1.   I denna förordning fastställs regler om

2.   Denna förordning är tillämplig på unionsstöd som finansieras av EGFJ och Ejflu för interventioner som anges i en strategisk GJP-plan som upprättas av en medlemsstat och godkänns av kommissionen och som omfattar perioden från och med den 1 januari 2023 till och med den 31 december 2027 (nedan kallad perioden för den strategiska GJP-planen).

1.   Förordning (EU) 2021/2116 och de bestämmelser som antagits på grundval av den förordningen är tillämpliga på stöd som tillhandahålls enligt den här förordningen.

2.   Artikel 19, avdelning III kapitel II, med undantag för artikel 28 första stycket c och artiklarna 46 och 48 i förordning (EU) 2021/1060 är tillämpliga på stöd som finansieras av Ejflu enligt den här förordningen.

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange definitioner för jordbruksverksamhet, jordbruksareal, stödberättigande hektar, aktiva jordbrukare, unga jordbrukare och nya jordbrukare samt relevanta villkor i enlighet med denna artikel.

2.   Jordbruksverksamhet ska definieras så att det tillåts bidra till tillhandahållandet av både privata och kollektiva nyttigheter genom en eller båda av följande:

3.   Jordbruksareal ska definieras så att det omfattar åkermark, permanenta grödor och permanent gräsmark, inbegripet när de bildar system för trädjordbruk på arealen i fråga. Termerna åkermark, permanenta grödor och permanent gräsmark ska specificeras närmare av medlemsstaterna inom följande ram:

4.   Stödberättigande hektar ska när det gäller interventionstyper med direktstöd fastställas så att det omfattar områden som står till jordbrukarens förfogande och vilka består av

Arealer som används för produktion av hampa ska endast vara stödberättigande hektar om de sorter som används har en tetrahydrokannabinolhalt på högst 0,3 %.

5.   Aktiva jordbrukare ska definieras så att det säkerställs att stöd beviljas endast till fysiska eller juridiska personer eller grupper av fysiska eller juridiska personer som är involverade i jordbruksverksamhet på åtminstone en miniminivå, utan att detta nödvändigtvis innebär att stöd inte kan beviljas jordbrukare med flera verksamheter eller deltidsjordbrukare.

Vid fastställandet av vem som ska räknas som aktiv jordbrukare ska medlemsstaterna tillämpa objektiva och icke-diskriminerande kriterier såsom inkomstprövning, arbetskraftsinsats på gården, bolagsändamål och jordbruksverksamhetens förekomst i nationella eller regionala register. Sådana kriterier får införas i en eller flera former som väljs av medlemsstaterna, bland annat genom en negativ förteckning som diskvalificerar en jordbrukare från att betraktas som aktiv jordbrukare. Om en medlemsstat som aktiva jordbrukare betraktar de jordbrukare som inte för det föregående året tagit emot direktstöd som översteg ett visst belopp, får detta belopp inte överstiga 5 000 EUR.

6.   Ung jordbrukare ska definieras så att följande innefattas:

7.   Ny jordbrukare ska definieras så att det avser en annan jordbrukare än en ung jordbrukare och som är ansvarig för jordbruksföretaget för första gången. Medlemsstaterna ska även införa ytterligare objektiva och icke-diskriminerande krav avseende lämplig utbildning och lämpliga yrkesfärdigheter.

8.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler som innebär att stöd endast kan beviljas på villkor av användning av certifierat utsäde av vissa hampsorter och förfarandet för fastställande av hampsorter samt av verifiering av deras tetrahydrokannabinolhalt enligt punkt 4 andra stycket i den här artikeln för att bevara folkhälsan.

1.   De allmänna målen ska uppnås genom följande specifika mål:

2.   De mål som anges i punkt 1 ska kompletteras av och vara tätt sammanlänkade med det övergripande målet att modernisera jordbruket och landsbygdsområden genom att främja och utbyta kunskap, innovation och digitalisering i jordbruket och i landsbygdsområden samt genom att uppmuntra jordbrukare att ta till sig dessa, genom förbättrad tillgång till forskning, innovation, kunskapsutbyte och utbildning.

3.   Medlemsstaterna ska för att uppnå de specifika mål som avses i punkterna 1 och 2 med stöd av kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att minska den administrativa bördan och säkerställa ett förenklat genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken.

1.   Förverkligandet av de mål som anges i artiklarna 5, 6.1 och 6.2 ska utvärderas på grundval av de gemensamma indikatorer för output, resultat, effekt och kontext som anges i bilaga I. Dessa gemensamma indikatorer inbegriper

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 om ändring av bilaga I för att anpassa de gemensamma indikatorerna för output, resultat, effekt och kontext. Dessa delegerade akter ska vara strikt begränsade till att åtgärda tekniska problem som medlemsstaterna stöter på avseende tillämpningen av dessa indikatorer.

1.   Om medlemsstaterna fastställer arealbaserade interventioner, utöver de som följer bestämmelserna i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal, inbegripet kopplat inkomststöd i enlighet med avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 i denna förordning, och om dessa interventioner avser vissa av eller alla de oljeväxtfrön som avses i bilagan till samförståndsförklaringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön, får summan av de stödområden som grundas på den planerade output som ingår i de berörda medlemsstaternas strategiska GJP-planer inte överstiga det maximala stödområde för hela unionen som fastställts för efterlevnad av unionens internationella åtaganden.

2.   Kommissionen ska senast den 8 juni 2022 anta genomförandeakter som fastställer ett vägledande referensstödområde för varje medlemsstat som beräknas på grundval av varje medlemsstats andel av det genomsnittliga odlingsområdet i unionen under åren 2016–2020. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

3.   Varje medlemsstat som har för avsikt att bevilja stöd i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska ange motsvarande planerad output i hektar i sitt förslag till strategisk GJP-plan som avses i artikel 118.1.

Om det maximala stödområde för hela unionen som avses i punkt 1 i den här artikeln överskrids efter det att medlemsstaterna meddelat all sin planerade output, ska kommissionen för varje medlemsstat som meddelat ett överskott jämfört med sitt referensområde beräkna en minskningskoefficient som är proportionell i förhållande till den överskjutande delen av medlemsstatens planerade output så att det maximala stödområdet för hela unionen bibehålls. Varje berörd medlemsstat ska informeras om denna minskningskoefficient i kommissionens iakttagelser till den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 118.3. Minskningskoefficienten för varje medlemsstat ska anges i det genomförandebeslut som avses i artikel 118.6 genom vilket kommissionen godkänner den strategiska GJP-planen.

Medlemsstaterna får inte ändra sitt stödområde på eget initiativ efter det datum som avses i artikel 118.1.

4.   Om en medlemsstat avser att öka sin planerade output som avses i punkt 1 i denna artikel såsom fastställs i dess strategiska GJP-plan som godkänts av kommissionen, ska den meddela kommissionen om den ändrade planerade outputen genom en begäran om ändring av dess strategiska GJP-plan i enlighet med artikel 119 före den 1 januari det år som föregår det berörda ansökningsåret.

5.   För att i tillämpliga fall undvika att det maximala stödområde för hela unionen som avses i punkt 1 överskrids, ska kommissionen ange minskningskoefficienter eller se över de befintliga minskningskoefficienterna om sådana har angetts i enlighet med punkt 3 andra stycket för alla medlemsstater som överskrider sina referensstödområden i sina strategiska GJP-planer.

Kommissionen ska informera de berörda medlemsstaterna om minskningskoefficienterna senast den 31 januari det år som föregår det berörda ansökningsåret.

Varje berörd medlemsstat ska skicka in en motsvarande begäran om ändring av sin strategiska GJP-plan med den minskningskoefficient som avses i andra stycket senast den 31 mars det år som föregår det berörda ansökningsåret. Minskningskoefficienten för den medlemsstaten ska anges i det genomförandebeslut som avses i artikel 119.10 genom vilket kommissionen godkänner ändringen av den strategiska GJP-planen.

6.   Med avseende på de oljeväxtfrön som berörs av den samförståndsförklaring som avses i punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna informera kommissionen om det totala antal hektar för vilket stöd faktiskt har betalats ut, i de årliga prestationsrapporter som avses i artikel 134.

7.   Medlemsstaterna ska undanta odling av solrosfrön som är avsedda för direkt konsumtion från sådana arealbaserade interventioner som avses i punkt 1.

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer inbegripa ett system med grundvillkor, enligt vilket administrativa sanktioner ska åläggas jordbrukare och andra stödmottagare som tar emot direktstöd enligt kapitel II eller årliga utbetalningar i enlighet med artiklarna 70, 71 och 72 och som inte uppfyller de föreskrivna verksamhetskraven enligt unionsrätten och de GAEC-normer som fastställs i den strategiska GJP-planen enligt bilaga III, med avseende på följande specifika områden:

2.   Den strategiska GJP-planen ska inbegripa regler för ett effektivt och proportionellt system med administrativa sanktioner. Dessa regler ska särskilt uppfylla de krav som anges i avdelning IV kapitel IV i förordning (EU) 2021/2116.

3.   De rättsakter som anges i bilaga III när det gäller de föreskrivna verksamhetskraven ska tillämpas i gällande version och i fråga om direktiv på det sätt som de har genomförts av medlemsstaterna.

4.   I detta avsnitt avses med föreskrivna verksamhetskrav vart och ett av de föreskrivna verksamhetskrav enligt unionsrätten som anges i bilaga III, i en given rättsakt, och som i sak skiljer sig från alla andra krav i samma akt.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell eller regional nivå fastställa miniminormer för jordbrukare och andra stödmottagare för varje GAEC-norm som anges i bilaga III, i linje med det huvudsakliga målet med dessa normer som anges den bilagan. När medlemsstaterna fastställer sina normer, ska de i relevanta fall beakta de särskilda förhållandena i de områden som berörsinbegripet jordmån och klimatförhållanden, befintliga jordbrukssystem, jordbruksmetoder, jordbrukets storlek och jordbrukets struktur, markanvändning samt de yttersta randområdenas särdrag.

2.   När det gäller de huvudsakliga mål som anges i bilaga III får medlemsstaterna fastställa ytterligare normer utöver dem som fastställs i den bilagan rörande samma huvudsakliga mål. Sådana ytterligare normer ska vara icke-diskriminerande, proportionella och motsvara de behov som identifierats.

Medlemsstaterna får inte fastställa miniminormer för andra huvudsakliga mål än de huvudsakliga mål som anges i bilaga III.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler som ska säkerställa likvärdiga förutsättningar vad gäller andelen för GAEC-norm 1.

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange att jordbrukare och andra stödmottagare som tar emot direktstöd enligt kapitel II eller årliga utbetalningar i enlighet med artiklarna 70, 71 och 72 senast från och med den 1 januari 2025 ska åläggas administrativa sanktioner om de inte uppfyller de krav gällande tillämpliga arbets- och anställningsvillkor eller arbetsgivarskyldigheter som följer av de rättsakter som avses i bilaga IV.

2.   När medlemsstaterna inbegriper ett system med administrativa sanktioner i sina strategiska GJP-planer enligt vad som avses i punkt 1, ska de i enlighet med sina institutionella bestämmelser samråda med relevanta nationella arbetsmarknadsparter som företräder arbetsgivare och arbetstagare inom jordbrukssektorn, och de ska till fullo respektera deras självständighet samt deras rätt att förhandla om och ingå kollektivavtal. Det systemet med administrativa sanktioner ska inte påverka arbetsmarknadsparternas rättigheter och skyldigheter, när dessa i enlighet med nationella rättsliga ramar och nationella ramar för kollektiva förhandlingar ansvarar för genomförandet eller kontrollen av efterlevnaden av de rättsakter som anges i bilaga IV.

3.   Den strategiska GJP-planen ska inbegripa regler för ett ändamålsenligt och proportionellt system med administrativa sanktioner. Dessa regler ska uppfylla de relevanta krav som anges i avdelning IV kapitel V i förordning (EU) 2021/2116.

4.   De rättsakter som anges i bilaga IV och som innehåller de bestämmelser som ska omfattas av det system med administrativa sanktioner som avses i punkt 1 ska tillämpas i gällande version och på det sätt som de har genomförts av medlemsstaterna.

