8.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/4

(1)

För att undvika störningar på internationella finansiella marknader och förhindra att institut straffas till följd av att de underställs högre kapitalbaskrav under förfarandena för auktorisation och erkännande av en befintlig central motpart, fastställs i artikel 497.1 och 497.2 i förordning (EU) nr 575/2013 en övergångsperiod under vilken samtliga centrala motparter med vilka institut som är etablerade i unionen clearar transaktioner får betraktas som kvalificerade centrala motparter av institut.

(2)

Genom förordning (EU) nr 575/2013 ändrades förordning (EU) nr 648/2012 (2) i fråga om vissa indata för beräkningen av institutens kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter. I enlighet därmed föreskrivs i artikel 89.5a i förordning (EU) nr 648/2012 att vissa centrala motparter under en begränsad period ska rapportera den totala summan av de initialsäkerheter som de har mottagit från sina clearingmedlemmar. Den övergångsperioden återspeglar den som anges i artikel 497 i förordning (EU) nr 575/2013.

(3)

Båda övergångsperioderna skulle löpa ut den 15 juni 2014.

(4)

Genom artikel 497.3 i förordning (EU) nr 575/2013 ges kommissionen befogenhet att anta en genomförandeakt för att under exceptionella omständigheter förlänga övergångsperioden för kapitalbaskrav med sex månader. En sådan förlängning bör också gälla de tidsfrister som anges i artikel 89.5a i förordning (EU) nr 648/2012. Dessa övergångsperioder har förlängts till och med den 15 juni 2016 genom kommissionens genomförandeförordningar (EU) nr 591/2014 (3), (EU) nr 1317/2014 (4), (EU) 2015/880 (5) och (EU) 2015/2326 (6).

(5)

Processen för auktorisering av befintliga centrala motparter som är etablerade i unionen pågår men kommer inte att vara slutförd den 15 juni 2016. Det finns fortfarande två centrala motparter som är etablerade inom unionen och som inväntar auktorisering. Om övergångsperioden inte förlängs kommer kapitalbaskraven för institut som är etablerade i unionen med exponeringar mot dessa två centrala motparter att öka betydligt för dessa exponeringar. Även om en sådan ökning bara vore temporär kan den leda till att dessa institut drar sig ur ett direkt deltagande i dessa centrala motparter eller, att de åtminstone tillfälligt, slutar att tillhandahålla clearingtjänster till dessa instituts kunder och därmed orsakar störningar på de marknader där dessa centrala motparter är verksamma och eventuellt på unionens marknader överlag.

(6)

Vad beträffar centrala motparter som är etablerade i tredjeländer och som hittills har ansökt om erkännande, har 17 centrala motparter redan erkänts av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Av dessa har sex centrala motparter från Kanada, Mexiko, Sydafrika och Schweiz erkänts efter antagandet av genomförandeförordning (EU) 2015/2326. Vidare kan centrala motparter från Sydkorea och Förenta staterna erkännas på grundval av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2038 (7) respektive (EU) 2016/377 (8). De återstående centrala motparterna från tredjeländer inväntar fortfarande erkännande och godkännandeprocessen kommer inte att vara slutförd den 15 juni 2016. De marknader som betjänas av dessa återstående centrala motparter kan – om övergångsperioden för institut som har exponeringar mot dessa motparter inte förlängs – också störas allvarligt, av samma skäl som i fallet då övergångsperioderna inte förlängs för centrala motparter som är etablerade i unionen.

(7)

Det behov av att undvika störningar på marknader i och utanför unionen som tidigare föranlett förlängning av den övergångsperiod som fastställs i artikel 497.1 och 497.2 i förordning (EU) nr 575/2013 skulle därmed kvarstå även efter det att den förlängda övergångsperioden, som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2015/2326, har löpt ut. En ytterligare förlängning av övergångsperioden skulle göra det möjligt för institut som är etablerade i unionen (eller deras dotterföretag som är etablerade utanför unionen) att undvika en betydande ökning av kapitalbaskraven till följd av att förfarandena för auktorisation eller erkännande inte avslutats för centrala motparter som på ett ekonomiskt hållbart och lättillgängligt sätt tillhandahåller den specifika typ av clearingtjänster som instituten i unionen (eller deras dotterföretag som är etablerade utanför unionen) behöver. En ytterligare förlängning av övergångsperioderna med sex månader bör därför godkännas.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.