(1)

Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2) (utträdesavtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/135 (3) och trädde i kraft den 1 februari 2020. Den övergångsperiod som avses i artikel 126 i utträdesavtalet, under vilken unionsrätten fortsätter att vara tillämplig på och i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) i enlighet med artikel 127 i utträdesavtalet, löper ut den 31 december 2020. Rådet antog den 25 februari 2020 beslut (EU, Euratom) 2020/266 (4) om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade kungariket om ett nytt partnerskapsavtal. Såsom framgår av förhandlingsdirektiven omfattar bemyndigandet bland annat de delar som krävs för att på ett heltäckande sätt hantera relationerna med Förenade kungariket på vägtransportområdet efter övergångsperiodens slut. Det är dock osäkert om ett avtal mellan unionen och Förenade kungariket om deras framtida relationer på området gods- och persontransporter på väg kommer att ha trätt i kraft vid den periodens slut.

(2)

I slutet av övergångsperioden, och i avsaknad av särskilda bestämmelser, skulle alla rättigheter och skyldigheter som följer av unionsrätten i fråga om marknadstillträde, såsom de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1072/2009 (5) och (EG) nr 1073/2009 (6), upphöra att gälla, i den mån förbindelserna mellan Förenade kungariket och unionen och dess medlemsstater berörs.

(3)

I en sådan situation skulle de internationella vägtransporterna av gods och passagerare mellan unionen och Förenade kungariket att drabbas av allvarliga störningar.

(4)

Gibraltar ingår inte i denna förordnings territoriella tillämpningsområde, och hänvisningar i denna till Förenade kungariket inbegriper inte Gibraltar.

(5)

Europeiska transportministerkonferensens (CEMT) multilaterala kvotsystem är den enda andra tillgängliga rättsliga ram som skulle kunna utgöra en grund för godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket. På grund av det begränsade antalet tillstånd som är tillgängliga enligt CEMT-systemet och dess begränsade tillämpningsområde när det gäller vilka typer av vägtransporter som omfattas, är systemet för närvarande dock otillräckligt för att till fullo komma till rätta med behovet av godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket.

(6)

Allvarliga störningar förväntas också uppstå, bland annat när det gäller allmän ordning, i samband med persontransporter på väg. Överenskommelsen om tillfällig internationell persontransport med buss (7) (Interbus-överenskommelsen) är den enda tillgängliga rättsliga ram som skulle kunna utgöra en grund för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket efter övergångsperiodens utgång. Förenade kungariket kommer att bli en enskild avtalsslutande part i Interbus-överenskommelsen den 1 januari 2021. Interbus-överenskommelsen omfattar dock endast tillfällig trafik och är därför otillräcklig för att hantera de störningar i den internationella busstrafiken mellan Förenade kungariket och unionen som kommer att bli en följd av övergångsperiodens slut. Ett protokoll till Interbus-överenskommelsen om internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransport med buss har förhandlats fram och Förenade kungariket förväntas ratificera det så snart som möjligt. Protokollet förväntas dock inte träda i kraft i tid för att ge en rimlig alternativ lösning för perioden omedelbart efter övergångsperiodens slut. De tillgängliga instrumenten tillgodoser därför inte behoven av linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket.

(7)

För att förhindra allvarliga störningar, inbegripet när det gäller allmän ordning, är det därför nödvändigt att fastställa en tillfällig uppsättning åtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer och bussoperatörer med licens från Förenade kungariket att transportera gods och passagerare på väg mellan Förenade kungariket och unionen, eller från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium med transitering genom en eller flera medlemsstater. För att säkerställa en korrekt balans mellan Förenade kungariket och unionen bör de rättigheter som således medges underställas villkoret att likvärdiga rättigheter medges och vara underkastade vissa villkor som säkerställer rättvis konkurrens.

(8)

