(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (4) upphörde att gälla den 31 december 2020. För att unionens yttre åtgärder fortsatt ska vara verkningsfulla bör en ram för planering och utbetalning av stöd för yttre åtgärder bibehållas för perioden mellan 2021 och 2027.

(2)

Målet för ett instrument för stöd inför anslutningen är att förbereda stödmottagarna för ett framtida medlemskap i unionen och stödja deras anslutningsprocess. Det är därför av största vikt att ha ett särskilt instrument för stöd inför anslutningen till de stödmottagare som förtecknas i bilaga I för perioden 2021–2027 (IPA III) till stöd för utvidgningen, samtidigt som det säkerställs att dess mål och funktionssätt är förenliga med, och kompletterar, de allmänna målen för unionens yttre åtgärder såsom de fastställs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), inbegripet respekt för de grundläggande rättigheterna och principerna samt skydd och främjande av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten. Detta instrument bör också komplettera instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (NDICI) inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 (5).

(3)

I artikel 49 i EU-fördraget anges att varje europeisk stat som respekterar värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och som förbinder sig att främja dessa värden, får ansöka om att bli medlem av unionen. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

(4)

En europeisk stat som har ansökt om det kan bli medlem av unionen endast om det har bekräftats att den fullt ut uppfyller de anslutningskriterier som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 (Köpenhamnskriterierna) och förutsatt att unionen har förmåga att integrera den nya medlemmen. Köpenhamnskriterierna gäller stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter, förekomsten av en fungerande marknadsekonomi och kapaciteten att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna i unionen samt kapaciteten att inte bara utnyttja rättigheterna utan även axla skyldigheterna enligt fördragen och att sträva efter att uppnå den politiska, ekonomiska och monetära unionens mål.

(5)

Unionens utvidgningspolitik är en strategisk investering i fred, säkerhet, stabilitet och välstånd i Europa och gör det möjligt för unionen att hantera globala utmaningar bättre. Den erbjuder också ökade ekonomiska möjligheter och handelsmöjligheter som gynnar både unionen och de länder som strävar efter att bli medlemsstater samtidigt som en gradvis övergång för stödmottagarna säkerställs. Utsikterna till medlemskap i unionen har en kraftfull omvälvande effekt, med positiva demokratiska, politiska, ekonomiska och samhälleliga förändringar.

(6)

Utvidgningsprocessen bygger på fastställda kriterier samt stränga och rättvisa villkor. Varje stödmottagare bedöms utifrån sina egna meriter. Bedömningen av de uppnådda framstegen och identifieringen av bristerna syftar till att ge incitament och vägledning för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I att genomföra de nödvändiga långtgående reformerna. För att utvidgningen ska bli verklighet är ett kraftfullt engagemang för det grundläggande först av fortsatt avgörande betydelse. Strategin det grundläggande först kopplar samman rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter med de två andra avgörande områdena i anslutningsprocessen: ekonomisk styrning – ökat fokus på ekonomisk utveckling och förbättrad konkurrenskraft – och stärkta demokratiska institutioner och reform av den offentliga förvaltningen. Var och en av de tre grundpelarna är av avgörande betydelse för reformprocesserna hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I och behandlar de för människor viktigaste frågorna. Framstegen mot anslutning beror på varje sökandes respekt för unionens värden och dess förmåga att förbinda sig till och genomföra nödvändiga reformer för att anpassa sina politiska, institutionella, rättsliga, förvaltningsmässiga och ekonomiska system till unionens regler, standarder, politik och praxis.

(7)

Goda grannförbindelser och regionalt samarbete är väsentliga inslag i utvidgningsprocessen och är av avgörande betydelse för säkerheten och stabiliteten i unionen som helhet. Det är också viktigt med en definitiv, inkluderande och bindande lösning av bilaterala tvister.

