(1)

År 2019, vid sitt 108:e sammanträde antog den Internationella arbetskonferensen Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet från 2019, vilken kan benämnas konventionen om våld och trakasserier från 2019 (konventionen).

(2)

Unionen främjar ratificeringen av internationella arbetskonventioner som ILO har klassificerat som aktuella som ett led i ansträngningarna för att främja anständiga arbetsvillkor för alla, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och jämställdhet mellan kvinnor och män samt för att bekämpa diskriminering.

(3)

Konventionen omfattas av unionens delade befogenhet. Både de befintliga relevanta unionsreglerna och bestämmelserna i konventionen fastställer minimikrav. Konventionen riskerar inte att påverka befintliga unionsregler eller ändra deras räckvidd.

(4)

Det anses lämpligt att unionen utövar sin befogenhet när det gäller de delar av konventionen som särskilt avser förbättring av arbetsmiljön för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet och jämställdhet mellan kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, i den mån unionen har antagit regler därom.

(5)

Endast stater kan ansluta sig till konventionen och unionen kan därför inte ratificera den.

(6)

I den här situationen får unionens externa befogenhet utövas genom medlemsstaterna som agerar som mellanhänder.

(7)

Alla EU:s medlemsstater stödde konventionens mål och spelade en viktig roll för dess antagande. I det trepartsorgan som föreslog antagandet av konventionen röstade ingen medlemsstat emot eller avstod från att rösta.

(8)

Medlemsstater bör uppmanas att ratificera de delar av konventionen som särskilt avser förbättring av arbetsmiljön för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet och jämställdhet mellan kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, i den mån unionen har antagit reglerna i konventionen, i enlighet med tillämpliga nationella och konstitutionella förfaranden och praxis och artikel 19.5 i ILO:s stadga.