(1)

I bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 fastställs begränsningar av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, blandningar och varor. Post 63 i den bilagan innehåller begränsningar med avseende på bly (CAS-nr 7439-92-1, EG-nr 231-100-4) och blyföreningar.

(2)

Unionen och 23 medlemsstater är avtalsslutande parter i avtalet om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar (2). I enlighet med punkt 4.1.4 i det handlingsprogram som är fogat till ovanstående avtal ska parterna sträva efter att stegvis avskaffa användning av blyhagel vid jakt i våtmarker så snart som möjligt i enlighet med frivilliga och offentliggjorda tidplaner.

(3)

Enligt artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (3) ska medlemsstaterna lägga särskild vikt vid skyddet av våtmarker, i synnerhet våtmarker av internationell betydelse, när de vidtar åtgärder för bevarande av regelbundet förekommande flyttfåglar.

(4)

Den 3 december 2015 bad kommissionen i enlighet med artikel 69.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad myndigheten) att sammanställa dokumentation i syfte att utöka begränsningen för bly och blyföreningar i bilaga XVII till den förordningen för att kontrollera de risker för miljön och människors hälsa som användningen av bly eller blyföreningar i hagelammunition vid skjutning i våtmarker utgör (nedan kallad bilaga XV-dokumentationen). Kommissionen bad också myndigheten att börja samla in information om användningen av blyammunition, även vid jakt i terräng som inte är våtmark och vid tävlingsskytte, och om användningen av blysänke vid fiske.

(5)

Den 21 juni 2017 offentliggjorde myndigheten bilaga XV-dokumentationen (4) med förslag om införande av en begränsning av användning av bly och blyföreningar i hagelammunition för skjutning med hagelgevär i våtmark eller där avlossad hagelammunitionen skulle hamna i en våtmark. Myndigheten föreslog också att det införs en begränsning vad gäller innehav av hagelammunition med en blyhalt som motsvarar eller överstiger 1 % (nedan kallat blyhagelammunition) i våtmarker för att öka möjligheterna att säkerställa efterlevnaden av den föreslagna begränsningen vad gäller användning av bly i hagelammunition för skjutning. Myndigheten konstaterade att användningen av bly i hagelammunition i våtmarker innebär en risk att vattenfåglar får i sig använd blyhagelammunition, vilket leder till toxikologiska effekter och orsakar dödlighet.

(6)

Varje år beräknas uppemot en miljon vattenfåglar i unionen att dö på grund av blyförgiftning. Användningen av bly i hagelammunition utgör också en risk för arter som livnär sig på fåglar som har kontaminerats med blyhagelammunition och för människor som äter vattenfåglar som har skjutits med blyhagelammunition (även om myndigheten endast bedömde risken för människor kvalitativt). Människors exponering för bly är kopplad till nervsystemets utveckling, nedsatt njurfunktion och fertilitet, hypertoni, risker i samband med graviditet och dödsfall.

(7)

Myndigheten konstaterade att alternativ blyfri hagelammunition, såsom stål- och vismutammunition, är allmänt tillgänglig, tekniskt rimlig och har bättre risk- och faroprofil för miljön och människors hälsa än blyhagelammunition. Stålhagelammunition, som är det alternativ som mest sannolikt kommer att användas, finns tillgänglig till ett pris som är jämförbart med blyhagelammunition.

(8)

De flesta medlemsstaterna har bestämmelser som förbjuder eller begränsar användningen av blyhagelammunition i våtmarker, men skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning leder till olika nivåer av riskbegränsning. Flyttfåglarnas flyttvägar går vanligtvis över flera medlemsstater och fåglarna kan därmed inta använd blyhagelammunition i de medlemsstater där inga eller mer begränsade åtgärder har vidtagits. I bilaga XV-dokumentationen visades att unionsomfattande åtgärder är nödvändiga för att på ett harmoniserat sätt hantera de risker som uppstår när bly används i hagelammunition i våtmarker. Harmoniseringslagstiftning bör dock utgå från en hög skyddsnivå. Resultatet av harmoniseringen bör därför inte vara att tvinga de medlemsstater som har striktare nationella bestämmelser om bly i hagelammunition att avskaffa dessa bestämmelser, eftersom det skulle leda till en lägre skyddsnivå för miljön och hälsan i dessa medlemsstater.

(9)

Myndigheten föreslog en period på tre år för införande av begränsningen.

