(1)

Den 22 november 2017 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som inledde 2018 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Den tog vederbörlig hänsyn till den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017. Prioriteringarna i den årliga tillväxtöversikten godkändes av Europeiska rådet den 22 mars 2018. Den 22 november 2017 antog kommissionen på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011 även rapporten om förvarningsmekanismen, där Tyskland konstaterades vara en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. Samma dag antog kommissionen också en rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet som Europeiska rådet godkände den 22 mars 2018. Den 14 maj 2018 antog rådet rekommendationen om den ekonomiska politiken för euroområdet (3) (nedan kallad rekommendationen för euroområdet).

(2)

Med tanke på att ekonomierna i den ekonomiska och monetära unionen är tätt sammanvävda bör Tyskland, i egenskap av medlemsstat som har euron som valuta, säkerställa att rekommendationen för euroområdet, som den återspeglas i rekommendationerna 1 och 2, genomförs fullständigt och i tid.

(3)

Landsrapporten 2018 för Tyskland offentliggjordes den 7 mars 2018. Den innehöll en bedömning av hur väl Tyskland hade lyckats med de landsspecifika rekommendationer som rådet antog den 11 juli 2017 (4), med uppföljningen av tidigare års landsspecifika rekommendationer och med sina nationella Europa 2020-mål. Den innehöll också en fördjupad granskning enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011, vars resultat också offentliggjordes den 7 mars 2018. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Tyskland har makroekonomiska obalanser. Det gäller främst ett ihållande och högt överskott i bytesbalansen med gränsöverskridande betydelse som visar att investeringsnivåerna är dämpade i förhållande till sparandet i både den privata och den offentliga sektorn. Överskottet, som främst gäller länder utanför unionen, har minskat något sedan 2016 och tros minska successivt på grund av ökad inhemsk efterfrågan de kommande åren, även om det kommer att förbli historiskt högt så långt prognosen visar. Även om det för närvarande sker en övergång till en tillväxt som bygger mer på inhemsk efterfrågan, är både konsumtionen och investeringarna fortfarande låga räknat som andel av BNP, trots den gynnsamma konjunkturen, de goda finansieringsförhållandena och de infrastrukturinvesteringar som det finns utrymme för i budgeten. Även om ett antal åtgärder har vidtagits för att öka de offentliga investeringarna, har de ännu inte lett till någon trendmässig ökning av de offentliga investeringarna räknat som andel av BNP. Framstegen med att följa rekommendationerna på andra områden är också begränsade.

(4)

Tyskland lade fram sitt nationella reformprogram för 2018 den 30 april 2018 och sitt stabilitetsprogram för samma år den 19 april 2018. För att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(5)

Vid programplaneringen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (nedan kallade ESI-fonder) för perioden 2014–2020 har relevanta landsspecifika rekommendationer beaktats. I enlighet med artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (5) får kommissionen begära att en medlemsstat ska se över och föreslå ändringar av sin partnerskapsöverenskommelse och av relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet. Kommissionen har, i riktlinjerna för tillämpning av åtgärder som sammanlänkar effektiva ESI-fonder med sund ekonomisk styrning, beskrivit närmare hur den kommer att tillämpa denna bestämmelse.

(6)

Tyskland omfattas för närvarande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del och av skuldkriteriet. I stabilitetsprogrammet för 2018 planerar regeringen ett samlat budgetöverskott på mellan 1 och 1,5 % av BNP under perioden 2018–2021. Det medelfristiga budgetmålet – ett strukturellt underskott på 0,5 % av BNP – fortsätter att vara uppfyllt med god marginal under hela programperioden. Enligt stabilitetsprogrammet väntas den offentliga skuldkvoten successivt minska till 53 % av BNP 2021. I stabilitetsprogrammet räknar man visserligen upp och beskriver flera åtgärder som planeras enligt koalitionsöverenskommelsen från mars 2018, till ett belopp av drygt 1,5 % av BNP under perioden 2018–2021, men åtgärderna ingår inte i stabilitetsprogrammets prognoser eftersom de ännu inte har antagits. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för dessa budgetprognoser har inte bekräftats av något oberoende organ men är realistiskt (6). Enligt kommissionens vårprognos 2018 beräknas det strukturella saldot ligga på ett överskott på omkring 1,2 % av BNP 2018 och 1,0 % av BNP 2019, vilket är över det medelfristiga budgetmålet. Den offentliga skulden förväntas sjunka stadigt. Sammantaget anser rådet att Tyskland kan förväntas följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler 2018 och 2019. Samtidigt finns det – med bibehållen respekt för det medelfristiga målet – utrymme för att använda finans- och strukturpolitiken till att uppnå en varaktig ökning av de offentliga och privata investeringarna inom bland annat utbildning, forskning och innovation.

