1.   Det allmänna målet för detta instrument är att

2.   De specifika målen för instrumentet är följande:

3.   Uppnåendet av de mål som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska mätas med hjälp av relevanta indikatorer i enlighet med artikel 41.

4.   Minst 93 % av utgifterna enligt instrumentet ska uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s biståndskommitté, och därmed bidra till kollektiva åtaganden inom ramen för offentligt utvecklingsbistånd, bland annat när det gäller MUL-länderna. Hänsyn ska tas till den specifika karaktären hos utgifterna för de partnerländer och territorier som förtecknas i bilaga I.

1.   Unionens stöd enligt instrumentet ska genomföras genom

2.   De geografiska programmen ska omfatta bilateralt och multilateralt samarbete i följande områden:

Geografiska program får omfatta alla tredjeländer, utom kandidater och potentiella kandidater enligt definitionen i IPA III-förordningen och utomeuropeiska länder och territorier.

Geografiska program med ett kontinentalt eller transregionalt tillämpningsområde får också inrättas, särskilt ett panafrikanskt program som omfattar länder i Afrika enligt första stycket a och b och ett program som omfattar länder i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet enligt första stycket b, c och d.

De geografiska programmen i grannskapet får omfatta alla de länder eller territorier som avses i bilaga I.

I syfte att uppnå de mål som anges i instrumentet ska de geografiska programmen utgå från de samarbetsområden som anges i bilaga II.

3.   De tematiska programmen ska omfatta åtgärder kopplade till genomförandet av målen för hållbar utveckling på global nivå, inom följande områden:

De tematiska programmen får omfatta alla tredjeländer samt utomeuropeiska länder och territorier.

I syfte att uppnå instrumentets mål ska de tematiska programmen utgå från de insatsområden som anges i bilaga III.

4.   Snabbinsatsåtgärderna ska möjliggöra åtgärder i ett tidigt skede för att

Snabbinsatsåtgärder får omfatta alla tredjeländer samt utomeuropeiska länder och territorier.

I syfte att uppnå instrumentets mål ska snabbinsatsåtgärderna utgå från de insatsområden som anges i bilaga IV.

5.   Åtgärder inom ramen för instrumentet ska främst genomföras genom geografiska program.

Åtgärder som genomförs genom tematiska program ska komplettera de åtgärder som finansieras inom ramen för geografiska program och stödja globala och transregionala initiativ som syftar till att uppnå internationellt överenskomna mål, särskilt målen för hållbar utveckling och Parisavtalet, samt skydda globala kollektiva nyttigheter eller hantera globala utmaningar. Åtgärder som genomförs genom tematiska program får också vidtas när

Snabbinsatsåtgärderna ska komplettera de geografiska och tematiska programmen. Snabbinsatsåtgärder ska utformas och genomföras på ett sådant sätt att de, om det är relevant, kan fortsätta inom ramen för de geografiska och tematiska programmen.

6.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 med avseende på ändring av bilagorna II, III och IV.

7.   Kommissionen ges befogenhet att senast den 31 december 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att komplettera denna förordning med bestämmelser som fastställer

Den delegerade akt som avses i första stycket i denna punkt ska ses över vid den halvtidsutvärdering som avses i artikel 42.2.

1.   Genomförandet av instrumentet ska säkerställa konsekvens, samstämmighet, synergier och komplementaritet med alla områden av unionens yttre åtgärder, inbegripet andra instrument för finansiering av yttre åtgärder och med annan relevant unionspolitik och andra relevanta unionsprogram, samt en konsekvent politik för utveckling.

I detta avseende ska unionen beakta effekten av all intern och extern politik på den hållbara utvecklingen och söka främja ökade synergier och ökad komplementaritet, i synnerhet vad beträffar handelspolitik, ekonomiskt samarbete och annat sektoriellt samarbete.

2.   Åtgärder som omfattas av förordning (EG) nr 1257/96 får inte finansieras inom ramen för instrumentet.

3.   När det är lämpligt får en åtgärd som erhållit ett bidrag enligt instrumentet även erhålla bidrag från ett annat unionsprogram, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. Instrumentet får också bidra till åtgärder som fastställs inom ramen för andra unionsprogram, förutsatt att bidragen inte täcker samma kostnader. Reglerna för varje bidragande unionsprogram ska tillämpas för motsvarande bidrag till åtgärden. Den kumulativa finansieringen får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden. Stödet från de olika unionsprogrammen får beräknas proportionellt i enlighet med de dokument som anger villkoren för stödet.

1.   Finansieringsramen för genomförandet av instrumentet för perioden 1 januari 2021–31 december 2027 ska vara 79 462 000 000 EUR i löpande priser.

2.   Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska utgöras av följande:

3.   Bufferten för nya utmaningar och prioriteringar på 9 534 000 000 EUR ska höja de belopp som avses i punkt 2 a, b och c i denna artikel i enlighet med artikel 17.

4.   Den finansieringsram som avses i punkt 2 a ska motsvara minst 75 % av den finansieringsram som avses i punkt 1.

5.   Åtgärder enligt artikel 9 ska finansieras med ett belopp på upp till 270 000 000 EUR. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 44 för att ändra det beloppet.

1.   Unionen ska sträva efter att genom dialog och samarbete med partnerländer, partnerregioner och det civila samhället, bland annat genom åtgärder i multilaterala forum, främja, utveckla och stärka de principer för demokrati, god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, inbegripet deras universalitet och odelbarhet, och grundläggande friheter och respekt för människors värde, och principer för jämlikhet och solidaritet på vilka den är grundad.

2.   Instrumentet ska tillämpa en rättighetsbaserad strategi som omfattar alla mänskliga rättigheter, oavsett om de är medborgerliga och politiska eller ekonomiska, sociala och kulturella, för att integrera principerna om mänskliga rättigheter, för att stödja rättighetshavare när de åberopar sina rättigheter, med fokus på fattiga, marginaliserade och sårbara personer och grupper, inbegripet personer med funktionsnedsättning, och bistå partnerländer i fullgörandet av deras internationella åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter. Den strategin ska vägledas av principen om att ingen ska lämnas utanför, jämställdhet och icke-diskriminering oavsett grund.

3.   Instrumentet ska främja jämställdhet, flickors och kvinnors rättigheter och egenmakt samt icke-diskriminering oavsett grund genom riktade och integrerade åtgärder. Det ska också ägna särskild uppmärksamhet åt barnets rättigheter och ungdomars egenmakt.

4.   Instrumentet ska genomföras i full överensstämmelse med unionens stöd för främjandet, skyddet och förverkligandet av alla mänskliga rättigheter och ett fullständigt och effektivt genomförande av handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från konferenserna för översyn av dessa och står fast vid sitt engagemang för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i detta sammanhang. Med detta i åtanke ska instrumentet utgöra ett stöd för unionens engagemang för främjandet, skyddet och förverkligandet av varje individs rätt att utöva full kontroll över och besluta fritt och ansvarsfullt i frågor som rör deras sexualitet och sexuella och reproduktiva hälsa, utan diskriminering, tvång eller våld. Det ska även stödja alla människors behov av tillgång till omfattande information och utbildning avseende sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet omfattande sex- och samlevnadsundervisning och hälso- och sjukvårdstjänster, av god kvalitet och till överkomliga priser.

5.   Unionen ska, där så är lämpligt, stödja samarbete och dialog på bilateral, regional och multilateral nivå, associerings- och handelsavtal, partnerskapsavtal och trepartssamarbete.

Unionen ska främja en multilateral och regelbaserad och värdebaserad strategi avseende globala nyttigheter och utmaningar och i detta sammanhang samarbeta med medlemsstaterna, partnerländerna, internationella organisationer och andra givare.

Unionen ska verka för en effektiv multilateralism genom att främja samarbetet med internationella organisationer och andra givare.

Unionen ska beakta och inom ramen för den regelbundna politiska dialogen med partnerländerna ta upp deras resultat när det gäller fullgörandet av förpliktelser och åtaganden, inbegripet Agenda 2030, genomförandet av internationella människorättskonventioner och andra konventioner, inbegripet konventionerna om kärnsäkerhetsnormer, internationella avtal, i synnerhet Parisavtalet, och avtalsförhållanden med unionen, särskilt associeringsavtal, partnerskaps- och samarbetsavtal och handelsavtal.

6.   Samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna, å ena sidan, och partnerländerna, å andra sidan, ska i förekommande fall och oberoende av metod för genomförande, baseras på och främja principerna för utvecklingseffektivitet, dvs. partnerländernas egenansvar för utvecklingsprioriteringarna, med fokus på resultat, inkluderande utvecklingspartnerskap, transparens och ömsesidig ansvarighet. Unionen ska främja en verkningsfull och effektiv mobilisering och användning av resurser.

I överensstämmelse med principen om inkluderande partnerskap och insyn ska kommissionen, om lämpligt, se till att vederbörligt samråd förs med berörda parter i partnerländerna, däribland det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter, och att de utan onödigt dröjsmål får tillgång till relevant information så att de kan delta på ett adekvat sätt och spela en meningsfull roll vid utformningen, genomförandet och övervakningen av programmen. Vid behov ska kommissionen också se till att en förstärkt dialog förs med den privata sektorn.

I enlighet med principen om egenansvar ska kommissionen, när så är lämpligt, främja användningen av partnerländernas institutioner och system för genomförandet av programmen.

7.   Unionen och medlemsstaterna ska, i syfte att främja åtgärdernas och initiativens komplementaritet och effektivitet, säkerställa samordning av sin politik och regelbundet samråda med varandra om sina stödprogram, bland annat i internationella organisationer och i samband med internationella konferenser.

Unionen och medlemsstaterna ska samordna sina respektive stödprogram i syfte att öka effektiviteten och ändamålsenligheten.

Vid genomförandet av instrumentet och samarbetet med medlemsstaterna ska unionen främja delaktighet och därvid sträva efter att maximera mervärdet och beakta erfarenheter och kapacitet, och på så sätt stärka gemensamma intressen, värden och mål. Unionen ska uppmuntra utbyte av bästa praxis och kunskapsdelning mellan medlemsstaternas organ och experter.

