(1)

Sedan utbrottet av den epidemiologiska kris som orsakats av coronaviruset SARS-CoV-2 har den därtill kopplade sjukdomen, covid-19, spritt sig snabbt över hela världen och även nått unionens territorium. Den 11 mars 2020 klassificerade Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör covid-19 som en pandemi, på grund av den snabba ökningen av antalet fall. Mot bakgrund av den snabba försämringen av läget i WHO:s europeiska region med över 20 000 bekräftade fall och nära 1 000 dödsfall förklarade WHO:s regionala direktör för Europa den 12 mars 2020 att Europa hade blivit pandemins epicentrum.

(2)

Följaktligen har medlemsstaterna vidtagit ett antal extraordinära förebyggande åtgärder och åtgärder för att förhindra spridning, bland annat karantän, stängning av icke-väsentliga butiker, skolor och universitet, tillämpning av strategier för distansarbete samt restriktioner och förbud avseende rörlighet och resor. Dessa åtgärder gör det omöjligt eller mycket svårt för vissa rådsmedlemmar att resa för att fysiskt kunna närvara vid rådsmöten som hålls vid rådets säte. Detta gör det i sin tur svårt att uppnå den beslutsförhet som krävs enligt artikel 11.4 i rådets arbetsordning (1) och det blir följaktligen svårt för rådet att hålla informella möten.

(3)

Med tanke på dessa exceptionella omständigheter och för att säkerställa den institutionella kontinuiteten hos beslutsfattandet i rådet, är det nödvändigt att tillfälligt göra undantag från artikel 12.1 första stycket i rådets arbetsordning vad gäller beslut om tillämpning av vanligt skriftligt förfarande. Under den tid då detta beslut tillämpas, och enbart under denna tid, bör ett beslut om tillämpning av vanligt skriftligt förfarande som fattas av Ständiga representanternas kommitté (Coreper) fattas i enlighet med det omröstningsförfarande som gäller för antagande av den berörda rådsakten. Detta undantag bör gälla i en månad med möjlighet till förlängning.

(4)

Tillämpningen av vanligt skriftligt förfarande som ett alternativ till att rådsakter antas vid rådsmöten bör först grundligt förberedas i Coreper, och den berörda rådsakten bör, när så är möjligt och relevant, först bli föremål politiska diskussioner mellan ministrarna, till exempel via informella videokonferenser, så att det så långt som möjligt går att säkerställa bland annat nationell samordning, offentlighet och deltagande av nationella parlament i enlighet med medlemsstaternas praxis.