis är det lämpligt att fastställa unionskvoten för torsk i Svalbards vatten och internationella vatten i Ices-delområde 1 och Ices-sektion 2b på grundval av referens-TAC:en för det beståndet och unionens historiska fiskerättigheter. Den unionskvoten bör tilldelas medlemsstaterna i enlighet med rådets beslut 87/277/EEG (17), med förbehåll för de anpassningar som är nödvändiga på grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen enligt tabell E i bilaga 36 till handels- och samarbetsavtalet.

(63)

I enlighet med unionens förklaring riktad till Bolivarianska republiken Venezuela om beviljande av fiskemöjligheter i unionens vatten för fiskefartyg som för Bolivarianska republiken Venezuelas flagg i den exklusiva ekonomiska zonen utanför Franska Guyanas kust, vilken godkänns på unionens vägnar genom rådets beslut 2015/1565 (18), är det nödvändigt att fastställa Venezuelas fiskemöjligheter för snapperfiskar i unionens vatten.

(64)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att bemyndiga enskilda medlemsstater att förvalta tilldelningen av fiskeansträngning i enlighet med ett system med kilowattdagar, att tilldela ytterligare dagar till sjöss för definitivt upphörande med fiskeverksamhet och för förbättrad vetenskaplig observatörstäckning, samt med avseende på att fastställa kalkylarksformat för insamling och överföring av uppgifter om överföring av dagar till sjöss mellan fiskefartyg som för en medlemsstats flagg. Kommissionen bör utöva dessa befogenheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (19).

(65)

Mot bakgrund av att vissa bestämmelser bör tillämpas löpande och för att undvika rättsosäkerhet under perioden mellan utgången av det föregående året och den dag då förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för det påföljande året träder i kraft, bör bestämmelserna om förbud och fredningstider i denna förordning fortsätta att vara tillämpliga i början av 2025, till dess att förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för 2025 träder i kraft. Av samma skäl bör bestämmelser som är tillämpliga från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2025, eller till och med den 31 december 2026, fortsätta att vara tillämpliga i början av 2026, eller av 2027, till dess att förordningen om fastställandet av fiskemöjligheterna för 2026, respektive för 2027, träder i kraft.

(66)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och för att säkerställa försörjningen för unionens yrkesfiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2024. Bestämmelserna om begränsningar av fiskeansträngningen bör dock tillämpas från och med den 1 februari 2024. Dessutom bör bestämmelser om kommersiellt ålfiske i unionens marina vatten och bräckta vatten i Ices-delområdena 3, 4, 6, 7, 8 och 9 och i angränsande bräckta unionsvatten tillämpas från och med den 1 april 2024, så att överlappning med bestämmelser i förordning (EU) 2023/194 rörande samma fråga undviks. Av brådskande skäl bör den här förordningen träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(67)

Denna förordning bör tillämpas på de nyligen tilldelade fiskemöjligheterna för makrill i Ices-sektion 3a, Förenade kungarikets och unionens vatten i sektionerna 2a, 3b, 3c, sektion 3d och Ices-delområde 4, norska vatten i sektionerna 2a och 4a (i MAC/2A34-N) från och med den 1 januari 2023 för att unionen ska få full tillgång till sin makrillkvot. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar därmed inte rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar.

(68)

Vissa internationella åtgärder som skapar eller begränsar fiskemöjligheter för unionen antogs av de berörda regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i slutet av 2023 och blev tillämpliga före denna förordnings ikraftträdande. De bestämmelserna i denna förordning varigenom sådana åtgärder genomförs i unionsrätten bör därför tillämpas med retroaktiv verkan. Eftersom fiskesäsongen i CCAMLR:s konventionsområde löper från och med den 1 december till och med den 30 november och vissa fiskemöjligheter eller fiskeförbud i CCAMLR:s konventionsområde fastställs för en period som inleds den 1 december 2023, bör de relevanta bestämmelserna i denna förordning tillämpas från och med den dagen. Dessutom, eftersom fiskesäsongen för tandnotingar i Siofas avtalsområde löper från och med den 1 december till och med den 30 november, och eftersom TAC:erna för den gruppen av arter fastställs för en period som inleds den 1 december 2023, bör TAC:erna tillämpas från och med den dagen. En sådan retroaktiv tillämpning påverkar inte principen om berättigade förväntningar, eftersom det är förbjudet för fiskefartyg som för en avtalsslutande parts flagg att fiska i CCAMLR:s konventionsområde och i Siofas avtalsområde utan tillstånd.

(69)

I enlighet med Iccat-reglerna bör medlemsstaterna säkerställa att deras fiskefartyg inte sätter ut anordningar som samlar fisk under 15 dagar före fredningsperiodens början, dvs. från och med den 17 december 2023. De bestämmelserna i denna förordning varigenom den åtgärden genomförs i unionsrätten bör därför tillämpas med retroaktiv verkan.