(1)

Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja jämställdhet mellan kvinnor och män och skydd av barnets rättigheter.

(2)

Enligt artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

(3)

Enligt artikel 151 i EUF-fördraget ska unionens och medlemsstaternas mål vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utestängning. Enligt artikel 153.1 j i EUF-fördraget ska unionen, för att uppnå dessa mål, understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet när det gäller kampen mot social utestängning.

(4)

I artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) fastställs att barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd, och att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av myndigheter eller privata institutioner. I artikel 33 i stadgan föreskrivs att skyddet av familjen på det rättsliga, ekonomiska och sociala planet ska säkerställas.

(5)

I artikel 17 i den reviderade europeiska sociala stadgan, utfärdad i Strasbourg den 3 maj 1996, bekräftas åtagandet att vidta alla lämpliga och nödvändiga åtgärder för att säkerställa att barn får den omvårdnad, hjälp, undervisning och yrkesutbildning de behöver.

(6)

I Förenta nationernas konvention om barns rättigheter som antogs den 20 november 1989 och har ratificerats av alla unionsmedlemsstater, anges i artiklarna 2, 3, 6, 12, 18, 24, 27, 28 och 31 att de stater som är parter i konventionen erkänner att barnets bästa ska beaktas i första hand och erkänner barnets rätt till deltagande och utveckling, inbegripet rätten att skyddas mot alla former av diskriminering, rätten till liv, rätten att höras i rättsliga och administrativa förfaranden, rätten att åtnjuta bästa möjliga hälsa, rätten till tillgång till sjukvårdstjänster samt till statligt stöd för att säkerställa skälig levnadsstandard, utbildning, fritid, lek och rekreation och att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet.

(7)

I artikel 7 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (1) som ratificerats av unionen och alla dess medlemsstater, föreskrivs att de stater som är parter i konventionen ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra barn.

(8)

Tillsammans med medlemsstaterna är unionen fast besluten att vara en föregångare när det gäller att genomföra Förenta nationernas Agenda 2030 och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, inbegripet dem om att utrota fattigdom, säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande samt säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet.

(9)

Den 20 februari 2013 antog kommissionen rekommendation 2013/112/EU (2) med titeln Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid. I den rekommendationen beskrivs en integrerad strategi för att minska barnfattigdom och social utestängning och förbättra barns välfärd som bygger på tre grundpelare: tillgång till resurser, tillgång till bra tjänster och barns rätt till delaktighet.

(10)

I november 2017 proklamerade Europaparlamentet, rådet och kommissionen den europeiska pelaren för sociala rättigheter som fastställer 20 principer till stöd för rättvisa och välfungerande arbetsmarknader och trygghetssystem. I princip 11 föreskrivs att barn har rätt till överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet, till att bli skyddade mot fattigdom och till särskilda åtgärder som ger barn från utsatta miljöer lika möjligheter.

(11)

Europaparlamentet uppmanade i sin resolution av den 24 november 2015 (3) kommissionen och medlemsstaterna att införa en barngaranti, med fokus på barn som lever i fattigdom och deras tillgång till tjänster. Europaparlamentet uppmanade, i sin resolution av den 11 mars 2021 (4), vidare kommissionen att i EU:s strategi för barns rättigheter ta med konkreta åtgärder för att investera i barnens framtid i syfte att utrota barnfattigdom, inbegripet inrättandet av en europeisk barngaranti med lämpliga resurser, och att lägga fram sitt förslag om en europeisk barngaranti under första kvartalet 2021 och uppmanade medlemsstaterna att investera alla tänkbara resurser, däribland unionsmedel för att bekämpa barnfattigdom och social utestängning, och att upprätta nationella handlingsplaner för barngarantin.

(12)

I ett gemensamt uttalande med titeln Overcoming poverty and social exclusion – mitigating the impact of COVID-19 on families – working together to develop prospects for strong children, som undertecknades i december 2020 av 24 ministrar i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), efterlystes en europeisk barngaranti baserad på principerna och den integrerade strategin i rekommendation 2013/112/EU och i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Ministrarna bekräftade ännu en gång att tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, kostnadsfri utbildning, förskola och barnomsorg till rimligt pris, rimliga bostäder och tillräcklig näring är avgörande för barn som riskerar fattigdom eller social utestängning.