(10)

Den 9 mars 2018 antog myndighetens riskbedömningskommitté (RAC) ett yttrande i enlighet med artikel 70 i förordning (EG) nr 1907/2006 om bilaga XV-dokumentationen. I yttrandet instämde RAC i myndighetens slutsats att använd blyhagelammunition som vattenfåglar får i sig har toxikologiska effekter och orsakar dödlighet. Vad gäller människors hälsa konstaterade RAC att bly är mycket giftigt och att inget tröskelvärde har fastställts vare sig för påverkan på nervsystemets utveckling hos barn eller för blodtryck eller njurfunktioner hos vuxna, vilket gör att all exponering för bly innebär en risk. RAC konstaterade att den föreslagna begränsningen är en lämplig unionsomfattande åtgärd för att motverka de kända riskerna.

(11)

RAC uttryckte ett starkt stöd för en kortare period än de tre år som föreslagits av myndigheten. Det motiverades med det faktum att varje år som begränsningen senarelades skulle ytterligare cirka 4 000 ton bly släppas ut i våtmarker, vilket kan orsaka upp emot 1 miljon fåglars död.

(12)

Den 14 juni 2018 antog myndighetens kommitté för samhällsekonomisk analys (SEAC) ett yttrande i enlighet med artikel 71.1 i förordning (EG) nr 1907/2006, och konstaterade att den föreslagna begränsningen är en lämplig unionsomfattande åtgärd för att motverka de kända riskerna, med beaktande av att åtgärdens samhällsekonomiska fördelar skulle stå i proportion till de samhällsekonomiska kostnaderna. SEAC konstaterade även att kostnaden för den föreslagna begränsningen till största del skulle komma att bäras av jägare och att kostnadsökningen för jägarna var rimlig.

(13)

SEAC ansåg att en kortare period än de tre år som föreslogs i bilaga XV-dokumentationen skulle innebära en utmaning vad gäller införandet för de medlemsstater som för närvarande endast har ett begränsat eller inget förbud mot att använda blyhagelammunition i våtmarker, även om SEAC också tillstår att en kortare övergångsperiod skulle vara möjlig, med tanke på att blyfri hagelammunition redan finns tillgänglig på marknaden, och att en kortare period endast skulle ha en liten inverkan vad gäller ökade kostnader för förtida byte av vapen.

(14)

Kemikaliemyndighetens forum för informationsutbyte om verkställighet rådfrågades under begränsningsförfarandet i enlighet med artikel 77.4 h i förordning (EG) nr 1907/2006 och dess rekommendationer har beaktats.

(15)

Den 17 augusti 2018 överlämnade myndigheten yttrandena från RAC och SEAC (5) till kommissionen.

(16)

Med beaktande av bilaga XV-dokumentationen, yttrandena från RAC och SEAC, den samhällsekonomiska inverkan och tillgängliga alternativ anser kommissionen att det finns en oacceptabel miljörisk och en potentiell risk för människors hälsa till följd av avlossning av blyhagelammunition i eller kring våtmarker, vilket måste hanteras unionsomfattande. Det är därför lämpligt att införa en begränsning av att avlossa blyhagelammunition i eller kring våtmarker.

(17)

Med tanke på svårigheten för tillsynsmyndigheter att ertappa jägare när de faktiskt avlossar hagelammunition, bör begränsningen även inbegripa medhavande av blyhagelammunition vid skjutning. Detta kommer att göra det möjligt att på ett mycket mer effektivt sätt säkerställa efterlevnaden av begränsningen att avlossa hagelammunition, och kommer därmed att säkerställa begränsningens verkan vad gäller att motverka de kända riskerna för miljön och människors hälsa. Begränsningen bör inte kopplas till äganderätt. Termen medhavande bör därför användas istället för innehav, som var den term som föreslogs av myndigheten.

(18)

En begränsning vad gäller medhavande av blyhagelammunition bör dock specifikt gälla medhavande vid skjutning, och inte i något annat sammanhang, till exempel när hagelammunition transporteras över våtmarker till en annan plats. Kommissionen anser dessutom att begränsningen vad gäller medhavande bör kopplas direkt till den specifika typ av skjutning som omfattas av begränsningen (dvs. skjutning i eller kring våtmarker). Detta ses mot bakgrund av att det i de synpunkter som kom in under det offentliga samrådet om bilaga XV-dokumentationen framkom att det i vissa medlemsstater är ganska sannolikt att jägare som deltar i annat slags skjutande under en vanlig dag för skjutningen passerar genom olika slags terräng, såväl våtmarker som andra marker. För att göra det lättare att säkerställa efterlevnaden anser kommissionen också att begränsningen vad gäller medhavande bör omfatta medhavande såväl vid skjutning i våtmark, som på väg till eller från skjutning i våtmark, med andra ord där det finns ett nära samband med det faktiska skjutandet. Detta skulle till exempel omfatta medhavande på väg till eller från en dags skjutning i våtmarker eller medhavande av en person som hjälper jägare under en skjutning.

