(1)

Att skydda barn mot alla former av våld är ett centralt mål för Europeiska unionen. I artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) fastställs unionens mål att främja skyddet av barnets rättigheter. Denna grundläggande rättighet omfattas av de värden som unionen bygger på enligt artikel 2 i EU-fördraget. Enligt artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) har barn rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd, och det fastställs att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner. Detta skydd bör inte bara säkerställas inom unionen, utan enligt artikel 3.5 i EU-fördraget även i unionens förbindelser med den övriga världen.

(2)

Skyddet av barn är även ett grundläggande mål för Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (FN-konventionen) (1), Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (2), samt andra internationella rättsakter (3) och icke bindande instrument som antagits av FN (4) och Europarådet (5).

(3)

Att hävda och förverkliga barns rättigheter står i centrum för EU:s strategi för barnets rättigheter (strategin) (6). Kommissionen har i strategin förbundit sig att ”presentera ett initiativ som syftar till att stödja utveckling och stärkande av integrerade system för skydd av barn” som ett av de viktigaste målen för att bekämpa alla former av våld mot barn och skydda barn.

(4)

I sin resolution från 2021 om barns rättigheter (7) betonade Europaparlamentet betydelsen av att utveckla och stärka integrerade nationella och transnationella system för skydd av barn som förfogar över resurser och har tillgång till system för genomförande och övervakning. Även rådet uppmanade i sina slutsatser om EU:s strategi för barnets rättigheter i juni 2022 medlemsstaterna att ha ett integrerat (samordnat och multidisciplinärt) förhållningssätt när det gäller skyddet av barn (8). Regionkommittén betonade i sitt yttrande (9) att det är mycket viktigt att ge lokala och regionala myndigheter befogenheter i integrerade barnskyddssystem.

(5)

Samrådet med mer än 1 000 barn på EU:s nya plattform för barns delaktighet (10) om deras behov av skydd visar att detta skydd fortfarande inte är en självklarhet (11). Denna rekommendation beaktar även resultaten av ett öppet offentligt samråd och en uppmaning att inkomma med synpunkter. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har på kommissionens begäran dessutom gjort en kartläggning av de nationella barnskyddssystemen i unionen (12) och hur de fungerar. De viktigaste slutsatserna beskrivs i det evidensbaserade arbetsdokument som åtföljer denna rekommendation.

(6)

En grundläggande slutsats var att de nationella barnskyddssystemen skiljer sig åt. De har utformats utifrån specifika behov, resursanslag, kulturella, sociala och historiska faktorer och med olika grader av decentralisering. Gemensamt för dem är dock att de preventiva åtgärderna och systemen för tidig upptäckt är otillräckliga och att det saknas ett snabbt och heltäckande stöd (inbegripet psykosocialt stöd), i synnerhet för barn som har samtidiga behov av skydd, samt uppföljning. Samordningsmekanismerna för att säkerställa en effektiv och multidisciplinär hantering mellan ministerier eller olika behörighetsnivåer är ofta bristfälliga. Ett annat problem är tillgången till och samordningen av mänskliga och ekonomiska resurser. Det är mot denna bakgrund uppenbart att det behövs effektivare och mer integrerade barnskyddssystem.

(7)

För att främja en kultur av nolltolerans när det gäller våld mot barn är det nödvändigt att överbrygga klyftan mellan internationella standarder, politiska åtaganden och konkreta insatser, samt att mobilisera alla relevanta aktörer i samhället (13). Alla former av våld bör omfattas, dvs. varje form av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, i fysiska miljöer, på nätet eller i virtuella världar. Det kan handla om våld i hemmet, människohandel, sexuella övergrepp, genusbaserat våld – däribland kvinnlig könsstympning och barnäktenskap – och alla former av mobbning och kroppsaga. Det främsta syftet med denna rekommendation är därför att främja integrerade barnskyddssystem i medlemsstaterna och att stärka deras funktion, samt att lyfta fram skyddet av barn som en prioritering för unionen i dess yttre åtgärder.