8.   Program och åtgärder inom ramen för instrumentet ska integrera kampen mot klimatförändringar, miljöskydd, mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och, i förekommande fall, katastrofriskreducering och ta hänsyn till sambanden mellan målen för hållbar utveckling, för att främja integrerade åtgärder som kan skapa sidovinster och uppfylla flera olika mål på ett samstämmigt sätt. Dessa program och åtgärder ska baseras på en övergripande multidisciplinär analys av sammanhang, kapacitet, risker och sårbarheter, omfatta en strategi för resiliens och vara konfliktkänsliga, med beaktande av konfliktförebyggande och fredsbyggande. De ska vägledas av principerna om att inte vålla skada och om att inte lämna någon utanför.

9.   Genom instrumentet ska digitalisering främjas som ett viktigt verktyg för hållbar utveckling och tillväxt för alla.

10.   Ett mer samordnat, holistiskt och strukturerat förhållningssätt till migration ska eftersträvas, där hänsyn tas till vikten av att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning. Det ska maximera synergieffekterna och bygga upp omfattande partnerskap, med särskild uppmärksamhet på ursprungs- och transitländerna. Det förhållningssättet ska kombinera alla lämpliga verktyg och de påtryckningsmöjligheter som krävs genom en flexibel incitamentbaserad ansats med, när så är lämpligt i detta sammanhang, eventuella ändringar i tilldelningen av medel med anknytning till migration i enlighet med programplaneringsprinciperna i instrumentet. Det ska beakta ett effektivt samarbete och genomförande av unionens avtal och dialoger om migration. Dessa åtgärder ska genomföras med full respekt för internationell rätt, inbegripet internationell människorättslagstiftning och internationell flyktingrätt, och unionens och medlemsstaternas befogenheter. Effektiviteten i detta förhållningssätt ska bedömas årligen eller vid behov. Migrationsrelaterade åtgärder inom ramen för instrumentet ska genomföras för att stödja unionens migrationspolitiska mål med hjälp av en flexibel finansieringsmekanism.

11.   Kommissionen ska säkerställa att åtgärder som vidtas enligt instrumentet i samband med kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, it-säkerhet och kampen mot it-brottslighet samt uppbyggnaden av militära aktörers förmåga till stöd för utveckling och säkerhet för utveckling genomförs i enlighet med internationell rätt, inbegripet internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt. I detta syfte ska kommissionen inrätta en lämplig ram för riskbedömning och övervakning. Inom den ramen ska kommissionen ta fram operativ vägledning för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna beaktas vid utformningen och genomförandet av dessa åtgärder.

Sådana åtgärder ska baseras på regelbundna och robusta konfliktanalyser för att säkerställa konfliktkänslighet och genomföra en strategi för reform av säkerhetssektorn som bidrar till demokratisk samhällsstyrning, ansvarighet och människors säkerhet, inbegripet fördelar för den lokala befolkningen. Dessa åtgärder ska, i förekommande fall, integreras inom ramen för stöd på längre sikt som syftar till att reformera säkerhetssektorn.

12.   Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet och rådet, och ska på initiativ av någon av dessa tre institutioner föra diskussioner med dem, bland annat om den incitamentbaserade metod som svarar mot prestationer inom olika nyckelområden och som avses i artikel 20. Europaparlamentet får ha regelbundna diskussioner med kommissionen om sina egna stödprogram, i frågor som till exempel kapacitetsuppbyggnad, inbegripet medling och dialog i samband därmed, samt valövervakning.

13.   Kommissionen ska regelbundet utbyta information med det civila samhället.

14.   Kommissionen ska, när det är lämpligt, utarbeta och följa ramar för riskhantering, som omfattar bedömning och riskminskningsåtgärder.

15.   Unionsfinansiering enligt instrumentet får inte användas för att finansiera upphandling av vapen eller ammunition eller insatser med militära eller försvarsrelaterade konsekvenser.

1.   För att bidra till hållbar utveckling, vilket kräver stabila, fredliga och inkluderande samhällen, får unionsstöd enligt instrumentet användas inom ramen för en bredare reform av säkerhetssektorn eller för att bygga upp militära aktörers förmåga i partnerländerna, under de exceptionella omständigheter som anges i punkt 3, om syftet är att få till stånd utvecklingsverksamhet och verksamhet för säkerhet för utveckling.

2.   Stöd enligt denna artikel får särskilt omfatta tillhandahållande av program för uppbyggnad av förmåga till stöd för utveckling och säkerhet för utveckling, inklusive utbildning, handledning och rådgivning, samt tillhandahållande av utrustning, förbättringar av infrastrukturen samt tjänster som är direkt relaterade till detta stöd.

3.   Stöd enligt denna artikel ska endast ges

4.   Unionsstöd enligt denna artikel får inte användas för att finansiera uppbyggnad av militära aktörers förmåga i andra syften än för att bidra till utvecklingsverksamhet och verksamhet för säkerhet för utveckling. Det får i synnerhet inte användas för att finansiera något av följande:

5.   Vid utformningen och genomförandet av åtgärder enligt denna artikel ska kommissionen främja partnerlandets egenansvar. Den ska också utveckla de nödvändiga aspekter och den goda praxis som krävs för att säkerställa hållbarheten och ansvarigheten på medellång och lång sikt, samt främja rättsstatsprincipen och etablerade folkrättsliga principer.

1.   I syfte att uppnå instrumentets mål ska de geografiska programmen utarbetas utifrån följande samarbetsområden:

2.   Närmare uppgifter om vart och ett av de samarbetsområden som avses i punkt 1 återfinns i bilaga II.

1.   För att uppnå instrumentets mål ska de tematiska programmen omfatta följande insatsområden:

2.   Närmare uppgifter om vart och ett av de samarbetsområden som avses i punkt 1 återfinns i bilaga III.

1.   Samarbete och insatser enligt instrumentet ska programplaneras, med undantag för snabbinsatsåtgärder enligt artikel 4.4.

2.   På grundval av artikel 7 ska programplaneringen enligt instrumentet baseras på följande:

Europaparlamentet och rådet ska underrättas om resultatet av de samråd som föreskrivs i första stycket c och d.

3.   Programplaneringsdokumenten ska vara resultatbaserade och, i den mån detta är möjligt, innehålla klara mål och indikatorer. Indikatorerna ska, i förekommande fall, vara baserade på internationellt överenskomna mål och indikatorer, i synnerhet de som anges för målen för hållbar utveckling, samt resultatramar på landnivå, för att bedöma och informera om unionens bidrag till resultat när det gäller output, utfall och effekter.

1.   Planeringen av de geografiska programmen ska bygga på följande principer:

2.   Programplaneringen av geografiska program ska resultera i en särskild och specialanpassad ram för samarbetet som baseras på följande:

3.   De länder som har störst behov, särskilt MUL-länderna, låginkomstländer, länder i kris- eller efterkrissituationer eller i instabila och sårbara situationer, inbegripet små östater under utveckling och utvecklingsländer som saknar kust ska prioriteras vid tilldelningen av resurser.

4.   Dessutom ska unionen ta itu med de särskilda utmaningar som medelinkomstländer ställs inför, i synnerhet låginkomstländer som övergår till att bli medelinkomstländer.

5.   Samarbete med industrialiserade länder ska inriktas på att främja unionens och ömsesidiga intressen och värden samt gemensamt överenskomna mål och multilateralism.

6.   Instrumentet ska bidra till åtgärder som fastställs i förordning (EU) 2021/817. Ett samlat programplaneringsdokument för sju år ska upprättas i enlighet med den här förordningen, och det ska omfatta medel från IPA III-förordningen. Förordning (EU) 2021/817 ska gälla för användningen av dessa medel.

1.   Genomförandet av instrumentet ska för geografiska program ske genom fleråriga vägledande landprogram och flerlandsprogram.

2.   De fleråriga vägledande programmen ska fastställa de prioriterade områden som valts ut för unionsfinansiering, de specifika målen, de förväntade resultaten, tydliga och specifika prestationsindikatorer samt vägledande anslag, både totalt och per prioriterat område och, i tillämpliga fall, genomförandemetoderna.

3.   De fleråriga vägledande programmen ska grundas på följande:

4.   För att öka effekterna av unionens gemensamma samarbete ska unionens och medlemsstaternas programplaneringsdokument om möjligt och lämpligt ersättas av ett gemensamt programplaneringsdokument. Ett sådant gemensamt programplaneringsdokument får dock endast ersätta unionens fleråriga vägledande program, om det godkänns i en genomförandeakt som antas i enlighet med artikel 16, överensstämmer med artiklarna 12 och 13, innehåller de delar som anges i punkt 2 i den här artikeln och fastställer arbetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna.

1.   Genomförandet av instrumentet ska för tematiska program ske genom fleråriga vägledande program.

2.   Fleråriga vägledande program för de tematiska programmen ska fastställa unionens strategi, de prioriteringar som valts ut för unionsfinansiering, de specifika målen, de förväntade resultaten, tydliga och specifika prestationsindikatorer, den internationella situationen och de viktigaste partnernas verksamhet avseende det berörda temat.

I tillämpliga fall ska resurser och insatsprioriteringar fastställas för deltagande i globala initiativ.

3.   De fleråriga vägledande programmen för tematiska program ska ange det vägledande totala anslaget för varje samarbetsområde och prioritering. Det vägledande anslaget kan anges i form av ett intervall.

1.   Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta de fleråriga vägledande program som avses i artiklarna 14 och 15. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.2. Det förfarandet ska också gälla sådana översyner som avses i punkterna 3 och 4 i den här artikeln och som leder till betydande ändringar av innehållet i det fleråriga vägledande programmet.

2.   När kommissionen antar de gemensamma fleråriga programplaneringsdokument som avses i artikel 14 ska kommissionens beslut endast tillämpas på unionens bidrag till det gemensamma fleråriga programplaneringsdokumentet.

3.   De fleråriga vägledande programmen för geografiska program ska ses över efter den halvtidsutvärdering som avses i artikel 42.2 samt vid behov för ett effektivt genomförande, särskilt då betydande ändringar gjorts i den politiska ram som avses i artikel 7 eller efter en krissituation eller efterkrissituation.

4.   De fleråriga vägledande programmen för tematiska program ska ses över efter den halvtidsutvärdering som avses i artikel 42.2 samt vid behov för ett effektivt genomförande, särskilt då betydande ändringar gjorts i den politiska ram som avses i artikel 7.

5.   Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, t.ex. i samband med en kris eller vid ett omedelbart hot mot demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, får kommissionen ändra sådana fleråriga vägledande program som avses i artiklarna 14 och 15 genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det skyndsamma förfarande som avses i artikel 45.4.