(19)

Med tanke på de praktiska svårigheterna att bevisa vilken specifik typ av skjutning som en person som påträffas med blyhagelammunition har för avsikt att utföra bör det fastställas en legal presumtion att alla som påträffas i eller kring våtmarker med blyhagelammunition under en skjutning eller på väg till eller från en skjutning antas ha med sig sådan ammunition under skjutning i våtmark eller på väg till eller från skjutning i våtmark. Med andra ord ligger bevisbördan på den personen, att visa att hon eller han faktiskt var på väg till skjutning någon annanstans och endast passerade genom våtmarken i syfte att skjuta någon annanstans.

(20)

Vad gäller det geografiska tillämpningsområdet föreslog myndigheten att begränsningen för att avlossa blyhagelammunition bör omfatta såväl våtmarker som områden där använd hagelammunition skulle kunna hamna i en våtmark. Kommissionen noterar att RAC visade visst stöd för att kvantitativt fastställa en fast buffertzon kring våtmarker istället för att förlita sig på ett test som visar var avlossad hagelammunition skulle kunna hamna. Kommissionen anser att en fast buffertzon sannolikt skulle göra det enklare att iaktta begränsningen och säkerställa dess efterlevnad. Begränsningen bör därför tillämpas på avlossande av blyhagelammunition såväl i våtmarker som i fasta buffertzoner kring våtmarker (kvantitativt fastställda). Med beaktande av behovet att säkerställa proportionaliteten bör den fasta buffertzonens storlek fastställas till 100 meter kring våtmarker.

(21)

Med tanke på fördelarna när det gäller att säkerställa efterlevnaden och begränsningens effektivitet när jägare inte behöver ertappas när de faktiskt avlossar blyhagelammunition anser kommissionen att begränsningen vad gäller medhavande av blyammunition bör gälla såväl i våtmarker som i den fasta buffertzonen kring våtmarker.

(22)

Eftersom hagelammunition i regel inte specifikt eller enbart är avsedd eller släpps ut på marknaden för användning i eller kring våtmarker skulle en begränsning av utsläppande på marknaden av blyhagelammunition påverka skjutning i all slags terräng. Begränsningen bör därför endast omfatta avlossning och medhavande av blyhagelammunition.

(23)

Begränsningen bör gälla hagelammunition med en blyhalt som motsvarar eller överstiger 1 %. I Förenta staterna är 1 % det tröskelvärde som tillämpas för godkännande av ”giftfri” hagelammunition, i syfte att undvika en överhängande giftrisk för flyttfåglar och andra vilda djur samt deras livsmiljö. Ett tröskelvärde på 1 % för begränsningen bedöms vara tillräckligt för att motverka de risker som hagelammunition som innehåller bly innebär, samtidigt som det är hanterbart för tillverkare av alternativ hagelammunition, med tanke på att vissa av dessa alternativ troligtvis innehåller blyföroreningar.

(24)

Det är lämpligt att ”våtmarker” definieras på samma sätt i begränsningen som i konventionen om våtmarker av internationell betydelse (Ramsarkonventionen), som undertecknades i Ramsar den 2 februari 1971, såsom myndigheten föreslog och som bekräftades i yttrandena från RAC och SEAC, eftersom denna definition är heltäckande och inbegriper alla slags våtmarker (inklusive torvmossar, där många vattenfåglar lever), och eftersom det i Ramsarkonventionen även finns ett klassificeringssystem för våtmarkstyper för att underlätta identifieringen av våtmarker.

(25)

Berörda parter bör få tillräckligt med tid att vidta lämpliga åtgärder för att följa begränsningen, och medlemsstaterna bör få tillräckligt med tid att förbereda sig för att säkerställa efterlevnaden av begränsningen. Med beaktande av synpunkterna från RAC och SEAC huruvida det är möjligt och lämpligt med en kortare period än de tre år som föreslogs av myndigheten, särskilt med hänsyn till den uppskattade inverkan som tillkomsten av nytt bly från blyhagelammunition i våtmarker har varje år, bör begränsningen börja tillämpas efter 24 månader.