Rätten att utföra transporter inom en medlemsstats territorium och mellan medlemsstater är ett grundläggande resultat av den inre marknaden och bör, sedan Förenade kungariket har utträtt ur unionen och i avsaknad av specifika bestämmelser om motsatsen, inte längre gälla för vägtransportörer från Förenade kungariket. Direkt efter Förenade kungarikets utträde utan ett avtal om utträde som reglerar vägtransporter av gods mellan unionen och Förenade kungariket är det sannolikt att störningar av trafikflödena och därmed sammanhängande hot mot allmän ordning inträffar, särskilt vid gränsövergångsställena, som är få till antalet och där ytterligare kontroller av fordon och deras last ska genomföras. Ökad köbildning vid gränsövergångsställen mot Förenade kungariken har redan inträffat innan övergångsperiodens utgång. Krisen i samband med covid-19-pandemin har också negativa effekter på vägtransporter, med en ökning av tomma fordon, en trend som kan förvärras om det inte finns någon flexibilitet som ger vägtransportörer från Förenade kungariket möjlighet att, ens i mycket begränsad omfattning, bedriva verksamhet inom unionen under en strikt begränsad period. Dessa störningar skulle kunna leda till situationer med negativ inverkan på kritiska leveranskedjor som bedöms vara nödvändiga för att hantera den pågående covid-19-pandemin. För att minska dessa störningar bör vägtransportörer från Förenade kungariket tillfälligt ges möjlighet att genomföra ett begränsat antal ytterligare transporter inom unionens territorium i samband med transporter mellan unionen och Förenade kungariket. Deras fordon skulle då inte behöva återvända omedelbart till Förenade kungariket och sannolikheten att de skulle vara tomma när de återvänder till Förenade kungariket skulle vara mindre, vilket skulle minska det totala antalet fordon och därmed trycket på gränsövergångsställena. Rätten att genomföra sådana ytterligare transporter bör vara proportionell och bör inte ge rättigheter i samma utsträckning som de som vägtransportörer från unionen åtnjuter enligt reglerna för den inre marknaden, samt bör progressivt fasas ut.

(9)

Gränsöverskridande busstrafik mellan Irland och Förenade kungariket med avseende på Nordirland är särskilt viktig för människorna i gränsregionerna, för att säkerställa de grundläggande förbindelserna mellan samhällena inom den gemensamma resezonen. Därför bör bussoperatörer från Förenade kungariket även fortsättningsvis ha rätt att ta upp eller släppa av passagerare i gränsregionerna i Irland i samband med internationella busstransporter för passagerare mellan Irland och Nordirland.

(10)

För att återspegla deras tillfälliga karaktär, och utan att skapa ett prejudikat, bör de åtgärder som föreskrivs i denna förordning gälla under en kort period. När det gäller godstransporter på väg så sker tidsbegränsningen för att beakta de möjliga arrangemang för grundläggande förbindelser som ska utformas inom ramen för CEMT-systemet, utan att det påverkar ikraftträdandet av ett framtida avtal som reglerar godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket eller unionens framtida transportregler. När det gäller persontransporter med buss är den korta perioden utformad för att göra det möjligt för protokollet till Interbus-överenskommelsen om internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransport med buss att träda i kraft och gälla för Förenade kungariket, genom att Förenade kungariket antingen ratificerar eller ansluter sig till det protokollet, utan att det påverkar eventuella framtida överenskommelser mellan unionen och Förenade kungariket i frågan.

(11)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fastställa provisoriska åtgärder som reglerar gods- och passagerartransporter mellan unionen och Förenade kungariket i händelse av att ett avtal mellan unionen och Förenade kungariket om deras framtida relationer på området gods- och persontransporter på väg saknas vid övergångsperiodens utgång, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(12)

Med beaktande av den brådska som föranleds av att övergångsperioden löper ut anses det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(13)

Denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas från och med dagen efter det att den övergångsperiod som inrättats enligt utträdesavtalet löper ut, såvida inte ett avtal som reglerar vägtransporter, ingånget med Förenade kungariket har trätt i kraft, eller, allt efter omständigheterna, tillämpas provisoriskt vid den tidpunkten. Denna förordning bör gälla till dagen före ikraftträdandet av ett internationellt avtal om vägtransporter eller till dagen före det att det internationella avtalet om vägtransporter börjar tillämpas provisoriskt för båda parter. Med undantag för de särskilda bestämmelser som gäller i gränsregionen i Irland i samband med internationell linjetrafik och speciell linjetrafik mellan Irland och Nordirland, ska rättigheten att utföra linjetrafik och speciell linjetrafik med buss upphöra att gälla den dag då protokollet till Interbus-överenskommelsen om internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransport med buss träder i kraft för unionen och Förenade kungariket. Denna förordning bör under alla omständigheter upphöra att gälla den 30 juni 2021.

(14)

Där så är nödvändigt för att tillgodose marknadens behov, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, med avseende på att återställa likvärdigheten mellan rättigheter som unionen beviljar vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket och rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, inklusive rättigheter som Förenade kungariket beviljar på grundval av ursprungsmedlemsstat eller rättigheter som på annat sätt inte är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, och med avseende på att komma till rätta med fall av illojal konkurrens som skadar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen.

(15)

De delegerade akterna bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen, och deras innehåll bör därför stå i proportion till de problem som uppstår på grund av underlåtenhet att bevilja likvärdiga rättigheter eller genom orättvisa konkurrensvillkor. Kommissionen bör endast överväga att tillfälligt upphäva tillämpningen av denna förordning i mycket allvarliga fall där Förenade kungariket inte ger några likvärdiga rättigheter till vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen eller om de rättigheter som ges är minimala, eller om konkurrensvillkoren för vägtransportörer från Förenade kungariket eller bussoperatörer från Förenade kungariket skiljer sig så mycket från villkoren för operatörer från unionen att det inte är ekonomiskt lönsamt för operatörer från unionen att tillhandahålla de aktuella tjänsterna.