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer inbegripa tjänster som innebär att jordbrukare och andra stödmottagare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken kan få råd om förvaltning av mark och jordbruksföretag (nedan kallad jordbruksrådgivning). Medlemsstaterna får bygga på befintliga system.

2.   Jordbruksrådgivningen ska omfatta de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna, med beaktande av befintliga jordbruksmetoder, och tillhandahålla aktuella tekniska och vetenskapliga uppgifter som tagits fram genom forsknings- och innovationsprojekt, inbegripet vad gäller tillhandahållande av kollektiva nyttigheter.

Genom jordbruksrådgivningen ska lämpligt stöd erbjudas under jordbruksföretagets hela utvecklingscykel, inbegripet för etableringen för första gången, omställning av produktionsmönster för att möta konsumentefterfrågan, innovativa metoder, jordbruksteknik för klimatresiliens, inbegripet trädjordbruk och agroekologi, förbättrat djurskydd och vid behov säkerhetsnormer och socialt stöd.

Jordbruksrådgivningen ska integreras i de sammanhängande tjänster med jordbruksrådgivare, forskare, jordbruksorganisationer och andra relevanta berörda parter som utgör Akis.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att rådgivningen är opartisk och att rådgivarna har lämpliga kvalifikationer och lämplig utbildning samt inte har några intressekonflikter.

4.   Jordbruksrådgivningen ska vara anpassad till de olika typerna av produktion och jordbruk och ska åtminstone omfatta

1.   Interventionstyperna i detta kapitel kan utgöras av frikopplat och kopplat direktstöd.

2.   Frikopplat direktstöd ska vara följande:

3.   Kopplat direktstöd ska vara följande:

1.   Medlemsstaterna får fastställa ett tak för det grundläggande inkomststöd för hållbarhet som ska beviljas en jordbrukare i under ett visst kalenderår. Medlemsstater som väljer att införa tak ska minska det belopp som överstiger 100 000 EUR med 100 %.

2.   Medlemsstaterna får minska det grundläggande inkomststöd för hållbarhet som överstiger 60 000 EUR som ska beviljas en jordbrukare under ett visst kalenderår med upp till 85 %.

Medlemsstaterna får fastställa ytterligare delar över 60 000 EUR och ange procentsatserna för minskning för dessa ytterligare delar. De ska säkerställa att minskningen för varje del är densamma som eller högre än för den föregående delen.

3.   Innan medlemsstaterna tillämpar punkt 1 eller 2 får de, från det grundläggande inkomststöd för hållbarhet som ska beviljas jordbrukaren under ett visst kalenderår, dra av

För att beräkna de belopp som avses i första stycket a ska medlemsstaterna använda jordbrukarens faktiska lönekostnader. I vederbörligen motiverade fall får jordbrukare begära att använda standardkostnader som ska fastställas av den berörda medlemsstaten enligt en metod som ska specificeras närmare i dess strategiska GJP-plan på grundval av de genomsnittliga standardlöner som har koppling till jordbruksverksamhet på nationell eller regional nivå multiplicerade med det antal årsarbetsenheter som deklarerats av den berörda jordbrukaren.

För att beräkna de belopp som avses i första stycket b ska medlemsstaterna använda standardkostnader som ska fastställas av den berörda medlemsstaten enligt en metod som ska specificeras närmare i dess strategiska GJP-plan på grundval av de genomsnittliga standardlöner som har koppling till jordbruksverksamhet på nationell eller regional nivå multiplicerade med det antal årsarbetsenheter som deklarerats av den berörda jordbrukaren.

4.   I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer får medlemsstaterna tillämpa den minskning som avses i punkterna 1 och 2 på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper i de fall där nationell rätt föreskriver att de enskilda medlemmarna kan ta på sig rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med dem som tillerkänns enskilda jordbrukare med ställning som ansvariga för jordbruksföretaget, i synnerhet vad gäller deras ekonomiska, sociala och skattemässiga situation, under förutsättning att de har bidragit till att stärka de berörda juridiska personernas eller gruppernas jordbruksstruktur.

5.   Det beräknade resultatet av minskningen av stöden ska huvudsakligen användas till att bidra till finansieringen av det kompletterande omfördelningsinkomststödet för hållbarhet, om det är inrättat i den relevanta strategiska GJP-planen, och därefter av de övriga interventioner som hör till frikopplat direktstöd.

Medlemsstaterna får också använda hela eller delar av resultatet till att finansiera interventionstyper inom ramen för Ejflu enligt kapitel IV genom en överföring. En sådan överföring till Ejflu ska ingå i finansieringstabellerna i den strategiska GJP-planen och får ses över 2025 i enlighet med artikel 103. Den ska inte omfattas av de maximigränser för överföringar av medel från EGFJ till Ejflu som fastställs enligt den artikeln.

6.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler som fastställer en enhetlig grund för beräkningen av den minskning av stöd som anges i punkterna 1 och 2 i den här artikeln för att föreskriva detaljerade regler för fördelningen av medel till jordbrukare.

1.   Medlemsstaterna ska fastställa en minsta areal och inte bevilja direktstöd till aktiva jordbrukare vars stödberättigande areal inom det jordbruksföretag för vilket direktstöd söks understiger denna minsta areal.

Alternativt får medlemsstaterna fastställa ett minimibelopp för direktstöd som får betalas till en jordbrukare.

2.   Om en medlemsstat har beslutat att fastställa en minsta areal i enlighet med punkt 1 första stycket ska den ändå fastställa ett minimibelopp i enlighet med punkt 1 andra stycket för de jordbrukare som får ett djurrelaterat stöd som ska betalas per djur i form av direktstöd och vilka innehar färre hektar än denna minsta areal.

Vid fastställandet av den minsta arealen eller minimibeloppet ska medlemsstaterna sträva efter att säkerställa att direktstödet endast får beviljas aktiva jordbrukare om

3.   Grekland får besluta att inte tillämpa denna artikel på de mindre Egeiska öarna.

1.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla grundläggande inkomststöd för hållbarhet (nedan kallat grundläggande inkomststöd) i enlighet med de villkor som anges i detta underavsnitt och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla grundläggande inkomststöd i form av ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 23–27 ska det grundläggande inkomststödet beviljas för varje stödberättigande hektar som deklareras av en aktiv jordbrukare.

1.   Såvida medlemsstaterna inte beslutar att bevilja det grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter som avses i artikel 23 ska stödet betalas ut som ett enhetligt belopp per hektar.

2.   Medlemsstaterna får besluta att dela upp beloppet för det grundläggande inkomststödet per hektar på olika grupper av territorier med liknande socioekonomiska förhållanden eller jordbruksförhållanden, inbegripet traditionella jordbruksmetoder enligt vad som fastställts av medlemsstaterna, såsom traditionell extensiv alpin betesmark. I enlighet med artikel 109.2 d får beloppet för det grundläggande inkomststödet per hektar minskas med beaktande av stöd genom andra interventioner inom ramen för den berörda strategiska GJP-planen.

1.   Medlemsstater som har tillämpat den ordning för grundstöd som anges i avdelning III kapitel I avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1307/2013 får besluta att bevilja grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter i enlighet med artiklarna 24–27 i den här förordningen.

2.   Om medlemsstater som har tillämpat den ordning för grundstöd som anges i avdelning III kapitel I avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1307/2013 beslutar att inte längre bevilja grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter, ska de stödrätter som tilldelats enligt den förordningen upphöra att gälla den 31 december det år som föregår det år från vilket beslutet ska tillämpas.

1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med denna artikel fastställa stödrätternas enhetsvärde innan konvergens uppnås, genom att justera stödrätternas värde proportionellt till det värde som fastställs i enlighet med förordning (EU) nr 1307/2013 för ansökningsåret 2022 och det relaterade stöd för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön som anges i avdelning III kapitel III i den förordningen för ansökningsåret 2022.

2.   Medlemsstaterna får besluta att dela upp stödrätternas värde i enlighet med artikel 22.2.

3.   Varje medlemsstat ska senast ansökningsåret 2026 fastställa en högsta nivå för de enskilda stödrätternas värde för den medlemsstat eller för varje grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

4.   Om stödrätternas värde som fastställs i enlighet med punkt 1 inte är enhetligt i en medlemsstat eller i en grupp av territorier som avses i artikel 22.2 ska den berörda medlemsstaten säkerställa att stödrätternas värde konvergerar mot ett enhetligt enhetsvärde senast ansökningsåret 2026.

5.   Vid tillämpningen av punkt 4 ska varje medlemsstat, senast för ansökningsåret 2026, säkerställa att alla stödrätter har ett värde på minst 85 % av det planerade genomsnittliga enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 för det grundläggande inkomststödet för ansökningsåret 2026 enligt sin strategiska GJP-plan för den medlemsstat eller för den grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

6.   Medlemsstaterna ska finansiera den höjning av stödrätternas värde som krävs för att uppfylla kraven i punkterna 4 och 5 i denna artikel genom att använda eventuella belopp som blir tillgängliga genom tillämpning av punkt 3 i denna artikel och vid behov genom att minska skillnaden mellan det enhetsvärde på stödrätterna som fastställs i enlighet med punkt 1 i denna artikel och det planerade enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 för det grundläggande inkomststödet för ansökningsåret 2026 enligt den strategiska GJP-planen för den medlemsstat eller för den grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

Medlemsstaterna får besluta att tillämpa minskningen på alla eller vissa av stödrätterna med ett värde som fastställs i enlighet med punkt 1 i denna artikel och som överstiger det planerade enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 för det grundläggande inkomststödet för ansökningsåret 2026 enligt den strategiska GJP-planen för den medlemsstat eller för den grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

7.   De minskningar som avses i punkt 6 ska grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier. Utan att det påverkar det minsta värde som fastställs i enlighet med punkt 5 får det i sådana kriterier ingå en fastställd högsta minskning som inte får vara lägre än 30 %.

8.   Medlemsstaterna ska säkerställa att justeringen av stödrätternas värde i enlighet med punkterna 3–7 inleds 2023.

1.   De medlemsstater som har beslutat att bevilja stöd på grundval av stödrätter ska bevilja grundläggande inkomststöd till aktiva jordbrukare som innehar ägda eller hyrda stödrätter vid aktivering av dessa stödrätter. För aktivering av stödrätter ska medlemsstaterna säkerställa att aktiva jordbrukare deklarerar de stödberättigande hektar som omfattas av varje stödrätt.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att stödrätterna, inklusive vid faktiskt eller förtida arv, endast aktiveras i medlemsstaten eller i den grupp av territorier som avses i artikel 22.2 där de tilldelades.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de aktiverade stödrätterna ger rätt till utbetalning av det belopp som anges i dem.

1.   Varje medlemsstat som beslutar att bevilja grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter ska förvalta en nationell reserv.

2.   Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna, om de beslutar att dela upp det grundläggande inkomststödet i enlighet med artikel 22.2, besluta att ha en reserv för varje grupp av territorier som avses i den artikeln.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att stödrätter ur reserven endast tilldelas aktiva jordbrukare.

4.   Medlemsstaterna ska i första hand använda sin reserv för tilldelning av stödrätter till följande jordbrukare:

5.   En medlemsstat ska tilldela stödrätter till eller öka värdet på befintliga stödrätter som innehas av de aktiva jordbrukare som har rätt att erhålla stöd enligt ett slutligt domstolsavgörande eller ett slutligt administrativt avgörande fattat av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Den ska säkerställa att dessa aktiva jordbrukare erhåller det antal stödrätter och det värde på stödrätterna som fastställs i domstolsavgörandet eller det administrativa avgörandet vid en tidpunkt som ska fastställas av den medlemsstaten.

6.   Medlemsstaterna ska säkerställa att reserven fylls på genom linjär minskning av värdet på alla stödrätter när reserven inte räcker till för att täcka tilldelningen av stödrätter enligt punkterna 4 och 5.