(13)

I handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (5) föreskrivs en ny drivkraft för att motverka fattigdom och social utestängning i unionen, särskilt genom att fastställa målet att fram till 2030 minska antalet människor som riskerar fattigdom eller social utestängning med 15 miljoner, däribland minst 5 miljoner barn.

(14)

Unionens övergripande strategi för barnets rättigheter (6) bidrar till att stärka barns deltagande i samhället, sätta barnets bästa främst, skydda utsatta barn, däribland dem som riskerar socioekonomisk utestängning och marginalisering, skydda barnens rättigheter på internet, främja ett barnvänligt rättsväsende och förhindra och bekämpa våld mot barn. Den syftar också till att bekämpa diskriminering av barn, inbegripet på grund av deras eller deras föräldrars kön eller sexuella läggning.

(15)

Målet för denna rekommendation är att förebygga och bekämpa social utestängning genom att garantera att behövande barn har tillgång till ett antal grundläggande tjänster, bland annat integrera ett genusperspektiv för att ta hänsyn till att flickors och pojkars situationer skiljer sig åt, genom att bekämpa barnfattigdom och främja lika möjligheter. Behövande barn är personer under 18 år som riskerar fattigdom eller social utestängning. Detta avser barn som lever i hushåll som löper risk att drabbas av fattigdom eller som lever i allvarlig materiell fattigdom eller i hushåll med mycket låg arbetsintensitet.

(16)

För att ge faktisk tillgång eller faktisk och kostnadsfri tillgång till grundläggande tjänster bör medlemsstaterna, i enlighet med nationella förhållanden och strategier, antingen organisera och tillhandahålla sådana tjänster eller tillhandahålla tillräckliga förmåner så att föräldrar eller vårdnadshavare till behövande barn klarar att täcka kostnaderna eller avgifterna för dessa tjänster. Särskild uppmärksamhet krävs för att undvika att eventuella åtföljande kostnader utgör hinder för att behövande barn i låginkomstfamiljer fullt ut ska få tillgång till grundläggande tjänster.

(17)

Närmare 18 miljoner barn i unionen riskerar fattigdom eller social utestängning (7), med betydande skillnader mellan medlemsstaterna. Det finns stor variation i de riskfaktorer som kan göra vissa barn särskilt sårbara och utsatta för fattigdom eller social utestängning. Därför bör de nationella strategierna för genomförandet av denna rekommendation skräddarsys till de specifika omständigheterna och behoven på plats. En av de avgörande faktorerna bakom social utestängning av barn är ojämlik tillgång till grundläggande tjänster som är avgörande för deras välbefinnande och deras utveckling av sociala, kognitiva och känslomässiga färdigheter. Barn som lever i fattigdom och barn från utsatta miljöer löper större risk att mötas av hinder när det gäller att få tillgång till förskola och barnomsorg, inkluderande utbildning, hälso- och sjukvård, näringsrik mat och adekvata bostäder. De börjar livet i en utsatt situation, vilket kan ge livslånga konsekvenser för deras utveckling och framtidsutsikter.

(18)

Överföringen av social utestängning från generation till generation äventyrar den sociala sammanhållningen för framtida generationer, skapar högre kostnader för våra välfärdsstater och hämmar den ekonomiska och sociala motståndskraften. Ett viktigt sätt att intensifiera insatserna för att förebygga och bekämpa social utestängning är därför att förbättra lika tillgång för behövande barn till grundläggande tjänster. Det bidrar också till att främja lika möjligheter för behövande barn och till att bekämpa barnfattigdom.

