10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 65/9

(1)

I förordning (EU) nr 909/2014 fastställs stabilitetskrav för värdepapperscentraler som ska säkerställa att de är säkra och sunda och att de vid varje tidpunkt uppfyller kapitalkraven. Kapitalkraven säkerställer att en värdepapperscentral alltid har tillräckligt kapital för att möta de risker som den är exponerad för och att den är rustad för att genomföra en ordnad avveckling eller omstrukturering av verksamheten om det skulle behövas.

(2)

Bestämmelserna i förordning (EU) nr 909/2014 om kredit- och likviditetsrisker hos värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut säger uttryckligen att dessa måste ha interna regler och förfaranden som gör det möjligt för dem att övervaka, mäta och hantera exponeringar och likviditetsbehov, inte bara vad gäller enskilda deltagare utan även vad gäller deltagare som tillhör samma koncern och som är motparter i värdepapperscentralen; bestämmelserna bör därför gälla för företagsgrupper som består av ett moderbolag och dess dotterbolag.

(3)

För denna förordning har hänsyn tagits till relevanta rekommendationer i principerna för finansmarknadsinfrastruktur som har utfärdats av kommittén för betalnings- och avvecklingssystem och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (nedan kallade CPSS-Ioscos principer) (2). Hänsyn har också tagits till hur kapital i kreditinstitut behandlas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (3) eftersom värdepapperscentraler i viss mån exponeras för liknande risker som kreditinstitut.

(4)

Det är lämpligt att kapital definieras på samma sätt i denna förordning som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (4) (Emir). En sådan definition lämpar sig bäst för tillsynskraven med tanke på att definitionen av kapital i förordning (EU) nr 648/2012 togs fram särskilt för marknadsinfrastruktur. Värdepapperscentraler som har auktoriserats att tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med förordning (EU) nr 909/2014 är skyldiga att uppfylla både kapitalkraven enligt denna förordning och kapitalbaskraven enligt förordning (EU) nr 575/2013. Kapitalbaskraven i förordning (EU) nr 575/2013 måste uppfyllas med instrument som uppfyller villkoren i den förordningen. För att undvika motstridiga eller överlappande krav och med tanke på att de metoder som används för att beräkna extra kapitalkrav för värdepapperscentraler enligt förordning (EU) nr 909/2014 ligger nära de metoder som föreskrivs i förordning (EU) nr 575/2013, bör värdepapperscentraler som tillhandahåller anknutna banktjänster, för att uppfylla extra kapitalkrav enligt denna förordning, tillåtas använda instrument som uppfyller kraven i antingen förordning (EU) nr 575/2013 eller förordning (EU) nr 909/2014.

(5)

För att säkerställa att en värdepapperscentral vid behov skulle kunna genomföra en omstrukturering eller en ordnad avveckling av sin verksamhet bör den ha ett kapital som tillsammans med balanserade vinstmedel och reserver vid alla tidpunkter är tillräckligt för att täcka rörelsekostnaderna under den tid som behövs för att den ska kunna omorganisera sin kritiska verksamhet, inklusive genom kapitaltillskott, ledningsbyte, reviderad affärsstrategi, reviderade kostnads- eller avgiftsstrukturer och omstrukturering av den tjänst som den tillhandahåller. Med tanke på att en värdepapperscentral vid avveckling eller omstrukturering måste fortsätta sin normala verksamhet, och även om de faktiska kostnaderna vid en avveckling eller omstrukturering på grund av kostnaderna i samband med detta kan vara avsevärt högre än de årliga rörelsekostnaderna brutto, bör användning av årliga rörelsekostnader brutto som riktmärke för beräkning av det kapital som krävs fungera väl som ett närmevärde för de faktiska kostnaderna under avveckling eller omstrukturering av verksamheten i en värdepapperscentral.

(6)

På samma sätt som artikel 36.1 a i förordning (EU) nr 575/2013, där institut åläggs att dra av förluster för innevarande räkenskapsår från kärnprimärkapitalet, bör även denna förordning beakta betydelsen av nettoresultatet för att kompensera eller absorbera riskerna till följd av ogynnsamma förändringar i företagsklimatet. Därför måste förluster till följd av kristallisering av affärsrisker bara täckas med kapitalbasmedel i de fall då nettoresultatet inte räcker till. Innevarande års förväntade siffror, där nya förhållanden räknas in, bör också beaktas om uppgifter från föregående år saknas, till exempel när det gäller nyetablerade värdepapperscentraler. I linje med liknande bestämmelser i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 152/2013 (5) bör värdepapperscentraler vara skyldiga att inneha ett lägsta belopp kapital som skydd mot affärsrisk för att garantera stabilitetskraven.

(7)

I enlighet med CPSS-Ioscos principer kan kostnader för amortering och avskrivning av materiella och immateriella tillgångar dras av från bruttorörelsekostnader för beräkning av kapitalkrav. Eftersom sådana kostnader inte genererar faktiska kassaflöden som måste stödjas av kapital, bör avdragen vara giltiga i samband med kapitalkraven för affärsrisk och kraven som avser avveckling eller omstrukturering.

(8)

Hur mycket tid som behövs för en ordnad avveckling eller omstrukturering av en värdepapperscentrals verksamhet är helt beroende på vilka tjänster den tillhandahåller och vilken marknad den verkar på, och särskilt på om en annan värdepapperscentral kan överta en del av tjänsterna eller hela verksamheten. Antalet månader som krävs för avveckling eller omstrukturering av verksamheten bör därför baseras på värdepapperscentralens egen uppskattning. Perioden bör dock inte vara kortare än det minsta antal månader som krävs för omstrukturering eller avveckling enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 909/2014 för att säkerställa en betryggande nivå på kapitalkraven.

(9)

Värdepapperscentraler bör ta fram alternativ för avveckling eller omstrukturering av verksamheten som är anpassade efter deras affärsmodell. För en harmoniserad tillämpning av omstrukturerings- och avvecklingsbestämmelserna i unionen och för att säkerställa att sunda stabilitetskrav är uppfyllda, bör utformningen av sådana alternativ styras med hjälp av väldefinierade kriterier.

(10)

Förordning (EU) nr 575/2013 är lämplig som utgångspunkt för att fastställa kapitalkrav för värdepapperscentraler. För att säkerställa överensstämmelse med den förordningen bör de metoder för beräkning av operativ risk som fastställs i den här förordningen vid dess tillämpning även anses täcka juridiska risker.

(11)

Om fel skulle uppstå i värdepappersförvaringen för en deltagares räkning leder detta antingen till en kostnad för deltagaren eller en kostnad för värdepapperscentralen till följd av rättsliga anspråk. Bestämmelserna för beräkning av kapitalkraven för operativ risk beaktar därför redan förvaringsrisken. Av samma skäl bör förvaringsrisken för värdepapper som innehas genom en länk med en annan värdepapperscentral inte omfattas av extra kapitalkrav utan anses ingå i kapitalkravet för operativ risk. På samma sätt bör en värdepapperscentrals förvaringsrisk för egna tillgångar som innehas av en bank eller andra värdepapperscentraler inte räknas två gånger, och extra kapital bör inte krävas.

(12)

En värdepapperscentral kan också vara exponerad för investeringsrisker i samband med de tillgångar som den äger eller investeringar som den gör med hjälp av säkerheter, deltagarnas insättningar, lån till deltagarna eller annan exponering inom ramen för de tillåtna anknutna banktjänsterna. Investeringsrisk är den förlustrisk som en värdepapperscentral exponeras för när den investerar egna eller deltagarnas medel, till exempel säkerheter. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (6), förordning (EU) nr 575/2013 och delegerad förordning (EU) nr 152/2013 är lämpliga som utgångspunkt för att fastställa kapitalkrav för kredit-, motpartskredit- och marknadsrisker som kan uppstå i samband med en värdepapperscentrals investeringar.