(8)

Att omfamna och respektera europeiska kärnvärden är ett val och en nödvändighet för alla partner som strävar efter medlemskap i unionen. I linje med detta bör partnerna ta egenansvar och respektera europeiska värden fullt ut samt upprätthålla en världsordning som baseras på regler och värden och beslutsamt genomföra nödvändiga reformer i befolkningens intresse. Detta omfattar successiv anpassning till unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt i frågor där större gemensamma intressen står på spel, såsom restriktiva åtgärder och hantering av desinformation och andra hybridhot.

(9)

I sitt meddelande av den 6 februari 2018 med titeln Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan framhöll kommissionen de konkreta meritbaserade utsikterna till unionsmedlemskap för västra Balkan. Den 5 februari 2020 lade kommissionen fram en reviderad metod för anslutningsprocessen i sitt meddelande med titeln Förbättra anslutningsprocessen – Ett trovärdigt EU-perspektiv för västra Balkan, som godkändes av rådet. Kommissionen lade också fram en ekonomisk plan och investeringsplan för västra Balkan för dess långsiktiga återhämtning efter covid-19-krisen.

(10)

I Sofiaförklaringen av den 17 maj 2018 och Zagrebförklaringen av den 6 maj 2020 bekräftade unionen och dess medlemsstater sitt entydiga stöd för det europeiska perspektivet för västra Balkan och sitt engagemang på alla nivåer för att stödja regionens politiska, ekonomiska och sociala omvandling. I Zagrebförklaringen upprepade unionen och dess medlemsstater sin djupa solidaritet med partnerna på västra Balkan, i synnerhet mot bakgrund av covid-19-krisen.

(11)

Europeiska rådet har beviljat Republiken Albanien, Island, Montenegro, Republiken Nordmakedonien, Republiken Serbien och Republiken Turkiet status som kandidatland. Det har bekräftat det europeiska perspektivet för västra Balkan på grundval av stabiliserings- och associeringsprocessen, som förblir den gemensamma ramen för förbindelserna med västra Balkan. Utan att det påverkar ståndpunkter om status eller eventuella framtida beslut som fattas av Europeiska rådet eller rådet, får de länder som har ett sådant europeiskt perspektiv och som inte har beviljats status som kandidatland betraktas som potentiella kandidater enbart vid tillämpning av denna förordning. I mars 2015 bad Islands regering unionen att inte längre betrakta Island som ett kandidatland, dock utan att officiellt dra tillbaka Islands ansökan om medlemskap.

(12)

Stödet bör också tillhandahållas i överensstämmelse med de avtal som unionen ingått med de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Stödet inom ramen för denna förordning bör i huvudsak inriktas på att bistå de stödmottagare som förtecknas i bilaga I för att stärka de demokratiska institutionerna och rättsstaten, reformera rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, respektera de grundläggande rättigheterna, inbegripet för personer som tillhör minoriteter, och främja jämställdhet, tolerans, social delaktighet och icke-diskriminering, inbegripet när det gäller personer i utsatta situationer, barn eller personer med funktionsnedsättning. Det bör också främja utvecklingen av en social marknadsekonomi i linje med de centrala principer och rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som Europaparlamentet, rådet och kommissionen högtidligt proklamerade och undertecknade den 17 november 2017 (6). Det bör inte främja åtgärder som bidrar till någon form av segregering eller social utestängning.

(13)

Eftersom goda grannförbindelser och regionalt samarbete är grundläggande delar av utvidgningsprocessen bör stödet också fortsätta att understödja de ansträngningar som de stödmottagare som förtecknas i bilaga I gör för att främja regionalt, makroregionalt och gränsöverskridande samarbete och territoriell utveckling, inbegripet genom genomförandet av unionens makroregionala strategier. Dessa program bör bidra ytterligare till hög synlighet för stödet i unionen och i de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Stödet inom ramen för denna förordning bör också stärka stödmottagarnas ekonomiska och sociala utveckling och ekonomiska styrning, gynna ekonomisk integration med unionens inre marknad, inbegripet tullsamarbete, främja öppen och rättvis handel som ligger till grund för en agenda för smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet genom att genomföra politiken för regional utveckling och sammanhållning, politiken för jordbruks- och landsbygdsutveckling, social- och sysselsättningspolitiken, inbegripet arbetskraftens rörlighet, utvecklingen av den digitala ekonomin och det digitala samhället samt främja forskning och innovation, även inom ramen för flaggskeppsinitiativet En digital agenda för västra Balkan från 2018.