(19)

Att från tidig ålder motverka utsatthet är en kostnadseffektiv investering, inklusive från ett långsiktigt perspektiv, eftersom det inte bara bidrar till att integrera barn och förbättra deras socioekonomiska situation när de blir vuxna, utan också bidrar till ekonomin och samhället genom bättre integration på arbetsmarknaden och i det sociala livet och genom förbättringar av övergången från skola till arbete, bl.a. genom att rådets rekommendation av den 30 oktober 2020 om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti (8) genomförs fullt ut. Investeringar i lika möjligheter för barn lägger grunden för en hållbar och inkluderande tillväxt, stöder rättvisa och motståndskraftiga samhällen och uppåtgående social konvergens. Det bidrar också till att hantera effekterna av en negativ demografisk utveckling genom att kompetens- och arbetskraftsbristen minskar och bättre geografisk täckning säkerställs, samtidigt som man utnyttjar de möjligheter som den gröna och den digitala omställningen för med sig.

(20)

Lika tillgång till god och inkluderande förskoleverksamhet, barnomsorg och utbildning är avgörande för att bryta arvet av social utestängning och säkerställa lika möjligheter för barn som befinner sig i en utsatt situation. Begränsad tillgänglighet och höga kostnader för förskoleverksamhet och barnomsorg kan dock utgöra ett hinder för barn från låginkomstfamiljer. Deras närvaro är avsevärt lägre och leder senare till sämre utbildningsresultat och större andel med högst grundskoleutbildning, framför allt för barn med invandrarbakgrund och romska barn. Segregation och diskriminering när det gäller tillgång till ordinarie skola för barn med funktionsnedsättning eller särskilda utbildningsbehov är fortfarande ett problem. Valet av utbildningsanstalt måste återspegla barnets bästa. Det ökande antalet barn med invandrarbakgrund i skolsystemen kräver att man förebygger segregerade skolmiljöer och anpassar undervisningsmetoderna, i enlighet med nationell lagstiftning och medlemsstaternas skyldigheter enligt de relevanta internationella instrumenten på området.

(21)

En viktig del av inlärningen, däribland att förvärva social kompetens, sker med hjälp av idrotts-, fritids- eller kulturaktiviteter. Sådan verksamhet har visat sig vara till nytta, särskilt för barn från utsatta miljöer. Vissa grupper av barn har dock inte råd med dessa aktiviteter eller hindras från att delta i dem på grund av en bristande infrastruktur, dålig tillgänglighet eller språkproblem.

(22)

Behövande barn har generellt sett sämre tillgång till vissa hälso- och sjukvårdstjänster, såsom tandvård, eller till hjälpmedel, såsom tandreglering, korrigerande linser eller glasögon. Dessa barn har också sämre möjligheter och resurser att delta i hälsoförebyggande och hälsofrämjande program. Inkomstfattigdom och andra sociala faktorer påverkar i hög grad barns allmänna utveckling och hälsa, inbegripet den psykiska hälsan, och ökar risken för ohälsa senare i livet. Tidiga och förebyggande insatser är avgörande, i kombination med ökad tillgång till förebyggande och hälsofrämjande folkhälsoprogram, däribland vaccination, samt föräldrastöd, som kan bidra till bättre resultat.

(23)

Tillgång till hälsosam, hållbar och näringsrik mat är en utmaning, för låginkomstfamiljer i synnerhet. Program för hälsosam och näringsrik mat kan bidra till att motverka problem som dåliga matvanor, brist på fysisk aktivitet, fetma och alkohol- och tobaksbruk, och på så sätt minska undernäring och dålig kost, som är vanligare bland barn från utsatta miljöer. Erfarenheterna från covid-19-pandemin, när barn plötsligt berövades en tillförlitlig näringskälla under nedstängningen, visar hur viktiga skolmåltiderna är för dem (9). Det är därför ytterst viktigt att man säkerställer att behövande barn får minst ett mål hälsosam mat per skoldag, vilket kan ske genom att man tillhandahåller sådana måltider eller säkerställer att föräldrar eller vårdnadshavare, eller barn, har möjlighet att sörja för måltiderna, med hänsyn till särskilda lokala förhållanden och behov.