(13)

På grund av verksamhetens natur exponeras värdepapperscentraler för risker genom potentiella förändringar av det allmänna affärsläget som kan påverka deras finansiella ställning genom att intäkterna sjunker eller kostnaderna ökar så att det uppstår förluster som måste dras av från kapitalet. Eftersom affärsriskens storlek i hög grad beror på varje värdepapperscentrals specifika situation och på ett antal olika faktorer, bör kapitalkraven i denna förordning grundas på värdepapperscentralens egen uppskattning, och de uppskattningsmetoder som värdepapperscentralen använder bör stå i proportion till hur omfattande och komplex dess verksamhet är. Värdepapperscentralen bör ta fram sin egen uppskattning av det kapital som krävs för att täcka affärsrisken under en rad stresscenarier för att täcka risker som inte redan beaktas i den metod som används för operativa risker. För att säkerställa att kapitalkravet för affärsrisk ligger på en betryggande nivå när beräkningarna görs med egna scenarier bör ett minimikapitalkrav fastställas i form av en lägsta säkerhetsnivå. Minimikapitalkravet för affärsrisk bör anpassas till liknande krav som gäller för andra marknadsinfrastrukturer i andra unionsrättsakter, till exempel kommissionens delegerade förordning om kapitalkrav för centrala motparter.

(14)

Det extra kapitalkravet för risker i samband med anknutna banktjänster bör omfatta alla risker som hänger samman med tillhandahållande av intradagskredit till deltagare eller andra användare. Om tillhandahållande av intradagskredit leder till dagslånekreditexponeringar eller längre, bör motsvarande risk mätas och hanteras med hjälp av de redan befintliga metoderna i förordning (EU) nr 575/2013, närmare bestämt del tre avdelning II kapitel 2 för schablonmetoden och kapitel 3 för metoden för intern riskklassificering (internmetoden), eftersom den förordningen innehåller tillsynskrav för mätning av kreditrisk till följd av dagslånekreditexponeringar eller längre exponeringar. Risker till följd av intradagskredit måste emellertid ges särskild behandling eftersom mätmetoder för sådana risker inte uttryckligen finns med i förordning (EU) nr 575/2013 eller annan tillämplig unionslagstiftning. En metod som specifikt mäter intradagskreditrisk bör ha tillräcklig känslighet för risker så att hänsyn tas till säkerhetens kvalitet, deltagarnas kreditbetyg och de faktiska intradagsexponeringarna. Samtidigt bör metoden ge lämpliga incitament till dem som tillhandahåller anknutna banktjänster, däribland incitament att samla in säkerhet av högsta möjliga kvalitet och välja kreditvärdiga motparter. Tillhandahållare av anknutna banktjänster är visserligen skyldiga att göra erforderliga bedömningar och tester av säkerhetens och värderingsavdragens nivå och värde, men den metod som används för att fastställa extra kapitalkrav för intradagskreditrisk bör ändå vara utformad så att tillräckligt med kapital finns tillgängligt om det skulle inträffa att säkerhetens värde plötsligt minskar på ett sätt som överstiger beräkningarna och leder till återstående kreditexponeringar som delvis saknar säkerhet.

(15)

Vid beräkningen av extra kapitalkrav för risker i samband med anknutna banktjänster måste tidigare uppgifter om intradagskreditexponeringar beaktas. För att kunna beräkna kapitalkravet bör därför enheter som tillhandahåller anknutna banktjänster till användare av värdepapperscentralstjänster i enlighet med artikel 54.2 i förordning (EU) nr 909/2014 (nedan kallade tillhandahållare av anknutna banktjänster) registrera uppgifter om intradagskreditexponeringar för minst ett år. I annat fall kan de inte fastställa relevanta exponeringar att basera beräkningen på. Tillhandahållare av anknutna banktjänster bör därför inte vara skyldiga att uppfylla det kapitalbaskrav som motsvarar det extra kapitalkravet förrän de kan samla in alla uppgifter som behövs för beräkningen.

(16)

Enligt artikel 54.8 i förordning (EU) nr 909/2014 ska regler utarbetas för att fastställa det extra kapitalkrav som avses i artikel 54.3 d och 54.4 e i den förordningen. Enligt artikel 54 i förordningen ska dessutom det extra kapitalkravet reflektera intradagskreditrisken från verksamheter som omfattas av avsnitt C i bilagan till samma förordning och särskilt bestämmelserna om intradagskredit till deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper eller andra användare av värdepapperscentralstjänster. Exponeringen för intradagskreditrisk bör därför också omfatta den förlust som en tillhandahållare av anknutna banktjänster skulle drabbas av om en låntagande deltagare hamnar på obestånd.

(17)

Artikel 59.3 d i förordning (EU) nr 909/2014 som rör kreditrisk hos en tillhandahållare av anknutna banktjänster kräver insamling av ”höglikvida säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk”. Artikel 59.4 d i förordning (EU) nr 909/2014 som rör likviditetsrisk hos en tillhandahållare av anknutna banktjänster kräver tillgång till ”kvalificerade likvida resurser” . En sådan kvalificerad likvid resurs är ”höglikvida säkerheter”. Att olika uttryck används i de två fallen förklaras av att det rör sig om olika typer av risker eftersom kreditrisk och likviditetsrisk i förordningen motsvarar olika koncept, men de avser båda samma höga kvalitet på tillhandahållare eller tillgångar. Det skulle därför vara lämpligt att kräva att samma villkor måste vara uppfyllda innan en säkerhet eller en likvid resurs i form av säkerheter kan anses tillhöra antingen kategorin ”höglikvida säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk” eller kategorin ”kvalificerade likvida resurser”.

(18)

Enligt artikel 59.3 d i förordning (EU) nr 909/2014 ska en tillhandahållare av anknutna banktjänster godta höglikvida säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk för att hantera motsvarande kreditrisker. Artikeln föreskriver också att de kan använda andra typer av säkerheter än höglikvida säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk i specifika situationer, om ett lämpligt värderingsavdrag tillämpas. För att underlätta detta bör en tydlig hierarki upprättas för säkerheternas kvalitet så att det går att avgöra vilken säkerhet som kan godtas för att fullständigt täcka kreditriskexponeringar, vilken säkerhet som kan godtas som likvida resurser och vilken säkerhet som kan godtas för att minska kreditrisk men kräver kvalificerade likvida resurser. De som ställer säkerhet bör inte hindras från att fritt byta ut säkerheter beroende på sina tillgängliga resurser och strategier för styrning av balansräkningen (ALM). Normal praxis för säkerheter, såsom förlitan på deltagares pantkonto, där säkerheten sätts in av deltagaren på dennes pantkonto för att fullt ut täcka alla kreditexponeringar, bör därför tillåtas som ersättning för säkerhet så länge säkerhetens kvalitet och likviditet övervakas och uppfyller kraven i denna förordning. När sådana arrangemang med pantkonton används sätter deltagaren in säkerheten på sitt pantkonto för att fullt ut täcka alla kreditexponeringar. Vidare bör en tillhandahållare av anknutna banktjänster godta säkerhet baserat på den angivna hierarkin men kan vid behov realisera den godtagna säkerheten på effektivaste sätt om en deltagare hamnar på obestånd. Ur ett stabilitetsperspektiv bör dock tillhandahållare av anknutna banktjänster löpande kunna övervaka tillgången till säkerhet och säkerhetens kvalitet och likviditet, för att helt täcka kreditexponeringar. Tjänstetillhandahållaren bör också inrätta arrangemang med låntagande deltagare som säkerställer att alla krav på säkerhet i denna förordning uppfylls vid alla tidpunkter.

(19)

I samband med mätning av intradagskreditrisk är det viktigt att tillhandahållare av anknutna banktjänster kan förutse högsta exponering under dagen. En prognos över det exakta antalet intradagsexponeringar bör inte krävas, utan det bör räcka med att trenderna identifieras. Detta har också stöd i de standarder som har tagits fram av Baselkommittén för banktillsyn där det talas om att förutse högsta exponering (7).