(16)

Vid antagandet av de delegerade akterna är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (8). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Kommissionen bör säkerställa att eventuella delegerade akter som antas på ett otillbörligt sätt påverkar den inre marknadens goda funktion.

(17)

För att säkerställa att de rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, som är likvärdiga med de rättigheter som denna förordning ger vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket, är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, ska tillämpningsområdet för förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009 tillfälligt utvidgas. Dessa förordningar omfattar redan den del av resan mellan en medlemsstat och ett tredjeland som görs på territoriet för en medlemsstat som passeras på vägen. Det är emellertid nödvändigt att för sådana fall säkerställa att förordning (EG) nr 1072/2009 även gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där lastning och lossning sker, och att förordning (EG) nr 1073/2009 gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där passagerare tas upp eller släpps av. Syftet med en sådan utvidgning är att säkerställa att operatörer från unionen kan bedriva gränsöverskridande transporter till eller från Förenade kungariket samt även ha extra hållplatser för att utföra persontransport.

1.

fordon:

2.

tillåten transport av gods:

3.

tillåten persontransport med buss:

4.

gränsregionen i Irland: de grevskap i Irland som ligger utefter landgränsen mellan Irland och Nordirland.

5.

vägtransportör från unionen: ett företag som bedriver godstransporter på väg och som innehar ett giltigt gemenskapstillstånd i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1072/2009.

6.

vägtransportör från Förenade kungariket: ett företag som är etablerat i Förenade kungariket och som har rätt att bedriva godstransporter på väg och innehar en giltig licens för internationella transporter som omfattar tillåten transport av gods.

7.

licens i Förenade kungariket: en licens som, när den utfärdas till en vägtransportör från Förenade kungariket, utfärdats av Förenade kungariket för internationella transporter, när det gäller tillåten transport av gods och; när det gäller en bussoperatör från Förenade kungariket, en licens som utfärdas i Förenade kungariket för att bedriva internationella transporter av passagerare med buss.

8.

buss: ett fordon som är registrerat i Förenade kungariket och som genom sin konstruktion och utrustning är lämpligt och avsett för transport av mer än nio passagerare inklusive föraren.

9.

linjetrafik: persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser.

10.

speciell linjetrafik: linjetrafik, oavsett vem som bedriver den, för befordran av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra passagerare.

11.

bussoperatör från unionen: ett företag som utför persontransporter med buss och som innehar ett giltigt gemenskapstillstånd i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1073/2009.

12.

bussoperatör från Förenade kungariket: ett företag som är etablerat i Förenade kungariket och som har rätt att utföra persontransporter med buss och innehar en giltig licens för internationella transporter som omfattar tillåten persontransport med buss.

13.

operatör: antingen en vägtransportör eller en bussoperatör.

14.

konkurrenslagstiftning: lagstiftning som behandlar följande typer av företeelser, i den mån de kan påverka godstransporter på väg eller busstrafik:

15.

stöd: alla finansiella bidrag som av staten eller andra offentliga organ, oavsett nivå, beviljas en operatör och som innebär en förmån, inbegripet

Ingen förmån ska anses vara ett finansiellt bidrag från staten eller ett annat offentligt organ om en privat marknadsaktör som endast drivs av vinstintresse, i samma situation som det offentliga organet i fråga, skulle ha lämnat motsvarande finansiella bidrag.

16.

oberoende konkurrensmyndighet: en myndighet som ansvarar för tillämpningen och genomdrivandet av konkurrenslagstiftning samt för kontrollen av stöd, och uppfyller följande villkor:

17.

diskriminering: särbehandling av alla slag utan objektiv motivering, när det gäller leverans av gods eller tillhandahållande av tjänster, inbegripet offentliga tjänster, som används för att utföra godstransporter på väg eller busstrafik, eller när det gäller hur de hanteras av offentliga myndigheter som är av relevans för sådana tjänster.

18.

unionens territorium: medlemsstaternas territorier där EU-fördraget och EUF-fördraget är tillämpliga, i enlighet med de villkor som fastställs i dessa fördrag.

a)

När det gäller mobila arbetstagare och förare som är egenföretagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG (10).

b)

När det gäller viss sociallagstiftning på vägtransportområdet, kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 (11).

c)

När det gäller färdskrivare vid vägtransporter, kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 (12).

d)

När det gäller förares grundläggande kompetens och fortbildning, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG (13).

e)

När det gäller största tillåtna dimensioner och högsta tillåtna vikter för vissa vägfordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 96/53/EG (14).

f)

När det gäller montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 92/6/EEG (15).

g)

När det gäller obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 91/671/EEG (16).

h)

När det gäller om utstationering av arbetstagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (17).

i)

När det gäller passagerares rättigheter, kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 (18).