(1)

Den 13 augusti 2018 inledde Europeiska kommissionen en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (nedan kallade de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/1036 (nedan kallad grundförordningen). Tillkännagivandet om inledande offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 29 juni 2018 av Fertilizers Europe (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat (karbamidammoniumnitratlösningar). Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten till föremål för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/455 av den 20 mars 2019 (3) (nedan kallad registreringsförordningen).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen särskilt klaganden, kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och myndigheterna i Ryska federationen (nedan kallad Ryssland), Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (nedan kallade Förenta staterna), kända importörer och organisationer som företräder användarnas intressen samt andra intresseorganisationer som den visste var berörda om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Ryssland och i Förenta staterna hävdade att klagandena inte var representativa och att det inte förelåg tillräcklig bevisning för dumpning och skada för att inleda undersökningen.

(7)

Kommissionen avvisade båda påståendena. Kommissionen dubbelkontrollerade och bekräftade slutsatserna i ärendehandlingarna med avseende på representativitet, vilka var tillgängliga för kontroll från berörda parter, att klagomålet ingavs för tillverkare som svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av karbamidammoniumnitratlösningar. Dessutom har kommissionen granskat klagomålet i enlighet med artikel 5 i grundförordningen och dragit slutsatsen att villkoren för inledande av en undersökning är uppfyllda, nämligen att den bevisning som klaganden lagt fram är riktig och tillförlitlig och därmed också att anse som tillräcklig. Enligt artikel 5.2 i grundförordningen ska ett klagomål innehålla sådana uppgifter som rimligen är tillgängliga för den klagande vad gäller de faktorer som anges där. På grundval av den bevisning som framlagts, vilken bekräftats genom kommissionens egen bedömning, ansågs detta krav vara uppfyllt.

(8)

I sitt meddelande om inledande meddelade kommissionen att den övervägde att utföra stickprov av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(9)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den hade beslutat att begränsa undersökningen till ett rimligt antal unionstillverkare genom att tillämpa ett stickprovsförfarande och att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde det preliminära urvalet på grundval av unionstillverkarnas rapporterade tillverkning och försäljningsvolym i unionen i samband med analysen av representativiteten innan förfarandet inleddes. Det preliminära urval som fastställdes på detta sätt bestod av tre unionstillverkare som enligt tillgängliga uppgifter stod för ca 70 % av tillverkningen och försäljningen i unionen. Detaljer om detta preliminära urval gjordes tillgängliga i ärendehandlingarna för kontroll från berörda parter och kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter.

(10)

Strax efter inledandet underrättade en av tillverkarna i det preliminära urvalet, Yara Sluiskil B.V., kommissionen att den inte ville samarbeta. Dessutom skickade två unionstillverkare svar på analysen av representativiteten innan förfarandet inleddes efter offentliggörandet av meddelandet om inledande. Kommissionen beaktade dessa unionstillverkares uppgifter om tillverkning och försäljning för att fastställa det slutliga urvalet.

(11)

Flera berörda parter lämnade ytterligare synpunkter på det preliminära urvalet. Kommissionen beaktade dessa synpunkter och förklarade i den skrivelse som inkluderades i den icke-konfidentiella versionen av ärendehandlingarna den 5 september 2018 varför dessa synpunkter inte påverkade det slutliga urvalet.

(12)

Kommissionens tillvägagångssätt att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i den grundläggande antidumpningsförordningen på grundval av tillverknings- och försäljningsvolymen av den likadana produkten i unionen under undersökningsperioden bibehölls således.

(13)

Eftersom Yara Sluiskil B.V. inte ville samarbeta beslutade kommissionen att ersätta bolaget med OCI Nitrogen. Det slutliga urvalet av unionstillverkare, vilket bestod av AB Achema, Grupa Azoty Zaklady Azotowe Pulawy S.A. och OCI Nitrogen B.V., stod för mer än 50 % av de sammanlagda tillverknings- och försäljningsvolymerna av den likadana produkten i unionen. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(14)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(15)

Flera icke-närstående importörer gav sig till känna som berörda parter, men enbart tre tillhandahöll den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet erhållna svar beslutade kommissionen att något stickprovsförfarande inte var nödvändigt. Alla tre importörer ombads fylla i ett frågeformulär.

(16)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Ryssland, Trinidad och Tobago och Förenta staterna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Ryska federationens, Trinidad och Tobagos och Amerikas förenta staters delegationer i Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(17)

Två exporterande tillverkare i Ryssland, en exporterande tillverkare i Trinidad och Tobago och en exporterande tillverkare i Förenta staterna tillhandahöll den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet.

(18)

Med beaktande av det låga antalet svar från exporterande tillverkare beslutade kommissionen att något stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(19)

Alla kända berörda exporterande tillverkare och myndigheterna i de berörda länderna underrättades om urvalet av de företag som skulle undersökas genom skrivelse av den 21 augusti 2018. Inga synpunkter erhölls.

(20)

Kommissionen skickade frågeformulär till de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, klaganden, de tre icke-närstående importörer som hade gett sig till känna, de fyra exporterande tillverkarna i de berörda länderna och alla intresseorganisationer för användare och ekonomiska aktörer som har gett sig till känna och begärde att erhålla ett frågeformulär.

(21)

I klagomålet tillhandahöll klaganden tillräcklig bevisning för råvarurelaterade snedvridningar i Ryssland beträffande den berörda produkten. Såsom anges i tillkännagivandet om inledande omfattar undersökningen därför dessa råvarurelaterade snedvridningar för att det ska kunna fastställas om artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen ska tillämpas med avseende på Ryssland. Därför skickade kommissionen ett ytterligare frågeformulär till den ryska regeringen.

(22)

Frågeformuläret besvarades av de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, Fertilizers Europe, tre icke-närstående importörer, de fyra exporterande tillverkarna i de berörda länderna och 17 olika ekonomiska aktörer, inbegripet vissa som företräder användarnas intressen.

(23)

Frågeformuläret besvarades även av den ryska regeringen. Detta svar var emellertid synnerligen ofullständigt och det saknades grundläggande information som kommissionen behövde för att undersöka påståendena om råvarurelaterade snedvridningar i Ryssland och för att bedöma om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan. Den ryska regeringen besvarade inte kommissionens begäran om en kontroll på plats av de uppgifter som tillhandahållits i svaret på frågeformuläret.

(24)

Kommissionen informerade den ryska regeringen genom två skrivelser av den 22 oktober och den 19 december 2018 om att svaret på frågeformuläret var bristfälligt och om underlåtenheten att besvara kommissionens begäran att få kontrollera de uppgifter som tillhandahållits. Kommissionen uppgav att den skulle dra sina slutsatser avseende förekomsten av råvarurelaterade snedvridningar i Ryssland på grundval av tillgängliga uppgifter om de nödvändiga uppgifterna inte tillhandahölls. De ryska myndigheterna underlät att tillhandahålla nödvändiga uppgifter för att besvara dessa skrivelser.

(25)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, råvarurelaterade snedvridningar med avseende på den berörda produkten i Ryssland, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen gjordes på plats hos följande företag:

(26)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 juli 2017–30 juni 2018 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2015 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(27)

Den produkt som berörs är blandningar av karbamid och ammoniumnitrat lösta i vatten eller ammoniak med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Förenta staterna, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 80 00 (nedan kallad den berörda produkten eller karbamidammoniumnitratlösningar).

(28)

Karbamidammoniumnitratlösningar utgör ett flytande kvävegödselmedel.

(29)

Kvävehalten är den berörda produktens viktigaste kännetecken. Kvävehalten i karbamidammoniumnitratlösningar kan variera mellan 28 % och 32 %. Denna variation uppnås vanligtvis genom att man tillsätter olika mängder vatten i lösningen. Merparten av de importerade blandningarna har i regel en kvävehalt på 32 %. Karbamidammoniumnitratlösningar med en kvävehalt på 32 % är mer koncentrerade än sådana med 30 % eller lägre och är därför billigare att frakta. Oberoende av kvävehalten anses dock alla karbamidammoniumnitratlösningar ha samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och betraktas därför som en enda produkt.

(30)

Karbamidammoniumnitratlösningar är en utpräglad stapelvara och dess kvalitet och grundläggande fysiska egenskaper är identiska oberoende av ursprungsland. Unionstillverkare erbjuder karbamidammoniumnitratlösningar med en kvävehalt på mellan 28 och 32 %.

(31)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(32)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(33)

En unionstillverkare framhöll att även vid en tillsättning av andra ämnen (tillsatser, främst ammoniumnitrat, men eventuellt även andra ämnen) till karbamidammoniumnitratlösningar utgjorde den uppkomna blandningen fortfarande en karbamidammoniumnitratlösning och klassificeras enligt KN-nummer 3102 80 00. Undersökningen visade att det är vanlig praxis att tillsätta mindre kvantiteter av tillsatser och att den uppkomna produkten fortsatt betraktas som en karbamidammoniumnitratlösning på marknaden.

(34)

Därför beslutade kommissionen att i detta skede klargöra att produktdefinitionen i undersökningen omfattar blandningar av karbamid och ammoniumnitrat lösta i vatten eller ammoniak som kan ha tillsatser, såvida de inte är av ett sådant slag eller en sådan kvantitet att blandningen ska klassificeras under ett annat KN-nummer.

(35)

Enligt undersökningsresultaten tillverkade tre företagsgrupper i Ryssland karbamidammoniumnitratlösningar under undersökningsperioden, nämligen Acron Group, Eurochem Group och Kuibyshev Azot. De första två av dessa företagsgrupper exporterade karbamidammoniumnitratlösningar till unionen under undersökningsperioden. Båda grupperna samarbetade i undersökningen.

(36)

Vad gäller Acron Group var en tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar i företagsgruppen verksam i Ryssland. Den inhemska försäljningen av den likadana produkten under undersökningsperioden ägde rum direkt till icke-närstående kunder samt även indirekt genom en närstående inhemsk handlare. Exportförsäljningen till unionen under undersökningsperioden ägde rum direkt till oberoende kunder eller indirekt antingen genom en närstående exportör i Schweiz eller en närstående importör i Frankrike.

