(1)

I Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, där unionen är avtalsslutande part, föreskrivs bevarandeskyldigheter, bland annat i fråga om att bibehålla eller återställa populationer av fiskade arter så att de ligger på nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning (MSY).

(2)

Vid Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling som hölls i New York 2015 förband sig unionen och dess medlemsstater att senast 2020 på ett effektivt sätt reglera fångsterna och få stopp på överfisket, det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket samt alla destruktiva fiskemetoder och införa vetenskapligt grundade förvaltningsplaner i syfte att på kortast möjliga tid återställa fiskbestånden minst till nivåer som kan ge MSY fastställt utifrån deras biologiska egenskaper.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3) fastställs reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) i linje med unionens internationella åtaganden. GFP ska bidra till skyddet av den marina miljön, till hållbar förvaltning av alla kommersiellt nyttjade arter och i synnerhet till att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (4).

(4)

Målen för GFP är bland annat att säkerställa att fisket och vattenbruket är miljömässigt hållbara på lång sikt, att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen.

(5)

För att uppnå målen för GFP ska det antas en rad bevarandeåtgärder, efter behov i olika kombinationer eller sammansättningar; det kan bland annat röra sig om fleråriga planer, tekniska åtgärder och fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(6)

Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska de fleråriga planerna grundas på vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning. I enlighet med de bestämmelserna bör den fleråriga plan som fastställs i den här förordningen (nedan kallad planen) innehålla övergripande mål och kvantifierbara mål med tydliga tidsramar, referenspunkter för bevarande, skyddsåtgärder och tekniska åtgärder som har utformats för att undvika och minska oönskade fångster och minimera inverkan på den marina miljön, särskilt på känsliga livsmiljöer och skyddade arter.

(7)

Denna förordning bör beakta de begräsningar som hänger samman med storleken på fartyg som bedriver icke-industriellt fiske och kustfiske i de yttersta randområdena.

(8)

”Bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning” bör förstås som en hänvisning till allmänt tillgänglig vetenskaplig rådgivning som backas upp av de mest aktuella vetenskapliga uppgifterna och metoderna och som har utfärdats eller granskats av ett oberoende vetenskapligt organ som är erkänt på unionsnivå eller internationell nivå.

(9)

Kommissionen bör inhämta bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning för de bestånd som omfattas av planen. I detta syfte ingår den samförståndsavtal med Internationella havsforskningsrådet (Ices). Den vetenskapliga rådgivning som utfärdas i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå bör baseras på planen och, i synnerhet, ange FMSY-intervall och referenspunkter för biomassa, dvs. MSY Btrigger och Blim. Dessa värden bör anges i den bedömning som avser det relevanta beståndet och, när så är lämpligt, i annan offentligt tillgänglig vetenskaplig rådgivning, exempelvis i den rådgivning om blandfiske som utfärdas i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå.

(10)

I rådets förordningar (EG) nr 811/2004 (5), (EG) nr 2166/2005 (6), (EG) nr 388/2006 (7), (EG) nr 509/2007 (8) och (EG) nr 1300/2008 (9) fastställs regler för nyttjande av det nordliga beståndet av kummel, bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön, tunga i Biscayabukten, tunga i västra delen av Engelska kanalen, sill i området väster om Skottland och torsk i Kattegatt, Nordsjön, väster om Skottland och Irländska sjön. Dessa och andra demersala bestånd fångas i blandfiske. Därför är det lämpligt att upprätta en övergripande flerårig plan som tar hänsyn till sådana tekniska samspel.

(11)

Dessutom bör en sådan flerårig plan tillämpas på demersala bestånd och fisket efter dessa bestånd i de västliga vattnen, inbegripet de nordvästliga vattnen och de sydvästliga vattnen. Dessa är de arter av rundfisk, plattfisk och broskfisk samt havskräfta (Nephrops norvegicus) som lever på eller nära havsbotten.

(12)

Vissa demersala bestånd nyttjas både i de västliga vattnen och i angränsande vatten. Därför bör tillämpningsområdet för de bestämmelser i planen som rör mål och skyddsåtgärder för bestånd som huvudsakligen nyttjas i de västliga vattnen utvidgas så att de omfattar även dessa områden utanför de västliga vattnen. För de bestånd som också förekommer i de västliga vattnen men som huvudsakligen nyttjas utanför de västliga vattnen, är det dessutom nödvändigt att fastställa mål och skyddsåtgärder i de fleråriga planerna för de områden utanför de västliga vattnen där dessa bestånd huvudsakligen nyttjas, genom att tillämpningsområdet för de fleråriga planerna utvidgas så att de även omfattar de västliga vattnen.