(20)

I del tre avdelning II i förordning (EU) nr 575/2013 fastställs de riskvikter som ska tillämpas på kreditexponering mot Europeiska centralbanken och andra enheter med undantag. Vid mätning av kreditrisk för regleringssyfte betraktas allmänt sådana riskvikter som bästa tillgängliga referens. Samma metod kan därför tillämpas för intradagskreditexponeringar. För att säkerställa att metoden fungerar korrekt behövs emellertid vissa korrigeringar. Särskilt bör intradagsexponeringar betraktas som exponeringar vid dagens slut när man utför beräknar med användning av kreditrisker enligt del tre avdelning II kapitel 2 för schablonmetoden och kapitel 3 för internmetoden i förordning (EU) nr 575/2013, eftersom ett sådant antagande görs i förordningen.

(21)

I enlighet med artikel 59.5 i förordning (EU) nr 909/2014 som uttryckligen hänvisar till artikel 46.3 i förordning (EU) nr 648/2012, ska bankgarantier eller remburser, när så är tillämpligt, falla inom ramen för CPSS-Ioscos principer, och uppfylla samma typ av krav som de som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012. Här ingår bland annat kravet på att bankgarantier och remburser är fullt säkerställda av garanterna. För att värdepappersavvecklingen i unionen ska vara fortsatt effektiv bör man dock kunna överväga lämpliga alternativa riskreducerande åtgärder när bankgarantier eller remburser används för kreditexponeringar som kan uppstå genom samverkande länkar mellan värdepapperscentraler, så länge som de ger minst samma skyddsnivå som bestämmelserna i förordning (EU) nr 648/2012. Sådan särbehandling bör endast tillämpas på bankgarantier eller remburser som skyddar en samverkande länk mellan värdepapperscentraler, och endast gälla för kreditexponeringen mellan de två sammanlänkade värdepapperscentralerna. Eftersom bankgarantin eller rembursen ger den icke-fallerande värdepapperscentralen skydd mot kreditförluster, bör dennes likviditetsbehov också hanteras, antingen genom en snabb avveckling av garantens åtaganden eller genom innehav av kvalificerade likvida resurser.

(22)

Enligt artikel 59.4 d i förordning (EU) nr 909/2014 måste tillhandahållare av anknutna banktjänster reducera likviditetsriskerna genom kvalificerade likvida resurser i varje valuta. Likvida resurser som inte kvalificerar kan därmed inte användas för att uppfylla kraven i denna artikel. Det finns dock inget som hindrar att sådana resurser, till exempel valutaswappar, används i den dagliga likviditetsförvaltningen tillsammans med de kvalificerade likvida resurserna. Detta ligger också i linje med internationella standarder vilka återges i CPSS-Ioscos principer. Likvida resurser som inte kvalificerar bör därför mätas och övervakas i detta syfte.

(23)

Det finns potentiella likviditetsrisker i alla typer av anknutna banktjänster som utförs av värdepapperscentraler. Vid hanteringen av likviditetsrisker bör man identifiera riskerna med olika typer av anknutna banktjänster, däribland värdepappersutlåning, och vid behov hantera dem separat.

(24)

För att täcka alla likviditetsbehov, inklusive intradagslikviditetsbehov hos en tillhandahållare av anknutna banktjänster, bör värdepapperscentralernas likviditetsriskhantering säkerställa att betalnings- och avvecklingsskyldigheter, inklusive intradagsskyldigheter, uppfylls när de förfaller, i alla avvecklingsvalutor som ingår i värdepapperscentralens avvecklingssystem för värdepapper.

(25)

Med tanke på att alla likviditetsrisker utom intradagsrisker redan omfattas av direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013 bör denna förordning främst inriktas på intradagsriskerna.

(26)

Eftersom tillhandahållare av anknutna banktjänster är systemviktiga marknadsinfrastrukturer, är det viktigt att säkerställa att dessa aktörer hanterar sina kredit- och likviditetsrisker på ett försiktigt sätt. Följaktligen bör tillhandahållare av anknutna banktjänster endast tillåtas att bevilja outnyttjade kreditlöften till låntagande deltagare när de tillhandahåller sådana banktjänster enligt vad som avses i förordning (EU) nr 909/2014.

(27)

För att säkerställa att tillhandahållare av anknutna banktjänster har en riskhantering som är tillräckligt sund även vid ogynnsamma förhållanden bör stresstesterna av deras likvida finansiella resurser vara omfattande och framåtblickande. Av samma skäl bör testerna omfatta en rad extrema men plausibla scenarier och genomföras för varje relevant valuta som tillhandahållaren av anknutna banktjänster erbjuder, och samtidigt beakta den händelse att ett av de på förhand bestämda finansieringsarrangemangen inte fungerar. Scenarierna bör omfatta obestånd hos två av tjänstetillhandahållarens största deltagare i den valutan, utan att vara begränsade till detta. Detta är nödvändigt för att fastställa en bestämmelse som å ena sidan är försiktig, eftersom den tar hänsyn till att även andra deltagare är den största deltagaren kan ge upphov till likviditestrisk, och å andra sidan står i proportion till det eftersträvade syftet, eftersom den inte beaktar de deltagare som har mindre potential att generera likviditetsrisk.

(28)

Enligt artikel 59.4 c i förordning (EU) nr 909/2014 måste tillhandahållare av anknutna banktjänster säkerställa tillräckliga likvida resurser i alla relevanta valutor under en lång rad olika potentiella stresscenarier. I bestämmelserna om ramar och verktyg för att hantera likviditetsrisk i stresscenarier bör det därför ingå en metod för att identifiera de valutor som är relevanta för likviditetsriskhantering. Sådan identifiering bör grundas på väsentlighet, på den identifierade ackumulerade nettolikviditetexponeringen och på uppgifter som samlats in under en väldefinierad längre tidsperiod. För att få ett enhetligt regelverk i unionen bör också de mest relevanta unionsvalutor som har identifierats enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/392 (8) enligt artikel 12 i förordning (EU) nr 909/2014 automatiskt tas med som relevanta valutor.

(29)

För att samla in tillräckliga uppgifter för att identifiera de andra valutorna utöver de mest relevanta unionsvalutorna måste en viss minsta tid förflyta från den dag då tillhandahållarna av anknutna banktjänster auktoriseras, till slutet av den perioden. Det bör därför vara tillåtet att använda alternativa metoder för att identifiera alla andra valutor än de mest relevanta unionsvalutorna under det första året efter det att en tillhandahållare av anknutna banktjänster auktoriseras inom ramen för det nya regelverket enligt förordning (EU) nr 909/2014, för de tillhandahållare av anknutna banktjänster som redan tillhandahåller sådana tjänster på dagen för ikraftträdandet av de tekniska standarder som avses i artikel 69 i förordning (EU) nr 909/2014. En sådan övergångsordning bör inte inverka på kravet på att tillhandahållare av anknutna banktjänster måste säkerställa tillräckliga likvida resurser, utan rör endast identifieringen av vilka valutor som ska ingå i stresstester i likviditetshanteringssyfte.

(30)

Enligt artikel 59.4 d i förordning (EU) nr 909/2014 måste tillhandahållare av anknutna banktjänster ha finansieringsarrangemang som är mycket tillförlitliga och bestämda på förhand, för att säkerställa att en säkerhet som ställts av en kund som hamnar på obestånd kan omvandlas till kontanter även under extrema men plausibla marknadsförhållanden. Förordningen kräver också att tillhandahållaren av anknutna banktjänster reducerar intradagsrisken genom höglikvida säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk. Eftersom likvida resurser måste vara snabbt tillgängliga bör en tillhandahållare av anknutna banktjänster vara i stånd att lösa sina likviditetsbehov under loppet av samma dag. Med tanke på att dessa tjänstetillhandahållare kan bedriva verksamhet i flera tidszoner bör bestämmelsen om omvandling av säkerhet till kontanter genom på förhand bestämda finansieringsarrangemang under loppet av samma dag tillämpas med beaktande av öppettiderna för de lokala betalningssystemen för varje enskild valuta som den gäller.

