(1)

Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) är att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område.

(3)

I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(4)

När det inte finns någon flerårig plan ges kommissionen, genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013, befogenhet att genomföra landningsskyldigheten genom utkastplaner på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetats av medlemsstaterna.

(5)

Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön lämnade dessa medlemsstater den 31 maj 2017 in en gemensam rekommendation till kommissionen om en utkastplan för demersala fisken i Nordsjön. På grundval av den gemensamma rekommendationen fastställdes, genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/45 (3), en utkastplan som är tillämplig på dessa fisken under 2018.

(6)

Den 4 juli 2018 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2018/973 om upprättande av en flerårig plan för demersala bestånd i Nordsjön och de fisken som nyttjar dessa bestånd. Genom artikel 11 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter innehållande närmare bestämmelser för landningsskyldigheten på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetats av medlemsstaterna.

(7)

Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd lämnade Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket den 30 maj 2018 in en ny gemensam rekommendation till kommissionen rörande närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för demersala fisken i Nordsjön. Den gemensamma rekommendationen ändrades den 30 augusti 2018.

(8)

Såsom anges i förordning (EU) 2018/973 omfattar Nordsjön Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4.

(9)

Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (4). Den 11 september 2018 hölls ett expertgruppmöte där de berörda åtgärderna diskuterades. Vid mötet närvarade representanter för 28 medlemsstater, kommissionen och Europaparlamentet som observatör.

(10)

För vissa bestånd, som t.ex. rödspätta, konstaterade STECF att överlevnadsförmågan hos enskilda fiskar eventuellt inte är så stabil som hos andra arter. Kommissionen har dock övervägt den relativa effekten av ett undantag på hela beståndet, jämfört med enskilda fiskar, och vägt detta mot behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att möjliggöra datainsamling i syfte att kunna bemöta STECF:s kommentarer. I fall där andelen utkast innehållande död fisk är relativt liten anser kommissionen att tidsbegränsade undantag är att betrakta som en pragmatisk och varsam strategi för fiskeriförvaltning, eftersom det annars skulle vara omöjligt att samla in de data som krävs för en god och välunderbyggd utkastförvaltning inför ett fullständigt ikraftträdande av landningsskyldigheten.

(11)

I delegerad förordning (EU) 2018/45 föreskrivs undantag grundade på överlevnadsgrad för fångster av tunga under minsta referensstorlek för bevarande som tas med trålar i Ices-sektion 4c, på grundval av vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen (5) att beläggen varit tillräckliga. Den nya gemensamma rekommendationen föreslår en fortsatt tillämpning av undantaget. STECF påpekade att det inte lämnats någon ny information om var uppväxtplatserna finns (6). Eftersom inga uppväxtplatser för närvarande har identifierats kan undantaget ingå i denna förordning, men medlemsstaterna bör lämna in relevant information så snart sådana platser identifieras.

(12)

Delegerad förordning (EU) 2018/45 innehöll ett undantag grundat på överlevnadsgrad, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 15.4 b i förordning (EG) nr 1380/2013, för fångster av havskräfta som görs med tinor i Ices-sektionerna 2a, 3a och i Ices-delområde 4, grundat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen (7) att beläggen är tillräckliga. Den nya gemensamma rekommendationen föreslår en fortsatt tillämpning av undantaget. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör därför detta undantag ingå i denna förordning.