(13)

Planens geografiska tillämpningsområde bör baseras på beståndens geografiska utbredning enligt den senaste vetenskapliga rådgivning om bestånden som tillhandahålls i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå. Beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen kan behöva ändras i framtiden på grund av att det finns bättre vetenskaplig information eller att bestånden har förflyttat sig. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter för att anpassa beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen, om den vetenskapliga rådgivning som tillhandahålls i synnerhet av Ices eller ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå visar att det har skett en förändring av de berörda beståndens geografiska utbredning.

(14)

Om bestånd av gemensamt intresse även nyttjas av tredjeländer, bör unionen samarbeta med dessa tredjeländer för att säkerställa att dessa bestånd förvaltas på ett hållbart sätt som är förenligt med målen i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt artikel 2.2, och den här förordningen. Om inget formellt avtal nås bör unionen göra sitt yttersta för att komma fram till gemensamma arrangemang för fiske efter sådana bestånd, i syfte att möjliggöra en hållbar förvaltning och på så sätt främja likvärdiga förutsättningar för unionsaktörer.

(15)

Syftet med planen bör vara att bidra till att målen för GFP uppnås, framför allt att uppnå och upprätthålla MSY för de berörda målbestånden, att genomföra landningsskyldigheten för de demersala bestånd som omfattas av fångstbegränsningar och att bidra till en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fisket, med beaktande av kustfisket och socioekonomiska aspekter. Planen bör också genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen. Den bör vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att uppnå god miljöstatus senast 2020 (i enlighet med direktiv 2008/56/EG) och målen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (10) och rådets direktiv 92/43/EEG (11). Planen bör även närmare ange detaljerna för genomförandet av landningsskyldigheten i unionsvatten i de västliga vattnen för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(16)

Artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 kräver att fiskemöjligheterna fastställs i enlighet med de mål som anges i artikel 2.2 i den förordningen samt uppfyller de mål, tidsramar och marginaler som fastställs i de fleråriga planerna.

(17)

Det är lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F), som motsvarar målet att uppnå och upprätthålla MSY som intervall av värden vilka gör det möjligt att uppnå MSY (FMSY). Dessa intervall, som baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, behövs för att skapa flexibilitet, så att utveckling inom vetenskaplig rådgivning kan beaktas, för att bidra till genomförandet av landningsskyldigheten och för att ta hänsyn till särdragen inom blandfiske. FMSY-intervallen bör beräknas i synnerhet av Ices, särskilt i dess periodiska fångstråd, eller av ett liknande oberoende vetenskapligt organ som erkänns på unionsnivå eller internationell nivå. Utifrån planen bör de tas fram för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Det bör finnas ett tak för den övre gränsen, vilket innebär att sannolikheten för att beståndet sjunker under Blim är högst 5 %. Denna övre gräns bör även vara förenlig med Ices så kallade advice rule, som anger att när lekbeståndets biomassa eller abundans är i dåligt skick, ska F minskas till ett värde som inte överstiger en övre gräns som motsvarar FMSY-värdet multiplicerat med lekbeståndets biomassa eller abundans det år för vilket den totala tillåtna fångstmängden (TAC) sätts, delat med MSY Btrigger. Ices använder dessa överväganden och advice rule när den tillhandahåller vetenskaplig rådgivning om fiskeridödlighet och fångsmöjligheter.

(18)

För att fastställa fiskemöjligheter bör det finnas en övre tröskel för FMSY-intervall vid normal användning och, under förutsättning det berörda beståndet anses vara i gott skick, en övre gräns för vissa fall. Det bör endast vara möjligt att fastställa fiskemöjligheterna till denna övre gräns om det, på grundval av vetenskaplig utlåtanden rådgivning bevis, är nödvändigt för att vid blandfiske nå de övergripande mål som fastställs i denna förordning eller för att undvika att beståndet tar skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller för att begränsa de årliga variationerna i fiskemöjligheterna.

(19)

Det bör vara möjligt för en relevant rådgivande nämnd att rekommendera kommissionen en förvaltningsmetod som syftar till att begränsa de årliga variationerna i fiskemöjligheterna för ett visst bestånd som förtecknas i denna förordning. Det bör vara möjligt för rådet att ta hänsyn till sådana rekommendationer när den fastställer fiskemöjligheter, förutsatt att dessa fiskemöjligheter är förenliga med de mål och skyddsåtgärder som anges i planen.

(20)

För de bestånd där mål för MSY finns tillgängliga, och i syfte att tillämpa skyddsåtgärder, måste det införas referenspunkter för bevarande, vilka uttrycks som triggernivåer för lekbeståndets biomassa när det gäller fiskbestånd, och triggernivåer för abundans när det gäller havskräfta.