(8)

För att på ett bättre sätt väga in barns åsikter och behov, vilket är en central fråga i denna rekommendation, bör de nationella barnskyddssystemen vara kontextspecifika, sätta barn i centrum och implementeras på den nivå inom förvaltningen som är lämpligast. För att säkerställa en jämlik tillgång till barnskyddstjänster bör medlemsstaterna underlätta tvärsektoriellt samarbete och samordning mellan privata aktörer, lokala, regionala och nationella myndigheter och unionens institutioner, organ och byråer. Barnets bästa bör komma i främsta rummet och hänsyn tas till barns åsikter. En integrerad strategi bör även koppla samman förebyggande åtgärder, tidig varning, anmälan, tvärsektoriellt stöd och uppföljning.

(9)

När det gäller skyddet av barn finns det olika aktörer som utifrån sin specifika behörighet och inom sin specifika sektor ansvarar för olika aspekter. Det är mycket viktigt med tydligt definierade roller och nära samordning mellan alla relevanta aktörer, däribland offentliga myndigheter (på alla nivåer och i enlighet med deras befogenheter), privata aktörer och civilsamhällesorganisationer. Relevanta yrkesgrupper och aktörer finns inom flera sektorer: inom utbildning (lärare, pedagoger, stödtjänster på alla nivåer, inbegripet förskola och barnomsorg), inom den sociala sektorn (t.ex. socialarbetare, tjänsteleverantörer, vårdgivare inom institutionsvård och i familjehem), inom hälso- och sjukvård (inbegripet psykisk hälsa), inom rättsväsende och brottsbekämpning (t.ex. advokater, domare, polis, personal som arbetar på låsta eller halvlåsta institutioner), inom asyl och migration, diplomatiskt och konsulärt skydd, den digitala sektorn, idrotts-, fritids-, medie- och kultursektorerna, finanssektorn, näringslivet och miljösektorn, samt innefattar även traditionella och religiösa ledare. Familjer och lokalsamhällen har en central roll när det gäller skyddet av barn, liksom barnen själva.

(10)

De många olika verktyg som står till medlemsstaternas förfogande, bl.a. på unionsnivå (lagstiftning, åtgärder och finansiering), kan göra barnskyddssystemen starkare och mer integrerade. Denna rekommendation bygger därför på de delar av unionens regelverk som är relevanta för barns rättigheter samt på icke-bindande åtgärder som vidtagits på detta område (14). Syftet är att ta ett helhetsgrepp på barnskyddsfrågan genom att samla redan befintlig lagstiftning och befintliga åtgärder för att få barnskyddssystemen att fungera på ett mer integrerat sätt där barnen står i centrum.

(11)

Att främja jämlikhet och inkludering i våra samhällen är viktigt för att förebygga våld. Barn med egenskaper som kan utgöra orsaker till diskriminering löper större risk att utsättas för mobbning. Till exempel utsätts barn med funktionsnedsättning oftare för våld och övergrepp både i sin hemmiljö och på institutioner (15). Bland hbtqi-barn i åldern 15–17 år hade 11 % under de fem åren före enkäten 2019 utsatts för fysiska eller sexuella attacker på grund av sin hbtqi-identitet (16). Barn som bevittnar rasistiska handlingar och utövar självcensur för att dölja sin identitet löper större risk att utveckla socioemotionella problem än andra. Detta gäller särskilt romska barn, som ofta dagligen utsätts för diskriminering, antiziganism och socioekonomisk utestängning (17). Det är därför mycket viktigt att integrerade barnskyddssystem är inkluderande och säkerställer att alla barn alltid behandlas lika och utan diskriminering i linje med kommissionens fem jämlikhetsstrategier (18), EU:s strategi för att bekämpa antisemitism och främja judiskt liv (19) och handlingsplanen för integration och inkludering (20). Syftet med det gemensamma meddelandet Inget rum för hat är att trappa upp EU:s ansträngningar att bekämpa alla typer av hat (21).