(14)

Åtgärder inom ramen för IPA III bör stödja försoning, fredsbyggande och konfliktförebyggande genom medlingsinsatser, förtroendeskapande åtgärder och processer som främjar rättvisa, sanningssökande, gottgörelse och garantier för icke-upprepning.

(15)

Stöd inom ramen för denna förordning bör användas för att stärka hälsosäkerheten och beredskapen inför hot mot folkhälsan samt för att, tillsammans med andra unionsinstrument, ta itu med den kraftiga ekonomiska chock som covid-19-utbrottet har orsakat och lindra dess allvarliga socioekonomiska effekter genom att mobilisera resurser för att påskynda regionens ekonomiska återhämtning.

(16)

Särskild tonvikt bör läggas vid att skapa ytterligare möjligheter för ungdomar, inklusive unga yrkesverksamma, samtidigt som det säkerställs att sådana möjligheter bidrar till den socioekonomiska utvecklingen för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Stöd inom ramen för denna förordning bör också syfta till att hantera kompetensflykt.

(17)

Unionens ansträngningar för att stödja reformframsteg hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I genom finansiering inom ramen för IPA III bör kommuniceras på ett bra sätt av dessa stödmottagare samt av unionen. I detta avseende bör unionen stärka kommunikations- och kampanjinsatserna för att säkerställa att finansieringen inom ramen för IPA III synliggörs.

(18)

Unionen bör stödja övergången mot anslutning till gagn för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I genom att beakta medlemsstaternas erfarenheter. Sådant samarbete bör i synnerhet inriktas på att förmedla de erfarenheter som medlemsstaterna har förvärvat under sina egna reformprocesser.

(19)

Att stärka rättsstatsprincipen, däribland rättsväsendets oberoende, kampen mot korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet, samt transparens, goda styrelseformer på alla nivåer och reform av den offentliga förvaltningen, inbegripet på områdena offentlig upphandling, konkurrens och statligt stöd, är fortfarande centrala utmaningar och avgörande för att stödmottagarna ska kunna närma sig unionen och förbereda sig för att fullt ut åta sig de förpliktelser som ett medlemskap i unionen medför. Med tanke på det långsiktiga perspektivet för de reformer som eftersträvas på dessa områden och behovet av att uppnå resultat, bör det ekonomiska stöd som ges i enlighet med denna förordning hantera de frågorna så tidigt som möjligt.

(20)

I enlighet med principen om deltagandedemokrati bör kommissionen hos varje stödmottagare som förtecknas i bilaga I uppmuntra till stärkande av parlamentarisk kapacitet, parlamentarisk tillsyn, demokratiska förfaranden och rättvis representation.

(21)

Ett förstärkt strategiskt och operativt säkerhetssamarbete mellan unionen och de stödmottagare som förtecknas i bilaga I är avgörande för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt ta itu med säkerhetshoten och hoten från den organiserade brottsligheten och terrorismen.

(22)

Samarbete om migration på internationell och regional nivå, inbegripet att ytterligare befästa kapaciteten inom gränsförvaltning och migrationshantering, säkerställa tillgång till internationellt skydd, utbyta relevant information, förbättra gränskontrollerna och ansträngningarna för att hantera irreguljär migration, ta itu med tvångsfördrivning och bekämpa människohandel och människosmuggling, är en viktig aspekt av samarbetet mellan unionen och de stödmottagare som förtecknas i bilaga I.

(23)

Kommunikationskapaciteten hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I bör förbättras för att säkerställa allmänhetens stöd för och förståelse av unionens värden och de fördelar och skyldigheter som ett potentiellt medlemskap i unionen innebär, samtidigt som desinformation hanteras.

