(1)

Genom rådets förordning (EU) 2020/1706 (1) öppnas och förvaltas autonoma unionstullkvoter för vissa fiskeriprodukter för perioden 2021–2023. Lämpliga volymer har fastställts för varje tullkvot i syfte att säkerställa en tillräcklig försörjning för unionens industri för den perioden.

(2)

Försörjningen med vissa fiskeriprodukter i unionen är för närvarande beroende av import från tredjeländer. Under de senaste årtiondena har unionen blivit alltmer beroende av import för att täcka sin konsumtion av fiskeriprodukter. För att inte äventyra unionens produktion av fiskeriprodukter och för att säkerställa en tillräcklig försörjning för unionens beredningsindustri, bör importtullarna upphävas för bläckfisk av arten Loligo gahi, sill och strömming konserverad i saltlake, fryst sill och strömming, frysta filéer och lappar av sill och strömming, filéer av kungsfisk och diverse arter av fryst fisk, inom ramen för tullkvoter av lämplig storlek.

(3)

Avtalet om handel och samarbete (2) mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket (nedan kallat handel- och samarbetsavtalet) tillämpas provisoriskt sedan den 1 januari 2021. I handels- och samarbetsavtalet föreskrivs tull- och kvotfritt tillträde för ursprungsprodukter på fiskeriområdet. De brittiska utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT) är dock inte längre knutna till unionen och omfattas inte längre av tullsänkningar för export av fiskeriprodukter till unionen.

(4)

Utöver detta löpte tilläggsprotokollen med Island (3) och Norge (4), i vilka det föreskrivs kvoter för vissa fisk- och fiskeriprodukter, ut den 30 april 2021. Eftersom några förhandlingar om nya kvoter inte har slutförts före tilläggsprotokollens utgång, kan det resultera i ett underskott på tullfria fiskeriprodukter för beredning i unionen.

(5)

Förordning (EU) 2020/1706 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

I syfte att åtgärda konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur unionen med avseende på de brittiska utomeuropeiska ländernas och territoriernas förlust av förmånsbehandling, och i syfte att avhjälpa konsekvenserna av att tilläggsprotokollen med Norge och Island löpt ut bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.