(7)

De reala offentliga investeringarna ökade stadigt 2015–2017, eftersom regeringen satsar på ökade investeringar. Men sett som andel av BNP är ökningen av de offentliga investeringarna ändå bara måttlig, och på kommunal nivå släpar investeringarna fortfarande efter med uppskattningsvis 4 % av BNP. Den offentliga kapitalstockens andel av BNP fortsätter att minska till följd av negativa nettoinvesteringar på kommunal nivå (omkring 6 miljarder euro om året 2010–2016). För att åtgärda eftersläpningen av investeringarna på kommunal nivå skulle det krävas ytterligare offentliga investeringar motsvarande 0,3 % av BNP varje år de kommande tio åren. De offentliga investeringarnas andel av den offentliga kapitalstocken, och deras andel av de offentliga utgifterna, ligger under genomsnittet i euroområdet. Visserligen öppnades en serviceenhet till stöd för offentliga investeringar på kommunal nivå 2017, men det krävs ytterligare satsningar för att åtgärda eftersläpningen i investeringar. Tillsammans med det gynnsamma budgetläget visar detta att det finns utrymme för att öka investeringarna på alla förvaltningsnivåer, särskilt på regional och kommunal nivå.

(8)

De offentliga utgifterna för utbildning låg 2016 kvar på 4,2 % av BNP, vilket är lägre än unionsgenomsnittet på 4,7 %. Utgifterna för utbildning och forskning låg kvar på 9,0 % av BNP 2016 och därmed under det nationella målet på 10 %, vilket motsvarar ett investeringsgap på uppskattningsvis omkring 33 miljarder euro. Utbildningsutgifterna har visserligen ökat i reala termer, men investeringarna släpar fortfarande mycket efter. Samtidigt kommer utmaningar som det växande antalet studerande, lärarbristen och den fortsatta utbyggnaden av förskolan och barnomsorgen att kräva ännu mer offentlig finansiering. Ytterligare investeringar i utbildning, forskning och innovation är avgörande för Tysklands potentiella tillväxt.

(9)

Den tyska ekonomins digitalisering går bara långsamt framåt och landet står inför stora utmaningar. När det gäller snabbt internet (nästa generations uppkoppling med en hastighet på upp till 30 Mbit) finns det en uppenbar digital klyfta mellan stad och land (bara 54 % på landsbygden). Tyskland släpar efter när det gäller utbyggnaden av nät för bredband med mycket hög kapacitet (över 100 Mbit). Bara en liten del av Tysklands territorium (7,3 %) har tillgång till fibernät med hög kapacitet jämfört med unionsgenomsnittet på 26,8 %. I stället fortsatte de dominerande etablerade operatörerna med sin tekniska lösning att uppgradera de befintliga kopparkabelnäten (vektorisering). Många tjänster förutsätter en mycket hög internethastighet, och 2017 upplevde 25,3 % av de tyska företagen att deras internetuppkoppling var för långsam för vad verksamheten egentligen krävde. För låg internethastighet bromsar investeringarna, inte minst från små och medelstora företag, som ofta ligger i stadsnära områden eller på landsbygden. Även när det gäller digitala offentliga tjänster och e-hälsa ligger Tyskland långt under unionsgenomsnittet.

(10)

Företagens investeringar i forskning och utveckling ökar och Tyskland är nära att nå sitt Europa 2020-mål för FoU-intensitet. Men investeringarna är alltmer koncentrerade till storföretagen och tillverkare av medel- och högteknologiska produkter, medan de små och medelstora företagens andel krymper. Man har vidtagit en rad åtgärder för att öka entreprenörsverksamheten, framför allt genom att locka till sig privata riskkapitalinvesteringar. Tysklands riskkapitalmarknad fortsätter dock att vara mindre utvecklad än hos andra internationella innovationsledare.