(24)

Det är nödvändigt att unionen leder övergången till en frisk planet och en mer sammankopplad värld. Den europeiska gröna given som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 december 2019 utgör ett förnyat åtagande och en ny strategisk ram för att uppnå det globala målet. Unionen bör använda sitt inflytande, sin sakkunskap och sitt ekonomiska stöd för att mobilisera de stödmottagare som förtecknas i bilaga I så att de ansluter sig till unionen på en hållbar väg. Denna förordning bör därför främja den gröna agendan genom att förstärka miljöskyddet, bidra till begränsningen av klimatförändringarna och ökad motståndskraft mot klimatförändringarna och påskynda övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

(25)

De stödmottagare som förtecknas i bilaga I behöver vara bättre rustade för att hantera globala utmaningar, såsom hållbar utveckling och klimatförändringar, och anpassa sig till unionens insatser för att hantera dessa problem. För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (7) och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling bör IPA III bidra till att integrera klimatfrågor i unionens politik och till uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska bidra till klimatmålen och till ambitionen att 7,5 % av budgeten 2024 och 10 % av budgeten 2026 och 2027 ska återspegla utgifterna för biologisk mångfald, samtidigt som befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald beaktas. Åtgärder inom ramen för IPA III förväntas bidra med 18 % av IPA III:s totala finansieringsram till klimatmål, med målet att öka denna procentandel till 20 % senast 2027. De berörda åtgärderna kommer att identifieras under utarbetandet och genomförandet av IPA III och det övergripande bidraget från IPA III bör beaktas i relevanta utvärderingar och översyner.

(26)

Åtgärder inom ramen för IPA III bör stödja genomförandet av Förenta Nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs i september 2015, som en universell agenda, som unionen och dess medlemsstater är fast beslutna att genomföra och som alla stödmottagare som förtecknas i bilaga I har godkänt. För att uppnå dessa mål bör åtgärder som vidtas inom ramen för IPA III, utöver åtgärder där klimatet är ett av huvudmålen, när så är möjligt integrera miljöhållbarhets- och klimatförändringsmålen i alla sektorer, med särskild uppmärksamhet på miljöskydd och bekämpningen av gränsöverskridande föroreningar, och de bör också sträva efter grön tillväxt i nationella och lokala strategier och därvid främja hållbarhetskriterier vid offentlig upphandling. Åtgärder inom ramen för IPA III bör vara förenliga med principen om att inte orsaka skada och i möjligaste mån efterleva unionens taxonomi, särskilt för att säkerställa hållbarheten hos investeringar på västra Balkan och i Turkiet.

(27)

Genomförandet av denna förordning bör vägledas av principerna om jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt och bör syfta till att skydda och främja kvinnors och flickors rättigheter i linje med EU:s handlingsplaner för jämställdhet och relevanta rådsslutsatser och internationella konventioner, bland annat rådets slutsatser av den 10 december 2018 om kvinnor, fred och säkerhet. En förstärkning av jämställdheten och kvinnors och flickors egenmakt i unionens yttre åtgärder och ökade insatser för att uppnå de minimistandarder för prestanda som anges i EU:s handlingsplaner för jämställdhet bör leda till ett jämställdhetsinriktat och omdanande förhållningssätt i samarbetet mellan unionen och de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Jämställdhet bör återspeglas och integreras i genomförandet av denna förordning.

(28)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela IPA III:s löptid, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (8), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(29)

Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa att deras stöd uppfyller kraven på överensstämmelse, samstämmighet, enhetlighet och komplementaritet, särskilt genom regelbundna samråd och täta informationsutbyten i alla skeden av stödprocessen, inbegripet på lokal nivå. Nödvändiga steg bör också tas för att säkerställa bättre samordning och komplementaritet med andra givare, inklusive genom regelbundna samråd. Kommissionen bör säkerställa att vederbörliga samråd hålls med berörda parter i de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, inbegripet i förekommande fall organisationer i det civila samhället och lokala och regionala myndigheter, och att de i god tid får tillgång till relevant information, så att de kan spela en meningsfull roll vid utformningen och genomförandet av programmen och de relaterade övervakningsförfarandena. Det civila samhället bör få en mer framträdande roll inom program som genomförs genom statliga organ och i sin egenskap av direktmottagare av unionsstöd. På samma sätt bör unionsstödet också stödja människorättsförsvarare.