(24)

Det är troligare att barn från låginkomstfamiljer, med invandrarbakgrund eller med ursprung i etniska minoriteter bor i bostäder med allvarliga brister, är trångbodda, drabbas av energifattigdom eller blir hemlösa. Bostadskostnaderna är en tung börda för hushåll med bara en inkomsttagare, särskilt hushåll med ensamstående mödrar. Att tillhandahålla adekvata bostäder och säkerställa att barn och deras familjer får lämplig inkvartering i tillfälliga bostäder är viktiga åtgärder för att hantera social utestängning av barn och minimera risken för hemlöshet. I syfte att komma bort från institutionalisering av barn bör närvård eller familjehemsvård av god kvalitet främjas. Placering av barn i institutionsvård bör ske endast när detta är bäst för barnet, med hänsyn till barnets allmänna situation och barnets individuella behov. Att ge stöd till barn som lämnar en institution eller ett familjehem är avgörande för att bidra till att ge dem ett självständigt liv och deras sociala integration.

(25)

Krisen till följd av covid-19-pandemin kan få långtgående konsekvenser för familjers och barns ekonomiska och sociala välfärd och kommer sannolikt att påverka barn från utsatta miljöer i oproportionerligt hög grad. Låg- och medelinkomstgrupper löper större risk för inkomstbortfall på grund av ökande arbetslöshet och minskade möjligheter till distansarbete, vilket potentiellt får betydande inverkan på hushållens disponibla inkomst. Krisen förväntas förvärra de befintliga ojämlikheterna och kommer sannolikt att leda till en ökning i antalet hushåll som riskerar fattigdom eller social utestängning. Det sätter också ett stort tryck på tillgången till tjänster. Barn som på olika sätt är utsatta hör till dem som drabbas hårdast av krisen. För många barn som bor i hushåll utan lämpligt familjestöd, kompetens eller utrustning har det varit svårt att delta i distansundervisning. Det gäller exempelvis barn som bor i avlägsna områden eller landsbygdsområden med otillräcklig digital infrastruktur.

(26)

Om man ska kunna motverka social utestängning för barn och minska de socioekonomiska effekterna av covid-19-pandemin krävs en integrerad, personcentrerad och flerdimensionell strategi och en stödjande politisk ram. Ett stärkt samarbete och en starkare samordning mellan myndigheter på olika nivåer skulle ge effektivt förebyggande och främja social inkludering för barn. Förutom att säkerställa tillgång till grundläggande tjänster, i alla regioner och områden, bland annat genom investeringar i tjänsteinfrastruktur och arbetskraft, krävs också att man förbättrar politikens ändamålsenlighet och relevans, kombinerar förebyggande och korrigerande åtgärder och utnyttjar de befintliga unionsinstrumenten i största möjliga utsträckning.

(27)

Den europeiska planeringsterminens samordningsprocess inom ekonomi och sysselsättning, som understöds av den sociala resultattavlan (10), har framhävt problemet med barnfattigdom och social utestängning, och ett antal medlemsstater har fått landsspecifika rekommendationer. I riktlinjerna för sysselsättningen betonas vikten av att säkerställa tillgång för alla, inklusive barn, till vissa tjänster, såsom förskoleverksamhet och barnomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård, eftersom sådan tillgång är nödvändig för att garantera lika möjligheter.

(28)

Det finns unionsmedel tillgängliga för att stödja genomförandet av den europeiska barngarantin och ytterligare kompletterande åtgärder. Inom ramen för Europeiska socialfonden+ kommer alla medlemsstater att avsätta ett lämpligt belopp för att motverka barnfattigdom och social utestängning. För de medlemsstater där andelen barn som riskerar fattigdom eller social utestängning ligger över unionsgenomsnittet ska detta belopp vara minst 5 % av deras nationella anslag från Europeiska socialfonden+. I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna kommer Europeiska regionala utvecklingsfonden och InvestEU också att stödja investeringar i stödinfrastruktur, såsom subventionerat boende och förskoleverksamhet och barnomsorg, men också utrustning och tillgång till högkvalitativa allmänna tjänster. Som en del i EU:s återhämtningsplan och instrumentet Next Generation EU, erbjuder faciliteten för återhämtning och resiliens ytterligare unionsmedel för reformer, investeringar och politik för nästa generation, barn och ungdomar, såsom utbildning och kompetens, som ska ingå i nationella återhämtnings- och resiliensplaner (11). Instrumentet för tekniskt stöd kan hjälpa medlemsstaterna att utforma och genomföra strukturreformer på områdena utbildning, sociala tjänster, rättsväsende och hälso- och sjukvård, bland annat sektorsövergripande reformer för att bekämpa barnfattigdom och social utestängning.