(37)

Vad gäller Eurochem Group var två tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar i företagsgruppen verksamma i Ryssland. Den inhemska försäljningen av den likadana produkten under undersökningsperioden ägde rum genom en av de två närstående inhemska handlarna. Exportförsäljningen till unionen under undersökningsperioden skedde uteslutande genom en närstående exportör i Schweiz och därefter via en närstående importör i Tyskland. Den tyska närstående importören sålde sedan antingen vidare produkten direkt till icke-närstående kunder eller via en av de tre närstående handlarna i Bulgarien, Frankrike och Spanien. En viss del av försäljningen från sistnämnda företag gjordes även genom en annan närstående handlare som också var etablerad i Spanien.

(38)

För att beräkna normalvärdet undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Undersökningen visade att Acron endast tillverkade, sålde på hemmamarknaden och exporterade karbamidammoniumnitratlösningar med en kvävehalt på 32 % till unionen under undersökningsperioden. Försäljningen på hemmamarknaden anses vara representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(39)

Mot denna bakgrund ansågs Acrons försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden inte vara representativ.

(40)

Eftersom den likadana produkten inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet för Acron i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(41)

Normalvärdet konstruerades således genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens likadana produkt under undersökningsperioden:

(42)

De tillverkningskostnader som användes för att konstruera normalvärdet justerades såsom förklaras i skälen 52–55 och 59–60.

(43)

Vad gäller Eurochem konstaterades det, på grundval av den undersökning av representativiteten som beskrivs i skäl 38, att den likadana produkten såldes i representativa kvantiteter på hemmamarknaden. Undersökningen visade att Eurochem endast tillverkade, sålde på hemmamarknaden och exporterade en produkttyp till unionen under undersökningsperioden, nämligen karbamidammoniumnitratlösningar med en kvävehalt på 32 %. Därför behövde kommissionen inte undersöka om kvantiteterna av den inhemska försäljningen för varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som såldes för export till unionen var representativa.

(44)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för att avgöra om man skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(45)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden för produkttypen, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(46)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(47)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart av den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(48)

Analysen av den inhemska försäljningen visade att mindre än 15 % av försäljningen var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lägre än tillverkningskostnaden. Normalvärdet beräknas därför som ett vägt genomsnittspris för endast den lönsamma försäljningen.

(49)

Tillverkningskostnaderna, vilka utgör en del av de produktionskostnader som används vid bedömningen av om det var frågan om normal handel, såsom beskrivs i skälen 45–48, justerades såsom förklaras i skälen 52–55 och 59–60.

(50)

Eurochem hävdade att ett ytterligare tillägg skulle tillämpas vid beräkningen av nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden för den inhemska närstående handlarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och för en del av de två tillverkarnas kostnader inom samma företagsgrupp. Nämnda företag påstod att dessa kostnader uppkommit i ett annat handelsled för den inhemska försäljningen jämfört med exportförsäljningen, nämligen på grund av att huvuddelen av den inhemska försäljningen sker direkt till jordbrukare genom dess närstående handlare.

(51)

Ett sådant tillägg kan emellertid inte på ett korrekt sätt anses återspegla det inhemska nettoförsäljningspriset för vilket det normalt sett inte görs avdrag för närstående inhemska handlares och tillverkares försäljnings- och administrationskostnader eller andra allmänna kostnader för att korrekt återspegla det pris som betalats eller skulle betalas enligt armslängdsprincipen på den inhemska marknaden. Påståendet avvisades därför.

(52)

Naturgas utgör den huvudsakliga råvaran vid tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar och svarar för en betydande andel, mer än 50 % (4), av de totala tillverkningskostnaderna. Efter klagandens klagomål och undersökningsresultat från tidigare undersökningar beträffande gödselmedel med ursprung i Ryssland undersökte kommissionen huruvida kostnaderna för naturgas i samband med tillverkning av den berörda produkten på ett rimligt sätt återspeglas i de ryska exporterande tillverkarnas bokföring, i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen.

(53)

Undersökningen visade att priserna på naturgas i Ryssland regleras av staten genom federala lagar och grundas på politiska mål. Priserna på naturgas i Ryssland återspeglar inte normala marknadsvillkor. Under normala marknadsvillkor fastställs priserna främst utifrån tillverkningskostnader och förväntade vinster. I Ryssland är de statligt fastställda priserna däremot direkt tillämpliga på Gazprom, den statsägda gasleverantören. Gazprom är landets största gasleverantör med en marknadsandel på över 50 % och styr därför prissättningen. Undersökningen bekräftade detta prissättningsbeteende, där alla andra gasleverantörer säljer till liknande låga priser. Dessutom äger Gazprom de rörledningar genom vilka all gas, inbegripet den som tillhandahålls av oberoende tillverkare, transporteras till tariffer som även de är reglerade.

(54)

Vad gäller justeringen för gas uppgav den ryska regeringen och de två ryska exporterande tillverkarna följande:

(55)

Som svar på dessa synpunkter drar kommissionen preliminärt följande slutsatser:

(56)

Slutligen hänvisar den ryska regeringen och de ryska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna till en nyligen avkunnad dom från WTO-panelen i tvisten mellan Ryssland och Ukraina i DS493 – Ukraina – Anti-Dumping Measures on Ammonium Nitrate i vilken den justering av gas som Ukraina gjort underkändes.

(57)

Det ska noteras att WTO-panelrapporten i DS493 avser en tvist mellan Ryssland och Ukraina där Ryssland ifrågasatte de fastställelser som Ukraina gjort. Unionen deltog inte i detta ärende. Såsom panelen noterade i detta ärende är huruvida bokföringen från exportörerna eller tillverkarna på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten ”en fråga som måste bedömas från fall till fall, med beaktande av den bevisning som den utredande myndigheten har tillgång till och de konstateranden den gör” (11). Medan detta i sig redan visar att panelrapporten saknar betydelse i den nuvarande undersökningen noterar kommissionen vidare att rapporten har överklagats. Därför avvisar kommissionen de synpunkter som hänför sig till panelrapporten.

(58)

Således avvisade kommissionen dessa påståenden och ansåg att justeringen för gas var motiverad enligt artikel 2.5 i grundförordningen såsom den fastställts av EU-domstolen (12).

(59)

Mot bakgrund av dessa undersökningsresultat justerade kommissionen, liksom vid tidigare undersökningar beträffande gödselmedel med ursprung i Ryssland, kostnaderna för naturgas genom att det snedvridna inhemska ryska priset ersätts med ett icke snedvridet internationellt referenspris (nedan kallat justeringen för gas). Som referenspris använde kommissionen det så kallade Waidhaus-priset, vilket är priset på exporterad rysk gas vid den tysk-tjeckiska gränsen. Priset justerades vederbörligen till nivån fritt fabrik från de ryska tillverkarna.

(60)

Vid tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar finns det fyra på varandra följande mellanliggande insatsvaror (dvs. ammoniak, salpetersyra, ammoniumnitratlösningar och karbamid). Naturgas används för att framställa ammoniak. Efter justering av kostnaderna för naturgas i tillverkningskostnaderna för ammoniak ersatte kommissionen den justerade kostnaden för tillverkningen av ammoniak i kostnaden för att tillverka den andra mellanliggande produkten, salpetersyra, för vilken ammoniak är en direkt råvara. Denna kedjereaktion gick vidare och gjorde det möjligt att föra över justeringen för gas till ammoniumnitratlösningen, sen till karbamiden och slutligen till karbamidammoniumnitratlösningen.

(61)

På grund av den höga lönsamheten från Acrons försäljning på hemmamarknaden, påverkade justeringen för gas inte det normalvärde som beräknats för företaget. Alla Acrons inhemska transaktioner var fortfarande lönsamma efter justeringen för gas. Vid konstruktionen av normalvärdet för Acron uppvägdes ökningen av tillverkningskostnaderna, såsom beskrivs i skäl 41, därför exakt av en minskning av den vinst som gjordes på den lönsamma inhemska försäljningen.

(62)

Såsom förklaras i skälen 36 och 37 exporterade de samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarna till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag som fungerade som importörer, exportörer eller handlare.

(63)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(64)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen via närstående företag som fungerar som importörer fastställdes exportpriset på grundval av den importerade produktens pris då den första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I sådana fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt utspädningskostnader och för en skälig vinst.

(65)

Vad gäller utspädningskostnaderna, vilka är specifika i detta ärende, exporterade de ryska exporterande tillverkarna endast karbamidammoniumnitratlösningar med en kvävehalt på 32 % under undersökningsperioden. De närstående importörerna sålde emellertid karbamidammoniumnitratlösningar till de oberoende kunderna med en kvävehalt på antingen 32 % eller mindre. När den berörda produkten späddes ut med vatten för att erhålla lägre kvävehalt omfattade den justering som anges i skäl 64 även ytterligare utspädningskostnader som den närstående importören ådragit sig.

(66)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de ryska samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(67)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för importavgifter och indirekta skatter, rabatter, avdrag och kvantitetsskillnader, transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inbegripet påslag.

(68)

För de ryska exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(69)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande: 31,9 % för Acron och 34,0 % för Eurochem.

(70)

Det cif-pris som användes för att beräkna dumpningsmarginalerna konstruerades för varje transaktion (på grundval av internpris vid återförsäljning från närstående importörer) vid den gräns där tullklareringen ägde rum, vilket eventuellt inte är samma gräns där varorna fysiskt korsade unionsgränsen.

(71)

För alla andra eventuella exporterande tillverkare i Ryssland fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen fastställde i det sammanhanget de ryska exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja motsvarar de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen –enligt Eurostats importstatistik – från det berörda landet till unionen.

(72)

Exporten från de ryska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde 100 % av den totala exporten från Ryssland till unionen under undersökningsperioden. Kommissionen beslutade därför att fastställa den övriga dumpningsmarginalen på samma nivå som för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta dumpningsmarginalen, nämligen Eurochem Group.

(73)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(74)

MHTL, den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, föreföll vara den enda tillverkaren av den berörda produkten i Trinidad och Tobago under undersökningsperioden.

(75)

Kommissionen undersökte först huruvida MHTL:s totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen.

(76)

Eftersom det inte förelåg någon försäljning av en likadan produkt på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 b i grundförordningen.

(77)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens likadana produkt under undersökningsperioden:

(78)

I sitt yttrande av den 12 december 2018, vilket ingavs efter kontrollbesöket, uppgav MHTL att kommissionen skulle använda dennes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för produktion och försäljning av produkter vid normal handel inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden i Trinidad och Tobago. Eftersom MHTL tillhandahöll tillräcklig motivering för att ett sådant tillvägagångssätt skulle vara förenligt med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen godtog kommissionen denna begäran.