(31)

Bestämmelserna i denna förordning är nära förbundna med varandra eftersom de handlar om stabilitetskrav för värdepapperscentraler. För att säkerställa samstämmighet mellan bestämmelserna, som bör träda i kraft samtidigt, och göra det lättare för rättssubjekten att få överblick och hitta dem, bör samtliga tekniska tillsynsstandarder som krävs enligt förordning (EU) nr 909/2014 samlas i en enda förordning.

(32)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(33)

Europeiska bankmyndigheten (EBA) har lagt fram de förslag till tekniska standarder som förordningen grundas på efter nära samarbete med Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). EBA har också genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, gjort en kostnads-nyttoanalys och begärt in ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (9).

a)

Kapitalinstrumenten utgör tecknat kapital i den mening som avses i artikel 22 i rådets direktiv 86/635/EEG (10).

b)

Kapitalinstrumenten, inklusive tillhörande överkursfonder, har betalats.

c)

Kapitalinstrumenten absorberar förluster helt och fullt under normala verksamhetsförhållanden.

d)

I händelse av konkurs eller likvidation är kapitalinstrumenten efterställda alla andra fordringar vid insolvensåtgärder eller enligt tillämplig insolvenslagstiftning.

a)

uppfyller villkoren i punkt 1,

b)

utgör kapitalbasinstrument enligt definitionen i artikel 4.1.119 i förordning (EU) nr 575/2013,

c)

omfattas av bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013.

a)

Värdepapperscentralens kapitalkrav för operativa risker, juridiska risker och förvaringsrisker, enligt vad som avses i artikel 47.1 a i förordning (EU) nr 909/2014, beräknade i enlighet med artikel 4.

b)

Värdepapperscentralens kapitalkrav för investeringsrisker, enligt vad som avses i artikel 47.1 a i förordning (EU) nr 909/2014, beräknade i enlighet med artikel 5.

c)

Värdepapperscentralens kapitalkrav för affärsrisker, enligt vad som avses i artikel 47.1 a i förordning (EU) nr 909/2014, beräknade i enlighet med artikel 6.

d)

Värdepapperscentralens kapitalkrav för avveckling eller omstrukturering, enligt vad som avses i artikel 47.1 b i förordning (EU) nr 909/2014, beräknade i enlighet med artikel 7.

a)

Värdepapperscentralen är inte auktoriserad i enlighet med artikel 54.2 i förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Värdepapperscentralen är auktoriserad i enlighet med artikel 54.2 a i förordning (EU) nr 909/2014 men har inte tillstånd att använda de internmätningsmetoder som avses i artiklarna 321–324 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Värdepapperscentralen är auktoriserad i enlighet med artikel 54.2 a i förordning (EU) nr 909/2014 men har inte tillstånd att använda den schablonmetod som avses i artiklarna 317–320 i förordning (EU) nr 575/2013.

a)

8 % av värdepapperscentralens riskvägda exponeringsbelopp avseende både följande risker:

b)

Värdepapperscentralens kapitalkrav för marknadsrisk i enlighet med punkterna 4 och 5.

a)

Om värdepapperscentralen inte är auktoriserad att tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med artikel 54.2 a i förordning (EU) nr 909/2014 ska den tillämpa schablonmetoden för kreditrisk enligt artiklarna 107–141 i förordning (EU) nr 575/2013 i kombination med artiklarna 192–241 om kreditriskreducering i samma förordning.

b)

Om värdepapperscentralen är auktoriserad att tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med artikel 54.2 a i förordning (EU) nr 909/2014 men inte har tillstånd att använda den metod som bygger på intern riskklassificering (internmetoden) enligt artiklarna 142–191 i förordning (EU) nr 575/2013, ska den tillämpa schablonmetoden för kreditrisk enligt artiklarna 107–141 i förordning (EU) nr 575/2013 i kombination med bestämmelserna om kreditriskreducering enligt artiklarna 192–241 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Om värdepapperscentralen är auktoriserad att tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med artikel 54.2 a i förordning (EU) nr 909/2014 men inte har tillstånd att använda den metod som bygger på intern riskklassificering (internmetoden), ska den tillämpa internmetoden för kreditrisk enligt artiklarna 142–191 i förordning (EU) nr 575/2013 i kombination med bestämmelserna om kreditriskreducering enligt artiklarna 192–241 i förordning (EU) nr 575/2013.

a)

En av de metoder som anges i artiklarna 271–282 i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

Den fullständiga metoden för finansiella säkerheter med tillämpning av volatilitetsjusteringar enligt artiklarna 220–227 i förordning (EU) nr 575/2013.

a)

Värdepapperscentralen är inte auktoriserad i enlighet med artikel 54.2 a i förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Värdepapperscentralen är auktoriserad i enlighet med artikel 54.2 a i förordning (EU) nr 909/2014 men har inte tillstånd att använda interna modeller för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk.

a)

Resultatet av beräkningen enligt punkt 2 minus det lägsta av följande belopp:

b)

25 % av värdepapperscentralens årliga bruttorörelsekostnader enligt punkt 3.

a)

Den ska göra en uppskattning av det kapital som behövs för att täcka förluster till följd av affärsrisk vid rimligen förutsebara negativa scenarier som är relevanta för dess affärsmodell.

b)

Den ska dokumentera vilka antaganden och metoder som används för att uppskatta de förväntade förluster som avses i led a.

c)

Den ska se över och uppdatera de scenarier som avses i led a minst en gång per år.

a)

I värdepapperscentralens årliga bruttorörelsekostnader ska minst följande ingå:

b)

Värdepapperscentralens årliga bruttorörelsekostnader ska fastställas i enlighet med någon av följande ramar:

c)

Värdepapperscentralen får dra av avskrivningar och amortering av materiella och immateriella tillgångar från årliga bruttorörelsekostnader.

d)

Värdepapperscentralen ska använda uppgifter från den senaste reviderade årsredovisningen.

e)

Om värdepapperscentralen inte har avslutat verksamheten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska den tillämpa de bruttorörelsekostnader som beräknats i verksamhetsplanen.

a)

Uppskatta den tid som behövs för avveckling eller omstrukturering under alla de stresscenarier som avses i bilagan, i enlighet med den plan som avses i artikel 47.2 i förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Dividera värdepapperscentralens årliga bruttorörelsekostnader, fastställda i enlighet med artikel 6.3, med tolv (månatliga bruttorörelsekostnader).

c)

Multiplicera de månatliga bruttorörelsekostnader som avses i punkt b med den längsta av perioderna i följande punkter:

a)

Beräkna genomsnittet för det senaste kalenderåret av de fem högsta intradagskreditexponeringar som uppstår med anledning av tillhandahållande av sådana tjänster som anges i avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Tillämpa värderingsavdrag på alla säkerheter som samlats in med avseende på de högsta exponeringarna och tillämpa ett antagande om att säkerheterna, efter tillämpningen av värderingsavdrag i enlighet med artiklarna 222–227 i förordning (EU) nr 575/2013, förlorar 5 % av sitt marknadsvärde.

c)

Beräkna det genomsnittliga kapitalbaskravet för de högsta exponeringarna, beräknade i enlighet med punkt 2, och i detta sammanhang betrakta de exponeringarna som exponeringar vid slutet av dagen (”extra kapitalkrav”).

a)

Schablonmetoden för kreditrisk som avses i artiklarna 107–141 i förordning (EU) nr 575/2013, om de inte har tillstånd att använda internmetoden.