(11)

Trots vissa förbättringar under senare år är det tyska skattesystemet fortfarande ineffektivt, framför allt för att det är så komplicerat och snedvrider beslut om exempelvis investeringar, finansiering och arbetsmarknadsdeltagande. Tyskland lägger relativt stor tonvikt på direkta skatter för att få intäkter. Det finns potential att minska den snedvridande direkta beskattningen eller att skatteväxla till mindre snedvridande fastighets-, arvs- eller konsumtionsskatter. När det gäller nivån på skatter och sociala avgifter på inkomster från anställning låg Tyskland 2015 på sjätte plats i unionen. Kapitalkostnaderna och den genomsnittliga bolagsskattesatsen, som varierar mellan regionerna, är bland de högsta i unionen (28,2 % sammantaget för hela landet medan genomsnittet i unionen ligger på 20,9 %). På grund av samspelet mellan bolagsskatten, den lokala skatten på näringsverksamhet och solidaritetspåslaget är systemet för bolagsbeskattning komplicerat, medför höga kostnader för skatteförvaltningen och snedvrider investeringarnas nivå och fördelning. Dessutom snedvrider bolagsskatten investeringsbesluten genom den gynnsamma behandlingen av lånefinansiering. Tysklands gynnsamma behandling av lånefinansiering är den sjunde högsta i unionen. Genom att sänka kapitalkostnaderna för eget kapital skulle man kunna stärka de privata investeringarna och den relativt underutvecklade riskkapitalmarknaden. Dessutom är bestämmelserna om förlustutjämning framåt fortfarande relativt stränga och begränsar beloppet till 60 % av den beskattningsbara inkomsten per år.

(12)

Särskilt när det gäller företagstjänster, reglerade yrken och administrativa formaliteter för tjänster över gränserna är den tyska regleringen mycket restriktiv. De viktigaste restriktionerna gäller bland annat rättslig form och aktieinnehav. Företagsdynamiken i de viktigaste sektorerna för företagstjänster, t.ex. jurist-, revisors-, arkitekt- och ingenjörstjänster, ligger under unionsgenomsnittet, samtidigt som bruttomarginalerna i dessa sektorer ligger över genomsnittet, vilket tyder på ett lågt konkurrenstryck. Eftersom tjänsterna har en mellanhandsfunktion skulle en mindre restriktiv tjänstereglering öka produktiviteten i tjänsteintensiva industrier nedströms.

(13)

Den tyska arbetsmarknaden har varit mycket stark. Under fjärde kvartalet 2017 sjönk arbetslösheten till en rekordlåg nivå på 3,6 % och sysselsättningen nådde 79,8 %. Ungdomsarbetslösheten är bland unionens lägsta (6,8 % 2017). Det råder allt större brist på kvalificerad arbetskraft i Tyskland medan vissa gruppers arbetsmarknadspotential förblir underutnyttjad. Andelen människor som arbetar deltid, särskilt kvinnor och arbetstagare med invandrarbakgrund och omsorgsansvar, är bland de högsta i unionen. När det gäller kvinnor beror detta främst på negativa incitament som avhåller dem från att jobba mer samt brist på barnomsorg och heldagsskolor. Särskilda skatteregler för bland annat den andra inkomsttagaren och låginkomsttagare samt inlåsningseffekterna av minijobbens lönetröskel på 450 euro gör det ännu mer olönsamt att jobba mer. Tyskland har en av de högsta skattekilarna för låginkomsttagare, av vilka de flesta är kvinnor. Den höga andelen deltidsanställda kvinnor gör skillnaden mellan könen när det gäller deltidsanställning till en av de största i unionen (37,5 % jämfört med unionsgenomsnittet på 23,1 %). Detta leder också till mycket stora löneskillnader mellan män och kvinnor i Tyskland.