(12)

Psykisk hälsa och psykologiskt stöd är i alla skeden grundbultar i skyddet av barn. Kommissionens meddelande om en övergripande strategi för psykisk hälsa (22) handlar om att främja barns psykiska hälsa. Kommissionen konstaterar att barndomen har en avgörande roll för den psykiska hälsan under resten av livet. I en ”Hela skolan”-strategi för att uppnå välbefinnande är psykisk hälsa och ett icke-våldsamt språk avgörande för att förebygga mobbning, inbegripet nätmobbning, och våld, och arbetet sker tillsammans med personer som arbetar med psykisk hälsa och familjer. Detta framhålls av kommissionens expertgrupp för frågor om välbefinnande i skolan (23), som är inriktad på stödjande lärandemiljöer för grupper som riskerar att underprestera och ska bidra till att förverkliga det europeiska utbildningsområdet senast 2025 (24). Dess arbete bidrar till genomförandet av rådets rekommendation av den 28 november 2022 om vägar till en framgångsrik skolgång (25).

(13)

En av de viktigaste orsakerna till social utestängning bland barn är ojämlik tillgång till grundläggande tjänster. Sådana tjänster är livsviktiga för barns välbefinnande och för deras sociala, kognitiva och emotionella utveckling. Enligt princip 11 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (26) har barn rätt till förskola och barnomsorg till ett överkomligt pris och av god kvalitet, rätt till skydd mot fattigdom, och barn från missgynnade miljöer ska ha rätt till särskilda åtgärder som ger dem lika möjligheter. I rådets rekommendation(EU) 2021/1004 (27) om den europeiska barngarantin uppmanas dessutom medlemsstaterna att förebygga och bekämpa social utestängning genom att garantera behövande barn faktisk tillgång till vissa viktiga tjänster, bl.a. till utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder. Det handlar i synnerhet om barn från otrygga familjesituationer där det förekommer våld eller drogmissbruk. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, den europeiska barngarantin och den europeiska vård- och omsorgsstrategin (28) bildar ett heltäckande EU-ramverk som ska säkra tillgången till grundläggande tjänster för barn som befinner sig i utsatta situationer eller kommer från missgynnade bakgrundsförhållanden. Rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg (29) stöder också medlemsstaterna i deras arbete för att förbättra tillgången till och kvaliteten på förskoleverksamhet och barnomsorg. I EU:s ungdomsstrategi 2019–2027 (30) framhålls att en tredjedel av unga människor i Europa riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning, vilket påverkar deras förutsättningar att utöva sina sociala rättigheter. Många utsätts fortfarande för flera former av diskriminering, fördomar och hatbrott. Det är därför mycket viktigt att komma till rätta med skillnaderna och säkerställa lika möjligheter för de yngsta generationerna i Europa, inbegripet för de som är mest marginaliserade och som befinner sig i ett utanförskap.

(14)

Övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn är ett brott som ökar i unionen. Denna rekommendation är ett uttryck för den vikt unionen fäster vid sitt åtagande att skydda barn mot sexuella övergrepp på och utanför nätet. I EU-strategin för en effektivare bekämpning av sexuella övergrepp mot barn (31) tas ett helhetsgrepp på detta brott genom att alla verktyg som är tillgängliga på EU-nivå utnyttjas, såväl lagstiftning som andra verktyg, för att förhindra och bekämpa dessa brott och hjälpa offren, samtidigt som alla relevanta aktörer mobiliseras bland offentliga myndigheter och inom den privata sektorn. Kommissionen har inom ramen för strategin antagit ett förslag till en förordning om regler för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn (32), enligt vilken leverantörer av onlinetjänster skulle bli skyldiga att förhindra spridning av material med sexuella övergrepp mot barn och gromning av barn. I direktivet om sexuella övergrepp mot barn (33) fastställs brottsrekvisit och påföljder när det gäller sexuella övergrepp mot och sexuellt utnyttjande av barn, och det fastställs skyldigheter för medlemsstaterna att förebygga sådana brott och ge brottsoffren hjälp och stöd. Kommissionen har inom ramen för strategin antagit ett förslag om översyn av detta direktiv (34).