b)

Internmetoden och kraven i artiklarna 142–191 i förordning (EU) nr 575/2013 om de har tillstånd att använda internmetoden.

a)

De ska hålla säkerheten tydligt åtskild från den låntagande deltagarens övriga värdepapper.

b)

De ska godta säkerheter som uppfyller villkoren i artikel 10 eller andra typer av säkerheter som uppfyller kraven i artikel 11 i följande rangordning:

c)

De ska minst en gång om dagen övervaka kreditkvalitet, marknadslikviditet och prisvolatilitet för varje värdepapper som godtagits som säkerhet och värdera det i enlighet med artikel 12.

d)

De ska ange metoder för de värderingsavdrag som tillämpas på säkerhetens värde i enlighet med artikel 13.

e)

De ska säkerställa att säkerheterna förblir tillräckligt diversifierade för att kunna realiseras inom de tidsfrister som avses i artiklarna 10 och 11 utan någon väsentlig marknadspåverkan, i enlighet med artikel 14.

a)

De har emitterats eller uttryckligen garanterats av något av följande:

b)

Värdepapperscentralen kan visa att den har låg kredit- och marknadsrisk, på grundval av sin egen interna bedömning med användning av en fastställd och objektiv metod som inte enbart förlitar sig på externa utlåtanden och som beaktar landrisken för det land där emittenten är etablerad.

c)

De är denominerade i en valuta vars risker tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan hantera.

d)

De är fritt överlåtbara utan rättsliga begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.

e)

De uppfyller ett av följande krav:

f)

Tillförlitliga prisuppgifter för sådana räntebärande instrument offentliggörs minst en gång om dagen.

g)

De är snabbt tillgängliga och kan omvandlas till kontanter under en och samma dag.

a)

De finansiella instrumenten har emitterats av en emittent som har låg kreditrisk enligt en lämplig intern bedömning som gjorts av tillhandahållaren av anknutna banktjänster utifrån en fastställd och objektiv metod som inte enbart förlitar sig på externa utlåtanden och som beaktar den risk som uppstår genom att emittenten är etablerad i ett visst land.

b)

De finansiella instrumenten har låg marknadsrisk enligt en lämplig intern bedömning som gjorts av tillhandahållaren av anknutna banktjänster utifrån en fastställd och objektiv metod som inte uteslutande förlitar sig på externa utlåtanden.

c)

De är denominerade i en valuta vars risker tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan hantera.

d)

De är fritt överlåtbara och det finns inga rättsliga begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.

e)

De uppfyller ett av följande krav:

f)

De kan realiseras under en och samma dag.

g)

Prisuppgifter för instrumenten är offentligt tillgängliga i nära-realtid.

h)

De har inte emitterats av något av följande:

i)

De är inte i övrigt föremål för någon betydande korrelationsrisk i den mening som avses i artikel 291 i förordning (EU) nr 575/2013.

a)

De är fritt överlåtbara utan rättsliga begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.

b)

De är godtagbara för en centralbank i unionen där tillhandahållaren av anknutna banktjänster har tillgång till regelbunden, icke-tillfällig kredit (normal kredit) vid den banken.

c)

De är denominerade i en valuta vars risker tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan hantera.

d)

Tillhandahållaren av anknutna banktjänster har på förhand bestämda finansieringsarrangemang med den typ av kreditvärdiga finansinstitut som avses i artikel 59.4 e i förordning (EU) nr 909/2014 och i artikel 38 i denna förordning vilka möjliggör omvandling av dessa instrument till kontanter på en och samma dag.

a)

De är fritt överlåtbara utan rättsliga begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.

b)

De är denominerade i en valuta vars risker tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan hantera.

c)

Tillhandahållaren av anknutna banktjänster förfogar över det som anges i båda följande led:

a)

Att sådana finansiella instrument som avses i artikel 10 marknadsvärderas minst en gång om dagen.

b)

Att sådana finansiella instrument som avses i artikel 11.1 värderas minst en gång om dagen och, om sådan daglig värdering inte är möjlig, att de värderas med modellvärdering.

c)

Att sådana finansiella instrument som avses i artikel 11.2 värderas minst en gång om dagen, och om sådan daglig värdering inte är möjlig, att de värderas med modellvärdering.

a)

Med jämna mellanrum, och minst en gång per år.

b)

Om en väsentlig ändring påverkar dessa riktlinjer och förfaranden.

a)

Om säkerheten är godtagbar för den centralbank där tillhandahållaren av anknutna banktjänster har tillgång till normal kredit får de värderingsavdrag som centralbanken tillämpar på den typen av säkerhet betraktas som minsta värderingsavdrag.

b)

Om säkerheten inte är godtagbar för den centralbank där tillhandahållaren av anknutna banktjänster har tillgång till normal kredit får de värderingsavdrag som tillämpas av den centralbank som ger ut den valuta som det finansiella instrumentet är denominerat i betraktas som minsta värderingsavdrag.

a)

Typ av tillgång.

b)

Storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet.

c)

Emittentland för tillgången.

d)

Tillgångens löptid.

e)

Tillgångens historiska och hypotetiska framtida prisvolatilitet i ett ansträngt marknadsläge.

f)

Likviditeten på den underliggande marknaden, däribland skillnaden mellan köp- och säljkurs.

g)

Valutarisken, om tillämpligt.

h)

Korrelationsrisken, i den mening som avses i artikel 291 i förordning (EU) nr 575/2013, om tillämpligt

a)

Riktlinjer och förfaranden som ska följas om koncentrationsgränserna överskrids.

b)

Riskbegränsningsåtgärder som ska vidtas om de koncentrationsgränser som fastställs i riktlinjerna överskrids.

c)

Tidsplanen för det förväntade genomförandet av åtgärder enligt led b.

a)

Enskilda emittenter med beaktande av deras koncernstruktur.

b)

Emittentens land.

c)

Typ av emittent.

d)

Typ av tillgång.

e)

Avräkningsvaluta.

f)

Säkerhet som ligger över nivån för minimal kredit-, likviditets- och marknadsrisk.

g)

Om säkerheten är godtagbar för att ge tillhandahållaren av anknutna banktjänster tillgång till normal kredit hos den utgivande centralbanken.

h)

Varje låntagande deltagare.

i)

Alla låntagande deltagare.

j)

Finansiella instrument emitterade av emittenter av samma typ när det gäller bransch, verksamhet och geografisk region.

k)

Det finansiella instrumentets eller emittentens kreditrisk, fastställd enligt en intern bedömning som gjorts av tillhandahållaren av anknutna banktjänster utifrån en fastställd och objektiv metod som inte enbart förlitar sig på externa utlåtanden och som beaktar den risk som uppstår genom att emittenten är etablerad i ett visst land.

l)

De finansiella instrumentens likviditet och prisvolatilitet.

a)

Ett enda kreditinstitut.

b)

Ett finansinstitut i tredjeland som omfattas av och uppfyller tillsynsregler som är minst lika stränga som bestämmelserna i direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet med artikel 114.7 i den förordningen.

c)

En kommersiell enhet som ingår i samma koncern som ett sådant institut som avses i a eller b.

a)

De har emitterats av en emittent som har låg kreditrisk enligt en lämplig intern bedömning som gjorts av tillhandahållaren av anknutna banktjänster utifrån en fastställd och objektiv metod som inte enbart förlitar sig på externa utlåtanden och som beaktar den risk som uppstår genom att emittenten är etablerad i ett visst land.

b)

De är denominerade i en valuta vars risker tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan hantera på ett adekvat sätt.

c)

De är oåterkalleliga och ovillkorade, och det finns inget rättsligt eller avtalsenligt undantag eller alternativ som gör det möjligt för emittenten att förhindra utbetalning av garantin.

d)

