(1)

Oberoende medietjänster spelar en unik roll på den inre marknaden. De representerar en ekonomiskt betydelsefull sektor där det sker snabba förändringar, samtidigt som de ger såväl medborgare som företag tillgång till mångfald i fråga om åsikter och tillförlitliga informationskällor, och tjänar därmed ett allmänintresse som ”allmänhetens vakthund”.

(2)

Medietjänsterna spelar en avgörande roll i demokratiska samhällen, eftersom de tillhandahåller information, som är en kollektiv nyttighet. För att leverantörerna av medietjänster ska kunna fylla en sådan viktig samhällsfunktion och växa på marknaden måste de kunna tillhandahålla sina tjänster fritt och oberoende på en marknad som är öppen och transparent och som möjliggör mångfald i fråga om medieaktörer och åsikter.

(3)

Leverantörer av medietjänster åtnjuter inte bara skydd enligt unionens regler om den inre marknaden, utan även enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), eftersom de är viktiga för åtnjutandet av rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet. I artikel 11 i stadgan föreskrivs också att mediernas frihet och mångfald ska respekteras och att rätt till yttrandefrihet inbegriper frihet att ta emot och sprida uppgifter utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av medlemsstaternas nationella gränser. Dessutom har en väl fungerande inre marknad för medietjänster en direkt inverkan på rättsstaten och demokratin, som är grundläggande värden i unionen och fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)

Förlusten av reklamintäkter under det senaste årtiondet, särskilt på grund av den ökade distributionen av medieinnehåll på nätet och ändrade konsumtionsvanor, har lett till att den traditionella mediesektorn dränerats på ekonomiska resurser, vilket påverkar dess hållbarhet och därmed även kvaliteten och mångfalden hos det innehåll som erbjuds. Denna trend visar att marknaden misslyckats med att ge hållbar avkastning för oberoende nyhets- och kvalitetsjournalistik, som är kollektiva nyttigheter, och med att motverka desinformation.

(5)

I enlighet med handlingsplanen för demokratin i Europa (1) har kommissionen lagt fram en rad initiativ för att stödja mediernas frihet och mångfald. Den har antagit en rekommendation om säkerställande av journalisters och andra mediearbetares skydd, säkerhet och egenmakt i Europeiska unionen (2). Den har också lagt fram ett förslag till direktiv (3) och en rekommendation (4) om skydd för personer som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade rättsprocesser och rättegångsmissbruk (strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt). Dessutom har kommissionen genomfört flera åtgärder för att stödja återhämtningen och omvandlingen av mediesektorn och den audiovisuella sektorn, som en del av handlingsplanen för medier och den audiovisuella sektorn (5). Kommissionen övervakar också noga införlivandet och genomförandet av för mediesektorn viktig lagstiftning, särskilt direktivet om audiovisuella medietjänster (6) och upphovsrättsdirektivet (7).

(6)

Kommissionen har lagt fram ett förslag till förordning om fastställande av en gemensam ram för medietjänster på den inre marknaden (europeiska mediefrihetsakten). Enligt förslaget ska det införas en rad skyddsåtgärder i unionsrätten för att skydda mediernas mångfald och redaktionella oberoende på den inre marknaden. Denna rekommendation åtföljer den föreslagna förordningen som ett verktyg för att med omedelbar verkan främja redaktionellt oberoende och insyn i medieägandet.

(7)

Samtidigt har kommissionen, som ett komplement till lagstiftningen och såsom betonas i handlingsplanen för demokratin i Europa, gett aktivt stöd till mediesektorns egna initiativ till självreglering. Denna rekommendation är ett led i detta arbete.

(8)

Mediebranschen har en lång tradition av självreglering och har tagit ett antal initiativ på området. Med utgångspunkt i dessa initiativ och med beaktande av mångfalden av rättsliga traditioner och strategier i medlemsstaterna är det möjligt att ringa in frivillig praxis som leverantörerna av medietjänster skulle kunna följa för att förbättra sin motståndskraft och bättre stå emot politiska och ekonomiska påtryckningar. Sektorn skulle kunna delta i en diskussion om sådan frivillig praxis samtidigt som det överlåts på leverantörerna av medietjänster att fritt bestämma vilken praxis som kan passa deras individuella behov och affärsmodeller, i synnerhet med beaktande av de särskilda behoven hos mikroföretag och små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (8).