7.   Medlemsstaterna får fastställa ytterligare regler för användningen av reserven, inbegripet ytterligare kategorier av jordbrukare som ska få tilldelning ur reserven, förutsatt att de prioriterade grupper som avses i punkterna 4 och 5 har fått tilldelning, och för de fall som skulle föranleda påfyllning av reserven. Om reserven fylls på genom linjär minskning av värdet på stödrätter ska en sådan linjär minskning tillämpas på alla stödrätter på nationell nivå eller, om medlemsstaterna tillämpar det undantag som föreskrivs i punkt 2, på nivån för den relevanta grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

8.   Medlemsstaterna ska fastställa värdet på nya stödrätter som tilldelas ur reserven till stödrätternas nationella genomsnittliga värde under det år tilldelningen sker eller till stödrätternas genomsnittliga värde för varje grupp av territorier som avses i artikel 22.2 under det år tilldelningen sker.

9.   Medlemsstaterna får besluta att öka värdet på befintliga stödrätter upp till det nationella genomsnittliga värdet under det år tilldelningen sker eller upp till det genomsnittliga värdet under det år tilldelningen sker för varje grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

1.   Med undantag för överlåtelse genom faktiskt eller förtida arv ska stödrätter endast överlåtas till en aktiv jordbrukare som är etablerad i samma medlemsstat.

2.   Om medlemsstaterna beslutar att dela upp det grundläggande inkomststödet i enlighet med artikel 22.2 ska stödrätterna endast överlåtas inom den grupp av territorier där de tilldelades.

1.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla kompletterande omfördelningsinkomststöd för hållbarhet (nedan kallat omfördelningsinkomststöd) i enlighet med de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

Genom undantag från första stycket i denna punkt eller från artikel 98 får medlemsstaterna tillgodose behovet av omfördelning av inkomststöd med hjälp av andra instrument och interventioner som finansieras av EGFJ och som eftersträvar målet om en rättvisare fördelning och mer ändamålsenlig och effektiv målinriktning av inkomststödet, under förutsättning att de i sina strategiska GJP-planer kan visa att ett sådant behov tillgodoses i tillräcklig utsträckning.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa omfördelning av direktstöd från stora till små eller medelstora jordbruksföretag genom att tillhandahålla ett omfördelningsinkomststöd i form av ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar till jordbrukare som har rätt till stöd enligt det grundläggande inkomststöd som avses i artikel 21.

3.   Medlemsstaterna ska på nationell eller regional nivå, vilket får utgöras av de grupper av territorier som avses i artikel 22.2, fastställa ett belopp per hektar eller olika belopp för olika intervall av hektar samt det högsta antal hektar per jordbrukare för vilket omfördelningsinkomststödet ska betalas.

4.   Det planerade beloppet per hektar för ett givet ansökningsår får inte överstiga det nationella genomsnittliga beloppet för direktstöd per hektar för det ansökningsåret.

5.   Det nationella genomsnittliga beloppet för direktstöd per hektar definieras som förhållandet mellan det nationella taket för direktstöd för ett givet ansökningsår enligt bilaga V och total planerad output för det grundläggande inkomststödet för det ansökningsåret, uttryckt i antal hektar.

6.   I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer får medlemsstaterna tillämpa det högsta antal hektar som avses i punkt 3 i denna artikel på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper i de fall där nationell rätt föreskriver att de enskilda medlemmarna kan ta på sig rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med dem som tillerkänns enskilda jordbrukare med ställning som ansvariga för jordbruksföretaget, i synnerhet vad gäller deras ekonomiska, sociala och skattemässiga situation, under förutsättning att de har bidragit till att stärka de berörda juridiska personernas eller gruppernas jordbruksstruktur.

I fråga om jordbrukare som ingår i en grupp anknutna juridiska enheter, enligt vad som fastställts av medlemsstaterna, får medlemsstaterna tillämpa det högsta antal hektar som avses i punkt 3 för denna grupp på villkor som ska fastställas av dem.

1.   Medlemsstaterna får tillhandahålla kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare, definierade i enlighet med kriterierna i artikel 4.6, i enlighet med de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Som en del av skyldigheterna att locka unga jordbrukare i enlighet med det mål som anges i artikel 6.1 g och att till detta mål i enlighet med artikel 95 avsätta minst ett belopp enligt bilaga XII får medlemsstaterna tillhandahålla ett kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare som nyligen har startat affärsverksamhet för första gången och som är berättigade till stöd inom ramen för det grundläggande inkomststöd som avses i artikel 21.

Medlemsstaterna får besluta att bevilja stödet enligt denna artikel till jordbrukare som har tagit emot stöd enligt artikel 50 i förordning (EU) nr 1307/2013 för återstoden av den period som avses i punkt 5 i den artikeln.

3.   Det kompletterande inkomststödet för unga jordbrukare ska beviljas under en period på högst fem år, som inleds det första året som en ansökan om stöd till unga jordbrukare lämnas in, och med förbehåll för de villkor som ska fastställas i enlighet med den tillämpliga rättsliga ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2027 om femårsperioden sträcker sig längre än 2027. Medlemsstaterna ska säkerställa att inga berättigade förväntningar för stödmottagare skapas för perioden efter 2027.

Detta stöd ska tillhandahållas i form av antingen ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar eller en klumpsumma per ung jordbrukare.

Medlemsstaterna får besluta att bevilja stödet enligt denna artikel endast till och med ett högsta antal hektar per ung jordbrukare.

4.   I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer, såsom en grupp av jordbrukare, producentorganisationer eller kooperativ, får medlemsstaterna tillämpa det högsta antal hektar som avses i punkt 3 på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper

1.   Medlemsstaterna ska inrätta och tillhandahålla stöd för frivilliga system för klimatet, miljön och djurskydd (nedan kallat miljösystem) enligt de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaterna ska enligt denna artikel stödja aktiva jordbrukare eller grupper av aktiva jordbrukare som gör åtaganden om att använda jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på klimatet, miljön och djurskyddet och som bekämpar antimikrobiell resistens.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa en förteckning över de jordbruksmetoder som avses i punkt 2 som har en gynnsam inverkan på klimatet, miljön och djurskyddet och som bekämpar antimikrobiell resistens. Dessa metoder ska utformas så att de uppfyller ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f, och vad gäller förbättring av djurskyddet och bekämpning av antimikrobiell resistens som anges i artikel 6.1 i.

4.   Varje miljösystem ska i princip täcka minst två av följande åtgärdsområden för klimatet, miljön, djurskyddet och bekämpning av antimikrobiell resistens:

5.   Enligt denna artikel ska medlemsstaterna endast tillhandahålla stöd som täcker åtaganden som

Om det i nationell rätt åläggs nya krav som går utöver motsvarande minimikrav i unionsrätten, får för åtaganden som avses i första stycket b stöd beviljas för åtaganden som bidrar till uppfyllandet av dessa krav i högst 24 månader från och med den dag då de blev obligatoriska för jordbruksföretaget.

6.   I enlighet med punkt 5 får medlemsstaterna, för beskrivningen av de åtaganden som stödmottagaren ska fullgöra inom ramen för de miljösystem som avses i denna artikel, utgå från ett eller flera av de krav och normer som fastställs enligt kapitel I avsnitt 2, förutsatt att skyldigheterna inom ramen för miljösystemen går utöver de tillämpliga föreskrivna verksamhetskrav och miniminormer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som fastställs av medlemsstaterna enligt kapitel I avsnitt 2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 87.1 i förordning (EU) 2021/2116 ska aktiva jordbrukare eller grupper av aktiva jordbrukare som deltar i miljösystem som inrättats i enlighet med första stycket anses uppfylla de tillämpliga krav och normer som avses i bilaga III, förutsatt att de fullgör åtagandena enligt det berörda miljösystemet.

Medlemsstater som inrättar miljösystem i enlighet med första stycket i denna punkt får säkerställa att deras förvaltnings- och kontrollsystem inte duplicerar kontrollerna när samma krav och normer gäller både enligt dessa miljösystem och enligt de skyldigheter som fastställs i bilaga III.

7.   Stödet för ett specifikt miljösystem ska tillhandahållas i form av ett årligt stöd för alla stödberättigande hektar som omfattas av åtagandena. Stödet ska beviljas som antingen

Genom undantag från första stycket får stöd som beviljas i enlighet med led b i det stycket för åtaganden om djurskydd, åtaganden om bekämpning av antimikrobiell resistens och, i vederbörligen motiverade fall, åtaganden om jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet, även tillhandahållas i form av ett årligt stöd för djurenheterna.

8.   Medlemsstaterna ska visa hur de jordbruksmetoder om vilka åtaganden har gjorts inom miljösystem tillfredsställer de behov som avses i artikel 108 och hur de bidrar till den miljö- och klimatarkitektur som avses i artikel 109.2 a, samt till djurskyddet och bekämpningen av antimikrobiell resistens. De ska använda ett betygs- eller poängsystem eller någon annan lämplig metod för att säkerställa att miljösystemen på ett ändamålsenligt och effektivt sätt uppnår de fastställda målen. När medlemsstaterna fastställer stödnivån för olika åtaganden inom miljösystemen enligt punkt 7 första stycket a i den här artikeln ska de beakta hållbarhets- och ambitionsnivån i varje miljösystem på grundval av objektiva och transparenta kriterier.

9.   Medlemsstaterna ska säkerställa att interventionerna enligt denna artikel är förenliga med dem som grundas på artikel 70.

1.   Medlemsstaterna får bevilja kopplat inkomststöd till aktiva jordbrukare i enlighet med de villkor som anges i detta underavsnitt och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaternas interventioner ska hjälpa de sektorer som stöds och de produktioner eller särskilda typer av jordbruk som ingår i dem och som anges i artikel 33 med att komma till rätta med de problem de har genom att förbättra konkurrenskraften, hållbarheten eller kvaliteten. När det gäller proteingrödor är medlemsstaterna inte skyldiga att visa vilka problem de har.

3.   Det kopplade inkomststödet ska tillhandahållas i form av ett årligt stöd per hektar eller djur.

1.   Medlemsstaterna får endast bevilja kopplat inkomststöd i form av ett stöd per hektar för arealer som de har fastställt vara stödberättigande hektar.

2.   Om det kopplade inkomststödet avser nötkreatur eller får och getter ska medlemsstaterna, som villkor för stödberättigande, fastställa krav på identifiering och registrering av djur i enlighet med del IV avdelning I kapitel 2 avsnitt 1 i förordning (EU) 2016/429. Utan att det påverkar andra tillämpliga villkor för stödberättigande ska nötkreatur eller får och getter emellertid betraktas som stödberättigande på villkor att kraven på identifiering och registrering av djur uppfylls före ett visst datum under det gällande ansökningsåret som fastställs av medlemsstaterna.

1.   Det grödspecifika stödet för bomull ska beviljas per stödberättigande hektar bomull. Arealen ska vara stödberättigande endast om den ligger på jordbruksmark som medlemsstaten har godkänt för bomullsproduktion, om arealen har besåtts med sorter som är godkända av medlemsstaten och bomullen har skördats under normala odlingsbetingelser.

2.   Det grödspecifika stödet för bomull ska beviljas för bomull av sund och god marknadsmässig kvalitet.

3.   Bulgarien, Grekland, Spanien och Portugal ska godkänna den mark och de sorter som avses i punkt 1 i enlighet med regler och villkor som antas enligt punkt 5.

4.   Följande ska gälla för de interventioner som omfattas av detta underavsnitt:

5.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler och villkor för godkännande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull.

6.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa förfaranderegler för godkännande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull och för meddelanden till producenterna i samband med godkännandet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

1.   De nationella basarealerna ska vara följande:

2.   Fast avkastning under referensperioden ska uppgå till följande kvantiteter:

3.   Det grödspecifika stödbeloppet per stödberättigande hektar ska beräknas genom att den avkastning som anges i punkt 2 multipliceras med följande referensbelopp:

4.   Om den stödberättigande bomullsarealen i en viss medlemsstat ett visst år överskrider den basareal som fastställs i punkt 1 ska det belopp som avses i punkt 3 för denna medlemsstat minskas i proportion till överskridandet av basarealen.

5.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler om villkoren för beviljande av det grödspecifika stödet för bomull, om kraven för stödberättigande och om jordbruksmetoder.