1.   Det belopp som avses i artikel 6.3 ska användas där det mest behövs och är vederbörligen motiverat, bland annat för att

2.   Användandet av dessa medel ska beslutas i enlighet med de förfaranden som fastställs i artiklarna 16 och 25.

1.   För de partnerländer och territorier som förtecknas i bilaga I ska de prioriterade områdena för unionsfinansiering huvudsakligen väljas ut bland dem som ingår i associerings-, partnerskaps- och samarbetsavtalen, gemensamt överenskomna associeringsagendor och partnerskapsprioriteringar eller andra relevanta befintliga och framtida dokument som avses i artikel 14.3 c, och som gemensamt avtalas mellan unionen och partnerländerna i bilaterala och multilaterala format, inbegripet, i förekommande fall, inom det östliga partnerskapet och den europeiska grannskapspolitikens sydliga dimension, i enlighet med de specifika mål som fastställs i artikel 18 och de samarbetsområden för de geografiska programmen som anges i bilaga II.

2.   Genom undantag från artikel 13.2 och 13.3 ska unionens stöd inom ramen för de geografiska programmen i grannskapet differentieras i fråga om form och belopp med hänsyn till partnerlandets

3.   Det unionsstöd som avses i punkt 2 i denna artikel ska återspeglas i de programplaneringsdokument för geografiska program som avses i artikel 14.

1.   Preliminärt ska 10 % av den finansieringsram som anges i artikel 6.2 a första strecksatsen för att komplettera de nationella vägledande finansiella anslag som avses i artikel 14 tilldelas de partnerländer och territorier som förtecknas i bilaga I som ett incitament till att genomföra reformer. Sådana anslag ska beslutas på grundval av deras prestation och framsteg mot demokrati, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen inbegripet samarbete med det civila samhället, mänskliga rättigheter och jämställdhet, migrationssamarbete, ekonomisk styrning och reformer, särskilt de reformer som måste överenskommas gemensamt. Partnerländernas framsteg ska bedömas regelbundet, särskilt genom lägesrapporter som omfattar trender i förhållande till de föregående åren.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på stöd till det civila samhället, konfliktförebyggande och fredsbyggande, direkta personkontakter, inbegripet samarbete mellan lokala myndigheter, stöd för förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna eller krisrelaterade stödåtgärder. I händelse av en allvarlig eller ihållande försämring av situationen när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter eller rättsstatsprincipen, eller en ökad risk för konflikt, ska stödet till dessa insatser ökas, om så är möjligt och lämpligt.

1.   Gränsöverskridande samarbete enligt definitionen i artikel 2 första stycket led 5 ska omfatta samarbete längs yttre angränsande land- och sjögränser, transnationellt samarbete över större transnationella territorier eller kring havsområden samt interregionalt samarbete.

2.   Grannskapet ska bidra till de program för gränsöverskridande samarbete som avses i punkt 1 och som medfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden inom ramen för Interreg-förordningen. Upp till 5 % av finansieringsramen för grannskapet ska preliminärt anslås till stöd för dessa program.

3.   Bidrag till program för gränsöverskridande samarbete ska bestämmas och användas i enlighet med artikel 10.3 i Interreg-förordningen.

4.   Unionens medfinansieringssats får inte överstiga 90 % av de stödberättigande utgifterna för ett program för gränsöverskridande samarbete.

5.   Förfinansiering av program för gränsöverskridande samarbete får överstiga den procentsats som anges i artikel 51 i Interreg-förordningen. På begäran av förvaltningsmyndigheten får förfinansieringsnivån, varje budgetår, uppgå till 80 % av de årliga åtagandena för programmet.

6.   Ett flerårigt strategidokument för gränsöverskridande samarbete, som innehåller de uppgifter som avses i artikel 14.2 i den här förordningen, ska antas i enlighet med artikel 10.1 i Interreg-förordningen.

7.   Om program för gränsöverskridande samarbete avbryts i enlighet med artikel 12 i Interreg-förordningen får sådant stöd från finansieringsramen för grannskapet till det avbrutna programmet som fortfarande är tillgängligt främst användas för att finansiera andra gränsöverskridande program för samarbete eller övrig verksamhet inom ramen för den finansieringsramen, där så är lämpligt.

1.   Kommissionen ska anta ettåriga eller fleråriga handlingsplaner och åtgärder. Åtgärderna kan utgöras av enskilda åtgärder, särskilda åtgärder, stödåtgärder eller exceptionella stödåtgärder. Handlingsplaner och åtgärder ska ta hänsyn till den specifika situationen och ska för varje insats ange de eftersträvade målen, de förväntade resultaten och de huvudsakliga verksamheterna, metoderna för genomförande, övervakning och utvärdering, liksom budgeten och eventuella tillhörande stödutgifter.

2.   Handlingsplanerna ska grundas på programplaneringsdokument, utom i de fall som avses i punkterna 5 och 6. Handlingsplanerna ska utarbetas på ett inkluderande och transparent sätt och i god tid. Där så är lämpligt ska handlingsplanerna diskuteras gemensamt med medlemsstaterna i syfte att samarbeta bättre.

3.   Vid behov får insatser antas i form av enskilda åtgärder före eller efter antagandet av handlingsplanen. Enskilda åtgärder ska grundas på programplaneringsdokument, utom i de fall som avses i punkt 5 eller i andra vederbörligen motiverade fall.

4.   Vid oförutsedda behov eller omständigheter och om finansiering inte är möjlig från lämpligare källor, får kommissionen anta särskilda åtgärder som inte föreskrivs i programplaneringsdokumenten.

5.   Ettåriga eller fleråriga handlingsplaner och enskilda åtgärder får användas för att genomföra snabbinsatsåtgärder som avses i artikel 4.4 b och c.

6.   Kommissionen får anta exceptionella stödåtgärder för snabbinsatsåtgärder som avses i artikel 4.4 a.

En exceptionell stödåtgärd får pågå i högst 18 månader, med möjlighet till förlängning vid två tillfällen med ytterligare en period på upp till sex månader, till högst 30 månader totalt, i händelse av faktiska och oförutsedda hinder för dess genomförande, förutsatt att det belopp som avsatts för åtgärden inte höjs.

Vid utdragna kriser och konflikter får kommissionen anta en andra exceptionell stödåtgärd som får pågå i högst 18 månader. I vederbörligen motiverade fall får ytterligare åtgärder vidtas om kontinuiteten i unionens åtgärder är nödvändig och inte kan säkerställas på annat sätt.

1.   Unionsfinansieringen får täcka stödutgifter för genomförandet av instrumentet och för uppnåendet av dess mål, inklusive administrativt stöd i samband med förberedelser, uppföljning, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för detta genomförande, inbegripet utgifter vid huvudkontoren och unionens delegationer för sådant administrativt stöd och samordningsstöd som behövs för instrumentet, och för att förvalta åtgärder som finansieras inom ramen för instrumentet, inbegripet informations- och kommunikationsåtgärder samt gemensamma it-system.

2.   När stödutgifter inte ingår i de handlingsplaner eller åtgärder som avses i artikel 23 ska kommissionen anta stödåtgärder i tillämpliga fall. Unionsfinansiering genom stödåtgärder kan omfatta följande:

1.   Handlingsplaner och åtgärder ska antas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 45.2.

2.   Det förfarande som avses i punkt 1 ska inte krävas för

När det gäller fleråriga handlingsplaner och åtgärder ska de tröskelvärden som avses i punkt 2 första stycket a, b, c och d iv tillämpas på årsbasis.

Handlingsplaner och åtgärder, förutom exceptionella stödåtgärder, och tekniska ändringar som antas i enlighet med denna punkt ska inom en månad från det att de antas meddelas Europaparlamentet och medlemsstaterna genom den berörda kommitté som avses i artikel 45.

3.   Innan kommissionen antar eller förlänger en exceptionell stödåtgärd som inte överstiger 20 000 000 EUR, ska den informera Europaparlamentet och rådet om åtgärdens art, mål och beräknade belopp. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet innan den gör väsentliga förändringar av de exceptionella stödåtgärder som redan har antagits. Kommissionen ska ta hänsyn till den relevanta politiska strategin vid planeringen av åtgärderna och vid deras genomförande, så att konsekvensen i unionens yttre åtgärder bevaras.

4.   Om det krävs av vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, till exempel kriser, naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan eller omedelbara hot mot demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande friheterna, får kommissionen anta handlingsplaner och åtgärder eller ändringar av befintliga handlingsprogram och åtgärder som genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 45.4.

5.   En lämplig miljöprövning, bl.a. av klimatförändringseffekter och inverkan på biologisk mångfald, ska göras på åtgärdsnivå, i enlighet med gällande unionslagstiftningsakter, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (42) och rådets direktiv 85/337/EEG (43), och ska om så är tillämpligt omfatta en miljökonsekvensbedömning, som inbegriper konsekvenserna vad gäller klimatförändringar, ekosystem och biologisk mångfald, för miljökänsliga projekt, särskilt för stora nya infrastrukturprojekt.

Andra lämpliga förhandsbedömningar, som står i proportion till målen och beloppen för de planerade insatserna och åtgärderna, ska genomföras för att fastställa de eventuella konsekvenserna av och riskerna med dessa insatser och åtgärder vad gäller mänskliga rättigheter, tillgång till naturresurser såsom mark, samt sociala normer, bland annat i form av konsekvensbedömningar för större insatser och åtgärder som väntas få betydande inverkan på dessa områden.

Strategiska miljöbedömningar, som inbegriper konsekvenserna vad gäller klimatförändringar, ska när så är lämpligt användas vid genomförandet av sektorsprogram. De berörda parternas deltagande i miljöbedömningar och allmänhetens tillgång till resultatet av sådana bedömningar ska säkerställas.

1.   Kommissionen ska, i enlighet med budgetförordningen, genomföra finansiering enligt detta instrument antingen direkt av kommissionen, via unionens delegationer eller genomförandeorgan eller indirekt genom någon av de enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i den förordningen.

2.   Finansiering enligt detta instrument får även tillhandahållas genom bidrag till internationella, regionala eller nationella fonder, till exempel sådana som inrättats eller förvaltas av EIB, av medlemsstater eller partnerländer och partnerregioner, av internationella organisationer eller av andra givare.

3.   De enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i budgetförordningen och berättigade motparter som avses i artikel 35.4 i den här förordningen ska årligen fullfölja sina rapporteringsskyldigheter enligt artikel 155 i budgetförordningen. Rapporteringskraven för var och en av dessa enheter anges i ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap, överenskommelsen om medverkan, överenskommelsen om budgetgarantier eller finansieringsöverenskommelsen.