(21)

Lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas om beståndets storlek sjunker under dessa nivåer. Skyddsåtgärder bör inbegripa en minskning av fiskemöjligheterna samt specifika bevarandeåtgärder när vetenskaplig rådgivning visar att korrigerande åtgärder är nödvändiga. Dessa åtgärder bör kompletteras med alla övriga lämpliga åtgärder, såsom kommissionens åtgärder i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller medlemsstaternas åtgärder i enlighet med artikel 13 i den förordningen.

(22)

Det bör vara möjligt att fastställa TAC för havskräfta i fyra specifika förvaltningsområden som summan av de fångstbegränsningar som fastställts för varje funktionell enhet och för de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna inom varje förvaltningsområde. Detta bör emellertid inte hindra att åtgärder antas för att skydda särskilda funktionella enheter.

(23)

I syfte att tillämpa en regional strategi för bevarande och hållbart nyttjande av de marina biologiska resurserna är det lämpligt att föreskriva en möjlighet att vidta tekniska åtgärder i de västliga vattnen avseende alla bestånd.

(24)

Systemet med begränsning av fiskeansträngningen för tunga i västra delen av Engelska kanalen har visat sig vara ett effektivt förvaltningsverktyg som kompletterar fastställandet av fiskemöjligheter. Sådan begränsning av fiskeansträngningen bör därför bibehållas inom ramen för planen.

(25)

I de fall då fiskeridödlighet som orsakas av fritidsfiske har en betydande inverkan på ett bestånd som förvaltas på grundval av MSY, bör rådet ha möjlighet att fastställa icke-diskriminerande begränsningar för fritidsfiskare. Rådet bör hänvisa till transparenta och objektiva kriterier vid fastställandet av sådana begränsningar. Medlemsstaterna bör vid behov vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för övervakning och insamling av data för en tillförlitlig bedömning av de faktiska fångstnivåerna inom fritidsfisket.

(26)

För att vara i överensstämmelse med den landningsskyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, bör planen föreskriva ytterligare förvaltningsåtgärder som ska anges närmare i enlighet med artikel 18 i den förordningen.

(27)

Tidsfristen för inlämning av gemensamma rekommendationer från de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör fastställas, såsom krävs enligt förordning (EU) nr 1380/2013.

(28)

I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör bestämmelser antas för en återkommande bedömning från kommissionens sida av ändamålsenligheten och effektiviteten i tillämpningen av denna förordning baserad på vetenskaplig rådgivning. Planen bör utvärderas senast den 27 mars 2024 och därefter vart femte år. Denna tidsperiod kommer att ge utrymme för ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten och vara tillräcklig för att regionala åtgärder ska kunna antas och genomföras och för att effekterna på bestånden och olika fisken ska synas. Det är också den minimiperiod som de vetenskapliga organen har krävt.

(29)

I syfte att möjliggöra en lämplig och proportionell anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, att säkerställa flexibilitet och att möjliggöra utvecklingen av vissa åtgärder, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra eller komplettera denna förordning i fråga om anpassningar när det gäller de bestånd som omfattas av denna förordning till följd av förändringar i beståndens geografiska utbredning, korrigerande åtgärder, genomförandet av landningsskyldigheten och begränsningar när det gäller den totala kapaciteten hos flottorna i de berörda medlemsstaterna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (12). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(30)

För att skapa rättslig säkerhet är det lämpligt att klargöra att åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå målen med denna plan kan vara berättigade till stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (13).

(31)

Genom att tillämpa dynamiska hänvisningar till FMSY-intervall och till referenspunkter för bevarande säkerställs det att dessa parametrar, som är avgörande för fastställandet av fiskemöjligheter, inte blir inaktuella och att rådet alltid har möjlighet att använda bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Dessutom bör den strategi som består i att ge dynamiska hänvisningar till bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning följas vid förvaltningen av bestånden i Östersjön. Det bör också särskilt anges att landningsskyldigheten inte gäller för fritidsfiske i områden som omfattas av den fleråriga planen för fisket i Östersjön. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 (14) bör därför ändras.

(32)

Minsta referensstorlek för bevarande för havskräfta i Skagerrak och Kattegatt bör ses över. Det bör också särskilt anges att landningsskyldigheten inte gäller för fritidsfiske i områden som omfattas av den fleråriga planen för fisket i Nordsjön. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/973 (15) bör därför ändras.

(33)

Rådets förordningar (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008 bör upphöra att gälla.

(34)

De sannolika ekonomiska och sociala effekterna av planen bedömdes vederbörligen innan planen färdigbehandlades i enlighet med artikel 9.4 i förordning (EU) nr 1380/2013.