(15)

Barn måste i både fysiska och digitala miljöer skyddas mot risken för bl.a. (nät)mobbning och trakasserier. Detta framhålls i rådets slutsatser om digital egenmakt för att skydda och upprätthålla grundläggande rättigheter i den digitala tidsåldern (35) och om att stödja välbefinnande i digital utbildning (36). Målet med den europeiska strategin för ett bättre internet för barn (BIK+) (37) är att säkerställa att barn skyddas, respekteras och ges egenmakt på nätet under det nya digitala decenniet, och skyddet av minderåriga är en central fråga i rättsliga och politiska ramverk, bl.a. i förordningen om digitala tjänster (38), direktivet om audiovisuella medietjänster (39) och allmänna dataskyddsförordningen (40) och EU-initiativet om webb 4.0 och virtuella världar (41). Inom ramen för BIK+ fortsätter kommissionen att arbeta mot nätmobbning, framför allt genom den verksamhet som bedrivs av det EU-samfinansierade nätverket av centrum för trygghet på nätet (Safer Internet Centres). Nätverket driver hjälplinjer och erbjuder utbildning och resurser som kan användas i både formella och informella utbildningsmiljöer.

(16)

För att göra det lättare för barn att faktiskt utöva sina rättigheter bör medlemsstaternas rättsväsenden ta hänsyn till barns behov som brottsoffer, misstänkta, tilltalade eller dömda, vittnen eller andra parter i domstolsförfaranden. Direktivet om brottsoffers rättigheter (42), direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (43) och EU-strategin för brottsoffers rättigheter (2020–2025) (44) anger antingen uttryckligen, eller har som mål att främja, särskilda rättigheter och skyddsåtgärder för barn som omfattas av deras tillämpningsområde. Det behövs en riktad, integrerad och myndighetsövergripande strategi för att genom åldersanpassade tjänster stödja och skydda barn som är brottsoffer. När det gäller barn som är misstänkta eller tilltalade bör man ha en multidisciplinär ansats, i synnerhet i samband med den individuella bedömningen av barnets särskilda omständigheter, behov och utsatthet. Denna rekommendation avspeglar vidare den vikt förordningen om underhållsskyldighet (45) och Bryssel IIb-förordningen (46) har genom att stärka det gränsöverskridande rättsliga samarbetet inom unionen i civilrättsliga ärenden som rör barn. De centralmyndigheter som utses enligt Bryssel IIb-förordningen fyller en funktion genom att bistå i gränsöverskridande barnskyddsärenden. Barn är även offer för människohandel för alla former av utnyttjande (47). Dessa barn är enligt direktivet mot människohandel (48) särskilt sårbara och ägnas därför särskild uppmärksamhet i EU:s strategi mot människohandel (2021–2025). Hjälplinjerna för barn (116 111), telefonjourerna för försvunna barn (116 000) och andra nationella hjälplinjer och telefonjourer för barn fyller en funktion i barnskyddssystemen.

(17)

När det gäller skyddet av rättigheter för barnmigranter, däribland ensamkommande barn som söker internationellt skydd, krävs fortsatta ansträngningar för att hantera vissa oroande förhållanden. Barn som befinner sig på flykt riskerar dagligen att utsättas för våld, i synnerhet om de reser ensamma eller har skilts från sina familjer (49). Migrant- och flyktingbarn är särskilt sårbara och behöver särskilt och lämpligt skydd, vilket understryks i meddelandet om att skydda migrerande barn (50). Utsattheten hos barn ökar om de är ensamkommande eller har skilts från sina föräldrar. Efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina har kommissionen förbundit sig att hjälpa medlemsstaterna att skydda de barn som tvingats fly från Ukraina till EU (51). Det handlar bland annat om stöd till telefonjourer för försvunna barn och hjälplinjer för barn, samt att säkerställa att de får tillträde till nationella utbildningssystem samt att vägleda medlemsstaterna, så att fördrivna barn snabbt kommer i kontakt med nationella barnskyddssystem (52).