(26)

I september 2018 offentliggjorde myndigheten resultaten från en utredningsrapport (6) som granskat den information som finns om olika slags användning av bly, bland annat i hagelammunition som används i terräng utanför våtmarker, det vill säga i landmiljö. Eftersom det i utredningsrapporten bland annat konstaterades att tillgänglig information tyder på att användning av blyhagelammunition i landmiljö utgör en risk för människors hälsa och för miljön, bad kommissionen under 2019 att myndigheten skulle utarbeta en bilaga XV-dokumentation för att om möjligt begränsa utsläppandet på marknaden och användningen av bly i ammunition och fiskeredskap (7).

(27)

I sina yttranden om bilaga XV-dokumentationen om användning av bly i hagelammunition för skjutning i våtmarker hade RAC och SEAC samma uppfattning som myndigheten att ett förbud mot utsläppande på marknaden och användning av blyhagelammunition i all slags terräng skulle leda till ett bättre miljöskydd och vara mer effektivt med avseende på praktiska skäl och säkerställandet av efterlevnaden.

(28)

I vissa medlemsstater kan den begränsning som införs genom denna förordning leda till särskilda svårigheter på grund av specifika geografiska förhållande i dessa medlemsstater. För medlemsstater med en betydande andel våtmarker inom sitt territorium kan ett förbud mot att avlossa och medhava blyhagelammunition i och kring våtmarker i praktiken ha samma inverkan som ett totalförbud mot all skjutning inom hela territoriet eftersom alla jägare ofta nästan oundvikligen ofta skulle befinna sig i eller nära våtmarker. De resurser som skulle behövas för att tillämpa en begränsning som omfattar endast områden i och kring våtmarker skulle dessutom inte nödvändigtvis vara mycket mindre, utan skulle istället kunna vara större än de resurser som skulle behövas för att säkerställa efterlevnaden av en begränsning som omfattar hela territoriet.

(29)

Med beaktande av de svårigheter som beskrivs (att åtgärden inte bara måste vara effektiv utan även enkel och rättvis för jägarna som grupp) och utifrån resultaten från myndighetens utredningsrapport och synpunkterna från RAC och SEAC, anser kommissionen att de medlemsstater där sådana svårigheter sannolikt kommer att uppstå bör ges möjlighet att införa en annan begränsning inom sitt territorium med förbud både mot utsläppande av blyhagelammunition på marknaden och mot avlossande och medhavande av blyhagelammunition inom hela territoriet, oavsett om det är i våtmarker eller på annan plats och i samband med all slags skjutning.

(30)

För att värna rättssäkerheten är det viktigt att tydligt fastställa vilka medlemsstater som ska få använda sig av det alternativet. Alternativet bör vara tillgängligt för de medlemsstater där minst 20 % av territoriet består av våtmarker. Ett tröskelvärde på 20 % bör omfatta de medlemsstater som sannolikt kommer att uppleva svårigheter på grund av specifika geografiska förhållanden.

(31)

Eftersom den begränsning som kan komma att införas av dessa medlemsstater skulle bli striktare än den som omfattar endast områden i och kring våtmarker är det lämpligt att fastställa en längre period för införandet av den begränsningen. Denna period bör fastställas till 36 månader, vilket motsvarar den period som ursprungligen föreslogs av myndigheten i bilaga XV-dokumentationen.

(32)

För öppenhetens och rättssäkerhetens skull bör de medlemsstater som utnyttjar alternativet vara skyldiga att underrätta kommissionen att så är fallet och meddela de bestämmelser de har antagit för att tillämpa det inom särskilda tidsfrister, och kommissionen bör utan dröjsmål offentliggöra medlemsstatens avsikt och texterna till de nationella bestämmelser som har antagits.

(33)

Ett antal medlemsstater har gällande nationella bestämmelser som förbjuder eller begränsar bly i hagelammunition för att skydda miljön eller människors hälsa på ett striktare sätt än de som fastställs i denna förordning. Att tvinga dessa medlemsstater att sänka de befintliga skyddsnivåerna för att rätta sig efter denna förordning kan leda till en ökad användning av blyhagelammunition i dessa medlemsstater. Detta skulle inte vara förenligt med den höga skyddsnivå som erfordras enligt artikel 114.3 i fördraget. Medlemsstaterna bör därför få behålla sådana striktare bestämmelser.

(34)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(35)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.