6.   Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa regler för beräkningen av den minskning som föreskrivs i punkt 4. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

1.   I detta underavsnitt avses med godkänd branschorganisation en juridisk person som består av jordbrukare som producerar bomull samt åtminstone ett rensningsföretag, vars verksamhet bland annat består av

2.   De medlemsstater i vilka det finns rensningsföretag ska godkänna de branschorganisationer som uppfyller de kriterier som fastställs enligt punkt 3.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler om

1.   Jordbrukarna ska beviljas det grödspecifika stödet för bomull för hektar som är stödberättigande enligt artikel 38.

2.   För jordbrukare som är medlemmar i en godkänd branschorganisation ska det grödspecifika stödet för bomull för hektar som är stödberättigande inom den basareal som anges i artikel 38.1 ökas med ett belopp på 2 EUR.

1.   Artiklarna 101 och 102 och avdelning VII, med undantag för kapitel III i den avdelningen, ska inte gälla för det grödspecifika stöd för bomull som fastställs i detta underavsnitt.

2.   Det grödspecifika stödet för bomull ska inte ingå i något av de avsnitt i den strategiska GJP-planen som avses i artiklarna 108–114, utom vad gäller artikel 112.2 a avseende finansieringsplanen.

3.   Artikel 55.1 andra och tredje styckena i förordning (EU) 2021/2116 ska inte gälla för de interventioner som avses i detta underavsnitt.

1.   Interventionstyperna inom den sektor för frukt och grönsaker som avses i artikel 42 a ska vara obligatoriska för medlemsstater med producentorganisationer inom denna sektor som erkänns enligt förordning (EU) nr 1308/2013.

Om en medlemsstat som saknar erkända producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker då den lämnar in sin strategiska GJP-plan erkänner en producentorganisation inom den sektorn i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 under perioden för den strategiska GJP-planen, ska denna medlemsstat lämna in en ansökan om ändring av sin strategiska GJP-plan i enlighet med artikel 119 i syfte att inkludera interventioner inom sektorn för frukt och grönsaker.

2.   Interventionstyperna inom den biodlingssektor som avses i artikel 42 b ska vara obligatoriska för varje medlemsstat.

3.   Interventionstyperna inom den sektor för vin som avses i artikel 42 c ska vara obligatoriska för de medlemsstater som förtecknas i bilaga VII.

4.   Medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer välja att genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 d, e och f.

5.   Tyskland får genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 f inom humlesektorn endast om den i sin strategiska GJP-plan beslutar att inte genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 d.

6.   Grekland, Frankrike och Italien får genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 f inom sektorn för olivolja och bordsoliver endast om de i sina strategiska GJP-planer beslutar att inte genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 e.

1.   Inom de sektorer som avses i artikel 42 får stödet utformas på något av följande sätt:

2.   Beloppen för de former av stöd som avses i punkt 1 b, c och d ska fastställas på ett av följande sätt:

1.   För vart och ett av de mål som väljs bland dem som anges i artikel 46 a–i och k ska medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av följande interventionstyper inom de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f:

2.   När det gäller det mål som anges i artikel 46 j ska medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av följande interventionstyper inom de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f:

1.   Målen i artikel 46 och de interventioner inom sektorn för frukt och grönsaker som fastställs av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer ska genomföras genom godkända operativa program av de producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013, eller båda, i enlighet med de villkor som fastställs i den här artikeln.

2.   Operativa program ska ha en kortaste varaktighet på tre år och en längsta varaktighet på sju år.

3.   De operativa programmen ska syfta till uppfyllandet av åtminstone de mål som anges i artikel 46 b, e och f.

4.   För varje mål som valts ska de operativa programmen beskriva de interventioner som valts av dem som fastställs av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer.

5.   Producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 ska överlämna operativa program till medlemsstaterna för godkännande och genomföra dem, om de godkänns.

6.   Operativa program för sammanslutningar av producentorganisationer får inte omfatta samma interventioner som medlemsorganisationernas operativa program. Medlemsstaterna ska beakta de operativa programmen för sammanslutningar av producentorganisationer tillsammans med medlemsorganisationernas operativa program.

För detta ändamål ska medlemsstaterna säkerställa att

7.   Medlemsstaterna ska för varje operativt program säkerställa att

Om minst 80 % av medlemmarna i en producentorganisation omfattas av ett eller flera identiska åtaganden om miljö- och klimatvänligt eller ekologiskt jordbruk som föreskrivs i kapitel IV, ska vart och ett av dessa åtaganden räknas som en åtgärd för att uppnå det minimiantal om tre som anges i första stycket led b.

8.   Operativa program får fastställa de föreslagna åtgärderna för att säkerställa att arbetstagarna inom sektorn åtnjuter rättvisa och säkra arbetsvillkor.

1.   Producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker eller sammanslutningar av sådana producentorganisationer får inrätta driftsfonder. Fonderna ska finansieras genom

2.   Driftsfonderna får endast användas för att finansiera operativa program som godkänts av medlemsstaterna.

1.   Det ekonomiska stödet från unionen ska motsvara summan av de faktiskt inbetalade ekonomiska bidrag som avses i artikel 51.1 a och som begränsas till 50 % av de faktiskt verkställda utgifterna.

2.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till

Dessa gränser får höjas med 0,5 procentenheter under förutsättning att det belopp som överstiger den relevanta procentsatsen i första stycket används endast för en eller flera interventioner som är kopplade till de mål som anges i artikel 46 d, e, f, h, i och j. När det gäller sammanslutningar av producentorganisationer, inbegripet gränsöverskridande sammanslutningar av producentorganisationer, får dessa interventioner genomföras av sammanslutningen på medlemmarnas vägnar.

3.   På begäran av en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer ska den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ökas till 60 % för ett operativt program eller en del av ett operativt program om åtminstone något av följande är tillämpligt:

4.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska höjas till 80 % för utgifter kopplade till det mål som anges i artikel 46 d, om dessa utgifter omfattar minst 5 % av utgifterna inom ramen för det operativa programmet.

5.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska höjas till 80 % för utgifter kopplade till de mål som anges i artikel 46 e och f, om dessa utgifter omfattar minst 20 % av utgifterna inom ramen för det operativa programmet.

6.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska ökas till 100 % i följande fall:

1.   I de regioner i medlemsstaterna där andelen organiserade producenter inom sektorn för frukt och grönsaker ligger betydligt under unionsgenomsnittet, får medlemsstaterna bevilja de producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 ett nationellt ekonomiskt stöd motsvarande högst 80 % av de ekonomiska bidrag som avses i artikel 51.1 a i den här förordningen och högst 10 % av värdet av den saluförda produktionen för producentorganisationen i fråga. Det nationella ekonomiska stödet ska komplettera driftsfonden.

2.   Andelen organiserade producenter i en medlemsstatsregion ska anses vara betydligt under unionsgenomsnittet om organisationsgraden i genomsnitt varit lägre än 20 % under tre år i rad före genomförandet av det operativa programmet. Andelen organiserade producenter ska beräknas som det värde av frukt- och grönsaksproduktionen som erhållits i den berörda regionen och som saluförts av producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013, dividerat med det totala värdet av den frukt- och grönsaksproduktion som erhållits i den regionen.

3.   Medlemsstater som beviljar nationellt ekonomiskt stöd i enlighet med punkt 1 ska underrätta kommissionen om de regioner som uppfyller kriterierna enligt punkt 2 och om det nationella ekonomiska stöd som beviljats producentorganisationer i dessa regioner.

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer för varje valt specifikt mål i artikel 6.1 välja en eller flera av följande interventionstyper inom biodlingssektorn:

2.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer motivera sina val av specifika mål och interventionstyper. De ska ange interventionerna för de valda interventionstyperna.

3.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange den finansiering som tillhandahålls av dem för de interventionstyper som valts i deras strategiska GJP-planer.

4.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla åtminstone samma mängd finansiering som det ekonomiska bistånd från unionen som de använder på grundval av artikel 88.2 för att stödja de interventionstyper som avses i punkt 2 i den här artikeln.

5.   Det sammanlagda ekonomiska stöd som tillhandahålls av unionen och medlemsstaterna får inte överstiga de utgifter som belastat stödmottagaren.

6.   Medlemsstaterna ska vid utarbetandet av sina strategiska GJP-planer samarbeta med företrädare för organisationer inom biodlingssektorn.

7.   Medlemsstaterna ska varje år meddela kommissionen antalet bikupor i deras territorium.

1.   För varje mål som valts bland målen i artikel 57 ska de medlemsstater som avses i artikel 88.1 i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av följande interventionstyper:

Första stycket led k ska endast tillämpas på vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning och vin med uppgift om vindruvssort. Främjande åtgärder och kommunikationsåtgärder och verksamhet som syftar till att konsolidera avsättningsmöjligheter på marknaden ska begränsas till en period på högst tre år som inte kan förlängas, och ska endast gälla de av unionens kvalitetssystem som omfattar skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning.

2.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska i sina strategiska GJP-planer motivera sina val av mål och interventionstyper inom vinsektorn. De ska ange interventionerna för de valda interventionstyperna.

De medlemsstater som väljer de interventionstyper som anges i punkt 1 första stycket led k i denna artikel ska fastställa särskilda bestämmelser för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder, särskilt vad gäller deras längsta tillåtna löptid.

3.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska, utöver de krav som anges i avdelning V, i sina strategiska GJP-planer ange en tidsplan för genomförandet av de valda interventionstyperna, interventionerna och en allmän finansieringsöversikt som visar vilka medel som ska sättas in och den planerade fördelningen av medel mellan de valda interventionstyperna och mellan interventionerna i enlighet med de anslag som anges i bilaga VII.

1.   Det ekonomiska stödet från unionen för omstrukturering och omställning av de vinodlingar som avses i artikel 58.1 första stycket led a får inte överstiga 50 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar eller 75 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar i mindre utvecklade regioner.

Det ekonomiska stödet får dock för branta sluttningar och terrasser i områden där lutningen överskrider 40 %, uppgå till 60 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar, eller upp till 80 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar i mindre utvecklade regioner.

Stödet får endast tillhandahållas i form av ersättning till producenter för förlorad inkomst på grund av genomförandet av interventionen och bidraget till kostnaderna för omstrukturering och omställning. Ersättningen till producenterna för förlorad inkomst på grund av genomförandet av interventionen får täcka upp till 100 % av den relevanta förlusten och utformas på ett av följande sätt:

2.   Det ekonomiska stödet från unionen för de investeringar som avses i artikel 58.1 första stycket led b får inte överstiga:

Den högsta nivå för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket får endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (43). Det får dock beviljas alla företag i de yttersta randområdena och på de mindre Egeiska öarna.

För företag som inte omfattas av artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG och som har färre än 750 anställda eller en årsomsättning som understiger 200 miljoner EUR ska de högsta nivåer för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket i denna punkt halveras.

Ekonomiskt stöd från unionen får inte beviljas företag i svårigheter i den mening som avses i kommissionens meddelande med titeln Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (44).

3.   Det ekonomiska stödet från unionen för den gröna skörd som avses i artikel 58.1 första stycket led c får inte överskrida 50 % av summan av de direkta kostnaderna för destruktion eller borttagande av druvklasar och de förlorade intäkterna i samband med destruktion eller borttagande.

4.   Det ekonomiska stödet från unionen för de interventioner som avses i artikel 58.1 första stycket leden i, j och m får inte överskrida 50 % av de direkta eller de stödberättigande kostnaderna.

5.   Det ekonomiska stödet från unionen för den skördeförsäkring som avses i artikel 58.1 första stycket led d får inte överstiga följande gränser:

Ekonomiskt stöd från unionen för skördeförsäkring får beviljas om de berörda försäkringsutbetalningarna inte kompenserar producenterna för mer än 100 % av deras förlorade inkomst, med beaktande av eventuell ersättning som producenterna kan ha fått från andra stödordningar i samband med den försäkrade risken. I försäkringsavtalen ska det ingå krav på att stödmottagare vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder.

6.   Det ekonomiska stödet från unionen för innovation som avses i artikel 58.1 första stycket led e får inte överstiga följande gränser:

Den högsta nivå för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket får endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG; det får dock beviljas alla företag i de yttersta randområdena och på de mindre Egeiska öarna.

För företag som inte omfattas av artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG och som har färre än 750 anställda eller en årsomsättning som understiger 200 miljoner EUR ska de högsta nivåer för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket i denna punkt halveras.

