(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket till Europeiska rådet sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad Euratom) i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen, som ska tillämpas på Euratom enligt artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(2)

Den 22 maj 2017 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Förenade kungariket om ett avtal där villkoren för landets utträde fastställs, med beaktande av dess framtida förbindelser med unionen.

(3)

Förhandlingarna fördes mot bakgrund av de riktlinjer av den 29 april och den 15 december 2017 och av den 23 mars 2018 som Europeiska rådet har tillhandahållit med det övergripande syftet att säkerställa att Förenade kungarikets utträde ur unionen och Euratom sker under ordnade former.

(4)

Den 14 november 2018 översände Europeiska kommissionens ordförande till Europeiska rådets ordförande utkastet till avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat utträdesavtalet), avseende vilket Förenade kungarikets regering hade meddelat sitt godkännande. Den 22 november 2018 översände Europeiska kommissionens ordförande till Europeiska rådets ordförande utkastet till politisk förklaring om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallad den politiska förklaringen), om vilket enighet hade nåtts på förhandlarnivå och en principöverenskommelse hade nåtts på politisk nivå, med förbehåll för ledarnas godkännande.

(5)

Den 25 november 2018 ställde Europeiska rådet sig bakom utträdesavtalet och godkände den politiska förklaringen.

(6)

Den 11 mars 2019 översände Europeiska kommissionens ordförande till Europeiska rådets ordförande instrumentet avseende utträdesavtalet samt det gemensamma uttalande som kompletterar den politiska förklaringen, som premiärminister Theresa May och Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker enats om och Europeiska kommissionen godkänt samma dag. Den 21 mars 2019 godkände Europeiska rådet båda dokumenten.

(7)

Enligt artikel 50.3 i EU-fördraget ska fördragen upphöra att vara tillämpliga på den stat som utträder från och med den dag då avtalet om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, om inte Europeiska rådet i samförstånd med den berörda medlemsstaten med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(8)

Genom en skrivelse av den 20 mars 2019 lämnade Förenade kungariket in en begäran om förlängning av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget till och med den 30 juni 2019, med sikte på att slutföra ratificeringen av utträdesavtalet.

(9)

Den 21 mars 2019 enades Europeiska rådet om en förlängning till och med den 22 maj 2019, under förutsättning att utträdesavtalet godkänns av det brittiska underhuset veckan därefter. Om så inte sker, enades Europeiska rådet om en förlängning till och med den 12 april 2019 och meddelade att det förväntar sig att Förenade kungariket anger en fortsatt inriktning före den 12 april 2019, att tas under övervägande av Europeiska rådet.

(10)

Denna förlängning kommer att medföra att Förenade kungariket förblir en medlemsstat med alla rättigheter och skyldigheter enligt fördragen och unionsrätten. Om Förenade kungariket fortfarande är en medlemsstat den 23–26 maj 2019 kommer det att vara skyldigt att hålla val till Europaparlamentet i enlighet med unionsrätten. Det ska noteras att Förenade kungariket skulle behöva utlysa val senast den 12 april 2019 för att ett sådant val ska kunna hållas.

(11)

En sådan förlängning utesluter en omförhandling av utträdesavtalet. Eventuella ensidiga åtaganden, uttalanden eller andra akter av Förenade kungariket bör vara förenliga med utträdesavtalets ordalydelse och andemening.

(12)

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 50.4 i EU-fördraget har Förenade kungariket inte deltagit i Europeiska rådets överläggningar som rör detta beslut och inte heller i antagandet av beslutet. Såsom anges i en skrivelse av den 22 mars 2019 från Förenade kungarikets ständiga representant vid Europeiska unionen, Tim Barrow, har Förenade kungariket emellertid, i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget, samtyckt till förlängningen av den tidsfrist som avses i den artikeln och till detta beslut.