4.   De åtgärder som finansieras inom ramen för instrumentet får genomföras genom parallell eller gemensam medfinansiering.

5.   Vid parallell medfinansiering delas en åtgärd upp i ett flertal klart identifierbara komponenter, där var och en finansieras av någon av de partner som svarar för medfinansieringen, så att det alltid går att fastställa för vilket ändamål medlen tilldelas och dubbelfinansiering undviks.

6.   Vid gemensam medfinansiering ska den totala kostnaden fördelas för en åtgärd mellan de partner som svarar för medfinansieringen, och medlen läggs samman på ett sådant sätt att det inte längre går att fastställa varifrån medlen för en viss verksamhet inom ramen för åtgärden kommer.

7.   Samarbetet mellan unionen och dess olika partner får ske i form av exempelvis följande:

1.   Unionsfinansiering får tillhandahållas genom sådana typer av finansiering som tas upp i budgetförordningen, och i synnerhet följande:

2.   När kommissionen arbetar tillsammans med berörda parter i partnerländer, exempelvis organisationer i det civila samhället och lokala myndigheter, ska den ta hänsyn till deras särdrag, inbegripet behov och sammanhang, när den fastställer finansieringsvillkoren, typen av bidrag, villkoren för tilldelning och de administrativa bestämmelserna för förvaltningen av bidrag, i syfte att nå ut till och tillgodose behoven hos så många olika av dessa berörda parter som möjligt. Särskilda arrangemang ska uppmuntras i enlighet med budgetförordningen, till exempel partnerskapsavtal, bemyndiganden för ekonomiskt stöd till tredje part, direkt tilldelning eller ansökningsomgångar med begränsat berättigande, eller enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonfinansiering samt sådan finansiering utan koppling till kostnader som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

3.   Utöver i de fall som anges i artikel 195 i budgetförordningen, får direkt tilldelning användas för följande:

Budgetstöd, bland annat genom prestationsavtal om sektorreformer, ska bygga på partnerländernas egenansvar, ömsesidiga ansvarighet och gemensamma åtaganden, med beaktande av deras resultat och framsteg, för universella värden, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och syftar till att stärka partnerskapet mellan unionen och partnerländerna. Det ska omfatta en förstärkt politisk dialog, kapacitetsuppbyggnad och förbättrad samhällsstyrning, som ett komplement till partnerländernas ansträngningar att öka sina intäkter och använda medlen på ett bättre sätt, i syfte att stödja en hållbar tillväxt för alla, skapande av anständigt arbete, med särskilt fokus på ungdomar, fattigdomsutrotning och minskad ojämlikhet, samt bygga och konsolidera demokratier och fredliga samhällen. Budgetstödet ska också bidra till jämställdhet.

Alla beslut om att bevilja budgetstöd ska bygga på principer för budgetstöd som unionen enas om, tydliga kriterier för stödberättigande och en noggrann bedömning av riskerna och nyttan.

4.   Budgetstödet ska differentieras för att bättre svara mot de politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållandena i partnerlandet, med beaktande av instabila situationer.

När budgetstöd ges i enlighet med artikel 236 i budgetförordningen ska kommissionen tydligt fastställa och övervaka kriterier för villkorat budgetstöd, inbegripet framsteg när det gäller reformer och transparens, och ska stödja utvecklingen av parlamentarisk kontroll, nationell revisionskapacitet samt ökad transparens och allmänhetens tillgång till information.

5.   Utbetalningen av budgetstödet ska grundas på indikatorer som visar att tillfredsställande framsteg har gjorts när det gäller att uppnå de mål som överenskommits med partnerlandet.

6.   I enlighet med artikel 193.2 andra stycket a i budgetförordningen får verksamheter som stöds inom ramen för instrumentet och de underliggande kostnaderna, som uppkom under 2021, i vederbörligen motiverade undantagsfall som anges i finansieringsbeslutet, anses vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även om dessa verksamheter genomfördes och kostnaderna uppkom innan bidragsansökan lämnades in.

7.   Finansieringsinstrument, budgetgarantier och blandfinansieringsinsatser enligt instrumentet ska genomföras i enlighet med de principer som fastställs i artikel 209.1 i budgetförordningen och om möjligt under EIB:s ledning eller under en multilateral europeisk finansieringsinstitution, till exempel Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, eller en bilateral europeisk finansieringsinstitution, t.ex. utvecklingsbanker, eventuellt tillsammans med ytterligare andra former av finansiellt stöd, både från medlemsstaterna och från tredje parter.

Bidrag till unionens finansieringsinstrument inom ramen för instrumentet kan ges av såväl medlemsstater som någon av de enheter som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen.

8.   De finansieringsinstrument som avses i punkt 7 får för genomförande- och rapporteringssyften grupperas i olika faciliteter.

9.   Unionsfinansieringen ska inte generera eller utlösa uttag av särskilda skatter, tullar eller avgifter.

10.   Skatter, tullar och avgifter som tas ut av partnerländerna kan omfattas av finansiering enligt instrumentet.

1.   Deltagande i upphandling, förfaranden för tilldelning av bidrag eller priser för åtgärder som finansieras inom ramen för geografiska program och det tematiska programmet för det civila samhällets organisationer och det tematiska programmet om globala utmaningar ska vara öppet för internationella organisationer och alla andra rättsliga enheter som är medborgare i och, när det gäller juridiska personer, som också faktiskt är etablerade i följande länder:

2.   Utan att det påverkar de begränsningar som följer av åtgärdens art och mål, ska deltagande i upphandlingsförfaranden och förfaranden för tilldelning av bidrag och priser för åtgärder som finansieras inom ramen för det tematiska programmet för mänskliga rättigheter och det tematiska programmet för demokrati och för fred, stabilitet och konfliktförebyggande samt snabbinsatsåtgärder stå öppet utan begränsningar.

3.   Alla varor och all materiel som finansieras genom instrumentet får ha sitt ursprung i vilket land som helst.

4.   Bestämmelserna om stödberättigande i denna artikel ska inte gälla för eller skapa nationalitetsrestriktioner för fysiska personer som är anställda hos eller på annat sätt rättsligt står under avtal med en entreprenör eller i tillämpliga fall underleverantör som kan komma i fråga för finansiering.

5.   När det gäller åtgärder som medfinansieras av en enhet, eller som genomförs med direkt eller indirekt förvaltning med sådana enheter som avses i artikel 62.1 c ii–viii i budgetförordningen, ska reglerna för stödberättigande för dessa enheter också tillämpas.

6.   Om givare tillhandahåller medel till en förvaltningsfond som inrättats av kommissionen eller genom externa inkomster avsatta för särskilda ändamål, ska de regler för stödberättigande som anges i akten om förvaltningsfondens inrättande, eller när det gäller externa inkomster avsatta för särskilda ändamål, i avtalet med givaren tillämpas.

7.   När det gäller åtgärder som finansieras enligt instrumentet och genom ett annat unionsprogram ska de enheter som är stödberättigade enligt något av dessa unionsprogram anses vara stödberättigade.

8.   När det gäller åtgärder som omfattar flera länder, kan rättsliga enheter som är medborgare i, och när det gäller juridiska personer som också faktiskt är etablerade i, de länder och territorier som omfattas av åtgärden anses vara stödberättigade.

9.   Reglerna för stödberättigande i denna artikel får begränsas med hänsyn till de sökandes nationalitet, geografiska läge eller karaktär, i den utsträckning sådana begränsningar är nödvändiga på grund av en åtgärds specifika art och mål och när de är nödvändiga för ett verkningsfullt genomförande av den.

10.   Anbudsgivare, sökande och kandidater från länder som inte är stödberättigade får komma ifråga för förfarandet i akuta situationer eller om tjänster saknas på marknaderna i de berörda länderna eller territorierna, eller i andra vederbörligen motiverade fall där tillämpning av reglerna för stödberättigande skulle göra det omöjligt eller alltför svårt att genomföra en åtgärd.

11.   För att främja lokal kapacitet och lokala marknader och inköp ska lokala och regionala entreprenörer prioriteras när det i budgetförordningen föreskrivs tilldelning på grundval av ett enda anbud. I samtliga andra fall ska lokala och regionala entreprenörers deltagande främjas i enlighet med de relevanta bestämmelserna i den förordningen. Hållbarhetskriterier och kriterier för tillbörlig aktsamhet ska främjas.

12.   Inom ramen för det tematiska programmet för mänskliga rättigheter och demokrati ska alla enheter som inte omfattas av definitionen av rättslig enhet i artikel 2 första stycket led 6 vara stödberättigade om detta är nödvändigt för att fullfölja insatserna enligt det programmet.

1.   Förutom vad som anges i artikel 12.4 i budgetförordningen ska outnyttjade åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden enligt instrumentet överföras automatiskt och får bli föremål för åtaganden respektive användas fram till den 31 december påföljande budgetår. Det överförda beloppet ska användas först under det följande budgetåret.

Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om åtagandebemyndiganden som förts över i enlighet med artikel 12.6 i budgetförordningen.

2.   Utöver de regler som fastställs i artikel 15 i budgetförordningen om att göra anslagen disponibla på nytt ska åtagandebemyndiganden motsvarande de belopp som dragits tillbaka till följd av att en åtgärd enligt instrumentet helt eller delvis inte har genomförts göras disponibla på nytt till förmån för den ursprungliga budgetposten.

3.   Budgetmässiga åtaganden för åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår får delas upp över flera år i årliga delåtaganden, i enlighet med artikel 112.2 i budgetförordningen.

Artikel 114.2 tredje stycket i budgetförordningen ska inte gälla för de fleråriga åtgärder som avses i första stycket i denna punkt. Kommissionen ska automatiskt dra tillbaka alla delar av ett budgetåtagande för en åtgärd som, senast den 31 december det femte året efter året för budgetåtagandet, inte har använts till förfinansiering eller mellanliggande betalningar eller för vilka ingen attesterad utgiftsdeklaration eller betalningsansökan har lämnats in.

Punkt 2 i denna artikel ska även gälla årliga delåtaganden.

4.   Med avvikelse från artikel 209.3 i budgetförordningen ska återbetalningar och inkomster som genereras inom ramen för ett finansieringsinstrument och budgetgarantier återföras till den ursprungliga budgetposten som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål efter avdrag för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter. Vart femte år ska kommissionen granska det bidrag som gjorts för att uppnå unionens mål med, och effektiviteten i, befintliga finansieringsinstrument.