(79)

I enlighet med artikel 2.3 och 2.6 b tillämpade kommissionen även den vinst som MHTL gjorde på sin försäljning vid normal handel inom samma produktkategori som anges i skäl 78.

(80)

MHTL exporterade endast till unionen via närstående företag som fungerade som importörer under undersökningsperioden. All försäljning till unionen gjordes genom en närstående importör i Tyskland. Denna närstående importör sålde den berörda produkten till oberoende kunder i Tyskland eller till närstående företag i Frankrike och Spanien, vilka i sin tur sålde den berörda produkten till oberoende kunder på deras respektive nationella marknader.

(81)

Därför fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall justerades priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt kostnader för utspädning och blandning och för en skälig vinst.

(82)

När det gäller kostnaderna för utspädning och blandning, vilka är specifika i detta ärende, exporterade MHTL endast karbamidammoniumnitratlösningar med en kvävehalt på 32 % under undersökningsperioden. De närstående importörerna sålde emellertid karbamidammoniumnitratlösningar till de oberoende kunderna med en kvävehalt på antingen 32 % eller mindre. I situationer där den berörda produkten späddes ut med vatten eller blandades med svavel för att erhålla en lägre kvävehalt, omfattade de justeringar som anges i skäl 81 således även ytterligare kostnader för utspädning och blandning för den närstående importören.

(83)

Kommissionen jämförde MHTL:s normalvärde och exportpris fritt fabrik.

(84)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för rabatter, avdrag och kvantitetsskillnader, transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader och kreditkostnader.

(85)

För MHTL jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(86)

På grundval av detta uppgår den provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 55,9 %.

(87)

För alla andra exporterande tillverkare i Trinidad och Tobago, om det skulle finnas några utöver MHTL, fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen fastställde i det sammanhanget de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja motsvarar den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen – enligt Eurostats importstatistik – från Trinidad och Tobago till unionen.

(88)

Nivån på samarbetsviljan var hög i detta fall, eftersom exporten från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, nämligen MHTL, utgjorde 100 % av den totala exporten från Trinidad och Tobago till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den högsta dumpningsmarginal som fastställts för MHTL.

(89)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(90)

I klagomålet tillhandahöll klaganden uppgifter om att det finns minst två tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar i Förenta staterna. Utredningen bekräftade att det finns fler tillverkare av den berörda produkten än den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, CFI. Emellertid var det även uppenbart att endast CFI exporterade den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(91)

Kommissionen undersökte först huruvida CFI:s totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att CFI:s totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(92)

Kommissionen slog fast att CFI endast exporterade en produkttyp av karbamidammoniumnitratlösningar till unionen under undersökningsperioden, nämligen karbamidammoniumnitratlösningar med en kvävehalt på 32 %. Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som CFI sålde på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen.

(93)

Kommissionen undersökte sedan huruvida CFI:s försäljning på hemmamarknaden av den produkttyp som är identisk eller jämförbar med den produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden av den produkttyp som var identisk eller jämförbar med den produkttyp som såldes på export till unionen var representativ under undersökningsperioden.

(94)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för produkttypen i fråga under undersökningsperioden för att avgöra om man skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(95)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(96)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioden.

(97)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden, om

(98)

Analysen av den inhemska försäljningen visade att 60–80 % (13) av försäljningen av den produkttyp som är identisk eller jämförbar med den produkttyp som säljs på export till unionen var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Normalvärdet beräknas därför som ett vägt genomsnittspris för endast den lönsamma försäljningen.

(99)

CFI exporterade till unionen direkt till oberoende kunder.

(100)

I detta fall var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(101)

Kommissionen jämförde CFI:s normalvärde och exporten på grundval av priset fritt fabrik.

(102)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för importavgifter och indirekta skatter, rabatter, avdrag och kvantitetsskillnader, transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader och kreditkostnader.

(103)

För CFI jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för respektive typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(104)

På grundval av detta uppgår den provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 37,3 %.

(105)

För alla övriga exporterande tillverkare i Förenat staterna, om det skulle finnas några utöver den, såvitt framgår, enda exporterande tillverkaren som samarbetade under undersökningen (CFI), fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen fastställde i det sammanhanget de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja motsvarar de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen – enligt Eurostats importstatistik – från Förenta staterna till unionen.

(106)

Graden av samarbetsvilja var hög i detta fall, eftersom CFI:s export utgjorde 100 % av den totala exporten från Förenta staterna till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, nämligen CFI.

(107)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(108)

Den likadana produkten tillverkades av 20 kända unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(109)

Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden fastställdes till ca 3,9 miljoner ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av all tillgänglig information avseende unionsindustrin, nämligen Fertilizers Europes produktionsundersökning och Fertecon (Fertecon är ett erkänt marknadsundersökningsföretag på globala marknader för gödselmedel). De tre unionstillverkare som ingick i urvalet stod för över 50 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av den likadana produkten (se skäl 12).

(110)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden plus importen från alla tredjeländer såsom den registrerats hos Eurostat.

(111)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukningen i unionen (i ton)

(112)

Under skadeundersökningsperioden varierade förbrukningen i unionen och minskade totalt med 5 %. Användningen av karbamidammoniumnitratlösningar i jordbruket minskade under 2016 och undersökningsperioden på grund av torka på viktiga marknader.

(113)

Kommissionen undersökte om importen av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i de berörda länderna borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(114)

I artikeln anges att import från mer än ett land ska bedömas sammantaget endast om det fastställs att

(115)

De dumpningsmarginaler som fastställts för importen från vart och ett av de tre berörda länderna översteg den miniminivå som föreskrivs i artikel 9.3 i grundförordningen. Importvolymen från respektive berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Tvärtom uppgick marknadsandelen under undersökningsperioden till 13,4 % för import från Ryssland, 8,1 % från Trinidad och Tobago och 16,2 % från Förenta staterna.

(116)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från Ryssland, Trinidad och Tobago och Förenta staterna och mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana unionsprodukten var ungefär desamma. Framför allt konkurrerade de importerade produkterna med varandra och med karbamidammoniumnitratlösningar som tillverkades i unionen, eftersom de säljs genom samma försäljningskanaler och till liknande kundkategorier. Den berörda produkten är en homogen stapelvara och konkurrensen ägde främst rum enbart på grundval av priset.

(117)

Därför uppfylldes alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen och importen från Ryssland, Trinidad och Tobago och Förenta staterna bedömdes sammantaget vid fastställandet av skada.

(118)

Vid ett förhör hävdade MHTL att importen från Trinidad och Tobago inte skulle räknas in i nämnda bedömning, eftersom i) priserna från Trinidad och Tobago konsekvent var högre än priserna från Förenta staterna och Ryssland, ii) importvolymen minskade under skadeundersökningsperioden (till skillnad från volymen från Förenta staterna och Ryssland), iii) MHTL ingår i en europeisk företagsgrupp, iv) MHTL följer endast prissättningen och v) Trinidad och Tobago är ett utvecklingsland som är medlem i WTO.

(119)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. Beslutet huruvida importen ska bedömas sammantaget eller inte ska grundas på de kriterier som fastställs i artikel 3.4 i grundförordningen. Dessa kriterier är uppfyllda i detta fall såsom framhålls i skälen 114–117. Ingen av de aspekter som MHTL har tagit upp medförde en annan bedömning av lämpligheten av att undersöka importen från Trinidad och Tobago tillsammans med den från Ryssland och Förenta staterna (14).

(120)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes genom att importvolymerna jämfördes med förbrukningen i unionen.

(121)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (ton) och marknadsandel

(122)

Importen från de berörda länderna ökade med 64 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av marknadsandelen var ännu mer uttalad, eftersom den berörda importens marknadsandel ökade med 72 %, från 21,9 % år 2015 till 37,7 % under undersökningsperioden. Eftersom förbrukningen minskade med 5 % under samma period var den markanta ökningen av de berörda ländernas marknadsandel till klar nackdel för andra marknadsaktörer.

(123)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Det är viktigt att klargöra att nivån på dessa statistiska priser kan skilja sig från kontrollerade priser för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som sådana, eftersom merparten av importen från de berörda länderna görs via närstående importörer.

(124)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro/ton)

(125)

Importpriserna från de berörda länderna minskade i genomsnitt med 32 %. I praktiken minskade importpriserna från samtliga tre berörda länder med mellan 30 % och 34 % beroende på land. Denna minskning var särskilt tydlig år 2016 när råvarupriserna (huvudsakligen gas) sjönk. Under undersökningsperioden sjönk emellertid importpriserna med 4 %, till skillnad från råvarupriserna som ökade.

(126)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(127)

Normalt sett jämför kommissionen de exporterande tillverkarnas cif-pris vid unionens gräns med unionstillverkarnas pris fritt fabrik, eftersom ett sådant tillvägagångssätt vanligtvis ger en rättvis jämförelse. Undersökningen har emellertid visat att det föreligger exceptionella omständigheter i detta fall, eftersom en användning av försäljningspriset till nivån fritt fabrik i ungefär en tredjedel av försäljningstransaktionerna från unionstillverkarna i urvalet skulle leda till priser för unionsindustrin som inte är på en jämförbar nivå i förhållande till importpriserna när det gäller konkurrensvillkoren.

(128)

För den försäljning från unionsindustrin som omfattade transport till sjöss för leverans till hamnar som Rouen (Frankrike) och Gent (Belgien), ansågs det lämpligt att använda priserna för leverans till den hamnen istället för att beräkna priset fritt fabrik för denna försäljning. Denna försäljning motsvarade omkring 40 % av unionsindustrins försäljning. Ett sådant tillvägagångssätt ansågs tillförlitligare än en användning av priset fritt fabrik av följande skäl:

(129)

Därför slår kommissionen fast att det för att undersöka huruvida det föreligger ett prisunderskridande är lämpligt att justera ungefär en tredjedel av försäljningstransaktionerna från två av unionstillverkarna i urvalet så att denna försäljning kan jämföras med avseende på deras faktiska konkurrens med den berörda importen. För två tredjedelar av unionens försäljning, som inte omfattade frakt till sjöss, bibehölls den normala cif-metoden i förhållande till priset fritt fabrik.

(130)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, vid behov efter nödvändiga justeringar, och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden. Den visade på en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 3,4 % för import från Ryssland, 6,2 % för import från Trinidad och Tobago och 9,9 % för import från Förenta staterna. Med beaktande av att den berörda produkten är en stapelvara och att konkurrensen till stor del endast baseras på priset, och att priserna är mycket transparenta (dvs. kända på marknaden), anses en sådan marginal vara betydande. En liten prisskillnad gör att köpare byter leverantörer. Detta bekräftades även av svaren från företrädare för användarna.

