(1)

Enligt artikel 4.2 första stycket i 2005 års anslutningsakt är bestämmelserna i Schengenregelverket, med undantag av dem som förtecknas i bilaga II till den akten, till vilka Bulgarien och Rumänien anslöt sig i samband med anslutningen, inte tillämpliga i Bulgarien och Rumänien förrän efter ett rådsbeslut, när det har kontrollerats att de nödvändiga villkoren för tillämpning av samtliga delar av Schengenregelverket är uppfyllda.

(2)

Den 9 juni 2011 konstaterade rådet, i enlighet med tillämpliga Schengenutvärderingsförfaranden, att Bulgarien och Rumänien hade uppfyllt villkoren på alla de områden av Schengenregelverket som rör luftgränser, landgränser, polissamarbete, dataskydd, Schengens informationssystem, sjögränser och viseringar.

(3)

En förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna infördes i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 565/2014/EU (2). Denna ordning grundar sig på Bulgariens, Kroatiens, Cyperns och Rumäniens unilaterala erkännande av vissa handlingar, särskilt Schengenviseringar, såsom likställda med de egna nationella viseringarna för transitering genom dessa länders territorium eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

(4)

Det är lämpligt att, från och med ikraftträdandet av detta beslut, ge Bulgarien och Rumänien åtkomst för inhämtande, i skrivskyddat läge, av uppgifter i Informationssystemet för viseringar (VIS) utan rätt att föra in, ändra eller radera uppgifter i VIS. Detta i syfte att underlätta deras nationella förfarande vid en viseringsansökan för att förebygga bedrägeri och eventuellt missbruk av Schengenviseringar genom kontroll av viseringarnas giltighet och äkthet mot de uppgifter som är lagrade i VIS, för att – med avseende på tredjelandsmedborgare som innehar en Schengenvisering – underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium, för att underlätta fastställandet av vilken medlemsstat som ansvarar för ansökningar om internationellt skydd, för att underlätta prövningen av sådana ansökningar och för att höja nivån på den inre säkerheten på medlemsstaternas territorium genom att underlätta kampen mot grov brottslighet och terrorism. Åtkomsten för inhämtande och användning av VIS-uppgifter bör också bidra till identifieringen av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till eller vistelse på de berörda medlemsstaternas territorium.

(5)

Det är därför lämpligt att anta ett beslut om inledande av tillämpningen av motsvarade bestämmelser för VIS enligt bilagan samt alla senare utvecklingar av dessa bestämmelser. Endast de bestämmelser som rör åtkomst för inhämtande av VIS-uppgifter i skrivskyddat format bör börja tillämpas. Bulgarien och Rumänien bör därför gesbehörighet till åtkomst för inhämtande av VIS-uppgifter i enlighet med de förfaranden och villkor som anges i de bestämmelser som börjar tillämpas. Det relevanta regelverk som rör åtkomst för inhämtande av VIS-uppgifter bör anges i bilagan. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1077/2011 (3), rådets beslut 2004/512/EG (4) och kommissionens beslut 2006/648/EG (5) är dock redan tillämpliga på Bulgarien och Rumänien. Därför ingår de inte i bilagan.

(6)

Det är också lämpligt att fastställa en tidpunkt från och med vilken de bestämmelser i Schengenregelverket som rör VIS bör börja tillämpas enligt vad som fastställs i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (6) vad gäller Bulgarien och Rumänien. Detta bör ske så snart Bulgarien och Rumänien har anmält till kommissionen att alla därmed sammanhängande övergripande tester som ska utföras av eu-LISA har slutförts på ett tillfredsställande sätt.

(7)

Avskaffandet av kontroller vid de berörda medlemsstaternas inre gränser och dessa medlemsstaters fulla deltagande i Schengenregelverket rörande den gemensamma viseringspolitiken bör bli föremål för ett separat beslut av rådet, vilket antas med enhällighet i enlighet med artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt. Fram till antagandet av det beslutet, genom vilket tillämpningen avseende Bulgarien och Rumänien inleds för de bestämmelser som är tillämpliga för viseringar för kortare vistelse, med undantag av dem som förtecknas i bilagan till det här beslutet, vilket särskilt inbegriper viseringskodexen (7) och de bestämmelser som har antagits för dess genomförande, får Bulgarien och Rumänien inte utfärda Schengenviseringar och fortsätter att utfärda viseringar för kortare vistelse i enlighet med sin nationella rätt. Fram till den tidpunkt som fastställs i det beslutet bör de restriktioner beträffande användningen av VIS som följer av det här beslutet, särskilt de som rör rätten att föra in relevanta uppgifter i VIS, bibehållas.

(8)

Det är dock lämpligt att under denna övergångsperiod bevilja Bulgariens och Rumäniens behöriga viseringsmyndigheter åtkomst för inhämtande av VIS-uppgifter i skrivskyddat format, så att de kan pröva ansökningar om visering för kortare vistelse som utfärdas av dem enligt deras nationella rätt och fatta beslut om sådana ansökningar. Detta ska inbegripa att besluta om huruvida en i enlighet med deras relevanta nationella bestämmelser utfärdad visering ska ogiltigförklaras eller återkallas eller giltighetstiden förlängas eller förkortas.

(9)

Eftersom kontrollen i enlighet med tillämpliga Schengenutvärderingsförfaranden för Bulgarien och Rumänien redan har slutförts enligt artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt, kommer kontrollen enligt artikel 1.1 b i rådets förordning (EU) nr 1053/2013 (8) inte att genomföras för dessa medlemsstater. Efter antagandet av detta beslut bör de bestämmelser som förtecknas i bilagan endast få verkan efter det att Bulgarien och/eller Rumänien på ett tillfredsställande sätt har genomgått de övergripande tester som utförs av eu-LISA, och efter det att dessa i vederbörlig ordning har anmälts till kommissionen. Bulgarien och Rumänien bör dessutom bjuda in experter från medlemsstaterna och kommissionen för att granska tillämpningen av dessa bestämmelser.

(10)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B och 1 G i rådets beslut 1999/437/EG (10).

(11)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (11), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B och 1 G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (12).

(12)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B och 1 G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (14).