(30)

Prioriteringarna för de åtgärder som syftar till att uppnå målen på de relevanta politikområden som får stöd enligt denna förordning bör fastställas i en programplaneringsram som utarbetas av kommissionen, för löptiden för unionens fleråriga budgetram för perioden 2021–2027 (programplaneringsramen för IPA). Programplaneringsramen för IPA bör utarbetas i partnerskap med de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, i linje med den övergripande politiska ramen och de övergripande politiska principerna samt med de allmänna och specifika mål som fastställs i denna förordning, och bör vederbörligen beakta relevanta nationella strategier. Programplaneringsramen för IPA bör identifiera områden som ska få stöd, med en vägledande fördelning för varje stödområde, inbegripet en uppskattning av de klimatrelaterade utgifterna.

(31)

Det är av gemensamt intresse för unionen och de stödmottagare som förtecknas i bilaga I att påskynda de ansträngningar som de stödmottagare som förtecknas i bilaga I gör med att reformera sina politiska, rättsliga och ekonomiska system med sikte på medlemskap i unionen. Stödet bör grundas på både en prestationsbaserad metod och principen om skälig andel, varvid framsteg säkerställs för alla stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Stödet bör vara riktat och anpassas till deras specifika omständigheter, med beaktande av ytterligare ansträngningar som krävs för att uppfylla denna förordnings mål. Behoven och kapaciteten hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I bör beaktas i enlighet med principen om skälig andel för att undvika oproportionellt lågt stöd jämfört med andra stödmottagare. Stödet inom ramen för denna förordning bör differentieras i fråga om omfattning och intensitet i enlighet med prestationerna av de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, särskilt deras engagemang för och framsteg med att genomföra reformer, särskilt vad gäller rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, demokratiska institutioner och reform av den offentliga förvaltningen, ekonomisk utveckling och konkurrenskraft.

(32)

Om de relevanta indikatorerna visar en betydande tillbakagång eller ihållande brist på framsteg i fråga om en stödmottagare som förtecknas i bilaga I på de områden som omfattas av strategin det grundläggande först, bör stödets omfattning och intensitet ändras i enlighet med detta, utan att det påverkar rådets befogenheter att anta restriktiva åtgärder efter ett beslut om att helt eller delvis avbryta eller begränsa de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett eller flera tredjeländer i enlighet med artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och utan att det påverkar kommissionens befogenhet att tillfälligt avbryta betalningar eller genomförandet av finansieringsöverenskommelser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (9) (budgetförordningen). Vederbörlig hänsyn bör tas till stödmottagarnas respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i internationell rätt.

(33)

Kommissionen bör varje år bedöma genomförandet av programplaneringsramen för IPA och beskriva hur den prestationsbaserade metoden och principen om skälig andel har genomförts. Den bedömningen bör också omfatta lägesrapporten om finansieringsnivån för varje mål samt för varje stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Den bör dessutom göra det möjligt för den kommitté som inrättas genom denna förordning att få tillräcklig information för att bistå kommissionen.

(34)

Kommissionen bör säkerställa att det finns tydliga mekanismer för övervakning och utvärdering för att åstadkomma en effektiv ansvarsskyldighet och transparens vid genomförandet av unionens budget och för att säkerställa en effektiv bedömning av de framsteg som gjorts med att uppnå målen för denna förordning. När det är möjligt och lämpligt bör resultaten av unionens åtgärder övervakas och utvärderas på grundval av på förhand fastställda, transparenta, landspecifika och mätbara indikatorer som är anpassade till IPA III:s särdrag och mål.

