(1)

Enligt artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet med beaktande av de strukturella, sociala och ekonomiska begränsningarna i de yttersta randområdena, inklusive deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, besluta om specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur fördragen ska tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken.

(2)

Det bör därför beslutas om specifika åtgärder för att fastställa villkoren för hur EUF-fördraget ska tillämpas beträffande dessa områden. Vid utformningen av sådana åtgärder bör dessa områdens särdrag och särskilda begränsningar beaktas, utan att integriteten och sammanhanget hos unionsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken, undergrävs.

(3)

Kanarieöarnas ekonomiska beroende av tjänstesektorn, särskilt turism, mätt i regionens andel av BNP med anknytning till denna sektor, utgör en betydande begränsning. Denna sektor spelar en betydligt större roll än industrisektorn för Kanarieöarnas ekonomi.

(4)

Den kombination av isolering och ökaraktär som är typisk för en ögrupp hindrar den fria rörligheten för personer, varor och tjänster, och är den näst största begränsningen för Kanarieöarna. Öarnas geografiska läge ökar deras beroende av luft- och sjötransporter. Transporterna till, från och på dessa avlägsna öar med ökaraktär gör att den lokala industrins produktionskostnader ökar ytterligare. Produktionskostnaderna är högre eftersom dessa transportmedel är mindre effektiva och dyrare än väg- eller järnvägstransporter.

(5)

Denna isolering leder även till högre produktionskostnader på grund av öarnas beroende av råvaru- och energiimport, nödvändigheten i att bygga upp lager och svårigheterna i fråga om tillförseln av produktionsutrustning.

(6)

Marknadens begränsade storlek och den låga exportverksamheten, ögruppens geografiska splittring, samt nödvändigheten i att bibehålla diversifierade små produktionslinjer för att tillgodose behoven på en liten marknad begränsar möjligheterna att uppnå stordriftsfördelar.

(7)

På Kanarieöarna är det ofta svårare eller mer kostsamt att få specialisttjänster och underhållstjänster utförda, och finna lämpliga utbildningar för ledare och tekniker, eller att lägga ut verksamhet på underleverantörer eller främja expansion utanför den regionala marknaden. Det begränsade urvalet av distributionssätt leder även till att det hålls för stora lager.

(8)

På miljöområdet ger bortskaffandet av industriavfall och reningen av giftigt avfall upphov till högre miljökostnader. Dessa kostnader är högre på grund av att det saknas återvinningsanläggningar, utom för vissa produkter, och att avfall måste transporteras för att behandlas på annan plats än på Kanarieöarna.

(9)

Den skatt som kallas Arbitrio sobre las Importaciones y Entregas de Mercancías en las Islas Canarias (AIEM-skatten) bidrar till uppnåendet av målet för autonom utveckling av Kanarieöarnas industriproduktionssektorer och diversifiering av Kanarieöarnas ekonomi.

(10)

Genom rådets beslut 2002/546/EG (2), som antogs enligt artikel 299 i EG-fördraget, bemyndigades ursprungligen Spanien att till och med den 31 december 2011 tillämpa undantag från eller nedsättning av AIEM-skatten för vissa produkter som tillverkas lokalt på Kanarieöarna. Bilagan till det beslutet innehöll en förteckning över de produkter för vilka undantag från skatteplikt och skattenedsättningar kunde tillämpas. Skillnaden i beskattning mellan lokalt tillverkade produkter och andra produkter kunde, beroende på vilken produkt det rör sig om, inte överstiga 5, 15 eller 25 procentenheter.

(11)

Genom rådets beslut nr 895/2011/EU (3) förlängdes tillämpningsperioden för beslut 2002/546/EG till och med den 31 december 2013.

(12)

Genom rådets beslut nr 1413/2013/EU (4) förlängdes tillämpningsperioden för beslut 2002/546/EG ytterligare till och med den 30 juni 2014.

(13)

Genom rådets beslut nr 377/2014/EU (5) bemyndigades Spanien att för vissa produkter som framställs på Kanarieöarna tillämpa undantag från eller nedsättning av AIEM-skatten till och med den 31 december 2020. Bilagan till det beslutet innehåller en förteckning över de produkter för vilka undantaget eller nedsättningen kan tillämpas.

(14)

En noggrann undersökning av situationen bekräftar att det är nödvändigt att tillmötesgå Spaniens begäran om förlängning av bemyndigandet.

(15)

Den högsta tillåtna differentierade sats som får tillämpas på de berörda industriprodukterna bör inte överstiga 15 %. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör de spanska myndigheterna kunna besluta om den lämpliga procentsatsen för varje produkt. Den tillåtna skillnaden i beskattning bör inte överstiga de påvisade extrakostnaderna. Denna skatteförmån bör dock vara tillämplig med förbehåll för att en årlig begränsning på 150 miljoner EUR inte överskrids, utom i vederbörligen motiverade fall.

(16)

I enlighet med subsidiaritetsprincipen och för att säkerställa flexibilitet bör de spanska myndigheterna ha rätt att ändra förteckningen över produkter och den tillåtna skillnaden i beskattning av dem så att den avspeglar den faktiska nivån av extrakostnader i samband med framställningen av sådana produkter på Kanarieöarna. I detta sammanhang bör de spanska myndigheterna ha möjlighet att vid behov tillämpa lägre differentierade satser och fastställa en minimiskatt för specifika produkter, förutsatt att eventuella ändringar är förenliga med målen i artikel 349 i EUF-fördraget. Eventuella ändringar av förteckningen över produkter bör grundas på följande urvalskriterier: det förekommer lokal produktion, och dess andel av den lokala marknaden är minst 5 %; det förekommer en betydande import av varor (inbegripet från det spanska fastlandet och från andra medlemsstater) som kan göra det svårt att upprätthålla den lokala produktionen, och dess andel av den lokala marknaden är minst 10 %; och det förekommer extrakostnader som ökar tillverkningskostnaderna för den lokala produktionen i förhållande till produkter som framställs på annan plats, vilket äventyrar de lokalt framställda produkternas konkurrenskraft.

(17)

De spanska myndigheterna bör ha rätt att göra undantag från tröskelvärdena för marknadsandelar i vederbörligen motiverade fall, vilket inbegriper: arbetskraftsintensiv produktion; produktion som i övrigt är av strategisk betydelse för den lokala utvecklingen; produktion som är föremål för periodiska fluktuationer; produktion i särskilt missgynnade områden; och produktion av medicinska produkter och personlig skyddsutrustning som krävs för att hantera hälsokriser. De spanska myndigheterna bör ha möjlighet att ändra förteckningen över produkter och den tillåtna skillnaden i beskattning av dem, förutsatt att eventuella ändringar är förenliga med målen i artikel 349 i EUF-fördraget.

(18)

Målet att främja Kanarieöarnas socioekonomiska utveckling avspeglas på nationell nivå i AIEM-skattens syfte och i allokeringen av de intäkter som den genererar. Införlivandet av intäkterna från AIEM-skatten i Kanarieöarnas ekonomiska och fiskala systems resurser och användningen av dessa intäkter för en strategi för ekonomisk och social utveckling som inbegriper främjande av lokal verksamhet utgör rättsliga skyldigheter.

(19)

Undantaget från eller nedsättningen av AIEM-skatten bör gälla under sju år. För att kommissionen ska kunna bedöma om villkoren för bemyndigandet fortfarande är uppfyllda bör de spanska myndigheterna senast den 30 september 2025 lämna in en övervakningsrapport till kommissionen.

(20)

Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.