(13)

Delegerad förordning (EU) 2018/45 innehöll ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad för fångst av havskräfta i Ices-delområde 4 som tas med vissa redskap, på villkor att en selektivitetsanordning i form av en nätrist används. Detta undantag var begränsat till vintermånaderna och vissa av Ices funktionella enheter. I den nya gemensamma rekommendationen föreslås fortsatt tillämpning av detta undantag och att det utvidgas till att omfatta Ices-sektionerna 2a och 3a. Medlemsstaterna lämnade uppdaterade vetenskapliga belägg under 2018 i syfte att visa överlevnadsgrader för havskräfta som fångas med bottentrålar försedda med ett lyft som är större än 80 mm eller minst 70 mm och som är utrustat med selektivitetsanordningar. Beläggen lämnades in till STECF som uttryckte farhågor (8) vad gäller överlevnadsskattningarna för Nordsjöns västkust och om huruvida skattningarna är representativa för hela området. STECF påpekade dock att de styrkande vetenskapliga underlagen var baserade på ett robust angreppssätt och att den valideringsteknik som använts inom ramen för de större flottorna är rimlig. Under de omständigheterna kan undantaget tillämpas till och med den 31 december 2021, men medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör lämna in data om fisket vid Nordsjöns västkust.

(14)

Delegerad förordning (EU) 2018/45 innehöll ett undantag grundat på överlevandsgrad för bifångst av arter som omfattas av fångstebegränsningar inom fisket med tinor och ryssja, grundat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF drog slutsatsen (9) att tillgängliga data indikerar att dödligheten hos fisk som kastas överbord sannolikt kommer att vara låg; de faktiska fångsterna inom fisket är emellertid försumbara. Eftersom fångsterna inte är betydande och med beaktande av att omständigheterna inte har förändrats, kan undantaget ingå i denna förordning.

(15)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder nät och grimgarn i Ices-sektion 3a och i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Underlagen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (10) att uppgifter hade lämnats in som i rimlig grad visade på en mycket hög överlevandsförmåga. Detta undantag bör därför ingå i denna förordning.

(16)

I den nya gemensamma rekommendationen ingår ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder snurrevadar i Ices-sektion 3a och i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Underlagen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (11) att studiens data om överlevandsgrader är tillförlitliga även om ytterligare faktorer skulle kunna användas för att öka överlevandsgraden, då överlevnadsförmågan hos rödspätta minskar väsentligt om sorteringstiden överskrider 30 minuter. Detta undantag kan därför ingå i denna förordning.

(17)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevand för fångst och bifångst av rödspätta inom det riktade fiske efter plattfisk eller rundfisk som bedrivs med trålar i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4 under vintermånaderna. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga utlåtanden som visade överlevnadsgraden vid utkast för rödspätta i detta fiske. Utlåtandena lämnades in till STECF som drog slutsatsen (12) att överlevnadsgraden enligt stödstudien minskar om sorteringstiden är längre än 60 minuter under sommarmånaderna, och därför motiverar den låga överlevnadsgraden för rödspätta under sommaren att undantaget begränsas till vintermånaderna. Detta undantag bör därför ingå i denna förordning.

(18)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnad för fångster av rödspätta med en storlek under minsta referensstorlek för bevarande som tas med bomtrålar i Ices-delområde 4 och Ices-sektion 2a. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att visa överlevnadsgraden vid utkast i detta fiske. Underlagen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (13) att överlevnadsgraden inom det fisket påverkas av många faktorer och varierar kraftigt. Med tanke på de relativt höga utkastnivåerna och den relativt låga överlevnadsgraden befarade STECF också att det är sannolikt att betydande kvantiteter av den rödspätta som kastas överbord inte kommer att överleva. För att dessa data ska kunna samlas in behöver fisket fortsätta och kommissionen anser därför att undantaget bör beviljas, men att medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Under de omständigheterna kan undantaget tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2019. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör lämna in följande: a) En färdplan som tagits fram i syfte att öka överlevnadsgraden, och som ska bedömas vetenskapligt av STECF, b) årliga rapporter om framsteg och ändringar / justeringar i programmet som avser överlevnadsgrad.