7.   Det ekonomiska stödet från unionen för de informationsåtgärder och främjande åtgärder som avses i artikel 58.1 första stycket leden h och k får inte överskrida 50 % av de stödberättigande utgifterna.

Dessutom får de medlemsstater som avses i artikel 88.1 bevilja nationellt stöd på högst 30 % av de stödberättigande utgifterna, men det ekonomiska stödet från unionen och medlemsstatens stöd får sammantaget inte överstiga 80 % av de stödberättigande utgifterna.

8.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa det ekonomiska stödet från unionen för den destillation av biprodukter från vinframställning som avses i artikel 58.1 första stycket led g i enlighet med de särskilda regler som anges i artikel 60.3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

1.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska säkerställa att det ekonomiska stödet från unionen för skördeförsäkring inte snedvrider konkurrensen på försäkringsmarknaden.

2.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska inrätta ett system som grundar sig på objektiva kriterier för att säkerställa att grön skörd inte leder till att enskilda producenter får ersättning som överstiger den gräns som anges i artikel 59.3.

3.   Beloppet för det ekonomiska stödet från unionen för den destillation av biprodukter från vinframställning som avses i artikel 58.1 första stycket led g ska fastställas per volymprocent och hektoliter för den producerade alkoholen. Inget ekonomiskt stöd från unionen ska betalas ut för den volym alkohol i de biprodukter som ska destilleras som överskrider 10 % i förhållande till alkoholvolymen i det framställda vinet.

De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska säkerställa att det ekonomiska stödet från unionen för destillation av biprodukter från vinframställning betalas ut till destillatörer som bearbetar biprodukter från vinframställning som levereras för destillation till råalkohol med en alkoholhalt på minst 92 volymprocent.

Det ekonomiska stödet från unionen ska innefatta en klumpsumma som kompensation för kostnaderna för insamling av biprodukterna från vinframställning. Detta belopp ska överföras från destillatören till producenten, om dessa kostnader bärs av producenten.

De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska säkerställa att den alkohol som framställs genom destillation av biprodukter från vinframställning för vilken ekonomiskt stöd från unionen har beviljats används uteslutande för industriella eller energirelaterade ändamål som inte snedvrider konkurrensen.

4.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska i sina strategiska GJP-planer säkerställa att minst 5 % av utgifterna öronmärks och att åtminstone en åtgärd vidtas för att uppfylla de mål som gynnar miljöskydd, anpassning till klimatförändringar, förbättrad hållbarhet i produktionssystem och produktionsprocesser, minskad miljöpåverkan från unionens vinsektor, energibesparingar och förbättrad global energieffektivitet inom vinsektorn, i enlighet med de mål som fastställs i artikel 57 b, d och h.

1.   Tyskland ska inom humlesektorn eftersträva ett eller flera av de mål som anges i artikel 46 a–h, j och k.

2.   Tyskland ska i sin strategiska GJP-plan välja en eller flera av de interventionstyper som anges i artikel 47 i syfte att uppnå de mål som valts enligt punkt 1 i den här artikeln. Tyskland ska ange interventioner för de valda interventionstyperna. Den ska i sin strategiska GJP-plan motivera valet av mål, interventionstyper och interventioner för uppnåendet av de målen.

3.   De interventioner som Tyskland anger ska genomföras genom godkända operativa program av de producentorganisationer eller deras sammanslutningar som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013.

4.   De operativa program som avses i punkt 3 ska uppfylla villkoren i artikel 50.2, 50.4, 50.5, 50.6 och 50.8.

5.   Tyskland ska säkerställa att det ekonomiska stödet från unionen till varje producentorganisation eller sammanslutningar av producentorganisationer enligt denna artikel för de interventionstyper som avses i artikel 47.2 f, g och h inte överstiger, i genomsnitt under tre år i följd, en tredjedel av det sammanlagda unionsstöd som mottagits för deras operativa program under samma period.

1.   Inom ramen för det anslag som avses i artikel 88.3 ska Tyskland fördela det högsta unionsanslaget till de producentorganisationer eller deras sammanslutningar som genomför de operativa program som avses i artikel 61.3 i proportion till det antal hektar odlade med humle som varje producentorganisation representerar.

2.   Inom ramen för de högsta belopp som beviljas varje producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer i enlighet med punkt 1, ska unionens ekonomiska stöd till de operativa program som avses i artikel 61 begränsas till 50 % av de faktiska utgifterna för de interventionstyper som avses i den artikeln. Den återstående delen av utgifterna ska bäras av producentorganisationen eller den sammanslutning som omfattas av unionens ekonomiska stöd.

Unionens ekonomiska stöd ska utbetalas till de driftsfonder som producentorganisationerna eller deras sammanslutningar som erkänns enligt förordning (EU) nr 1308/2013 och som genomför de operativa programmen. För detta ändamål ska artikel 51 i den här förordningen gälla i tillämpliga delar.

3.   Den procentsats på 50 % som fastställs i punkt 2 ska ökas till 100 % i följande fall:

1.   Grekland, Frankrike och Italien ska i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av de interventionstyper som anges i artikel 47 i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 63. Medlemsstaterna ska ange interventionerna för de valda interventionstyperna.

2.   De interventioner som anges av Grekland, Frankrike och Italien ska genomföras genom godkända operativa program av de producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013. Artiklarna 50.2, 50.4, 50.5, 50.6 och 50.8 samt 51 i den här förordningen ska också gälla i tillämpliga delar, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 65.3.

1.   Det ekonomiska stödet från unionen till de stödberättigande kostnaderna får inte överstiga

2.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till högst 30 % av värdet av den saluförda produktionen för varje producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer under 2023 och 2024, 15 % 2025 och 2026 och 10 % från och med 2027.

3.   Grekland, Frankrike och Italien får tillhandahålla kompletterande finansiering av de driftsfonder som avses i artikel 51 med upp till 50 % av de kostnader som inte täcks av det ekonomiska stödet från unionen.

4.   Grekland, Frankrike och Italien ska säkerställa att utgifterna för de interventionstyper som avses i artikel 47.2 f, g och h inte överstiger en tredjedel av de totala utgifterna inom varje operativt program enligt vad som anges i deras strategiska GJP-planer.

1.   För varje sektor som valts i enlighet med artikel 66 ska medlemsstaterna välja en eller flera av de interventionstyper som avses i artikel 47 som ska genomföras genom godkända operativa program som utformats av

2.   Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för fastställande av producentgrupper och fastställa verksamheten och målen för producentgrupper som avses i punkt 1 b i syfte att dessa producentgrupper ska kunna uppfylla kraven för erkännande som producentorganisationer inom ramen för artiklarna 152–154 eller artikel 161 i förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt punkt 7 i den här artikeln.

3.   De producentgrupper som avses i punkt 1 b ska utöver ett operativt program även utarbeta och lämna in en erkännandeplan i syfte att, inom den övergångsperiod som avses i det ledet, uppfylla kraven i artiklarna 152–154 eller artikel 161 i förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt punkt 7 i den här artikeln för erkännande som producentorganisationer.

I erkännandeplanen ska verksamhet och mål fastställas för att säkerställa framsteg i riktning mot att erhålla sådant erkännande.

Det stöd som beviljas en producentgrupp som inte erkänts som producentorganisation senast i slutet av övergångsperioden ska återkrävas.

4.   Medlemsstaterna ska motivera sina val av interventionstyper enligt punkt 1.

Medlemsstater som beslutar genomföra interventionstyper i detta avsnitt för produkter som förtecknas i bilaga VI ska särskilt ange, för varje sektor som de väljer, den produktförteckning som omfattas av den sektorn.

5.   De interventionstyper som avses i artikel 47.2 c och f–i ska inte gälla för bomull, rapsfrön och rybsfrön, solrosfrön och sojabönor som ingår i bilaga VI.

6.   De operativa program som avses i punkt 1 ska uppfylla villkoren i artikel 50.2, 50.4, 50.5, 50.6 och 50.8.

7.   Medlemsstater som väljer att genomföra interventionstyper som avses i artikel 42 f inom bomullssektorn ska erkänna producentorganisationer inom den sektorn och sammanslutningar av sådana producentorganisationer i enlighet med de krav och genom de förfaranden som föreskrivs i artiklarna 152.1 och 153–156 i förordning (EU) nr 1308/2013. Producentgrupper för bomull och förbund av sådana producentgrupper som erkänts av medlemsstaterna i enlighet med protokoll nr 4 till 1979 års anslutningsakt för Republiken Grekland före den här förordningens ikraftträdande ska vid tillämpning av detta avsnitt anses vara producentorganisationer respektive sammanslutningar av producentorganisationer.

8.   Medlemsstaterna ska säkerställa att utgifterna för de interventionstyper som anges i artikel 47.2 f, g och h inte överstiger en tredjedel av de totala utgifterna inom ramen för varje operativt program enligt vad som anges i deras strategiska GJP-planer.

1.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till 50 % av de faktiska utgifterna för de interventionstyper som anges i artikel 67. Den återstående delen av utgifterna ska bäras av stödmottagarna.

Unionens ekonomiska stöd ska utbetalas till de driftsfonder som inrättats av producentorganisationer eller deras sammanslutningar som erkänns enligt förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt artikel 67.7 i den här förordningen eller av producentgrupper som avses i artikel 67.1 b i den här förordningen. För detta ändamål ska artiklarna 51 och 52.1 i den här förordningen gälla i tillämpliga delar.

2.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska höjas till 60 % för producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt artikel 67.7 i den här förordningen under de första fem åren efter året för erkännandet.

3.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till 6 % av värdet av den saluförda produktionen för

1.   Medlemsstaterna ska inkludera åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk bland interventionerna i sina strategiska GJP-planer och får i dessa inkludera andra förvaltningsåtaganden. Utbetalningar för dessa åtaganden ska beviljas enligt de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i de strategiska GJP-planerna.

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd till jordbrukare eller andra stödmottagare som frivilligt gör förvaltningsåtaganden som anses bidra till att uppnå ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2.

3.   Enligt denna artikel ska medlemsstaterna endast tillhandahålla stöd som täcker åtaganden som

Om det i nationell rätt åläggs nya krav som går utöver motsvarande minimikrav i unionsrätten, får för åtaganden som avses i första stycket led b stöd beviljas för åtaganden som bidrar till uppfyllandet av dessa krav i högst 24 månader från och med den dag då de blev obligatoriska för jordbruksföretaget.

4.   Medlemsstaterna ska fastställa de utbetalningar som ska göras på grundval av de merkostnader och det inkomstbortfall som de gjorda åtagandena har gett upphov till, med beaktande av de mål som satts upp. Dessa utbetalningar ska beviljas årligen och får även täcka transaktionskostnader. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna bevilja stöd som ett engångsstöd per enhet.

5.   Medlemsstaterna får främja och stödja gemensamma system och resultatbaserat stöd för att uppmuntra jordbrukare eller andra stödmottagare att få till stånd en väsentlig höjning av miljöns kvalitet, i större skala eller på ett mätbart sätt.

6.   Åtaganden ska göras för en period på mellan fem och sju år.

Medlemsstaterna får dock i sina strategiska GJP-planer fastställa

7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att en översynsklausul införs för insatser som genomförs inom ramen för den interventionstyp som avses i denna artikel för att säkerställa att insatserna anpassas som en följd av ändringar av tillämpliga obligatoriska normer, krav eller skyldigheter som avses i punkt 3 och som åtagandena måste gå utöver, eller för att säkerställa överensstämmelse med första stycket led d i samma punkt. Om stödmottagaren inte godtar en sådan anpassning ska åtagandet upphöra att gälla och ingen återbetalning av betalningar enligt denna artikel ska krävas för den period under vilken åtagandet gällde.

Medlemsstaterna ska även säkerställa att en översynsklausul införs för insatser som genomförs inom ramen för den interventionstyp som avses i denna artikel och som varar längre än perioden för den strategiska GJP-planen för att insatserna ska kunna anpassas till den rättsliga ram som är tillämplig för nästa period.

8.   Om stöd enligt denna artikel beviljas för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk eller åtaganden om att ställa om till eller bibehålla ekologiska odlingsmetoder som fastställs i rådets förordning (EU) 2018/848 ska medlemsstaterna fastställa ett stöd per hektar. För övriga åtaganden får medlemsstaterna tillämpa andra enheter än hektar. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna bevilja stöd enligt denna artikel i form av en klumpsumma.