(35)

Övergången från kommissionens direkta förvaltning av föranslutningsmedel till stödmottagarnas indirekta förvaltning bör ske successivt och i linje med dessa stödmottagares respektive kapacitet, med beaktande av principerna om goda styrelseformer. Kommissionen bör vidta lämpliga tillsynsåtgärder som säkerställer skydd av unionens ekonomiska intressen och bör vid behov kunna vända tillbaka den övergången. Stödet bör även fortsättningsvis gå genom de strukturer och instrument som har visat sig fungera under föranslutningsprocessen.

(36)

Unionen bör sträva efter den mest effektiva användningen av tillgängliga resurser i syfte att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Detta bör uppnås genom samstämmighet, enhetlighet och komplementaritet med unionens finansieringsinstrument för yttre åtgärder samt genom synergier med annan unionspolitik och andra unionsprogram, såsom Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (10), Erasmus+, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 (11), programmet Kreativa Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/818 (12), den europeiska gröna given, Fonden för en rättvis omställning inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (13), och Fonden för ett sammanlänkat Europa inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1153 (14), inbegripet, i förekommande fall, samstämmighet och komplementaritet med makroekonomiskt stöd.

(37)

För att maximera effekten av samlade insatser för att uppnå ett gemensamt mål, bör IPA III kunna bidra till åtgärder enligt andra program, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnader.

(38)

Unionsfinansiering inom ramen för IPA III bör användas för att finansiera åtgärder inom den internationella dimensionen av Erasmus+, vilken bör genomföras i enlighet med förordning (EU) 2021/817.

(39)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, priser, upphandling och indirekt förvaltning samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(40)

Eftersom respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en ändamålsenlig unionsfinansiering enligt budgetförordningen, kan stödet avbrytas om en stödmottagare som förtecknas i bilaga I orsakar försämring av situationen för demokrati, mänskliga rättigheter eller rättsstatsprincipen.

(41)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av åtgärdernas specifika mål och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, administrativa bördor och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Det bör inbegripa att överväga användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(42)

Unionen bör fortsätta att tillämpa gemensamma regler för genomförandet av dess yttre åtgärder. Regler och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder fastställs i förordning (EU) 2021/947. Ytterligare detaljerade bestämmelser bör fastställas för hanteringen av specifika situationer, i synnerhet när det gäller politikområdena gränsöverskridande samarbete, jordbruk och landsbygdsutveckling.

(43)

Yttre åtgärder genomförs ofta i en instabil miljö vilket kräver en kontinuerlig och snabb anpassning till de föränderliga behoven hos unionens partner och till globala utmaningar såsom mänskliga rättigheter, demokrati och goda styrelseformer, säkerhet och stabilitet, klimatförändring och miljö, irreguljär migration och tvångsfördrivning och deras bakomliggande orsaker. Förenande av principen om förutsägbarhet med behovet att reagera snabbt på nya behov innebär därför anpassning av det finansiella genomförandet av programmen. För att öka unionens förmåga att svara på oförutsedda behov och samtidigt respektera principen att unionens budget fastställs årsvis, bör denna förordning bibehålla den flexibilitet som är möjlig enligt budgetförordningen vad gäller andra politikområden, nämligen i form av överföringar och ingående av nya åtaganden för anslagna medel, utan att de syften och mål som anges i den här förordningen frångås. Detta kommer att säkerställa att unionsmedlen används effektivt, både för unionsmedborgarna och för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, varigenom de unionsmedel som är tillgängliga för insatser inom unionens yttre åtgärder maximeras.

(44)

Den nya Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+), inrättad genom förordning (EU) 2021/947, som bygger vidare på sin föregångare, bör utgöra ett integrerat finansiellt paket som tillhandahåller finansiell kapacitet i form av bidrag, budgetgarantier och andra finansiella instrument i hela världen, inbegripet till de stödmottagare som förtecknas i bilaga I. Förvaltningen av de EFHU+-insatser som omfattar västra Balkan och genomförs inom ramen för den här förordningen bör säkerställas av investeringsramen för västra Balkan. Styrkommittén för investeringsramen för västra Balkan omfattar de stödmottagare från västra Balkan som förtecknas i bilaga I, bidragsgivarna till den europeiska gemensamma fonden för västra Balkan, relevanta finansiella institut och relevanta regionala organisationer, beroende på vad som är lämpligt. Den särskilda strategiska styrelsen för de EFHU+-insatser som omfattar västra Balkan bör även fortsättningsvis vara lika inkluderande.