De kan utlösas på begäran, inom loppet av en bankdag, under likvideringsperioden för den portfölj som innehas av den låntagande deltagaren på obestånd, utan regleringsmässiga, rättsliga eller operativa begränsningar.

e)

De är inte emitterade av en enhet som ingår i samma koncern som den låntagande deltagare som omfattas av garantin, eller av en enhet vars verksamhet består i att tillhandahålla tjänster som är centrala för tillhandahållaren av anknutna banktjänster, såvida inte enheten är en centralbank inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en centralbank som ger ut en valuta i vilken tillhandahållaren av anknutna banktjänster har exponeringar.

f)

De är inte föremål för någon betydande korrelationsrisk i den mening som avses i artikel 291 i förordning (EU) nr 575/2013.

g)

De omfattas helt av säkerheter som uppfyller följande villkor:

a)

De har utfärdats av en centralbank i unionen eller en centralbank som ger ut en valuta i vilken tillhandahållaren av anknutna banktjänster har exponeringar.

b)

De är denominerade i en valuta vars risker tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan hantera på ett adekvat sätt.

c)

De är oåterkalleliga och ovillkorade, och den utfärdande centralbanken kan inte hänvisa till något rättsligt eller avtalsenligt undantag eller alternativ som gör det möjligt för emittenten att förhindra utbetalning av garantin.

d)

De kan utlösas inom loppet av en bankdag.

a)

De täcker endast kreditexponeringarna mellan de två sammanlänkade värdepapperscentralerna.

b)

De har utfärdats av ett konsortium av kreditvärdiga finansinstitut som uppfyller kraven i artikel 38.1, där vart och ett av dessa finansiella institut är skyldigt att betala den del av det totala belopp som har överenskommits genom avtal.

c)

De är denominerade i en valuta vars risker tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan hantera på ett adekvat sätt.

d)

De är oåterkalleliga och ovillkorade, och de utfärdande instituten kan inte hänvisa till något rättsligt eller avtalsenligt undantag eller alternativ som gör det möjligt för emittenten att förhindra utbetalning av rembursen.

e)

De kan utlösas på begäran utan regleringsmässiga, rättsliga eller operativa begränsningar.

f)

De har inte utfärdats av

g)

De är inte föremål för någon betydande korrelationsrisk i den mening som avses i artikel 291 i förordning (EU) nr 575/2013.

h)

Tillhandahållaren av anknutna banktjänster övervakar regelbundet kreditvärdigheten hos de utfärdande finansinstituten genom en oberoende bedömning av kreditvärdigheten hos dessa institut och genom att tilldela och regelbundet se över interna kreditbetyg för varje finansinstitut.

i)

De kan utlösas under likvideringsperioden inom tre bankdagar från den tidpunkt då den fallerande tillhandahållaren av anknutna banktjänster underlåter att uppfylla sina skyldigheter vid förfall.

j)

Det finns tillräckliga kvalificerade likvida resurser enligt artikel 34 för att täcka perioden fram till den tidpunkt då bankgarantin och remburser måste utlösas i händelse av obestånd hos någon av de sammanlänkade värdepapperscentralerna.

k)

Risken för att hela beloppet för bankgarantin och remburserna inte betalas av konsortiet minskas genom

l)

Systemet testas och ses över regelbundet i enlighet med artikel 41.3 i förordning (EU) nr 909/2014.

a)

Intradagskreditrisk och dagslånekreditrisk.

b)

Relevanta säkerheter och andra likvärdiga finansiella resurser som används för de risker som anges i led a.

c)

Eventuella återstående kreditexponeringar.

d)

Återbetalningsförfaranden och straffavgifter.

a)

Kraven i avsnitt 2 vad gäller övervakning, mätning, hantering, rapportering och offentliggörande av likviditetsrisker.

b)

Kraven i förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller övervakning, mätning, hantering, rapportering och offentliggörande av andra likviditetsrisker än de som anges i led a.

a)

Mätning av intradags- och dagslånekreditrisk, i enlighet med underavsnitt 1.

b)

Övervakning av intradags- och dagslånetkreditrisk, i enlighet med underavsnitt 2.

c)

Hantering av intradags- och dagslånekreditrisk, i enlighet med underavsnitt 3.

d)

Mätning, övervakning och hantering av säkerheter och andra likvärdiga finansiella resurser enligt artikel 59.3 c och d i förordning (EU) nr 909/2014, i enlighet med kapitel I i den här förordningen.

e)

Analys och planering för att hantera eventuella återstående kreditexponeringar, i enlighet med underavsnitt 4.

f)

Hantering av ersättningsförfaranden och straffavgifter i enlighet med underavsnitt 5.

g)

Rapportering av kreditrisker i enlighet med underavsnitt 6.

h)

Offentliggörande av kreditrisker i enlighet med underavsnitt 7.

a)

Riktlinjerna och förfarandena är föremål för en väsentlig förändring.

b)

Tillhandahållaren av anknutna banktjänster gör frivilligt en ändring till följd av den bedömning som avses i artikel 19.

a)

De mått som avses i artikel 19.

b)

Värderingsavdrag som tillämpas i enlighet med artikel 13, rapporterade per typ av säkerhet.

c)

Ändringar av riktlinjerna eller förfarandena enligt punkt 3.

a)

Högsta och genomsnittliga intradagskreditexponeringar för anknutna banktjänster enligt avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Högsta och genomsnittliga intradagskreditexponeringar per låntagande deltagare, och ytterligare uppdelning av säkerheter för dessa kreditexponeringar.

c)

Högsta och genomsnittliga intradagskreditexponeringar mot andra motparter och, om de täcks av säkerhet, ytterligare uppdelning av säkerheter för dessa intradagskreditexponeringar.

d)

Totalt värde av intradagskreditlöften som har beviljats deltagarna.

e)

Den ytterligare uppdelningen av kreditexponeringar enligt leden b och c ska omfatta följande:

a)

Med hjälp av ett automatiskt rapporteringssystem fortlöpande övervaka intradagskreditexponeringar som följer av de anknutna banktjänster som avses i avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Under minst tio år bevara uppgifter om högsta dagliga och genomsnittliga intradagskreditexponeringar som följer av de anknutna banktjänster som avses i avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

c)

Registrera intradagskreditexponeringar som härrör från varje enhet som ger upphov till sådana exponeringar, däribland följande:

d)

Ge en fullständig beskrivning av hur kreditriskhanteringen beaktar inbördes beroenden och multipla kopplingar som en tillhandahållare av anknutna banktjänster kan ha med var och en av de enheter som avses i led c.

e)

För varje motpart ange hur tillhandahållaren av anknutna banktjänster övervakar koncentrationen i sina intradagskreditexponeringar, däribland exponeringarna mot enheter i koncerner där de enheter som anges i led c ingår.

f)

Ange hur de bedömer att de värderingsavdrag som tillämpas på insamlade säkerheter är lämpliga.

g)

Ange hur de övervakar täckning av kreditexponeringarna med säkerheter och täckning av kreditexponeringar med andra likvärdiga finansiella resurser.

a)

Bevara uppgifter om sammanlagda faktiska kreditexponeringar vid slutet av dagen under minst tio år.

b)

Dagligen registrera de uppgifter som avses i punkt a.

a)

Ange hur de bedömer riskhanteringens utformning och funktion avseende alla de verksamheter som förtecknas i avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Endast bevilja kreditlöften som när som helst och utan villkor kan återkallas av tillhandahållaren av anknutna banktjänster, och utan förhandsmeddelande till den låntagande deltagaren i de avvecklingssystem för värdepapper som drivs av värdepapperscentralen.

c)

Om en bankgaranti enligt artikel 16 används i samverkande länkar: bedöma och analysera beroendeförhållanden som kan uppstå genom att samma deltagare tillhandahåller denna bankgaranti.

a)