9.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de personer som gör insatser inom ramen för denna interventionstyp har den relevanta kunskap och information som krävs för att genomföra sådana insatser och att lämplig utbildning görs tillgänglig för dem som behöver det samt att tillgång till expertis ges för att hjälpa jordbrukare som åtar sig att förändra sina produktionssystem.

10.   Medlemsstaterna ska säkerställa att interventionerna enligt denna artikel är förenliga med dem som grundas på artikel 31.

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar enligt villkoren i denna artikel och som anges närmare i deras strategiska GJP-planer i syfte att bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

2.   Stöd enligt denna artikel ska i förekommande fall beviljas aktiva jordbrukare för de områden som anges i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013.

3.   Medlemsstaterna får utföra en noggrann avvägning i enlighet med de villkor som anges i artikel 32.3 tredje stycket i förordning (EU) nr 1305/2013.

4.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel i syfte att kompensera stödmottagare för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som uppkommer i samband med de naturliga eller andra områdesspecifika begränsningarna inom det berörda området.

5.   De merkostnader och det inkomstbortfall som avses i punkt 4 ska beräknas med beaktande av naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar, i jämförelse med de områden som inte påverkas av naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar.

6.   Stöd enligt denna artikel ska beviljas årligen per hektar jordbruksareal.

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för områdesspecifika nackdelar som uppkommit på grund av krav som införts genom genomförandet av direktiven 92/43/EEG, 2009/147/EG eller 2000/60/EG enligt villkoren i denna artikel och som anges närmare i deras strategiska GJP-planer i syfte att bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

2.   Stöd enligt denna artikel ska i förekommande fall beviljas jordbrukare, skogsbrukare och deras sammanslutningar, liksom andra markförvaltare.

3.   Medlemsstaterna får innefatta ett eller flera av följande områden vid fastställandet av områden med nackdelar:

4.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel i syfte att kompensera stödmottagare för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som uppkommer i samband med de områdesspecifika nackdelarna inom det berörda området, inbegripet eventuella transaktionskostnader.

5.   De merkostnader och det inkomstbortfall som avses i punkt 4 ska beräknas på följande sätt:

6.   Stöd enligt denna artikel ska beviljas årligen per hektar.

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för investeringar enligt de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel för sådana investeringar i materiella och immateriella tillgångar som bidrar till att uppnå ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2.

För jordbruksföretag över en viss storlek, vilken ska fastställas av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer, ska stödet till skogsbrukssektorn endast beviljas om det läggs fram relevant information från en skogsförvaltningsplan eller ett likvärdigt instrument som överensstämmer med hållbart skogsbruk enligt definitionen i de allmänna riktlinjer för hållbar förvaltning av skogar i Europa som antogs under den andra ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa som ägde rum i Helsingfors den 16–17 juni 1993.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa en förteckning med icke stödberättigande investeringar och kategorier av utgifter, inbegripet minst följande:

Leden a, b, d och f i första stycket ska inte gälla om stöd tillhandahålls genom finansieringsinstrument.

4.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till en eller flera procentsatser som inte får överstiga 65 % av de stödberättigande kostnaderna.

De högsta stödnivåerna får ökas:

5.   Om unionsrätten medför att jordbrukare åläggs nya krav får stöd beviljas för investeringar för att uppfylla dessa krav i högst 24 månader från och med den dag då de blev obligatoriska för jordbruksföretaget.

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till investeringar i bevattning i nya och befintliga områden med bevattning, förutsatt att villkoren i artikel 73 och i den här artikeln är uppfyllda.

2.   Investeringar i bevattning ska ges stöd endast om den berörda medlemsstaten har sänt en förvaltningsplan för avrinningsdistrikt till kommissionen i enlighet med direktiv 2000/60/EG för hela det område där investeringen är tänkt att äga rum, samt för eventuella andra områden där miljön kan påverkas av investeringen. De åtgärder som får verkan inom ramen för förvaltningsplanen för avrinningsdistriktet i enlighet med artikel 11 i det direktivet och som är av relevans för jordbrukssektorn ska anges i det tillämpliga åtgärdsprogrammet.

3.   Vattenmätare som gör det möjligt att mäta vattenanvändningen för den investering som får stöd ska finnas eller installeras som en del av investeringen.

4.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till en investering i en förbättring av en befintlig bevattningsanläggning eller en beståndsdel av en bevattningsinfrastruktur endast om

Medlemsstaterna ska fastställa procentsatser för potentiell vattenbesparing och faktisk minskning av vattenanvändningen som ett villkor för stödberättigande i sina strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 111 d. Sådan vattenbesparing ska återspegla de behov som fastställs i de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som härrör från direktiv 2000/60/EG, som förtecknas i bilaga XIII till denna förordning.

Inga av villkoren i denna punkt ska vara tillämpliga på en investering i en befintlig anläggning som endast påverkar energieffektivitet, på en investering i uppförandet av en reservoar eller på en investering som avser användningen av återvunnet vatten och som inte påverkar en grund- eller ytvattenförekomst.

5.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för investeringar som avser användningen av återvunnet vatten som en alternativ vattenkälla endast om tillhandahållandet och användningen av sådant vatten är förenliga med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 (46).

6.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till en investering som medför en nettoutvidgning av den bevattnade arealen och som påverkar en viss grund- eller ytvattenförekomst endast om

7.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till en investering i uppförandet eller utbyggnaden av en reservoar för bevattning endast om det inte ger upphov till någon betydande negativ miljöpåverkan.

8.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till en eller flera procentsatser som inte får överstiga

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för etablering av unga jordbrukare och nyetablering av landsbygdsföretag, inklusive etablering av nya jordbrukare, enligt villkoren i denna artikel och enligt vad som närmare anges i deras strategiska GJP-planer i syfte att bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel för att bidra till

3.   Medlemsstaterna ska fastställa villkoren för inlämningen av och innehållet i en affärsplan, som stödmottagare måste tillhandahålla för att erhålla stöd enligt denna artikel.

4.   Medlemsstaterna ska bevilja stöd i form av klumpsummor eller finansieringsinstrument eller en kombination av dessa. Stödet ska begränsas till ett högsta stödbelopp på 100 000 EUR och får differentieras i enlighet med objektiva kriterier.

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för riskhanteringsverktyg enligt de villkor som anges i denna artikel och i enlighet med vad som närmare specificeras i deras strategiska GJP-planer.

2.   Stöd enligt denna artikel får beviljas för att främja riskhanteringsverktyg som hjälper aktiva jordbrukare att hantera de produktions- och inkomstrisker med koppling till deras jordbruksverksamhet som ligger utanför deras kontroll och som bidrar till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

3.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för olika typer av riskhanteringsverktyg, inbegripet inkomststabiliseringsverktyg, motsvarande deras behovsbedömning och i synnerhet

4.   När medlemsstaterna tillhandahåller stöd som avses i punkt 3 ska de fastställa följande villkor för stödberättigande:

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att stöd endast beviljas för att täcka förluster som överskrider ett tröskelvärde på minst 20 % av den genomsnittliga årsproduktionen eller årsinkomsten för en jordbrukare under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Sektorsspecifika verktyg för hantering av produktionsrisker ska användas för beräkning av riskerna antingen för jordbruksföretaget som helhet eller för jordbruksföretagets verksamhet inom den berörda sektorn.

Medlemsstaterna får ge stöd i form av finansiering av fristående rörelsekapital genom sådana finansieringsinstrument som avses i artikel 80.3 för kompensation av sådana förluster som avses i första stycket i denna punkt till jordbrukare som inte deltar i ett riskhanteringsverktyg.

6.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till en eller flera procentsatser som inte får överstiga 70 % av de stödberättigande kostnaderna.

Denna punkt ska inte tillämpas på de bidrag som avses i artikel 19.

7.   Medlemsstaterna ska se till att undvika överkompensation till följd av att interventionerna enligt denna artikel kombineras med andra offentliga eller privata riskhanteringssystem.

1.   Medlemsstaterna får enligt villkoren i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer bevilja stöd för samarbete för att

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel för att främja nya samarbetsformer, inbegripet befintliga om en ny verksamhet startas. Det samarbetet ska omfatta minst två aktörer och ska bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

3.   Medlemsstaterna får enligt denna artikel täcka kostnaderna för alla aspekter av samarbetet.

4.   Medlemsstaterna får bevilja stödet i form av ett totalbelopp enligt denna artikel som täcker kostnaderna för samarbete och kostnaderna för de genomförda insatserna, eller endast täcka kostnaderna för samarbete och använda medel från andra interventionstyper för landsbygdsutveckling, eller från andra nationella stödinstrument eller unionsstödinstrument för att täcka kostnaderna för de genomförda insatserna.

Om stödet betalas ut som ett totalbelopp ska medlemsstaterna säkerställa att den genomförda insatsen är förenlig med de relevanta regler och krav som fastställs i artiklarna 70–76 och 78.

När det gäller Leader, ska genom undantag från första stycket i denna punkt

5.   Medlemsstaterna får inte enligt denna artikel ge stöd till samarbete som enbart omfattar forskningsorgan.

6.   När det gäller samarbete inom ramen för överlåtelse av gårdar, särskilt i samband med generationsskiften på gårdsnivå, får medlemsstaterna endast bevilja stöd till jordbrukare som har uppnått pensionsålder eller som kommer att uppnå den åldern innan insatsen avslutas, enligt vad som fastställts av den berörda medlemsstaten i enlighet med dess nationella lagstiftning.

7.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till högst sju år. Det villkoret ska inte tillämpas på Leader och i vederbörligen motiverade fall på gemensamma miljö- och klimatåtgärder som är nödvändiga för att uppnå de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f.

8.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet för

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för kunskapsutbyte och informationsspridning i enlighet med de villkor som fastställs i denna artikel, och i enlighet med de ytterligare specifikationerna i deras strategiska GJP-planer, i syfte att bidra till uppnåendet av ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2, samtidigt som man specifikt riktar in sig på skydd av naturen, miljön och klimatet, inbegripet miljöutbildning och kunskapshöjande åtgärder och utvecklingen av landsbygdsföretag och landsbygdssamhällen.

2.   Stöd enligt denna artikel får täcka kostnaderna för alla relevanta åtgärder för främjande av innovation, utbildning och rådgivning, samt andra former av kunskapsutbyte och informationsspridning, inbegripet genom utarbetande och uppdatering av planer och studier i syfte att åstadkomma kunskapsutbyte och informationsspridning. Sådana åtgärder ska bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

3.   Stöd för rådgivningstjänster får endast beviljas för rådgivningstjänster som uppfyller kraven i artikel 15.3.

4.   Medlemsstaterna får i fråga om inrättande av rådgivningstjänster bevilja stöd i form av ett fast belopp på högst 200 000 EUR. De ska säkerställa att stödet är tidsbegränsat.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de åtgärder som stöds enligt denna interventionstyp bygger på och är förenlig med den beskrivning av Akis som förekommer i deras strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 114 a i.

1.   Efter samråd med den övervakningskommitté som avses i artikel 124 (nedan kallad övervakningskommittén) ska den nationella förvaltande myndigheten, i tillämpliga fall regionala förvaltande myndigheter eller utsedda förmedlande organ ange urvalskriterierna för interventioner som är kopplade till följande interventionstyper: investeringar, etablering av unga jordbrukare och nya jordbrukare samt nyetablering av landsbygdsföretag, samarbete, kunskapsutbyte och informationsspridning. Syftet med dessa urvalskriterier ska vara att säkerställa likabehandling av sökande, bättre användning av medel och inriktning av stödet i enlighet med interventionernas syfte.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa urvalskriterierna för investeringsinterventioner med tydliga miljösyften eller som utförs i samband med återställande verksamhet.

Genom undantag från första stycket får en annan urvalsmetod fastställas i vederbörligen motiverade fall efter samråd med övervakningskommittén.

2.   Ansvaret hos de förvaltande myndigheterna eller de utsedda förmedlande organ som anges i punkt 1 ska inte påverka uppgifterna för de lokala aktionsgrupper som avses i artikel 33 i förordning (EU) 2021/1060.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas om stödet ges i form av finansieringsinstrument.