1.   Den finansieringsram som avses i artikel 6.2 a ska omfatta Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) och garantin för yttre åtgärder.

2.   Målet för EFHU+ i egenskap av ett integrerat finansiellt paket som tillhandahåller finansiell kapacitet i form av bidrag, finansieringsinstrument, budgetgarantier och blandfinansieringsinsatser och sådant tekniskt stöd som avses i artikel 27.1 i denna förordning, ska vara att stödja investeringar och öka tillgången till finansiering som ett sätt att bidra till uppnåendet av de mål och allmänna principer som fastställs i artiklarna 3 och 8 i denna förordning och i förekommande fall målen för IPA III-förordningen samtidigt som additionaliteten och utvecklingseffekten maximeras och innovativa produkter levereras, däribland till mikroföretag samt små och medelstora företag.

EFHU+ ska särskilt främja hållbar och inkluderande ekonomisk, miljömässig och social utveckling, en övergång till en hållbar ekonomi som präglas av mervärde och stabila investeringsförutsättningar. EFHU+ ska även främja den socioekonomiska och miljömässiga resiliensen i partnerländerna, med särskild inriktning på fattigdomsutrotning. EFHU+ ska alltså samtidigt bidra till en minskning av de socioekonomiska klyftorna, hållbar tillväxt för alla, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, miljöskydd och miljöförvaltning, skapandet av anständiga arbetstillfällen på grundval av ILO:s grundläggande arbetsnormer, ekonomiska möjligheter, färdigheter och företagande, socioekonomiska sektorer, inklusive sociala företag och kooperativ, mikroföretag samt små och medelstora företag, hållbar konnektivitet, stöd till sårbara grupper, främjande av mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors och ungdomars egenmakt, samt till att ta itu med specifika socioekonomiska bakomliggande orsaker till irreguljär migration och de bakomliggande orsakerna till tvångsförflyttning, i enlighet med de prioriterade områden som fastställs i bilaga V och relevanta vägledande programplaneringsdokument.

Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt länder som identifierats som instabila eller konfliktdrabbade länder, MUL-länderna och djupt skuldtyngda fattiga länder, bland annat genom att tillhandahålla stöd till institutionell kapacitetsuppbyggnad, ekonomisk styrning och tekniskt stöd.

3.   Garantin för yttre åtgärder ska stödja EFHU+-insatser som omfattas av budgetgarantier i enlighet med artiklarna 32–39 i denna förordning. Garantin för yttre åtgärder ska även understödja makroekonomiskt stöd och lån till tredjeländer i enlighet med artikel 10.2 i förordning (Euratom) 2021/948.

4.   Inom ramen för garantin för yttre åtgärder kan unionen garantera insatser enligt garantiavtal som undertecknas mellan den 1 januari 2021 och den 31 december 2027, för upp till 53 449 000 000 EUR.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att ändra det högsta beloppet för garantin för yttre åtgärder med upp till 20 %.

5.   Avsättningsnivån ska variera mellan 9 % och 50 % beroende på typ av insats.

Ett högsta belopp på 10 000 000 000 EUR från unionsbudgeten får avsättas för garantin för yttre åtgärder. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att ändra detta högsta belopp i syfte att säkerställa att avsättningsbeloppet återspeglar belopp och avsättningsnivåer för garantin för yttre åtgärder, med hänsyn till typen av garanterade insatser.

Avsättningsnivån för garantin för yttre åtgärder ska vara 9 % för unionens makroekonomiska stöd och för budgetgarantier som omfattar statsrisker i samband med utlåning.

Avsättningsnivåerna ska ses över åtminstone vart tredje år från och med det datum då denna förordning börjar tillämpas enligt artikel 51. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att ändra dessa avsättningsnivåer.

6.   Garantin för yttre åtgärder ska betraktas som en enda garanti i den gemensamma avsättningsfond som inrättas genom artikel 212 i budgetförordningen.

7.   EFHU+ och garantin för yttre åtgärder kan stödja finansierings- och investeringsinsatser i partnerländerna i de geografiska områden som avses i artikel 4.2. Avsättningar till garantin för yttre åtgärder ska finansieras från budgeten för de berörda geografiska program som inrättas genom artikel 6.2 a och ska överföras till den gemensamma avsättningsfonden. EFHU+ och garantin för yttre åtgärder kan också stödja insatser hos de bidragsmottagare som förtecknas i den relevanta bilagan till IPA III-förordningen. Finansieringen av dessa insatser inom ramen för EFHU+ och för avsättning av medel till garantin för yttre åtgärder ska finansieras genom IPA III-förordningen. Avsättningar till garantin för yttre åtgärder för lån till tredjeländer som avses i artikel 10.2 i förordning (Euratom) 2021/948 ska finansieras genom den förordningen.

8.   Den avsättning som avses i artikel 211.2 i budgetförordningen ska upprättas på grundval av unionens totala låneåtaganden som tillåts enligt den här förordningen. De årliga avsättningar som krävs kan ställas under en period som inte överstiger sju år. Avsättningar för garantier som tillåts enligt förordning (EU) 2017/1601 och för garantier, ekonomiskt stöd och Euratomlån till tredjeländer som tillåts med stöd av grundläggande rättsakter vars avsättningar regleras i förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 ska också fortsättningsvis följa bestämmelserna i dessa förordningar.

9.   Nettotillgångar den 31 juli 2021 i EFHU-garantifonden och garantifonden för åtgärder avseende tredje land som inrättades genom förordning (EU) 2017/1601 respektive förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 ska överföras till den gemensamma avsättningsfonden i syfte att avsätta medel för budgetgarantier som tillåts enligt förordning (EU) 2017/1601 och garantier, ekonomiskt stöd och Euratomlån till tredjeländer som tillåts med stöd av grundläggande rättsakter vars avsättningar regleras i förordning (EG, Euratom) nr 480/2009.

1.   EFHU+ ska bestå av regionala investeringsplattformar inom de regionala områden som fastställs i artikel 4.2 i denna förordning och IPA III-förordningen och upprättas på grundval av de arbetsmetoder, förfaranden och strukturer som används för unionens befintliga externa instrument för blandfinansiering, vilka får kombinera sina blandfinansieringsinsatser och insatser enligt garantin för yttre åtgärder inom ramen för EFHU+.

2.   Kommissionen ska säkerställa förvaltningen av EFHU+.

1.   Vid säkerställandet av förvaltningen av EFHU+ ska kommissionen bistås av en strategisk styrelse (den strategiska styrelsen för EFHU+), utom när det gäller de insatser som omfattar bidragsmottagare på västra Balkan som förtecknas i den relevanta bilagan till IPA III-förordningen, som ska ha en särskild strategisk styrelse.

2.   Den strategiska styrelsen för EFHU+ ska ge kommissionen råd när det gäller den strategiska inriktningen och prioriteringarna för investeringarna enligt garantin för yttre åtgärder inom ramen för EFHU+, inbegripet vad beträffar de investeringsfönster som avses i artikel 36, och bidra till anpassningen av dem till de vägledande principerna och målen för unionens yttre åtgärder, utvecklingspolitiken, den europeiska grannskapspolitiken samt till målen i artikel 3 och syftet med EFHU+ i enlighet med artikel 31. Den strategiska styrelsen för EFHU+ ska också stödja kommissionen vid fastställandet av de övergripande investeringsmålen vad gäller användningen av garantin för yttre åtgärder för att stödja EFHU+-insatser och övervaka att investeringsfönstren får en lämplig och mångsidig geografisk och tematisk täckning.

3.   Den strategiska styrelsen för EFHU+ ska även stödja den övergripande samordningen, komplementariteten och samstämmigheten mellan de regionala investeringsplattformarna, mellan de tre pelarna i den externa investeringsplanen, mellan den externa investeringsplanen och unionens övriga insatser på migrationsområdet och för genomförandet av Agenda 2030, inbegripet kampen mot klimatförändringar, samt med unionens program för externa åtgärder och finansieringsinstrument.

4.   Den strategiska styrelsen för EFHU+ ska bestå av företrädare för kommissionen och för den höga representanten, för alla medlemsstater och för EIB. Europaparlamentet ska ha observatörsstatus. Bidragsgivare, berättigade motparter, partnerländer, relevanta regionala organisationer och andra berörda parter får när så är lämpligt tilldelas observatörsstatus. Den strategiska styrelsen för EFHU+ ska rådfrågas innan en ny observatör inkluderas. Kommissionen och den höga representanten ska gemensamt svara för ordförandeskapet i den strategiska styrelsen för EFHU+.

5.   Den strategiska styrelsen för EFHU+ ska sammanträda minst två gånger per år och ska om möjligt anta yttranden genom konsensus. Ytterligare sammanträden kan när som helst sammankallas av ordföranden eller på begäran av en tredjedel av ledamöterna. När konsensus inte kan uppnås, ska rösträtterna tillämpas på det sätt som överenskommits vid det första mötet i den strategiska styrelsen för EFHU+ och som fastställts i arbetsordningen. Arbetsordningen ska fastställa ramarna för observatörernas roll. Protokollen och dagordningarna för sammanträdena i den strategiska styrelsen för EFHU+ ska offentliggöras efter det att de antagits.

6.   Kommissionen ska varje år lämna en rapport till den strategiska styrelsen för EFHU+ om de framsteg som gjorts i genomförandet av EFHU+. Som komplement till den ovannämnda rapporteringen ska den strategiska styrelsen för västra Balkan informera om de framsteg som gjorts i genomförandet av garantiinstrumentet för regionen. Den strategiska styrelsen ska gå igenom de utvärderingsrapporter som avses i artikel 42.5 och ta dem i beaktande.

Den strategiska styrelsen för EFHU+ ska regelbundet anordna samråd med relevanta berörda parter om den strategiska inriktningen för och genomförande av EFHU+.

7.   Behovet av att ha en enda enhetlig riskhanteringsram för EFHU+ påverkas inte av att det finns en strategisk styrelse för EFHU+ och en strategisk styrelse för västra Balkan.