(29)

Medlemsstaterna kan också dra nytta av EU:s skolprogram för frukt, grönsaker och mjölk 2017–2023 som ska göra hälsosamma produkter mer tillgängliga för barn och öka deras förståelse för fördelarna med hälsosam mat och ett hållbarhetsperspektiv för mat.

(30)

Den här rekommendationen bör genomföras via nationella handlingsplaner som anpassas efter de nationella, regionala och lokala förhållandena. Dessa nationella planer ska identifiera behövande barn och de hinder de ställs inför när det gäller att få tillgång till och utnyttja de tjänster som rekommendationen omfattar. I detta syfte rekommenderas medlemsstaterna att involvera relevanta aktörer, inbegripet icke-statliga organisationer som främjar barnens rättigheter. Framstegen med att genomföra denna rekommendation bör också regelbundet övervakas, till exempel som en del av den sociala resultattavlan inom ramen för den europeiska planeringsterminen, bland annat genom att relevanta övervakningsindikatorer tas fram.

(31)

Den här rekommendationen kompletterar kommissionens rekommendation 2013/112/EU, utgör ett resultat av handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och kompletterar unionens övergripande strategi för barns rättigheter.

(32)

Denna rekommendation respekterar till fullo principerna om subsidiaritet och proportionalitet. Den ska inte påverka principerna om nationell processrätt och rättsliga traditioner i medlemsstaterna och medför inte någon utvidgning av unionens befogenheter.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

a)

Utse en nationell samordnare för barngarantin, som ska få tillräckliga resurser och ett tillräckligt mandat som gör det möjligt att effektivt samordna och övervaka genomförandet av denna rekommendation.

b)

Engagera berörda aktörer i att identifiera behövande barn och hinder de möter när det gäller att få tillgång till och utnyttja de tjänster som denna rekommendation omfattar, för att på det mest verkningsfulla sättet rikta åtgärderna till behövande barn, varvid nationella, regionala och lokala organisationer och förhållanden beaktas.

c)

Inom nio månader från det att denna rekommendation har antagits överlämna en handlingsplan för perioden fram till 2030 till kommissionen, i vilken det ska beskrivas hur man avser att genomföra denna rekommendation, med hänsyn till nationella, regionala och lokala förhållanden samt befintliga politiska åtgärder och insatser för att stödja behövande barn. Handlingsplanen bör särskilt innehålla

d)

Utarbeta verkningsfulla utåtriktade åtgärder för behövande barn och deras familjer, särskilt på regional och lokal nivå och med hjälp av utbildningsanstalter, utbildade socialarbetare, familjestödjande tjänster, civilsamhället och organisationer inom den sociala ekonomin, i syfte att öka medvetenheten om och uppmuntra till och underlätta utnyttjandet av de tjänster som denna rekommendation omfattar.

e)

Säkerställa medverkan av regionala, lokala och andra relevanta myndigheter, barn och berörda aktörer som företräder det civila samhället, icke-statliga organisationer, utbildningsanstalter och organ med ansvar för att främja social inkludering och integration, barnens rättigheter, inkluderande utbildning och icke-diskriminering, däribland nationella jämställdhetsorgan under utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av handlingsplanen.

f)

Rapportera till kommissionen vartannat år om framstegen med genomförandet av denna rekommendation, i enlighet med den nationella handlingsplan som avses i led c.

12.