(131)

Under undersökningsperioden, vid en prisjämförelse för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, underskred importen från de berörda länderna unionsindustrins priser med i genomsnitt 6,8 %.

(132)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(133)

Såsom anges i skäl 13 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(134)

Vid fastställandet av skadan skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaret på frågeformuläret från Fertilizers Europe. Dessa uppgifter gällde alla unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(135)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalernas storlek.

(136)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(137)

Unionens sammanlagda tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(138)

I unionen tillverkas karbamidammoniumnitratlösningar normalt vid integrerade kemiska anläggningar. I dessa anläggningar omvandlas gas och kväve till kvävebaserade gödselmedel och andra liknande industriprodukter såsom melamin. Tillverkningsprocessen omfattar olika steg, såsom tillverkning av ammoniak och salpetersyra, och är därför i hög grad beroende av en tillgång till gaskällor (den viktigaste råvaran) via rörledningar eller terminaler och är mycket kapitalintensiv. Tillverkare kan ställa om produktion mellan slutprodukter, men denna förmåga är begränsad och varierar mellan tillverkarna. Detta beror på den integrerade anläggningens utformning och på tillverkarens kundstam. Varje företag strävar efter att maximera anläggningens sammantagna lönsamhet. Denna undersökning är emellertid endast inriktad på karbamidammoniumnitratlösningar.

(139)

Den samlade tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Tillverkningen minskade kraftigt år 2016 när importen från de berörda länderna ökade med 50 % jämfört med året innan och efterfrågan påverkades av torka på viktiga marknader för karbamidammoniumnitratlösningar. Även om situationen förbättrades 2017 medförde sjunkande priser på karbamidammoniumnitratlösningar att vissa unionstillverkare övergick till att tillverka andra kvävebaserade gödselmedel under undersökningsperioden. När en sådan produktionsomställning inte var möjlig av ekonomiska skäl var unionstillverkare tvungna att stänga produktionsanläggningar.

(140)

Produktionskapaciteten ökade med 4 % medan kapacitetsutnyttjandet minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden. Såsom noteras i skäl 138 kan produktionskapaciteten samt kapacitetsutnyttjandet för denna typ av tillverkning och industri påverkas av tillverkningen av andra produkter som kan tillverkas med samma produktionsutrustning och detta återspeglas i dessa tendenser.

(141)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(142)

I makrohänseende beräknades unionsindustrins försäljningsvolym på grundval av försäljning till icke-närstående och närstående parter. En mindre andel av denna försäljning (omkring 3 %) bestod av återförsäljning av import från olika källor. Sådan försäljning ingår inte i ovannämnda försäljningsvolym, eftersom den endast ska omfatta försäljning av volymer som tillverkas av unionstillverkare. För att undvika att denna återförsäljning räknas dubbelt undantogs den även från uppgifterna om förbrukning i skäl 114. På grundval av detta minskade unionsindustrins marknadsandel med 21 % under skadeundersökningsperioden. Den minskade försäljningsvolymen under denna period ligger nära den volym med vilken försäljningen från de berörda länderna ökade.

(143)

Unionsindustrins marknadsandel minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling berodde på ogynnsamma marknadsvillkor, i synnerhet låga priser, vilket innebar att unionstillverkarna tappade försäljningsvolym till import från de berörda länderna.

(144)

Ovannämnda siffror avseende tillverkning, försäljningsvolym och marknadsandelar visar att det inte var möjligt för unionsindustrin att växa under skadeundersökningsperioden, varken i absoluta siffror eller i förhållande till förbrukningen.

(145)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(146)

Mot bakgrund av försämrade marknadsvillkor minskade antalet anställda i unionsindustrins med 7 % under skadeundersökningsperioden. Medan produktionen minskade ytterligare föll produktiviteten dock med 1 % under skadeundersökningsperioden.

(147)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen på och priserna för importen från de berörda länderna.

(148)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspriser inom unionen

(149)

Försäljningspriset minskade med 28 % under skadeundersökningsperioden och produktionskostnaden per enhet minskade med 11 %. Prisminskningen var som störst 2016, när lågprisimporten från de berörda länderna ökade med 50 % och efterfrågan minskade något. Kostnadsutvecklingen för tillverkningen bestämdes huvudsakligen genom fluktuationer i gaspriserna. Ökade kostnader under 2017 och undersökningsperioden åtföljdes emellertid inte av motsvarande ökningar av försäljningspriset för den likadana produkten, vilket således innebar att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades.

(150)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(151)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd för unionstillverkarna i urvalet steg med 10 % under skadeundersökningsperioden. Arbetskraftskostnaderna per anställd ökade särskilt år 2017 när tillverkningen och produktiviteten ökade.

(152)

Lagernivåerna hos unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lager

(153)

Utgående lager och lager som procentandel av tillverkningen minskade under skadeundersökningsperioden. Eftersom lager som procentandel av tillverkningen låg på en låg nivå under hela perioden och utgående lager påverkas av säsongsrelaterade variationer anses denna faktor inte vara någon meningsfull indikator på skada i denna undersökning.

(154)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(155)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten minskade betydligt under skadeundersökningsperioden på grund av utvecklingen av de genomsnittliga försäljningspriserna och tillverkningskostnaderna såsom beskrivs i skäl 152. Ökningen av tillverkningskostnaderna från 2017 och nedpressade försäljningspriser på grund av import från de berörda länderna orsakade förluster för unionsindustrin under undersökningsperioden.

(156)

Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Nettokassaflödet utvecklades negativt under hela skadeundersökningsperioden.

(157)

Räntabiliteten är vinsten som procentandel av investeringarnas bokförda nettovärde. Den utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden och återspeglade de tendenser som beskrivits ovan för lönsamhet och kassaflöde.

(158)

Unionsindustrin fortsatte att investera under skadeundersökningsperioden. Investeringarna gjordes för att effektivisera tillverkningen, minska energiförbrukningen och införa förbättringar i miljöhänseende. Investeringarna var emellertid betydligt lägre år 2017 och under undersökningsperioden än 2015 och 2016. De minskade investeringsnivåerna orsakades av minskad kapitalanskaffningsförmåga, vilket framgår av det försämrade kassaflödet.

(159)

Under skadeundersökningsperioden drabbades unionsindustrin av kraftigt minskande försäljningspriser (28 %), vilket tillsammans med ökade kostnader under 2017 och undersökningsperioden medförde att lönsamhetsnivån från att ha legat på 14 % år 2015 blev negativ under undersökningsperioden. Denna tendens ledde till liknande minskningar av kassaflödet och räntabiliteten samt minskade investeringar. Betydande negativa effekter har även känts av i indikatorerna för volym, såsom tillverkningen som föll med 8 %, försäljningsvolymen som föll med 21 % och marknadsandelen som minskade från 69,7 % år 2015 till 57,9 % under undersökningsperioden. Denna utveckling medförde att unionsindustrin hamnade i en såbar situation.

(160)

Mycket få av de undersökta indikatorerna visade på en positiv utveckling. Produktionskapaciteten ökade något under skadeundersökningsperioden, men tillverkningen minskade såsom anges i föregående skäl. Vidare har lagren minskat, men lagernivån var låg under hela skadeundersökningsperioden.

(161)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(162)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all skada som eventuellt orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Det rör sig bland annat om följande faktorer: Import från tredjeländer, nedgång av förbrukningen, utveckling på (världs)marknaden för karbamid, ökade gaspriser under 2017 och undersökningsperioden, unionsindustrins exportresultat, högre kostnader för unionstillverkarna och vissa inköp och försäljningar av karbamidammoniumnitratlösningar från unionstillverkare.

(163)

Importen från de berörda länderna ökade med 64 % under skadeundersökningsperioden och ökade sin marknadsandel med 72 % såsom visas i tabell 2. Denna utveckling ägde rum trots att förbrukningen sjönk med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(164)

Importpriserna från de berörda länderna minskade i genomsnitt med 32 %. I praktiken minskade importpriserna från samtliga tre berörda länder med mellan 30 % och 34 % beroende på land. Denna nedgång av försäljningspriserna var särskilt tydlig år 2016 när, samtidigt, importvolymen från de berörda länderna ökade med 50 % jämfört med år 2015. Under undersökningsperioden, vid en prisjämförelse för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, underskred importen från de berörda länderna unionsindustrins priser med i genomsnitt 6,8 %.

(165)

Det är klarlagt att den stora importökningen till sjunkande priser spelade en betydande roll vid den snabba försämringen av unionsindustrins ekonomiska indikatorer. Två produktspecifika faktorer förvärrade denna påverkan. För det första är karbamidammoniumnitratlösningar en stapelvara som säljs till kunderna nästan enbart baserat på priset. Därför kan en liten prisskillnad få betydande följder. För det andra utgör karbamidammoniumnitratlösningar en flytande produkt som måste lagras i särskilda tankar, vilket innebär att tillverkarna måste godta marknadspriserna strax efter tillverkningen oberoende av de aktuella produktionskostnaderna vid den tidpunkten.

(166)

De låga försäljningspriserna från de berörda länderna orsakade mest skada år 2017 samt under undersökningsperioden när kostnaderna ökade på grund av högre gaspriser. Unionsindustrins nedpressade försäljningspriser, som inte kunde höjas i takt med de ökade kostnaderna på grund av pristrycket från importen, ledde till att unionsindustrins resultatindikatorer försämrades och orsakade förluster under undersökningsperioden. Under 2017 och undersökningsperioden kunde flera tillverkare inte undvika avbrott i tillverkningen och investeringsnivån sjönk betydligt. Detta medförde i sin tur att skadan förvärrades ytterligare, eftersom det för överlevnaden på lång sikt krävs kontinuerliga investeringar i en integrerad kemisk anläggning.

(167)

Vissa parter hävdade att det inte förelåg något samband mellan importnivån och unionsindustrins försäljningspriser och vinster, eftersom dessa var höga under perioder med betydande import och tvärtom. Emellertid bevisar de slutsatser som dragits ovan i detta avsnitt och unionsindustrins oförmåga att dra fördel av hemmamarknaden i samma omfattning som tillverkare från de berörda länderna förekomsten av skada som vållats av den dumpade importen.