(19)

För rockor som fångas med alla redskapstyper i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4 finns inte detaljerade vetenskapliga belägg vad gäller överlevnad tillgängliga för alla flottsegment och redskapsombinationer som omfattas av undantaget. Med några få undantag anses dock överlevnaden vara generellt sett stabil, men ytterligare uppgifter krävs. För att dessa data ska kunna samlas in behöver fisket fortsätta och kommissionen anser därför att undantaget bör beviljas, men att medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör senast den 31 maj varje år lämna in följande: a) En färdplan som tagits fram i syfte att öka överlevnadsgraden och fylla de dataluckor som konstaterats av STECF, och som ska bedömas årligen av STECF, b) årliga rapporter om framsteg och eventuella ändringar eller justeringar i programmen som avser överlevnadsgrad.

(20)

Vid en granskning av överlevnadsgraden för rockor befanns blomrockan (Leucoraja naevus) ha en mycket lägre överlevnadsförmåga än andra arter, och den omfattades också av mycket mindre solida vetenskapliga kunskaper. Att helt utesluta denna art från undantaget skulle dock hindra fisket och en fortsatt, korrekt datainsamling. Kommissionen anser därför att detta undantag endast bör beviljas för ett år och att nya studier och förbättrade mätningar av överlevnadsgraden skyndsamt bör tas fram och överlämnas till STECF för bedömning så snart som möjligt före den 31 maj 2019.

(21)

I delegerad förordning (EU) 2018/45 ingår undantag av mindre betydelse för

(22)

Medlemsstaterna tillhandahöll belägg för dessa undantag av mindre betydelse. STECF (14) granskade dessa belägg och drog slutsatsen (15) att den dokumentation som lämnats av medlemsstaterna innehöll välgrundade argument för att ytterligare selektivitet är svår att uppnå eller skulle innebära oproportionella kostnader i samband med hanteringen av oönskad fångst. Med beaktande av att omständigheterna inte har ändrats är det därför lämpligt att fortsätta att tillämpa undantagen av mindre betydelse i enlighet med den procentsats och de nödvändiga ändringar som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen på grundval av artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013.

(23)

Den nya gemensamma rekommendationen innehåller ett förslag om ett undantag av mindre betydelse för

(24)

Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg till stöd för de nya undantagen av mindre betydelse som grundar sig på svårigheter att förbättra selektiviteten och på de oproportionella kostnaderna i samband med fångsthanteringen. Beläggen granskades av STECF under dess plenarmöte den 2–6 juli 2018.

(25)

Vad gäller undantaget för vitling och torsk som fångas med bottentrålar i Ices-sektionerna 4a och 4b drog STECF slutsatsen att relevanta data från vissa medlemsstater saknades. För att dessa data ska kunna samlas in behöver fisket fortsätta och kommissionen anser därför att undantaget bör beviljas provisoriskt till och med den 31 december 2019, men att medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra kompletterande försök och så snart som möjligt före den 31 maj 2019 överlämna informationen till STECF för bedömning.

(26)

STECF ansåg, på grundval av de belägg som medlemsstaterna tillhandahållit, att det vore lämpligt att fastställa undantag av mindre betydelse för rödspätta som fångas med vissa bottentrålar i Ices-delområde 4.

(27)

STECF drog slutsatsen att rimliga data hade lämnats till stöd för ett undantag av mindre betydelse inom fisket efter hästräka, sandräka med bomtrålar i Ices-sektionerna 4b och 4c.

(28)

Vad gäller undantaget av mindre betydelse för långa som fångas med vissa bottentrålar med en maskstorlek på 100–119 mm i Ices-delområde 4, ansåg STECF det vara svårt att göra en definitiv bedömning av effekterna av en förbättrad selektivitet inom det berörda fisket. STECF noterade att relevanta data från vissa medlemsstater saknades. STECF erkände dock att de redskap som används inom det berörda fisket redan är selektiva och att en ytterligare förbättring av selektiviteten kommer att göra fisket olönsamt. För att dessa data ska kunna samlas in behöver fisket fortsätta och kommissionen anser därför att undantaget bör beviljas provisoriskt till och med den 31 december 2019, men att medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Medlemsstaterna bör a) lämna in data som visar att förbättringar av selektiviteten är mycket svårt att uppnå i de berörda fiskena och b) tillhandahålla ytterligare fångst- och flottuppgifter rörande andra medlemsstaters flottor, vilka eventuellt också är verksamma inom dessa fisken. De berörda medlemsstaterna bör utföra kompletterande försök och så snart som möjligt före den 31 maj 2019 överlämna informationen till STECF för bedömning.