Exponeringar mot medlemmar i Europeiska centralbankssystemet, andra organ i medlemsstaterna som fyller likartade funktioner och andra offentliga organ inom unionen som har i uppdrag att förvalta eller som deltar i förvaltningen av statsskulden.

b)

Exponeringar mot en av de multilaterala utvecklingsbanker som förtecknas i artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Exponeringar mot en av de internationella organisationer som förtecknas i artikel 118 i förordning (EU) nr 575/2013.

d)

Exponeringar mot offentliga organ i den mening som avses i artikel 4.8 i förordning (EU) nr 575/2013 som ägs av nationella regeringar och som har direkta arrangemang via nationella regeringar som garanterar deras kreditexponeringar.

e)

Exponeringar mot centralbanker i tredjeland där exponeringen är denominerad i den berörda centralbankens nationella valuta, under förutsättning att kommissionen har antagit en genomförandeakt i enlighet med artikel 114.7 i förordning (EU) nr 575/2013 som bekräftar att detta tredjeland anses tillämpa tillsyns- och regleringssystem som är minst likvärdiga med de system som tillämpas i unionen.

a)

Bedöma kreditvärdigheten hos den låntagande deltagaren utifrån en metod som inte enbart förlitar sig på externa utlåtanden.

b)

Kontrollera att kraven i artiklarna 9 respektive 15 är uppfyllda för säkerheter och andra likvärdiga finansiella resurser som en deltagare tillhandahåller för att täcka intradagskreditexponeringar.

c)

Fastställa kreditgränserna för en låntagande deltagare baserat på de multipla kopplingar som tillhandahållaren av anknutna banktjänster har med deltagaren, inklusive när det rör sig om tillhandahållande till samma deltagare av mer än en av de anknutna banktjänster som avses i avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

d)

Beakta nivån på kvalificerade likvida resurser enligt artikel 34.

e)

Se över kreditgränserna för en låntagande deltagare för att säkerställa båda följande åtgärder:

f)

Se över de kreditlöften som beviljats låntagande deltagare minst en gång per år på grundval av den faktiska användningen av krediterna.

g)

Säkerställa att nivån på dagslånekreditexponering är integrerad i användningen av den kreditgräns som har beviljats deltagaren.

h)

Säkerställa att den dagslånekredit som ännu inte har återbetalats ingår i intradagsexponeringarna nästa dag och inte överskrider kreditgränsen.

a)

De ska ange hur eventuella kreditförluster utan täckning fördelas, inklusive återbetalning av medel som en tillhandahållare av anknutna banktjänster kan låna från tillhandahållare av likviditet för att täcka likviditetsbehov i samband med sådana förluster.

b)

De ska inkludera en fortlöpande bedömning av utveklingen av marknadsförhållanden vad gäller värdet av säkerheter och andra likvärdiga finansiella resurser efter realisering, som kan utvecklas till en eventuell kvarstående kreditexponering.

c)

De ska föreskriva att bedömningen i led b ska åtföljas av ett förfarande där följande anges:

a)

De är högre än marknadsräntan för dagslån mot säkerhet mellan banker på penningmarknaden och marginalutlåningsräntan hos en centralbank som ger ut den valuta som kreditexponeringen är denominerad i.

b)

De beaktar finansieringskostnaderna för den valuta som kreditexponeringen är denominerad i och kreditvärdigheten hos den deltagare som har en dagslånekreditexponering.

a)

Den ska minst en gång per år avge en kvalitativ förklaring som anger de åtgärder som vidtagits i fråga om mätning, övervakning och hantering av kreditrisk, inbegripet intradagskreditrisk.

b)

Den ska meddela alla väsentliga förändringar av de vidtagna åtgärder som avses i led a omedelbart efter det att förändringarna ägt rum.

c)

Den ska varje månad redovisa de mått som avses i artikel 19.

a)

mätning av intradags- och dagslånelikviditetsrisk, i enlighet med underavsnitt 1,

b)

övervakning av intradags- och dagslånelikviditetsrisk, i enlighet med underavsnitt 2,

c)

hantering av likviditetsrisk, i enlighet med underavsnitt 3,

d)

rapportering av intradags- och dagslånelikviditetsrisk, i enlighet med underavsnitt 4,

e)

offentliggörande av ramen och verktygen för övervakning, mätning, hantering och rapportering av likviditetsrisk, i enlighet med underavsnitt 5.

a)

Maximal användning av intradagslikviditet beräknad med hjälp av den största ackumulerade positiva nettopositionen och den största ackumulerade negativa nettopositionen.

b)

Totala tillgängliga likvida resurser intradag vid affärsdagens början, uppdelade efter

c)

Det totala värdet av

a)

De mått som avses i artikel 30.1.

b)

Uppgifter om hur riskbenägen tillhandahållaren av anknutna banktjänsters är.

c)

En beredskapsplan för finansiering av oförutsedda utgifter med en beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas om riskbenägenhetsnivån överskrids.

a)

under minst tio år bevara dokumentation om varje dags största ackumulerade positiva nettoposition och varje dags största ackumulerade negativa nettoposition för intradagspositioner för varje avvecklingsvaluta inom det avvecklingssystem för värdepapper för vilket den fungerar som avvecklingsagent,

b)

fortlöpande övervaka sina intradagslikviditetsexponeringar i förhållande till de maximala intradagslikviditetsexponeringar som uppmätts historiskt.

a)

Under minst tio år bevara dokumentation om den likviditetsrisk som uppkommer genom användning av kredit till påföljande dag, för varje avvecklingsvaluta inom det avvecklingssystem för värdepapper för vilket den fungerar som avvecklingsagent.

b)

Övervaka den likviditetsrisk som uppkommer genom beviljad dagslånekredit i förhållande till de maximala likviditetsexponeringar som uppkommer av krediten och som uppmätts historiskt.

a)

Kontantinsättningar hos en utgivande centralbank.

b)

Tillgängliga kontantinsättningar hos ett av de kreditvärdiga finansinstitut som anges i artikel 38.1.

c)

Bindande kreditlöften eller liknande avtal.

d)

Tillgångar som uppfyller kraven i artiklarna 10 och 11.1 i denna förordning som är tillämpliga på säkerheter, eller finansiella instrument som är förenliga med delegerad förordning (EU) 2017/392, som är snabbt tillgängliga och kan omvandlas till kontanter med på förhand bestämda och mycket tillförlitliga finansieringsarrangemang, i enlighet med i artikel 38 i denna förordning.

e)

De säkerheter som avses i artiklarna 10 och 11.1.

a)

uppskatta in- och utflödena av intradagslikviditet för alla de anknutna banktjänster som tillhandahålls,

b)

förutse tidpunkterna under dagen för dessa flöden,

c)

prognostisera de intradagslikviditetsbehov som kan uppkomma under olika tider på dagen.

a)

vidta åtgärder för att ha tillräcklig intradagsfinansiering för att kunna nå sina intradagsmål, vilka härrör från den analys som avses i punkt 1,

b)

hantera och vara beredd att i stressituationer omvandla de säkerheter som krävs för intradagsfinansiering till kontanter med beaktande av värderingsavdrag i enlighet med artikel 13 och koncentrationsgränser i enlighet med artikel 14,

c)

hantera val av tidpunkter för likviditetsutflöden i linje med intradagsmålen,

d)

ha arrangemang för att hantera oväntade störningar i sina intradagslikviditetsflöden.

a)

En serie historiska scenarier, inbegripet perioder av extrema marknadsrörelser, som har observerats under de senaste 30 åren, eller så länge det har funnits tillförlitliga data, under vilka tillhandahållaren av anknutna banktjänster skulle ha exponerats för den största finansiella risken, såvida inte tillhandahållaren av anknutna banktjänster bevisar att det inte är sannolikt att en historisk period av stora prisrörelser återkommer.

b)

En serie potentiella framtidsscenarier som uppfyller följande villkor:

a)