4.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de urvalskriterier som avses i punkt 1 för insatser som har certifierats med en spetskompetensstämpel inom ramen för Horisont 2020, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (47), inom ramen för Horisont Europa eller inom ramen för programmet för miljö och klimatpolitik (Life), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/783 (48), förutsatt att dessa insatser är samstämmiga med den strategiska GJP-planen.

5.   En insats får helt eller delvis genomföras utanför den berörda medlemsstaten, och även utanför unionen, under förutsättning att insatsen bidrar till uppnåendet av målen för den strategiska GJP-planen.

1.   Stöd i form av finansieringsinstrument som avses i artikel 58 i förordning (EU) 2021/1060 får beviljas inom ramen för de interventionstyper som avses i artiklarna 73–78 i den här förordningen.

2.   Om stöd beviljas i form av finansieringsinstrument, ska definitionerna av finansieringsinstrument, finansiell produkt, slutmottagare, holdingfond, särskild fond, hävstångseffekt, multiplikatorförhållande, förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter i artikel 2 i förordning (EU) 2021/1060 och bestämmelserna i avdelning V kapitel II avsnitt II i den förordningen gälla.

Dessutom ska punkterna 3, 4 och 5 i den här artikeln gälla.

3.   I enlighet med artikel 58.2 i förordning (EU) 2021/1060 får rörelsekapital, inbegripet fristående rörelsekapital, vara en stödberättigande utgift inom ramen för artiklarna 73, 74, 76, 77 och 78 i den här förordningen, om det bidrar till uppnåendet av åtminstone ett specifikt mål som är relevant för interventionen i fråga. Stöd för finansiering av fristående rörelsekapital inom ramen för någon av dessa artiklar får ges utan att det omfattas av kravet på att slutmottagaren får stöd för andra utgifter inom ramen för samma artikel.

För verksamhet som omfattas av artikel 42 i EUF-fördraget får det totala stödbeloppet för rörelsekapital som ges till en slutmottagare inte överstiga en bruttobidragsekvivalent på 200 000 EUR under en period om tre räkenskapsår.

4.   Genom undantag från artiklarna 73, 74, 76, 77 och 78 ska de stödnivåer som fastställs i de artiklarna inte gälla för finansiering av fristående rörelsekapital.

5.   Stödberättigande utgifter för ett finansieringsinstrument ska vara det totala belopp av stödberättigande offentliga utgifter som betalats ut, med undantag för sådan ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 115.5, eller, när det gäller garantier, avsatts för garantiavtalen av finansieringsinstrumentet under stödberättigandeperioden. Det beloppet ska motsvara

Om ett finansieringsinstrument genomförs under flera på varandra följande programperioder får stöd tillhandahållas till eller till förmån för slutmottagare, inklusive för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter, på grundval av överenskommelser som gjorts under föregående programperiod, under förutsättning att sådant stöd uppfyller stödberättigandereglerna för följande programperiod. I sådana fall ska stödberättigande för utgifter som lämnats in i utgiftsdeklarationerna fastställas i enlighet med reglerna för den berörda programperioden.

Om den enhet som omfattas av garantierna inte har betalat ut beloppet för nya lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital till slutmottagare i enlighet med multiplikatorförhållandet ska, vid tillämpning av första stycket led b, de stödberättigande utgifterna minskas proportionellt. Multiplikatorförhållandet får ses över, om detta är motiverat på grund av senare förändringar av marknadsvillkoren. En sådan översyn får inte ha retroaktiv verkan.

Vid tillämpning av första stycket led d i denna punkt ska förvaltningsavgifterna vara prestationsbaserade. Om organ som genomför en holdingfond väljs genom direkt tilldelning av kontrakt i enlighet med artikel 59.3 i förordning (EU) 2021/1060 ska det belopp för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som betalas till dessa organ och som kan redovisas som stödberättigande utgifter inte överstiga 5 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av lån eller som avsätts enligt garantiavtal, och det ska inte överstiga 7 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital.

Om organ som genomför en särskild fond väljs genom direkt tilldelning av kontrakt i enlighet med artikel 59.3 i förordning (EU) 2021/1060 ska det belopp för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som betalas till dessa organ och som kan redovisas som stödberättigande utgifter inte överstiga 7 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av lån eller som avsätts enligt garantiavtal, och det ska inte överstiga 15 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital.

Om organ som genomför en holdingfond eller särskilda fonder väljs genom en konkurrensutsatt upphandling i enlighet med tillämplig rätt ska, vid tillämpning av första stycket led d, beloppet för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter fastställas i finansieringsavtalet och avspegla resultatet av den konkurrensutsatta upphandlingen.

Om arrangemangsavgifter eller någon del av dessa belastar slutmottagarna ska de inte deklareras som stödberättigande utgifter.

1.   Medlemsstaterna får i det förslag till strategisk GJP-plan som avses i artikel 118 eller i den begäran om ändring av en strategisk GJP-plan som avses i artikel 119 tilldela ett belopp på upp till 3 % av de initiala totala Ejflu-anslagen till den strategiska GJP-planen som ska tillföras InvestEU, och tillhandahållas genom EU-garantin och InvestEU:s rådgivningscentrum. Den strategiska GJP-planen ska innehålla en motivering av användningen av InvestEU och dess bidrag till uppnåendet av ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 och som ska väljas enligt den strategiska GJP-planen.

Det belopp som tillförs InvestEU ska genomföras i enlighet med de regler som fastställs i förordning (EU) 2021/523.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa det totala tillförda beloppet för varje år. För en begäran om ändring av en strategisk GJP-plan ska dessa belopp endast gälla kommande år.

3.   Det belopp som avses i punkt 1 ska avsättas för den del av EU-garantin som ingår i medlemskomponenten och för EU:s rådgivningscentrum efter det att den överenskommelse om medverkan som avses i artikel 10.3 i förordning (EU) 2021/523 har ingåtts. Unionens budgetåtaganden för varje överenskommelse om medverkan får göras av kommissionen i årliga delbetalningar mellan den 1 januari 2023 och den 31 december 2027.

4.   Om en överenskommelse om medverkan som avses i artikel 10.2 i förordning (EU) 2021/523 för det belopp som avses i punkt 1 i den här artikeln och som anslagits i den strategiska GJP-planen inte har ingåtts inom fyra månader efter kommissionens genomförandebeslut om godkännande av den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 118 i den här förordningen, ska motsvarande belopp omfördelas i den strategiska GJP-planen efter godkännande av en begäran om ändring från medlemsstaten som lämnats in i enlighet med artikel 119 i den här förordningen.

En överenskommelse om medverkan för det belopp som avses i punkt 1 i denna artikel och som anslagits i den begäran om ändring av en strategisk GJP-plan som lämnats in i enlighet med artikel 119 i denna förordning ska ingås samtidigt som kommissionens genomförandebeslut om godkännande av ändringen av den strategiska GJP-planen antas.

5.   Om ett garantiavtal enligt artikel 10.4 andra stycket i förordning (EU) 2021/523 inte har ingåtts inom nio månader efter det att överenskommelsen om medverkan har godkänts, ska överenskommelsen om medverkan avslutas eller förlängas genom ömsesidig överenskommelse.

Om en medlemsstats medverkan i InvestEU avbryts, ska de berörda belopp som betalats till den gemensamma avsättningsfonden som avsättning återkrävas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt artikel 21.5 i budgetförordningen, och medlemsstaten ska lämna in en begäran om en ändring av dess strategiska GJP-plan för att använda de återkrävda beloppen och de belopp som avsatts för kommande kalenderår i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Avslutandet eller ändringen av överenskommelsen om medverkan ska göras samtidigt som kommissionens genomförandebeslut om godkännande av den relevanta ändringen av den strategiska GJP-planen antas och senast den 31 december 2026.

6.   Om ett garantiavtal enligt artikel 10.4 tredje stycket i förordning (EU) 2021/523 inte har genomförts korrekt inom den period som överenskommits i överenskommelsen om medverkan, dock längst fyra år efter det att garantiavtalet undertecknades, ska överenskommelsen om medverkan ändras. Medlemsstaten får begära att de belopp som tillförts EU-garantin enligt punkt 1 i den här artikeln och som anslagits i garantiavtalet men som inte täcker underliggande lån, kapitalinvesteringar eller andra riskbärande instrument behandlas i enlighet med punkt 5 i den här artikeln.

7.   Medel som genererats av eller som kan härledas från de belopp som anslagits till EU-garantin ska göras tillgängliga för medlemsstaten i enlighet med artikel 10.5 a i förordning (EU) 2021/523 och användas till stöd inom samma mål eller mål som avses i punkt 1 i den här artikeln i form av finansieringsinstrument eller budgetgarantier.

8.   Den tidsfrist för automatiskt återtagande som föreskrivs i artikel 34 i förordning (EU) 2021/2116 för de belopp som ska återanvändas i en strategisk GJP-plan i enlighet med punkterna 4, 5 och 6 i den här artikeln ska börja löpa det år då motsvarande budgetåtaganden görs.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 70, 71, 72 och 75 får de bidrag som beviljas enligt detta kapitel utformas på något av följande sätt:

2.   Beloppen för de bidragsformer som avses i punkt 1 b, c och d ska fastställas på ett av följande sätt:

3.   Medlemsstaterna får ge stödmottagarna villkorade bidrag som är helt eller delvis återbetalningspliktiga i enlighet med vad som anges i det dokument som fastställer stödvillkoren och i enlighet med följande villkor:

1.   EGFJ ska finansiera de interventionstyper som avser

2.   Ejflu ska finansiera de interventionstyper som avses i avdelning III kapitel IV och tekniskt bistånd på medlemsstaternas initiativ som avses i artikel 94.

1.   Utgifter ska berättiga

2.   Utgifter som blir stödberättigande till följd av en ändring av en strategisk GJP-plan ska vara berättigade till bidrag från Ejflu efter det att kommissionen har godkänt ändringen och från och med den dag då ändringen får verkan enligt vad den berörda medlemsstaten har fastställt i enlighet med artikel 119.8.

3.   Utgifter som blir stödberättigande till följd av en ändring av en strategisk GJP-plan ska vara berättigade till bidrag från Ejflu från och med den dag då begäran om ändring lämnas in till kommissionen, eller från och med dagen för anmälan om ändring enligt artikel 119.9.

Genom undantag från första stycket i denna punkt och från punkt 4 andra stycket får det i den strategiska GJP-planen föreskrivas att, i händelse av nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, andra katastrofer eller allvarliga klimathändelser eller en betydande och plötslig förändring i de socioekonomiska villkoren i medlemsstaten eller regionen, Ejflu-finansierade utgifter som beror på ändringar av den strategiska GJP-planen kan berättiga till stöd från och med den dag då händelsen inträffade.

4.   Utgifter ska berättiga till bidrag från Ejflu om stödmottagaren har ådragit sig dessa och de har betalats ut före den 31 december 2029. Dessutom ska utgifter berättiga till bidrag från Ejflu endast om stödet i fråga de facto betalats ut av det utbetalande organet före den 31 december 2029.

Medlemsstaterna ska fastställa startdatumet för när stödmottagarens kostnader blir stödberättigande. Startdatumet får inte vara före den 1 januari 2023.

Insatser ska inte vara stödberättigande om de har avslutats fysiskt eller genomförts fullt ut innan ansökan om stöd lämnades in till den förvaltande myndigheten, oavsett om alla relaterade utbetalningar har gjorts.

Insatser som rör förtida skötsel av frötäktsbestånd och skötsel av unga bestånd i enlighet med principer om hållbart skogsbruk och som bidar till uppnåendet av ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f, såsom de har definierats av medlemsstaten, får dock vara stödberättigande om de fysiskt har slutförts innan ansökan om stöd lämnas in till den förvaltande myndigheten.

5.   Naturabidrag och avskrivningskostnader får vara stödberättigande inom ramen för Ejflu på villkor som medlemsstaterna ska fastställa.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i förordning (EU) 2021/2116 får det totala beloppet för interventionstyper i form av direktstöd som får beviljas i en medlemsstat enligt avdelning III kapitel II i den här förordningen under ett kalenderår inte överstiga den medlemsstatens anslag enligt bilaga V.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i förordning (EU) 2021/2116 får det högsta belopp som får beviljas i en medlemsstat under ett kalenderår enligt avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 2 och före tillämpningen av artikel 17 i den här förordningen inte överskrida den medlemsstatens anslag enligt bilaga VIII.