(9)

Medborgarna måste kunna lita på den information de får för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter. De måste ha tillgång till en mångfald av åsikter och tillförlitliga informationskällor för att kunna bilda sig en egen uppfattning och bidra till de demokratiska processerna. Tillgång till tillförlitlig information är lika viktigt för företagen för att de ska kunna fatta välgrundade beslut.

(10)

Europeiska leverantörer av medietjänster utsätts i allt högre grad för otillbörlig inblandning i enskilda redaktionella beslut, bland annat från privata ägare och aktieägare, vilket inverkar negativt på den redaktionella friheten, förmågan att tillhandahålla oberoende nyheter och därmed tillgången till tillförlitlig information för de som använder medierna. Övervakningsverktyget för mediepluralism 2022 visar på en hög risk för otillbörligt kommersiellt inflytande och ägarinflytande i flera medlemsstater (9). I den digitala tidsåldern är det, på grund av den ökade möjligheten att enkelt få tillgång till information från leverantörer av medietjänster som är etablerade i andra medlemsstater, viktigt att främja god praxis på EU-nivå för att säkerställa att unionens medborgare och företag erbjuds ett oberoende och allsidigt nyhets- och aktualitetsinnehåll så att de kan bilda sig en uppfattning och göra välgrundade val, vilket bidrar till en offentlig sfär på den inre marknaden.

(11)

Redaktionellt oberoende skyddar redaktörer och journalister från intressekonflikter och hjälper dem att stå emot otillbörlig inblandning och otillbörliga påtryckningar. Det är därför en förutsättning för framställning och spridning av opartisk information och därmed en väsentlig aspekt av mediefriheten. Det gör det möjligt för medborgare och företag i hela unionen att tillhandahålla och ta emot oberoende och pluralistiska medietjänster. Detta är särskilt relevant för leverantörer av medietjänster som tillhandahåller nyhets- och aktualitetsinnehåll, oavsett format (inbegripet dokumentärer eller tidskrifter som behandlar sådana frågor). Därför riktar sig rekommendationerna om frivilliga åtgärder avseende redaktionellt oberoende till sådana leverantörer.

(12)

Mot denna bakgrund har vissa leverantörer av medietjänster redan infört åtgärder, normer eller mekanismer för företagsstyrning, såsom redaktionella stadgor, kodexar eller etikkommittéer för att skydda det redaktionella oberoendet. Hos vissa nyhetsförmedlare har journalisterna inflytande över valet av chefredaktör eller till och med över förändringar i medieägandet. I vissa medieföretag har journalister ställning som aktieägare och kan delta i det strategiska beslutsfattandet och i fördelningen av de ekonomiska vinsterna. I ett fåtal medlemsstater krävs vissa av dessa företagsåtgärder enligt lag för särskilda typer av leverantörer av medietjänster (10). Dessa och andra exempel på skyddsåtgärder bör användas som inspirationskällor för frivilliga åtgärder och som grund för fortsatta diskussioner ledda av de berörda parterna om hur skyddet av redaktionellt oberoende kan förbättras.

(13)

Även om det är legitimt för privata medieägare att välja och besluta om den långsiktiga redaktionella inriktningen, är viktigt att säkerställa att redaktörer på ett oberoende sätt kan bevaka nyheter och aktuella frågor i sitt dagliga arbete. Redaktörerna bör grunda enskilda redaktionella beslut på journalisternas bakgrundsundersökningar och bedömningar och på informationens relevans för läsaren, och de bör också fritt kunna uttrycka kritiska åsikter utan rädsla för repressalier. Det finns ett behov av en balanserad branschledd strategi för att främja redaktionellt oberoende som samtidigt erkänner de legitima rättigheter och intressen som privata ägare till leverantörer av medietjänster har i fråga om såväl näringsfrihet som deras egen yttrandefrihet.

