(1)

År 1967, då rådet antog det gemensamma systemet för mervärdesskatt genom rådets första direktiv 67/227/EEG (3) och rådets andra direktiv 67/228/EEG (4) gjordes åtaganden om att inrätta ett slutgiltigt mervärdesskattesystem inom Europeiska gemenskapen som ska fungera på samma sätt som inom en enda medlemsstat. Eftersom de politiska och tekniska förhållandena inte var mogna för ett sådant system när de fiskala gränserna mellan medlemsstaterna avskaffades i slutet av 1992, antogs övergångsordningen för mervärdesskatt. I rådets direktiv 2006/112/EG (5) föreskrivs att dessa övergångsordningar måste ersättas med en slutlig ordning.

(2)

I enlighet med sitt meddelande av den 7 april 2016 om en handlingsplan för mervärdesskatt, lade kommissionen fram ett förslag om fastställande av inslagen i ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för gränsöverskridande handel mellan företag i olika medlemsstater (nedan kallad B2B-handel) som skulle bygga på principen om beskattning av gränsöverskridande leveranser av varor i destinationsmedlemsstaten.

(3)

Rådet uppmanade i sina slutsatser av den 8 november 2016 kommissionen att göra vissa förbättringar av unionens mervärdesskatteregler för gränsöverskridande transaktioner, vad gäller hur registreringsnumret för mervärdesskatt bör användas i samband med undantaget från skatteplikt för gemenskapsinterna leveranser, arrangemang för avropslager, kedjetransaktioner och transportbevis i den mening som avses i undantaget från skatteplikt för gemenskapsinterna transaktioner.

(4)

Till följd av rådets begäran och det faktum att det kommer att ta flera år för det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för gemenskapsintern handel att genomföras, är dessa särskilda åtgärder, som syftar till att harmonisera och förenkla vissa regler för affärsverksamheter, lämpliga.

(5)

Arrangemang för avropslager avser en situation där leverantören vid tidpunkten för transporten av varor till en annan medlemsstat redan känner till identiteten på den person som förvärvar varorna och till vilken dessa varor kommer att levereras i ett senare skede efter varornas ankomst till destinationsmedlemsstaten. Detta ger för närvarande upphov till en överföring som likställs med en leverans (i den medlemsstat från vilken varorna avgår) och ett förvärv som likställs med ett gemenskapsinternt förvärv (i den medlemsstat dit varorna ankommer), följt av en inhemsk leverans i ankomstmedlemsstaten och innebär ett krav på att leverantören ska ha ett registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstaten. För att undvika detta bör sådana transaktioner om de äger rum mellan två beskattningsbara personer, under vissa omständigheter, anses utgöra en enda leverans som undantas från skatteplikt i avgångsmedlemsstaten och ett gemenskapsinternt förvärv i ankomstmedlemsstaten.

(6)

Kedjetransaktioner avser på varandra följande leveranser av varor som är föremål för en enda transport inom gemenskapen. Gemenskapsintern transport av varor bör endast tillskrivas en av leveranserna och bara den leveransen bör gynnas av ett undantag från mervärdesskatt för de gemenskapsinterna leveranserna. Övriga leveranser i kedjan bör beskattas och kan kräva att leverantören har ett registreringsnummer för mervärdesskatt i leveransmedlemsstaten. För att undvika olika tillvägagångssätt bland medlemsstaterna, vilket kan leda till dubbelbeskattning eller utebliven beskattning och för att öka rättssäkerheten för verksamhetsutövarna, bör en gemensam regel fastställas om att transporten av varorna, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, bör hänföras till en leverans i transaktionskedjan.

(7)

När det gäller registreringsnumret för mervärdesskatt i samband med undantaget från skatteplikt för leverans av varor vid gemenskapsintern handel föreslås det att införandet av förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt i systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (nedan kallat VIES), som tilldelats av en annan medlemsstat än den där transporten avgår, utöver villkoret för transport av varorna utanför leveransmedlemsstaten, bör bli ett materiellt villkor för tillämpningen av undantaget snarare än ett formellt krav. Vidare är VIES-förteckningen viktig för att informera ankomstmedlemsstaten om förekomsten av varor på dess territorium och är därför ett centralt inslag i bedrägeribekämpningen inom unionen. Därför bör medlemsstater, när leverantören inte fullgör sina skyldigheter avseende VIES-förteckningen, säkerställa att undantaget inte tillämpas, utom när leverantören handlar i god tro, det vill säga när leverantören vederbörligen inför de behöriga skattemyndigheterna kan motivera sina brister i samband med sammanställningen, vilket även kan innebära att leverantören vid detta tillfälle tillhandahåller de korrekta uppgifter som krävs enligt artikel 264 i direktiv 2006/112/EG.

(8)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen bättre fungerande mervärdesskattearrangemang i samband med gränsöverskridande B2B-handel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(9)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (6) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(10)

Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Följande artikel ska införas:

2.

Följande artikel ska införas i avdelning V, kapitel 1, avsnitt 2:

3.

Artikel 138 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 243 ska följande punkt läggas till:

5.

Artikel 262 ska ersättas med följande:

6.

Artiklarna 403 och 404 ska utgå.