(168)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Import från tredjeländer

(169)

Importen från tredjeländer (huvudsakligen Vitryssland, Nordmakedonien, Serbien och Algeriet) minskade med 50 % under skadeundersökningsperioden och under undersökningsperioden var marknadsandelen endast 4,1 %.

(170)

Kommissionen har därför preliminärt dragit slutsatsen att denna import endast kunde ha haft en marginell inverkan på unionsindustrins situation.

(171)

Unionsindustrins exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Unionsindustrins exportresultat

(172)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrin sin försäljning på exportmarknaderna med ca 280 000 ton. Således kompenserade den ökade försäljningen på exportmarknaderna endast en liten del av förlusten på ca 700 000 ton på unionsmarknaden. Unionsindustrins exportpriser liknade dess priser på unionsmarknaden.

(173)

Kommissionen har därför preliminärt dragit slutsatsen att denna export inte bidrog till den skada som unionsindustrin har lidit.

(174)

Under undersökningen hänvisade vissa parter till fluktuerande förbrukning och/eller ogynnsamma väderleksförhållanden på viktiga marknader som orsaker till unionsindustrins skadevållande situation. Tabell 1 visar att förbrukningen på unionsmarknaden fluktuerade under skadeundersökningsperioden och sammantaget minskade med 5 %. Trots dessa fluktuationer och den sammantagna nedgången ökade importen från de berörda länderna emellertid stadigt under skadeundersökningsperioden på bekostnad av annan import och unionsindustrins försäljning.

(175)

Kommissionen har därför preliminärt dragit slutsatsen att utvecklingen av efterfrågan inte bidrog till den skada som unionsindustrin lidit.

(176)

Vissa parter påstod att unionstillverkarnas skadevållande situation berodde på priset på karbamid på världsmarknaden, eftersom detta pris drog ner priserna på karbamidammoniumnitratlösningar i unionen. Undersökningen visade emellertid att det inte finns något enhetligt pris för karbamid på världsmarknaden som kunde ha påverkat unionsindustrins situation. Det finns oberoende aktörer som offentliggör spotpriser för karbamid på olika ställen i världen. Dessa priser visar på skillnader från plats till plats under skadeundersökningsperioden (15). Dessutom, medan karbamid globalt utgör 56 % av alla förbrukade gödselmedel, är karbamid inte det vanligaste gödselmedlet i unionen, utan motsvarar ungefär 19 % av de gödselmedel som används.

(177)

Kommissionen har därför preliminärt dragit slutsatsen att priset på karbamid (på världsmarknaden) inte kunde ha haft betydande inverkan på unionsindustrins försäljningspriser och dess skadevållande situation.

(178)

Flera parter hänvisade till en ökning av unionstillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och/eller uppgav att vissa klagande unionstillverkare befinner sig i en skadevållande situation för att de betalar höga gaspriser.

(179)

Undersökningen visade inte på någon onormal utveckling av försäljnings- och administrationskostnader eller andra allmänna kostnader för de unionstillverkare som ingick i urvalet. Med avseende på nivån på gaspriserna under skadeundersökningsperioden, förklarar deras utveckling inte de sjunkande vinsterna i detta fall. Höga gaspriser skulle kunna förklara en kontinuerlig oförmåga att nå tillfredsställande lönsamhetsnivåer, vilket inte är fallet här, eftersom lönsamhetsnivåerna låg på 14 %, respektive 10 %, under 2015 och 2016.

(180)

Utvecklingen av gaspriset kan därför anses vara en förvärrande faktor med avseende på den skada som vissa unionstillverkare lidit. Den främsta orsaken till skada var emellertid varken ökningen av gaspriset eller av andra priser. Det var istället pristrycket från exporten från de berörda länderna som inte gjorde det möjligt för unionsindustrin att övervältra kostnadsökningarna på försäljningspriserna.

(181)

Flera parter har uppgett att den skada som vissa unionstillverkare i slutänden lidit är självförvållad, eftersom vissa unionstillverkare förvärvade karbamidammoniumnitratlösningar.

(182)

Undersökningen visade att vissa unionstillverkare eller deras handelsled förvärvade vissa kvantiteter karbamidammoniumnitratlösningar från importörer eller handlare i unionen för att fullgöra vissa beställningar eller av logistiska skäl. Eftersom karbamidammoniumnitratlösningar från flera källor blandas i tankar och dessa tankar ibland delas av flera marknadsaktörer, kan det inte uteslutas att unionstillverkare faktiskt köpte tillbaka en viss del av de karbamidammoniumnitratlösningar som de tidigare sålt. I vilket fall som helst var unionstillverkarnas inköp av karbamidammoniumnitratlösningar försumbara jämfört med den sammantagna försäljningen från unionen.

(183)

En rysk exporterande tillverkare påstod att vissa unionstillverkare säljer karbamidammoniumnitratlösningar i unionen till rabatterade priser under marknadspriset, dock utan att styrka detta genom någon bevisning.

(184)

Mot denna bakgrund har kommissionen preliminärt dragit slutsatsen att ingen av de transaktioner som nämnts ovan hade betydande inverkan på unionsindustrins skadevållande situation.

(185)

Under undersökningen hänvisade vissa parter till andra faktorer som orsaker till unionsindustrins skadevållande situation. Dessa andra faktorer omfattar i) att priserna på karbamidammoniumnitratlösningar är säsongsberoende, ii) unionstillverkarnas kapacitet att öka eller minska tillverkningen för att påverka priset, iii) oregelbundna leveranser från vissa unionstillverkare och iv) en digital plattform som påstods sälja gödselmedel på nätet till aggressiva priser.

(186)

Undersökningen visade emellertid att i) analysen gjordes på grundval av en 12-månadersperiod och att eventuella säsongsberoende effekter på priset på karbamidammoniumnitratlösningar har avräknats, att ii) unionstillverkarna utnyttjar kapaciteten att öka eller minska tillverkningen för att påverka priset som en skyddsåtgärd, att iii) vissa oregelbundna leveranser från vissa unionstillverkare berodde på normala underhållsåtgärder och att iv) den begränsade försäljningen av karbamidammoniumnitratlösningar på nätet skedde till liknande marknadspriser.

(187)

Kommissionen har därför preliminärt dragit slutsatsen att ingen av dessa faktorer orsakade den skadevållande situationen för unionsindustrin.

(188)

Under skadeundersökningsperioden och mot bakgrund av den sjunkande förbrukningen i unionen, ökade importvolymen från de berörda länderna och deras marknadsandel kraftigt, medan priserna från de berörda länderna i genomsnitt sjönk med 33 %. Den ökade marknadsandelen för importen sammanföll med en liknande minskning av unionsindustrins marknadsandel. Med hänsyn till att karbamidammoniumnitratlösningar utgör en priskänslig stapelvara, att marknadsandelen från importen från de berörda länderna uppgick till 37,7 % under undersökningsperioden, och att denna import skedde till priser som underskred unionsindustrins priser, medförde denna import betydande negativ inverkan. Pristrycket från importen från de berörda länderna på unionstillverkarna orsakade särskild skada under 2017 och under undersökningsperioden när kostnaderna ökade. Denna press gjorde att unionsindustrins resultatindikatorer försämrades och orsakade förluster under undersökningsperioden.

(189)

Analysen i skälen 171–188 visar att ingen annan faktor hade betydande inverkan på unionsindustrins skadevållande situation.

(190)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen i detta skede att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit vållats av den dumpade importen från de berörda länderna och att de andra faktorerna, sedda var för sig eller tillsammans, inte minskade orsakssambandet.

(191)

Kommissionen har särskiljt och avgränsat verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. De flesta av dessa faktorer hade inte någon praktisk inverkan, medan utvecklingen av gaspriserna hade begränsad inverkan på den negativa utvecklingen från unionsindustrin när det gällde nedpressade vinster.

(192)

För att kunna fastställa nivån på åtgärderna undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(193)

I det här fallet hävdade klagandena att det förelåg råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen med avseende på ett av de undersökta länderna, nämligen Ryssland. Bedömningen avseende Ryssland återfinns nedan i avsnitt 6.3.

(194)

En av de samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarna hävdade att den eventuella tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7.2a i grundförordningen skulle vara diskriminerande med avseende på Ryssland, eftersom råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i denna artikel även var tillämpliga på marknaderna för naturgas i Trinidad och Tobago och Förenta staterna.

(195)

Kommissionen prövade dessa påståenden och drog följande preliminära slutsatser:

(196)

Följaktligen avvisade kommissionen preliminärt påståendet att tillämpningen av artikel 7.2a i grundförordningen var diskriminerande med avseende på Ryssland.

(197)

Kommissionen fastställde först storleken på den tull som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen. I detta fall undanröjs skadan om unionsindustrin kan täcka sina tillverkningskostnader, inbegripet kostnader till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner som förtecknas i bilaga Ia i grund-förordningen, och erhåller en skälig vinst (målvinst).

(198)

För att fastställa målvinsten beaktade kommissionen i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen följande faktorer: Lönsamhetsnivån före ökningen av importer från landet som är föremål för undersökning, nödvändig lönsamhetsnivå för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna samt forskning och utveckling (FoU) och innovation, samt förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden.

(199)

Såsom visas i tabell 2 började importen från de berörda länderna öka under 2016. I detta syfte måste eventuella vinstmarginaler således härledas från åren dessförinnan. För att undvika att ett särskilt lönsamt år används beslutade kommissionen att använda den vägda genomsnittliga vinst som unionsindustrin uppnådde under perioden 2013–2015. Den målvinst som erhölls på detta sätt, vilken uppgick till 10 %, ansågs utgöra en sund vinst under normala konkurrensförhållanden.

(200)

En unionstillverkare som ingick i urvalet hävdade att kommissionen skulle komplettera målvinsten med planerade investeringar som inte genomfördes under skadeundersökningsperioden. Kommissionen prövade detta påstående enligt artikel 7.2c i grundförordningen. Det berörda företaget kunde emellertid inte tillhandahålla skriftlig bevisning för att stödja detta påstående, vilket därför avvisades preliminärt.

(201)

Som ett sista steg bedömde kommissionen i enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen framtida kostnader till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner som förtecknas i bilaga Ia i grundförordningen, som unionsindustrin kommer att ådra sig under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2. På grundval av den tillgängliga bevisningen fastställde kommissionen en ytterligare kostnad på 3,7 % som lades till det icke-skadevållande priset. En skrivelse är tillgänglig i ärendehandlingarna för kontroll från berörda parter vad gäller hur kommissionen har fastställt denna ytterligare kostnad.

