BILAGA

BEFOGENHETSFÖRKLARING AV EUROPEISKA UNIONEN MED AVSEENDE PÅ FRÅGOR SOM OMFATTAS AV PROTOKOLLET FÖR ATT ELIMINERA OLAGLIG HANDEL MED TOBAKSVAROR

(I ENLIGHET MED ARTIKEL 44 I PROTOKOLLET)

Europeiska unionen (EU) lämnar i enlighet med artikel 44 i protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (nedan kallat protokollet) följande befogenhetsförklaring i vilken anges de kategorier och politikområden för vilka EU:s medlemsstater har tilldelat EU befogenheter på de områden som omfattas av protokollet.

1.   Allmänna principer

EU:s befogenhetskategorier och befogenhetsområden fastställs i artiklarna 2–6 i EUF-fördraget. När fördragen tilldelar EU exklusiv befogenhet på ett visst område, får endast EU lagstifta och anta rättsligt bindande akter medan medlemsstaterna får göra detta själva endast efter bemyndigande från EU eller för att genomföra EU:s akter. När fördragen tilldelar EU en befogenhet som ska delas med medlemsstaterna på ett visst område, får EU och medlemsstaterna lagstifta och anta rättsligt bindande akter på detta område. Medlemsstaterna ska utöva sin befogenhet i den mån som EU inte har utövat sin befogenhet. Medlemsstaterna ska på nytt utöva sin befogenhet i den mån som EU har beslutat att inte längre utöva sin befogenhet.

När det gäller ingående av internationella avtal på de politikområden som anges i artikel 3.1 i EUF-fördraget har endast EU befogenhet att vidta åtgärder. För de politikområden som anges i artikel 4.2 i EUF-fördraget har EU och dess medlemsstater delad befogenhet, men endast EU har befogenhet att vidta åtgärder om den planerade åtgärden är nödvändig för att EU ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa i den mening som avses i artikel 3.2 i EUF-fördraget; i den mån detta inte är fallet (dvs. om villkoren i artikel 3.2 i EUF-fördraget inte är uppfyllda) får medlemsstaterna utöva sin befogenhet att vidta åtgärder på dessa politikområden.

Befogenheter som inte tilldelas EU genom fördragen omfattas av EU:s medlemsstaters befogenhet.

EU kommer att i vederbörlig ordning meddela varje väsentlig ändring av omfattningen av dess befogenhet i enlighet med artikel 44 i protokollet, utan att detta utgör en nödvändig förutsättning för utövandet av dess befogenhet i frågor som omfattas av protokollet.

2.   EU:s exklusiva befogenhet

2.1   EU har exklusiv befogenhet att vidta åtgärder med avseende på de frågor i protokollet som omfattas av tillämpningsområdet för EU:s gemensamma handelspolitik (artikel 207 i EUF-fördraget).

2.2   Vidare har EU exklusiv befogenhet att vidta åtgärder när det gäller frågor som omfattas av protokollet och av tillämpningsområdet för tullsamarbete (artikel 33 i EUF-fördraget), tillnärmning av lagstiftning om den inre marknaden (artiklarna 113 och 114 i EUF-fördraget), straffrättsligt samarbete (artikel 82 i EUF-fördraget) och fastställande av brottsrekvisit (definition av brott) (artikel 83 i EUF-fördraget) endast i den mån bestämmelserna i en unionsakt fastställer gemensamma regler vars räckvidd kan påverkas eller ändras av bestämmelser i protokollet.

Förteckningen över unionsakter nedan visar i vilken utsträckning unionen har utövat sin befogenhet internt på detta område i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Omfattningen av unionens exklusiva befogenhet som följer av dessa akter måste bedömas mot bakgrund av de detaljerade bestämmelserna för varje åtgärd, särskilt i vilken utsträckning dessa bestämmelser avser fastställandet av gemensamma regler vars räckvidd riskerar att påverkas eller ändras av bestämmelserna i protokollet eller en akt som antas för att genomföra protokollet.

3.   Medlemsstaternas befogenhet

När det gäller andra frågor som omfattas av protokollet men som inte nämns i punkterna 2.1 och 2.2, avseende vilka EU inte har exklusiv befogenhet att vidta åtgärder, har medlemsstaterna fortsatt befogenhet att agera.