8.   Riskhanteringsfunktionen för garantier inom ramen för EFHU+ ska beakta målen och principerna i instrumentet. Metoderna för riskbedömning och ersättning inom ramen för EFHU+ ska tillämpas konsekvent på alla investeringsfönster, inbegripet de som avses i artikel 36. En teknisk riskbedömningsgrupp ska inrättas av kommissionen. Kommissionen ska se till att den tekniska riskbedömningsgruppens funktionssätt är högkvalitativt, oberoende, opartiskt och inkluderande. Kommissionens ska även säkerställa att information och analyser delas med alla medlemsstater utan dröjsmål och på ett transparent och inkluderande sätt, med vederbörlig hänsyn till konfidentialitet. Den tekniska riskbedömningsgruppens sammansättning, arbetsordning och arbetsmetoder ska vara inkluderande, öppna för experter från EIB, andra berättigade motparter och berörda medlemsstater, och ska föreläggas den strategiska styrelsen för EFHU+. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om den tekniska riskbedömningsgruppens sammansättning, mandat och arbetsordning och säkerställa dess medlemmars opartiskhet och frånvaro av intressekonflikter.

9.   Under tillämpningsperioden för EFHU+ ska den strategiska styrelsen för EFHU+ så snart som möjligt anta och offentliggöra riktlinjer om hur överensstämmelsen mellan EFHU+-insatser och de syften, mål och kriterier för stödberättigande som föreskrivs i artiklarna 31 och 35 ska säkerställas.

1.   De finansierings- och investeringsinsatser som är berättigade till stöd inom ramen för garantin för yttre åtgärder ska vara förenliga och samordnade med unionens politik, relevanta programplaneringsdokument samt med partnerländernas politik och strategier. De ska särskilt stödja målen, de allmänna principerna och den politiska ramen i instrumentet och, i förekommande fall, IPA III-förordningen, med vederbörlig hänsyn till de prioriterade områden som anges i bilaga V till den här förordningen.

2.   Garantin för yttre åtgärder ska stödja finansierings- och investeringsinsatser som uppfyller de villkor som anges i artikel 209.2 a–e i budgetförordningen, särskilt i fråga om behovet att uppnå additionalitet, inbegripet genom att åtgärda marknadsmisslyckanden eller mindre gynnsamma investeringsförhållanden, samordna berättigade motparters intressen, undvika att konkurrensen snedvrids, och när så är lämpligt maximera privata investeringar, och som

3.   Garantin för yttre åtgärder ska användas för att täcka riskerna för följande typer av instrument:

4.   De berättigade motparterna vad gäller garantin för yttre åtgärder ska vara de som avses i artikel 208.4 i budgetförordningen, inbegripet parter från partnerländer och tredjeländer som bidrar till garantin för yttre åtgärder, med kommissionens godkännande i enlighet med artikel 37 i den här förordningen. Dessutom, och genom undantag från artikel 62.1 c i budgetförordningen, ska organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, ett partnerland eller ett tredjeland som har bidragit till garantin för yttre åtgärder i enlighet med artikel 37 i den här förordningen, och som ger tillräckliga garantier för sin ekonomiska kapacitet, vara berättigade inom ramen för garantin för yttre åtgärder.

5.   Berättigade motparter ska följa reglerna och villkoren i artikel 62.1 c i budgetförordningen. Vad gäller organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, ett partnerland eller ett tredjeland som har bidragit till garantin för yttre åtgärder i enlighet med artikel 37 i den här förordningen, ska företräde ges till de organ som offentliggör information som rör kriterier i fråga om miljö, samhällsansvar, skatt och bolagsstyrning.

Kommissionen ska säkerställa att berättigade motparter, inbegripet små och medelstora motparter, använder tillgängliga resurser på ett ändamålsenligt, effektivt och rättvist sätt och samtidigt främja samarbetet mellan dem och vederbörligen beakta deras kapacitet, mervärde och erfarenheter.

Kommissionen ska säkerställa en rättvis behandling av alla berättigade motparter i enlighet med artikel 27.7, och säkerställa att intressekonflikter undviks under hela genomförandeperioden för EFHU+. För att säkerställa komplementaritet får kommissionen från berättigade motparter begära alla relevanta upplysningar om deras insatser utanför EFHU+.

6.   Det villkor som föreskrivs i artikel 219.4 i budgetförordningen om bidrag med egna medel ska tillämpas för varje berättigad motpart som tilldelats en budgetgaranti på portföljbasis med stöd av instrumentet.

7.   Kommissionen ska välja ut de berättigade motparterna i enlighet med artikel 154 i budgetförordningen, och därvid ta hänsyn till följande:

8.   På grundval av de fleråriga vägledande programmen och de utlåtanden som lämnats av den strategiska styrelsen för EFHU+ och den strategiska styrelsen för västra Balkan ska kommissionen, efter samråd med de regionala operativa styrelserna och efter att ha informerat Europaparlamentet och rådet, fastställa investeringsfönster för regioner, specifika partnerländer eller bådadera, för specifika sektorer, eller för specifika projekt, specifika kategorier av slutgiltiga bidragsmottagare eller bådadera, vilka ska finansieras enligt instrumentet, som omfattas av garantin för yttre åtgärder upp till ett fastställt belopp. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om hur investeringsfönstren uppfyller villkoren i denna artikel och om de närmare finansieringsprioriteringarna. Alla ansökningar om finansiellt stöd inom investeringsfönster ska lämnas till kommissionen.

Valet av investeringsfönster ska vederbörligen motiveras genom en analys av marknadsmisslyckandet eller de mindre gynnsamma investeringsförhållandena och en bedömning av dess överensstämmelse med prioriteringarna i den här förordningen och, i förekommande fall, IPA III-förordningen. Kommissionen ska genomföras denna analys i samarbete med potentiellt berättigade motparter och berörda parter.

Berättigade motparter får tillhandahålla de instrument som avses i punkt 3 inom ett investeringsfönster eller ett enskilt projekt som förvaltas av en berättigad motpart. Instrumenten får tillhandahållas till förmån för partnerländer, inbegripet instabila eller konfliktdrabbade länder eller länder som står inför utmaningar i samband med återuppbyggnad och återhämtning efter konflikter, till förmån för dessa partnerländers institutioner, inbegripet deras statligt och privat ägda lokala banker och finansieringsinstitutioner, samt till förmån för enheter i den privata sektorn, däribland mikroföretag samt små och medelstora företag, i dessa partnerländer. Instrumenten får inte gynna företag som kontrolleras av den militära sektorn eller sektorn för statens säkerhet, med undantag för vederbörligen motiverade fall.

9.   Kommissionen ska bedöma de insatser som stöds av garantin för yttre åtgärder mot bakgrund av de kriterier för stödberättigande som fastställs i punkterna 1, 2 och 3, om möjligt på grundval av unionens och berättigade motparters befintliga system för resultatmätning. Kommissionen ska upprätta en checklista över de kriterier för stödberättigande som anges i artiklarna 31, 35.1 och 35.2 och ska på grundval av den information som de berättigade motparterna lämnat bedöma och välja ut alla förslag som ska stödjas av garantin för yttre åtgärder i förhållande till denna checklista. Vid behov ska kommissionen begära att de berättigade motparterna förtydligar eller justerar den lämnade informationen. Kommissionen ska på årsbasis offentliggöra dessa checklistor och resultaten av sin bedömning för varje investeringsfönster fördelat per land och sektor.

10.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att ändra de prioriterade områdena i bilaga V.

1.   EIB ska genomföra ett exklusivt särskilt investeringsfönster som omfattar en total risktäckning för insatser med statliga motparter och icke-kommersiella lokala/regionala motparter till ett vägledande minimibelopp på 11 000 000 000 EUR, som ska programplaneras i enlighet med de förfaranden som fastställs i kapitlen I och III i denna avdelning.

EIB ska ha ensamrätt till insatser med statliga motparter och icke-kommersiella lokala/regionala motparter inom ramen för detta exklusiva särskilda investeringsfönster. Bidrag till egna medel ska inom detta exklusiva särskilda investeringsfönster förstås som övertagande av kvarstående risk, och EU-garantin ska täcka 65 % av det sammanlagda belopp som utbetalats och garanterats inom ramen för EIB:s finansieringsinsatser, minus återbetalda belopp, plus alla därtill knutna kostnader.

Om EIB inte kan genomföra eller beslutar att inte genomföra insatser inom detta exklusiva särskilda investeringsfönster ska genomförandet av dessa insatser, genom undantag från andra stycket, vara öppet för andra berättigade motparter i enlighet med villkor som ska fastställas i de relevanta avtalen avseende garantin för yttre åtgärder, som ska ta hänsyn till de villkor som EIB erbjöds för samma typ av insatser och till de särskilda behov, förhållanden och särdrag som föreligger hos den berättigade motpart som ska genomföra dessa insatser.

2.   EIB ska vara berättigad att genomföra insatser med lokala/regionala motparter som inte omfattas av det exklusiva särskilda investeringsfönster som avses i punkt 1 och insatser med den privata sektorn. Det förfarande som avses i artikel 35 ska användas för att om det är lämpligt anförtro EIB två ytterligare särskilda investeringsfönster som omfattar

3.   Det vägledande beloppet för de särskilda investeringsfönster som avses i punkterna 1 och 2 ska vara 26 725 000 000 EUR.

EIB ska vid genomförandet av de särskilda investeringsfönster som avses i punkterna 1 och 2 följa denna förordning, inbegripet dess övergripande mål och målen för EFHU+ och, i förekommande fall, IPA III-förordningen samt de relevanta programplaneringsdokumenten och rapporteringskraven.

4.   I det relevanta garantiavtalet avseende yttre åtgärder kan det, i enlighet med artikel 209.2 f i budgetförordningen och beroende på karaktären hos och det politiska målet för det exklusiva särskilda investeringsfönster som avses i punkt 1, föreskrivas att unionen inte ska få ersättning för insatser inom ramen för det investeringsfönstret.

5.   Vid tillämpningen av denna artikel ska insatser med lokala/regionala motparter anses vara kommersiella om inte annat vederbörligen motiverats av EIB och bekräftats av kommissionen.

Insatserna inom det särskilda investeringsfönster som avses i punkt 2 b ska vara förenliga med de insatser som genomförs av medlemsstaternas exportkreditinstitut.

6.   EIB ska vara föremål för yttrande från de styrelser som anges i artiklarna 33 respektive 34.

EIB:s insatser som omfattas av de investeringsfönster som avses i denna artikel ska uppfylla bedömningskriterierna för stödberättigande i artikel 35.9 inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 19 i protokoll nr 5 om EIB:s stadga, fogat till EUF-fördraget. EIB ska i rätt tid tillhandahålla all information som kommissionen behöver för det ändamålet. EIB:s finansieringsinsatser som omfattas av dessa investeringsfönster ska inte omfattas av EU-garantin om de avstyrkts av kommissionen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 19 i protokoll nr 5 om EIB:s stadga, fogat till EUF-fördraget. Alla ytterligare villkor som gäller för EIB ska fastställas i de relevanta garantiavtalen avseende yttre åtgärder.