(202)

Dessa kostnader utgjordes av de ytterligare framtida kostnaderna för att säkerställa efterlevnaden av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Detta utsläppshandelssystem utgör en hörnsten i EU:s politik för att följa multilaterala miljöavtal. Sådana ytterligare kostnader beräknades på grundval av de ytterligare beräknade genomsnittliga EU-utsläppsrätter som måste förvärvas under åtgärdernas livslängd. De ytterligare utsläppsrättigheter som användes beräknades netto på grundval av grattis utsläppsrättigheter och kontrollerades, liksom alla tillverkningskostnader, för att säkerställa att de hänfördes korrekt till den berörda produkten. Kostnaderna för de ytterligare utsläppsrättigheterna extrapolerades för att beakta den förväntade prisskillnaden under åtgärdernas livslängd. Dessa priser beräknades på grundval av ett utdrag från Bloomberg New Energy Finance av den 8 februari 2019. Det genomsnittliga beräknade priset för denna period är 24,14 euro/ton av utsläppt koldioxid.

(203)

Mot denna bakgrund beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin.

(204)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Trinidad och Tobago och Förenta staterna, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionstillverkare som ingick i urvalet sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen eventuellt resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif. Resultatet från dessa beräkningar visas i tabellen nedan.

(205)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först med avseende på Ryssland huruvida den provisoriskt fastställda dumpningsmarginalen skulle vara högre än den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. I detta syfte gjordes en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Ryssland med unionsindustrins målpris såsom förklarats i avsnitt 6.1. Resultatet från dessa beräkningar visas i tabellen nedan.

(206)

Eftersom den marginal för målprisunderskridande som beräknades på detta sätt var lägre än dumpningsmarginalen genomförde kommissionen en sådan undersökning som krävs enligt artikel 7.2a i grundförordningen.

(207)

Klaganden tillhandahöll tillräcklig bevisning i klagomålet för att det föreligger råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen i Ryssland med avseende på den berörda produkten. Enligt uppgifterna i klagomålet omfattas naturgas, som står för betydligt mer än 17 % av tillverkningskostnaden för den berörda produkten, av dubbel prissättning i Ryssland.

(208)

Kommissionen har därför vid bedömningen av den lämpliga nivån för åtgärder med avseende på Ryssland, i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen, såsom angetts i tillkännagivandet om inledande, undersökt den påstådda snedvridningen och alla eventuella andra snedvridningar i Ryssland som omfattas av artikel 7.2a i grundförordningen.

(209)

Kommissionen har först identifierat de huvudsakliga råvaror som används vid tillverkningen av den berörda produkten av var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Huvudsakliga råvaror ansågs vara råvaror som sannolikt motsvarar minst 17 % av tillverkningskostnaderna för den berörda produkten.

(210)

Kommissionen slog fast att den huvudsakliga råvaran vid tillverkningen av den berörda produkten är naturgas. Undersökningen bekräftade att den står för över 17 % av tillverkningskostnaden för karbamidammoniumnitratlösningar för båda de samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarna, såsom krävs enligt artikel 7.2a. För båda bolagen uppgick gaskostnaderna, på grundval av den information som de har tillhandahållit, till mer än 50 % av de totala tillverkningskostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar i enlighet med de gaspriser som bolagen rapporterade. Med den justering för gas som beskrivs i skälen 52–55 och 59–60 uppgår gaskostnaderna till mellan 70 % och 85 % av de sammanlagda tillverkningskostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar.

(211)

Kommissionen undersökte om den naturgas som användes vid tillverkningen av den berörda produkten kan anses snedvriden genom någon av de åtgärder som anges i artikel 7.2a i grundförordningen, nämligen dubbla system för prissättning, exportskatter, tilläggsskatt på export, exportkvoter, exportförbud, skattemässiga exportavgifter, licenskrav, minimipriser vid export, nedsättning eller indragning av mervärdesskatteåterbetalning, restriktioner avseende tullklareringsplats för exportörer, förteckning över kvalificerade exportörer, skyldigheter på den inhemska marknaden samt gruvrättigheter för bestämda ändamål. I detta syfte undersökte kommissionen relevanta förordningar från Ryska federationen, yttranden från berörda parter, inbegripet den ryska regeringen, offentligt tillgängliga rapporter och studier (16), reviderade årsbokslut från de ryska gasleverantörerna och strategiska dokument från de ryska myndigheterna (17).

(212)

Kommissionen fastställde att en av de åtgärder som anges som en råvarurelaterad snedvridning i artikel 7.2a andra stycket förekom, nämligen exportskatt (på 30 %) (18), och att denna påverkade försäljningen av naturgas i Ryssland under undersökningsperioden.

(213)

Dessutom beviljas ägaren av det enhetliga gasförsörjningssystemet ensamrätt att exportera gas i gasform. Vidare föreskrivs enligt lag även att detta system endast kan ägas av en enhet som kontrolleras av staten. Därför innehar Gazprom den enda licensen för att exportera naturgas. Den beskrivna situationen kan antingen klassificeras som ett licenskrav eller en åtgärd som omfattar en förteckning över kvalificerade exportörer.

(214)

Slutligen hänvisade klaganden till den dubbla prissättningen på naturgas som en eventuell råvarurelaterad snedvridning. Undersökningen visade att det fanns bevisning som talade för dubbel prissättning på naturgas i Ryssland för inhemsk försäljning och exportförsäljning på grundval av den formel för gaspriset som används för att fastställa de reglerade inhemska priserna.

(215)

I detta hänseende är det inhemska priset i Ryssland reglerat för den statsägda gasleverantören Gazprom och oreglerat för andra leverantörer. Andra leverantörer än Gazprom följer emellertid nära det pris som den ryska regeringen fastställt för Gazprom såsom framgår med avseende på de undersökta exporterande tillverkarna men även av offentligt tillgänglig information (19). Beroende på vilket år det är frågan om fastställs det inhemska priset med tillämpning av en gasprisformel eller genom indexering. Det index som ska användas offentliggörs regelbundet i en prognos över den socioekonomiska utvecklingen från det ryska ministeriet för ekonomisk utveckling (20). Genom gasprisformeln beräknas den lämpliga nivån på det inhemska priset på grundval av ett internationellt pris på naturgas med avdrag för exportskatt, internationella och inhemska transportkostnader och en så kallad nedsättningskoefficient. Kommissionen ansåg att den dubbla prissättningens inverkan kan hänföras till nedsättningskoefficienten som är oberoende av exportskattens inverkan.

(216)

Kommissionen jämförde priset på naturgas med priset på den representativa internationella marknaden. Undersökningen bekräftade att det inhemska priset på naturgas i Ryssland är betydligt, mer än två gånger, lägre jämfört med Waidhaus-priset som beräknas på det sätt som förklaras i skälen 59 och 60.

(217)

Såsom förklaras i skäl 55 punkt d, ansåg kommissionen att Waidhaus-priset utgör ett lämpligt referensvärde för det representativa internationella marknadspriset vid bedömningen av snedvridningen av priset på naturgas på den inhemska ryska marknaden.

(218)

En av de ryska samarbetsvilliga tillverkarna påstod att naturgas inte kan anses utgöra en råvara vid tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar och därför inte kan bli föremål för en analys enligt artikel 7.2a i grundförordningen. Vidare hävdade den berörda parten i fråga att det inte framgick av klagomålet att kostnaden för naturgas uppfyllde tröskelvärdet på 17 % av de totala tillverkningskostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar.

(219)

Såsom förklaras i skäl 52 står naturgas för mer än 50 % av tillverkningskostnaderna för den berörda produkten. Det faktum att den används för att tillverka ammoniak, ett av de första stegen vid tillverkningen av den berörda produkten, såsom förklaras i skäl 60, ändrar inte att den utgör en nödvändig råvara för tillverkningen av den berörda produkten. De båda ryska tillverkarna av karbamidammoniumnitratlösningar utgör fullständigt integrerade kemiska anläggningar och drar därför båda fördel av de snedvridningar som identifierats för naturgas vid tillverkningen av den berörda produkten. Påståendet avvisas därför preliminärt.

(220)

Mot bakgrund av den bedömning som förklaras i skälen 205–215, drog kommissionen preliminärt slutsatsen att naturgas är föremål för snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen.

(221)

Efter att ha dragit slutsatsen att det finns råvarurelaterade snedvridningar såsom föreskrivs i artikel 7.2a i grundförordningen med avseende på Ryssland undersökte kommissionen om den med säkerhet kunde slå fast att det ligger i unionens intresse att fastställa omfattningen av de provisoriska tullarna i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av all relevant information i denna undersökning, inbegripet outnyttjad kapacitet i exportlandet, konkurrens om råvaror och effekter på leveranskedjorna för unionsföretag i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen. För att kunna göra denna bedömning införde kommissionen särskilda frågor i frågeformulären till alla berörda parter. Klaganden och vissa klagande tillverkare besvarade dessa frågor. Ett fåtal andra parter besvarade dessa frågor men de flesta av dessa svar var inte fullständiga.

(222)

Karbamidammoniumnitratlösningar tillverkas såsom noteras i skälen 141 och 143 normalt sett vid integrerade kemiska anläggningar. Således beror den outnyttjade kapaciteten till stor del på konfigureringen av dessa integrerade anläggningar och på tillverkarens kundstam. Varje företag strävar efter att maximera anläggningens sammantagna lönsamhet och det är därför svårt att fastställa den exakta outnyttjade kapaciteten.

(223)

Mot denna bakgrund och på grundval av den information som samlats in under undersökningen, fastställde kommissionen att den outnyttjade kapaciteten i Ryssland varierar mellan 330 000 och 750 000 ton per år, vilket utgör mellan 7 % och 16 % av de karbamidammoniumnitratlösningar som förbrukas i unionen. Dessa siffror fastställdes på grundval av kontrollerade uppgifter om kapaciteten från de två samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarna och omfattar den största delen av den ryska tillverkningen (faktisk outnyttjad kapacitet, inget beaktande av kapaciteten att öka eller minska tillverkningen för att påverka priset) och uppgifter som tillhandahållits av klagandena (eventuell outnyttjad kapacitet, beaktande av kapaciteten att öka eller minska tillverkningen för att påverka priset).