(45)

Garantin för yttre åtgärder, inrättad genom förordning (EU) 2021/947, stöder EFHU+-verksamhet, och IPA III bör bidra till att täcka behoven av avsättningar när det gäller insatser till förmån för de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, inbegripet avsättningar och förpliktelser i samband med makroekonomiskt stöd i form av lån.

(46)

Det är viktigt att säkerställa att programmen för gränsöverskridande samarbete genomförs i överensstämmelse med den ram som fastställts i programmen för yttre åtgärder och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1059 (15). Särskilda bestämmelser för medfinansiering bör fastställas i den här förordningen.

(47)

De årliga eller fleråriga handlingsplaner och åtgärder som avses i denna förordning utgör arbetsprogram inom ramen för budgetförordningen. Årliga eller fleråriga handlingsplaner består av en uppsättning åtgärder samlade i ett dokument.

(48)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (16) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (17), (Euratom, EG) nr 2185/96 (18) och (EU) 2017/1939 (19) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (20). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. De stödmottagare som förtecknas i bilaga I bör också utan dröjsmål till kommissionen rapportera oriktigheter, inbegripet bedrägerier, som har blivit föremål för ett första administrativt eller rättsligt konstaterande och hålla kommissionen underrättad om hur de administrativa och rättsliga förfarandena fortskrider. Med tanke på målet om en anpassning till god praxis i medlemsstaterna bör rapporteringen ske elektroniskt med hjälp av det system för hantering av oriktigheter som inrättats av kommissionen.

(49)

Stöd inom ramen för denna förordning bör genomföras på ett transparent, ansvarigt och opolitiskt sätt. Kommissionen bör noga övervaka detta, inbegripet på lokal nivå.

(50)

Kommunikation främjar den demokratiska debatten, stärker den institutionella kontrollen och granskningen av unionsfinansiering och bidrar till att öka unionens trovärdighet. Unionen och mottagarna av unionsfinansiering bör öka synligheten för unionens åtgärder och bör på lämpligt sätt kommunicera mervärdet av unionens stöd. I det avseendet bör, i enlighet med budgetförordningen, avtal som ingås med mottagare av unionsfinansiering innefatta skyldigheter att säkerställa lämplig synlighet, och kommissionen bör agera på lämpligt sätt i god tid om dessa skyldigheter inte fullgörs.

(51)

I syfte att beakta förändringar av utvidgningspolitikens ram eller väsentlig utveckling hos de stödmottagare som förtecknas i bilaga I, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att anpassa och uppdatera de tematiska prioriteringar för stöd som förtecknas i bilagorna II och III samt för att anta en delegerad akt för att komplettera denna förordning genom fastställande av vissa specifika mål och tematiska prioriteringar för stöd. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (21). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(52)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, särskilt när det gäller särskilda villkor och strukturer för indirekt förvaltning med de stödmottagare som förtecknas i bilaga I och när det gäller genomförande av stöd till landsbygdsutveckling, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (22). När de enhetliga villkoren för tillämpningen av den här förordningen fastställs bör hänsyn tas till de erfarenheter som gjorts vid förvaltningen och genomförandet av tidigare föranslutningsstöd. Dessa enhetliga villkor bör ändras om utvecklingen så kräver.

(53)

Den kommitté som inrättas enligt denna förordning bör även ha behörighet när det gäller rättsakter och åtaganden enligt rådets förordning (EG) nr 1085/2006 (23) och förordning (EU) nr 231/2014 samt för genomförandet av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 389/2006 (24).

(54)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(55)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd på det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.