7.   EIB ska vara berättigad att genomföra åtgärder inom ramen för andra investeringsfönster som fastställs enligt artikel 35.8.

8.   Kommissionen och EIB ska i enlighet med denna förordning, inbegripet dess mål och principer, de relevanta programplaneringsdokumenten och, i förekommande fall, IPA III-förordningen, ingå särskilda garantiavtal avseende yttre åtgärder för de särskilda investeringsfönster som avses i punkterna 1 och 2.

1.   Medlemsstater, tredjeländer och andra tredje parter kan bidra till garantin för yttre åtgärder.

Genom undantag från artikel 218.2 andra stycket i budgetförordningen ska de avtalsslutande parterna i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ha rätt att ge bidrag antingen i form av garantier eller kontantbidrag.

Tredjeländer som inte är avtalsslutande parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och andra tredje parter ska lämna bidrag i form av kontantbidrag och med förbehåll för yttrandet från den strategiska styrelsen för EFHU+ och kommissionens godkännande.

Medlemsstaterna får begära att deras bidrag öronmärks för inledande av åtgärder i specifika regioner, länder, sektorer eller befintliga investeringsfönster. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om de bidrag som godkänts.

2.   Bidrag i form av en garanti får inte överstiga 50 % av det belopp som avses i artikel 31.4.

Bidragen från medlemsstater och de avtalsslutande parterna i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i form av garantier får endast användas för att betala garantianspråk när finansieringen från unionens allmänna budget, ökad med eventuella andra kontantbidrag, har använts till att betala garantianspråk.

Alla bidrag får användas för att täcka garantianspråk, oavsett om de är öronmärkta eller inte.

Kommissionen ska, på unionens vägnar, ingå ett bidragsavtal med bidragsgivaren, som bland annat ska innehålla bestämmelser om betalningsvillkoren.

1.   Kommissionen ska, på unionens vägnar, ingå avtal avseende garantin för yttre åtgärder för de berättigade motparter som valts ut i enlighet med artikel 35. Avtal får ingås med ett konsortium bestående av två eller flera berättigade motparter. I enlighet med artikel 219.1 i budgetförordningen ska budgetgarantier vara oåterkalleliga, ovillkorliga och kunna tas i anspråk på begäran för de typer av transaktioner som omfattas av garantin för yttre åtgärder. När kommissionen ingår avtal avseende garantin för yttre åtgärder ska den ta vederbörlig hänsyn till yttranden och vägledning från styrelserna och den tekniska riskbedömningsgruppen.

2.   För varje investeringsfönster ska kommissionen ingå ett eller flera avtal avseende garantin för yttre åtgärder med den eller de berättigade motparter som valts ut. För att tillgodose särskilda behov får garantin för yttre åtgärder ställas för enskilda finansierings- eller investeringsinsatser.

Europaparlamentet och rådet ska underrättas om alla avtal avseende garantin för yttre åtgärder. På deras begäran ska dessa avtal göras tillgängliga för Europaparlamentet och rådet varvid hänsyn ska tas till skyddet av konfidentiell och kommersiellt känslig information.

3.   Avtal avseende garantin för yttre åtgärder ska särskilt innehålla följande:

4.   Den berättigade motparten ska godkänna finansierings- och investeringsinsatser i enlighet med sina egna regler och förfaranden och i överensstämmelse med avtalet avseende garantin för yttre åtgärder.

5.   Garantin för yttre åtgärder kan omfatta följande:

6.   För att kommissionen ska kunna uppfylla sina skyldigheter när det gäller redovisning och rapportering av de risker som täcks av garantin för yttre åtgärder, och i enlighet med artikel 209.4 i budgetförordningen, ska de berättigade motparter med vilka ett avtal avseende garantin för yttre åtgärder ingåtts till kommissionen och revisionsrätten årligen överlämna de finansiella rapporterna, granskade av en oberoende extern revisor, avseende de finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av den här förordningen, vilka ska innehålla bland annat uppgifter om följande:

7.   De berättigade motparterna ska på begäran förse kommissionen med alla eventuella ytterligare uppgifter som den behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning, i synnerhet i fråga om de urvalskriterier som anges i artikel 35, inbegripet efterlevnaden av människorättsliga, sociala och arbetsrättsliga och miljömässiga normer.

8.   Kommissionen ska till den strategiska styrelsen för EFHU+, de regionala operativa styrelserna, Europaparlamentet och rådet överlämna en årsrapport om finansieringsinstrument, budgetgarantier, inbegripet de som genomförs av EIB, och ekonomiskt stöd i enlighet med artiklarna 41.4, 41.5, 241 och 250 i budgetförordningen. För det ändamålet ska de berättigade motparterna årligen lämna de uppgifter som är nödvändiga för att göra det möjligt för kommissionen att uppfylla rapporteringskraven.

1.   Med tanke på eventuella klagomål från tredje parter i partnerländerna, inklusive samhällen och enskilda personer som påverkats av projekt som stöds av EFHU+ och garantin för yttre åtgärder, ska kommissionen och unionens delegationer på sina webbplatser offentliggöra direkta hänvisningar till de klagomålsmekanismer som tillhandhålls av de relevanta motparter som har slutit avtal med kommissionen. Kommissionen ska också se till att den direkt kan ta emot klagomål som rör berättigade motparters behandling av klagomål. Kommissionen ska beakta denna information med hänsyn till framtida samarbete med dessa motparter.

2.   De personer och enheter som genomför finansieringsinstrument och budgetgarantier ska följa tillämplig unionsrätt och tillämpliga unionsprinciper och överenskomna internationella standarder och unionsstandarder i enlighet med artikel 155.2 och 155.3 i budgetförordningen. Kommissionen ska bedöma huruvida de system, regler och förfaranden som dessa personer och enheter omfattas av säkerställer skydd av unionens ekonomiska intressen på ett sätt som motsvarar det skydd som föreskrivs när kommissionen genomför unionens budget, med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen och med beaktande av åtgärdens karaktär och de förutsättningar under vilka den åtgärden genomförs.

1.   Indikatorer för rapportering om framstegen enligt instrumentet när det gäller att uppnå de specifika målen i artikel 3.2 anges i bilaga VI. Dessa indikatorer ska, i överensstämmelse med indikatorerna för målen för hållbar utveckling, och tillsammans med uppgifter från utvärderingar och annan befintlig resultatrapportering, ligga till grund för bedömningen av i vilken utsträckning de specifika målen har uppnåtts.

2.   Kommissionen ska kontinuerligt övervaka sina åtgärder och, åtminstone årligen, granska framstegen med att uppnå de mål som fastställs genom denna förordning samt de förväntade resultaten, varvid output och utfall ska beaktas.

Framsteg avseende de förväntade resultaten ska övervakas på ett transparent sätt och i god tid, på grundval av relevanta, mätbara kvalitativa och kvantitativa uppgifter, inklusive men inte begränsat till de som fastställs i bilaga VI. När det är möjligt ska indikatorerna vara uppdelade efter kön, ålder och andra relevanta faktorer.

3.   Överenskomna gemensamma resultatramar som ingår i gemensamma programplaneringsdokument och som uppfyller kriterierna i artikel 14.4 ska, när så är möjligt, utgöra grunden för unionens och dess medlemsstaters gemensamma övervakning när det gäller deras samlade stöd till ett partnerland.

Rapporteringssystemet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och instrumentets resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och i god tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel.

4.   Kommissionen ska granska framstegen med genomförandet av instrumentet. Från och med 2022 ska kommissionen i god tid och före den 30 november varje år förelägga Europaparlamentet och rådet en årsrapport om framstegen när det gäller att uppnå målen i instrumentet genom indikatorer, inklusive men inte begränsat till de som fastställs i bilaga VI, med information om den pågående verksamheten, de uppnådda resultaten och förordningens effektivitet. Denna rapport ska även översändas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

5.   Årsrapporten ska innehålla

Årsrapporten ska utvärdera dels resultaten av unionsfinansieringen, genom att så långt det är möjligt använda sig av specifika och mätbara indikatorer för att visa framstegen mot målen för instrumentet, och framstegen när det gäller att integrera de frågor som avses i artikel 8.8. Den ska även innehålla en uppdelning av de former av unionsfinansiering som fastställs i artikel 27. När det gäller utvecklingssamarbete ska rapporten, där så är möjligt och relevant, även omfatta en bedömning av efterlevnaden av principerna om utvecklingseffektivitet, även för innovativa finansieringsinstrument.

6.   Den årsrapport som utarbetas 2021 ska innehålla konsoliderad information ur årsrapporterna från perioden 2014–2020 om all finansiering som styrs av de förordningar som avses i artikel 50.2 i denna förordning, inklusive externa inkomster avsatta för särskilda ändamål och bidrag till förvaltningsfonder, garantier och en uppdelning av utgifter per land, former av unionsfinansiering i enlighet med artikel 27 i denna förordning, typ av enhet såsom avses i artikel 62 i budgetförordningen vad gäller såväl direkt som indirekt förvaltning, åtaganden och betalningar. Den årsrapporten ska avspegla de viktigaste tillvaratagna erfarenheterna och uppföljningen av rekommendationerna i de externa utvärderingarna från de föregående åren.

7.   Kommissionen ska som en del av sin årsrapport lämna närmare uppgifter om de finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder, och om funktionssätt, förvaltning och faktiska bidrag till målen avseende EFHU+. Följande ska ingå i rapporten:

8.   En årlig beräkning av de övergripande utgifterna i samband med klimatinsatser, ökenspridning och biologisk mångfald ska göras på grundval av de vägledande programdokument som antagits. De medel som anslås inom ramen för instrumentet ska varje år underkastas ett spårningssystem som grundar sig på OECD-metoderna, nämligen miljömarkörer och Riomarkörer, utan att användning av mer exakta metoder utesluts om sådana finns tillgängliga, och som har integrerats i de befintliga metoderna för uppföljning av hur unionsprogrammen fungerar, i syfte att kvantifiera utgifterna i samband med förvaltning och skydd av miljön, klimatinsatser, ökenspridning och biologisk mångfald i de handlingsprogram och åtgärder som avses i artikel 23 och redovisas i utvärderingar och i årsrapporten.