(224)

Den ryska marknaden för karbamidammoniumnitratlösningar (21) är relativt liten i jämförelse med den ryska produktionskapaciteten för karbamidammoniumnitratlösningar (22). Ryssland är nettoexportör av karbamidammoniumnitratlösningar, eftersom landets tillverkning är betydligt större än den inhemska förbrukningen.

(225)

År 2017 exporterade Ryssland över 100 000 ton karbamidammoniumnitratlösningar till Ukraina. Efter Ukrainas införande av antidumpningsåtgärder mot karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Ryssland i maj 2017 kunde denna export dirigeras mot andra mer intressanta marknader, inbegripet unionsmarknaden.

(226)

Ryssland har en uppenbar exportpotential. Även om de ryska tillverkarnas kapacitet att öka eller minska tillverkningen för att påverka priset ansågs vara begränsad, kan det inte förnekas att importvolymen av karbamidammoniumnitratlösningar till unionen från Ryssland har fortsatt öka sedan augusti 2018 såsom visas i tabell 2 (se även tabell 1 i registreringsförordningen). Det ska även noteras att Eurochem på sidan 9 i sitt yttrande av den 19 september 2018 förutsåg en ökning av den ryska exporten av karbamidammoniumnitratlösningar under 2018 och 2019.

(227)

Såsom framhålls i skäl 54 visar undersökningen att gaspriserna i Ryssland regleras av staten genom federala lagar och att de inte återspeglar normala marknadsvillkor, där priserna huvudsakligen fastställs utifrån tillverkningskostnader och förväntade vinster.

(228)

Acron lämnade en redogörelse för konkurrensförhållandena på gasmarknaden i Ryssland (nämligen om prissättning på gas, lönsamheten vid reglerade och oreglerade priser och leveranskällor) som utarbetats 2016 av den ryska regeringen oberoende av denna undersökning. Kommissionen ansåg emellertid inte att denna redogörelse, vilken behandlas i skälen 56 och 57, undergräver slutsatserna i ovanstående skäl.

(229)

Regleringen av den ryska gasmarknaden utgör en orättvis fördel för ryska tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar, eftersom de har tillgång till konstgjort låga gaspriser på den inhemska marknaden på grund av den inhemska regleringen såsom förklaras i skälen 209–217. Samtidigt påverkas unionstillverkarna negativt av den prisdiskrimineringen som denna ryska reglering orsakar, vilket gör att de får betala betydligt högre priser än de ryska tillverkarna för samma gas.

(230)

Kommissionen anser att det är osannolikt att denna situation kommer att förändras inom den närmaste framtiden (23).

(231)

Enligt undersökningsresultaten är den förväntade inverkan på leveranskedjorna begränsad. I praktiken uppgav de flesta parterna, inbegripet importörer, att de enda parter som berördes av prisökningar på grund av åtgärderna var slutanvändarna av karbamidammoniumnitratlösningar, dvs. jordbrukarna, eftersom det inte finns några mellanhänder i leveranskedjan som kan absorbera tullarna. Eftersom karbamidammoniumnitratlösningar utgör en flytande och ganska homogen vara, blandas kvantiteter av olika ursprung i tankar och de flesta aktörer i leveranskedjan känner inte till ursprunget från den produkt som förvärvas/används. Sammantaget förväntas inte några väsentliga förändringar av leveranskedjorna om åtgärder införs. Unionstillverkarna kommer att fortsätta tillverka karbamidammoniumnitratlösningar, medan importen från Ryssland (samt från de andra undersökta länderna) beräknas fortsätta mot bakgrund av den förväntade ökningen av efterfrågan på karbamidammoniumnitratlösningar och det faktum att unionstillverkare i begränsad utsträckning kan ställa om till andra produkter.

(232)

Enligt undersökningsresultaten skulle inverkan på EU:s jordbrukare som helhet vara begränsad. Kommissionen fann att karbamidammoniumnitratlösningar står för mindre än 1 % av de sammanlagda kostnaderna för jordbruksföretagen i unionen. En eventuell prisökning på grund av åtgärderna borde således inte få betydande inverkan på jordbrukssektorn i unionen som helhet.

(233)

Mot bakgrund av att karbamidammoniumnitratlösningar i egenskap av gödselmedel används under vitt skilda förhållanden och att användningen varierar från gröda till gröda, från region till region osv., gjorde kommissionen en separat bedömning av inverkan på jordbruksföretag som är specialiserade på odling av vanligt vete (den viktigaste gröda för vilken karbamidammoniumnitratlösningar används) i Frankrike (det land i unionen med störst veteproduktion) som använder karbamidammoniumnitratlösningar som enda kvävegödselmedel.

(234)

I sådana specialiserade jordbruksföretag uppgick kostnaderna för alla gödselmedel till 21,94 % av de totala kostnaderna år 2013 (24). Kommissionen uppskattade att kostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar säsongen 2017/2018 uppgick till 10 % av de totala produktionskostnaderna (25). Med tillämpning av den högsta ålagda provisoriska antidumpningstullen skulle detta innebära en maximal ökning av produktionskostnaderna med 3 % (26) om åtgärderna skulle övervältras i samma utsträckning. Således drog kommissionen slutsatsen att inte ens dessa jordbruksföretag skulle påverkas av åtgärderna på ett oproportionerligt sätt. Dessutom odlar många jordbruksföretag i unionen (inbegripet Frankrike) flera olika grödor.

(235)

Efter att ha beaktat all relevant information i denna undersökning drog kommissionen preliminärt slutsatsen att det, med avseende på Ryssland, är i unionens intresse att bestämma omfattningen av de provisoriska tullarna i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen.

(236)

I synnerhet har kommissionen inledningsvis slagit fast att det finns råvarurelaterade snedvridningar med avseende på den berörda produkten i Ryssland. Vidare fann kommissionen att Ryssland har outnyttjad kapacitet som kan användas för att öka exporten till unionen. Dessutom fann kommissionen att ryska tillverkare har orättvisa fördelar i förhållande till unionstillverkare när det gäller naturgas på grund av regleringen på den ryska marknaden. Slutligen slår kommissionen fast att åtgärderna inte kommer att ha någon negativ inverkan på leveranskedjan i Europa. Kommissionen fann särskilt att även om åtgärderna eventuellt kunde påverka ett mindre antal jordbrukare i unionen skulle en sådan påverkan vara begränsad och inte sammantaget vara oproportionerlig. Slutligen anser kommissionen att importen av karbamidammoniumnitratlösningar kommer att fortsätta och att åtgärderna inte kommer att störa försörjningen. Importen från de berörda länderna, vars marknadsandel uppgick till över 37 % under undersökningsperioden, beräknas fortsätta mot bakgrund av den förväntade ökningen av efterfrågan på karbamidammoniumnitratlösningar och det faktum att unionstillverkare i begränsad utsträckning kan ställa om till andra produkter. I vart fall kan unionstillverkare med outnyttjad kapacitet tillverka betydande volymer av karbamidammoniumnitratlösningar.

(237)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att, med avseende på Ryssland, en tull som är lägre än dumpningsmarginalen inte skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. Unionstillverkare skadas inte enbart genom dumpning utan påverkas även negativt av ytterligare snedvridningar av handeln i jämförelse med de ryska exporterande tillverkarna. För att handeln ska skyddas på ett tillfredsställande sätt krävs det därför att nivån på åtgärderna för Ryssland motsvarar den provisoriskt fastställda dumpningsmarginalen.

(238)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall med avseende på importen från Ryssland, Trinidad och Tobago och Förenta staterna, trots att skadevållande dumpning konstaterats föreligga. Fastställandet av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla de olika berörda parternas intressen, däribland unionsindustrin, importörerna, användarna och andra relevanta ekonomiska aktörer.

(239)

Det finns 20 kända tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar i unionen. Unionstillverkare som motsvarar 80 % av den samlade produktionsvolymen i unionen samarbetade i undersökningen. Två företag eller företagsgrupper som motsvarar 30 % av tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar i unionen motsatte sig ärendet.

(240)

Vidtas inga åtgärder får detta sannolikt betydande negativ inverkan på unionsindustrin med lägre försäljningsvolymer och ytterligare prisnedgång, vilket således innebär att lönsamheten och investeringarna minskar. Åtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att utnyttja sina möjligheter på en unionsmarknad med likvärdiga förutsättningar, återvinna förlorade marknadsandelar och förbättra lönsamheten till nivåer som kan anses hållbara.

(241)

Tre icke närstående importörer besvarade frågeformuläret. Endast två av dem samtyckte till att samarbeta ytterligare i undersökningen.

(242)

Tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar utgjorde en mindre del av verksamheten från en av de två samarbetsvilliga importörerna, vilken faktiskt utgjorde en kooperativ sammanslutning som företräder sina medlemmar. Den andra importören som är mer beroende av karbamidammoniumnitratlösningar justerar sina försäljningspriser beroende på utvecklingen på marknaden för karbamidammoniumnitratlösningar. De två samarbetsvilliga importörerna erbjuder en rad tjänster och/eller produkter och har flera försörjningskällor.

(243)

Eventuella negativa effekter för importörer i unionen på grund av åtgärderna kan inte uppväga de positiva effekterna för unionsindustrin. Syftet med åtgärderna är att skapa likvärdiga förutsättningar som är förmånliga för alla parter. Dessutom erbjuder importörer generellt sett en rad olika gödselmedel och/eller tjänster och har flera försörjningskällor. De flesta parter, inbegripet de båda samarbetsvilliga importörerna, uppgav att de parter som påverkas av (eventuella) prisökningar som åtgärderna medför är i slutänden slutkonsumenterna av karbamidammoniumnitratlösningar, dvs. jordbrukarna.

(244)

Elva parter som företräder användarnas intressen besvarade frågeformuläret, men dock med begränsade kontrollerbara uppgifter.

(245)

Intresseorganisationer som företräder relevanta kooperativ och/eller jordbrukare i unionen (COPA-COGECA), Frankrike (COOP de France), Irland (Irish farmers association) och Finland (MTK) uppgav att åtgärderna skulle få negativ inverkan på användare av karbamidammoniumnitratlösningar, dvs. jordbrukare. Ett betydande antal franska kooperativ, sammanslutningar/grupper av kooperativ och inköpsplattformar som förvärvar jordbruksvaror på jordbrukarnas vägnar lämnade synpunkter om den negativa inverkan åtgärderna kunde få på franska jordbrukare. Samarbetsvilliga exporterande tillverkare, en rad icke-närstående importörer och olika franska och spanska ekonomiska aktörer uttryckte liknande synpunkter.