Vid tillämpning av artiklarna 96, 97 och 98, fastställs en medlemsstats anslag som anges i bilaga V efter avdrag av de belopp som anges i bilaga VIII, och före varje överföring enligt artikel 17, i bilaga IX.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 om ändring av medlemsstaternas anslag i bilagorna V och IX för att ta hänsyn till utvecklingen när det gäller de maximala direktstödsbelopp som får beviljas, inklusive de överföringar som avses i artiklarna 17 och 103, överföringar av ekonomiska anslag som avses i artikel 88.5 och avdrag som behövs för att finansiera interventionstyper i andra sektorer som avses i artikel 88.6.

Anpassningen av bilaga IX ska dock inte ta hänsyn till överföringar enligt artikel 17.

3.   Det belopp för vägledande anslag per intervention som avses i artikel 101 för interventionstyper i form av direktstöd enligt artikel 16 som ska beviljas i en medlemsstat under ett kalenderår får överstiga den medlemsstatens anslag enligt bilaga V med den beräknade minskningen av utbetalningar som gjorts i den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 112.3 a andra stycket.

1.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom vinsektorn ska tilldelas medlemsstaterna i enlighet med bilaga VII.

2.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom biodlingssektorn ska tilldelas medlemsstaterna i enlighet med bilaga X.

3.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom humlesektorn i Tyskland ska vara 2 188 000 EUR per räkenskapsår.

4.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom sektorn för olivolja och bordsoliver, per räkenskapsår, ska tilldelas enligt följande:

5.   De berörda medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer överföra de anslag som avses i punkterna 3 och 4 till sina anslag för direktstöd. Det beslutet får inte omprövas.

Medlemsstaternas anslag som överförts till anslag för direktstöd ska inte längre vara tillgängliga för de interventionstyper som avses i punkterna 3 och 4.

6.   Medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer besluta att använda högst 3 % av sina anslag för direktstöd enligt bilaga V, i relevanta fall efter avdrag av anslagen för bomull i bilaga VIII, för interventionstyper i andra sektorer som avses i avdelning III kapitel III avsnitt 7.

Medlemsstaterna får besluta att höja den procentsats som avses i första stycket upp till 5 %. I så fall ska det belopp som motsvarar höjningen dras av från det maximibelopp som fastställs i artikel 96.1, 96.2 eller 96.5 och inte längre vara tillgängligt för tilldelning till interventioner för kopplat inkomststöd som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1.

Det belopp som motsvarar procentsatsen av medlemsstaternas anslag för direktstöd som avses i första och andra styckena i denna punkt och som används för interventionstyper i andra sektorer under ett visst räkenskapsår ska betraktas som medlemsstaternas anslag per räkenskapsår för interventionstyper i andra sektorer.

7.   Som en del av den begäran om ändring av sina strategiska GJP-planer som gjorts i enlighet med artikel 119, får medlemsstaterna under 2025 se över de beslut som fattats i enlighet med punkt 6.

8.   De belopp i den strategiska GJP-planen som följer av tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska vara bindande för den berörda medlemsstaten.

1.   Unionens totala stöd för interventionstyper för landsbygdsutveckling enligt denna förordning för perioden 1 januari 2023–31 december 2027 ska uppgå till 60 544 439 600 EUR i löpande priser i enlighet med den fleråriga budgetramen för åren 2021–2027, såsom anges i förordning (EU, Euratom) 2020/2093.

2.   0,25 % av de resurser som avses i punkt 1 ska anslås till finansiering av tekniskt bistånd på kommissionens initiativ enligt artikel 7 i förordning (EU) 2021/2116, inklusive det europeiska nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken som avses i artikel 126.2 i den här förordningen och EIP som avses i artikel 127 i den här förordningen Dessa aktiviteter får avse tidigare programperioder och senare perioder för strategiska GJP-planer.

3.   Fördelningen per år och per medlemsstat av det belopp som avses i punkt 1, efter avdrag med det belopp som avses i punkt 2, fastställs i bilaga XI.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 om ändring av bilaga XI i syfte att se över den årliga fördelningen per medlemsstat för att ta hänsyn till relevant utveckling, inbegripet de överföringar som avses i artiklarna 17 och 103 för att göra tekniska anpassningar utan att förändra de övergripande anslagen, eller för att ta hänsyn till andra ändringar som föreskrivs i en lagstiftningsakt efter denna förordnings antagande.

1.   De strategiska GJP-planerna ska fastställa, på regional eller nationell nivå, en enda Ejflu-bidragsnivå för samtliga interventioner.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska den högsta Ejflu-bidragsnivån vara

3.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 ska den högsta Ejflu-bidragsnivån, om den nivå som fastställts i den strategiska GJP-planen i enlighet med punkt 2 är lägre, vara

4.   Den lägsta Ejflu-bidragsnivån ska vara 20 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

5.   De stödberättigande offentliga utgifter som avses i punkterna 2, 3 och 4 ska inte omfatta den ytterligare nationella finansiering som avses i artikel 115.5.

1.   Minst 5 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI ska reserveras för Leader.

2.   För den strategiska GJP-planens hela period får de totala Ejflu-utgifterna för annan landsbygdsutveckling än för Leader, enligt vad som fastställts i finansieringsplanen i enlighet med artikel 112.2 a, inte överstiga 95 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI. Detta finansiella tak, efter att det godkänns av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119, ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

1.   Minst 35 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI ska reserveras för de interventioner som bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i.

2.   Vid fastställandet av bidraget till den procentsats som anges i punkt 1 ska medlemsstaterna inbegripa utgifter för följande interventioner:

3.   För GJP-planens hela period får de totala Ejflu-utgifterna för annan landsbygdsutveckling än för de interventioner som avses i punkt 2 i denna artikel, enligt vad som fastställts i finansieringsplanen i enlighet med artikel 112.2 a, inte överstiga 65 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI. Detta finansiella tak, efter att det godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119, ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

4.   Denna artikel ska inte tillämpas på utgifter för de yttersta randområdena.

1.   Högst 4 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI får användas för att finansiera sådana åtgärder för tekniskt bistånd på medlemsstaternas initiativ som avses i artikel 125.

Ejflu-bidraget får ökas till 6 % för strategiska GJP-planer om unionens totala stöd för landsbygdsutveckling är högst 1,1 miljarder EUR.

2.   Tekniskt bistånd ska ersättas som schablonfinansiering i enlighet med artikel 125.1 e i budgetförordningen inom ramen för mellanliggande betalningar enligt artikel 32 i förordning (EU) 2021/2116. Den schablonsatsen ska motsvara den procentsats av de totala deklarerade utgifterna som i de strategiska GJP-planerna fastställs för tekniskt bistånd.

1.   För varje medlemsstat ska det minimibelopp som anges i bilaga XII reserveras för bidrag till uppnåendet av det specifika mål som anges i artikel 6.1 g. På grundval av en analys av situationen med avseende på starka och svaga sidor, möjligheter och hot (nedan kallad swot-analysen) samt en kartläggning av vilka behov som måste tillgodoses, ska beloppet användas för en av eller båda följande interventionstyper:

2.   Utöver interventionstyperna i punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna använda det minimibelopp som avses i den punkten för investeringsinterventioner för unga jordbrukare som avses i artikel 73, förutsatt att en högre stödnivå i enlighet med artikel 73.4 andra stycket a ii tillämpas. När denna möjlighet utnyttjas ska högst 50 % av de utgifter för investeringar som avses i första meningen räknas av mot det minimibelopp som ska avsättas.

3.   För varje kalenderår får de totala utgifterna för interventionstyper i form av direktstöd, annat än det kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare som fastställs i artikel 30, inte överstiga anslagen för direktstöd för det relevanta kalenderåret enligt bilaga V, minskade med den del i bilaga XII som avsatts för det kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare för det relevanta kalenderåret som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

4.   För GJP-planens hela period får de totala Ejflu-utgifterna för landsbygdsutveckling för annat än etablering av unga jordbrukare enligt artikel 75.2 a inte överstiga det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI, minskat med den del i bilaga XII som avsatts för etablering av unga jordbrukare som avses i artikel 75.2 a för den strategiska GJP-planens hela period som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

5.   Om en medlemsstat beslutar att utnyttja den möjlighet som föreskrivs i punkt 2 i denna artikel ska andelen utgifter för investeringsinterventioner för unga jordbrukare med högre stödnivåer i enlighet med artikel 73.4 andra stycket a ii som inte överstiger 50 % i enlighet med vad som fastställts av den medlemsstaten i dess finansieringsplan i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119 medräknas i fastställandet av det finansiella tak som avses i punkt 4 i den här artikeln.

1.   De vägledande anslagen för det kopplade inkomststöd som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 ska begränsas till högst 13 % av de belopp som anges i bilaga IX.

2.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstater som i enlighet med artikel 53.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 har använt mer än 13 % av sitt årliga nationella tak enligt bilaga II till den förordningen för frivilligt kopplat stöd besluta att för kopplat inkomststöd använda mer än 13 % av det belopp som anges i bilaga IX till den här förordningen. Motsvarande procentsats får inte överstiga den procentsats som kommissionen har godkänt för frivilligt kopplat stöd för ansökningsåret 2018.

3.   Den procentsats som avses i punkt 1 får höjas med högst 2 procentenheter under förutsättning att det belopp som motsvarar den procentsats som överstiger 13 % tilldelas för stöd till produktion av proteingrödor enligt avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1.

4.   Det belopp som ingår i den godkända strategiska GJP-planen efter tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 får inte överskridas.

5.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna välja att använda högst 3 miljoner EUR per år för att finansiera kopplat inkomststöd.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i förordning (EU) 2021/2116 får det högsta belopp som kan beviljas i en medlemsstat före tillämpningen av artikel 17 i den här förordningen enligt avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 i den här förordningen under ett kalenderår inte överskrida de belopp som fastställts i den strategiska GJP-planen i enlighet med den här artikeln.

1.   Minst 25 % av de anslag som anges i bilaga IX ska för vart och ett av kalenderåren 2023–2027 avsättas för de miljösystem som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 underavsnitt 4.

2.   Om beloppet av det totala Ejflu-bidrag som avsatts av en medlemsstat för interventioner i enlighet med artiklarna 70, 72, 73 och 74 överskrider 30 % av det totala Ejflu-bidrag som anges i bilaga XI för perioden för den strategiska GJP-planen får medlemsstaterna minska summan av de belopp som ska avsättas i enlighet med punkt 1 i den här artikeln, i den mån dessa interventioner bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i. Den totala minskningen får inte vara större än det belopp med vilket den procentsats som avses i första meningen överskrids.

3.   Den minskning som avses i punkt 2 får inte leda till en minskning på mer än 50 % av det årliga belopp som i enlighet med punkt 1 ska avsättas för miljösystem för perioden för den strategiska GJP-planen.

4.   Genom undantag från punkt 3 får medlemsstaterna minska det årliga belopp som ska avsättas i enlighet med punkt 1 med upp till 75 % i de fall det totala belopp som planeras för interventioner enligt artikel 70 under perioden för den strategiska GJP-planen, före tillämpningen av punkt 2, uppgår till mer än 150 % av summan av de belopp som ska avsättas i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

5.   Under kalenderåren 2023 och 2024 får medlemsstaterna i enlighet med artikel 101.3 använda belopp som i enlighet med den här artikeln avsatts för miljösystem i syfte att under året i fråga finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2, förutsatt att alla möjligheter att använda medlen för miljösystem har uttömts,

6.   Medlemsstaterna ska vid tillämpning av punkt 5 b ändra sina GJP-planer i enlighet med artikel 119 i syfte att

7.   Om en medlemsstat, när den tillämpar punkt 5 a, för den sammanlagda perioden 2023–2024 använder ett belopp som överskrider 2,5 % av summan av de anslag som anges i bilaga IX för åren 2023 och 2024 för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2, ska den kompensera för de belopp som överskrider 2,5 % av summan av de anslag som anges i bilaga IX för åren 2023 och 2024 och som under dessa år används för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 genom att ändra sin strategiska GJP-plan i enlighet med artikel 119 i syfte att