(14)

Den nominella löneutvecklingen var fortsatt återhållsam 2017 och låg på 2,4 %, trots rekordlåg arbetslöshet och många lediga platser. Den dämpade utvecklingen beror delvis på tjänstesektorns långsamma produktivitetsökning, decentraliserade kollektivförhandlingar i vissa sektorer och minskad strukturell arbetslöshet. Det blev bara en begränsad reaktion på den ökade inflationen. Reallöneökningarna minskade från 1,8 % år 2016 till 0,7 % år 2017. Kollektivavtalen från början av 2018 kan komma att leda till en viss löneökning. Det är meningsfullt att hålla utvecklingen på området under uppsikt. Andelen låginkomsttagare är fortfarande stor, och det finns utrymme för att öka antalet arbetade timmar i de lägre inkomstdecilerna. Den ökade invandringen har inte hindrat lönerna i de lägre löneskikten från att öka. Den lagstadgade minimilönen, som infördes 2015 och höjdes 2017, har ökat lönerna i botten av inkomstskalan. I de pågående löneförhandlingarna är arbetsmarknadens parter vid sidan om löneökningar mest inriktade på flexibel arbetstid.

(15)

Tysklands sociala trygghetssystem är generellt stabilt. Men andelen av den totala befolkningen som riskerar fattigdom ökade stadigt till och med 2015 innan utvecklingen vände något 2016. Inkomstskillnaderna började också minska 2015, och S80/S20-förhållandet sjönk måttligt tack vare en ökning av de fattigare hushållens inkomster. Den minskade fattigdomen bland förvärvsarbetande 2016 var också måttlig och gällde bara män.

(16)

Tyskland kan förbättra äldre arbetstagares anknytning till arbetsmarknaden och på så sätt höja åldersinkomsten, öka produktionen, åtgärda bristen på arbetskraft och minska behovet av försiktighetssparande inför ålderdomen. Riskerna för den finanspolitiska hållbarheten är för närvarande låga, mycket tack vare ett relativt högt primärt överskott. Men enligt 2018 års åldranderapport förväntas Tyskland tillhöra de länder i unionen där pensionsutgifterna kommer att öka mest till 2070. Fattigdomsrisken bland äldre (dvs. personer över 65) låg 2016 på 17,6 % och därmed över unionsgenomsnittet på 14,7 %. Otillräckliga medel till de lagstadgade pensionerna i den första pelaren väntas öka de äldres fattigdomsrisk, särskilt bland låginkomsttagare och arbetstagare med atypiska anställningsformer eller avbrott i yrkeslivet. Tyskland har en av de största pensionsklyftorna mellan kvinnor och män i unionen. Trots att sysselsättningen bland arbetstagare mellan 60 och 64 var bland de högsta i unionen (58,4 % 2017) låg sysselsättningen bland arbetstagare mellan 65 och 69 i den mellersta tredjedelen av medlemsstaterna (16,1 %).

(17)

Den socioekonomiska bakgrunden har fortfarande stor betydelse för utbildningsresultaten och arbetsmarknadsintegrationen. I naturvetenskapliga ämnen bidrar den enligt 2015 års Pisaundersökning till en skillnad i skolresultat på tre år mellan den lägsta och den högsta sociala kvartilen. Nationella uppgifter bekräftar en substantiell korrelation också i grundskolan. Särskilt svårt är det för studerande med invandrarbakgrund. Jämfört med infödda löper de mycket större risk att underprestera i grundläggande färdigheter, lämna skolan i förtid eller hoppa av högskolan. Invandrarnas arbetsmarknadspotential utnyttjas inte heller fullt ut. År 2017 var sysselsättningen bland medborgare från länder utanför unionen (åldrarna 20–64) mer än 27 procentenheter lägre än för tyska medborgare (för kvinnor 32 procentenheter). Arbetstagarnas låga deltagande i vuxenutbildning är ett problem med tanke på deras möjlighet att få jobb i framtiden, särskilt för lågutbildade vuxna som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter (7,5 miljoner personer).

(18)

Kommissionen har inom ramen för 2018 års europeiska planeringstermin gjort en omfattande analys av Tysklands ekonomiska politik och redogjort för den i 2018 års landsrapport. Den har även bedömt stabilitetsprogrammet för 2018, det nationella reformprogrammet för 2018 samt uppföljningen av de rekommendationer Tyskland har fått tidigare år. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Tyskland utan också i vilken utsträckning de följer unionens regler och riktlinjer, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på unionsnivå.

(19)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet för 2018 och anser (7) att Tyskland kan förväntas följa stabilitets- och tillväxtpakten.

(20)

Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet för 2018 och stabilitetsprogrammet för 2018. Dess rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 återspeglas nedan i rekommendationerna 1 och 2.

1.

2.