Kommissionen ska offentliggöra information om utvecklingssamarbete i enlighet med erkända internationella standarder, till exempel från ILO och OECD, och genom att använda ramen för en gemensam standard som utvecklats av det internationella initiativet för öppenhet i biståndet.

9.   För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av instrumentets framsteg när det gäller att uppnå dess mål ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 i syfte att ändra bilaga VI för att se över eller komplettera indikatorerna där det anses nödvändigt och i syfte att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering.

1.   Kommissionen ska utvärdera effekterna av och ändamålsenligheten i sina åtgärder per insatsområde, och hur effektiv programplaneringen har varit, när så är lämpligt genom oberoende externa utvärderingar. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till förslag från Europaparlamentet eller rådet om oberoende externa utvärderingar. I tillämpliga fall ska man i utvärderingarna använda sig av principerna för god praxis från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd, i syfte att fastställa huruvida de specifika målen har uppnåtts och utforma rekommendationer med sikte på att förbättra framtida åtgärder.

Kommissionen ska överlämna resultaten och slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna iakttagelser och sin uppföljning till Europaparlamentet, rådet, och medlemsstaterna. Utvärderingarna får diskuteras på medlemsstaternas begäran i enlighet med artikel 45.7. Resultaten ska användas vid förberedelsen av program och åtgärder och tilldelning av resurser. Utvärderingarna och uppföljningen ska offentliggöras.

Kommissionen ska i lämplig utsträckning göra alla berörda parter, inbegripet bidragsmottagare, det civila samhällets aktörer och lokala myndigheter, delaktiga i processen för utvärdering av det unionsstöd som tillhandahålls inom ramen för instrumentet och får vid behov försöka genomföra gemensamma utvärderingar med medlemsstaterna och andra partner i nära samarbete med partnerländerna.

2.   Kommissionen ska senast den 31 december 2024 lägga fram en halvtidsutvärdering av instrumentet. Den ska omfatta perioden från och med den 1 januari 2021 tills dess att utvärderingen inleds. Halvtidsutvärderingen ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag om nödvändiga ändringar av denna förordning.

3.   Kommissionen ska göra en slutlig utvärdering av instrumentet inom ramen för halvtidsöversynen av följande finansieringsperiod. Utvärderingen ska analysera och bedöma unionens bidrag till uppnåendet av målen i instrumentet med beaktande av indikatorer som mäter de uppnådda resultaten och eventuella rön och slutsatser om effekterna av instrumentet.

4.   Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen ska behandla effektiviteten, ändamålsenligheten, effekterna, hållbarheten, mervärdet, förenklingsutrymmet, den interna och externa samstämmigheten, inbegripet komplementaritet och synergier, samt den fortsatta relevansen vad gäller instrumentets mål. I utvärderingarna ska de tillvaratagna erfarenheterna identifieras. Utvärderingarna ska bedöma det maximibelopp för garantin för yttre åtgärder som fastställs i artikel 31.4 och innehålla information om mervärdet av att integrera tidigare separata instrument i ett rationaliserat instrument.

Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen ska också innehålla konsoliderad information ur årsrapporter om all finansiering som styrs av denna förordning inklusive externa inkomster avsatta för särskilda ändamål och bidrag till förvaltningsfonder samt innehålla en uppdelning av utgifter per mottagarland, former av unionsfinansiering, medverkan av medlemsstater och relevanta partner, åtaganden och betalningar, samt en uppdelning per geografiska program, tematiska program och snabbinsatsåtgärder, inbegripet användningen av medel som tas i anspråk från den buffert för nya utmaningar och prioriteringar som avses i artikel 6.

Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen ska utarbetas i det specifika syftet att förbättra unionsfinansieringen. De ska beaktas vid beslut om förlängning, ändring eller upphävande av de typer av åtgärder som genomförs enligt instrumentet.

5.   I enlighet med de särskilda rapporteringsbestämmelserna i budgetförordningen ska kommissionen senast den 31 december 2024 och därefter vart tredje år, på grundval av en extern utvärdering, utvärdera användningen av garantin för yttre åtgärder och dess funktion, och särskilt dess bidrag till de övergripande målen, de uppnådda resultaten och additionaliteten. Kommissionen ska överlämna den utvärderingsrapporten till Europaparlamentet och rådet. Utvärderingsrapporten ska åtföljas av ett yttrande från revisionsrätten. Utvärderingsrapporten och yttrandet från revisionsrätten ska offentliggöras.

1.   I vederbörligen motiverade fall och om den åtgärd som ska genomföras är av global, transregional eller regional natur får kommissionen besluta att, inom de relevanta fleråriga vägledande programmen eller inom de relevanta handlingsplanerna eller åtgärderna, utvidga tillämpningsområdet för åtgärder till länder och territorier som inte omfattas av denna förordning enligt artikel 4, för att säkerställa att unionens finansiering är enhetlig och effektiv eller för att främja regionalt eller transregionalt samarbete.

2.   Kommissionen får fastställa ett anslag för att hjälpa partnerländer och partnerregioner att stärka samarbetet med unionens angränsande yttersta randområden och med utomeuropeiska länder och territorier. För det ändamålet kan instrumentet, vid behov och på grundval av ömsesidighet och proportionalitet avseende finansieringsnivåerna från beslutet om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna, inklusive Grönland eller Interreg-förordningen, eller båda, bidra till åtgärder som genomförs av ett partnerland eller en partnerregion eller någon annan enhet enligt den här förordningen, av ett land, territorium eller annan enhet enligt beslutet om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna, inklusive Grönland eller av ett av unionens yttersta randområden, inom ramen för gemensamma operativa program eller interregionala samarbetsprogram eller åtgärder som inrättas och genomförs enligt Interreg-förordningen.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.6, 4.7, 6.5, 31.4, 31.5, 35.10 och 41.9 ges till kommissionen under den period som denna förordning är giltig.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.6, 4.7, 6.5, 31.4, 31.5, 35.10 och 41.9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.6, 4.7, 6.5, 31.4, 31.5, 35.10 och 41.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. Kommittén får sammanträda i olika format med ansvar för specifika samarbets- och insatsområden, såsom geografiska och tematiska program och snabbinsatsåtgärder.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om kommitténs ordförande, inom tidsfristen för att avge yttrandet, så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

5.   De beslut som antagits ska fortsätta att gälla under den tid som de dokument, handlingsprogram eller åtgärder som antagits eller ändrats varar.

6.   En observatör från EIB ska delta i kommitténs överläggningar när frågor som rör EIB behandlas.

7.   Medlemsstaterna kan begära granskning av varje annan fråga beträffande genomförandet av instrumentet, i synnerhet vad gäller fleråriga programplaneringsdokument, inbegripet granskningar och utvärderingar efter halva tiden eller vid behov.

1.   Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla att finansieringen kommer från unionen och säkerställa unionsfinansieringens synlighet, i synnerhet när de främjar och rapporterar om åtgärderna och deras resultat, genom att understryka stödet från unionen på ett synligt vis i kommunikationsmaterial om de åtgärder som stöds inom ramen för instrumentet, och genom att tillhandahålla enhetlig, ändamålsenlig och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

Avtal som ingås med mottagare av unionsfinansiering ska innefatta skyldigheter om detta.

2.   Kommissionen ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende instrumentet, åtgärder som vidtagits inom ramen för instrumentet och uppnådda resultat. Finansiella medel som tilldelas instrumentet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen av och rapporteringen om unionens politiska prioriteringar, i den mån dessa prioriteringar har anknytning till målen för instrumentet.

3.   Instrumentet ska stödja strategisk kommunikation och offentlig diplomati, bland annat bekämpning av desinformation, i syfte att kommunicera unionens värden samt mervärdet av unionens åtgärder och de resultat som dessa medför.

4.   Kommissionen ska offentliggöra information om åtgärder som finansieras enligt instrumentet i enlighet med artikel 38 i budgetförordningen, inbegripet när så är lämpligt genom en gemensam heltäckande webbplats.

5.   På den webbplats som avses i punkt 4 ska det även finnas information om finansierings- och investeringsinsatser och de viktigaste inslagen i samtliga avtal avseende garantin för yttre åtgärder, inklusive information om de berättigade motparternas juridiska identitet, förväntade utvecklingsfördelar samt klagomålsförfaranden, i enlighet med artikel 38.3 h, varvid hänsyn ska tas till skyddet av konfidentiell och kommersiellt känslig information.

6.   De berättigade motparterna inom EFHU+ ska, i enlighet med sin politik om öppenhet och unionens regler om dataskydd och om tillgång till handlingar och information, proaktivt och systematiskt på sina webbplatser offentliggöra information rörande alla finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder, särskilt vad gäller hur dessa insatser bidrar till att målen med och kraven i denna förordning uppfylls. När det är möjligt ska sådan information delas upp på projektnivå. Denna information ska alltid ta hänsyn till skyddet av konfidentiell och kommersiellt känslig information. De berättigade motparterna inom EFHU+ ska även marknadsföra unionens stöd i all information som de offentliggör om de finansierings- och investeringsinsatser som omfattas av garantin för yttre åtgärder i enlighet med denna förordning.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31.8 i denna förordning, upphör förordningarna (EG, Euratom) nr 480/2009 och (EU) 2017/1601 att gälla med verkan från och med den 1 augusti 2021, och beslut nr 466/2014/EU upphör att gälla med verkan från och med den 1 januari 2022. Finansieringsramen för instrumentet ska finansiera avsättningarna för de budgetgarantier som tillåts enligt förordning (EU) 2017/1601 och för garantier och ekonomiskt stöd som tillåts med stöd av grundläggande rättsakter vars avsättningar regleras i förordning (EG, Euratom) nr 480/2009. Avsättningar för sådana garantier och ekonomiskt stöd till stödmottagare som förtecknas i den relevanta bilagan till IPA III-förordningen ska finansieras genom den förordningen.

2.   Finansieringsramen för instrumentet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan denna förordning och de åtgärder som antagits inom ramen för förordningarna (EG, Euratom) nr 480/2009, (EU) nr 230/2014, (EU) nr 232/2014, (EU) nr 233/2014, (EU) nr 234/2014, (EU) nr 235/2014, (EU) nr 236/2014, (Euratom) nr 237/2014 och (EU) 2017/1601 och beslut nr 466/2014/EU.

3.   Finansieringsramen för instrumentet får omfatta utgifter som rör förberedelserna för en framtida relaterad förordning.

4.   Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 24.1, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.