(14)

Självreglering i medierna och normer för journalistisk etik är effektiva verktyg för att öka journalisternas egenmakt och hjälpa dem att stå emot otillbörliga påtryckningar, inbegripet av politisk och kommersiell karaktär, vilket gör att allmänhetens förtroende för medierna ökar (11). Tillämpningen av publicistiska normer i hela unionen kan dock förbättras. Övervakningsverktyget för mediepluralism 2022 pekar på bristerna i det praktiska genomförandet av självregleringen (12).

(15)

Dessutom finns,enligt det unionsfinansierade projektet Medieråd i den digitala tidsåldern, medie- eller pressnämnder i endast drygt hälften av medlemsstaterna (13). De varierar dessutom i fråga om storlek, verksamhetsområde och juridisk form eller erkännande enligt nationell lagstiftning i de medlemsstater där de finns, vilket kan påverka deras faktiska roll. I de medlemsstater där det ännu inte inrättats några medie- eller pressnämnder saknar medierepresentanterna ofta incitament att ta initiativ till sådana.

(16)

I denna rekommendation föreslås medietjänstleverantörer en icke uttömmande och icke-kumulativ förteckning över frivilliga åtgärder och strategier för att garantera en oberoende process för produktion av nyhetsinnehåll. De rekommenderade åtgärderna rör centrala delar av denna process, från villkoren för oberoende skapande av redaktionellt innehåll och rätt för journalister att delta i viktiga beslut för mediekanaler, till strategier för att säkerställa långsiktig stabilitet i produktionen av nyhetsinnehåll.

(17)

Ingenting i denna rekommendation, som per definition inte är bindande, bör tolkas som att det påverkar friheten att tillhandahålla tjänster på den inre marknaden eller yttrandefriheten och informationsfriheten, inbegripet pressfriheten, eller som att det inkräktar på den redaktionella friheten eller näringsfriheten. De interna skyddsåtgärderna får inte på något sätt anses frånta medieägarna deras roll när det gäller att fastställa de strategiska målen och främja sina företags tillväxt och ekonomiska bärkraft. Dessutom bör den ledande roll som leverantörer av medietjänster och journalister spelar i utvecklingen av interna skyddsåtgärder och självregleringsinstrument erkännas.

(18)

This Recommendation is based on exchanges with concerned stakeholders, notably journalists, media companies and their associations. It builds on the discussions at the European News Media Forum (14), in particular the second edition held on 29 November 2021, which discussed the media sector’s industrial transformation and related challenges (15). It also takes account of the existing industry initiatives, including the Journalism Trust Initiative (JTI) by Reporters without Borders and its partner, which aim to foster a healthier information space supported by industry standards.

(19)

De rekommenderade åtgärderna bygger på initiativ där nya affärsmodeller och samarbeten testas, såsom de som finansieras i de partnerskap inom journalism som stöds av programmet Kreativa Europa (16). De bygger också på de system och prioriteringar för ekonomiskt stöd som anges i handlingsplanen för medier och den audiovisuella sektorn och som är en del av insatserna på EU-nivå för att stödja ett branschekosystem för nyhetsmedier. Dessutom har vissa leverantörer av medietjänster använt sig av styrningsstrukturer där ideella enheter, såsom truster eller stiftelser, innehar hela eller en del av deras kapital och i vissa fall spelar en viktig roll när det gäller att utse styrelser och chefredaktörer, vilka anses bidra till att bevara medietjänstleverantörens redaktionella oberoende på lång sikt. Bland andra styrningsmekanismer med liknande mål återfinns journalistiska aktieägararrangemang där medlemmar av den redaktionella personalen eller deras representativa organ kontrollerar en del av aktierna eller har befogenhet att stoppa en ny kontrollerande aktieägare från att köpa in sig i företaget om detta skulle kunna påverka det redaktionella oberoendet. På grundval av detta hänvisar de rekommenderade åtgärderna till möjliga strategier som leverantörer av medietjänster kan överväga för att öka sin hållbarhet, och därmed motståndskraft mot politiska och kommersiella påtryckningar, och noterar att de fortfarande är bäst lämpade, som ekonomiska aktörer, att utveckla de affärsmodeller som passar deras mål och kapacitet, beroende på vilka marknadssegment som de inriktar sig på.

