a)

Animaliska biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda att användas som bränsle ska användas för det ändamålet så snart som möjligt eller lagras på ett säkert sätt fram till användningen.

b)

Förbränningsanläggningarna ska ha lämpliga åtgärder för att garantera att rengöring och desinficering av behållare och fordon genomförs i ett utsett område på anläggningen varifrån avloppsvattnet kan samlas upp och bortskaffas i enlighet med unionslagstiftningen, för att undvika förorening av miljön.

Med avvikelse från kraven i första stycket får behållare och fordon som används för transport av utsmälta fetter rengöras och desinficeras på lastningsanläggningen eller på varje annan anläggning som godkänts eller registrerats enligt förordning (EG) nr 1069/2009.

c)

Förbränningsanläggningarna ska vara belägna på ett väldränerat, hårt underlag.

d)

Förbränningsanläggningarna ska ha tillfredsställande skyddsanordningar mot skadegörare. Det ska för detta ändamål användas ett dokumenterat program för bekämpning av skadegörare.

e)

Personalen ska ha tillgång till lämpliga installationer för personlig hygien, såsom toaletter, omklädningsrum och tvättställ, om detta är nödvändigt för att undvika risk för kontaminering av utrustning för hantering av husdjur eller foder till husdjur.

f)

Det ska ha införts dokumenterade rengörings- och desinficeringsrutiner för alla delar av förbränningsanläggningen. Det ska finnas lämplig utrustning för rengöring och lämpliga rengöringsmedel.

g)

Hygienkontrollen ska omfatta regelbundna inspektioner av miljön och utrustningen. Inspektionsscheman och resultat ska dokumenteras och ska sparas i minst två år.

h)

Om utsmälta fetter används som bränsle för förbränning i stationära förbränningsmotorer belägna inom godkända eller registrerade livsmedels- eller foderbearbetningsanläggningar, ska all bearbetning av livsmedel eller foder på platsen ske under strikt separation.

a)

Förbränningsutrustningen ska hållas fullständigt fysiskt åtskild från djuren, inbegripet dessas foder och strö.

b)

Utrustningen får endast vara avsedd för drift av förbränningsanläggningen och får inte användas någon annanstans på jordbruksföretaget, om den inte rengörs och desinficeras effektivt innan den används för andra ändamål.

c)

Personal som arbetar på förbränningsanläggningen ska byta ytterkläder och skor och vidta åtgärder för den personliga hygienen innan de hanterar djur på detta eller något annat jordbruksföretag eller deras foder och strö.

a)

Om inte sådan fiskolja eller sådant utsmält fett används som har framställts i enlighet med avsnitt VIII eller XII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004, ska fettfraktionen av de animaliska biprodukterna först bearbetas enligt följande:

b)

Fettfraktionen ska åtskiljas från proteinet och, om det rör sig om fett från idisslare som ska förbrännas i en annan anläggning, ska olösliga föroreningar avlägsnas så att de utgör högst 0,15 viktprocent.

a)

De fettfraktioner som avses i punkterna 1 a och b ska förbrännas

b)

Förbränning av annat animaliskt material än animaliskt fett får inte tillåtas.

c)

Animaliskt fett framställt av kategori 1- eller kategori 2-material som förbränns i anläggningar godkända eller registrerade enligt förordning (EG) nr 852/2004, (EG) nr 853/2004 eller (EG) nr 183/2005 eller på allmän plats måste ha bearbetats med bearbetningsmetod 1 i kapitel III i bilaga IV.

d)

Förbränning av animaliskt fett ska utföras i enlighet med unionslagstiftningen om miljöskydd, särskilt med avseende på den lagstiftningens normer och krav samt kraven enligt bästa tillgängliga teknik för kontroll och övervakning av utsläpp.

a)

Gödseln ska lagras säkert i ett slutet lagringsutrymme för att minimera behovet av ytterligare hantering och för att undvika korskontaminering med andra områden på ett jordbruksföretag som håller djur av livsmedelsproducerande arter.

b)

Förbränningsanläggningen på jordbruksföretaget ska vara utrustad med

a)

Utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider (dvs. summan av kvävemonoxid och kvävedioxid, uttryckt som kvävedioxid) och partiklar får inte överstiga följande gränsvärden, uttryckta i mg/Nm3 vid en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och en syrehalt på 11 %, efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna:

b)

Driftansvariga för förbränningsanläggningar på jordbruksföretag ska mäta svaveldioxid, kväveoxider och partiklar minst en gång om året.

Som ett alternativ till de mätningar som avses i första stycket kan andra förfaranden, efter prövning och godkännande av den behöriga myndigheten, användas för att fastställa utsläppen av svaveldioxid.

Övervakningen ska utföras av eller på uppdrag av den driftansvarige i enlighet med CEN-standarder. Om CEN-standarder saknas ska ISO-standarder, nationella eller andra internationella standarder som kan garantera data av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas.

c)

Alla resultat ska registreras, bearbetas och redovisas på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera efterlevnaden av gränsvärdena för utsläpp.

d)

Förbränningsanläggningar på jordbruksföretag som använder utrustning för sekundär rening i syfte att uppfylla gränsvärdena för utsläpp ska kontinuerligt övervaka att utrustningen fungerar effektivt och registrera resultaten.

e)

I fall av bristande efterlevnad av de gränsvärden för utsläpp som avses i led a eller där en förbränningsanläggning på ett jordbruksföretag inte uppfyller kraven i punkt 1 i avsnitt 2 i kapitel IV ska den driftansvarige omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om detta och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kraven åter uppfylls snarast möjligt. Om efterlevnaden inte kan återställas ska den behöriga myndigheten tillfälligt avbryta driften vid anläggningen och återkalla godkännandet.

a)

Driftansvariga ska underrätta den behöriga myndigheten om alla planerade ändringar av förbränningsanläggningar på jordbruksföretag som kan påverka utsläppen minst en månad före den dag då ändringen äger rum.

b)

Driftansvariga ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att start- och stopperioderna för förbränningsanläggningar på jordbruksföretag och eventuella driftsstörningar hålls så korta som möjligt. I händelse av driftstörning eller haveri i utrustningen för sekundär rening, ska den driftansvarige omedelbart underrätta den behöriga myndigheten.”