(29)

På grundval av de belägg som medlemsstaterna tillhandahållit och STECF:s slutsatser, bör ett undantag av mindre betydelse beviljas för långa som fångas med vissa bottentrålar med en maskstorlek på minst 120 mm i Ices-delområde 4.

(30)

STECF noterade i sina slutsatser att detaljerade uppgifter hade lämnats med avseende på undantaget av mindre betydelse för vitling som fångas med vissa bomtrålar i Ices-delområde 4. STECF visade emellertid att det finns gränser för hur stora selektivitetsförbättringar som kan göras i fisket efter vitling och noterade att den metod som använts för att beräkna undantaget av mindre betydelse kan begränsa selektiviteten i vitlingfisket eftersom i princip alla oönskade fångster av vitling kommer att kunna kastas överbord. Under dessa omständigheter bör undantaget tillämpas på nivån för de observerade utkasten (2 %) och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en årlig översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra kompletterande försök och så snart som möjligt före den 31 maj varje år överlämna informationen till STECF för bedömning.

(31)

De belägg som lades fram av medlemsstaterna för de nya undantagen av mindre betydelse för taggmakrill och makrill som fångas av fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar granskades av STECF, som drog slutsatsen att ytterligare information behövde tillhandahållas. Eftersom det är nödvändigt att fortsätta med fiskeverksamheten och datainsamlingen för att få fram denna information bör de individuella undantagen för varje art begränsas till ett år och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra de kompletterande försöken och så snart som möjligt före den 31 maj 2019 överlämna informationen till STECF för bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2019.

(32)

För att säkerställa tillförlitliga uppskattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, säkerställa att det finns tillgång till korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av undantaget av mindre betydelse.

(33)

Enligt artikel 15.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013 kan de närmare bestämmelserna om genomförandet av landningsskyldigheten omfatta tekniska åtgärder enligt artikel 7.2 i den förordningen. För att öka fiskeredskapens selektivitet och minska oönskade fångster i Skagerrak, är det lämpligt att behålla ett antal tekniska åtgärder, vilka unionen och Norge kom överens om under 2011 (16) och 2012 (17) och att tillåta användning av selektivitetsanordningen SepNep.

(34)

De åtgärder som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artiklarna 15.4, 15.5 c och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och med förordning (EU) 2018/973, särskilt artikel 11, och kan därmed ingå i denna förordning.

(35)

Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen övervägt både STECF:s bedömning och behovet av att medlemsstaterna säkerställer ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten den 1 januari 2019. I flera fall kräver undantagen fortsatt fiskeverksamhet och datainsamling för att det ska vara möjligt att beakta STECF:s kommentarer. Kommissionen anser att tidsbegränsade undantag är att betrakta som en pragmatisk och varsam strategi för fiskeriförvaltning i dessa fall, eftersom det annars skulle vara omöjligt att samla in de data som krävs för en god och välunderbyggd utkastförvaltning inför ett fullständigt ikraftträdande av landningsskyldigheten.

(36)

Genom artikel 16.2 i förordning (EU) 2018/973 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med avseende på landningsskyldigheten för en period av fem år från och med den 5 augusti 2018. Det är därför lämpligt att se över effekterna av undantagen från landningsskyldigheten på grund av hög överlevandsgrad och effekterna av undantagen av mindre betydelse under den här förordningens tredje tillämpningsår.

(37)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten till detta, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2019 till med den 31 december 2021.