(20)

Denna rekommendation syftar också till att ytterligare främja insyn i medieägandet i hela unionen. Internationella standarder (17) och unionens medielagstiftning uppmuntrar för närvarande medlemsstaterna att anta sektorsspecifika åtgärder för att öka insynen i medieägandet. I artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (18) erkänns särskilt att medlemsstaterna får kräva att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion ska göra tillgänglig information om sin ägarstruktur, inbegripet information om sina verkliga huvudmän, i enlighet med de allmänna regler om öppenhet beträffande verkligt huvudmannaskap som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (19). I Europarådets rekommendation från 2018 om mediepluralism och insyn i medieägandet uppmanas medlemsstaterna att införa ramar för offentliggörande av korrekt och aktuell information om direkt och verkligt huvudmannaskap inom mediesektorn. Dessutom samfinansierar kommissionen utvecklingen av projektet för övervakning av medieägande i Europa, som syftar till att utforma en sökbar och skalbar databas för att tillhandahålla kostnadsfri och användarvänlig information om medieägande i hela unionen.

(21)

Åtgärder för att öka allmänhetens insyn i medieägandet är viktiga med tanke på medietjänsters särskilda karaktär av kollektiv nyttighet (20). Den roll medier har när det gäller att rapportera om och utkräva ansvar av politiska och ekonomiska intressen gör insyn i medieägandet till ett nödvändigt inslag i varje ekosystem som har till syfte att främja undersökande journalistik, mediemångfald och allmänhetens förtroende för mediers rapportering. Bristen på mediespecifik transparensinformation har tagits upp av berörda parter i de samråd som genomfördes inför utarbetandet av denna rekommendation.

(22)

Av detta följer att det är lämpligt med en övergripande strategi för insyn i medieägandet. En sådan strategi skulle främja tillgång till information om statens, statliga institutioners, statsägda företags eller andra offentliga organs medieägande (eller utövande av medieägande), om ägarnas ägarintressen i, kopplingar till eller verksamhet i andra medieföretag eller andra företag, samt alla andra ägarintressen som kan påverka medieföretagets strategiska beslut eller redaktionella hållning. Det är med tanke på vikten av att tjänstemottagarna har uppdaterad information om ägarstrukturer även lämpligt att rekommendera att information om förändringar av ägande eller kontroll av medier ska offentliggöras. Det rekommenderade tillvägagångssättet bör anpassas till typen av mediekanal och ägandeförhållanden. När det gäller journalistägda mediekanaler bör den tillgängliga informationen framför allt bara omfatta ägare med en ledande roll, till exempel styrelseledamöter.

(23)

Syftet med denna rekommendation är således att främja en hög grad av insyn i medieägandet i hela unionen genom frivilliga åtgärder som kan vidtas av medietjänstleverantörerna själva men även av medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av reglerna på unionsnivå om insyn i ägande enligt direktiv (EU) 2015/849 och reglerna om offentliggörande för företag enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 (21) samt befintliga system för sammankoppling av register på unionsnivå.

(24)

För att följa upp denna rekommendation kommer kommissionen att främja en regelbunden dialog med medlemsstater och företrädare för medietjänstleverantörer och journalister i relevanta forum, särskilt European News Media Forum. Kommissionen kommer att noga övervaka medlemsstaternas insatser och medietjänstleverantörernas åtgärder med anledning av denna rekommendation. Medlemsstaterna bör därför uppmanas att ge kommissionen den relevanta information som de rimligen kan förväntas lämna, så att kommissionen kan övervaka hur de efterlever för dem relevanta delar av denna rekommendation. Resultaten av övervakningen kan utgöra underlag för diskussioner under ledning av berörda parter.