(246)

En betydande fransk mellanhand verksam i livsmedelsprodukter och gödselmedel uppgav att eventuella antidumpningsåtgärder ”bör vara lätta”.

(247)

Vissa parter hävdade att det finns begränsade eller inga ersättningsprodukter för jordbrukare (och/eller andra ekonomiska aktörer), eftersom tillverkningen av kvävebaserade gödselmedel i unionen är otillräcklig. Emellertid finns det inget i ärendehandlingarna som pekar på en brist på kvävebaserade gödselmedel i unionen. Generellt sett finns det en mängd försörjningskällor för kvävebaserade gödselmedel, såsom kalciumammoniumnitrat, ammoniumnitrat eller karbamid.

(248)

Vissa synpunkter gällde vilken betydelse som kostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar har för ett jordbruksföretag (även om kvantifieringen varierade betydligt från part till part) och/eller framhöll att jordbrukare har missgynnats under flera år av olika anledningar (såsom den dåliga skörden 2016, låga försäljningspriser, dåligt väder eller stor konkurrens på marknaden) och de arbetstillfällen som stod på spel. Enligt dessa parter skulle antidumpningsåtgärder tvinga vissa jordbrukare att sluta odla och/eller medföra ytterligare försämringar för en sektor som inte kan övervältra kostnader och måste vara konkurrenskraftig på den globaliserade marknaden. Vissa parter ansåg att antidumpningsåtgärder skulle motverka den gemensamma jordbrukspolitiken och att den sistnämnda skulle bli otillräcklig när det gällde att garantera jordbruksföretagens inkomster och konkurrenskraft.

(249)

Kommissionen avfärdade dessa argument. Samtidigt som kommissionen erkände att inverkan kunde variera beroende på typen av jordbruksföretag eller jordbrukspraxis fann den att karbamidammoniumnitratlösningar står för mindre än runt 1 % av jordbruksföretagens sammanlagda kostnader i unionen. En eventuell prisökning på grund av åtgärderna borde således inte få någon betydande inverkan på jordbrukssektorn i unionen som helhet.

(250)

Mot bakgrund av att karbamidammoniumnitratlösningar i egenskap av gödselmedel används under vitt skilda förhållanden och att användningen varierar från gröda till gröda, från region till region osv., gjorde kommissionen en bedömning av åtgärdernas eventuella inverkan på jordbruksföretag som är specialiserade på odling av vanligt vete (den viktigaste gröda för vilken karbamidammoniumnitratlösningar används) i Frankrike (det land i unionen med störst veteproduktion) som använder karbamidammoniumnitratlösningar som enda kvävegödselmedel.

(251)

I sådana specialiserade jordbruksföretag uppgick kostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar till 15,4 % av de totala kostnaderna år 2013 (27). Kommissionen uppskattade att kostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar säsongen 2017/2018 uppgick till 10 % av de totala produktionskostnaderna (28). Med tillämpning av den högsta ålagda provisoriska antidumpningstullen skulle detta innebära en maximal ökning av produktionskostnaderna med 3 % (29) om åtgärderna skulle övervältras i samma utsträckning. Således skulle en eventuell prisökning på grund av de införda åtgärderna inte få en oproportionerligt stor inverkan på jordbruksföretag i det värsta möjliga scenariot, bland annat med tanke på de verktyg som jordbrukarna har för att säkerställa leveranser av karbamidammoniumnitratlösningar till rimliga priser (t.ex. samla inköp via inköpsplattformar eller försäkringar för att säkerställa marginaler). Dessutom odlar många jordbruksföretag i unionen flera olika grödor.

(252)

Vad gäller invändningarna avseende inverkan på sysselsättningen vid jordbruksföretag ska det noteras att jordbruket inom unionen sedan många år är/kommer att bli mer teknikintensivt och att antalet anställda har minskat, vilket är en utveckling som förväntas fortsätta (30). Inverkan från antidumpningsåtgärderna förväntas vara begränsad i förhållande till dessa pågående tendenser.

(253)

Utan hinder av de preliminära undersökningsresultaten, uppmuntrar kommissionen parter som ännu inte har lämnat synpunkter att göra det med avseende på användarnas intressen. Dessa synpunkter och andra faktorer som kommissionen har uppmärksammats på genom berörda parter efter de provisoriska åtgärderna inom de fastställda fristerna kommer att analyseras noggrant i det slutgiltiga skedet.

(254)

I detta avsnitt utvärderas andra vanliga synpunkter som lämnats av flera berörda parter. Dessa parter utgör exporterande tillverkare, importörer, intresseorganisationer som företräder relevanta kooperativ och/eller jordbrukare i unionen, Frankrike och Irland, franska kooperativ, sammanslutningar/grupper av kooperativ och inköpsplattformar som förvärvar jordbruksvaror för jordbrukarnas räkning och olika ekonomiska aktörer från Frankrike, Spanien och andra delar av unionen.

(255)

Vissa parter motsatte sig åtgärder med motiveringen att det är nödvändigt med import, att det inte tillverkas tillräckligt med karbamidammoniumnitratlösningar i unionen och att gapet mellan utbud och efterfrågan ökar och att tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar i unionen föredrog andra produkter med högt förädlingsvärde. Kommissionen avfärdade dessa argument. Sammantaget finns det tillräckligt med försörjningskällor för karbamidammoniumnitratlösningar. Det faktum att tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar i unionen är begränsad, att efterfrågan på dessa lösningar ökar i unionen och att vissa traditionella försörjningskällor i unionen har försvunnit (t.ex. har ett företag i Frankrike som tidigare tillverkade karbamidammoniumnitratlösningar helt ställt om till andra gödselmedel) motiverar inte dumpning. Undersökningen visade fördelarna med att bevara flera försörjningskällor i unionen (31), inbegripet lokala tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar, snarare än att öka beroendet av import från tredjeländer med otillbörliga handelsmetoder och/eller råvarurelaterade snedvridningar och/eller större koldioxidavtryck (32). Den visade även att tillverkare av karbamidammoniumnitratlösningar i unionen har kapacitet/möjlighet att öka tillverkningen av dessa lösningar om likvärdiga förutsättningar säkerställs.

(256)

Vissa parter påstod att åtgärder kommer att medföra en minskad användning av karbamidammoniumnitratlösningar, ett gödselmedel som har mindre negativ miljöpåverkan än andra gödselmedel, vilket står i strid med miljöskyddspolitiken. Kommissionen avfärdade detta argument. Även om karbamidammoniumnitratlösningar har flera agronomiska fördelar är de inte neutrala för miljön och orsakar i princip högre förluster av ammoniak vid förångning är nitratbaserade gödselmedel.

(257)

Vissa parter hävdade att andra ekonomiska aktörer kommer att missgynnas, att sysselsättningen inom tillverkningen av karbamidammoniumnitratlösningar i unionen är mindre än inom andra sektorer, att livsmedelsförsörjningen är hotad (eftersom åtgärderna kommer att få till följd att jordbrukarna använder mindre karbamidammoniumnitratlösningar, vilket leder till minskade vinster och, som en följd, mindre skördar) och att alla kvävebaserade gödselmedel kommer att bli dyrare (vilket innebär att det normala gapet mellan de olika typerna av gödselmedel bibehålls). Kommissionen avfärdade dessa argument. Det finns inte några pålitliga uppskattningar av antalet arbetstillfällen med koppling till karbamidammoniumnitratlösningar hos relevanta ekonomiska aktörer, medan det enligt verifierade uppgifter finns över 1 000 arbetstillfällen med koppling till karbamidammoniumnitratlösningar hos unionstillverkare. Sex parter som företräder olika ekonomiska aktörers intressen besvarade frågeformuläret, men dessa svar innehöll dock begränsade kontrollerbara uppgifter. Vad gäller livsmedelsförsörjningen är syftet med åtgärderna att skapa likvärdiga förutsättningar som samtliga parter kan dra nytta av. Det finns ingen bevisning i ärendehandlingarna som talar för att den eventuella prisökningen på karbamidammoniumnitratlösningar kommer att få betydande inverkan på priserna på andra gödselmedel.

(258)

Mot denna bakgrund slår kommissionen preliminärt fast att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i de berörda länderna i detta skede av undersökningen.

(259)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(260)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas för import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat lösta i vatten eller ammoniak med ursprung i Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater i enlighet med regeln om lägsta tull enligt artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen har jämfört skade- och dumpningsmarginalerna (se skäl 208). Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar de lägre dumpnings- och skademarginalerna.

(261)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas för import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat lösta i vatten eller ammoniak med ursprung i Ryssland i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen. Kommissionen undersökte om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan. Eftersom kommissionen hade konstaterat råvarurelaterade snedvridningar med avseende på den berörda produkten i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen, nämligen i form av, bland annat, exportskatt på 30 %, drog den slutsatsen att det skulle vara i unionens intresse att, såsom föreskrivs i artikel 7.2b i grundförordningen, fastställa tullbeloppet till en nivå som motsvarar dumpningsmarginalerna, eftersom en tull som är lägre än dumpningsmarginalen inte skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(262)

På grundval av ovanstående föreslås följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(263)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av de rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(264)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska riktas till kommissionen (33). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(265)

För att minimera risken för kringgående på grund av stora skillnader i tullsatser krävs det särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella antidumpningstullarna. De företag som har individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den antidumpningstull som är tillämplig på alla övriga företag.

(266)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(267)

Såsom anges i avsnitt 1.2 gjorde kommissionen import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat lösta i vatten eller ammoniak till föremål för registrering. Registreringen ägde rum i syfte att eventuellt ta ut retroaktiv tull enligt artikel 10.4 i grundförordningen.

(268)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i det preliminära skedet bör registreringen av import upphöra.

(269)

Inget beslut kan fattas om eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder i detta skede av förfarandet. Ett sådant beslut kommer att fattas i det slutliga skedet.

(270)

Kommissionen underrättade de berörda parterna om det planerade införande av provisoriska tullar i enlighet med artikel 19a i grundförordningen. Informationen gjordes även tillgängligt för allmänheten på GD Handels webbplats. Berörda parter erhöll tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(271)

Synpunkter mottogs från Fertilizers Europe och från de fyra exporterande tillverkarna. Kommissionen beaktade de synpunkter som ansågs formella och justerade marginalerna i enlighet med detta.

(272)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter inom 15 dagar och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom 5 dagar.

(273)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutgiltiga skede.