(1)

Efter offentliggörandet av en vetenskaplig studie 2001 om sambandet mellan permanenta hårfärgningsmedel och risken för blåscancer (Use of permanent hair dyes and bladder cancer risk) konstaterade vetenskapliga kommittén för kosmetiska produkter och icke-livsmedelsprodukter avsedda för konsumenter, som ersattes av vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter (SCCP) genom kommissionens beslut 2004/210/EG (2), att de potentiella hälsoriskerna med användningen av hårfärgningsmedel gav anledning till oro.

(2)

SCCP rekommenderade vidare en övergripande strategi för säkerhetsbedömning av hårfärgningsämnen, som bl.a. omfattar krav på att testa de ämnen som används i hårfärgningsmedel med avseende på eventuell genotoxicitet eller cancerogenitet.

(3)

Till följd av SCCP:s yttranden enades kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter om en övergripande strategi för att reglera användningen av ämnen i hårfärgningsmedel, enligt vilken branschen måste inkomma med uppdaterade vetenskapliga data om ämnenas säkerhet till SCCP så att den kan göra en riskbedömning.

(4)

Vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet (SCCS), som ersatt SCCP enligt kommissionens beslut 2008/721/EG (3), bedömde säkerheten för de enskilda hårfärgningsämnen för vilka branschen hade lämnat uppdaterad dokumentation.

(5)

Till följd av SCCS bedömning är det, för att säkerställa att hårfärgningsmedel är säkra för människors hälsa, nödvändigt att förbjuda användningen av tre hårfärgningsämnen, 1,2,4-trihydroxibensen (4), 2-[(4-amino-2-nitrofenyl)-amino]-bensoesyra (5) och 4-amino-3-hydroxitoluen (6), på grundval av SCCS slutliga yttranden om deras säkerhet. Mot bakgrund av SCCS slutliga yttranden om sex andra hårfärgningsämnen, Dimethylpiperazinium Aminopyrazolopyridine HCl (7), Methylimidazoliumpropyl p-phenylenediamine HCl (8), HC Orange No. 6 (9), Acid Orange 7 (10), Tetrabromophenol Blue (11) och Indigofera Tinctoria (12), bör den maximala koncentrationen av dem vid användning i hårfärgningsmedel också begränsas.

(6)

Det framgår av definitionen av hårprodukt i punkt 1 c i inledningen till bilagorna II–VI till förordning (EG) nr 1223/2009 att hårfärgningsämnen inte är avsedda att användas på ögonfransar, vilket beror på att risknivån inte är densamma vid användning av kosmetiska produkter i håret på huvudet som vid användning på ögonfransar. Därför krävdes det en särskild säkerhetsbedömning av användning av hårfärgningsämnen på ögonfransar.

(7)

Ämnet 2-Methoxymethyl-p-Phenylenediamine och dess sulfat förtecknas i post 292 i bilaga III till förordning (EG) nr 1223/2009. Med tanke på slutsatserna i SCCS senaste yttrande (13) om användningen av dessa ämnen på ögonfransar bör begränsningen som omfattar dem även gälla produkter avsedda för färgning av ögonfransar.

(8)

För att undvika alla risker som kan uppstå när konsumenterna själva använder produkter avsedda för färgning av ögonfransar som innehåller 2-Methoxymethyl-p-Phenylenediamine och dess sulfat bör produkterna endast tillåtas för yrkesmässig användning.

(9)

För att konsumenter och yrkesmässiga användare ska informeras om möjliga biverkningar av användningen av hårfärgningsmedel och produkter avsedda för färgning av ögonfransar och för att minska risken för hudsensibilisering till följd av dessa produkter bör märkningen innehålla en lämplig varningstext.

(10)

Förordning (EG) nr 1223/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Rimliga tidsfrister bör fastställas för att industrin ska kunna anpassa sig till de nya kraven och fasa ut kosmetiska produkter som inte uppfyller kraven.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för kosmetiska produkter.