(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1077/2011 (2) inrättades en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (nedan kallad byrån).

(2)

I förordning (EU) nr 1077/2011 föreskrevs att det inom ramen för tillämpliga bestämmelser i ländernas associeringsavtal ska utarbetas arrangemang för att bland annat ange på vilket sätt och i vilken utsträckning de länder som har åtagit sig att delta i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket och Eurodac-relaterade åtgärder kommer att delta i byråns arbete samt de närmare reglerna för deras deltagande, inklusive bestämmelser om finansiella bidrag, personal och rösträtt.

(3)

Kommissionen förhandlade, på unionens vägnar, fram ett avtal mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Konungariket Norge, Republiken Island, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, om dessa staters deltagande i Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (nedan kallat avtalet). I enlighet med rådets beslut (EU) 2018/1549 (3) undertecknades avtalet den 8 november 2018 med förbehåll för att avtalet ingås.

(4)

Den 14 november 2018 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 (4). Förordning (EU) 2018/1726 upphävde förordning (EU) nr 1077/2011. Enligt förordning (EU) 2018/1726 ersätter och efterträder Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa, som inrättas genom den förordningen, byrån såsom den inrättades genom förordning (EU) nr 1077/2011. I enlighet med förordning (EU) 2018/1726 ska hänvisningar till den upphävda förordningen (EU) nr 1077/2011 anses som hänvisningar till förordning (EU) 2018/1726 och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan till den förordningen.

(5)

Enligt skäl 52 i förordning (EU) 2018/1726 deltar Förenade kungariket i den förordningen, som är bindande för Förenade kungariket. Irland har begärt att få delta i förordning (EU) 2018/1726 i enlighet med protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och har meddelat sin önskan om att godta förordning (EU) 2018/1726 i enlighet med artikel 4 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget. Förenade kungariket och Irland bör därför ge verkan åt artikel 42 i förordning (EU) 2018/1726 genom att delta i detta beslut. Förenade kungariket och Irland deltar därför i detta beslut.

(6)

Enligt skäl 51 i förordning (EU) 2018/1726 deltar Danmark inte i den förordningen, som inte är bindande för Danmark. Danmark deltar därför inte i detta beslut. Eftersom detta beslut – i den mån det rör Schengens informationssystem (SIS II), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 (5) och rådets beslut 2007/533/RIF (6), Informationssystemet för viseringar (VIS), som inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG (7), in- och utresesystemet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 (8) och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (9) – är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om detta beslut, besluta huruvida landet ska genomföra det i sin nationella lagstiftning.

I enlighet med artikel 3 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i Danmark eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, och om Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (10), ska Danmark meddela kommissionen huruvida landet kommer att genomföra innehållet i detta beslut, i den mån det rör Eurodac och DubliNet.

(7)

Avtalet bör godkännas.