(18)

I den migrations- och asylpakt som ska antas slutligt av rådet (53) införs ytterligare skyddsåtgärder och skyldigheter när det gäller skyddet av barn som måste komma på plats under övergångsperioden innan pakten börjar tillämpas. Barnets bästa är fortfarande en central princip i EU:s asylregelverk som måste komma i främsta rummet. När asylsökande barn har passerat gränsen måste medlemsstaterna fastställa och sörja för alla särskilda behov som de kan tänkas ha och ta hänsyn till vikten av kontinuitet och stabilitet i deras omsorg. Pakten förkortar tidsfristerna för utnämning av barns företrädare och skärper kraven på företrädarnas utbildning, kvalifikationer och tillsyn, men slår samtidigt fast att det är viktigt att väga in barns åsikter och ge barnanpassad information. Den förkortar tidsfristerna när det gäller att ge alla barn tillträde till utbildning och utökar deras tillgång till hälso- och sjukvård så att den blir likvärdig med den som erbjuds infödda barn. Den innehåller starkare garantier för minderåriga när det gäller placering i förvar genom att göra klart att detta som regel bör undvikas. En annan viktig aspekt som måste beaktas i barnskyddssystem är säkerställandet av en så bra och hållbar övergång till vuxenstöd som möjligt, vilket framhålls i handlingsplanen för integration och inkludering (54).

(19)

Det finns stora möjligheter att få ekonomiskt stöd från unionen för att skydda barn mot alla former av våld. Det finns unionsmedel tillgängliga för att stödja utveckling och förstärkning av integrerade barnskyddssystem i medlemsstaterna och andra relevanta åtgärder. För att göra det lättare att navigera bland de olika programmen har kommissionen skapat en gemensam nätsluss (gateway) som gör det möjligt för användare att hitta relevanta finansieringsmöjligheter (55). Mottagare av unionsmedel måste respektera unionens värden, principer, gällande lagstiftning och avtalsbestämmelser när de använder dessa medel. Kommissionen har vidtagit åtgärder för att underlätta regelefterlevnad och hantera eventuella överträdelser. När det gäller EU-medel som omfattas av förordningen om gemensamma bestämmelser (56) är medlemsstaterna dessutom skyldiga att uppfylla de överordnade villkoren i stadgan och i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD). Medlemsstaterna är följaktligen skyldiga att införa effektiva mekanismer för att säkerställa att program som finansieras med dessa unionsmedel och deras genomförande uppfyller villkoren i stadgan och UNCRPD.

(20)

Kommissionen ger även särskilt ekonomiskt stöd för att förebygga och bekämpa våld mot barn, genusbaserat våld mot flickor och våld i hemmet, samt för att skydda offren för sådant våld inom Daphne-segmentet av Programmet för medborgare, jämlikhet och rättigheter och värden (CERV) (57). Inom segmentet Jämlikhet, rättigheter och jämställdhet finns ytterligare möjligheter att få finansiering för att främja barns rättigheter och delaktighet, samt bekämpa den diskriminering som drabbar vissa grupper av barn. Även programmet Rättsliga frågor (58) främjar skyddet av barn genom att erbjuda möjligheter till finansiering, särskilt när det gäller frågor som rör ett barnvänligt rättsväsende.

(21)

Instrumentet för tekniskt stöd (59) erbjuder på begäran specialanpassad teknisk expertis för utformning och genomförande av strukturreformer i medlemsstaterna. Det handlar om områden som utbildning, socialtjänst, migration och gränsförvaltning, hälso- och sjukvård samt rättsväsende, och stöd ges till exempel till s.k. barnahus (60). Integrerade barnskyddssystem ingår även i ett flaggskeppsinitiativ 2024 med tekniskt stöd för att stärka demokratin och rättsstaten (61). Tvärsektoriella reformer kan bekämpa barnfattigdom och social utestängning inom ramen för flaggskeppsinitiativet om genomförandet av den europeiska barngarantin och erbjuder även en möjlighet att ge tekniskt stöd till flera länder.

(22)