Hur tillhandahållaren av anknutna banktjänster är utformad och vilken typ av verksamhet den bedriver, även med avseende på enheter som avses i artikel 30.2 och därtill sammankopplade marknadsinfrastrukturer eller andra enheter som kan utgöra en väsentlig likviditetsrisk för tillhandahållaren av anknutna banktjänster, och, i tillämpliga fall, som täcker en period på flera dagar.

b)

Eventuella starka band eller liknande exponeringar mellan deltagarna i en tillhandahållare av anknutna banktjänster, inbegripet mellan deltagarna och deras moderföretag och dotterföretag.

c)

En bedömning av sannolikheten att flera deltagare hamnar på obestånd och de potentiella följderna av sådana situationer av obestånd för deltagarna.

d)

Följderna för tillhandahållaren av anknutna banktjänster av flera situationer av obestånd, som avses i led c, vad gäller kassaflöden och dess förmåga att kompensera för detta samt dess överlevnadshorisont.

e)

Huruvida modelleringen återspeglar de olika konsekvenser som ekonomisk stress kan ha för tillhandahållaren av anknutna banktjänster, både vad gäller tillgångar och in- och utflöden av likviditet.

a)

Övervakning vid lämplig tidpunkt av likvida tillgångar, inbegripet tillgångarnas kvalitet, koncentration och omedelbara tillgänglighet.

b)

Lämplig politik avseende övervakning av marknadsförhållanden som kan påverka likviditeten för kvalificerade likvida resurser intradag.

c)

Värdet av de kvalificerade likvida resurserna intradag, varvid värdering och kalibrering har skett under ansträngda marknadsförhållanden, inbegripet de scenarier som avses i artikel 36.7.

a)

Placering av likvida tillgångar på ett separat konto som står under direkt förvaltning av likviditetsförvaltningsfunktionen, och som endast kan användas som en källa för villkorlig finansiering under stressperioder.

b)

Inrättande av interna system och kontroller för att ge likviditetsförvaltningsfunktionen faktiskt operativ möjlighet att

c)

En kombination av kraven i leden a och b om det kan säkerställas att en sådan kombination ger ett jämförbart resultat.

a)

De genomförs på grundval av de faktorer som avses i punkterna 4 och 5 samt de specifika scenarier som avses i punkt 6.

b)

De innehåller regelbundna tester, med hjälp av intradagsscenarier, av de förfaranden som tillhandahållaren av anknutna banktjänster använder för att få tillgång till sina kvalificerade likvida resurser från en tillhandahållare av likviditet.

c)

De uppfyller villkoren i punkterna 2 eller 6.

a)

rapportera resultaten av stresstesterna både till sin egen riskkommitté och, i tillämpliga fall, till värdepapperscentralens riskkommitté,

b)

se över och anpassa den beredskapsplan som avses i artikel 32.1 c om en överträdelse inte kan avhjälpas under dagen,

c)

ha regler och förfaranden för att utvärdera om likviditetsriskhanteringssystemet och tillhandahållare av likviditet är lämpliga, och göra anpassningar i enlighet med resultaten och analysen av stresstesterna.

a)

att betalningar från deltagare inte kommer in i tid,

b)

att en av de aktörer som tillhandahåller likviditet tillfälligt eller permanent inte kan göra detta, inbegripet de institut som avses i artikel 59.4 e i förordning (EU) nr 909/2014, depåbanker, Nostro-ombud eller tillhörande infrastruktur, inbegripet samverkande värdepapperscentraler,

c)

samtidig press på upplånings- och tillgångsmarknaderna, inbegripet en minskning av värdet på de kvalificerade likvida resurserna,

d)

stress vad gäller valutakonvertibilitet och tillgång till valutamarknaden,

e)

att en tillhandahållare av anknutna banktjänster får sämre anseende så att vissa tillhandahållare av likviditet drar in likviditet,

f)

att kursvolatiliteten för säkerheter eller tillgångar uppnår relevanta högsta historiska nivåer på ett återkommande sätt,

g)

förändringar i kredittillgången på marknaden.

a)

Ranka valutorna från högst till lägst utifrån genomsnittet av de tre största dagliga ackumulerade negativa nettopositionerna omräknat till euro inom en tolvmånadersperiod.

b)

Om relevant beakta

a)

En kontinuerlig analys av föränderliga likviditetsbehov för att möjliggöra identifiering av händelser som utvecklas till situationer av likviditetsbrist som inte är förutsedd och potentiellt saknar täckning, inbegripet en plan för förnyelse av finansieringsarrangemang innan de löper ut.

b)

Ett regelbundet praktiskt test av själva reglerna och förfarandena.

a)

Hur en tillhandahållare av anknutna banktjänster ska få tillgång till kontantinsättningar eller kontantplaceringar till påföljande dag.

b)

Hur en tillhandahållare av anknutna banktjänster ska genomföra marknadstransaktioner på en och samma dag.

c)

Hur en tillhandahållare av anknutna banktjänster ska utnyttja förhandsfastställda likviditetslöften.

a)

riskkommittén hos tillhandahållaren av anknutna banktjänster och, i förekommande fall, till värdepapperscentralens riskkommitté,

b)

den relevanta behöriga myndighet som avses i artikel 60.1 i förordning (EU) nr 909/2014, på det sätt som föreskrivs i artikel 39 i denna förordning.

a)

Ett kreditinstitut som har erhållit auktorisation i enlighet med artikel 8 i direktiv 2013/36/EU och vilket tillhandahållaren av anknutna banktjänster kan visa har en låg kreditrisk enligt en intern bedömning utifrån en fastställd och objektiv metod som inte uteslutande förlitar sig på externa utlåtanden.

b)

Ett finansinstitut från tredje land som uppfyller samtliga följande krav:

a)

göra instituten föremål för regelbundna och oberoende kreditvärdighetsbedömningar,

b)

tilldela och regelbundet se över interna kreditbetyg för varje finansinstitut med vilket värdepapperscentralen har upprättat ett på förhand bestämt och mycket tillförlitligt finansieringsarrangemang.

a)

Koncentrationsgränserna ska fastställas per valuta.

b)

Det ska finnas minst två arrangemang för varje större valuta.

c)

Tillhandahållaren av anknutna banktjänster får inte vara alltför beroende av ett enskilt finansinstitut med beaktande av samtliga valutor.

a)

Alla väsentliga ändringar av riktlinjer och förfaranden avseende koncentrationsgränser gentemot dess tillhandahållare av likviditet som fastställts i enlighet med denna artikel.

b)

Fall där den överskrider en sådan koncentrationsgräns gentemot sina tillhandahållare av likviditet som fastställts i dess riktlinjer och förfaranden, som avses i punkt 5.

a)

Den kan i realtid se de tillgångar som ställts som säkerhet.

b)

Säkerheterna är åtskilda från den låntagande deltagarens övriga värdepapper.

c)

Arrangemangen med den tredjeparten förhindrar att tillhandahållaren av anknutna banktjänster förlorar tillgångar.

a)

De ska minst en gång per år lämna en kvalitativ redogörelse som anger alla åtgärder som vidtagits i fråga om mätning, övervakning och hantering av likviditetsrisk, inbegripet intradagslikviditetsrisk.

b)

Den ska meddela alla väsentliga förändringar av de vidtagna åtgärder som avses i led a omedelbart efter det att de ägt rum.

c)

Den ska varje månad redovisa de mått som avses i artikel 30.1.

a)

En tillräckligt stor relativ andel av varje valuta i det totala avvecklingsvärdet av en värdepapperscentrals avvecklingsinstruktioner mot betalning beräknat över en ettårsperiod.

b)

Följderna av att en valuta inte finns tillgänglig – för varje valuta – för tillhandahållaren av anknutna banktjänster med avseende på dess förmåga att bedriva verksamhet, i ett stort antal potentiella stresscenarier, som avses i artikel 36.