Det finns flera andra EU-finansieringsprogram som kan täcka in olika aspekter som rör skyddet av barn och barns välbefinnande. Det kan bland handla om barns psykiska hälsa, vaccination samt förebyggande och behandling av cancer bland barn inom programmet EU för hälsa (62). Frågor om barnfattigdom och social utestängning faller under Europeiska socialfonden+ (63), handel med barn och sexuella övergrepp mot barn under Fonden för inre säkerhet (64), asyl-, integrations- eller återvändandestöd riktat till barn från länder utanför EU under Asyl-, migrations- och integrationsfonden (65), och tillgång till icke-segregerade tjänster inom utbildning, boende, hälso- och sjukvård, socialvård och barnomsorg under Europeiska regionala utvecklingsfonden (66). Reformer, investeringar och åtgärder för nästa generation barn och ungdomar när det gäller till exempel utbildning och färdigheter kan även få stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens (67). Unionen samfinansierar centrum för trygghet på nätet (Safer Internet Centres) i medlemsstaterna för att tillhandahålla upplysning och resurser gällande barns trygghet på nätet. Via hjälplinjer och jourtelefoner erbjuder unionen barn, vårdnadshavare och pedagoger stöd i form av rådgivning och även möjlighet att anmäla material med sexuella övergrepp mot barn. Unionens ramprogram för forskning och innovation – Horisont Europa (68) – stöder också olika projekt med anknytning till skyddet av barn inom tematiska forskningsområden, till exempel inom förebyggande av sexuellt utnyttjande av barn, våld i hemmet och sexuellt våld.

(23)

Unionens engagemang när det gäller skyddet av barn märks även i dess yttre åtgärder. Under 2022 levde omkring 468 miljoner barn (mer än var sjätte barn) i konfliktområden. Globalt var 160 miljoner barn (9,6 % av alla barn) involverade i barnarbete år 2020 (69). Var tionde minut dör en tonårsflicka till följd av våld någonstans i världen (70). Unionens agerande för att försvara barns rättigheter och skydda barn på global nivå utgår från de demokratiska och grundläggande rättigheter som EU försvarar och slår vakt om inom unionen. Syftet med Ungdomshandslingsplanen i EU:s yttre åtgärder (71) är att verka för att barn och unga på ett meningsfullt sätt ska kunna vara delaktiga och utöva inflytande på unionens yttre åtgärder. Målet med EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet (72) är att bekämpa alla former av genusbaserat våld. Skyddet av barn är ett viktigt mål i unionens riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter och i riktlinjerna om barn och väpnad konflikt (73). I EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2020–2024) (74) uppmanas partnerländerna till exempel att bygga upp och stärka systemen för att skydda barn och införa nolltolerans mot barnarbete. Den föreslagna förordningen om förbud mot produkter som tillverkats genom tvångsarbete på unionens marknad ska bidra till detta mål. Detta engagemang kommer även till uttryck i meddelandet om anständigt arbete (75), som kommer att bidra till att bekämpa barnarbete.

(24)

Både inom EU och globalt finns det ett starkt behov av att skydda barn mot klimatförändringar och miljörisker. Barn löper betydligt större risk än vuxna att lida allvarlig skada, däribland oåterkalleliga och livslånga konsekvenser och död, till följd av miljöförstöring (76), klimatförändringar, föroreningar och förlust av biologisk mångfald. Detta ökar risken att barn drabbas av allvarliga rättighetskränkningar, bland annat i samband med väpnade konflikter, på grund av tvångsförflyttningar, svält och ökat våld (77). De olika konsekvenser klimatförändringar och miljöförstöring får för kvinnor, barn och sårbara grupper måste angripas (78). I 2023 års riktlinjer för medlemsstaternas anpassningsstrategier och anpassningsplaner (79) framhålls att barn tillhör de som riskerar att påverkas mest av klimatförändringarna och att de måste inkluderas i klimatanpassningsprocessen. När parterna vidtar åtgärder för att motverka klimatförändringarna bör de respektera, främja och beakta sina respektive skyldigheter vad gäller mänskliga rättigheter, däribland rättigheterna för barn (80). I det ramverk om det globala anpassningsmål som antogs vid COP28 (81) uppmuntras parterna att säkerställa intergenerationell och social rättvisa samt att ta hänsyn till sårbara grupper, däribland barn. Detta förutsätter även att barn görs aktivt delaktiga i beslut om kritiska frågor som påverkar skyddet av deras rättigheter. Barns och unga människors perspektiv beaktas i de aktiviteter som genomförs inom ramen för den europeiska klimatpakten (82), särskilt genom nätverket av klimatpaktsambassadörer och klimatpaktspartner.

(25)

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna. Även kandidatländer, potentiella kandidatländer och länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik uppmanas att följa denna rekommendation.